Norra Grönby Mölla – Kortfattad historik/ funktion www.gronbymolla.se

Sid 1 (12)
Norra Grönby Mölla – Kortfattad historik/ funktion /Februari 2012/ SEHan
www.gronbymolla.se
Vingar
Hätta med drejspel på
baksida
Kropp (Böle)
Segelbana
Fot
Historik
Våningar (loft)
Hättan (5:e vån)
Hissloft ( 4:e vån)
Kvarnloft (3:e vån)
Bron (2:a vån)
Fotloft (1:a vån)
Bottenvåningen
För ett par hundra år sedan fanns det nästan en vindmölla i varje by på den sydskånska slätten. Dit for bönderna
med häst och kärra för att mala säden. På grund av bristande lönsamhet, eldsvådor och stormar har de försvunnit
en efter en. År 2003 fanns det 97 stycken möllor typ ”Holländare” i Skåne. Fyra av dessa var
byggnadsminnesförklarade.
Längs vägen från Grönby by till Lemmeströ fanns det 6* vindmöllor. En mindre holländare flyttades från
Minnesberg i Alstad till en plats 50 meter norr om nuvarande möllan år 1860. Kapaciteten blev snart för liten och
en ny mölla byggdes 1889-1890 i Norra Grönby. Det är endast denna som finns kvar. Sju snickare arbetade från
06.00 till 19.30 med daglönen 1,25 kronor och förmånen fri kost. Arbetsledare var möllebyggaren Lars Larsson
som lärt sig bygga möllor i Holland. Larsson fick 1 500 kronor i arvode. Hela möllan kostade 5 500 kronor.
Vingarna sattes på plats den 13 maj 1890. Två spelmän spelade kontinuerligt när vingarna installerades för att
bringa evig tur under möllans livstid.
Kvarnen drevs med vindkraft fram till 1958 och därefter endast med råoljemotorn fram till 1967. Det året
drabbades sydskåne av den svåra oktoberstormen och möllan skadades så svårt att den ej längre kunde brukas.
Fru Märta Whitfield, Bränneröd, tog initiativet att rädda ”Krattamöllan” 1969. Den siste möllaren Oskar Book och
hustrun Anna skänkte möllan till Mölleföreningen som bildades 1970. Restaureringen inleddes omedelbart.
Vingarna byggdes i lärkträ som först torkats i två år. De monterades den17:e maj 1973. Möllan var helt
iordningsställd 1975.
*Möllornas rätta antal är sju. En ofta glömd mölla i sammanhanget är ”Prästamöllan” som byggdes omkring 1760 i Prästgårdsparken. Det var
en låg trevånings mölla av typ holländare. Möllan var avsedd att förse de boende och djuren på Prästgården med olika typer av krossad/
mald säd.. En målning av möllan finns på Grönby församlingshem.

Fasad
Grönby Mölla, ofta kallad ”Krattamöllan” är av holländsk typ.
Bottenvåning - Fot
Här finns porten med genomfart för avlastning
av säden och hämtning av mjölet.
Bolstervagnen har utfört många transporter
och passager genom möllan.
Till höger ligger den yttersta delen av axeln till
vingarna. Denna ursprungliga axel tillverkades
av ek som köptes på rot för 85 kr.
Åldersdateringen visade att den var 700 år
gammal då den fälldes. Axeln svarvades för
hand på plats i en specialtillverkad svarv.
Denna del av axeln blev på 1970-talet utbytt
mot ett gjutjärnshuvud för att undgå att vingarna
kunde falla ned pga röta eller axelbrott
Fördelarna med stenfoten var att kvarnen
lyftes upp från marken så att träet ej ruttnade
så lätt och att vingarna kom högre upp och
kunde utnyttja vinden bättre. Stenfoten,
fyrsidig, är uppförd som en gråstensmur i två
våningar. Handgrävd och två meter ner i
marken. Kvarnen är uppförd i fyra våningar
eller loft, Den består av ett träskelett av
kraftiga bjälkar, klädda med träpanel som är
täckt av tjärpapp. Allra överst finns de
vridbara hättan med vingarna. Bölet är
åttasidigt och smalnar av uppåt. Möllans
totala höjd är femton meter till spirans topp.
Vingarna är åtta meter långa. Det mesta, 85-
90%, av stommen är byggt i ek från
Slätterödskogen. Allt arbete utfördes för
hand.
Möllan behövde en vindstyrka på 12 m/s för
att drivas.
Sid 2 (12)

En första första råoljemotor på 15 hk
installerades redan på 1920-talet.
Längst in till vänster finns en
råoljemotor på 20 hk som kommer
från Revinge mölla och är av samma
typ som den som stod i möllan
tidigare. Den motorn stod i ett eget
hus utanför möllan. En drivrem som
gick genom väggen överförde kraften
till axeln. Den första motorn fick bara
användas när det var vindstilla. Oljan
var dyrbar, 5,70 per fat eller 4 öre per
liter…..
Sid 3 (12)
Mjölnaren hade en dräng, som
bodde i kammaren till höger.
Sängen hade ett ungefär tre dm
tjockt lag med halm. Kläderna
hängde på väggen och förvarades i
kistan medan kostymen fick hänga
på en trästång i taket för att inte
vitfärgas av kalken på väggarna.
Kalle Billkvist som var mölledräng
1932 – 1933 har berättat att när det
blev för kallt, värmde han en stor
tegelsten i fyren inne hos möllaren och bar in den insvept i tidningar och lade den i sängen och kröp ned.
Tvättmöjligheterna var enkla, men man badade till jul. Kalle dog år 2002.
Segelbanan
På andra våningen finns två utgångar till
segelbanan, omgången, där man kan nå
vingarna. En vinge består av vingträ, häckverk
och skalverk. Längst ut är skalverket beklätt med
brädor som är löstagbara. De yttersta kallas
stormbräder eller stormsegel. När möllaren
skulle mala, roterade han vingarna ur vinden,
lossade pressbommen, drog ned en vinge med
segelkroken, en krokförsedda blå stång, och
bromsade vingen. Möllaren eller drängen
klättrade upp på vingen med seglet och hakade
fast det med tamp och topphals uppe vid axeln.
Därefter sattes nästa segel. När alla segel var
satta lossades pressbommen och hättan, pollen, med drejspelet och vingarna vreds upp mot vinden med hjälp
av kedjan. Vingarna började snurra medsols inifrån sett. Dagens eller nattens arbete kunde börja. Det förekom
även att malningen startades upp på nätterna efter längre perioder av stiltje. Seglen kunde revas till olika
segelytor, fulla segel, svickor och höglina.
Längst ut på vingarna satt stormbräderna. Dessa togs ur vid hård vind. Kvarnen gick bäst i sydostlig vind.
Genom att vrida hättan ur vinden stannades möllan och låstes med bromsen, c.

Hättan
Hättan vilar på en vridkrans av trä, g, och rullar på
hjul, h. Hjulen rullar på en krans av smidesjärn, i,
drej-/vridbanan eller vridkransen, när hättan vrids
runt med drejspelet. För att hättan ej skall tippa över
finns det två hakar på samma sida om drejspelet.
Hakarna har två centimeter frigång i underkanten
Mitt i hättan ligger axeln, a, av ek, 60 x 60 cm och
4,2 m lång. På hättans framsida sitter axelns huvud
(utbytt till gjutjärn 1973), som vingarna är fästa i.
Axeln är lagrad på en sten, löp- eller sölsten, i
framändan och med en axeltapp, trycklager i
bakändan.
På vingaxeln sitter ett stort kugghjul, kronhjulet ,b,
med en diameter på 3 meter. Kuggarna är av
vitbok. Runt kronhjulet ligger bromsbandet, c,
pressen. Träslag pil. Detta har en hög friktion
eftersom det inte blir blankslitet och ger en god
bromsförmåga. . När pressen aktiveras med
pressbommen, låses vingarna så att de ej kan
snurra. Pressvikten är 500 kilo. Den regleras med
ett rep från segelbanan.
Kronhjulet möter ett annat kugghjul, krondrevet, d,
som sitter på en vertikalaxel, e, som går ner via
hissloftet till stjärnhjulet f på kvarnloftet. Här sker
kraftfördelningen till kvarnarna. Se blad 12
.
Sid 4 (12)

Hissloftet
På hissloftet finns två hissrullar med linor
för att lyfta säckarna. Hissarna aktiveras/
drivs, när de horisontala skivorna, a, på
möllans stora vertikala axel går mot
drivhjulet på rullen, b. Manövreringen
sker med hävstång, när man drar i linan,
c, som går ända ned till porten.
Sid 5 (12)

Kvarnloftet
Sid 6 (12)
Här finns ett stort kugghjul, det s.k. stjärnhjulet, a, som driver kvarnstenarna via mindre kugghjul, b. Kuggarna i
stjärnhjulet är gjorda av vitbok (det enda träslag som har hållbarhet). Kuggarnas rundhet får ha en tolerans på
max 5 mm! Mjölnaren stod i regel själv för tillverkningen!
Kvarnarna är hjärtat i möllan. Här sker malningen och här tillbringade mjölnaren det mesta av sin tid. Möllan har
två olika kvarnstenar, den stora för grovmalning. Den mindre, fransk kulkvarnsten av natursten för finmalningen.
De väger ca 1 500 kg paret. Den övre stenen kallas löparen, c, och den undre liggaren, d. Säden tömdes i ett
träkar, bingen, e, och skakades via skon, f, ner i hålet, ögat, g, och sedan ut mellan stenarna där den maldes.
Kvarnstenarna fungerar både som skalverk och grynverk. Skalverk: första malningen med höga stenar för att ta
bort skalen. Grynverk: andra malningen med sänkta stenar för att krossa/mala kärnorna. Malningen till bakmjöl
skedde i den franska kvarnen. Där maldes säden fem till sex gånger för att bli av förstklassig kvalitet.
100 kg vete gav ungefär 52 kg mjöl. Mjölet rann ut i ringkaret, h, och matades ned i skrå-tudan, i, där den
tomma säcken var fäst. De fyllda säckarna vägdes ut och ställdes undan för avhämtning.
Det var tungt och trångt att hantera säckarna på kvarnloftet.
Räfflorna, strålarna, i stenarna slets kraftigt vid malningen och fick fördjupas beroende på gångtiden av
kvarnarna. Stenarna fick också riktas om emellanåt så att avstånden mellan dem blev återställda. D.v.s. mindre
avstånd vid ytterkanterna än centrum. Båda renoveringarna gjordes normalt mellan 4-5 år. Arbetet var relativt
omfattande och tog ca en vecka i anspråk per kvarn.
De franska stenarna kommer från stenbrott i Skåne, Stenskogen i Höör, Vitterödsgården i Stockamöllan och
Hammaren vid Brantevik. De stora stenarna som är gjutna i cement kommer från Kvarnstensfabriken i Malmö.
Transport till möllan med häst och vagn.
Konstgjutna stenar började tillverkas omkring 1900-talets början.
Lagren till samtliga axlar är av bok och smordes från början med skogssniglar. Senare övergick man till
konsistensfett.

Broloftet
Sid 7 (12)
På broloftet som ligger under Kvarnloftet finns anordningen, bro-hässten, a, för att reglera öppningen mellan
kvarnstenarna, den s.k. bron, för att få rätt malning. Möllaren hörde på ljudet från stenarna när det behövdes en
justering. Det var tungt och trångt att hantera säckarna på de olika loften. Därför byggde den siste ägaren Oskar
Book en s.k. elevator, c, för transport av säden. Säckarna lyftes upp till broloftet med hissen och tömdes i
tratten, b. Vid trapporna står möllarens skrivbord. Under detta finns anordningen för frikoppling av drivremmen
från råoljemotorn till kvarnstenarna.
På broloftet förvarades även diverse redskap/ tillbehör till möllan, t.ex.
- stormbräderna
- taljorna för lyft av av tyngre saker. T.ex. med en två-skuren talja kunde man lyfta 500 kg.
En tre-skuren talja klarade 3 ton.
Handkvarnen fanns på undanskymd plats så att länsman ej skulle finna den.

Vardagen i mölla……
….. bonden kör in med häst och kärra genom de stora portarna i möllan.
Sid 8 (12)
Jutesäckarna med säd hissas upp från kärran till fotloftet, där de vägs och märks med bondens namn och hur
de skall behandlas.

Senare hissas säckarna vidare upp till kvarnloftet och töms i bingen.
Sid 9 (12)
När vinden får kvarnvingarna att snurra, överförs kraften från vingarnas axel till en vertikal stock som går ner till
kvarnloftet,
– vingarna – kronhjul – krondrev – vertikalaxeln – stjärnhjul – kvarndrev. Se blad 12.
Kvarnen kan mala!

Sid 10 (12)
Som reserv för drift vid vindstilla finns en råoljemotor. Till höger – drivmekanismen, koppling motor/ kvarn.
Kvarnstenarna kopplas in med hjälp av kugghjul. Säden i bingen skakas ner i mitten på övre kvarnstenen,
löparen, som roterar, medan den undre stenen, liggaren, ligger stilla. Rotationen får säden att matas ut mellan
stenarna, där den mals till mjöl.

Sid 11 (12)
Mjölet kom ut mellan stenarnas ytterkanter och de bräder som finns runt kvarnstenarna och matas in i träkanaler,
s.k. tudrar, som går ned till våningen under, där mjölsäckarna hänger. De sädeskorn som inte mals helt siktades
bort från mjölet och mals igen.
När säckarna är fyllda, vägs de och ställs undan tills kunden kom och hämtar dem.
För sin malning tog möllarna ut tull som betalning i natura. Exempel,
– Malning av 100 kg vete eller råg kostade 5 kg säd
– Malning av 100 kg vete eller råg till mjöl kostade 6 kg mjöl
– Malning av 100 kg skråning eller gröpe kostade 5 kg
1940 övergick man helt till kontantbetalning och kvarnföreningarna gav ut prislistor.

Underlag till denna presentation kommer från
- Möllerna i Vemmenhögs härad genom tiderna 1994 Egon Prahl
Sid 12 (12)
Bilaga
- Möllan i Grönby Kratt / Mölleterminologi från Grönby 1989 Erik Mårtensson/ Ingemar Ingers