Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

More documents

Recommendations

Info

Öppen spontan privatremiss till barn- och äldreminister Maria Larsson – angående ersättning och ursäkt till fosterbarn som utsatts för barnvåld Jag var fosterhemsplacerad från 18 månaders ålder till 6,5 år. När jag läser om de fosterbarn som blev placerade i hem där de blev utnyttjade och utsatta för övergrepp känner jag ett stort medlidande med dem men sam- tidigt en stor tacksamhet för att jag själv hamnade hos en trygg familj i en lantlig miljö. Det är två händelser under min fosterhemstid som särskilt etsat sig in i mitt medvetende och stör mig fortfarande fast de hände för nästan sjuttio år sedan. Min biologiska mamma var och besökte mig på fosterhemmet när jag var sex år och jag var för blyg för att våga prata med henne. Hon hade skjutsats från sjukhus et i Stockholm för att träffa mig men fick åka därifrån med oförrättat ärende. Det måste ha tagit hårt i hennes själ att hon inte fick kontakt med mig och jag har levt med denna händelse som en tung börda sedan jag som vuxen förstod den mänskliga situationens innehåll. Det andra minnet som förföljt mig hände när jag vid sex års ålder skulle hämtas för att placeras hos en adoptivfamilj. Ryktet gick ute på gården att jag skulle hämtas. När den stora svarta bilen kom till gården 10 Familjehemmet 1-2011 Varför skall mänskliga lidanden ha sämre dignitet när det gäller ersättning än egendomsskador? stack jag till skogs och de fick återvända tomhänta. Dagen efter blev jag emeller tid infångad och, som en tjuren Ferdi nand, förd till staden och den nya familjen. Att ha hunnit med sex föräldrar vid drygt sex års ålder är i sanning en snabb fosterhemskarriär! Dessa händelser känns tungt att bära men de hände i ett sammanhang där alla ville mitt bästa och de blir små krusningar i själen i jämförelse med de otäckheter som jag läser om hos de tusentals fosterbarn som utsattes för svåra trauman genom fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp och ett liv i ensamhet och utanförskap. Denna remiss är skriven med den insikt jag fått av mina egna upplevelser. Vi får i sammanhanget inte glömma att de allra flesta fosterhemmen var trygga hem där barnen mottogs med glädje och blev väl omhändertagna. Dessa fosterhem har gjort mycket positivt viktiga insatser för både barnens framtida trygghet som utvecklingen av vårt lands välstånd. Maria Larsson skall, med utgångspunkt från en utredning som gjorts, föreslå regeringen att med en värdig ceremoni framföra en officiell ursäkt till de utsatta barnen för deras lidande. Vad jag förstår är det många av de före detta fosterbarnen som framfört att de vill ha det så för att känna att dagens myndigheter står på deras sida och att de lever i en rättssäker stat. Det gäller cirka 5000 före detta fosterhemsbarn, Ceremonien skall också vara en påminnelse som skall garantera att barn i framtiden skall slippa denna förnedring. Det andra förslaget från regeringen är att kompensera de utsatta barnen med en penningsumma på 250 000 kronor. Summan verkar nästan hånfullt liten. Den motsvarar kostnaden för en riksdagsledamot under ett kvartal och vilken som helst av landets skattesmitare skulle le överseende åt beloppets storlek. En rättvis kompensation vore att det börjar med en miljon kronor för de barn som kom lindrigast undan från dessa skräckupplevelser och sedan ökas på för de svårast utsatta. Jag känner det som en skyldighet, som levt upp under trygga fosterhemsförhållanden, att med skärpa framföra detta krav för dem som blev illa behandlade under sin tid i barn- och fosterhem. Varför skall mänskliga lidanden ha sämre dignitet när det gäller ersättning än egendomsskador? Utredningen har även föreslagit att de kommuner som i framtiden inte sköter sina åtaganden för dessa barn Vill ni ingå i vårt team av erfarna jourhem? Vilka slags uppdrag passar er bäst? Småbarn, skolbarn, ungdomar eller föräldrar med barn? Våra jourhem tycker att de får gott stöd av oss. Ni bör bo i Stockholms län eller i dess närhet. Läs om oss på vår hemsida www.abcjourhem.se Ring oss på telefon 08- 603 35 30 eller mejla till info@abcjourhem.se
skall få ordentliga böter. Ett annat bra förslag som utredningen kommit fram till är att det tas fram ett program för ökad säkerhet för barn i samhällsvård. Utredningen föreslår också en bättre samsyn, samarbete, kontroll och heltäckande åtgärder för barnen. Här har vi viktiga utmaningar för de av samhällets myndigheter som har ansvar för barns trygghetsfrågor. Barnens biologiska föräldrar får inte heller glömmas bort som en viktig grupp att stödja. Jag vädjar till Maria Larsson att snarast verkställa dessa punkter och höja förslaget om kompensationsersättning så att de äldre personer som upplevt en hemsk tid på barn- eller fosterhem får del av detta medan de är i livet. Stora Sundby den 15 februari 2011 Alf Karlman Fotnot: Alf Karlman bor numera, som pensionerad bankdirektör med några politiska uppdrag, på bondgården Pilo, som ligger vid Hjälmarens norra strand utanför Eskilstuna. På gården bor också hustru, två söner med sambos och tre barnbarn och deras två syskon. Alltså en koloni på elva personer, en bjär kontrast till uppväxtårens enstöringsliv. Genom släktforskning har Alf på senare år kartlagt sin biologiska släkt, som bestod av en ensamstående mamma som dog på Beckomberga Mentalsjukhus 1947 efter att bl.a. behandlats med lobotomering. Mamma Astrid växte upp i Lenhovda i Småland och hade fjorton syskon. Hon flyttade till Stockholm och arbetade som hembiträde innan hennes psykiska sjukdom tog överhanden och hon fick lämna Alf till fosterhem. På fädernet har Alf tre halvbröder varav en tyvärr är avliden. Att få den biologiska släkten bekräftad har varit mycket viktig för Alf. Ett kuriosum är att släktutredningen visat att två kusiner i Alfs adoptionssläkt är han även släkt med på den biologiska sidan. Alfs adoptionspappa var bankdirektör och hans dröm var att Alf skulle bli det också. Trots att Alf inte hade större intresse eller fallenhet för detta yrke så blev han efter många vedermödor bankdirektör till adoptivpappans stora glädje. Från Upprättelseutredningen SOU 2011:9 Åtgärder för att öka säkerheten i samhällsvården I betänkandet redogörs för pågående och planerat arbete på den nationella nivån i syfte att förbättra samhällsvården av barn och unga. Redogörelsen visar att värdefullt arbete pågår. Ut - redningen anser dock att arbetet för ökad säkerhet inom samhällsvården inte har den omfattning och långsiktighet som krävs för att man ska kunna säga att samhället på övergripande nivå har gjort det som behövs för att förhindra en upprepning av vanvården. Utredningen har, genom den ovan nämnda kartläggningen, även funnit att det är sällsynt med dokumenterade och väl kända rutiner inom kommunernas socialtjänst och på institutioner för att förebygga, upptäcka och åtgärda missförhållanden i samhällsvården av barn och unga. Utredningen har inte heller kunnat finna några exempel på systematiskt arbete med att samla in och analysera allvarliga händelser som inträffat eller fel som begåtts. Utredningen föreslår därför – att regeringen initierar ett nationellt långsiktigt program för ökad säkerhet inom samhällsvården av barn och unga, – att Barnskyddsutredningens för - slag om att det av lagen ska fram - gå att socialnämnden har ansvar för att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom den sociala barn- och ungdomsvården genomförs samt – att regeringen uppdrar åt Socialstyrelsen att kontinuerligt följa omfattningen av övergrepp och allvarliga försummelser samt analysera och sprida de erfarenheter som görs. Säkerheten för barn och unga i samhällsvård är nära kopplad till barnets rättigheter. Barnets rättskydd är i dagens lagstiftning reglerat fram till beslut eller dom, men är svagt tillgodosett under själva samhällsvården. Att få ta del av dokumentationen av vården och få sina synpunkter antecknade är en viktig del av barnets möjlighet att påverka vården. Utredningen anser – att huvudmän och arbetsledning måste ta ett aktivt ansvar för att de arbetssätt och metoder som tilllämpas respekterar de placerade barnens rättigheter och är etiskt genomtänkta och försvarbara, – att Socialstyrelsen bör stödja huvud - männen i utvecklingen av etiskt och rättsligt grundade arbetssätt inom institutionerna samt redovisa både vilken vetenskaplig och etisk prövning en metod har genomgått innan den introduceras i praktiken samt – att barnet, i takt med ålder och mog nad, måste få insyn i sin personakt och få sina synpunkter doku menterade. Utredningen föreslår även – att en översyn av lagstiftningen i syfte att stärka placerade barns och ungas rättigheter under genom - förandet av vården bör övervägas. Socialtjänstens uppföljning av det placerade barnets situation är den allra viktigaste åtgärden för att förhindra och upptäcka missförhållanden i ett tidigt skede. I dag finns stora och väl kända brister i uppföljningen, både när det gäller personkontinuitet och hur ofta barnet besöks liksom hur barnet ges möjlighet att komma till tals. Utredningen föreslår att Barnskyddsutredningens förslag genomförs i fråga om – att det ska finnas en av nämnden särskilt utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet och – att den särskilt utsedda social - sekreteraren ska besöka barnet Familjehemmet 1-2011 11 PPP
Page 1 and 2: Familjehemmet En tidning för och o
Page 3 and 4: Ordföranden har ordet! Familjehem
Page 5 and 6: ”Vi är också eran framtid!” O
Page 7 and 8: Nära samarbete kan rädda placerad
Page 9: Hålla Lågan Levande Angelägen f
Page 13 and 14: Svensk familjehemsvård i framtiden
Page 15 and 16: Humorn som räddningsplanka - Jag h
Page 17 and 18: Kåseri När jag blir vuxen, sådä
Page 19 and 20: Familjehemmens Riksförbund Länsf

Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?