Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

More documents

Recommendations

Info

Studie av levnadsnivå bland barn i familjehem och HVB En större studie av levnadsnivå bland barn i familjehem och HVB har gjorts av forskare vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet (Välfärd i samhällsvården? En levnadsnivåundersökning av ungdomar i socialtjänstens dygnsvård). När materialet till studien samlades in var det flera av föreningens medlemmar som medverkade och var mycket hjälpsamma. Tack! Här kommer en kort presentation av studien. För den som vill läsa mer finns artiklar i nr 1 och 2, 2010 av Socialveten skaplig tidskrift. Om du vill läsa artik larna men har svårt att få fram dem, kan du ta kontakt med mig (Marie Sallnäs) så kan jag hjälpa till. I studien har alltså levnadsnivå bland barn i samhällsvård undersökts. Tidigare forskning visar att det är barn från underprivilegierade familjer som oftare än andra placeras i samhällsvård. I vilken utsträckning innebär då en placering i familjehem eller HVB goda levnadsförhållanden för de berörda barnen? För att studera detta kan man undersöka vårdens effekter på sikt för barnen. Man kan emellertid också fråga sig hur förhållanden ser ut för barnen medan de befinner sig i vård och det är det vi har gjort. Vi har undersökt i vilken utsträckning en placering innebär att barn och unga under vårdtiden har en levnadsnivå som är bättre, sämre eller likvärdig med den levnadsnivå andra barn och unga har. Under sökningen kan med andra ord be lysa kvalitet och kompensationsförmåga hos familjehem och HVB och också peka ut inom vilka områden brister finns. Levnadsnivå är ett samlande be - grepp för en rad olika resurser som man har kommit fram till är viktiga i människors dagliga liv. I levnadsnivå ingår följande dimensioner: hälsa och tillgång till vård, sysselsättning och skolmiljö, ekonomiska resurser, kunskaper och utbildningsmöjligheter, familj och social förankring, 6 Familjehemmet 1-2011 Sammantaget kan man säga att barnen i familjehem kom bättre ut i vår studie än barnen i HVB. bostad och närmiljö, trygghet och säkerhet, rekreation och kultur samt politiska resurser. Ett grundantagande är att om människor har god tillgång till resurser inom dessa olika områden ökar möjligheten att styra sitt liv och förverkliga sina mål I de nationella levnadsnivåundersökningarna har inte barn i HVB alls funnits med och mycket få familjehemsplacerade barn. Vi har i vår studie ställt samma frågor till placerade barn som i de levnadsnivåundersökningar som riktar sig till barn som bor hemma. På det sättet får vi en bild av levnadsnivå för barn i familjehem och HVB och kan jämföra med hemmaboende barn. Rent praktiskt har det gått till så att barnen i hörlurar har lyssnat på en röst som läser upp frågor och de har sedan fyllt i sina svar i ett formulär. Metoden har fungerat mycket bra. Vi har besökt många familjehem och HVB, men när det inte varit möjligt har vi skickat cd-skiva med frågorna och svarsformulär. Sammanlagt har 272 barn i åldern 12-18 år deltagit i undersökningen. Av dessa var 157 placerade i HVB och 125 i familjehem. Vi har ett stort material från studien och allt är ännu inte bearbetat. Så här långt kan vi emellertid säga att våra resultat visar att barn i samhällsvård har sämre resurser inom flera levnadsnivådimensioner. Mönstret är dock inte likadant för HVB och familjehem. Övergripande kan man säga att för barn i HVB är det för flera dimensioner av levnadsnivån ett märkbart avstånd till de ”vanliga barn” vi jämför med, medan detta gäller endast för några dimensioner ifråga om barn i familjehem. Vi fann att ifråga om materiella och ekonomiska låg barn i familjehemsvård bättre till än de i HVB-vård. Barnen i familjehem hade ungefär likadan tillgång till materiella ägodelar och pengar som barn som bor i hemmet, men det hade inte HVB-barnen. När det gäller psykisk hälsa var det avstånd till jämförelsegruppen för både HVB- och familjehemsbarn, men störst för dem i HVB. Barn i HVB verkar alltså må sämre under vårdtiden än vad barn i familjehem gör. Det var också tydligt att barn i HVB umgicks mera sällan med kamrater i vårdmiljön än vad andra barn gjorde. För familjehemsbarnen var det ingen större skillnad mot barnen vi jämförde med. Sammantaget kan man säga att barnen i familjehem kom bättre ut i vår studie än barnen i HVB. Delvis kan detta förklaras av att HVB-barn har fler och allvarligare problem, men det borde inte påverka sådant som ekonomiska och materiella resurser. 0 Jag har tagit några exempel på resultat från studien. Utrymmet gör att inte allt kan presenteras här. Om cirka ett år kommer en avhandling att läggas fram vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, som bygger på vår studie. Avhandlingen skrivs av Hélène Lagerlöf och handlar om de dimensioner av levnadsnivå som rör av barnens skolgång, fritid och kamratkontakter. Marie Sallnäs, Professor Stockholm University
Nära samarbete kan rädda placerade barn Media rapporterar missförhållanden för barn och unga vilka omhändertagits och placerats i familjehem. Förfärande uppgifter om barn, som lämnas utan uppföljning och utan kontinuerlig kontakt med vare sig socialtjänst eller annan som ser till barnets bästa. Dessvärre är detta inga som helst nyheter. Att både barn och familjehem lämnas åt sitt öde är snarare regel än undantag. De ensamma förutsätts klara det som samhället på andra sätt tidigare misslyckats med. Hur ska man förstå denna underlåtenhet som pågår och har pågått i decennier. Är det för att de barn och unga som placeras oftast kommer från fattiga familjer, både ekonomiskt, socialt och språkligt? Beror det på att de av oss som arbetar med familjevård inte har tillräcklig status och självförtroende? Eller har det att göra med fullständigt orealistiska förväntningar på i grunden vanliga familjer, de som kallas familjehem? De allra flesta familjehem är storartade och gör ett fantastiskt arbete. De öppnar sina hem och sina hjärtan för barn och unga som livet farit hårt fram med. Detta möte är inte enkelt, mycket misstro och många skillnader ska överbryggas. Det är ett tidskrävande arbete som, enligt mitt sätt att se det, förutsätter att någon utanför finns med. När ett barn eller en ung människa omhändertas och placeras i ett annat hem finns starka skäl. Inte sällan har den unge haft en rad kontakter med professionella hjälpare, både i öppenvård och ibland på institution. Det som inte professionella hjälpare har ”lyckats med” förutsätts familjehemmet klara av, och detta utan stöd och hjälp vare sig för egen del eller för det barn eller den ungdom som bor i deras hem. Den biologiska familjen får heller inte tillnärmelsevis det stöd de önskar och behöver. Sedan snart 25 år arbetar jag i ett sammanhang med både familjehem, ”placerade” barn och ungdomar och deras familjer samt professionella hjälpare. Vi arbetar i team och vi träffar det placerade barnet, hennes eller hans familj och familjehemmet flera gånger varje månad. Det är ytterligt sällan någon känner sig försummad eller bortglömd; vare sig barnet, deras familj eller familjehemmet. Det är också ytterligt sällan, tack och lov, som människor upplever att de inte tas på allvar eller räknas med. Ofta, nästan alltid, går de stärkta ur behandlingen, till ett liv i delaktighet med samhället i övrigt. Jag har skrivit artiklar och böcker som handlar om familjevård på vårt sätt att arbeta, det vi kallar det utvidgade terapirummet, där människor bjuds in och görs delaktiga. Ett arbete som handlar om att samarbeta och att låta allas röster och erfarenheter bli hörda. Det ter sig tröstlöst ibland, att höra berättas om människor, som lämnats åt sitt öde och inte blivit inkluderade, vare sig av socialtjänst eller av någon i deras ställe. Hur kommer det sig att vi på Familje - vårdsstiftelsen alltjämt är så ensamma om att arbeta med både familjehemmet, den som unge och hans eller hennes familj? När ska socialtjänst och samhälle inse att det är oerhört kostsamt att inte ta vare sig placerade barn, deras ursprungsfamiljer eller familjehemmen på allvar och se till att bidra med nödvändig kompetens, närvaro och möten och inte minst ett hjärtinnerligt engagemang? Carina Håkansson, socionom och leg. psykoterapeut Familjevårdsstiftelsen Stockholms stad söker familjehem Vi söker familjehem / fosterfamiljer i Stockholmstrakten för barn och ungdomar. Vi erbjuder stöd och handledning samt ett intressant utbildningsprogram. Familjehemskonsulterna rekryterar och utbildar familjehem åt Stockholms stadsdelsnämnder. Ring 08-508 25 221 eller besök www.stockholm.se/familjehem RESURSTEAMEN BARN OCH UNGDOM FAMILJEHEMSKONSULTERNA SOCIALTJÄNST- OCH ARBETSMARKNADSFÖRVALTNINGEN TFN: Tfn: 08-508 25 25 221 221 – E-posT: - E-POST: familjEhEmskonsulTErna.saf@sTockholm.sE FAMILJEHEM@SOT.STOCKHOLM.SE Familjehemmet 1-2011 7
Page 1 and 2: Familjehemmet En tidning för och o
Page 3 and 4: Ordföranden har ordet! Familjehem
Page 5: ”Vi är också eran framtid!” O
Page 9 and 10: Hålla Lågan Levande Angelägen f
Page 11 and 12: skall få ordentliga böter. Ett an
Page 13 and 14: Svensk familjehemsvård i framtiden
Page 15 and 16: Humorn som räddningsplanka - Jag h
Page 17 and 18: Kåseri När jag blir vuxen, sådä
Page 19 and 20: Familjehemmens Riksförbund Länsf

Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?