Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling i Östersjöområdet ...

Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling 

i Östersjöområdet – Baltic 21E 

Antagen av utbildningsministrarna vid möte på Haga slott den 24– 

25 januari 2002 

1

Sammanfattning 

Nyckeln till att kunna skapa en mera hållbar och 

fredlig värld är kunskap. Omvandlingen till ett 

hållbart samhälle beror på invånarnas förståelse 

och handlingsförmåga. 

Effektiv utbildning för hållbar utveckling beror 

på en kombination av faktorer som legitimitet 

genom läro- och kursplaner, nya sätt att lära, 

lärarnas kompetens, skolornas/lärosätenas utveckling, 

samarbete och finansiering. 

Utbildning för hållbar utveckling skall grunda 

sig på en integrerad ekonomisk, social och miljömässig 

utveckling och omfatta en bred uppsättning 

av anknytande ämnen som demokrati, jämställdhet 

mellan könen och mänskliga rättigheter. 

Denna breda inställning måste finnas i både naturvetenskap 

och samhällsvetenskap och bör 

komplettera och bygga på existerande miljöundervisning. 

Mål 

Övergripande mål för Baltic 21-samarbetet 

Den viktigaste målsättningen för samarbetet 

inom Östersjöregionen är en fortlöpande förbättring 

av människors levnads- och arbetsförhållanden 

inom ramen för en hållbar utveckling, en 

hållbar förvaltning av naturresurser och skydd av 

miljön. 

Övergripande mål för utbildning för 

hållbar utveckling 

Alla individer skall ha kompetens som bidrar till 

en utveckling som möter behovet hos den nuvarande 

generationen utan att äventyra för kommande 

generationer att tillgodose sina. Utbildning 

för hållbar utveckling skall vara baserad på 

en integrering av ekonomisk, social och miljömässig 

utveckling. 

Mål för skolan (förskolan och det offentliga 

skolväsendet) 

Alla elever skall ha kompetens, värderingar och 

färdigheter för att kunna vara aktiva, demokratiska 

och ansvarsfulla medborgare och för att 

2 AGENDA 21 FÖR UTBILDNING FÖR HÅLLBAR UTVECKLING I ÖSTERSJÖOMRÅDET – BALTIC 21E 

kunna fatta egna beslut liksom för att kunna 

delta i beslut inom olika nivåer i samhället för 

att skapa ett hållbart samhälle. Eleven i yrkesutbildning 

skall också ha färdigheter och kompetens 

relevanta för sitt framtida arbetsliv. 

Mål för högre utbildning 

Den studerande skall ha sådana färdigheter och 

kompetens som är relevanta för framtida arbetsliv 

och framtida roll som beslutsfattare. Högre 

utbildning skall också spela en aktiv roll lokalt, 

nationellt och internationellt i att öka kunskap 

och handlingsförmåga med tanke på hållbar utveckling 

genom forskning och utbildning i samarbete 

med omgivande samhälle. 

Mål för folkbildningen 

Individen skall ha förmåga att hantera sin livssituation, 

ta del i social utveckling, och vara 

medveten om förutsättningarna för hållbar utveckling. 

Handlingsprogram 

Tyngdpunkten i Baltic 21E:s handlingsprogram 

ligger på att stärka kunskapsuppbyggnaden i 

Östersjöregionen som en grund för en gemensam 

långsiktig övergång till hållbar utveckling 

i regionen. 

Handlingsprogrammet i Baltic 21E är indelat 

i fem områden av handlingsplaner, gemensamma 

för hela sektorn. Inom dessa områden har gemensamma 

rubriker utformats för åtgärderna. 

Varje del av utbildningssektorn dvs. skola, universitet/högskola 

och folkbildning måste sedan 

utveckla specifika åtgärder utifrån sina roller i 

utbildningssystemet. De fem områdena är: 

1. Policy och strategier 

2. Kompetensutveckling inom utbildningssektorn 

3. Fortbildning 

4. Undervisningsmaterial 

5. Forskning om och utveckling av utbildning för 

hållbar utveckling.

Indikatorer 

Utveckling av indikatorer för utbildning pågår 

i många länder och organisationer som OECD, 

EU och UNESCO. Indikatorer för hållbar utveckling 

har utarbetats och används redan 

inom andra sektorer av Baltic 21-samarbetet. 

Dessa indikatorer bör användas även inom 

utbildningssektorn. För att identifiera speciella 

aspekter av utbildning för hållbar utveckling 

har det dock ansetts nödvändigt att utveckla 

ytterligare indikatorer. Utbildningssektorn har 

föreslagit att indikatorer utvecklas i syfte att 

följa upp de överenskomna målen. Indikatorer 

bör alltså formuleras inom följande områden: 

1. Hållbar utveckling är inkluderat i policydokumenten 

för utbildning på olika nivåer 

(lagar, förordningar, läroplaner eller motsvarande 

dokument, kursplaner) 

2. Utbildare och studerande har kompetens i 


3. Aspekter av hållbar utveckling ingår i lärarutbildning 

och fortbildning för utbildare 

4. Forskning och utvecklingsaktiviteter inom 

utbildning för hållbar utveckling utförs 

5. Skola/lärosäte/folkbildning samverkar med 

omgivande samhälle. 

AGENDA 21 FÖR UTBILDNING FÖR HÅLLBAR UTVECKLING I ÖSTERSJÖOMRÅDET – BALTIC 21E 

3

Innehåll 

1. Inledning..............................................................................................................................4 

2. Grundläggande principer för utbildning för hållbar utveckling ..............................................5 

2.1 Vikten av utbildning för hållbar utveckling ....................................................................5 

2.1.1 Enligt internationella överenskommelser................................................................5 

2.1.2 Östersjösamarbetet – Baltic 21 ..............................................................................5 

2.2 Principer för utbildning för hållbar utveckling ................................................................6 

3. Definitioner och mål.............................................................................................................9 

3.1 Definitioner ..................................................................................................................9 

3.2 Övergripande mål för hållbar utveckling i Östersjöregionen ...........................................9 

3.3 Övergripande mål för utbildning för hållbar utveckling ..................................................9 

4. Pågående aktiviteter............................................................................................................ 11 

4.1 Styrsystemen ............................................................................................................... 11 

4.2 Arbetsmetoder och lärarnas kompetens ........................................................................ 11 

4.3 Samarbete i regionen ................................................................................................... 11 

5. Politiska strategier .............................................................................................................. 14 

6. Handlingsprogram ........................................................................................................ 17 

6.1 Översiktlig presentation .............................................................................................. 17 

6.2 Gemensamma handlingsplaner ..................................................................................... 17 

6.2.1 Policy och strategier ............................................................................................ 17 

6.2.2 Kompetensutveckling inom utbildningssektorn ..................................................... 18 

6.2.3 Fortbildning ........................................................................................................ 18 

6.2.4 Undervisningsmaterial ......................................................................................... 18 

6.2.5 Forskning om och utveckling av utbildning för hållbar utveckling ........................ 19 

6.3 Indikatorer ................................................................................................................. 20 

7. Finansiering ........................................................................................................................ 21 

8. Organisation och implementering av Baltic 21E och handlingsprogrammet .................... 22 

8.1 Åtgärder och ansvar ..................................................................................................... 22 

8.1.1 Riksdag och regering ............................................................................................ 22 

8.1.2 Lokala styrelser för utbildning och styrelser för universitet/högskolor .................. 22 

8.1.3 Skolor och universitet/högskolor ......................................................................... 22 

8.1.4 Icke-formell utbildning ........................................................................................ 22 

8.1.5 Partnerskap .......................................................................................................... 22 

8.2 Styrning, samordning och uppföljning .......................................................................... 22 

8.2.1 Den politiska nivån ............................................................................................. 22 

8.2.2 Samordning ......................................................................................................... 22 

8.2.3 Uppföljning av genomförandet ............................................................................. 22 

Bilaga 1. Kommuniké vid det andra mötet mellan utbildningsministrarna i länderna i 

Östersjöregionen den 24–25 januari 2001 .......................................................................... 23 

Bilaga 2. Förkortningar och nyckelbegrepp .............................................................................. 24 

4 AGENDA 21 FÖR UTBILDNING FÖR HÅLLBAR UTVECKLING I ÖSTERSJÖOMRÅDET – BALTIC 21E

1. Inledning 

I rapporten ”Vår gemensamma framtid” definierade 

Världskommissionen om Miljö och utveckling 

(1987), hållbar utveckling som en utveckling 

som möter behovet hos nuvarande 

generation utan att kompromissa med möjligheten 

för framtida generationer att tillgodose 

sina behov. Det understryks starkt att aspekten 

hållbar utveckling måste hanteras integrerat: 

att bekämpa fattigdom, att uppmärksamma 

hälsoaspekten, ekonomisk tillväxt och 

jämställdhet är i detta avseende lika nödvändigt 

som omsorg om miljön. Ett antal områden, 

t.ex. behovet av samarbete på alla nivåer 

och att även kvinnor deltar, identifierades som 

speciellt viktiga. Med utgångspunkt i dessa 

principer och i Rio-deklarationen antog FN:s 

miljökonferens (1992) i Rio de Janeiro en 

handlingsplan, Agenda 21, för global omställning 

till hållbar utveckling. Agenda 21 är mer 

normativ än operativ och många initiativ har 

följaktligen tagits för att översätta dess intentioner 

och perspektiv i konkreta policyn och 

handlingar. Baltic 21 är ett sådant initiativ. 

Uppdraget att utarbeta en Agenda 21 för 

Östersjöregionen, Baltic 21, med målsättningen 

att uppnå en hållbar utveckling, grundar sig på 

ett beslut i maj 1996 av regionens regeringschefer 

och från regionens utrikesministrar 

(Council of the Baltic Sea States, CBSS) inklusive 

Europeiska Unionen vid deras möte i juli 

samma år. Därför omfattar Baltic 21-arbetet 

såväl samtliga nordiska länder som alla länder 

kring Östersjön, alltså Danmark, Estland, Finland, 

Island, Lettland, Litauen, Norge, Polen, 

Tyskland, Ryska Federationen (dock endast 

den nordvästra delen) och Sverige, samt EU. 

Arbetet omfattade i ett första skede sju sektorer: 

jordbruk, energi, fiske, skog, industri, tu- 

rism och transport samt en sektorsövergripande 

del nämligen fysisk planering. Resultatet 

av arbetet i dessa sektorer finns dokumenterat 

genom sektorsrapporter och slutresultatet 

presenteras i dokumentet ”Agenda 21 

for the Baltic Sea Region – Baltic 21” (i serien 

Baltic 21 No 1/98 http//www.ee/baltic21/). 

Baltic 21 tar upp behovet av kunskaper och 

aktiviteter för att öka medvetandegraden i 

samhället i frågor som gäller hållbar utveckling. 

Behovet av utbildning understryks i alla 

intersektoriella teman i Agenda 21 och representerar 

ett viktigt verktyg för att utveckla relevanta 

strategier inom Baltic 21. 

Vid ett möte på Haga slott i mars 2000 kom 

utbildningsministrarna i regionen överens om 

att utveckla en Agenda 21 för utbildning för 

hållbar utveckling. Ett sektorsnätverk av representanter 

för ministerierna, myndigheter 

och institutioner inrättades. Tre arbetsgrupper, 

för skola (dvs. från förskola t.o.m. kommunal 

vuxenutbildning), högre utbildning och folkbildning 

fick i uppdrag att göra en kartläggning 

av läget. 

Utrikesministrarna i Östersjöregionen pekade 

vid möte i Kolding i April 2000 ut utbildning 

som en ytterligare sektor av avgörande 

betydelse för hållbar utveckling i regionen. 

Grunden för arbetet inom Baltic 21 har ytterligare 

stärkts genom de slutsatser som nåddes 

vid EU mötet i Göteborg den 15–16 juni 

2001 vad gäller utveckling av en strategi för 

hållbar utveckling. I sina slutsatser inbjöd EU 

medlemsländerna och ansökarländerna att utarbeta 

sin egen nationella strategi för hållbar 

utveckling och underströk vikten av ett brett 

samarbete och att också ange hållbar utveckling 

som ett mål i bilateralt samarbete. 


5

2. Grundläggande principer för utbildning 

för hållbar utveckling 

2.1 Vikten av utbildning för 


2.1.1 Enligt internationella överenskommelser 

Agenda 21, strategin för utveckling av hållbar 

utveckling, antogs av FN:s miljökonferens i 

Rio de Janeiro år 1992. I kapitel 36 understryks 

att ”Utbildning, inbegripet formell utbildning, 

det allmänna medvetandet och yrkesutbildning, 

bör anses vara en process genom 

vilken människor och samhällen kan uppnå 

den högsta graden av självförverkligande. Utbildning 

är avgörande för att främja en hållbar 

utveckling och förbättra människors förmåga 

att lösa miljö- och utvecklingsproblem.” Vid 

alla FN:s konferenser sedan Rio, oberoende av 

ämne för konferensen (miljö, befolkning, social 

utveckling, mänskliga rättigheter och demokrati, 

kvinnor, bebyggelse- och stadsmiljö) har 

hållbar utveckling varit ett återkommande inslag. 

Det har också varit ett samförstånd att 

utbildning är en pådrivande faktor för den förändring 

som behövs, liksom att fred, utveckling 

och demokrati är ömsesidigt förstärkande 

förutsättningar för hållbar utveckling. 

Vid världskonferensen ”Education for all” i 

Jomtien, Thailand år 1990 definierades grundläggande 

utbildningsbehov enligt följande 

”Dessa behov innehåller såväl oumbärliga 

verktyg (dvs. läskunnighet, muntlig framställning, 

räkning och problemlösning) som grundläggande 

innehåll (dvs. kunskap, färdighet, värdering 

och attityder), som alla människor behöver 

för att kunna överleva, för att utvecklas, 

för att leva och arbeta i värdighet, för att delta 

fullt ut i utveckling, för att öka sin livskvalitet, 

för att göra övervägda val och för att kunna 

fortsätta att lära” (World Declaration on 

Education for All, artikel 1 stycke 1). Detta 

understryks ytterligare i handlingsplanen från 

Dakar (från the World Education Forum i 

Dakar, Senegal, April 2000): ”Utbildning är en 

grundläggande mänsklig rättighet. Det är en 

nyckel till hållbar utveckling och fred samt en 

förutsättning för att kunna delta i samhällslivet 

under det 21:a århundradet, som påverkas 

av den snabba globaliseringen.” 


I rapporten ”Learning: the treasure within” 

som riktades till Unesco 1996 av den internationella 

kommissionen om utbildning för det 

21:a århundradet, understryks behovet av utbildning 

för att åstadkomma en demokratisk 

och hållbar framtid. Den sätter upp fyra hörnpelare 

som grunden för utbildning: lära för att 

vara, lära för att kunna, lära för att göra och 

lära för att leva tillsammans. 

Unescokonferensen 1997 i Tessaloniki i 

Grekland om Utbildning för en hållbar framtid 

slog fast att läroplaner för att orientera mot 

hållbarhet måste placera medborgarskap bland 

de främsta uppgifterna. Den traditionellt, i 

miljösammanhang, viktiga naturvetenskapliga 

undervisningen, behöver balanseras med studier 

av samhällsvetenskap och humaniora. 

Lärandet om samspelet mellan ekologiska processer 

skall då knytas samman med diskussion 

om marknadskrafter, kulturella värderingar, 

rättvist beslutsfattande, statens agerande och 

miljöpåverkan av mänskliga aktiviteter på ett 

holistiskt sätt som visar på ett komplext beroendeförhållande. 

Eleverna behöver lära sig att 

reflektera kritiskt över sin plats i världen och 

tänka över vad hållbarhet betyder för dem och 

deras samhälle. De behöver träna sig att se alternativa 

sätt att leva och planera samhället. 

De behöver träna sig att utvärdera alternativa 

framtidsbilder, hur man kan diskutera och rättfärdiga 

val mellan olika bilder och planera för 

att uppnå det man väljer samt delta i samhällslivet 

för att se resultaten av valen. Detta är färdigheter 

som är grunden för gott medborgarskap 

och gör utbildning för hållbarhet till en 

del av processen att skapa en välinformerad, 

medveten och aktiv befolkning. På detta sätt 

kan utbildning om hållbarhet bidra till utbildning 

för demokrati och fred var en av konferensens 

slutsatser. 

2.1.2 Östersjösamarbetet – Baltic 21 

Utbildningens betydelse understryks även i 

Baltic 21-arbetet. Alla sektorer i Baltic 21samarbetet 

har angett behovet av ökad kunskap 

och medvetande om hållbar utveckling i 

sina handlingsplaner. 

Utvecklingen av ett ekonomiskt, socialt och 

miljömässigt hållbart samhälle gynnas genom

att medborgarna ges relevant utbildning. Sådan 

utbildning gör det möjligt för var och en att ta 

ansvar för sina val som kritiska och medvetna 

konsumenter, yrkesutövare, beslutsfattare, anställda, 

elever och lärare liksom i sin egenskap 

som väljare. Det gör det också möjligt att behålla 

och därigenom öka livskvaliteten för den 

egna generationen lika väl som för kommande 

generationer. Utbildning är viktig för alla samhällssektorer 

först och främst eftersom ny kunskap 

och nya färdigheter behöver utvecklas för 

att möta utmaningarna för en hållbar samhällsutveckling 

och för det andra för att öka 

medvetandegraden i samhället i frågor om 

hållbar utveckling. 

Utbildning för en hållbar utveckling måste 

ta hänsyn till lokala/nationella och regionala 

förhållanden och kan därför lägga olika stor 

tonvikt på de tre aspekterna av hållbar utveckling, 

ekonomisk, ekologisk och social. Alltså 

måste behovet av utbildning inkorporeras i 

alla politiska strategier som ett medel för att 

uppnå strategiska mål i Baltic 21-processen. 

2.2 Principer för utbildning för 


Innehåll och metoder 

Med utgångspunkt i ovannämnda överväganden 

vill vi i detta dokument föreslå att hållbar 

utveckling blir ett av de huvudsakliga målen 

för hela utbildningssystemet, både formell och 

icke-formell utbildning, från förskola via 

grundskola, gymnasieskola och kommunal 

vuxenutbildning till högre utbildning och folkbildning. 

Målet skall inkluderas i alla läroplaner 

eller motsvarande dokument beroende 

på utbildningsnivå, och kursplaner samt utgöra 

en del i ett livslångt och livsvitt lärande. Det 

skall integreras i existerande ämnen och 

discipliner men också utvecklas som speciella 

kurser. Det inbördes samspelet mellan naturvetenskap 

och samhällsvetenskap måste stärkas. 

Yrkesutbildning behöver av dessa skäl även 

stödja utvecklingen av kunskap och färdigheter 

i hållbarhetsstrategier på sina respektive områden, 

specifika för den studerandes framtida yrkesliv 

samt också bidra till ett hållbart samhälle. 

Utbildning måste inkludera utvärdering 

av olika alternativ t.ex. effektiv användning av 

material och energi, återanvändning av mate- 

rial och minskning av utsläpp av föroreningar 

parallellt med hänsyn till sociala, ekonomiska 

och ekologiska faktorer. De studerande bör 

också i sin utbildning få praktisera sina färdigheter 

på dessa områden. 

Utbildning för hållbar utveckling måste 

rikta sig till många nyckelområden. 

På miljöområdet, måste utbildning ge en insikt 

i globala, regionala och lokala överlevnadsfrågor 

och fokusera produktions- och konsumtionsmönster 

och konsumentansvar och kunskap 

om olika produkters miljöbelastning 

(ekologi/ekonomi) från utvinning av råvaran 

till dess produkten slutligt omhändertas efter 

användning. Vidare måste utbildning ge en god 

översikt av de globala miljöproblemens verkliga 

innebörd. 

Den växande rörligheten över nationsgränserna 

ställer höga krav på människors förmåga 

att leva med och förstå det inneboende 

värde som ligger i kulturell mångfald samt ett 

engagemang för hållbar utveckling. Respekt för 

mångfald och regionala kulturella värden, inklusive 

att bevara traditionella europeiska 

landskap, är en del av utbildning för hållbar 

utveckling och demokrati. Det betyder att visa 

tolerans för och att respektera olika etniska och 

minoritetsgrupper liksom religiösa grupper. 

Den etniska dimensionen är central för att 

förstå hållbar utveckling, vilket är 

understruket i flera internationella dokument. 

Frågor om rättvisa gäller både jämställdhet 

mellan generationer och – som det är understruket 

i de mest vanliga definitionerna av 

hållbar utveckling – jämlikhet inom nuvarande 

generation liksom relationen mellan människor 

och natur särskilt med tanke på respekt för 

biologisk mångfald. Ansvar ingår i etik och blir 

en praktisk fråga när det gäller konsumtion och 

boende. Detta måste ytterligare utvecklas 

inom ämnet filosofi. 

Betydelse för lärare och studerande 

Utbildning är inte någon färdig produkt att 

distribueras; den är snarare en process av lärande. 

Människor behöver både faktakunskaper 

och självförtroende för att kunna ta till sig 

konsekvenserna av olika alternativ som möter 

dem och kunna kritiskt granska fakta och delta 

i diskussioner. En god inlärningsmiljö är vidare 

av stor betydelse för både hälsa, kreativitet 

och koncentration. 

Lärarkåren har en viktig roll i utbildning för 

ett hållbart samhälle. Demokrati och ekolo- 


7

giskt medvetande undervisas och lärs in genom 

praktisk övning. Hållbar utveckling är som 

nämnts en fundamental del av livskraftig demokrati 

och aktivt medborgarskap. Verklig demokrati 

baseras på att folk respekterar varandra, 

talar med varandra, utbyter information, 

talar om sina erfarenheter, lyssnar på varandra 

och jämför sina respektive åsikter innan de gör 

sina egna val och beslut. 

Rollen av deltagardemokrati understryks i 

Agenda 21-dokumentet och av många års 

praktisk erfarenhet. Demokrati är en del av 

innehållet i hållbar utveckling, särskilt som ett 

medel att hantera konflikter i samhället och 

att nå rättvisa. 

Att involvera de studerande i beslutsprocessen 

vid skolan/lärosätet utgör en viktig 

träning för demokrati. Det kan ske på individuell 

basis i en specifik utbildningssituation 

eller på kollektiv basis i elev/studentråd. 

Utbildning måste ge de studerande kompetens 

för att kunna agera för hållbar utveckling 

dvs. att sporra dem till att ändra sina 

konsumtionsmönster och hjälpa dem att dra 

slutsatser så att naturresurserna skyddas eller 

används på ett hållbart sätt. Det kan praktiseras 

vid skola och universitet genom att inkludera 

aspekten hållbarhet i det dagliga arbetet 

vid skolan/lärosätet. 

Undervisning måste också bygga på senaste 

forskningsresultat. Allt detta betyder att inte 

bara lärare i naturvetenskap utan även de i 

samhällsvetenskap och humaniora liksom andra 

lärare måste involveras. 

Utbildning för hållbar utveckling måste 

beaktas i alla sektorer 

Nationella strategier för hållbar utveckling i 

Östersjöregionen måste omfatta hela utbildningssektorn. 

Utbildning för hållbar utveckling 

måste inkludera alla aspekter. Många av dessa 

aspekter ingår i de olika sektorerna av Baltic 

21-samarbetet (se inledningen). Men utbildning 

för hållbar utveckling kan inte begränsas 

till enbart dessa sektorer. Utbildning måste 

stödja alla aspekter av invånarnas arbete för 


Tydliga och sammanhängande mål för hållbar 

utveckling skulle kunna medverka till betydelsefull 

ekonomisk förbättring. Tekniska 

innovationer och investeringar som medför 

tillväxt och anställning i affärsliv och offentliga 

sektorn stöder utvecklingen av ny miljövänlig 

teknik. En förutsättning för detta är 


emellertid mera expertis och en utbildning 

som vänder sig till lämplig målgrupp. Eliminering 

av hotet mot folkhälsan genom t.ex. säkra 

livsmedel, omfattande minskning av användningen 

av kemikalier och åtgärder för att förhindra 

epidemiska sjukdomar kan bara uppnås 

om människorna har goda kunskaper. 

Rättvisa mellan generationer är en förutsättning 

för hållbar utveckling. Det kräver 

t.ex. pensionssystem som har förmågan att 

uppnå de sociala målen samtidigt som de är 

ekonomiskt hållbara, en god hälso- och sjukvård 

samt omsorg om de äldre. Även detta förutsätter 

insatser inom olika delar av utbildningsområdet 

samtidigt som utbildningssystemet 

på olika sätt måste anpassas och utvecklas 

för att kunna möta den demografiska 

utvecklingen med en åldrande befolkning. 

Åtgärder inom de ekonomiska, sociala och 

miljömässiga områdena måste behandlas på ett 

samordnat sätt och genomföras så att de ömsesidigt 

förstärker varandra. Hur de inbördes förhållandena 

påverkar åtgärder inom dessa områden 

är ofta oklara och behöver i de flesta fall 

förtydligas. Här följer några exempel. 

Avfall är särskilt intressant när det rör hållbar 

utveckling. Tidigare, men även idag, körs 

avfall till soptipp men idag har avfall blivit en 

resurs som kan återanvändas. Soptippen är faktiskt 

en klar symbol för ett icke hållbart samhälle. 

Det är den slutliga destinationen av ett 

ohållbart linjärt flöde där konsumerade resurser 

göms för alltid. I realiteten är det inte den 

enda funktionen för soptippen. När avfallet har 

spridits ut genom skorstenar och förbränningssystem 

är det slutligen marken, sjöarna och 

luften som blir avfallsplatsen. Konsekvenserna 

är förändringar i klimat, surt regn, övergödda 

sjöar och hav, nedbrutna kulturella monument 

och hälsorisker. 

Det är klart att bra hantering av resurser 

ökar effektiviteten dramatiskt. Den s.k. ekoeffektiviteten 

är en del av officiella strategier i 

många länder lika väl som i EU. Industrin har 

börjat ta in dessa frågor som en del av införandet 

av miljöledningssystem. Både ekonomiska och 

kvalitativa argument är till fördel för nya sätt att 

organisera renare industriell produktion. 

Avfall blir på detta sätt en resurs som både 

säljs och köps. Det är en uppenbar ekonomisk 

angelägenhet och fråga om god företagsledning. 

Förr gällde det järnskrot och andra metaller nu 

gäller det papper, glas, biogas och många andra 

resurser. Produktion av biogas för bussar genom 

jäsning av organiskt avfall får t.ex. effek-

ter för städer som investerar i sådana system. 

Istället för att köpa drivmedel från bensinleverantörer 

någon annanstans stannar de ekonomiska 

aktiviteterna i närområdet. Bränslet 

produceras, distribueras och används lokalt. 

Detta är en ganska typisk konsekvens av strategier 

för hållbarhet. Penning- och resursflöden 

blir mera lokala. Städer är intimt förbundna 

till hållbara system inte bara för resurshantering 

utan också för stadsplanering, ekonomisk 

utveckling och sociala strategier. Att 

bo i en stad, som de flesta av oss gör, förutsätter 

att den sociala situationen och ekonomin 

fungerar. Samhällen försöker idag alltmera att 

hantera dessa aspekter tillsammans med miljön 

i vår region i allsidiga strategier för hållbar 

samhällsutveckling. 

Erfarenheterna säger att introduktion av 

hållbara system förutsätter bred delaktighet av 

samhällsmedborgarna. Det är klart när det 

kommer till praktisk verksamhet som styrning 

av resursflöden, men det har också inverkan på 

grunden för demokratin genom människors 

deltagande i samhällsutvecklingen. Detta må 

röra bostadsområden, ett närområde eller en 

stad. Demokrati i praktiken rör hur vi tar gemensamt 

ansvar för våra hem, vår stad, vårt 

samhälle, vår jord. Det är en viktig uppgift för 

utbildning att stödja inlärning av de färdigheter 

som behövs och en grundläggande förståelse för 

hur dessa aspekter av samhället fungerar. 


9

3. Definitioner och mål 

3.1 Definitioner 

Enligt Hagadeklarationen skall utbildning för 

hållbar utveckling grunda sig på en integrerad 

ekonomisk, social och miljömässig utveckling 

och omfatta en bred uppsättning av anknytande 

ämnen som demokrati, jämställdhet 

mellan könen och mänskliga rättigheter. 

Denna breda ansats måste finnas i både naturvetenskap 

och samhällsvetenskap och bör 

komplettera och bygga på existerande miljöundervisning. 

Hagadeklarationen understryker också att 

utveckling av kunskap och medvetande om 

hållbar utveckling måste ses som en del i processen 

av livslångt lärande för individen. Vidare 

slår Hagadeklarationen fast att utbildning 

för hållbar utveckling kräver ett integrativt, 

processorienterat och dynamiskt arbetssätt 

som understryker kritiskt tänkande, socialt lärande 

och en demokratisk process. Definitionen 

av utbildning för hållbar utveckling måste ta 

sin utgångspunkt i den kultur och det samhälle 

som gäller i respektive land. Mycket måste 

dock lämnas till lärarna när det gäller innehåll 

och metoder som används i klassrummet eller i 

andra utbildningssituationer. Det betyder en 

stor utmaning för lärarna men på samma gång 

ett stort utrymme för deras professionalism. 

3.2 Övergripande mål för hållbar 

utveckling i Östersjöregionen 

Följande övergripande mål har utvecklats 

inom Baltic 21-processen och antagits av Senior 

Officals Group (SOG) som styr arbetet 

inom Baltic 21-samarbetet. De har också blivit 

antagna av utrikesministrarna i Östersjöregionen 

i juni 1998 (se rapporten Baltic 21 

Series 1/98. http://www.ee/baltic21/). 

”Den viktigaste målsättningen för samarbetet 

inom Östersjöregionen är en fortlöpande 

förbättring av människors levnads- och arbetsförhållanden 

inom ramen för en hållbar utveckling, 

en hållbar förvaltning av naturresurser 

och skydd av miljön.” 


Hållbar utveckling innefattar tre av varandra 

ömsesidigt beroende dimensioner – ekonomi, 

sociala förhållanden och miljö. För regionen 

betyder detta: 

• Ett tryggt och hälsosamt liv för nuvarande 

och kommande generationer. 

• En sund ekonomi byggd på samarbete och 

ett samhälle för alla. 

• Lokalt och regionalt samarbete byggt på demokrati, 

öppenhet och deltagande. 

• Återskapande eller bibehållande av biologisk 

mångfald och ekosystemens produktivitet. 

• Att förorening av luft, mark och vatten inte 

överskrider naturens bärkraft. 

• Effektiv användning och förvaltning av 

förnybara resurser inom ramen för naturens 

förmåga att återskapa dem. 

• Att materialflödena av icke förnybara resurser 

görs effektiva och ingår i ett kretslopp, 

att förnybara ersättningsmaterial och ersättningsprodukter 

skapas och att användningen 

av dem främjas. 

• Hög medvetenhet bland olika aktörer och 

nivåer i samhället om företeelser och processer 

som leder till hållbarhet. 

Östersjöregionen är medveten om sitt ömsesidiga 

beroende av andra delar av världen och ger 

sitt bidrag till uppfyllandet av målen för hållbar 

utveckling på global och europeisk nivå. 

3.3 Övergripande mål för utbildning 

för hållbar utveckling 

Utbildningssektorn omfattar ett brett fält av 

aktörer med olika styrsystem även inom de 

olika länderna. De olika delarna av utbildningssektorn 

riktar sig till människor av olika 

åldrar och i olika livssituationer. Därför ansågs 

det nödvändigt att formulera dels övergripande 

mål som gäller för hela sektorn dels mål 

för respektive fält av sektorn. Dessa kan i sin 

tur behöva förtydligas i underliggande mål el-

ler kriterier. Slutligen, dessa mål är vägledande 

för urvalet av föreslagna åtgärder och bidrar till 

att omvandla och göra Östersjöregionen hållbar. 

Övergripande mål för utbildning för 


Alla individer skall ha kompetens som bidrar 

till en utveckling som möter behovet hos den 

nuvarande generationen utan att äventyra för 

kommande generationer att tillgodose sina. 

Utbildning för hållbar utveckling skall vara 

baserad på en integrering av ekonomisk, social 

och miljömässig utveckling. 

Mål för skolan (förskolan och det offentliga 

skolväsendet) 

Alla elever skall ha kompetens, värderingar 

och färdigheter för att kunna vara aktiva, demokratiska 

och ansvarsfulla medborgare och 

för att kunna fatta egna beslut liksom för att 

kunna delta i beslut inom olika nivåer i samhället 

för att skapa ett hållbart samhälle. 

Eleven i yrkesutbildning skall också ha färdigheter 

och kompetens relevanta för sitt framtida 

arbetsliv. 

Detta förutsätter följande: 

• lagar, förordningar, läro- och kursplaner inkluderar 

utbildning för hållbar utveckling, 

• utbildning för hållbar utveckling ingår i ordinarie 

skolarbete och utgör grunden för det 

dagliga livet i skolan, 

• lärarna har relevant kompetens att inkludera 

hållbar utveckling i sin undervisning, 

• ändamålsenliga metoder används i undervisningen 

och en skolmiljö utformad som är 

positiv till hållbar utveckling. 

Mål för högre utbildning 

Den studerande skall ha sådana färdigheter och 

kompetens som är relevanta för framtida ar- 

betsliv och framtida roll som beslutsfattare. 

Högre utbildning skall också spela en aktiv roll 

lokalt, nationellt och internationellt i att öka 

kunskap och handlingsförmåga med tanke på 

hållbar utveckling genom forskning och utbildning 

i samarbete med omgivande samhälle. 


• lagar, förordningar och andra normativa bestämmelser 

som klart inkluderar utbildning 

för hållbar utveckling, 

• att lärare har relevant kompetens även i aspekter 

av hållbar utveckling inom sina ämnesområden 

och i ändamålsenliga undervisningsmetoder, 

• att demokrati och beslutsfattande är i linje 

med hållbar utveckling och att det dagliga 

arbetet vid lärosätet genomsyras av aspekten 

hållbar utveckling, 

• grundutbildning som inkluderar aspekter av 

hållbar utveckling inom varje ämnesområde. 

Vidare att specialkurser anordnas i hållbar 

utveckling inom både grundutbildning och 

forskarutbildning liksom fortoch vidareutbildning 

som ger kunskaper och färdigheter 

relaterade till hållbar utveckling. 

Mål för folkbildningen 

Individen skall ha förmåga att hantera sin livssituation, 

ta del i social utveckling, och vara 

medveten om förutsättningarna för hållbar utveckling. 


• presumtiva deltagare i folkbildning kan nås 

med information om aktuella kurser/cirklar 

vad gäller hållbar utveckling, 

• möjlighet att lyckas motivera tänkbara deltagare 

till att delta i kurser/cirklar, 

• lärare och cirkelledare har relevant kompetens 

avseende hållbar utveckling, 

• resurser för att kunna ge kurser/cirklar. 


11

4. Pågående aktiviteter 

4.1 Styrsystemen 

Hållbar utveckling är en dominerande politisk 

fråga i alla länder i regionen. Allmänna bestämmelser 

för nationella (i Tyskland Länder) 

utbildningar innehåller omsorg om miljön. Enligt 

nationella dokument som reglerar formell 

utbildning skall undervisning för hållbar utveckling 

integreras som obligatoriska aspekter 

i många ämnen men det mest vanliga är integrering 

i naturvetenskapliga ämnen. Alla lärare 

verkar ha brister i förståelsen av begreppet 

hållbar utveckling och särskilt svårt tycks det 

vara att integrera ekonomiska och sociala aspekter 

liksom det kulturella perspektivet. Utformningen 

av läroplaner innebär i många länder 

hinder för att inkludera undervisning om 

hållbar utveckling i ordinarie utbildning. 

Det finns emellertid ett intresse bland lärare 

och elever av utbildning för hållbar utveckling, 

vilket är lovande. I realiteten är ett 

totalt genomförande enligt styrdokumenten 

om utbildning för hållbar utveckling ännu inte 

fallet. För ett brett realiserande av det som ligger 

i begreppet hållbar utveckling i utbildning 

fordras att politiker på alla nivåer och tjänstemän 

engagerar sig aktivt i utvecklingen av nationella 

och lokala stödjande strukturer för 

undervisningen. Läromedel i hållbar utveckling 

behöver också utvecklas. 

4.2 Arbetsmetoder och 

lärarnas kompetens 

I skolorna är det vanligast att behandla miljöfrågor 

i ett ämne eller en kurs. Naturvetenskap 

och naturvetenskapliga studier tycks vara den 

viktigaste delen av miljöundervisning och att 

överföra fakta verkar vara den vanligaste metoden. 

Det finns dock många tecken på att en 

utveckling mot undervisning för hållbar utveckling 

är på gång. Många undervisningsmetoder 

används som skulle kunna förändra 

undervisningskulturen mot ett mera 

integrativt och dynamiskt sätt i linje med 

Hagadeklarationen. Kopplingen till vardagslivet 

och uppbyggnad av handlingskompetens är 


viktiga komponenter i undervisning för hållbar 

utveckling. Insatser som görs i många skolor 

för att relatera teori till praktik genom att göra 

skolorna miljövänliga och genom att arbeta 

med den lokala miljön är lovande exempel på 

sådant arbete. 

Introduktionskurser i hållbar utveckling erbjuds 

vid många högskolor/universitet antingen 

som frivilliga eller obligatoriska kurser. 

En rad undervisningsmetoder används. Dock är 

interdisciplinära metoder som täcker ekonomiska 

och sociala frågor ännu inte verklighet. 

Elevernas deltagande i beslutsprocessen i 

skolor och lärosäten är en viktig träning i demokrati 

och blir allt mer vanlig i Östersjöregionen. 

I många av länderna i regionen deltar eleverna i 

rådsförsamlingar, styrelser och kommittéer. 

Inom folkbildningen tenderar metoderna att 

fokusera på specifika delar eller aspekter av 

hållbar utveckling eller specifika miljöproblem. 

Omfattningen av utbildning för hållbar utveckling 

som inkluderas i lärarutbildning varierar, 

men i viss utsträckning ingår den i de 

flesta lärarutbildningarna i regionen. Lärare 

som fick sin grundläggande lärarutbildning för 

länge sedan, behöver få möjlighet att erhålla 

fortbildning för att kunna undervisa om och 

för hållbar utveckling. 

4.3 Samarbete i regionen 

Samarbete sker särskilt genom nätverk. Sådant 

samarbete tycks ha en viktig inverkan på utvecklingen 

av utbildning i sin helhet. Inom folkbildningsområdet 

är samarbetet i många fall 

kopplade till ordinarie aktiviteter inom en given 

grupp och metoden är ofta learning-by-doing. 

Det finns ett stort antal fungerande nätverk 

och en del av dem nämns nedan. Anställningsbarhet 

och anpassningsförmåga hos invånarna 

är en nödvändig del av den ekonomiska aspekten 

av hållbar utveckling. Det kunskapsbaserade 

samhället jämsides med vidare ekonomiska 

och sociala trender som globalisering, 

förändringar i familjestrukturer, demografiska 

förändringar och inverkan av informationsteknologier 

betyder många möjligheter och

samtidigt utmaningar. Invånarna har idag ett 

större behov än tidigare för att nå kunskap och 

kompetens som är nödvändig för att kunna få 

del av och möta de utmaningar som det 

kunskapsbaserade samhället ställer. 

Projekt och nätverk 

Skolor 

Det finns många projekt i skolorna i Östersjöregionen, 

både nationella projekt och nätverk. 

Exempel på specifika nationella projekt från 

olika länder är: ”Håll Estland rent”, ”Den finska 

eken”, ”Floden berättar en historia” i Lettland, 

”Det norska miljönätverket”, ”Rena floden 

Vistula” i Polen och ”Ren stad” i Ryssland. 

Några länder deltar också i ett luftföroreningsprojekt, 

i energisparprojektet SPARE och i 

Naturväktarna i Baltikum. 

Eko-skolor är ett annat exempel. I Tyskland 

är det 600 skolor, det största nätverket, som 

arbetar med hållbar utveckling ”Umweltschule 

in Europé” i FEEE (Foundation for Environmental 

Education in Europe). I Litauen startade 

det nationella projektet ”Agenda 21 för 

skolor” med syftet att uppmuntra elever att 

identifiera, undersöka och agera för att hindra 

eller lösa miljöproblem i den egna kommunen 

liksom att skapa länkar mellan skolans styrdokument 

och principerna för hållbar utveckling. 

I Sverige startades utmärkelsen ”Miljöskola” 

för att stimulera utbildning för hållbarhet. 

Kriterier har utvecklats inom flera områden 

vilka omfattar undervisning, kompetensutveckling 

av personal, hälso- och friskvård såväl 

som den fysiska miljön. De skolor som 

uppfyller ett visst antal av dessa kriterier får 

utmärkelsen som varar i tre år. Detta är en rullande 

process så att vart tredje år kan en ny 

utmärkelse ges om skolan uppfyller ytterligare 

ett visst antal kriterier. Exempel från Danmark 

är grön utbildning och miljökvalificering och 

dessutom aktiviteter i yrkesutbildningen inom 

livsmedelsindustrin. 

Arbete i nätverk är vanligt förekommande: 

Baltic Sea Project (BSP) startade 1989 med 

Östersjöns akuta miljöproblem som startpunkt. 

Skolor i alla länder runt Östersjön gick 

med. Undervisningsmetoderna i projektet karaktäriseras 

av en balans mellan en holistisk 

syn och specifika ämnesstudier, att ändra elevrollen 

till en mer aktivt skapande roll och lärarrollen 

till handledare och dessutom att an- 

vända nätverk och internationellt samarbete i 

skolarbetet. För att implementera dessa pedagogiska 

idéer har metodböcker, Learners’ 

Guides, publicerats. Fyra sådana har publicerats 

hittills. 

GLOBE-projektet utvecklades på initiativ 

av förutvarande vicepresidenten i USA Al Gore. 

De flesta länder i Östersjöregionen deltar i 

GLOBE. Syftet är att utveckla miljömedvetenheten 

hos eleverna, naturvetenskapliga kunnandet, 

kunskap om klimat och om jorden och 

utveckla elevernas insikter om matematiska 

och naturvetenskapliga undersökningsmetoder. 

Högre utbildning 

Internationaliseringen inom forskning och utbildning 

vid universitet/högskolor har varit intensiv 

under det senaste decenniet. The Baltic 

University Programme (BUP) är ännu den enda 

aktivitet på hållbar utveckling inom högre utbildning 

som finns i alla 14 länder som ingår i 

Östersjöns flodområde. BUP binder samman 

mer än 170 universitet/högskolor inom forskning 

och utbildning för en regional hållbar utveckling. 

Programmet koordineras av Uppsala 

universitet och det finns programcentra i alla 

deltagande länder. Kurserna produceras genom 

att experter från universitet/högskolor i hela 

regionen engageras. Programmet sammanbinder 

deltagande lärosäten genom gemensamt 

studiematerial, via olika medier för distansutbildning 

liksom gemensamma seminarier 

och konferenser. År 2000 deltog mer än 6 600 

personer i fem kurser. 

Vid sidan av EU och globala aktiviteter är 

Östersjöregionen ofta en naturlig bas för samarbetet 

för universitet/högskolor. Många försök 

har gjorts att lista samarbetsprojekt i regionen 

(med tanke på sektorer och universitet/ 

högskola) men det tycks nästan omöjligt att nå 

en total bild av det antal projekt som pågår i 

regionen. Samarbetet inom högre utbildning är 

av olika slag. Det kan vara universitets/högskolenivå, 

bilaterala eller tri-laterala projekt, 

sektorsprojekt och nätverk/program. Ett exempel 

på samarbete på ledningsnivå är konferensen 

för Baltic University Rectors (CBUR) 

som funnits sedan 1991. 

Det finns ett stort antal bilaterala projekt 

runt Östersjön kring speciella frågor vilka kanske 

inte är direkt relaterade till hållbarhet. Ibland 

har de dock indirekt koppling till miljö. Dessutom 

finns också en del sektorsprojekt t.ex. 

Baltec (tekniska universitet i Danmark, Est- 


13

land, Tyskland, Lettland, Litauen och Sverige), 

Novabova (virtuell jordbruksforskning i Östersjöregionen) 

och Tammerfors tekniska universitet 

som under 1994–99 tillsammans med Tallins 

tekniska universitet och Riga tekniska universitet 

arrangerat fem ettåriga kurser i vatten 

och miljöledning öppna för yrkesutövare i 

Ryssland, Baltiska staterna och Finland. 

Icke-formell utbildning/Folkbildning 

De olika aktörerna inom folkbildningen upprätthåller 

goda relationer med det omgivande 

samhället och har många olika samarbetspartner. 

De ideella föreningarna som är engagerade 

i arbetet för miljön eller i frågor inom den hållbara 

utvecklingen, verkar i ökad takt bilda nätverk 

och partnerskap med andra ideella organisationer 

på området liksom med forskningsinstitut, 

kommuner, departement och vissa enskilda 

individer. 

Också utbildningsinstitutioner (folkhögskolor, 

studieförbund, kommunala vuxenutbild- 


ningar och liknande) etablerar kontakter med 

myndigheter och ideella föreningar liksom 

med andra aktörer. Vissa relationer är beständiga 

och medför informations- och erfarenhetsutbyte 

medan andra växer fram ur ett ömsesidigt 

engagemang i speciella projekt. 

Nätverket för lärande och hållbarhet utgör 

ett exempel på det omfattande samarbetet 

inom Östersjöområdet. Ett annat exempel utgörs 

av det baltiska NGO-nätverket för vuxenutbildning, 

som fast det inte primärt syftar 

till miljöutbildning/utbildning för hållbar utveckling, 

omfattar alla större organisationer 

och föreningar inom folkbildningen – dvs. representanter 

från studieförbund, folkhögskolor 

och liknande. 

Ett sista exempel utgörs av ett projekt där 

tre nordiska folkhögskolor är inblandade med 

syfte att erbjuda unga vuxna nya och nyskapande 

politiskt orienterande huvudämnen. De 

studerande kommer från alla nordiska länder.

5. Politiska strategier 

Nyckeln till att kunna skapa en mera hållbar 

och fredlig värld är kunskap. Omvandlingen 

till ett hållbart samhälle beror på invånarnas 

förståelse och handlingsförmåga. 

Hagadeklarationen ställer sig bakom förändring 

till och jämnar väg för utbildning i 

Östersjöregionen för en hållbar framtid. I ljuset 

av Hagadeklarationen utgör erfarenheterna 

från kartläggningarna av de tre arbetsgrupperna 

en utgångspunkt för framtida åtgärder. 

Resultatet av kartläggningarna som gjorts 

inom utbildningssektorn visar att det finns ett 

intresse bland lärare och elever av utbildning 

för hållbar utveckling. Det är mycket lovande 

och skall uppmuntras. Emellertid finns det i 

viss mån ett behov av att förtydliga och stärka 

dokumenten för den nationella styrningen, dvs. 

lagar, förordningar, läroplaner eller motsvarande 

dokument samt kurs- och timplaner beträffande 

utbildning för hållbar utveckling. 

Det finns ett allmänt behov bland lärare av att 

klargöra begreppet hållbar utveckling och metoderna 

att integrera ekonomiska, sociala och 

miljöaspekter lika väl som den kulturella dimensionen 

i utbildning för hållbar utveckling. 

Det finns också ett behov av ny kunskap, 

förståelse och färdigheter i många yrken av 

vikt för utvecklingen av vårt samhälle. Det 

finns mycket kunskap, både generell och tekniskt 

detaljerad, om hållbar utveckling som 

tills nu inte varit en del av utbildningen för 

dessa yrken. Erbjudande av både kompetensutveckling 

och vidareutbildning för dessa kategorier 

är nödvändiga inslag i Agenda 21 för 

utbildningssektorn. Många av de andra sektorerna 

inom Baltic 21-samarbetet har i sina rapporter 

eller handlingsprogram uttryckt behovet 

av uppdatering, förnyelse eller utökad kunskap 

och färdigheter vad gäller hållbar utveckling. 

Effektiv utbildning för hållbar utveckling 

beror på en kombination av faktorer som legitimitet 

genom läro- och kursplaner, nya sätt 

att lära, lärarnas kompetens, skolornas/lärosätenas 

utveckling, samarbete och finansiering. 

Att öka medvetenhet om utbildning för hållbar 

utveckling inom utbildningsvärlden bör 

understrykas som ett första steg. 

Stärkande av nuvarande policy 

Politiska krav för och stöd på nationell och lokal 

nivå är avgörande för att lyckas i införandet 

av aspekten hållbar utveckling. Den demokratiska 

processen som understryker behovet 

av hållbar utveckling måste stärkas ytterligare. 

Politiker på alla nivåer bör uppmuntras att ge 

starka och tydliga signaler om vikten av utbildning 

för hållbar utveckling med avseende 

på följande. 

a. Alla nivåer av den formella utbildningen behöver 

en reglering där hållbarhetsaspekten 

är tydligt inkluderad t.ex. lagar (skollag, 

högskolelag), förordningar, läroplaner, kursplaner. 

b. Samspelet mellan naturvetenskap, ekonomi 

och samhällsvetenskap är viktigt både i 

interdisciplinära studier och i specialkurser 

och måste stärkas. I dessa studier måste 

interdisciplinära metoder och specialisering 

vara lämpligt balanserade. 

c. Ytterligare initiativ måste tas i skolor/lärosäten 

beträffande utveckling av innehåll och 

metoder. De studerande måste ges större 

möjligheter till inflytande och till att ta ansvar 

för sin egen inlärning. Det är viktigt att 

studeranderollen ändras till en mera aktiv 

deltagare och lärarrollen omvandlas till 

mera av en mentor och handledare. Andra 

viktiga metoder är kritisk reflektion och 

diskussion. 

d. De studerande bör ges möjlighet till inflytande 

och att delta i allt arbete vid skolan/ 

lärosätet. Praktiskt samarbete i olika former 

och i demokratiska beslutsprocesser bör 

vara en del av läro-/kursplaner och infört i 

praktiken. Sådant deltagande måste också 

ses som en möjlighet för de studerande att få 

inflytande på arbetet vid skolan/lärosätet 

inklusive studieinnehåll och metoder. Fortoch 

vidareutbildning bör erbjudas alla 

yrkesutövande med målsättningen att utveckla 

kunskap och förståelse samt öka 

färdigheterna om hållbar utveckling. 


15

e. Hållbarhetsaspekter bör inkluderas i 

lärarutbildningarna. Med hänsyn till att begreppet 

hållbar utveckling förändras måste 

innehållet i lärarutbildningen uppdateras regelbundet. 

Fortbildningsinsatserna måste 

ökas med tanke på aspekten hållbarhet. Sådan 

fortbildning är viktig och måste erbjudas 

lärare på alla nivåer inklusive lärarutbildare 

vid universitet/högskola. Erbjudande 

om fortbildning med tanke på hållbar 

utveckling bör omfatta även utbildare inom 

folkbildningen. 

f. Universitet/högskolor bör uppmuntras och 

ges stöd att erbjuda möjligheter för sin personal 

att öka sin kunskap om begreppet 

hållbar utveckling och lämpliga undervisningsmetoder 

samt att inkludera hållbar utveckling 

i så många kurser och program som 

möjligt. 

g. Stöd bör ges till forskning beträffande innehåll 

och metoder i utbildning för hållbar utveckling 

liksom för integrering av hållbarhetsaspekten 

i olika akademiska discipliner. 

h. Stöd bör ges till media i deras viktiga roll att 

förmedla nya kunskaper om hållbarhet till 

alla samhällssektorer. 

i. Ökade insatser bör göras för att öka medvetandet 

om hållbarhetsaspekten hos befolkningen. 

Detta leder till nödvändig ändring 

av livsstil dvs. mera hållbara konsumtionsmönster 

t.ex. genom stöd till frivilligt folkbildningsarbete. 

j. Stärka samarbetet med olika aktörer (t.ex. 

närsamhället) och sprida goda exempel. 

k. Stärka och utöka samarbetet i regionen med 

tanke på utbildning för hållbar utveckling. 

Andra frågor att beakta 

Hagadeklarationen understryker behovet av 

integrering mellan ekonomiska, sociala och 

miljöfrågor. Följande aspekter måste tas med i 

beaktande i planering och genomförande av utbildning 

för hållbar utveckling i regionen: 

a. Behovet av att kunna leva i ett multikulturellt 

samhälle är idag tydligare än förr. 

Hotet mot miljön, mänskligt liv, våld och 

bristen på jämställdhet måste övervinnas 


samtidigt som kulturell mångfald beaktas. 

Det är dock stora och många svårigheter 

och kan bara övervinnas genom att i utbildning 

inkludera aspekterna att lära att leva 

tillsammans för det gemensamma bästa. Det 

är en utmaning för alla utbildningsformer 

att kunna sätta in utbildning i ett sammanhang 

som inverkar och är relaterad på vår 

egen tid med samtida etiska frågor. 

b. Utbildning för hållbar utveckling i Östersjöregionen 

måste ses som en del av programmet 

utbildning för alla i enlighet med överenskommelsen 

vid den internationella konferensen 

i Dakar år 2000 ”Education for 

All”. Det är nödvändigt att alla människor 

får utbildning som omfattar en respekt för 

den grundläggande målsättningen för utbildning, 

för relevansen av innehållet i och lärandeprocessen 

samt för de sätt att lära som 

understryker mänskliga värderingar. 

c. Högre utbildningsnivå och kontinuerlig inlärning 

är, om alla får tillgång till den, ett 

viktigt verktyg att reducera ojämlikheter 

och förebygga marginalisering. Alla aktörer 

bör bjudas in till att samarbeta för att stödja 

handlingsprogrammet för utbildning för 

hållbar utveckling i Östersjöregionen. Den 

ansats som uttrycks av Association European 

Universities (CRE) som det står i deras 

kontrakt (Magna Charter of European 

Universities) och senare universitetsdeklarationer 

bör lyftas fram. Universiteten uppmanas 

i denna Magna Charter att i allt 

större utsträckning spela en ledande roll i 

utvecklingen av multidisciplinära och etiskt 

orienterade former av utbildning för att 

finna lösningar på problemen kopplade till 


d. Anställningsbarhet och förändringsbenägenhet 

hos befolkningen är en viktig del inom 

den ekonomiska aspekten av hållbar utveckling. 

Det kunskapsbaserade samhället tillsammans 

med vidare ekonomiska och sociala 

trender som globalisering, förändringar 

i familjestrukturer, demografiska förändringar 

och inverkan av informationsteknologier 

innebär många möjligheter och samtidigt 

utmaningar. Det är idag viktigare än någonsin 

ett behov av att befolkningen når den kunskap 

och kompetens som är nödvändig för att 

kunna dra nytta av och möta utmaningarna i 

det kunskapsbaserade samhället.

e. EU:s arbete presenterat i dokumenten ”Making 

a European Area of Lifelong Learning a 

Reality” måste erkännas. Det stöder också 

målsättningarna och ambitionerna för hållbar 

utveckling i Östersjöregionen för människor 

till att vara mera öppna och att bli 

mera toleranta och demokratiska. Livslångt 

lärande är alltså inte detsamma som återkommande 

utbildning inom det formella 

utbildningssystemet. Det inverkar inte bara 

på utbildningssystemen utan också på 

många andra samhällssektorer. Detta understryker 

vikten av adekvata nivåer och 

flexibla utbildningsmöjligheter på lokal 

nivå för att föra samman skolor/lärosäten 

med potentiella studeranden lika väl som en 

vägledningsservice som hjälper till i detta 

sammanhang. 

f. Livslångt och livsvitt lärande är mycket viktigt 

med hänsyn till kontinuerlig förändring 

av begreppet hållbar utveckling. Utvecklingen 

av ett hållbart samhälle måste ses 

som en process som förändras i takt med utvecklingen. 


17

6. Handlingsprogram 

6.1 Översiktlig presentation 

Tyngdpunkten i Baltic 21E:s handlingsprogram 

ligger på att stärka kunskapsuppbyggnaden i 

Östersjöregionen som en grund för en gemensam 

långsiktig övergång till hållbar utveckling 

i regionen.Förslagen utgår ifrån den gjorda 

kartläggningen med fokus på att ge tydliga politiska 

signaler när det gäller behovet av utbildning 

för hållbar utveckling liksom stöd till 

skolor/lärosäten från alla politiska nivåer. Målet 

är att uppnå verklig integrering mellan naturvetenskap, 

samhällsvetenskap, ekonomi och 

kultur med utgångspunkt i ett demokratiskt 

förhållningssätt och genom att använda undervisningsmetoder 

som karakteriseras av integrering, 

processorientering och deltagande. 

Utbildningssektorn består av ett brett fält av 

aktörer med olika styrsystem såväl mellan som 

inom länder. Dessa riktar sig också till människor 

av olika åldrar och i olika livssituationer. 

Handlingsprogrammet i Baltic 21E är indelat 

i fem områden av handlingsplaner, gemensamma 

för hela sektorn. Inom dessa områden 

har gemensamma rubriker utformats för åtgärderna. 

Varje del av utbildningssektorn dvs. skola, 

universitet/högskola och folkbildning måste 

sedan utveckla specifika åtgärder utifrån sina 

roller i utbildningssystemet. 

För att få till stånd ett reellt genomförande 

av handlingsprogrammet krävs att åtgärderna 

prioriteras och läggs in i planeringsprocessen i 

respektive land, regionala (i Tyskland Länder) 

och lokala styrelser, skolor/lärosäten och folkbildningen. 

De berörda aktörerna måste också 

inkludera dessa åtgärder som nyckelfrågor i 

investerings- och ledningsstrategier. Åtgärderna 

inom handlingsprogrammet är av olika slag 

och i vissa fall kan finansiering av dem behöva 

lösas från fall till fall. Sektorrapporten innehåller 

en detaljerad beskrivning av många åtgärder 

som kan genomföras med föreslagen tidsram 

och ansvarig aktör. 

Såsom Hagadeklarationen visar bör generellt 

sett varje land finansiera implementeringen 

av Baltic 21E. För finansiering av vissa 

projekt eller åtgärder bör det vara möjligt 

att söka stöd från kompletterande källor 

t.ex. EU-programmen. 


6.2 Gemensamma handlingsplaner 

6.2.1 Policy och strategier 

Att skapa kunskap och medvetenhet om hållbar 

utveckling måste ses som en livslång process 

för individen och därför involveras i alla 

utbildningsnivåer från förskola till högre utbildning, 

vuxenutbildning och folkbildning såväl 

som fortoch vidareutbildning. Det är 

nödvändigt att politiker på alla nivåer i landet 

ger starka och tydliga politiska signaler för att 

en bred implementering av idéerna om hållbar 

utveckling skall åstadkommas inom utbildningsområdet. 

Vidare krävs att alla styrdokument 

dvs. lagar, föreskrifter, läroplaner 

och kursplaner innehåller det som är grundläggande 

för utbildning för hållbar utveckling. 

Det är också nödvändigt att bjuda in politiker 

och tjänstemän att bli aktivt involverade i utvecklingen 

av lokala stödstrukturer för undervisningen 

i skolorna. Alla initiativ för att inkludera 

utbildning för hållbar utveckling i det 

ordinarie skolarbetet skall uppmuntras. 

Stödet från skolans/lärosätets ledning, lärarnas 

kunskaper inom sina ämnen och deras förmåga 

att använda interdisciplinärt tänkande 

och metoder och att motivera de studerandes 

deltagande i processen måste ses som väsentligt 

för kvaliteten på utbildning för hållbar utveckling. 

Den högre utbildningen måste uppmuntras 

att i såväl grundutbildning som forskarutbildning 

inkludera frågor inom området hållbar utveckling 

likaså inom yrkesutbildning samt fortoch 

vidareutbildning. Folkbildningen skall uppmuntras 

att bredda sina aktiviteter till att innefatta 

miljö, ekonomi, sociala och kulturella perspektiv 

på ett integrerat sätt. 

Åtgärder 

6.2.1.1 Varje land i Östersjöregionen bör anta 

en struktur för utbildning för hållbar utveckling 

i skolor och i högre utbildning. 

6.2.1.2 Varje land i Östersjöregionen bör utveckla 

riktlinjer för utbildning för hållbar utveckling 

inom den icke-formella utbildningen.

6.2.1.3 Stimulera utvecklingen av samarbetet, 

speciellt det internationella samarbetet kring 

styrdokument, program och utveckling av kurser 

på alla nivåer inom utbildningssystemet. 

6.2.2 Kompetensutveckling inom 

utbildningssektorn 

Det finns en hög potential för utbildning för 

hållbar utveckling i regionen och många initiativ 

har redan tagits. Det är ändå nödvändigt 

med betydande kompetensutvecklande insatser 

på alla nivåer i utbildningssystemet, formell 

utbildning såväl som i folkbildning. Till 

att börja med behöver skolledare och beslutsfattare 

på alla nivåer i utbildningssystemet öka 

sin kunskap om utbildning för hållbar utveckling 

för att kunna ge adekvat ledning och stöd i 

det framtida arbetet. Införandet av miljöledningssystem 

vid lärosätena ger en stor möjlighet 

att öka denna kunskap. På samma sätt är 

det en förutsättning för utbildning för hållbar 

utveckling att lärare får möjligheter att utveckla 

sin medvetenhet och sina kunskaper i 

och om hållbar utveckling, däribland hållbarhetsaspekter 

inom sina ämnesområden och att 

utveckla lämpliga undervisningsmetoder. Med 

denna ökade kompetens kan lärare bättre arbeta 

med och stödja de studerande att ta ansvar 

för sitt eget lärande, att uppnå kunskap, 

värderingar och förmåga att verka för en hållbar 

utveckling. Målsättningen bör vara att när 

de studerande avslutat utbildningen skall de ha 

uppnått en kunskapsnivå och handlingsförmåga 

att agera för hållbar utveckling i privatlivet 

lika väl som i yrkeslivet. 

Åtgärder 

6.2.2.1 Stimulera kompetensutveckling för 

personal i utbildningssystemen, inklusive aktiviteter 

för att öka medvetenhet om hållbar utveckling 

bland tjänstemän, skolledare och annan 

personal. 

6.2.2.2 Stödja samarbete i Östersjöregionen 

mellan lärare, forskare och praktiker i syfte 

att utveckla kunskap i och om hållbar utveckling 

samt färdigheter i utbildning för 


6.2.2.3 Introducera och utveckla ledningssystem 

för hållbar utveckling vid utbildningsinstitutioner, 

inklusive skolor och universitet/högskolor liksom 

bland aktörer inom folkbildningen. 

6.2.3 Fortbildning 

Utveckling av ny kunskap och behovet av att 

introducera nya färdigheter för att ge ett mer 

specifikt innehåll i begreppet hållbar utveckling 

kommer att vara konstant för de kommande 

åren eftersom många expertområden 

fortlöpande utvecklas. Fortbildning spelar en 

mycket viktig roll i denna utveckling och har 

två huvudområden: uppgradering av kunskap 

och färdigheter och tillgodoseende av de nya 

kompetenser som behövs på olika yrkesområden. 

Det är således viktigt att fortbildning också 

inbegriper kunskapsuppbyggnad med målsättningen 

att ge bättre förståelse av relevanta 

hållbarhetsaspekter, att öka färdigheterna när 

det gäller hållbarhetsstrategier och att ge insikt 

i forskningsrön och nya tekniker så att dessa introduceras 

i alla yrken, särskilt de inom planering 

och arbetsledning. Sektorer som industri, 

transport, offentliga sektorn och jordbruk är relevanta. 

Förbättring av yrkesrelaterade färdigheter 

och kunskap bör i konsekvens med detta 

vara en del av livslångt lärande för individen. 

Fortbildning är en av de områden som med fördel 

kan ske genom samarbete mellan utbildningssektorn, 

arbetslivsorganisationer och samhället. 

Åtgärderna nedan innehåller fördjupning av 

grundläggande yrkesutbildning och fortbildning 

på alla tillämpliga nivåer. 

Åtgärder 

6.2.3.1 Främja fortbildning för yrkesverksamma 

med hänsyn till hållbarhetsaspekter. 

6.2.3.2 Utveckla strategier för att introducera 

kunskaper och färdigheter för hållbar utveckling 

inom områdena planering, ledning, byggande 

och tillverkning i alla delar av samhället. 

6.2.3.3 Främja internationellt samarbete för 

att förbättra och stödja införandet av 

hållbarhetsrelaterade yrkeskunskaper och färdigheter 

i hela regionen. 

6.2.4 Undervisningsmaterial 

Lärande och undervisning om hållbar utveckling 

på alla nivåer kommer att kräva tillgång 

till resurser. Det kan vara grundläggande texter 

likaväl som fallstudier, goda exempel av alla 

slag, media och webbaserade resurser etc. Kvaliteten 

på undervisningen för hållbar utveckling 

kommer att vara beroende av materialets 

kvalitet. Denna typ av material saknas emel- 


19

lertid inom många områden och avsevärda ansträngningar 

behöver göras för att utveckla 

dem. I allmänhet kan samma material användas 

inom hela regionen och regional samverkan 

för att ta fram sådant material skall stödjas. 

Handlingsplanen innehåller gemensamma åtgärder 

som utveckling av en webbsida som ger 

tillgång till information och resurser kring 

hållbar utveckling, produktion av läroböcker, 

filmer och andra läromedel (en portal för EDU 

21). Det behövs material för högre utbildning, 

både inom översikts-/introduktionskurser och 

specialistutbildning i yrken som är av central 

betydelse liksom läromedel och material för 

självstudier i icke-formell utbildning. 

Åtgärder 

6.2.4.1 Stimulera framställningen av tryckt 

material, Internetbaserat material och annat 

material för utbildning om hållbar utveckling 

för skolor. 

6.2.4.2 Stimulera framställningen av tryckt 

material, filmer och Internetbaserat material 

för utbildning om hållbar utveckling på högskolenivå 

liksom metodologiskt, pedagogiskt 

och didaktiskt material för att stödja utbildning 

för hållbar utveckling. 

6.2.4.3 Skapa en Internetportal för att ge utbildare, 

studerande och forskare lättare tillgång 

till information och undervisningsresurser om 


6.2.4.4 Stödja och utvidga existerande regionala 

nätverk för utbildning för hållbar utveckling, 

särskilt vad gäller användning av gemensamma 

utbildningsresurser. 

6.2.4.5 Främja möjligheter för media i alla länder 

att informera om och diskutera frågeställningar 

inom området hållbar utveckling för att 

nå allmänheten. 

6.2.5 Forskning om och utveckling av 

utbildning för hållbar utveckling 

Hagadeklarationen uppmärksammar särskilt 

behovet av forskning om utbildning för hållbar 

utveckling vilket innefattar utbildning inom 

det offentliga skolväsendet och inom högre utbildning, 

yrkesutbildning och i kunskapsuppbyggnad 

för individen i olika livssituationer. 

Förverkligandet av målet om en socialt, 

ekonomiskt och ekologiskt hållbar Östersjö- 


region kräver mer forskning och utvecklingsaktiviteter 

på områden som t.ex. effektiva lärande- 

och undervisningsmetoder för utbildning 

för hållbar utveckling på alla nivåer i 

utbildningssystemet, lämpliga instrument för 

självvärdering, hur attityder och värderingar 

bildas, skolutveckling och institutionsutveckling. 

Vidare användande av IKT som stöd för 

utbildning för hållbar utveckling och utvecklingen 

av ett hållbart samhälle. Vidare understryker 

Hagadeklarationen att utbildning skall 

vila på en bred vetenskaplig grund. 

För att utbildning skall bli en del av en 

agenda för förändring till ett hållbart samhälle, 

behöver utbildning som sådan förändras. Metoder 

för utbildning om hållbar utveckling måste 

i likhet med alla goda lärandeprocesser ge mening 

genom att använda aktiva lärandeprocesser 

och uppmuntra till nyfikenhet, 

kreativitet och en önskan att ta ansvar för det 

egna lärandet genom hela livet. Undervisningsmetoder 

i utbildning för hållbar utveckling 

måste, på ett integrerat sätt, fokuseras på social 

utveckling, human- och naturvetenskaplig 

ekologi, jämställdhet och praktiska färdigheter 

för en hållbar livsstil. Detta innefattar utveckling 

av metoder för undervisning om aspekter 

på hållbar utveckling som en integrerad del av 

ämnesdisciplinerna samt insatser för att öka 

ämnesövergripande arbetssätt inom högre utbildning. 

Stöd för skol- och institutionsutveckling 

behövs för att förbättra lärande- och 

undervisningsmetoder inom utbildning för 


Även samarbete och partnerskap mellan berörda 

parter inom utbildningsområdet behöver 

öka inklusive forsknings- och utvecklingsaktiviteter 

som rör allt från identifiering av problem 

att arbeta med och att lära känna ny kunskap 

och använda i sektorn. Resultaten av 

forsknings- och utvecklingsinsatserna bör spridas 

bland lokala, regionala och globala aktörer och 

inkludera olika delar av utbildningssystemet. 

Lika viktig är erfarenhetsbaserad utveckling 

och utveckling som initieras utifrån en önskan 

om förändring eller utveckling av utbildningen 

t.ex. genom att introducera systemet med 

ECO-skolor och utmärkelsen Miljöskola. Detta 

bör ske i samarbete med berörda parter och resultatet 

bör spridas till de berörda. 

Vidare behöver flera goda exempel på utbildning 

för hållbar utveckling och utbildning 

som involverar allmänheten identifieras och 

analyseras för att stödja utvecklingen mot ett 

hållbart samhälle.

Åtgärder 

6.2.5.1 Initiera och främja forskning och utveckling 

om innehåll och metoder för utbildning för 

hållbar utveckling. Likaså stimulera spridning av 

resultaten från forskning som rör hållbar utveckling 

där forskning som för samman olika dimensioner 

av hållbar utveckling samt fokuserar lokala 

utvecklingsfrågor prioriteras. 

6.2.5.2 Stimulera internationellt samarbete 

kring forskning och utveckling av utbildning 

för hållbar utveckling och stödja och initiera 

nätverk för erfarenhetsutbyte och gemensamma 

aktiviteter på alla nivåer. 

6.2.5.3 Stimulera och stödja olika metoder för 

lärande i utbildning, som omfattar interdisciplinära 

arbetssätt, metoder att inkludera aspekter 

på hållbar utveckling i olika ämnen, som 

involverar utbildning i ett lokalt sammanhang likaväl 

som samlar in och sprider goda exempel. 

6.2.5.4 Stimulera utvecklingen av ledningssystem 

för hållbar utveckling hos utbildningsanordnare, 

däribland skolor och lärosäten samt 

inom folkbildningen. 

6.3 Indikatorer 

Utveckling av indikatorer för utbildning pågår 

i många länder och organisationer som OECD, 

EU och UNESCO. Indikatorer för hållbar utveckling 

har utarbetats och används redan 

inom andra sektorer av Baltic 21-samarbetet. 

Dessa indikatorer bör användas även inom 

utbildningssektorn. För att identifiera speciella 

aspekter av utbildning för hållbar utveckling 

har det dock ansetts nödvändigt att utveckla 

ytterligare indikatorer. Utbildningssektorn har 

föreslagit att indikatorer utvecklas i syfte att 

följa upp de överenskomna målen. Indikatorer 

bör alltså formuleras inom följande områden: 

1. Hållbar utveckling är inkluderat i policydokumenten 

för utbildning på olika nivåer 

(lagar, förordningar, läroplaner eller motsvarande 

dokument, kursplaner). 

2. Utbildare och studerande har kompetens i 


3. Aspekter av hållbar utveckling ingår i lärarutbildning 

och fortbildning för utbildare. 

4. Forskning och utvecklingsaktiviteter inom 

utbildning för hållbar utveckling utförs. 

5. Skola/lärosäte/folkbildning samverkar med 

omgivande samhälle. 


21

7. Finansiering 

Enligt Hagadeklarationen skall finansiering 

och genomförande i princip ske av respektive 

land. Många av de föreslagna åtgärderna kan 

inkluderas i pågående utvecklingsarbete i respektive 

land. En del åtgärder kan lättare genomföras 

som regionala projekt t.ex. framställning 

av undervisningsmaterial eller uppsättning 

av en gemensam Internetportal. 

För att stödja och göra det möjligt att sprida 

resultat kan emellertid ansökningar göras till 

bilaterala och andra källor särskilt från ansökarländerna 

till EU och då bör hänvändelse särskilt 

ske till följande program: PHARE, Instrument 

for Structural Policies for pre-Accession 

(ISPA), Special Accession Program for 

Agriculture and Rural Development (SAPARD), 

TACIS, SOCRATES and LEONARDO da 

VINCI liksom nordiska institutioner som Nordiska 

miljöfinansieringsbolaget och Nordiska 

Miljöfonden för att stödja åtgärder inom 

utbildningssektorn. 

För att kunna bedöma verkliga kostnader 

och avkastning inför genomförande av det föreslagna 

åtgärdsprogrammet är det nödvändigt 

att värdesätta utbildning vid introduktion av 

hållbara utvecklingsstrategier i samhället. Ut- 


bildning måste ses som en investering som 

kommer att ge återbäring i termer av bättre 

utförande. 

I en del fall är det mycket uppenbart. En 

komponent av hållbar utvecklingsstrategi i industriproduktion 

kommer, med kunskap och 

kompetens i miljöledning, att innebära betydande 

konkret återbäring i form av en minskning 

av resursanvändning och förorening. En 

10–30 % kan sparas i energi- och vattenåtgång 

och föroreningar att minskas i omfattande 

grad. Värdet av detta är uppenbart och överstiger 

vida investeringarna i utbildning. Även i 

byggsektorn kan en liknande minskning av resursanvändning 

uppstå i takt med att nya strategier 

införs. 

En liknande situation kan ses inom 

jordbrukssektorn huvudsakligen till följd av 

att utbildning av jordbrukare är ofta eftersatt. 

Detta gäller särskilt till följd av omstrukturering 

av kollektivjordbruken och privatisering i 

många av ansökarländerna. Det är uppenbart 

att värdet av att höja böndernas kompetens leder 

till en konsekvent ökning av kvalitet och 

kvantitet i produktionen som är många gånger 

större än investeringar i utbildning.

8. Organisation och implementering av 

Baltic 21E och handlingsprogrammet 

8.1 Åtgärder och ansvar 

8.1.1 Riksdag och regering 

Regeringarna har ansvaret för implementeringen 

av Baltic 21E i enlighet med detta dokument. 

Dessutom bör regeringarna spela en pådrivande 

roll i sina respektive länder i meningen 

att stödja och underlätta arbetet med 

implementering av Baltic 21E. 

8.1.2 Lokala styrelser för utbildning och 

styrelser för universitet/högskolor 

Lokala styrelser för utbildningar och centrala 

ledningsnivån för universitet/högskolor skall 

uppmuntras att ta på sig ansvaret för att underlätta 

genomförandet av och tillsyn av 

handlingsprogrammet. 

8.1.3 Skolor och universitet/högskolor 

Rektorer vid skolor och institutionsansvariga 

vid universitet/högskolor har ansvaret för att 

aktivt stödja personalen i deras arbete att implementera 


8.1.4 Icke-formell utbildning 

Regeringarna bör definiera det område för 

icke-formell utbildning som bör få statsbidrag 

och bjuda in relevanta aktörer till att ta ansvar 

för implementeringen och uppföljningen av 


8.1.5 Partnerskap 

Hållbar utveckling är ett ansvar för hela samhället, 

inklusive alla ansvariga aktörer och berörda 

parter. De måste involveras och ta ansvar 

för sina delar. Det rekommenderas således 

att skolor/lärosäten/folkhögskola/frivilliga organisationer 

söker samarbete med sina motsvarande 

aktörer i regionen lika väl som med 

andra delar av samhället. 

8.2 Styrning, samordning och 

uppföljning 

8.2.1 Den politiska nivån 

Baltic 21-processen grundar sig på det politiska 

åtagande som Östersjöregionens reger- 

ingar gjorde vid regeringschefsmötet 1996. Det 

är därför viktigt för hela processen att man på 

högsta politiska nivån i regionen regelbundet 

granskar de framsteg som görs. Östersjöregionens 

regeringschefer bör därför ungefär 

vart femte år få en rapport, inklusive en översikt 

i vad mån de uppställda målen har uppnåtts, 

för övervägande och beslut om eventuella 

ytterligare åtgärder. Översikten bör baseras 

på överenskomna indikatorer och 

uppföljningssystem. 

Initiativet till att utarbeta en agenda 21 för 

utbildning för hållbar utveckling i regionen 

togs av regionens utbildningsministrar. Utbildning 

och forskning är viktiga horisontella verktyg 

för att uppnå hållbar utveckling och för integrering 

av överväganden om miljöinverkan i 

alla sektorer. Hållbar utveckling är av naturen 

sektorsövergripande. För att uppnå visionen 

om en hållbar Östersjöregion, behövs det full 

medverkan av sektorsministrarna. 

Styrgruppen för Baltic 21 (Senior Officials 

Group, SOG) bör fortsätta sitt arbete och inkludera 

arbete inom utbildningssektorn i sitt 

arbete så som det är angivet i rapporten Baltic 

21 Serie No 1/98. 

8.2.2 Samordning 

Det rekommenderas att den övergripande 

samordningen av implementeringen anförtros 

åt utsedda s.k. lead parties. 

Det rekommenderas vidare att varje land 

utser en nationell koordinator som kan vara 

kontaktperson för lead parties. Dessa personer 

bör också ansvara för att rapportera till lead 

parties om utvecklingen i sitt land. 

Dessutom rekommenderas varje land att 

utse en representant för respektive delområde 

av utbildningssektorn dvs. den uppdelning 

kartläggningsarbetet haft. Dessa personer bör 

ansvara för samordning av åtgärderna inom sitt 

område i respektive land lika väl som i samarbete 

med andra länder i regionen. 

8.2.3 Uppföljning av genomförandet 

För att följa upp hur målen av Baltic 21E uppfylls, 

liksom hur genomförandet sker av dess 

handlingsprogram fordras regelbunden rapportering 

från varje ansvarig aktör. Kriterier 

och gemensamma riktlinjer för rapportering 

utvecklas och antas av SOG helst före den l 

december 2002. 


23

Bilaga 1. 

Kommuniké vid det andra mötet mellan utbildningsministrarna i 

länderna i Östersjöregionen den 24-25 januari 2002 

på Haga slott, Solna 

Utbildningsministrarna i Östersjöregionen dvs. 

Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland, 

Litauen, Norge, Polen, Ryssland, Tyskland och 

Sverige möttes för andra gången på Haga slott 

den 24-25 januari 2002. 

Avsikten för mötet var att ta del av resultat 

från arbetet som utförts inom utbildningssektorn 

av Baltic 21-samarbetet dvs. sektornätverket 

och de tre arbetsgrupperna enligt det 

uppdrag som gavs vid första mötet mellan 

utbildningsministrarna på Haga slott i mars år 

2000. Vidare att anta en Agenda 21 för utbildning 

för hållbar utveckling i Östersjöregionen, 

Baltic 21E. 

1. Vi har tagit del av Sektorsrapporten – 

Utbildning (inkl. dess bilagor). Vi har funnit 

rapporten informativ och värdefull som grund 

för fortsatt arbete i utvecklingen av en hållbar 

region. 

2. Vi har antagit Agenda 21 för utbildning 

för hållbar utveckling i regionen (Baltic 21E). 

3. Vi ställer oss bakom huvudparten av 

åtagandena, mål och handlingsprogram i Baltic 

21E och beslutar oss för att garantera ett effektivt 

genomförande av Baltic 21E genom att uttrycka 

vår beslutsamhet att: 

• Söka nå de övergripande målen för utbildning 

för hållbar utveckling (UHUT) och de 

specifika målen för UHUT inom formell utbildning, 

högre utbildning och icke-formell 

utbildning. 

• Försäkrar att genomförandet koncentreras på 

brister och områden som inte är tillfredsställande 

åtgärdade någon annanstans. 

• Utse vilka som på olika nivåer skall ansvara 

för genomförandet av handlingsprogrammet 

och att övervaka att resurser finns för att 

underlätta genomförandet och att hjälpa till 

att söka finansiering för en del åtgärder från 

kompletterande källor. 

• Säkerställa att nödvändig översättning sker 

av Baltic 21E till respektive språk. 

• Följa utvecklingen av arbetet för att nå målen 

för UHUT. 


4. Vi önskar att styrgruppen Senior 

Officials Group (SOG) fortsätter sitt arbete 

med att samordna och övervaka 

genomförandeprocessen. Vi beslutar också att 

Litauen och Sverige skall fungera som lead parties 

för sektorn. Vi förbinder oss att till lead 

parties senast den 31 mars 2002 meddela vem 

vi utsett som nationell koordinator. 

5. Vi önskar att SOG tar med Baltic 21E i 

sina regelbundna rapporteringar till berörda 

grupper inom Östersjösamarbetet, inklusive 

ministermötena inom CBSS och till 

regeringschefsmötena. 

Vi anser det särskilt viktigt att genomförandet 

av Baltic 21E granskas vid regionala möten 

mellan utbildningsministrarna och mellan 

miljöministrarna. 

Haga slott den 24 januari 2002. 

Ministrarna: 

Henrik Nepper-Christensen, 

Permanent Secretary, Denmark 

Imbi Henno, Chief Expert,Estonia 

Maija Rask, Minister of Education, Finland 

Ralf Stigner, Secretary of State of the Ministry 

of Education, Science, Research and Culture 

in Schleswig-Holstein Germany 

Svavar Gestsson, Ambassador Iceland 

Valdis Egle, Deputy State Secretary, Latvia 

Rimantas Vaitkus, Vice-minister of 

Education and Science, Lithuania 

Kristin Clemet, Minister of Education 

and Research, Norway 

Tadeusz Slawecki, Undersecretary of 

State, Poland 

Nikita Bantsekin, Deputy Minister 

of Education, Russian Federation 

Thomas Östros, Minister of Education 

and Science, Sweden 

Ingegerd Wärnersson, Minister for Schools 

and Adult Education, Sweden

Bilaga 2. 

Förkortningar och nyckelbegrepp 

BSR 

Baltic Sea Region 

CBSS 

Council of the Baltic Sea States. Östersjörådet. 

Informellt samarbetsorgan och forum för 

medlemsländernas utrikesministrar och EUkommissionen. 

Rådet bildades 1992 för att 

främja det framväxande samarbetet mellan 

länderna kring Östersjön. 

FOLKBILDNING 

Folkhögskolor och studieförbund (studiecirklar). 

I detta dokument dock i tillämpliga delar 

även ungdomsorganisationer, fackliga organisationer 

m.fl. 

IKT 

Information och kommunikationsteknologi 

LÄROSÄTE 

Högskola och universitet 

SOG 

Senior Officals Group. Styrgruppen för arbetet 

med Baltic 21 

SKOLA/OR 

Förskola, grundskola, gymnasieskola, kommunal 

vuxenutbildning 

STUDERANDE 

Elev, student, deltagare 

UTBILDARE 

Lärare, föreläsare, studiecirkelledare 

UHUT 

Utbildning för hållbar utveckling 

Några förtydliganden 

Följande kategorier av lärande eller utbildning 

är hämtade ur EU:s Promemoria om Livslångt 

lärande 2000 

• Formellt lärande 

Lärande som vanligtvis tillhandahålls av en 

utbildningsinstitution, som är strukturerat 

(vad gäller mål för lärandet, tid eller stöd) och 

som leder till certifiering. Formellt lärande är 

ur den lärandes perspektiv avsiktligt. 

• Icke-formellt lärande 

Lärande som inte tillhandahålls av en 

utbildningsinstitution och som vanligtvis inte 

leder till certifiering. Det är dock strukturerat 

(vad gäller mål för lärandet, tid eller stöd). 

Icke-formellt lärande är ur den lärandes perspektiv 

avsiktligt. 

• Informellt lärande 

Lärande som är resultatet av verksamhet i det 

dagliga livet i samband med arbete, 

familj eller fritid. Det är inte strukturerat (vad 

gäller mål för lärandet, tid eller stöd) och leder 

vanligtvis inte till certifiering. Informellt lärande 

kan vara avsiktligt men oftast är det ickeavsiktligt 

(eller sker ”tillfälligt”). 

• Livslångt lärande 

All lärandeverksamhet som företas under livets 

gång och som syftar till att förbättra 

kunskaper, färdigheter och kvalifikationer ur 

ett personligt, medborgerligt, socialt eller 

sysselsättningsrelaterat perspektiv. 

• Livsvitt lärande 

All lärandeverksamhet, såväl formell, icke-formell 

eller informell. Livsvitt lärande är en dimension 

inom livslångt lärande som det definieras 

ovan. 

• Fortbildning 

Utbildning med syfte att uppdatera, fräscha 

upp och vidga kunskaper och färdigheter som 

erhållits i grundläggande utbildning och till 

den nivå som senare inkorporerats i grundläggande 

utbildning. 

• Vägledning 

En rad insatser avsedda för att hjälpa människor 

att fatta beslut om sina liv (vad gäller 

utbildning, yrke, personliga frågor) och att genomföra 

dessa beslut. 

Ytterligare förtydliganden finns i bilaga 6 till 

sektorsrapporten. 


25

Denna Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling i Östersjöområdet antogs av 

regionens utbildningsministrar vid deras andra möte på Haga slott i januari 2002. 

Den innehåller överenskomna mål och ett handlingsprogram för utbildning för hållbar 

utveckling i regionen. Information om hur handlingsprogrammet genomförs och 

vilka resultat som uppnås kommer regelbundet att rapporteras till regionens 

utbildningsministrar, miljöministrar och statsministrar. 

26 

103 33 Stockholm 

Artikelnr. U02.007 

Denna skrift kan beställas från Utbildningsdepartementet 

på faxnr. 08-723 11 92.

Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling i Östersjöområdet ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?