Vägvisare till Sjöss

Recommendations

Info

» de 160 trappstegen upp för att ombesörja den manuella uppgiften. Varje morgon skulle också gardinerna dras för så att prismorna inte förstördes av solljuset. För bränslet fanns en hissanordning så att man slapp släpa det uppför trapporna. Fyren hade placerats på öns högsta punkt och fiskestugorna som stått där fick maka på sig ner till hamnen. Geografiskt hör Pite Rönnskär till Västerbotten, men det var för trafiken på de norrbottniska hamnarna som fyren och ön hade sin stora betydelse. Fiskare med drängar, fyrvaktare, fyrmästare, lotsar och båtmän med fruar och barn bildade ett livaktigt samhälle. Mjölkbåten, som kom ut ett par gånger i veckan, kunde vara lastad med 300 liter mjölk. Andra tider stundade när en elkabel drogs ut till ön 1958. Elektrifieringen och automatiseringen av fyrskötseln och väderstationen underlättade förstås arbetet men var också början till byns avfolkning. Strax efter togs en ny bottenfast så kallad kassunfyr i bruk, uppförd en bit utanför ön. Rönnskär släcktes och lotsarna flyttade till Skelleftehamn. Rönnskär tändes igen mellan 1969 och 1971 då kassunfyren Nygrån kvaddats av isen, men därefter var det oåterkalleligen svart. Då hade också yrkesfiskarna bytt adress till fastlandet. Planerna på att riva fyren stoppades dock, och för några år sedan bestämde sig Tord Stenberg och Rönnskärsgrannen Lars Lundholm för att skingra mörkret – påhejade av Svenska Fyrsällskapet. Skellefteå kommun och Riksantikvarieämbetet blästrade och målade fyren, och de frivilliga krafterna stod för resten av jobbet. Själva linsapparaten var intakt men elmotorn och växellådan var bortplockade. Den gamla tusenwattslampan byttes också ut. Lanterninens fönster var uttjänta, och Tord Stenberg har släpat 36 stycken nya centimetertjocka rutor uppför de 160 trappstegen. – Den augustikväll 2005 när fyren skulle tändas för första gången hade en stor publik samlats. Hela ön har levt upp av återtändningen, berättade han utan minsta andfåddhet när vi klättrat hela vägen upp och belönats med en svindlande utsikt över Bottenviken och ön. Det var september och vardag då och bara Anderssons stuga visade livstecken. En stund senare satt vi där vid köksbordet och blev bjudna på kaffe och tunnbröd med gravad öring när fyrljuset tändes kl 18.45. – Då är det dags för oss gamla och barn att gå till sängs, skämtade Evert Andersson. Han gick i pension 1991 efter 42 års tjänst som båtman på Rönnskär. Han träffade sin Ulla här ute, Piteskärgården är ett gemensamt släktarv. Hon har jobbat på sjukhuset i stan, men nu när de själva styr sin tid är de först ut när isen gått upp och väntar så långt som möjligt in i oktober med att återvända till stadslägenheten. Evert är en passionerad fiskare. Jämte att ta hand om fångsten plockar Ulla de hjortron-, Evert Andersson gick i pension 1991 efter 42 års tjänst som båtman på Rönnskär. Han träffade sin Ulla här ute, Piteskärgården är ett gemensamt släktarv. För Tord Stenberg handlar fyrarnas dragningskraft om fyrskenet, fågellivet och själva platsen. åker- och tranbär som växer på ön och långa höstkvällar stickar hon åt Röda Korset. Det är en ö att bli betagen i, med de röda stugorna som hukar sig tätt mot varandra som skydd mot nordanvinden, horisonten att vila blicken i, minnena i lotsstugans museum och fyrtornet som viskar om både mänskliga stordåd och litenheten inför naturens mäktigare krafter. Även om inget av öns 132 hus längre har några permanentboende, så lever ön upp desto mer på sommaren. Nya generationer anammar traditionerna och klämmer ihop sig i stugor och sovbodar. Nestorn Evert Andersson låter barnen följa med på fiskafänge och lär dem rensningens konst. Här finns en välskött gästhamn med toaletter på bryggan och grillplatserna med ved på stranden. Det går också att ta sig hit ut med turbåt, och öborna delar generöst med sig av sitt smultronställe. – Vi visar gärna fyren och hoppas på att det blir vandrarhem i det stora lotsbostadshuset där bara hemvärnet håller till i dag, säger Tord Stenberg. När vi i hans båt lämnat Rönnskär bakom oss kommer fyrljuset till sin fulla rätt. De tre breda ljusstrålarna syns 20 sjömil bort, och fritidsbåtfolket gläds åt den nygamla vägvisaren. – Man måste ut på havet för att uppleva fyrens karaktär. Pite Rönnskär är nummer ett för Tord Stenberg, men har han vägarna förbi så besöker han gärna andra fyrar. Ölands södra udde är en favorit. För honom handlar dragningskraften om fyrskenet, fågellivet och själva platserna. – Fyrarna är ju alltid placerade så att både människor och fåglar dras dit. ■ 6 Tidningen:el NUMMER 2-2007
Vägledning i mörkret Under flera hundra år gav Sveriges fyrar sjöfararna livsavgörande vägledning i mörkret. Med dagens satellitnavigering går det att klara sig utan fyrljuset och en rad fyrar har släckts. Det är helt galet, tycker fotografen Magnus Rietz, som leder Fyrsällskapets mission att återtända fyrarna. Den första fyren byggd i landet var trätornet som restes på Landsort 1699. Den och alla de andra som kom efter blev livsviktiga hållpunkter för den växande sjöfarten. Genom seklerna har dessa utposter på randen mellan trygga land och oberäkneligt hav fängslat, väckt känslor och satt fantasin i rörelse. Tornen har varit symboler för utsatthet och längtan, för ensamhet och frihet. Myter, skrönor och spökhistorier har svävat kring fyrtornen. På sin ensliga post kunde fyrvaktaren bli galen av ensamhet och skräck. Men här kunde han också demonstrera hjältemod och styrka. Skötseln av fyrarna var ett enahanda och ibland livsfarligt slitgöra. Lanterninens rutor skulle hållas rena, även om det innebar livsfarliga balansakter i snöstorm. Bränsle till lamporna måste regelbundet fyllas på, och nåde den fyrvaktare som somnade så att fyren slocknade och något fartyg förliste. Sedan kom elektriciteteten och en snabb teknisk utveckling. När Sjöfartsverket kunde styra landets alla fyrar från Norrköping hemförlovades större delen av fyrpersonalen på 1960 och -70-talen. De två senaste decennierna har gps-navigeringen gjort sitt segertåg över farvattnen. När man med hjälp av satelliter exakt kunde bestämma sin position vilken tid på dygnet som helst, så var inte heller fyrljuset längre nödvändigt. En rad fyrar har mörklagts, och i januari aviserade Sjöfartsverket att 200 fyrar till, bland annat Holmögadd utanför Umeå skulle släckas. Sjöfartsverket, som är ett affärsdrivande och kostnadsjagande verk, vill helst riva eller Tidningen:el NUMMER 2-2007 sälja fyrarna. Några är byggnadsminnesförklarade och måste därför vårdas, andra har rustats upp och skötseln har sedan överlåtits på föreningar. Vissa har fått nytt liv som vandrarhem. Fyrvännerna menar att platserna är ovärderliga kulturarv. Det vore lika oförlåtligt att låta fyrarna förfalla som det var att politikerna rev alla dessa småstadscentra, menar Magnus Rietz. Han har rest kusterna runt och med sin kamera dokumenterat fyrplatserna. I bagaget hade han egna lampor och kablar för bildeffekternas skull. Så fick både Pite Rönnskär och Pater Noster på Västkusten för en kort stund återuppleva sin ljusa tid. – Det var då idén föddes om att återtända fyrar mer permanent, säger han. Så blev han härförare i den återtändningskommitté som bildades inom Svenska Fyrsällskapet, en drygt tio år gammal förening för fyrvänner som tillsammans både besöker fyrar och agerar för deras fortlevnad. Genom samarbete med Trelleborgs kommun kunde Smygehuks fyr åter tändas efter 25 svarta år. En stor publik jublade vid det högtidliga tillfället på valborgsmässoaftonen 2001. Grönskär i Stockholms skärgård, bohuslänska Nordkoster och Lungö vid inloppet till Härnösand är andra platser där ljuset återuppstått. – Som vi hoppats har de första återtändningarna inspirerat andra att ta efter. Det blir bäst om människor lokalt håller i projektet med stöd av oss i Fyrsällskapet. Så som det gick till på Pite Rönnskär. På Gåsören utanför Skellefteå har Svenska kryssarklubbens lokalavdelning fyren som granne till sitt klubbhus och har sett till att den nu lyser igen. En del av de återtända fyrarna finns med på sjökortet, då med markeringen ”occas”. – Det innebär att kraven är lägre än på andra fyrar. Vi vill att alla fyrar som återtänds ska ingå i det ordinarie navigationssystemet, säger Magnus Rietz och menar att fyrarna fortfarande fyller en viktig funktion för fritidsbåtfolket. – Det är skillnad på att stå på kommandobryggan på en tretusentonnare och befinna sig i en krängande segelbåt. Det kan vara riskabelt att helt förlita sig på gps:en. Om strömförsörjningen fallerar blir fyrarna oundgängliga ledstjärnor. I dagsljus fungerar de också som värdefulla sjömärken, som hjälper till att skilja öar åt och att avgöra sin position. Även skärgårdsborna månar om sina fyrar som viktiga vägvisare vid dimma och dålig sikt. ■ ÖVERNATTA I FYRMILJÖ Här finns vandrarhem på fyrplatser: • Smygehuk, Sveriges sydligaste udde Tel. 0410-245 83 • Hanö utanför Blekingekusten Tel. 0456-530 00 • Hållö intill Smögen Tel. 0523-303 17 • Stora Karlsö utanför Gotland Tel. 0498-24 05 00 • Örskär utanför Gräsö i Uppland Tel. 0173-340 21 • Högbonden, en ångermanländsk fyrö Tel. 0613-230 05 Medlemskap i Svenska Fyrsällskapet ger möjlighet att övernatta på vissa andra fyrplatser. Hemsida: www.fyr.org Örskär utanför Gräsö i Uppland är en av fyrmiljöerna som man kan övernatta i. 7 FOTO: MONIKA TROZELL
Page 1 and 2: Tidningen:el EN TIDNING FRÅN DITT
Page 3 and 4: NUMMER 2:2007 MOT LJUSARE TIDER Eld
Page 5: Det är emot tingens ordning att fy
Page 9 and 10: ENERGILEXIKON Ampere Enhet för str
Page 11 and 12: Ljusemitterande dioder, så kallade
Page 13 and 14: Tidningen:el NUMMER 2-2007 Nästa s
Page 15 and 16: Särskilt i segelbåtar, där krän
Page 17 and 18: Ångtvätta dina kläder! Sydkorean
Page 19 and 20: Om du har frågor kring el ring Elr

Vägvisare till Sjöss

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?