som pdf, 27 Mb

oljan med de ovanligt ludna bakbenen från växtens oljebehållare. Bon anläggs som schakt i
sandig jord (t.ex. i gammalt myrbo) där oljan lär täta bocellernas väggar.
Videört eller strandlysing (Lysimachia vulgare) lockar med olja och pollen till sig oljebiet
(Macropis europaea) för att bli pollinerad. (natureconservationimagining.com)
Dasypoda -­‐ byxbin
Dessa kännetecknas av lång behåring på bakbenen. Radialcellen är avsmalnande mot
vingframkanten men avskärmad från denna. Kubitalcell 1 är lika stor eller större än 2. Från
Sverige finns tre arter angivna, alla knutna till sandig mark och intimt förknippade med sina
värdväxter. Två arter är rödlistade i Sverige, och knutna till vädd, Dipsacaceae. Guldbyxbi (D.
suripes) sågs senast på 1970-­‐talet på Öland medan silverbyxbi (D. argentata) senast sågs i
Skåne (1930-­‐talet).
Praktbyxbi (Dasypoda hirtipes) är vår vanligaste art i släktet, finns på större sandfält med fin
sand. Arten samlar pollen på gula Asteraceer. (Google.se)
5. Svenska bin -­‐ buksamlarbin (Megachilidae)
Som det svenska namnet antyder samlar famijens bobildande medlemmar pollen med den
styva bukbehåringen. Familjen har 11 släkten varav 8 är bobildande (Megachile, Osmia,
Anthidium, Heriades, Chelostoma, Hoplitis, Hoplosmia och Trachusa) och 3 boparasiter på
andra buksamlarbin (Dioxys, Coelioxys och Stelis). De flesta buksamlarbina bygger bo i gamla
hål i död ved, i murar och mer sällan i marken.
Megachile (tapetserarbin) och Coelioxys (kägelbin)
Båda dessa släkten utgörs av robusta bin, där tapetserarbin är värdar till kägelbin. Bägge
arterna flyger sent på säsongen. Vissa tapetserarbin bor i insektsgnaggångar i död ved, andra i
murken stubbved och ytterligare en annan grupp i sandgångar. De avgränsar bo-­‐cellerna
genom att tapetsera väggarna med blad som skurits i lagom bitar. Viktiga blomväxter som
utnyttjas som pollenresurs är klintar och tistlar.
10