Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
honungsbiets 5-‐7 mm. Humlorna lämnar en doftmarkering i varje blomma <strong>som</strong> gör att<br />
dubbelsökning undviks.<br />
Humlor kan lik<strong>som</strong> bin drabbas av virus, bakterier, kvalster mm. Bland fåglar <strong>som</strong> uppskattar<br />
humlor kan nämnas törnskata, varfågel och bivråk. Törnskatan kan spetsa humlan på en vass<br />
gren och på så sätt spara maten till senare. Bland de däggdjur <strong>som</strong> uppskattar humlor kan<br />
nämnas grävling <strong>som</strong> gärna äter hela humlebon. Det största hotet under de senaste 50 åren<br />
har varit den omstrukturering <strong>som</strong> svenskt jordbruk genomgått. Målet har målet varit att få<br />
stora sammanhängande åkrar. Diken har lagts igen, stenrösen har försvunnit och andra<br />
refuger har försvunnit. Kemisk bekämpning av skadeinsekter har även drabbat humlorna.<br />
Monokulturer har medfört att det inte funnits föda. Samtidigt har odlingslandskapet också<br />
förändrats så att mindre åkrar och ängsmark och betesmark minskat till förmån för<br />
skogsplanteringar. Sammantaget har detta inneburit att humlorna minskat i stora områden.<br />
Det sägs ibland att en humla ”borde inte kunna flyga”. Sanningen är närmast att humlan inte<br />
kan glidflyga, en egenskap den delar med många andra insekter. Jämfört med vanliga<br />
honungsbin samlar humlorna nektar under längre tid av dygnet. De kan också flyga vid<br />
starkare vind, genom att de kan komma upp i en hastighet av 15 m/s, medan honungsbin<br />
fortare får problem med vinden, efter<strong>som</strong> deras flyghastighet ligger på max 7-‐8 m/s. Antalet<br />
vingslag per sekund ligger på 130-‐240 st hos båda grupperna. Humlor flyger <strong>som</strong> längst 2 km<br />
(honungsbin längst 3 km), men den mesta nektarinsamlingen sker inom ett avstånd på 500-‐<br />
700 m (honungsbin ca 1200 m).<br />
Honungsbin (Apis) i världen<br />
Honungsbina bildar stora samhällen <strong>som</strong> bygger på social samverkan. De har fr a en säregen<br />
förmåga att förmedla kunskap om landskapets nektarresurser till bisamhället. Det europeiska<br />
honungsbiet (Apis mellifera) har spritts över Jorden och är idag troligen den mest betydelse-‐<br />
fulla pollineraren i människans odlingar, pga samhällenas storlek. Kunskapen om honungsbiet<br />
är därför enormt mycket större än om andra bi-‐arter. Här behandlas kortfattat främst andra<br />
honungsbin kända på Jorden.<br />
Det äldsta fyndet av ett honungsbi (Apis) kommer från Västra Tyskland och är mellan 22 och<br />
25 miljoner år gammalt. Under årmiljonernas gång har ett antal arter och underarter utveck-‐<br />
lats på olika ställen. Hur många <strong>som</strong> ska vara art resp. underart kan vara lite oklart.<br />
Följande sju huvudarter brukar urskiljas:<br />
Apis mellifera, europeiskt honungsbi<br />
Apis cerana, asiatiskt honungsbi<br />
Apis dorsata, asiatiskt jättehonungsbi<br />
Apis florea, dvärghonungsbi (asiatiskt)<br />
Apis andreniformis, buskhonungsbi (asiatiskt)<br />
Apis koschevnikovi, rött honungsbi (asiatiskt, Borneo)<br />
Apis nigrocincta, (Smith.) (asiatiskt bergshonungsbi)<br />
En evolutionsteori går ut på att en linje utvecklade A. cerana och en annan A. mellifera för<br />
något mellan 25.000 och 1 miljon år sedan, genom att raserna skiljdes åt av bergskedjor, öken<br />
och ökenliknande områden. A. cerana har idag ett utbredning<strong>som</strong>råde från Indien/Afganistan<br />
till Japan (utom ön Hokkaido). A. mellifera hade ursprungligen ett spridning<strong>som</strong>råde från Iran<br />
16
Change language