Mikroförökning av rabarber - kort sammanfattning av resultat

More documents

Recommendations

Info

Slutrapport Projekttitel: Utveckling av en effektiv metod för förökning av nya rabarbersorter Sökande: Li-Hua Zhu Medsökande: Kimmo Rumpunen och Elisabet Nilsson Exjobbare: Jessica Fajerson Projektperiod: 2007-2008 Beviljat medel: 100 000 SEK Vetenskaplig redovisning Introduktion Rabarber (Rheum rhaponticum) är en flerårig och tålig växt som klarar sig bra i de flesta svenska växtzoner. Den är en robust och lättodlad medicinal- och köksväxt som ger en hög avkastning och har en karaktäristisk arom. Intresset för att använda rabarber i olika livsmedelsprodukter och som färskvara ökar, i både de nordiska länderna och många andra länder i världen. I till exempel Tyskland ökade produktionen, från 652 till 724 ha, och efterfrågan, på i första hand färsk rabarber kraftigt år 2005. Detta innebär en ökad efterfrågan på billiga plantor och bra sorter, något som också märkts i Sverige. Det finns stora sortskillnader när det gäller olika egenskaper hos rabarber (Rumpunen och Henriksen 1999). Nyligen har man även visat att rabarber, i förhållande till övriga grönsaker, har relativt höga halter antioxidanter, i form av olika fenoler (Zhou et al. 2006). De sorter som idag förökas är i första hand utvalda för hemträdgårdsodling och har inte de egenskaper som krävs vid kommersiell rabarberproduktion. Rabarber kan förökas genom delning av äldre plantor men detta tar lång tid och är arbetskrävande, vilket i sin tur ger dyra plantor. Mikroförökning har emellertid visat sig vara en effektiv och användbar metod för att föröka rabarber (Lepse 2007; Roggemans och Claes 1979; Rumpunen 1990, 1996; Zhao et al. 2005) men idag saluförs endast ett begränsat antal sorter, eftersom förökningsbarheten varierar med sorten. Många äldre sorter har dessutom en mycket stor benägenhet att producera blomstjälkar som måste avlägsnas manuellt för att inte stjäla kraft från plantorna. Det har därför varit motiverat att ta fram nya rabarbersorter med bättre egenskaper. Vid SLU på Balsgård har därför ett mindre rabarberförädlingsprogram bedrivits sedan 1990. Detta har resulterat i ett antal nya selektioner, varav F101, F104, F106, F108 och F112, valts ut på grund av bra smak, hög avkastning, låg blomningsbenägenhet samt motståndskraft mot svampsjukdomar, som annars drabbar bladen (svartfläcksjuka, Ramularia rhei). Smaktester, som genomförts tillsammans med Procordia Food AB i Tollarp och Eslöv, har visat en utsökt smak hos dessa selektioner. Utöver detta växtmaterial har även olika kloner av Canada Red funnits vara mycket odlingsvärda, med olika goda egenskaper. Dock är mikroförökningsbarheten okänd för det ovannämnda växtmaterialet och det är därför angeläget att testa denna egenskap, eftersom förökningsbarheten är en mycket viktig faktor som påverkar möjligheten att producera billiga plantor för kommersiell produktion. Mikroförökning är en vanlig metod för att snabbt massföröka växtmaterial på kort tid och denna metod är särskilt användbar för nya förädlade sorter, där man initialt endast har tillgång till en begränsad mängd växtmaterial. Dessutom kan mikroförökning göra det möjligt att effektivt producera sjukdomsfria och sortäkta plantor (Lepse 2007; Roggemans och Claes 1979). Traditionell mikroförökning kräver stora arbetsinsatser, eftersom växtdelarna odlas på fast medium i små burkar, vilket orsakar en hög produktionskostnad. Däremot erbjuder 2
ioreaktorproduktion ett bättre alternativ genom att producera växter i flytande medium i stora kärl, till exempel stora flaskor (Etinne H. och Berthouly 2002; Zhu et al. 2005). I våra tidigare studier har vi testat massförökning av blåbär, jordgubbar, hallon med flera växtslag i bioreaktorer och fått mycket positiva resultat, i de flesta fall. Vi har således framgångsrikt producerat blåbärsplantor i bioreaktorer under flera år. Vi har också upptäckt att i vissa fall kan växling mellan fast och flytande medium effektivt reducera hyperhydricitet, som ofta orsakar abnorma skott, ett mycket vanligt problem som förekommer när kulturer odlas i ett flytande medium. Eftersom tillväxt och utveckling av mikroplantor påverkas av mikroförökningsförhållanden, är det viktigt att utvärdera mikroplantor i växthus. För att på så sett kunna välja ut de bästa förhållandena för kommersiell mikroförökning. Syftet med detta projekt var att utvärdera förökningsbarheten in vitro hos nytt växtmaterial av rabarber, samt utvärdera etableringen av mikroförökade rabarberplantor i växthus. Projektet genomfördes delvis av en exjobbare. Vi producerade över 10 000 rabarberplantor i bioreaktor genom att använda protokollet som utvecklats i detta projekt. Dessa mikroplantor användes sedan som moderplantor på Elitplantstationen i Balsgård, till odlare för kommersiell produktion. Material Rabarberklonerna som användes i försöket är sex nya kloner (0132 Canada Red 3, 0223 röd Elmsblitz, F0302 F101, 0217 F104, 0211 F106 och 0208 F108) som kom från SLU i Balsgård. Dessa kloner odlades i stora krukor i växthuset inför in vitro etablering (se figur 1A). Metoder Etablering in vitro Både vilande och växande knoppar (se figur 1B) samt meristem, från alla sex kloner, användes som explantat för in vitro etablering. Rhizombitar där knoppar fanns skars bort från moderplantorna och tvättades grundligt under rinnande kranvatten (se figur 1C). Därefter ytsteriliserades de med 6% kalciumhypoklorit med 2 droppar Tween 20 i 15 minuter, under skakning. Sedan sköljdes de 6 gånger med sterilt vatten. Mediet för etablering innehöll MS, 20 g L -1 glukos, 1 mg L -1 BAP, 1 mg L -1 IBA och 7 g L -1 agar. pH justerades till 5.7. Explantaten flyttades till nytt medium var 3-4 vecka. Skottproduktion på fast medium Fem kloner användes för skottproduktionsförsök. Klon 0211 F106 växte för långsamt och kunde inte uppförökas i tillräckligt stor mängd för detta ändamål. För skottproduktion användes mediet innehållande MS, 20 g L -1 glukos, olika koncentrationer av BAP (1.5, 2.5, 3.5, 4.5 och 5.5 mg L -1 ) i kombination med 0.5 mg L -1 IBA och 6 g L -1 agar. pH justerades 5.7. För varje kombination användes 30 skott per klon. Efter 4 veckor registrerades antal nya skott som producerats. Försöket upprepades minst 2 gånger. Effekt av paclobutrazol på skottillväxt För att vidare öka förökningshastigheten har vi testat tillväxtretardanten paclobutrazol och dess effekt på skottillväxten. I detta försök var försökningsmediet samma som för 3
Page 1: Rapport för projektet Utveckling a
Page 5 and 6: men kan också bero på att vi grun
Page 7 and 8: När det gäller utseende av skott
Page 9 and 10: Tabell 4. Rotningsgrad för skotten

Mikroförökning av rabarber - kort sammanfattning av resultat

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?