Lars O. Ericsson

Eftersom språket inte är ett ljusknippe som böjer av och återkastas från en
blank yta, utan ett medium genom vilket bl a sinnesretningar struktureras till
upplevelser, måste varje seriös språkanvendning (inklusive den vetenskapliga)
präglas av ett ansvarsmedvetande. Felet med eksemplvis reklamens språk är inte att
det inte ”speglar samhället”, utan att det varken skapar rett sorts verkligheter eller tar
nogåt som helst ansvar för de verkligheter det är med och skapar.
Till det ironiska med kombinationen av spegelmetaforik och realismens
traditionelle sanningsanspråk hör att speglingen alltid är falsk i sin omkastande logik!
Ingen estetik och således inte heller realismen, står over spelet, den deltar själv
i det. Den befinner sig i samma semiotiska och maktpolitiska rum som alla andra
symboliska ordningar. Allt annat är metafysik i dimskapandets och det beståendets
tjänst.
2(2)