Vem är familjen? Om familjer, föräldrar och normer - Foff

Om man hade ett tänk i mödravården, i barnavården, i förskolan,
i skolan, på hyresmarknaden att det här ska funka för den
ensamstående föräldern, då kommer det antagligen att funka för
andra grupper. Det handlar om sådana saker som att det ska finnas
hyresrätter, det ska finnas barnomsorg, man ska förutsätta att alla
föräldrar är lika engagerade i sina barn.
Helene Sigfridsson
Helene Sigfridsson framhöll under sin föreläsning flera faktorer som
visar hur den som är ensam om föräldraansvaret ofta hamnar i moment
22-liknande situationer med anledning av tvåsamhetsnormen. Exempelvis
erbjuder endast fyra av tio kommuner idag barnomsorg på obekväm
arbetstid. Med ett konkret exempel innebär det att den som är ensam om att
hämta och lämna ramlar utanför systemet på en gång om man har en heltidstjänst
och dessutom någon timmes restid från och till arbetet. Arbetar man
dessutom inom en sektor där arbetstiderna är obekväma, till exempel vård,
handel, turism, kultur eller transport, är möjligheter att lyckas få arbete och
barntillsyn att gå ihop ännu sämre. Samtidigt som a-kassan kräver att en
förälder ska ha barnomsorgen ordnad minst 17 timmar/vecka, finns det
kommuner som säger att barn till arbetslösa endast kan få barnomsorg
15 timmar/vecka. Detta är några anledningar till att ensamföräldrar ofta
har dålig ekonomi.
Främst drabbar dessa effekter kvinnor eftersom de är i majoritet bland
de ensamstående föräldrarna. Vi befinner oss i en tid då hemmafruidealet
och äktenskapet idealiseras på många håll i samhället. Detta är en utveckling
som i allra högsta grad får konsekvenser för ensamföräldrarnas familjer och
synen på föräldraskapet och inte minst moderskapet, menar Helene Sigfridsson.
Införandet av vårdnadsbidraget och avdrag för hushållsnära tjänster ger
inte enbart ekonomiska och praktiska effekter som att förskolorna får sämre
resurser och därmed sämre kvalitet, utan också känslomässiga. Att idealisera
kvinnor som är hemma med sina barn närmar sig det borgerliga 1800-tal där
kvinnligheten kopplades stenhårt till moderskapet och familjen. Anses det
”bättre” att vara hemma med sitt barn blir troligen följden att den som inte är
det, eller har ett stort behov av barnomsorg, skuldbeläggs.
När man har en väldigt idyllisk bild av en kvinna som är hemma och
politiskt beslutar om vårdnadsbidrag och avdrag på hushållsnära
Vårdnadsbidraget 2008 gavs kommunerna
möjlighet att införa ett vårdnadsbidrag
för föräldrar med barn
mellan ett och tre år, om de inte utnyttjar
offentligt finansierad barnomsorg,
förutsatt att 250 av föräldrapenningsdagarna
är uttagna. Bidraget är
som mest 3 000 kronor i månaden.
Bidraget kan användas för att avlöna
någon annan som tar hand om barnet.
Systemet bygger på att den som lyfter
bidraget försörjs av en partner. Nio av
tio som använder vårdnadsbidraget
är kvinnor.
En kartläggning över bidragets användning
i Stockholms kommun visar
att 780 personer fick fullt vårdnadsbidrag
2008, en dryg procent av
barnen hade en förälder som tog ut
fullt vårdnadsbidrag. Utfallet skiljer
sig mellan olika stadsdelar. I invandrartäta
ytterförorter är intresset större
än i mer välbärgade och etniskt svenskhomogena
närförorter.
tjänster, blir tid med barn en statusfråga. Plockar man pengar från
förskolan och ger till vårdnadsbidraget, får det tuffa konsekvenser
för ensamföräldrar.
Helene Sigfridsson
Det jämställda föräldraskapet
Sveriges makalösa föräldrar låter sina egna medlemmars erfarenheter och
berättelser stå som grund för det arbete som föreningen bedriver. Föreningens
övergripande mål är att stärka, samla och synliggöra de ensamstående
och man arbetar både med information och med opinionsbildning
samt socialt. Föreningen blir en plattform där många med liknande
erfarenheter får stöd av varandra. Majoriteten av medlemmarna har levt
i heterosexuella relationer som har tagit slut. Delvis mot den bakgrunden
har just jämställdhetsarbetet kommit att bli ett av föreningens huvudsakliga
arbetsområden. Enligt SCB bor endast en tiondel av de barn vars föräldrar
separerat hela eller större delen av tiden med sin pappa, mer än hälften
bor enbart eller största delen hos sin mamma och resterande har växelvist
boende. Det växelvisa boendet bland barn med separerade föräldrar har
ökat under de senaste 20 åren, kanske en indikation för att män tar mer
ansvar för sina barn. Statistik kan vara lite vanskligt eftersom också den
utgår ifrån samma normativa syn som verkställande myndigheter och
lagstiftning. Även här är alltså utgångspunkten heteronorm.
Alla de här förväntningarna som finns kopplat till att vara en
mamma, det kändes som att någon hällde en spann vatten över mig,
så här ska det vara, det här är du.
Helene Sigfridsson
Det är väl belagt att kvinnor oftast fungerar som den primära föräldern i
barns liv – hon förväntas vara det i så hög utsträckning att ansvarstagande
pappor kan bli ifrågasatta. Här finns det en rad faktorer som spelar in,
många av dem är baserade på vad som förväntas av en man och hur
maskulinitet skapas i olika situationer. Ofta är det betydligt lättare för en
kvinna med ansvar för barn att gå hem från sin arbetsplats när arbetstiden
är slut än för en man. Han förväntas sätta sin yrkesidentitet först. Och
visst finns det en allmän uppfattning om att pappor ska vara delaktiga som
föräldrar, men när det kommer till kritan kan det uttryckas i vardagstal
med liknande fraser: ”Du är en sån bra pappa som hjälper till mycket där
44 45