Vem är familjen? Om familjer, föräldrar och normer - Foff

Surrogatmödraskap, den assisterade
befruktningens ytterlighet?
Mycket har hänt när det gäller assisterad befruktning de senaste årtiondena.
Inte bara på medicinskt teknisk väg utan också ur ett etiskt perspektiv när
det gäller hur vi resonerar kring medicin, biologi och teknik.
1984 regleras spermieinsemination, en behandling som hade varit
möjlig i Sverige sedan 1920-talet. Den första lagen gällde endast infertila
heterosexuella par som levde under äktenskapsliknande former. Ensamstående
kvinnor och lesbiska hölls utanför med motivationen att barn
behöver både en moders- och en fadersgestalt för att utvecklas på ett
gynnsamt vis. Idag är insemination inte tillåtet för ensamstående kvinnor i
Sverige, men lesbiska par kan sedan 2005 behandlas inom landstinget. Villkoren
för assisterad befruktning kan vara olika för olikkönade och samkönade
par, beroende på vilket landsting man tillhör. De flesta har ett visst
antal försök till assisterad befruktning, mellan två och sex försök per par.
Utgångspunkten har varit att de regler som funnits tidigare helt enkelt har
applicerats på lesbiska par. På flera håll är det inte tillåtet att föra över försök
från den ena kvinna till den andra under processen om paret stöter på problem.
Det kan tolkas som att lesbiska par inte ska ha några fördelar gentemot
heterosexuella par, trots att det kan vara deras enda möjlighet att få barn.
Först 2003 tillåts även äggdonation. Båda lagarna föranleddes av intensiva
debatter. När det gällde spermiedonation fanns en kritik mot själva
behandlingen utifrån etiska perspektiv, som handlade om i vilken utsträckning
manipulation av naturen skulle tillåtas. Det fanns också farhågor som
gällde det öppna förfarandet, att donatorernas identitet skulle kunna röjas
för barnet när det uppnått myndig ålder och därför vara avskräckande
54 55