Nummer 35 Mars 2010 - Bondersbyn
Nummer 35 Mars 2010 - Bondersbyn
Nummer 35 Mars 2010 - Bondersbyn
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
En tidning för<br />
<strong>Bondersbyn</strong>, Marieberg,<br />
St. Lappträsk, Kamlunge<br />
och Börjelsbyn med<br />
omnejd<br />
<strong>Nummer</strong> <strong>35</strong><br />
<strong>Mars</strong> <strong>2010</strong><br />
Tionde årgången<br />
Utgivare:<br />
<strong>Bondersbyn</strong>s<br />
Hembygdsförening<br />
Innehåll<br />
Ledare 2<br />
Nytt från BHF 2<br />
Nyinflyttade 3<br />
Krönikan 3<br />
Den Finska hästen 4<br />
Språklåda 5<br />
BHF:s årsmöte 6<br />
LakaVM och Lakasoppa 8<br />
Anders Björkmans mem. 9<br />
Funderingar från läsare 10<br />
Vårvinterkryss <strong>35</strong> 11<br />
Kalender 12<br />
Kalixälven 12<br />
Semmelmingel 12<br />
Omslagsbild:<br />
Knut Enström, Hembygdsföreningens<br />
nye ordförande.<br />
Foto: Lars-Erik Holmberg<br />
Hembygdsföreningen har<br />
hittat en ny ordförande,<br />
men vi söker fortfarande<br />
efter den förste ägaren till<br />
en gammal sked!
<strong>Bondersbyn</strong>s Hembygdsförening<br />
Styrelse:<br />
Ordförande Knut Enström<br />
Sekreterare Karl-Gunnar Hansson<br />
Kassör Gustaf Häggström<br />
Vice ordf. Annika Gustafsson<br />
Ledamot Tommy Nilsson<br />
Ledamot Kalle Söderholm<br />
Ledamot Ingrid Widestig<br />
Suppleant Ingrid Ragnarsdotter<br />
Suppleant Ruben Gustafsson<br />
Uthyrning av Bondersbygården:<br />
Annika Gustafsson 27092<br />
Bondersbyarns redaktion:<br />
Huvudredaktör:<br />
Lars-Erik Holmberg 27010<br />
larserik.holmberg@telia.com<br />
Redaktörer:<br />
Olle Björkman 27005<br />
ollebjorkman@telia.com<br />
Karl-Gunnar Hansson 27024<br />
hansson.kg@telia.com<br />
Sten Rönnberg 27082<br />
sten@ronnberg.se<br />
Annika Gustafsson 27092<br />
Yvonne Enström 27137<br />
stenheden@telia.com<br />
Kontaktpersoner:<br />
Kjell Rönnbäck, Kamlunge 54031<br />
bastuheden@telia.com<br />
Mariana Andersson,Börjelsbyn 26148<br />
daludden@gmail.com<br />
<strong>Bondersbyn</strong>s hemsida:<br />
www. bondersbyn.se<br />
Redaktör:Tommy Rönnberg 27045<br />
tommy.ronnberg@bondersbyn.se<br />
Adresser till tidningen:<br />
c/o Lars-Erik Holmberg<br />
Forshaga 97, 95292 Kalix<br />
bondersbyarn@bondersbyn.se<br />
Medlemsavgifter <strong>2010</strong><br />
Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften.<br />
Enskild medlem<br />
bybo 100 kr<br />
boende utanför byn 225 kr<br />
Familj<br />
bybor 150 kr<br />
boende utanför byn 275 kr<br />
Högre kostnad för boende utanför byn<br />
beror på att tidningen skickas per post.<br />
Bankgiro: 211-7943<br />
Tidningen utkommer fyra gånger per år:<br />
<strong>Mars</strong>. Juni, September och December.<br />
Material till Bondersbyarn<br />
Redaktionen tar gärna emot skrivet<br />
material och bilder från läsekretsen.<br />
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg<br />
Tryck: GJ Offset, Kalix<br />
Upplaga: 500 ex.<br />
Bondersbyarn<br />
Ledare<br />
Fiskevård kräver kunskap och moral<br />
I samma stund som denna tidning kommer<br />
från trycket börjar Fiskeriverket överväga<br />
hur framtidens fiskeregler i älven skall<br />
skrivas. Intressegrupper, föreningar och<br />
myndigheter har sedan januari haft tillfälle<br />
att svara på den remiss Fiskeriverket<br />
skickat ut.<br />
Denna gång är det reglerna som berör fisket<br />
efter öring och harr, samt nätfiskeregler<br />
som skall ändras. Situationen<br />
för havsöringen är<br />
akut, med bara ett hundratal<br />
öringar som vandrar<br />
förbi Jokkfall för att leka i<br />
älvsystemets övre bäckar.<br />
Öringen leker inte i älven<br />
och de flesta lekplatser<br />
ligger i bäckar ovanför<br />
Jokkfall samt i flöden till<br />
Ängesån. Dessutom måste<br />
något göras för att få<br />
tillbaka den storharr som<br />
tidigare funnits i älven.<br />
Fiskeriverket föreslår i<br />
sin remiss att vi i fortsättningen<br />
bara skall få fiska<br />
stationär öring som är mellan 30-45 cm<br />
långa, och släppa tillbaka både mindre<br />
och större öringar! Detta s.k. ”fönsterfiske<br />
skulle då skydda de större öringarna som<br />
kan utvecklas till vandrande havsöringar.<br />
Fiskegruppen i Kalix älv vill inte gå på<br />
Fiskeriverkets linje. Vi anser att det inte<br />
finns stationär öring i älven, utan vill istället<br />
skärpa de befintliga reglerna. Idag<br />
gäller att endast en öring får fångas per<br />
fiskare och dag, samt att minimimåttet<br />
skall vara minst 50 cm. Dessutom gäller<br />
ett öringförbud 15 sept. – 14 okt.<br />
Fiskegruppen vill totalförbjuda allt fiske<br />
perioden 1 sept – 14 okt. En sådan regel<br />
är lätt att bevaka och ger totalt sett det<br />
bästa skyddet för älvens öring. Huvudparten<br />
av all öring fångas på hösten, och det<br />
är öring som av någon anledning vandrar<br />
upp en bit i älven. Kanske på jakt efter<br />
löja eller netting. Ett utökat skydd på hösten<br />
skulle därför rädda många potentiella<br />
havsöringar.<br />
Vårt problem under flera år har varit att<br />
ett antal personer totalt har nonchalerat<br />
Vi vill spara alla öringar som<br />
är mindre än denna!<br />
öringförbudet 15 sept-14 oktober. De har<br />
fiskat med båt under täckmanteln att de<br />
fiskat gädda!! Sedan skryter de om sina<br />
öringfångster nere i Kalix, och torpederar<br />
fullständigt byarnas trovärdighet som förvaltare<br />
av öringen i älven!<br />
Att ertappa och lagsöka dessa notoriska<br />
tjuvfiskare är mycket svårt, eftersom de<br />
fiskar med båt och har alla chanser att<br />
komma undan.<br />
Ett totalförbud skulle<br />
sätta stopp för detta, och<br />
samtidigt skicka en signal<br />
till kustfisket att vi är beredda<br />
att ta vårt ansvar för<br />
öringen.<br />
Det är sorgligt att dessa<br />
tjuvfiskare är i sådan total<br />
avsaknad av moral och insikt,<br />
att de inte förstår vilka<br />
följder deras beteende får.<br />
Vi vet vilka de är och har<br />
under flera år hoppats på att<br />
de skulle ta sitt förnuft tillfånga,<br />
innan bybor och andra<br />
tappar tålamodet. Vi vet<br />
nu att vi har agerat fel. En insats tillsammans<br />
med polisen hade varit det bästa.<br />
Jag hoppas nu att Fiskeriverket går på vår<br />
linje om ett totalförbud 1 sept-14 oktober,<br />
och att byborna hjälper till vid bevakningen<br />
av fisket. Det handlar helt enkelt om att<br />
inte acceptera ett tjyvfiske i älven! Det är<br />
inte långväga fisketurister som tjuvfiskar,<br />
utan det är nästan uteslutande bybor och<br />
fiskerättsägare som envist anser att de kan<br />
sätta sig över lagen.<br />
I fiskedebatten framhålls ofta det industriella<br />
fisket som ett dåligt exempel som<br />
fiskar fram till ”den sista fisken”! Vi måste<br />
städa upp framför vår egen dörr och se till<br />
att fisket i älven förvaltas på ett ansvarsfullt<br />
och hållbart sätt. Precis som det vi<br />
kräver av både kust- och havsfisket! Nå´n<br />
djävla ordning måste det vara!<br />
Och till det krävs lite moral och kunskap!<br />
Lars-Erik Holmberg<br />
Fiskegruppen i Kalix älv<br />
sammankallande<br />
Nytt från Hembygdsföreningen<br />
Hembygdsföreningens årsmöte har ju<br />
en särskild plats i tidningen, så jag skall<br />
passa på att tacka alla i Föreningen för det<br />
stöd och hängivna arbete ni lagt ner under<br />
mina tre år som ordförande.<br />
Jag har valt att avgå som ordförande av<br />
flera orsaker. Främst därför att jag anser<br />
att en förening som skall utvecklas måste<br />
byta ordförande ofta. Som nytillträdd ordförande<br />
har man många ideer och stort<br />
engagemang, men efter en tid så känner<br />
man att det måste komma nya krafter om<br />
utvecklingen inte skall stanna av.<br />
Dessutom vill jag koncentrera mig på vår<br />
hembygdsbok och produktionen av Bondersbyarn.<br />
Utöver detta så tar arbetet som<br />
ordförande i vattenrådet för Kalix- och<br />
Töre älvar och sammankallande i Fiskegruppen<br />
så mycken tid att jag måste begränsa<br />
mina engagemang.<br />
Lars-Erik Holmberg
Gott Nytt År<br />
Jaha då var det dags igen för ett nytt årtal:<br />
<strong>2010</strong>. TvåTusenTio. TjugoHundraTio.<br />
Ja, ja, hur ska man nu komma ihåg det.<br />
Räkna ut hur mycket alla nära och kära<br />
fyller i år. Hur gammal blir jag själv i år?<br />
Blir det något stort kalas under det kommande<br />
året kanske?<br />
Jag har i alla fall räknat ut att de som fyller<br />
50 år detta år, de är födda 1960, jösses<br />
de är ju bara några år äldre än mig. Jag<br />
menar, det måste ha blivit något fel i tideräkningen.<br />
50 år, det är ju typ mammor<br />
och pappor som fyller så många år. Men<br />
det är klart att eftersom de börjar närma<br />
sig 80 och över 80, så kanske det stämmer.<br />
Men som det så hurtigt sägs: Man är inte<br />
äldre än man känner sig.<br />
Hos oss har det redan hänt en hel del det<br />
här året, En som fyllde 30 år, En som började<br />
övningsköra, En som hade sin första<br />
lösa tand och En som levt ett långt liv gick<br />
bort. Allt detta på loppet av en dryg vecka.<br />
Plus att jag säkert har glömt nåt.<br />
Vad mer ska hända under det här året.<br />
Blir det någon ny som kommer in i kretsen<br />
av de närmaste, eller faller någon<br />
bort.<br />
Hinner vi få färdigt i stugan. Hinner vi<br />
kanske till och med brädfodra om gaveln.<br />
Blir det en härlig sommar med mycket<br />
bad i älven.<br />
Får vi vara friska eller blir det en massa<br />
Vård-av-barn dagar i år.<br />
Flyttar det in några nya i något av de<br />
tomma husen.<br />
Thomas och Gunnel trivs bra i <strong>Bondersbyn</strong><br />
Sedan den andra advent 2009 har ett av<br />
byns äldsta gårdsställen, Inigården, fått<br />
två nya inbyggare i Gunnel Nilsson, 42<br />
och Thomas Rönnberg, 34 samt den treåriga<br />
labrador retrievern Ville. Thomas är<br />
son till Lennart o Siv Rönnberg, så det föll<br />
sig naturligt att flytta hit när föräldrarna<br />
flyttade härifrån.<br />
Krönikan<br />
Blir det mer sik den här sommaren.<br />
Är det tvättmaskinen, frysen eller diskmaskinen<br />
som havererar i år?<br />
Jag brukar alltid hoppas att i år blir det<br />
inga tråkigheter, för nu tar vi nya tag och<br />
gör det här året till ett bra år.<br />
Men livet har en förmåga att det rullar på<br />
lite som det vill, så man får lov att ta vara<br />
på de där bra-iga stunderna och plocka<br />
fram dem när det är lite mindre bra-iga<br />
stunder.<br />
På mitt jobb så innebär den här perioden<br />
av det nya året att man ska göra färdig det<br />
förra året (2009), starta ett nytt år (<strong>2010</strong>)<br />
och ganska ofta måste man även ta en koll<br />
på förr, förra året (2008). Jag tror det är<br />
därför som jag har svårt att veta vilket år<br />
det är nu. Ibland har jag till och med hoppat<br />
över det här året och redan varit på<br />
nästkommande år.<br />
På jobbet så har vi en friskvårdspeng och<br />
för att få ut dem måste man ha skickat in<br />
kvitton senast i början av december, annars<br />
dras det från nästa års peng.<br />
Det leder till att alla plötsligt ska börja<br />
träna. Det är ju så bra att börja med något<br />
nytt alldeles i slutet av året, för då är man<br />
ju redan på gång, när det blir nytt år.<br />
För under året som kommer då ska man<br />
motionera, gå ner i vikt, sluta snusa eller<br />
röka. Ja, börja leva ett väldigt sunt liv helt<br />
enkelt.<br />
Det är inte enkelt. Fråga vem som helst.<br />
Det är så kallt i badhuset. Jag får skavsår<br />
när jag går i vinterskorna och det är ju<br />
snart sommar. Nej, det blev så stressigt på<br />
jobbet, så det blev bara ett kort uppehåll<br />
Nya inbyggare i Inigården!<br />
Thomas har aldrig tidigare bott i byn, så<br />
det här kanske blir en resa tillbaka till rötterna!<br />
Tidigare bodde de i Pålänge, i sambon<br />
Gunnels föräldragård. Hon har också anknytning<br />
till bygden, genom att hennes<br />
farmor kom från Brännvalls i Börjelsbyn.<br />
I verkstaden på gården driver Thomas<br />
med tobaken. Grönsaker och frukt är ju så<br />
dyrt, osv.<br />
Ja ni vet. Vi har både hört och sagt det, de<br />
flesta av oss i alla fall.<br />
Men den värsta bortförklaring som jag<br />
har hört hittills, det var den 5 februari i år.<br />
Alltså den 5 februari när jag var på föräldramöte<br />
på skolan angående att alla elever<br />
på Manhemsskolan ska få en egen dator.<br />
Årets 9:or får ingen dator eftersom den<br />
här terminen är ju snart slut!? Inte konstigt<br />
att budgeten inte går ihop för skolan när<br />
de tror att det är slut efter 3 veckor.<br />
Men det bästa med varje nytt år är nog<br />
att ljuset kommer tillbaka. För med ljuset<br />
kommer förhoppning, och känslan av att<br />
det mesta går mycket lättare.<br />
Ha ett Gott Nytt År<br />
MarieBerg den 15 februari <strong>2010</strong><br />
Som ni ser har vi en ny krönikör i detta<br />
nummer:<br />
Yvonne Enström<br />
under pseudonymen<br />
MarieBerg.<br />
( Nu är det avslöjat!)<br />
Hon rivstartar<br />
med lite funderingar<br />
och förhoppningar<br />
om<br />
hur <strong>2010</strong> skall gestalta sig. Sedan kommer<br />
läsarna att få träffa henne i varje nummer,<br />
eftersom hon har tillträtt en tjänst på Bondersbyarns<br />
redaktion!<br />
Red.<br />
ett eget företag, Thorö. Där tillverkar han<br />
bokhyllor och tidningsställ av massivt trä.<br />
Den intresserade kan besöka hans hemsida<br />
på internet: www.thoro.nu, där hans<br />
fina produkter marknadsförs.<br />
Gunnel är utbildad samhällsbyggare och<br />
jobbar nu som projektledare på Haparandabanan.<br />
Tidigare har hon bland annat<br />
arbetat inom Boliden. De trivs på sin nya<br />
gård, och har också någon gång besökt<br />
Bondersbygårdens arrangemang.<br />
Text o foto: Lars-Erik Holmberg<br />
Inigården. Huset byggdes på 1950-talet,<br />
men gårdsstället är ett av byns äldsta,<br />
med anor från början av 1500-talet<br />
Bondersbyarn
Den Finska hästen -<br />
En segdragen historia från omkring sekelskiftet 1800-1900 till 1930-talet.<br />
Marianne Wahlberg, bördig från <strong>Bondersbyn</strong> och krönikör i Bondersbyarn, ger oss här en intressant bild av<br />
den lilla sega finnhästen. En häst som stod ut med det mesta, troget arbetande tillsammans med sin kusk.<br />
Hästens stora betydelse för det gamla bondesamhället<br />
innebar att den tidigt kom att<br />
höra samman med de ras- och avelsfrågor<br />
som kom i ropet mot slutet av 1800-talet.<br />
Den var inte bara betydelsefull för allehanda<br />
transporter, den värderades också<br />
högre än alla andra tamdjur, hästen var<br />
man rädd om, men kvinnorna sparades<br />
inte, sägs det t ex i en gammal uppteckning<br />
och när säljakten beskrivs talas det<br />
om hästen som om den vore en självklar<br />
medlem i säljaktslaget.<br />
Dess förmänskligade karaktär framgår<br />
också när den finske folklivsforskaren<br />
Kuusta Vilkuna talar om den finska hästen<br />
som soldatens bästa vän i kriget. Hästen<br />
stod nära människan. Vilkuna beskriver<br />
också hästen som om dess uppkomst liknade<br />
den finsk-ugriska befolkningens, han<br />
talar t o m om den finsk-ugriska hästen.<br />
Teorierna om den hästens ursprung följde<br />
diskussionen om den finska befolkningens<br />
ursprung.<br />
Den vanligaste hästen<br />
Den häst som vid den tiden omtalas som<br />
den vanligaste även i Norrbotten kallas<br />
för den finska hästen. Dåtidens expertis<br />
menade att den skiljde sig från den nordsvenska<br />
varianten genom att den var något<br />
mindre. Utbredningen av den nordsvenska<br />
hästen understöddes tidigt av myndigheterna,<br />
av hushållningssällskapet, men det<br />
gjorde inte en vidare utbredning av den<br />
finska hästen.<br />
I Norrbottens hushållningssällskaps<br />
handlingar beskrevs den finska hästen<br />
som en blandning mellan varmblod och<br />
lantras. Talet om lantras innebär vid den<br />
tiden något som har dålig kvalitet. De finska<br />
hästar som inköptes av de norrbottniska<br />
bönderna ansågs dessutom vara av<br />
sämre kvalitet eftersom de var uppfödda i<br />
norra Finland och inte kom från de södra<br />
delarna där avelsarbetet ansågs vara mer<br />
utvecklat.<br />
Hästmarknader<br />
Handeln med de finska hästarna tycks<br />
ändå ha varit tämligen institutionaliserad<br />
i stora delar av Norrbotten. En häst som<br />
omtalas i en berättelse är i princip aldrig<br />
något annat än en finsk häst, så är det t ex i<br />
Anna Rönnqvists romaner när hon beskriver<br />
livet i Kalixbygden runt sekelskiftet.<br />
Både i uppteckningar, inspelningar och<br />
i den skönlitteratur som berör Norrbotten<br />
kan man följa hur hästmarknaden och<br />
handeln med finska hästar var inplanerad<br />
i arbetsårets rutiner. Bönderna försökte att<br />
kombinera for- och timmerkörning med<br />
hästmarknaden, men gick inte det besöktes<br />
ändå marknaden. Det gjorde man<br />
oavsett om man behövde en ny häst eller<br />
ej, behovet kunde uppstå på platsen. Den<br />
störst marknaden vid tiden före sekel-<br />
Bondersbyarn<br />
Finnhästen fick ofta dra ett tungt lass. Här drar den Einar Frimodig med ett stort<br />
lass. Fotot troligtvis från 40-talet. Okänd fotograf.<br />
skiftet var den i Överkalix. Den kallades<br />
för finnmarknaden just på grund av hästhandeln.<br />
På marknaden såldes och byttes<br />
hästar. Efter sekelskiftet flyttades marknaden<br />
till Torneå. In på 1900-talet såldes<br />
även finska hästar ända ned till Piteå av<br />
kri ngvandrande försäljare och till och<br />
med så sent som från 1940-talet finns det<br />
uppteckningar som berättar om både hästskojare<br />
och om utomordentligt lyckade affärer<br />
med finska hästar.<br />
Avelsarbete och motstånd<br />
Hushållningsällskapet, som reorganiserades<br />
under 1850-talet, såg som sin viktigaste<br />
uppgift att utveckla hästaveln och öka<br />
omsorgen om nötboskapen. Dess styrelse<br />
uppdrog därför omgående åt förvaltningsutskottet<br />
att köpa in två avelshingstar av<br />
norskt eller finskt ursprung.<br />
I utskottet fanns vid denna tid en insikt<br />
om båda typernas företräden. Den norska<br />
hästen beskrevs som stor, stark och med ett<br />
fogligt sinnelag. Den sades även vara mer<br />
lämpad för åkerbruk än för andra körslor,<br />
men den omtalas även som ömtålig och<br />
den sades ofta drabbas av sjukdom. Den<br />
till storleken mindre, finska hästen sägs<br />
vara lättfödd, snabb, uthållig och mindre<br />
känslig för ovarsam behandling.<br />
Beskrivningen av de båda hästtypernas<br />
företräden vann inte gehör hos sällskapets<br />
styrelse, inte heller utskottets uppfattning<br />
om att en god finsk häst knappast överträffades<br />
av någon annan hästras, istället<br />
fattade styrelsen beslut om att man skulle<br />
köpa in en hingst från Ångermanland. Inköpet<br />
blev ett misslyckande. Ja, man kan<br />
nog säga att det blev ett fiasko eftersom<br />
hingsten knappast alls kom att utnyttjas.<br />
Det kom också att dröja omkring trettio<br />
år innan man köpte någon ny avelshingst.<br />
Det skedde 1892 då en ny hingst av jämtländskt<br />
ursprung inköptes. Detta köp blev<br />
om möjligt ännu mer misslyckat än det<br />
första, då det visade sig att hästen bara<br />
hade en testikel. För att få köpet upphävt<br />
blev sällskapet tvunget att processa ända<br />
upp till högsta domstolen. Efter fyra års<br />
strid avgick man med seger och köpet<br />
upphävdes.<br />
När så frågan om en avelshingst på nytt<br />
togs upp några år senare dristade sig en distriktsveterinär<br />
Paul Heurgren att försiktigtvis<br />
föreslå att man skulle utnyttja den<br />
lättåtkomliga och allmänt bekanta finnhästen<br />
som utgångsmaterial för förädling.<br />
Sällskapets styrelse avslog inte förslaget<br />
direkt utan tillsatte på nytt en kommitté<br />
som skulle utreda frågan.<br />
Kommittén fick i uppdrag att lägga fram<br />
förslag om vilken hästras som var den<br />
lämpligaste för Norrbotten. Den kom<br />
ganska snabbt att förorda jämtländska eller<br />
norska hästar. Finnhästen ansågs inte<br />
lämplig som förbättrare av den norrbottniska<br />
hästrasen. I maj 1898 fattade styrelsen<br />
beslut om att köpa in en såsom framstående<br />
reproduktör känd hingst af norsk<br />
ras från Värmland, men man skulle även<br />
köpa ytterligare två hingstar vid marknaden<br />
i Lillehammer.<br />
Det omfattande engagemanget för systemet<br />
med avelshingstar och försöken med<br />
strategiska utplaceringar, verkar ändå inte<br />
ha påverkat länets hästras i den riktning<br />
som sällskapet önskade och det klagades<br />
ständigt över svårigheterna med utplaceringen<br />
och över att avelsarbetet förblev<br />
outvecklat, eftersom många bönder föredrog<br />
att köpa finska hästar.<br />
Det framgår dock i rapporterna att sällskapet<br />
räknade med att en införd premiering<br />
av avelsarbetet skulle bidra till saneringen<br />
av rasen, dvs att förmåner och reda<br />
pengar skulle locka. Men inte heller detta<br />
verkar ha haft någon större betydelse efter-
som man ständigt hade överskott i premieringskassan.<br />
Det fanns få eller inga hästar<br />
som uppfyllde premieringsnormerna<br />
och även landshövdingarna klagade över<br />
ointresset för avelsarbetet och beklagade<br />
att bönderna fortsatte att föredra de finska<br />
hästarna.<br />
En segdragen historia<br />
Om denna segdragna historia berättar offentliga<br />
handlingar från hushållningssällskapet,<br />
landshövdingeberättelser etc och i<br />
dessa finns det en överensstämmelse i hur<br />
man uppfattade den finska hästens egenskaper.<br />
Hästen var lätt, snabb, oöm och<br />
mycket tålig. Det sägs också att den därför<br />
klarade av svåra strapatser, svältfödning,<br />
kyla etc och att den insjuknade mer sällan<br />
än någon annan häst, men i jämförelse<br />
med de flesta andra raser, t ex den<br />
nordsvenska, så var den något mindre. Att<br />
hästen var något mindre är alltså den enda<br />
egenskap som kan betraktas som negativ.<br />
Hur kommer det sig att man kan använda<br />
fjällkon som utgångspunkt för avel, men<br />
inte den norrbottniska finnhästen som utgångsmaterial<br />
för hästavel? undrade ånyo<br />
distriktsveterinären Paul Heurgren vid<br />
ett möte. Paul Heurgren verkar ha varit<br />
<strong>Bondersbyn</strong>s gamla ortnamn på Kalixmål<br />
efterlyses<br />
Fram till andra världskriget kunde nästan<br />
alla tala kalixmål. Det talades i hela Kalix<br />
kommun, och det var det vanliga umgängesspråket.<br />
När folk kom utifrån - vandringsrättare,<br />
kontrollassistenter, veterinärer, provinsialläkare,<br />
folk från hushållningssällskapet<br />
eller skogsvårdsstyrelsen, luffare, gårdfarihandlare,<br />
lantmätare, och andra som inte<br />
var födda och bodde i kommunen - då talade<br />
man svenska. Ortnamnen blev då ofta<br />
försvenskade för att passa den besökandes<br />
öron.<br />
Redan i början på 1900-talet började de<br />
som var litet finare, tala svenska med sina<br />
barn. Man ville ge barnen en god start i<br />
livet genom att lära dem tala svenska, inte<br />
det gamla språket som man tyckte pas-<br />
Språklådan<br />
Oskar Engman i Bondeborg tycks också<br />
ha haft en finnhäst?<br />
sade bäst för bönder och deras hushåll<br />
med drängar och pigor som ju oftast sågs<br />
som litet efter utvecklingen i riksspråket<br />
som man läste i tidningar och böcker. På<br />
1960-talet hade den här utvecklingen gått<br />
så långt att i nästan alla familjer i Kalix<br />
kommun talade man med sina barn enbart<br />
på svenska.<br />
De här tendenserna förstärktes med radions<br />
intåg i vår by på 1930-talet och TV:s<br />
ankomst på 1950-talet. Nu fick ju alla lära<br />
sig hur de borde tala.<br />
Med svenskans intåg försvann, glömdes<br />
och ersattes många gamla benämningar på<br />
Kalixmål av gårdar och platser. De av lantmätare<br />
och andra representanter för överheten<br />
nertecknade ortnamnen hade redan i<br />
flera århundraden försvenskats till oigenkännlighet.<br />
Bara en bråkdel av de gamla<br />
namnen på Kalixmål lever ännu kvar.<br />
När det behövdes körkort på cykel<br />
För att få cykla i en stad krävdes till en början att innehavaren<br />
hade ett särskilt tillstånd, samt att cykeln hade ett registreringsnummer.<br />
Bestämmelsen avskaffades först på 1950-talet!<br />
Ester Marie Frimodig, soldaten<br />
Frimodigs äldsta barn, emigrerade<br />
till USA den 18 nov. 1926.<br />
Hon avled den 2 okt, 1997, hela<br />
98 år gammal i staden Bothell,<br />
län King, stat Washington.<br />
Fem månader innan avresan<br />
skaffade hon sig detta tillstånd<br />
att cykla i Luleå!<br />
Text: Lars-Erik Holmberg<br />
den ende som utifrån sin dubbla kompetens,<br />
praktiker och expert, agerade som<br />
förkämpe för den finska hästen som utgångsmaterial<br />
för avel. Kanske var det på<br />
grund av polemiken om bl a avelsfrågorna<br />
med Paul Hellstöm och sällskapet, som<br />
Heurgren ganska snart lämnade Norrbotten.<br />
Den finska hästen blev kvar<br />
Striden kring den finska hästen var mest<br />
uttalad runt sekelskiftet 1800-1900. Därefter<br />
verkar polemiken successivt ha försvunnit<br />
ur den officiella debatten. Hästavelsfrågorna<br />
kom mer sällan att stå på<br />
dagordningen vid sällskapets sammankomster<br />
efter den uppgörelse som ledde<br />
till att den sista hästkommittén tillsattes<br />
och Paul Heurgren avgick.<br />
Men genom skönlitteratur, arkivuppteckningar<br />
och dialektinspelningar framgår det<br />
att den finska hästen inte upphörde med<br />
att överskrida gränsen. Den verkar ha förekommit<br />
både som lagligt införd kreatur<br />
och som inkommen på smuggelvägar och<br />
det finns även uppteckningar från 1930talet<br />
som talar om den och nämner att den<br />
användes även i avelssammanhang.<br />
Text: Marianne Wahlberg<br />
Hårsskåtan blev Hålskåtan<br />
Lövskåtan blev Lakotan<br />
Hällo blev Tallbacken<br />
Byte av ortnamn förekom också för<br />
att det skulle låta mer rikssvenskt och<br />
inte ha klang av det gamla fula bondska.<br />
Laaksele blev Marieberg och Stora Lappträsk<br />
blev Bredviksudden (egentligen det<br />
gamla namnet på den udde i sjön, krononybyggets<br />
byggnader låg) på 1940-talet<br />
och något årtionde framöver.<br />
Potaswirja (eller Fårshåan) blev Forshaga<br />
i officiella papper redan på 1800-talet.<br />
Exemplen kan mångfaldigas och i en<br />
del fall diskuteras. Andra tolkningar är<br />
möjliga. Vi inbjuder läsarna till att ge fler<br />
exempel på hur kalixmålets benämningar<br />
ersatts med riksspråkets. Vad hette till<br />
exempel ditt barndomshem på kalixmål?<br />
Vad hette dina favoritställen? Skriv till oss<br />
på redaktionen och berätta.<br />
Sten Rönnberg & Olle Björkman<br />
Bondersbyarn
Årsmötet <strong>2010</strong> i <strong>Bondersbyn</strong>s Hembygdsförening<br />
hölls söndagen den 7 mars kl.<br />
15.00 i Bondersbygården. 22 av föreningens<br />
medlemmar mötte upp.<br />
Ny styrelse<br />
En ny styrelse valdes bestående av följande<br />
ordinarie ledamöter: Knut Enström,<br />
Annika Gustafsson, Karl-Gunnar Hansson,<br />
Gustaf Häggström, Tommy Nilsson,<br />
Karl Söderholm, Ingrid Widestig.<br />
Till suppleanter valdes Ruben Gustafsson<br />
och Ingrid Ragnarsdotter<br />
Mötet uppdrog åt den nya styrelsen att<br />
besluta inom sig om vem som skulle bli<br />
ordförande.<br />
Många medlemmar<br />
Föreningen har under året haft sammanlagt<br />
149 medlemmar, 84 boende i <strong>Bondersbyn</strong>,<br />
Marieberg och St. Lappträsk och<br />
65 boende utanför byn.<br />
Dessutom tillkommer de som tidigare<br />
bara prenumererat på Bondersbyarn. Från<br />
och med <strong>2010</strong> slår de nya reglerna igenom,<br />
och då kommer medlemstalet att<br />
stiga till närmare 200 personer.<br />
Glädjande är att nära hälften av alla medlemmar<br />
bor utanför byn, vilket sannolikt<br />
beror på att föreningen ger ut Bondersbyarn.<br />
Bondersbyarn<br />
En viktig del i föreningens verksamhet<br />
är som sagt utgivningen av Bondersbyarn.<br />
Mötet gav verksamheten ett starkt stöd<br />
och vittnade om tidningens popularitet.<br />
Bondersbyarn<br />
Hembygdsföreningens Årsmöte<br />
Trots att Hembygdsföreningens årsmöte inte tillhör det mest dramatiska man kan uppleva en söndag eftermiddag,<br />
mötte en kärntrupp av medlemmar upp för att välja en ny styrelse och staka ut föreningens vidare<br />
öden. Nya tider stundar där EU-projekt och vårsupéer konkurrerar om uppmärksamheten.<br />
..och av Monikas bullar, var det en strykande<br />
åtgång ...<br />
Avgående ordföranden ledde mötet tillsammans med sekreteraren som ytterst<br />
noga avläste medlemmarnas reaktioner på föreningens kulturaktiviteter<br />
På den punkten noterades också att<br />
Bondersbyarn lockat många människor<br />
att ladda ner tidningen från <strong>Bondersbyn</strong>s<br />
hemsida. Under år 2009 gjordes 1873<br />
nerladdningar av Bondersbyarns 27 olika<br />
nummer vilket indikerar ett mycket stort<br />
intresse för tidningen utanför byn.<br />
www.bondersbyn.se<br />
Byns hemsida på internet har haft många<br />
besök. 4152 unika besök under 2009 eller<br />
346 besök per månad i medeltal.<br />
Att det är folk utanför Sverige som besökt<br />
byns hemsida visar följande statistik<br />
på de tio mest frekventa sidvisningarna i<br />
olika länder som besökt hemsidan:<br />
Sverige 36.990<br />
Nederländerna 19.503<br />
Spanien 5.290<br />
USA 4.467<br />
Ryska federationen 970<br />
Rumänien 642<br />
Lettland 387<br />
Ukraina 382<br />
Finland 373<br />
Tyskland 363<br />
Övriga EU 372
Aktiv förening<br />
Många aktiviteter har hållits i gång under<br />
året. Mer än 1.000 personer har besökt<br />
alla evenemangen. En plan för liknande<br />
aktiviteter under det kommande året lades<br />
fram och godkändes, En annan viktig del<br />
har varit att hålla bygdegården i stånd genom<br />
reparationer. Detta arbete kommer att<br />
fortsätta.<br />
Dyr uppvärmning<br />
Ekonomin för föreningen diskuterades,<br />
men det konstaterades att om verksamheten<br />
kan fortsättas som hittills kan föreningen<br />
dra in de medel som behövs. Uppvärmningen<br />
av bygdegården är en stor<br />
post. Alternativa sätt till el för uppvärmning<br />
diskuterades livligt.<br />
Avslutning<br />
Den avgående ordföranden Lars-Erik<br />
Holmberg avtackades med tal och varm<br />
applåd för ett utomordentligt bra jobb under<br />
de tre år han varit ordförande. Lars-<br />
Erik kommer det närmaste året att mera<br />
odelat ägna sig åt boken om <strong>Bondersbyn</strong><br />
som beräknas bli klar om drygt ett år.<br />
Vi kände oss alla väl till mods och stolta<br />
över föreningen när vi efter en par timmars<br />
diskuterande, intensiva förhandlingar och<br />
fika drog oss hemåt. <strong>Bondersbyn</strong>s hembygdsförening<br />
lever och blickar framåt.<br />
Bry dig om din förening och var med oss<br />
ofta, säger vi till alla de medlemmar som<br />
inte var med oss den här gången.<br />
Text: Sten Rönnberg<br />
Foto: K-G Hansson<br />
Press stop!!!!!<br />
Vid det efterförjande konstituerande<br />
styrelsemötet valdes:<br />
Knut Enström , ordf.<br />
Annica Gustafsson, vice ordf.<br />
Karl-Gunnar Hansson, sekr.<br />
Gustaf Häggström, kassör<br />
Ovan: Tre av byns visa gubbar studerar verksamhetsberättelsen under andakt<br />
Nedan: Tre kvinnor i byn representerade motsvarande klokskap, tycktes också<br />
tagna av stundens allvar<br />
Bondersbygårdens elförbrukning lockade till en diskussion där revisorn Carl-Gösta<br />
Johansson (närmast) ville veta vilka åtgärder som vidtagits av styrelsen.<br />
Bondersbyarn
Bondersbyarn<br />
LakaVM - en helfinsk affär<br />
Årets LakaVM, det sjätte i ordningen, gick av stapeln på Kamlunge notvarp i lagom ”lakakyla”! 70 trogna<br />
lakafiskare avstod från Olympiaden i jakten på en av fiskevärldens mest åtrådda titlar! Fem LakaVärlds-<br />
mäster har tidigare korats. Vem skulle bli mästare <strong>2010</strong>?<br />
För första gången sedan tävlingen startade,<br />
hade fiskeområdet varit helt ostört sedan<br />
nyår. Fisket hade varit avlyst och inför<br />
tävlingen hade området inte trampats med<br />
snöskoter och endast ett fåtal hål hade<br />
borrats i förväg med handkraft. Dessutom<br />
hade en del av tävlingens kringaktiviteter<br />
flyttats upp på land. Allt för att skapa lugn<br />
och ro för laken!<br />
Laken lyste med sin frånvaro<br />
Trots alla dessa åtgärder har aldrig så få<br />
lakar fångats under tävlingens sexåriga<br />
historia. Endast 6 små lakar vägdes in, vilket<br />
naturligtvis var en besvikelse både för<br />
de tävlande och också arrangörerna.<br />
Vid fjolårets tävling fångades endast 8<br />
lakar, vilket resulterade i att tävlingsledningen<br />
beslutade att öka skyddet för tävlingsområdet.<br />
Resultatet blev att ännu<br />
färre fiskar fångades!<br />
Nu kan ju väder och vind spela stor roll,<br />
men denna trend att lakafångsterna totalt<br />
sett, sjunker i älven för varje år är oroväckande.<br />
Orsaken kan vara överfiske.<br />
Femton års intensivt lakafiske i älven kan<br />
ha skadat fiskstammen, eftersom laken<br />
växer mycket långsamt.<br />
Finsk dominans<br />
Vi vet att de finska fiskarna är mycket<br />
skickliga och framgångsrika på alla slags<br />
pimpeltävlingar, men att den finska dominansen<br />
skulle bli så här stor trodde ingen!<br />
Två gånger tidigare har det stått finska fiskare<br />
överst på prispallen, men aldrig hela<br />
prispallen full av finnar!<br />
I år segrade Harry Vinni, Keminmaa,<br />
med en lake på 1086 gram. Kuriöst nog<br />
var detta också den första laken som drogs<br />
upp under den två timmar långa tävlingen!<br />
Jari Uusitalo, Torneå tog andraplatsen<br />
med en lake vägandes 894 gram. Den ”silverlaken”<br />
drogs också upp som den andra<br />
laken, några minuter efter vinnarlaken. På<br />
tredje plats kom Timo Heiskanen, Rovaniemi<br />
med en lake på 690 gram<br />
Strax utanför ”pallen” kom en tidigare<br />
LakaVM-segrare, Jaana Jako från Torneå.<br />
Först på femte plats kom en bygdens son,<br />
Mikael Bertils från Kamlunge. Den finska<br />
dominansen avslutades med Veijo Keveri<br />
från Torneå med en liten ”minilake” på<br />
236 gram!<br />
Kvällsgemyt<br />
LakaVM är en märklig upplevelse. En<br />
mängd sammanbitna lakafiskare syns i<br />
allvar böjda över sina sinnrika fiskespön.<br />
Flammorna från marschaller och små kaffe-värmeldar<br />
kastar långa skuggor efter<br />
isen. Pannlampornas blåaktiga sken markerar<br />
fiskare som söker lyckan i nya hål på<br />
jakt efter den där ”monsterlaken” som alla<br />
drömmer om. Uppe på land inom gott synhåll<br />
för de tävlande visas fiskefilmer på en<br />
stor duk. Huttrande i kylan kan de tävlande<br />
uppleva hajfiske i tropikerna och bittra<br />
kamper med ilska barracudor! När vare<br />
sig laken eller tropiskt fiske lockar längre,<br />
då kan man ladda om vid serveringen, där<br />
det bjuds på kaffe och en värmande korv<br />
bara kostar några kronor! Vad kan man<br />
mer begära en kall kväll i februari???<br />
Text o foto: Lars-Erik Holmberg<br />
Lakasoppan - en halvnorskt affär<br />
Årets lakasoppa riskerade att bli soppa på en spik, eftersom LakaVM gav en så mager fångst. Men då satte<br />
det prövade kocklaget med Carl-Gösta i spetsen in ett ryck på upploppet, som skulle ha fått den norske skidå-<br />
karen Northug att blekna. Resultatet? Succe!<br />
Lördagen den 27 februari invaderades<br />
Bondersbygården av ”lakasoppälskare”<br />
Inte bara bybor, utan hungriga gäster från<br />
såväl centralort som omgivande byar. Tre<br />
stora soppkittlar länsades på rekordtid av<br />
de 56 gästerna.<br />
Fem sorters lake!<br />
Med endast sex små lakar i näven ställdes<br />
kocklaget inför ett akut råvaruproblem.<br />
Tursamt nog har Bondersbyggarna utvidgat<br />
sina fiskegränser ända till Norge, så nu<br />
fick man glänta på locket till frysen.<br />
Innan ens chefskocken visste ordet av låg<br />
fem fiskarter i grytorna. Där fanns långa,<br />
lubb, torsk och stenbit och puttrade tillsammans<br />
med den alltmer sällsynta laken.<br />
Gästerna tycktes uppskatta blandningen.<br />
Soppslevaren, Karl-Gunnar, pressades till<br />
det yttersta vid serveringen av soppasuktande<br />
gäster.<br />
Hela kalaset blev en vinna-vinnasituation.<br />
Gästerna var nöjda, Karl-Gunnar<br />
fick vila och kassören kunde ägna sig åt<br />
att räkna många sköna entréavgifter.<br />
Äldste gästen hittills!<br />
Av alla gäster som besökt lakasoppfesten<br />
under alla år, tar Erik Strömbäck från<br />
Lakamästaren Harry Vinni på pallen<br />
Erik Strömbäck, 97, tyckte att lakasoppan<br />
smakade bra!<br />
Gammelgården priset. 97 år gammal<br />
(ung!) tvekade han inte att äta lakasoppa<br />
igen. Senaste gången han åt lakasoppa var<br />
för 82 år sedan, men längtan efter den traditionella<br />
soppan fanns kvar.<br />
Erik är förresten barnbarn till den legendariske<br />
Alexander Strömbäck från Gammelgården.<br />
Alexander köpte upp lax från<br />
många fasta laxfisken i älven under åren<br />
1876-1896. Som kuriosa kan nämnas att<br />
han köpte upp 25 ton lax år 1876 främst<br />
från fiskena i Kamlunge, Börjelsbyn, Rian<br />
och Gammelgården.<br />
Text o foto: Lars-Erik Holmberg<br />
Ett glatt gäng från Sören: Birgit Eriksson,<br />
Hubert Nilsson, Ulla-Britt Öberg<br />
och Stellan Eriksson<br />
Nedan tre damer från Töre: Birgit Isaksson,<br />
Barbro Eriksson och Märtha Grahn
Anders Björkmans ”memoarer” Del 1<br />
Rolf P Häggström har översatt och skickat oss ett intressant dokument, skrivet av Anders Björkman, eller<br />
Andrew Burkman, som han kallade sig i USA. Anders lämnade <strong>Bondersbyn</strong> den 30 maj 1882, men återkom<br />
1912 på ett besök i hembyn. Han avled i USA omkring 1940.<br />
Den del av norra Sverige, som ligger norr<br />
om Bottenviken, ungefär på 67:e breddgraden,<br />
och som jag känner till, ligger<br />
något söder om polcirkeln ungefär på<br />
samma breddgrad som Nome, Alaska. Det<br />
är ett skogbevuxet land med mycket snö<br />
och regn. Landet är genomskuret av talrika<br />
bäckar och älvar. Små och stora sjöar<br />
finns i överflöd. Som en följd av detta blir<br />
älvarna stora på en sträcka av endast(!)<br />
tre eller fyra hundra miles (480 eller 640<br />
km).<br />
Odlad mark finns bara som smala remsor<br />
längs vattendragen. På utliggande myrar,<br />
som är mycket talrika, bärgas litet hö<br />
för att utfodra mjölkboskap. Somrarna är<br />
mycket korta. Korn, potatis och olika slag<br />
av rotfrukter odlas, rabarber går mycket<br />
bra, även många sorters bär såsom hallon,<br />
lingon och blåbär samt hägg.<br />
Kornet sås under senare delen av maj<br />
och skördas under senare delen av augusti.<br />
Potatisen är småväxt, men de odlar<br />
tillräckligt för husbehov. Numera importeras<br />
stora mängder livsmedel såsom vete<br />
och rågmjöl. Framställning av mejeriprodukter<br />
svarar för en av de huvudsakliga<br />
inkomsterna på gårdarna. En bonde har<br />
sällan mer än en gris, och höns är mycket<br />
sällsynta. Eftersom spannmål måste importeras,<br />
blir det olönsamt med svin- och<br />
hönsuppfödning.<br />
Skogsindustrin är den stora exportindustrin<br />
för landet i sin helhet. Denna del av<br />
landet har varit bebyggd, tror man, i nära<br />
tusen år, och under de senaste två hundra<br />
åren har skogsavverkning pågått längs<br />
kusten. Under de senaste hundra åren har<br />
skogsavverkningen spridit sig inåt landet,<br />
så mycket att regeringen för trettio eller<br />
fyrtio år sedan införde en lag, som förbjuder<br />
försäljning av omoget timmer. (Stock<br />
av en given längd måste hålla ett bestämt<br />
antal tum vid toppen innan den får säljas).<br />
Tall, gran och björk är de främsta trädslagen<br />
med sälg och andra buskar vid vattendragen.<br />
Under det att landet är mycket bergigt,<br />
är bergen endast några hundra fot höga<br />
och mycket långsluttande till dess att man<br />
kommer till fjällområdet som går genom<br />
halvön, som består av Sverige och Norge.<br />
Där finns några fjäll på omkring sex tusen<br />
fot över havsnivån. Jorden är, utom vad<br />
gäller remsor längs älvarna, mycket mager<br />
och fordrar mycket arbete och gödning för<br />
att ge en knapp skörd. Icke desto mindre<br />
bor rätt mycket folk i landet.<br />
Församlingen där jag föddes hade 12000<br />
människor 1882. Timmerhuggning och<br />
järngruvor gav arbete åt många, som<br />
inte sysselsattes i jordbruk. Omkring två<br />
hundra miles nordväst om min födelseplats<br />
finns en underbart rik järngruva, som<br />
Anders och Maria Björkman 1929<br />
sysselsätter många hundra man och exporterar<br />
järnmalm till Tyskland, England,<br />
Frankrike och många andra länder. Jag<br />
hade nöjet att besöka den delen av landet<br />
1912 och såg den rika malmådran sprängas<br />
ut från bergsidan och hanteras med moderna<br />
maskiner. Den ligger många miles<br />
norr om trädgränsen, där ingenting utom<br />
gräs växer på de svarta sluttningarna. Sjöar<br />
ligger utspridda överallt i landskapet. I<br />
gruvstaden är solen vid midsommar synlig<br />
i fjorton dagar utan att gå ned under<br />
horisonten.<br />
I den del av landet, som jag först beskrev<br />
och som ligger omkring tjugo miles<br />
från kusten, eller Bottenviken, såg jag<br />
först dagens ljus den 27. novembet 1861,<br />
i Nederkalix församling. Vårt hem låg<br />
precis vid Kalixälvens strand. Älven är<br />
just där stor. Vårt hem var byggt av timmer<br />
liksom alla andra, fodrat upp och ner<br />
på utsidan med sågat virke och målat. På<br />
insidan var springorna tätade, och allt var<br />
mycket fint arbetat.<br />
Husen var i regel mycket fint arbetade,<br />
och det finns ingen jämförelse med de<br />
timmerkojor man för det mesta ser<br />
här i landet. Vårt hem hade tre sovrum,<br />
ett mycket stort kök eller arbetsrum och<br />
ett mycket stort gästrum, som användes<br />
endast vid festliga tillfällen eller begravningar.<br />
Sedan fanns det en bagarstuga, som också<br />
hade sovrum och farstu, ett stall med<br />
utrymme för hö samt ladugård med ett avskilt<br />
utrymme för hö.<br />
Ladugården var tillräckligt lång för att<br />
ha en fårkätte; den hade även en eldstad.<br />
Sedan hade vi ett lider, vedbod, spannmålsbod,<br />
ria för torkning av spannmål<br />
före tröskning och en smedja. De flesta<br />
gårdarna var av samma slag.<br />
Jag visste väldigt lite om mina förfäder.<br />
Min far, som var son till en smed -i övrigt<br />
fattigt folk -var född och uppvuxen i en<br />
annan församling cirka etthundrafemtio<br />
miles därifrån. Hans far måste ha dött helt<br />
ung, eftersom jag inte kan minnas att han<br />
blev nittiotre år gammal. Jag har aldrig besökt<br />
platsen, men jag brevväxlade med en<br />
av mina kusiner.<br />
Man har berättat för mig att min far lämnade<br />
hemmet helt ung, reste och arbetade<br />
från en plats till en annan längs kusten,<br />
tills han kom en bit inåt Finland, tog sig<br />
tillbaka på samma sätt och kom slutligen<br />
till en liten såg vid en liten älv, som heter<br />
Sangisälven, cirka tjugo miles från vårt<br />
hem.<br />
Han blev förman på sågen, vilket även<br />
innefattade sågfilning, och jag antar även<br />
smide, han var en god smed. Jag hörde en<br />
man, som arbetat för honom säga, att han<br />
åstadkom att sågen alltid gjorde ett gott<br />
arbete medan han var där. Eftersom sågen<br />
kunde köras endast under den snöfria delen<br />
av året i den landsdelen, så antar jag att<br />
befattningen inte var särskilt lukrativ.<br />
Denna älv låg omkring tjugo miles från<br />
den finska gränsen eller det ryska området,<br />
men samtidigt var det det sista<br />
svensktalande territoriet fram till älven;<br />
öster om den och i resten av det svenska<br />
territoriet fanns en finsktalande befolkning,<br />
på många sätt olik den svenska, med<br />
en svensk regering och svenska myndigheter<br />
oavbrutet i många hundra år; ändå<br />
hade ingen ändring av språket inträffat.<br />
Jag hade nöjet att resa genom kustlandet,<br />
det är flackt och trädlöst, mera likt ett deltaland.<br />
Västerut och norrut längs gränsen mellan<br />
Sverige och Norge längs fjällkedjorna<br />
och sjöarna bor en annan ras, som kallas<br />
lappar, och som talar ett annat språk. De<br />
lever på sina renhjordar och lite fiske i vattendragen<br />
och är i huvudsak nomader.<br />
Vid den tiden då min far var anställd som<br />
sågförman, var han en ung man. Här fann<br />
han en flicka på en gård inte långt ovanför<br />
sin arbetsplats, i vilken han blev förälskad<br />
och sedan gifte sig med.<br />
Jag visste väldigt lite om min mors släkt,<br />
eftersom deras ställe låg rätt långt från<br />
allfartsleden, utom två av hennes bröder,<br />
som hade bosatt sig på annan plats. En av<br />
dessa bröder dog av tuberkulos i medelåldern,<br />
och många av hans barn dog av<br />
samma orsak. Den andre brodern levde<br />
tills han blev mycket gammal. Morfar dog<br />
av tuberkulos även han, men han levde<br />
tills han var ungefär sjuttio år.<br />
Forts. nästra nummer<br />
Bondersbyarn 9
Hur man skyddade sig mot kölden och hur det<br />
var med hygienen under den tidigare hälften av<br />
1900-talet<br />
Dåvi-Gunnar gör här en betraktelse om livet förr bland gamla sängkläder,<br />
tandborstar och skohö!<br />
Vilken otrevlig vinter vi har! Först var<br />
det gråmulet och duggregn hela hösten<br />
och sen kom snön och kylan. Det snöade<br />
i stort sett varenda dag hela januari, blev<br />
sen allt kallare. Kyla må väl gå an men om<br />
det dessutom blåser en envis nordan är det<br />
inte roligt. Inte tillstymmelse till blidväder<br />
har vi sett, trettondagsblidan brukar ju<br />
vara pålitlig. Jag har inte fått fram vare sig<br />
skidor eller spark ännu.<br />
I morse hade vi -28 här, men vindstilla,<br />
gudskelov. Dagmar och jag kom att prata<br />
om sängkläder och sovvanor i vår barndom.<br />
I Bayern, där hon tillbringade stora<br />
delar av sin barndom som evakuerad under<br />
kriget, hade man duntäcken, tjocka pösiga<br />
varma. Så var det, tror jag, över stora delar<br />
av kontinenten.<br />
Varför hade inte vi duntäcken, frågar jag<br />
mig. Fågel jagade man och höns hade man<br />
i minst lika stor utsträckning som längre<br />
söderöver. Som jag minns det var endast<br />
kuddarna stoppade med dun.<br />
Över sig hade man vaddtäcken och längre<br />
tillbaka fårskinnsfällar. Jag har nog ibland<br />
sovit under fårskinnsfäll. Och madrasserna?<br />
Hade vi halmmadrasser eller hade vi<br />
börjat använda tagel? Jag minns ju dom<br />
där utdragssofforna som man under dagen<br />
sköt ihop och bäddade högt, förmodligen<br />
för att spara utrymme. Det fanns ju oftast<br />
många ungar och dessutom pigor och<br />
drängar i varje hus.<br />
Sen fanns ju ”hösängarna”. Man sov ju<br />
ofta många i varje rum för att spara värme.<br />
Heter det förresten hösäng eller högsäng?<br />
Dom hade ju en gardin att dra för,<br />
tjock sådan, för att hålla sängen varm. I<br />
hösängarna tror jag bestämt att man hade<br />
halmmadrass. I en hösäng rymdes många<br />
ungar. Golven var dessutom dragiga och<br />
otäta och man drog sig för att stiga upp<br />
innan någon hade gjort eld i spisen.<br />
Oppi Dåvi hade vi centralvärme så långt<br />
tillbaka jag minns men vilken liten panna<br />
vi hade! Den stod i farstukammaren och<br />
den ved man fyllde den med på kvällen<br />
var utbrunnen nästa morgon. Det var en<br />
hel vetenskap att sköta dragluckan. Dessutom<br />
hölls inte alla rum varma, det var<br />
framför allt köket och farstukammarn -<br />
som ju var ett sorts kontor - och köket<br />
värmdes ju av köksspisen. Bara när vi<br />
skulle ha främmande värmde man salen<br />
med kakelugnen.<br />
Jag tycks minnas att vaddtäcken tillverkades<br />
i en särskild ställning, hette det<br />
täckstol, analogt med vävstol? Har en svag<br />
aning om att en sån fanns oppi Dåvi men<br />
jag är långt ifrån säker. Det kan ha varit i<br />
nån annan gård. Fanns den hos oss ligger<br />
den säkert och skräpar på nån spånvind.<br />
Mina funderingar kring hygien och an-<br />
10 Bondersbyarn<br />
nat fortsätter. Här är dom i sammandrag<br />
men utan lösningar:<br />
1. När började vi använda tandborste och<br />
tandkräm? Troligen under vår livstid, jag<br />
minns dem från min barndom. Liksom alla<br />
andra innovationer kom dom väl stegvis.<br />
Och jag tvivlar ju på att vår föräldrageneration<br />
uppfostrades med tandborste.<br />
Om tandkräm: Jag har ett svagt minne av<br />
att man använde salt i st. f. tandkräm när<br />
man borstade tänderna. Kanske det berodde<br />
på att byaaffärernas sortiment inte innehöll<br />
såna nymodigheter som tandkräm.<br />
Erinrar mig Albert Engströms Kolingen<br />
som påstod att tandborsten var ”ett överklassens<br />
njutningsmedel.” På Västerbotten<br />
Museum har jag sett en ”tandborste”<br />
som bestod av en centimetertjock björkkvist<br />
som sen hackades i tväränden så att<br />
det uppstod ”borst” med vilka man sen<br />
rengjorde tänderna. Bäst var denna ”tandborste”<br />
under savningstiden.<br />
2. Skohö. Att kunna lägga skohö runt foten<br />
så att det täckte och inte knölade sig<br />
var ju en stor konst. Det skulle vara starr,<br />
det var bara tre av de 112 starrarterna som<br />
dög. När man tog av sig skorna på kvällen<br />
skulle skohöet finnas kvar och ha formats<br />
som en strumpa runt foten.<br />
Fördelen med skohö var ju att fukt i skorna<br />
absorberades av höet och att man aldrig<br />
blev våt och därmed kall om fötterna.<br />
De starrarter man använde skulle ju också<br />
kammas och redas till och (här är mitt<br />
minne osäkert) lindas till lämpligt stora<br />
härvor. Visst låg dom sen i höstolen?<br />
Jag hörde för åtskilliga år sedan att militären<br />
hade försök på gång med skohö<br />
men vad resultatet av detta blev, vet jag<br />
inte. Gissningsvis var det för besvärligt att<br />
samla ihop den starr som behövdes.<br />
Har varit inne i växtnamnsdatabasen och<br />
kollat vilka starrarter som användes som<br />
skohö. Det är<br />
1. blåsstarr/ Carex vesicaria<br />
2. flaskstarr/ C. rostrata och<br />
3. klotstarr/ C. globularis<br />
Några arter till nämns men sägs inte<br />
alls vara så bra. Konstigt nog finns inga<br />
uppteckningar från Norrbotten, de sydligaste<br />
är Dalarna och de nordligaste norra<br />
Västerbotten. Dessutom från Tröndelag i<br />
Norge.<br />
Text: Gunnar Pettersson (Dåvi-Gunnar)<br />
Kommentarer från redaktionen:<br />
Skohö gjordes i Norrbotten ofta av<br />
Slidstarr / Carex vaginata<br />
Ni som har synpunkter eller minnen<br />
som kan berika Gunnars funderingar<br />
är välkomna att höra av er till redaktionen!<br />
Funderingar<br />
från<br />
läsare<br />
Vem vet något om<br />
denna silversked?<br />
Det kom e-post till Bondersbyarn<br />
om en gammal vacker silversked:<br />
Hej Bondersbyarn.<br />
Skeden på denna bild kommer från Dåvigården.<br />
Min mamma Terese har fört den<br />
med sig. Jag och mina anhöriga undrar om<br />
någon känner till denna ”Beata Christina<br />
Salan”. Vi gör det inte.<br />
Mvh<br />
Gunnar Söderholm<br />
(Genom barnbarnet Agnes Carpelan som<br />
kan ta emot och föra vidare svar genom<br />
e-post adressen nedan)<br />
Även Kerstin Söderholm Carpelan hälsar!<br />
Ni som vet något om denna utomordentligt<br />
vackra silversked kan e-posta<br />
direkt till: agnes@dfm.se , eller ta<br />
kontakt med redaktionen.<br />
Observera bomärket som är inristat i<br />
skeden på den översta bilden! Vems<br />
bomärke var det?
Krysset finns också på <strong>Bondersbyn</strong>s Hemsida: www.bondersbyn.se.<br />
Annicas Vårvinterkryss nr <strong>35</strong><br />
Denna gång har bara en läsare kontaktat redaktionen med<br />
en prydligt ifylld rätt lösning av kryss 34.<br />
Som ni vet behöver man inte skicka in ett ifyllt korsord, men<br />
denne läsare är också vår ”ordningsman”, så han vill väl slå<br />
fast, att korsordet denna gång var alldeles korrekt!<br />
Javisst är det Jan-Olov Gustafsson som åter vinner en blomstercheck!<br />
Det är troligtvis helt unikt inom korsordsvärlden att<br />
samma person vinner ett korsord två gånger i rad!<br />
Att Jan-Ola är bror med korsordskonstruktören får dock inte<br />
förleda någon att misstänka korrupt agerande i redaktionen!<br />
Vi gratulerar och sänder en blomstercheck!<br />
Glöm nu inte att meddela redaktionen när ni löst vårvinterkrysset<br />
<strong>35</strong>! Lite blommor till våren vore väl inte så dumt!<br />
Skicka till: Lars-Erik Holmberg, Forshaga 97, 95292 Kalix,<br />
eller e-post; larserik.holmberg@telia.com.<br />
Bondersbyarn 11
Bondersbygården<br />
Måndag 5 april kl 12-15.00 Påskvåfflor korv, kaffe<br />
Lördag 1 maj kl 18.00 Vårsupé, Förh.anmälan!<br />
Lördag 29 maj kl 10.00 Vårstädning ute, rep.inne!<br />
Söndag 13 juni kl 14--17.00 Gäddfisketävling<br />
Måndag 21 juni kl 22.00 ”Solmöte” på Raggdynan<br />
Söndag 27 juni kl 14.00 Mids.gudstjänst, kaffe<br />
Hela juli månad Ständig boulbana<br />
Lördag 10 juli kl 19-24.00 PUB-kväll, boule<br />
Lördag 21 aug kl 16.00 Nationalälvens dag,<br />
Sikfest/Surströmming<br />
- kl 19.00 Notdragn.Sörudden, kaffe<br />
- kl 19.30 Enaholmen, kaffe<br />
Lördag 2 okt kl 18.00 Fara-å-äta;Förh.anmälan<br />
Lördag 13 nov kl 18.00 Höstsoppa,Förh.anmälan<br />
Fredag 26 nov kl 19.00 Allsång med Dal-Ove<br />
Lördag 11 dec kl 16.00 Julfest; Förh.anmälan<br />
St. Lappträsk<br />
Lördag 24 april kl 11.00-14.00 St. Lappträsknappet<br />
Lördag 19 juni kl 14.00-18.00 St Lappträsk Gäddfiske<br />
Fredag 30 april kl 20.00 Majbrasa, St. Lappträsk<br />
Börjelsbyn<br />
Måndag 22 mars kl 19.00 Årsmöte<br />
Lördag 27 mars kl 11.00 Vårutflykt, Krokträsk<br />
Söndag 18 april kl 14.00 Gudstjänst, Bönhuset<br />
Fredag 30 april kl 18.00 Valborgsfirande<br />
Semmelmingel<br />
Förr firade skogsarbetarna alltid Fettisdag som en stor helg. Trots dåliga<br />
accordslöner tog man ofta ledigt på eftermiddagen för att dricka<br />
kaffekask och skälla på ”Bolaget” som betalade dåligt! Den tiden var<br />
skogsarbetet ett säsongsarbete mellan Trettondagen och Påsk, där Fettisdagen<br />
markerade att halva säsongen var avverkad<br />
Numera är Fettisdagen mest ett<br />
gott alibi för att få bryta mot Socialstyrelsens<br />
varningar om fläskets<br />
och gräddens farligheter.<br />
I Bondersbygården samlades<br />
många glada ”fettisdagsprissar”<br />
för att njuta midvinterns delikatesser.<br />
Inte minst de hembakade<br />
semlorna som nära nog var beroendeframkallande!<br />
Allt iordningsställt<br />
av byns matmammor!<br />
Text o foto: Lars-Erik Holmberg<br />
Jag vill ha mer fläsk!! Det är ju fest!<br />
Bondersbygårdens stamgäster på plats ...<br />
Kvällens huvudattraktion!!<br />
Kalixälven<br />
Martin Häggström, bördig från<br />
<strong>Bondersbyn</strong> och pensionerad hydrolog<br />
vid SMHI ger oss en del<br />
data om älven<br />
Kalixälven (Kölisälva) är den livsnerv<br />
omkring vilken <strong>Bondersbyn</strong> är uppbyggd.<br />
Älven som på nordsamiska heter Gáláseatnu<br />
och på meänkieli Kaihnuunväylä<br />
för stora mängder livsgivande vatten till<br />
vår by från de översta källflödena i Kebnekaise-massivet<br />
och vid Torneträsk samt<br />
från vidsträckta skogs- och myrområden i<br />
inlandet.<br />
Vid mynningen beräknas medelvattenföringen<br />
vara 295 m3/s, vilket gör den till<br />
åttonde största vattendraget i Sverige efter<br />
Göta älv (565 m3/s), Luleälven (506,5<br />
m3/s), Ångermanälven (500 m3/s), Indalsälven<br />
(455 m3/s), Umeälven (442,5<br />
m3/s), Torneälven (388 m3/s) och Dalälven<br />
(347,5 m3/s).<br />
I <strong>Bondersbyn</strong> är medelvattenföringen 2 -<br />
3 m3/s lägre än vid mynningen. Som jämförelse<br />
kan nämnas att Kalix kommuns<br />
två andra betydande vattendrag är några<br />
storleksklasser mindre, där Sangisälven<br />
har en medelvattenföring vid mynningen<br />
på 12,9 m3/s och Töreälven på 4,6 m3/s.<br />
Kalixälvens största biflöden är Tärendöälven<br />
(me. Täränönväylä) 89,3 m3/s och<br />
Ängesån 67,2 m3/s.<br />
Att Tärendöälven är så stor beror på att<br />
den i genomsitt får cirka 56 % av Torneälvens<br />
vatten vid bifurkationen i Junosuando.<br />
Det tredje största biflödet är Kalixälven<br />
(sa. Gáláseatnu, me. Kaalasväylä)<br />
ovan Lappeasuanto med 39,6 m3/s, eftersom<br />
Kaitumälven (sa. Gáidumeatnu) där<br />
räknas som huvudgren med 49,2 m3/s.<br />
Vid högvatten är Kalixälven imponerande.<br />
Medelhögvattenföringen (medel<br />
av varje års högsta flöde) beräknas vid<br />
mynningen vara 1450 m3/s och 100-årsflödet<br />
2550 m3/s. Numera har i Sverige<br />
endast Torneälven högre högvattenflöden,<br />
eftersom regleringarna kapar de höga flödestopparna<br />
i de andra stora älvarna. Det<br />
högsta flödet som observerats sedan vattenföringsmätningar<br />
startade 1917 inträffade<br />
under vårfloden 19<strong>35</strong>. Flödet var då<br />
vid Kamlungeforsen 2560 m3/s, viket alltså<br />
är av samma storleksordning som det<br />
beräknade 100-årsflödet. En utförligare<br />
artikel om de högsta flödena har Lars-Erik<br />
Holmberg skrivit i Bondersbyarn nr. 24.<br />
Under sommaren sedan vårfloden har<br />
passerat är den normala vattenföringen<br />
cirka 400 m3/s. Betydligt beskedligare<br />
är flödet under vintern med i regel lägsta<br />
värden under mars-april. Medellågvattenföring<br />
vid mynningen är 52 m3/s och<br />
det lägsta värdet cirka 33 m3/s. Men även<br />
sommartid kan vattenföringen ibland bli<br />
låg som exempelvis sensommaren 2006<br />
då mätstationen vid Räktfors endast uppmätte<br />
140 m3/s den 1 september.<br />
Martin Häggström