Nya räddningsbåten är här - Räddningstjänsten Storgöteborg

Räddningstjänsten stoRgöteboRgs peRsonaltidning • nummeR 4/2010
Lagen om brandfarliga
och explosiva
varor. Hur påverkar
den oss?
Nya räddningsbåten är här
Det var då: Läs historien om kylet som hittade hem
Tävling!
Omvänd en
bilpendlare

2
Inledare
Vår status är viktig...
så är DeNNa sommar över. De allra flesta som jag
pratat med håller med mig om att sommaren
varit riktigt skön och det verkar som vi vårdar
den korta sommaren allt bättre för att hitta
möjlighet att fylla på med ny energi. För egen
del kändes det riktigt roligt att komma tillbaka
till jobbet. Främst för det är en arbetsplats jag
trivs på men också för att det är en organisation
vars arbete är uppskattat i samhället. Räddningstjänsten
har hög status. Om vi väljer att
använda ordet status på ett positivt sätt, vi kan
kalla det anseende, är det naturligtvis intressant
att veta vad det är för ingredienser som är
viktiga när allmänheten ger oss gott hög status.
Jag LäsTe eN bok under semestern om status bland
privatpersoner. Här görs årligen mätningar om
vad status är och vad som är viktigt. Under senare
år har det gått från materiella statusprylar
mot mjuka värden. På tio-i-topplistan finns nu
sådant som allmänbildning, att kunna många
språk, att ha en god grundutbildning, att bry
sig om dem som har det svårt, att ägna mycket
tid åt familj och barn, att ha ett respekterat
jobb, att vårda sin fritid och en del andra mjuka
värden. Dessa positiva statusingredienser för
individer är tämligen lika i västvärlden.
Jag TrOr iNTe det är någon principiell skillnad när
Box 5204, 402 24 Göteborg. Besöksadress: Åvägen 2.
Brandscoopet är Räddningstjänsten
Storgöteborgs personaltidning.
webb www.rsgbg.se
e-pOsT brandscoopet@rsgbg.se
NäsTa maNussTOpp 22 september
det gäller hur allmänheten värderar vår status
som organisation. Gör man en koppling till
undersökningarna för privatpersoner så är det
sannolikt att vår omgivning ger oss hög status
för att vi hjälper dem som har det svårt, vi har
en bred kompetens och kunskap, vi har tillsammans
i organisationen en god grundutbildning,
vi ägnar alla i samhället en likvärdig uppmärksamhet,
vi har inom RSG ett respekterat jobb
osv.
miN uppfaTTNiNg är att det är viktigt för oss att
trygga vår status i samhället. Med det menar
jag att vi genom en hög status automatiskt får
stort förtroende och genom detta förtroende
kan leva upp till att skapa en upplevelse av
trygghet och säkerhet hos allmänheten. Med
denna uppfattning som grund är det oavsett
var vi arbetar i organisation viktigt att vi hela
tiden möter omvärlden på ett sådant sätt att vår
omgivning, inte vi själva, placerar oss högt upp
på statusstegen. Det är så vi vårdar vårt varumärke.
Det har vi varit duktiga på under många
år och det ska vi fortsätta med. Men vi får inte
glömma att det är omvärldens bedömning som
ger oss status – inte vår egen värdering.
Ja DeT var några tankar från sommaren. Nu seglar
vi vidare in i höstens olika arbetsuppgifter. Jag
aNsvarig uTgivare Nils Andréasson
reDakTör Anna Dyne 031-335 27 58
reDakTiON Disa Halldörsdottir, Kristina Johnsén, Thomas U
Andersson, Ann-Sofie Jergill, Sven-Erik Pedersen, Camilla
Ronstad, Josefine Hybring, Jonas Lindahl, Jörgen Uhrbom,
Hans-Olof Allgulin, Leif Andrén.
Tryck Trydells Tryckeri AB
tycker vi har mycket bra vind i seglen men vi
får gemensamt akta oss för grynnorna. Apropå
segla levereras vår nya brandbåt Göte II i nästa
vecka. Båten kommer att döpas av förbundsstyrelseledamot
Kerstin Ekman vid en ceremoni
på Färjenäs den 13 september. Jag vill här ge en
stor eloge till arbetsgruppen som arbetat med
att ta fram den nya båten. Det har varit många
turer fram och tillbaka i detta projekt men
gruppen har ändå hållit modet uppe och jag är
övertygad om att vi får ett bra och värdefullt
tillskott som främst kommer att gagna de boende
på våra öar i den södra skärgården.
Nils Andréasson, Direktör
Göteborg 20 augusti 2010
fOTO framsiDaN Räddningsbåten, Leif Granlund, Mobimar
Tipsa Oss! Vi tar tacksamt emot tips till tidningen. Kontakta
redaktör Anna Dyne eller någon i redaktionen. Du får skriva
under signatur när du skickar material till tidningen, men
du måste uppge ditt namn. Den som lämnar uppgifter till
en tidning har laglig rätt att vara anonym. Redaktionen
förbehåller sig rätten att avgöra om publicering ska ske och
har möjlighet att korta insänt material.
4 • 2010

GÖTE II
tRYggHet säKeRHet omtanKe till sjöss
Efter många års planering är Räddningsbåten GÖTE II äntligen
levererad till oss. GÖTE II är specialbyggd för Räddningstjänsten
Storgöteborg. Den bemannas med personal från räddningsstyrkan
på Frölunda brandstation. Främsta operations- området är
Göteborgs södra skärgård men båten har kapacitet att verka inom hela
räddningstjänstförbundets sjöområde – dygnet runt, året om.
UPPGIFTER för GÖTE II
• Transport av räddningsstyrkor upp till tio man
• Dykplattform för förbundets dykare
• Brandbekämpning med vatten och skum
• Ytlivräddning / Rescuerunner
• Transport och landsättning av terränggående
4-hjulig motorcykel
• Transport av räddningsutrustning
• Bogseringsuppdrag av mindre båt i nöd
• Ledning/stabsplats vid samordning av räddningsinsats
i skärgårdsområdet
• Utåtriktat informationsarbete
• Miljöräddning, genom samverkan med kustbevakningen
• Bogsering av länsor
• Transport av liggande patient på bår.
I nästa nummer av Brandscoopet kan du läsa om
invigningen och dopet av Göte ll som kommer att
genomföras på Färjenäs den13 september.
RVR arbete kan vara hur roligt som helst... bara man får köra.
Styrkan från Frölunda brandstation
var på en vattenläcka
i ett hus på Gråberget där det
skulle vara inflyttning bara
några dagar senare. En sprinklerledning
hade lossnat så tre
våningar i fastigheten blev
vattenfyllda.
Styrkans uppgift blev att samla
ihop allt vattnet och forsla bort
det. Då var det någon i styrkan
som kom på att städmaskinen
som fanns på plats var en
perfekt vattenupptagare.
Kalle Alexanderson
Styrkeledare Frölunda
Vinjett
Information från Wenaas, vår klädleverantör.
Tyvärr kan vi konstatera att vi under föregående
år inte har levt upp till det åtagandet
vi har mot Räddningstjänsten Storgöteborg.
Den e-shops-lösning vi erbjöd er var
betydligt mer komplicerad att skapa än vi
kunde förutse.
Vidare var flödet på vårt lager under december
långt under vad som kan accepteras.
Vi vill understryka att omständigheterna över
det inträffade inte ligger på Räddningstjänsten
Storgöteborg utan vi på Wenaas 112 tar
fullt ansvar och beklagar det inträffade.
Om vi ny blickar in i 2010 och efterföljande
år så ser det mycket positivt ut. Den unika
e-shop som är konstruerad för er är i drift, vi
är på plats i våra nya lokaler och alla rutiner
fungerar på ett tillfredställande sätt. Med
andra ord så finns det all anledning att se på
framtiden med tillförsikt.
Än en gång ber vi om ursäkt för de förseningar
som har varit och för det besvär det
har orsakat er. Som tack för ert tålamod kommer
alla anställda att få ett skärp i present
från oss.
Claes Rohdin
Marknadschef
Wenaas Kontakter
Utredningen av branden på Furulunds
äldreboende
En brand inträffade onsdagen 10 februari
på Furulunds äldreboende, Tingsvägen i Partille.
Samtliga patienter på den brandutsatta
avdelningen evakuerades.
Larmet om branden kom klockan 11.41.
Flera stationer larmades ut och Räddningstjänsten
skickade flera räddningsenheter till
platsen.
Tio personer fick föras till sjukhus med
rökskador. Branden startade på en av de
boendes toalett. Automatlarmet till avdelningen
var frånkopplat.
Händelsen har utretts med avseende på
Utrymning, Automatiskt brandlarm, Byggnadstekniskt
brandskydd och Larmslagning.
Hela utredningen finns att hämta på
interna hemsidan under Olycksutredning &
Analys.
4 • 2010 3

4
Samverkansövning
på International Färg
Representanter från RSG gjorde tillsammans med International Färg AB en
samverkansövning som genomfördes runt ett konferensbord. Ett annorlunda sätt,
men alla var väldigt nöjda efteråt.
Inom vårt räddningstjänstförbund har vi ett
fyrtiotal anläggningar som vi kallar farlig verksamhet
enligt Lagen om Skydd mot Olyckor
Från RSG:s sida sker det olika samverkansövningar
med dessa verksamheter allt enligt
LSO. Vid vissa anläggningar bedrivs verksamhet
som vid en olycka kan innebära allvarliga
skador på människor eller miljön.
Vid dessa anläggningar krävs en skälig
beredskap som kompletterar kommunens
beredskap för räddningsinsats.
Inte traditionell fullskaleövning
Under 2010 beslutades tillsammans med
International Färg AB att det var dags för en
gemensam insatsövning. I de förberedande
samtalen inför övningen föreslog vi att inte
genomföra den som en traditionell praktisk
fullskaleövning med mycket enheter och personal
på plats.
Tanken var istället att finna en annan väg
för att nå övningsmålet. I det här fallet blev det
ett så kallat runda bordet-spel, vilket i det här
fallet innebar att övningens deltagare träffades
i International Färgs stora konferensrum. Övningen
ledds av en moderator, som drev samtalen
framåt utifrån ett förutbestämt scenario.
Den pedagogiska poängen är att alla deltagare
får chans till medlyssning samt en övergripande
förståelse för alla de situationer och beslut
som uppstår över tid i en räddningsinsats.
Representanter från olika funktioner
Övningen genomfördes med personer som
representerade funktioner genom hela International
Färgs nödlägesorganisation.
Från RSG:s sida representerades vi av
brandingenjörerna Martin Lindsten och Robert
Petersson, brandinspektör Janne Severinsson,
styrkeledarna Peter Andersson och Lasse Jacobsson,
brandman Stefan Lyrod, insatsledare/
stabschef Tord Johansson och insatschef Mats
Carlsson.
Direkta mål var att övningsdeltagaren skulle
• Höja sin kunskapsnivå om respektive
organisations beredskap/insatsförmåga.
• Klargöra vilka behov och förväntningar
vi har på varandras organisationer.
• Tydliggöra Internationals Färgs riskerkonsekvenser-ambitionsnivå-strategiska
åtgärder.
• Ge möjligheten till att diskutera och
kartlägga de åtgärder som sker vid en
räddningsinsats.
• Tydliggöra framtida övningsbehov.
Stort engangemang
Övningen genomfördes med ett stort engagemang
från samtliga deltagare. Alla var överens
om att det kändes bra med de samtal och
diskussioner som fördes. Det skapar en djupare
förståelsenivå inför framtidens samverkansövningar,
som kanske blir med mer praktisk
inblandning av personal och utrustning.
Klas Lüppert
Insatsledare Team Norr
Lagen
om bran
och exp
Riksdagen har beslutat om en ny lag
som ska förenkla och modernisera reglerna
inom området brandfarliga och explosiva
varor. Lagen trädde i kraft den 1 september.
En av de stora förändringarna är att
kommunerna från den 1 september övertar
polisens uppgifter när det gäller tillståndsgivning
och tillsyn av explosiva varor.
Detta ger kommunerna en möjlighet att
få en tydligare bild över riskerna i sin kommun
samt att påverka dessa. Det finns flera
alternativ hur myndighetsfunktionerna för
tillstånd och tillsyn för brandfarliga respektive
explosiva varor kan organiseras, när
kommunerna ska fördela rollerna mellan
medlemskommunerna och RSG. Från vår
sida finns ett behov av att det ska fungera
på samma eller liknande sätt i våra sex
medlemskommuner.
Ansvaret för tillståndsgivning för
explosiva varor ingår inledningsvis i dagens
system för tillstånd för brandfarliga varor.
Utifrån den tidigare lagen om brandfarliga
och explosiva varor prövas frågor om tillstånd
till yrkesmässig hantering och hantering
i större mängd av brandfarliga varor av
4 • 2010

dfarliga
losiva varor
- hur påverkar den oss?
”den eller de kommunala nämnder som fullgör
uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet i
den kommun där hanteringen ska bedrivas”.
Sakkunskapen hämtar kommunerna genom att
skicka ärendena till RSG på remiss för yttrande.
Ansvar för tillsyn av hantering av explosiva
varor läggs på räddningstjänstförbundet, på
samma sätt som tillsyn av hantering av brandfarliga
varor sker idag. Detta kan ske inom
ramen för gällande förbundsordning för RSG
då förbundet sedan tidigare pekats ut att ansvara
för tillsyn som åligger kommunerna enligt
lagen om brandfarliga och explosiva varor.
Om politikerna önskar kan på några års sikt
huvudmannaskapet för både tillståndsgivning
och tillsyn för brandfarliga och explosiva varor
skrivas in i förbundsordningen för att skötas av
RSG istället för medlemskommunerna själva.
Det kan även gå fortare om det finns särskilda
skäl. I höst startar en gemensam utredning
tillsammans med medlemskommunerna, för
att hitta de bästa lösningarna. Om RSG får en
ny roll vid tillståndsgivning innebär detta troligen
behov av nyanställningar av förebyggande
personal för dessa uppgifter.
För RSG innebär lagförslaget i korthet
• Färre avsyningar av hantering av
brandfarliga varor då dessa kan behovsprövas
i varje enskilt fall och det
inte alltid finns anledning för avsyning
vid omprövning av befintlig anläggning.
• Tillsyn av explosiv vara tillkommer
som uppgift.
• Tillfälliga hetarbetstillstånd försvinner
och ersätts med behovsprövat samråd.
Det blir större fokus vid tillsyn av rutiner
vid arbeten i explosionsfarlig miljö.
• Information om den nya lagen för
förebyggande personal, samt utbildning
inom hantering av explosiva varor.
För de utryckande styrkorna inom RSG
kommer den nya lagen inte att innebära några
större förändringar. Men det kan vara bra
att känna till att RSG får ett större ansvar att
kunna svara på frågor kring hur explosiva varor
ska hanteras. Det kommer att utses särskilda
handläggare bland brandingenjörer och brandinspektörer
på teamen för att hantera dessa
ärenden.
Daniel Gillesén
UVA
4 • 2010 5

DJURLIVRÄDDNING
6
Den 11 juni klockan 13.23 fick Lindome lag 1 larm om
djurlivräddning. En häst vid Billdals ridskola hade gått
ner sig i ett djupt lerigt dike och satt fast.
på väg TiLL olycksplatsen förstod vi att hästen satt
fast i ett ogynnsamt läge och att det skulle bli
svårt att få upp den. Styrkeledare Kent Magnusson
tillkallade då djurlivräddningsenheten
från Kungsbacka brandstation för att bistå i
räddningsarbetet.
Häst fast i lerigt dike
Lag 1 fråN Lindome försökte att lägga lyftremmar
runt hästen, men detta visade sig vara mycket
svårt då hästen låg på sidan i djup lera. Detta
gjorde att ”nålen” som används för att föra runt
remmarna inte gick att få under hästen.
Lindome kom då på idén att använda sig av
en luftkudde för att få upp hästen en bit och
då skapa utrymme för att föra under remmarna,
detta lyckades. När de väl var på plats
hade Kungsbacka satt ihop sin lyftanordning,
”tvåbenet”, kopplat denna till unimogen och
var redo för lyft.
Hästen lyftes mycket enkelt upp ur diket
med hjälp av unimogen och dess lyftanordning,
för att sedan säkert vinschas ner på fast
mark. Där fanns mycket nöjda hästskötare.
Veterinär tillkallades och kunde konstatera
att hästen var oskadd. Hästen själv såg väldigt
tillfreds ut och gnäggade glatt.
DeT käNDes rikTigT gott att få samarbeta två stationer
på denna lyckade insats där båda stationernas
kunnande och utrustning ledde till ett gott
resultat.
Peter Sernling V.39
Lindome lag 1
4 • 2010

Folder om vittnesstöd
Max Ekberg, brandingenjör på Utvecklingsavdelningen har tillsammans med
infoenheten tagit fram en folder som handlar om vittnesstöd.
Varför har du gjort foldern?
Jag har jobbat med olycksutredningar och
skrivit sakkunnigutlåtanden (spridningsutlåtanden)
till polis och åklagare i några år nu och
under den tiden har jag vittnat i domstol ett
flertal gånger. När jag berättar om mitt arbete
för kollegor så har jag flera gånger stött på frågor
om hur det är att vittna och även fått höra berättelser
från personer inom räddningstjänsten som
själva har vittnat. I vissa fall har de beskrivit att
de har känt sig illa till mods eller blivit missförstådda
i samband med att de har genomfört sitt
vittnesförhör. Detta tycker jag är tråkigt och jag
vill gärna medverka till att underlätta för dem
som blir kallade som vittnen till domstol.
Vem är den till för?
Alla kan bli kallade som vittne till domstol
och delar av informationen i foldern är allmän-
Tankeverksamhet
Enhetsövningarnas fokus den här gången
har legat på vidareutbildning med IR-kamera
samt kvalitetssäkring vad gäller taksäkring,
kem-och rökdykning.
Utbildningen startade med ett teoriprogram
IR-utbildning med målsättning att höja
kunskapsnivån och säkerheten vid rökdykning
samt även få en ökad förståelse vilka olika användningsområden
kameran har. Exempel på
detta kan vara hur vi med kamerans hjälp kan
följa brandgasspridning för att se var håltagningen
ska ske. Att göra en objektskontroll från
giltig men den riktar sig främst till medarbetare
inom RSG som har blivit kallade på grund av
sådant de sett eller upplevt i samband med att
de utfört sitt arbete.
Vad är syftet med foldern?
Syftet är att försöka svara på vissa av de
frågor som många säkert ställer sig i samband
med att man blir kallad som vittne till domstol.
Det finns en kortfattad beskrivning av hur
ett vittnesförhör går till. Dessutom finns det en
checklista som hjälper till att förbereda ett vittne
inför ett framträdande i rätten och som förhoppningsvis
gör det enklare att undvika missförstånd
och negativa upplevelser vid rättegången.
Rättssystemet är en viktig samhällsfunktion
och vi som myndighet ska på alla sätt medverka
till att den fungerar. Vi ska också verka för att de
uppgifter som vi kan bidra med och som ligger till
Jobbiga övningar
Enhetsövningarna genomförda
gatan med hjälp av kameran kan leda till att vi
kommer rätt vid uppstart av en insats.
Det var mycket positiva tongångar efter den
här genomgången. Kemövningen innehöll en
nivå 1-insats där vi bedömde räddningsledaren
kritiskt. Även här vägde vi in användande
av IR-kamera. När det gäller kemolycka så är
kameran ett ypperligt verktyg och hjälp till
beslutsstöd för räddningsledaren. Eftermiddagen
ägnade vi åt säkring på tak, då fick
grupperna göra olika problemlösningar när det
gäller nödställd person. Målet var att öva och
grund för beslut är korrekta och sanningsenliga.
I samband med detta behöver vi hjälpa och stödja
varandra att handla på ett bra sätt och hantera en
eventuell obekväm situation. Det personliga mötet
är alltid det viktigaste sättet att uppnå detta och där
kan vi alla bidra. Använd gärna foldern som ett
diskussionsunderlag i detta möte.
Var finns foldern?
Fråga efter foldern hos din närmaste chef
eller kontakta någon på informationsenheten.
Om du vill veta mer om hur det är att vittna i
domstol så får du gärna höra av dig till mig.
Elev och lärare
plocka så mycket som möjligt med materialet
och känna sig bekväm med detta. Sist på dagen
genomfördes en varm rökdykarövning där vi
försökte att väga in sökteknik från morgonens
IR-kamera utbildning.
Det är alltid lika kul och inspirerande att
träffa alla grupper och se er lösa era uppgifter.
Det är lärande och berikande även för oss.
Slutligen vill vi tacka från oss på Brand-och
Räddningsskolan.
Per Månsson
4 • 2010 7

8
Om några timmar kommer jag nästan slukas av ett
rasande eldklot. Men det vet jag ingenting om när
jag gäspar över en kopp kaffe under välkomstfikat på
Karholmens övningsfält.
Solen blänker i de vita trädgårdsmöblerna på
grusplanen där vi satt oss. Vi bjuds på smörgåsar
och kaffe medan vi väntar in resten av
deltagarna från utbildningsavdelningen som är
hitbjudna på en heldag.
– Vi vill att alla ska se vad vi har att erbjuda
här ute, och få pröva momenten själva, berättar
Göran Dahl, Karholmens enhetschef. Med de
orden reser vi oss för att ge oss på dagens första
lektion.
Det fina vädret och fågelkvittret till trots,
när jag skjuter in stolen ser jag en uppsprängd
gasflaska monterad på en träplatta vid gräsmattan
bredvid kaffebordet, som en påminnelse
om de krafter som finns här.
Infoenheten har fått en vikarie för mammalediga Anna Lerén.
Brandscoopet bestämde sig för att skicka honom till Karholmen
för att se hur brandtålig han är. Följ med informationsdesignern
Rickard Örtegren när han beger sig ...
…in i
skyddsdimman
Ta ett steg fram
Dagen inleds med Hjärt- Lungräddning
(HLR), något jag tror mig minnas från min
militär tjänstgöring. Men efter att ha lyssnat till
instruktören Thomas Ericsson ett tag förstår
jag att HLR-kunskap är en färskvara. Ny
forskning förändrar rekommendationerna, nu
gäller först trettio kompressioner och sedan två
inblåsningar. Dessutom, påpekar Thomas, sker
85% av alla hjärtstopp i hemmet. Det är alltså
stor risk att det är någon du känner som ligger
framför dig.
– Då spelar känslorna in, och det är lätt att
glömma det man lärt sig, säger han.
Med hjälp av en docka får vi öva gång på
gång tills vi har fått in rätt takt och hårdhet i
kompressioner och inblåsningar.
– Är det något ni ska ta med er från den här
lektionen är det detta, avslutar Thomas, – ta ett
steg fram, och gör något.
Släck ordentligt
Efter en bensträckare tar instruktören Jonas
Boogh över och visar oss ned till själva övningsfältet
för att byta om till skyddskläder. Vi
hjälps åt att dra en vagn lastad med brandsläckare
ned till en platta med ett stort rundkar fyllt
med vatten. Efter en genomgång går Jonas bort
och vrider på en kran som släpper in gasol i karet.
Så tänder han eld på en fackla och för mot
vattnet. Ytan flammar upp. Göran berättar att
verksamheten på Karholmen har blivit mycket
mer miljövänlig efter att man i största möjliga
mån gått över till gasol från diesel.
– Men vi måste öva en del på diesel med,
gasol- och dieselbränder beter sig olika.
För mig som aldrig hållit i en brandsläckare
är det en sak som slår mig mest: hur lätt en eld
tar sig igen efter att man tror att den är släckt.
– Släck ordentligt, manar Jonas, – bättre det
än att du står med bara en halv släckare kvar
Vänster: Instruktören Thomas Ericsson lånar Mats Westerlund, LIA-samordnare, för att demonstrera framstupa sidoläge. Utbildningsavdelningens chef Erik
Isaksson, Eva-Lill Forsman, praktiserande servicetekniker och Jonas Lundqvist, planeringstekniker på infoenheten, tittar på. Foto: Rickard Örtegren. Höger:
Rickard Örtegren närmar sig flammorna med en kolsyresläckare. Foto: Jonas Lundqvist
4 • 2010

Vänster: Jonas Boogh instruerar enhetssekreteraren Ann-Sofie Jergill i strålrörets olika lägen. Annelie Segerblad, utbildningsplanerare, övar på egen hand i
bakgrunden. Höger: Erik Isaksson och Mats Weterlundh inne i tunneln under ledning av Jonas Boogh. Foton: Jonas Lundqvist.
om elden tar sig på nytt.
Det är också spännande att se skillnaden i
teknik och verkan mellan pulver- och kolsyresläckare.
Pulversläckaren är en lugnare
upplevelse och tydligt mer effektiv, men har den
nackdelen att den förstör inredning och elektronik.
Göran Dahl fyller på med information:
– Monterar man en pulversläckare någonstans
där den är utsatt för vibrationer kommer
pulvret att packas med tiden. Montera den
hellre liggande i så fall, då håller den längre.
Och så ger han en specialare till alla båtägare:
– Borra ett litet hål in till motorrummet, vid
en motorbrand kan man då spruta in släckmedlet
utan att öppna luckan och tillföra mer syre
till branden.
Skyddsdimma
Nu är det dags att plocka fram brandslangarna.
Jonas visar hur vi ska rulla ut dem effektivt genom
att ”bowla” ut rullarna och ger oss sedan
en genomgång av sprutans olika lägen. För första
gången hör jag begreppet skyddsdimma. I
detta läge sprutas vattnet ut i en kort men bred
sköld som skyddar mot den intensiva hettan.
Med skyddsdimman på går vi fram två och två
mot en kraftig eldhärd, med en sk. säkerhetsperson
emellan som styr genom att hålla oss
i axlarna. När vi kommit tillräckligt nära kan
säkerhetspersonen sträcka sig in och vrida av
gaskranen. Säkerhetspersonen leder oss sedan
baklänges samma väg vi kom, och först en bra
bit därifrån får vi slå av sprutan – eller ”stänga
strålrören” som vi nu lärt oss att det heter.
Slå fälleben om ni måste
Innan lunch övar vi också på att släcka brand
i kläder med en brandfilt. Även här slås jag av
hur lätt branden kan ta sig igen om man lyfter
på filten för tidigt. Jonas påpekar att det finns
ett viktigt moment vi inte övar.
– Här ligger dockan still på marken. I
verkligheten kommer personen som brinner
att springa i panik. Då får man göra det man
kan för att få ned henne på marken, slå fälleben
om ni måste.
Lite för verkligt
Efter en god lunch på den närliggande golfklubben
är det på med skyddskläderna igen.
Nu hänger vi även på oss rökdykarutrustningen.
Efter en genomgång leder Jonas oss i grupper
om tre in i en mörk plåtkorridor. Mörkret,
det trånga utrymmet och den torra luften i
syrgasmasken gör att det genast känns mycket
verklighetstroget. När vi kommer till en krök i
tunneln kallas vi fram en i taget.
Skyddsdimma, ett ord jag inte
ens kunde för en stund sedan,
är plötsligt det enda som känns
viktigt här i livet.
Även om jag vet vad som ska ske känns
det nästan overkligt när gasolen antänds och
ett enormt eldklot kommer farande emot oss.
Skyddsdimma, ett ord jag inte ens kunde för en
stund sedan, är plötsligt det enda som känns
viktigt här i livet. Håller man skyddsdimman
för lågt rullar elden över kanten och slår i
plåten bakom oss och en intensiv värme strålar
ned över nacke och rygg.
När vi väl kommer ut och drar av oss
maskerna är vi rejält svettiga och det känns
befriande att slita av sig masken och hänga av
sig utrustningen.
– Det här var nivå ett, berättar Jonas. Brandmännen
övar på nivå tre.
Utvärdering
Efter en välbehövlig dusch slår vi oss ned för
en utvärdering innan vi tackar och beger oss
hemåt. I bilen går tankarna till släktens sommarhus
på Tjörn. Jag letar i minnet efter en
brandsläckare, men hittar ingen. Mitt bidrag
till fixardagen om två veckor är solklart.
TIPS
För att komma in i rätt takt när
du ska ge hjärtkompressioner
– nynna på refrängen till Bee
Gees ”Staying alive”. Den har
103 slag i minuten, vilket ligger
nära det rekommenderade
100 slag i minuten.
Rickard Örtegren
4 • 2010 9

10
Sett från vårt perspektiv...
Efter en tids torka så var det dags. Tisdagen
den 7 juli, klockan 17.57 fick vi larmet om brand
i terräng vid Askims skjutbana. Väl framme vid
larmadressen stod det klart för oss att detta blir
en jobbig insats.
Vi såg hur matarledningen försvann långt
bort i terrängen utan att se någon tillstymmelse
till rök i skyn. Vi frågande var branden var och
fick till svar: ”Oj. Gubbar… Det här kommer att
ta tid.”
Strax hörde vi styrkeledare Kent Magnusson
säga: ”Lindome, dags att få bekänna färg!”
Det blev en slangdragning utan dess like för
att kunna nå branden. 1 km uppför berg, över
skrevor, nerför branter, över sumpmarker och
genom snårig vegetation. När vi väl hade burit
fram den utrustning vi kunde greppa var det
bara till att återvända för att hämta mer.
Men det verkade som vi inte hann få fram
utrustningen tillräckligt snabbt utan branden
gick med hjälp av vinden ifrån oss, vi gjorde vårt
bästa och släckte det vi hann upp.
Söndagen den 30 maj åkte
hela depåstyrkan till Frölunda
brandstation för en heldagsövning.
Frölundas lag 1 mötte
upp och Claes Hedeskog
tog hand om oss. Syftet med
övningen var lokalkännedom
runt de öar i skärgården som
innefattas av vårt räddningstjänstförbund,
samt vetskap
om var Frölundas båtar ligger,
samt vart rökskyddsbilen
(627) eventuellt kan tänkas
möta upp för att lämna material
eller köra ombord på färja för transport till en
eventuell olycksplats i skärgården där vår hjälp
behövs.
Dagen började med teori där Claes visade
ett bildspel om öarna med matnyttig information.
Efter teorin bar det i väg till Tångudden
där räddningstjänstens båtar ligger. Nu var det
dags för den stora rundan där skepparen Claes
Terrängen gjorde det omöjligt att använda
fordon mer än en kort bit fram och det var bara
en sexhjulig motorcykel som klarade det.
Framåt natten hade vi bekänt så mycket färg
att pytsarna började bli tomma. I det läget hade
det varit gott med en bit mat. Det hördes att det
» Det bör ses över hur matförsörjningen
vid insatser som denna ska gå till. «
var flera lag i samma läge då det var omöjligt
att lämna brandområdet och gå genom ovan
nämnda terräng till bilarna för proviantering.
Det är något som bör ses över i den närstående
framtiden hur den viktiga matförsörjningen
vid insatser som denna ska gå till. Det var svårt
att köra så hårt som vi gjorde i sju timmar utan
påfyllning.
Kl. 01.00 nådde avlösningen fram till där vi
var, längst ut på ledningen. Då var fortfarande
inte branden inringad som vi förstod det.
Depåstyrkan på rundtur i Södra skärgården
på ett proffsigt och gemytligt sätt lotsade oss
genom vår underbara skärgård i båten 523 Kal.
Vädrets makter stod oss bi och vi fick njuta av
17 grader och lite stackmoln. Vid Donsö gick vi
i land för att ta oss en titt på deras brandstation.
Hela turen var väldigt uppskattad och det var
mycket information att insupa vid varje stopp.
Tillbaka på Frölunda brandstation bjöd
Depån på middag – inte knäckebröd och mi-
Att sedan, helt slutkörda, få ställa sig i duschen,
äta och lägga sig var himmelskt.
Vi vill också nämna att Lindomes brandvärn
gjorde en jättekämpainsats. Grabbarna i värnet
hämtade bandvagn, motorcykel och tankbil
för att sedan köra material så mycket det gick
på den lilla sträckan mc:n var brukbar. De var
sedan med hela natten och jobbade med ett stort
kunnande och med en mycket positiv inställning
för att på morgonen gå till sina respektive
jobb. Starkt!
Lindome lag 1
UVA Svarar
Vi förstår och är medvetna om problemet
med att få ut mat till styrkor i terräng.
Vi arbetar vidare med frågan, förhoppningen
är att komma fram till en lösning
som blir bra för alla.
Charlotte Hagstrand
Processägare insats
och beredskap
neralvatten som annars brukligt är, utan en god
kycklinggryta med pasta. Jag vill på Depåns
vägnar passa på att tacka Frölundas lag 1 för att
vi fick komma, samt ett speciellt tack till Claes
”Skepparn” Hedeskog och Dennis Sundberg
från Depån, som planerade denna heldag.
Mats Gränsmark
Stationssamordnare
Öjersjö Depå
4 • 2010

Premiär för RSG på Hammarkullekarnevalen
I slutet av maj var RSG för första gången
med på Hammarkullekarnevalen. På plats i
RSGs tält fanns representanter från MSB samt
brandinformatörerna.
Syftet med RSGs deltagande var att marknadsföra
RSG som arbetsgivare, skapa broar
och öka förståelsen för räddningstjänstens
uppdrag, samt öka kunskapen för boende om
brandskydd i hemmet.
–Vi deltar på karnevalen för att träffa de
som bor och lever i Hammarkullen. Genom
att mötas får vi möjlighet att förstå, lära känna
och respektera varandra, säger Lasse Jacobsson,
styrkeledare på Angereds brandstation.
Under de tre dagarna som Karnevalen
pågick fanns brandpersonal på plats för att
informera de boende om hur de på olika sätt
åreTs ”braNDkåreNs mc-resa” startade från Kungsbacka
brandstation. Vi var sammanlagt femtiofyra
från Göteborg, Borås, Stockholm, Kungälv
och en från Varberg. Efter att vi hälsat på gamla
och välkomnat nya åkare, startade vi färden.
Denna gången hade vi lärt oss från förra mcresan
att vi skulle ha minst sex mc-åkare med
gula varselvästar, så kallade varnare eller som
det blev, trafikstoppare. Detta fungerade helt
perfekt. Alla motorcyklar kunde då hålla ihop
genom rondeller och vägkorsningar. Mc-tåget
var mellan 400-900 meter långt.
kan skydda sig från brand
och olyckor hemma.
–Vi fick även möjlighet
att träffa ungdomar som var
intresserade av att arbeta
inom räddningstjänsten i
framtiden. Alla var välkomna
att i vårt tält testa
på lite av brandmannens
arbete. Vi visade våra bilar
och arbetsmaterial och vi
berättade om hur det är att
arbeta som brandman, säger
Lasse Jacobsson.
Årets MC-resa gick till Halland
Turen gick efter Lygnens
västra strand vidare mot
Sätila, Fotskäl, Björketorp på
fina vägar mot första stoppet
som var Seatons kulle.
En mycket vacker plats med
fantastisk utsikt. Till denna
kulle tar man sig upp på serpentinvägar.
George Seaton
byggde här ett jaktslott 1917.
Detta stora hus brann tyvärr
ner redan 1923. Huset var då
försäkrat till 1 miljon kronor.
För mer information se: www.
tygriket.se. Vi alla kan rekommendera
detta ställe som en
utflykt med mc eller bil.
Efter ett kort stopp var det dags att tanka för
några och det blev i Torestorp, sen gick färden
ner mot Öxnevalla på bra vägar för att luncha
på Ärsta Gård. Vi åt en god lunch och tittade
runt på anläggningen som har en bastu under
vattnet där man kan se öringar simma utanför
fönstret. Det finns även en stor konferansanläggning
och stugor att hyra. Vi körde sedan
en kort bit till Apelvikens camping, där vi
skulle bo två nätter. Vädret var strålande så
Intresset var stort att i RSGs tält för att testa
på lite av brandmannens arbete. Joakim
Hallenberg, brandman från Angereds lag 4,
låter här ungdomarna testa roddmaskinen.
vi plockade fram alla utemöblerna från våra
lägenheter och hade ett långbord med ett gött
tjöt och roliga minnen. Middagen avnjöts på
campingrestaurangen.
Dag två var en kortare tur inplanerad. Vi
åkte genom Varbergs centrum mot Ullared och
ner mot Hallands vackraste väg. På Sjönevads
gästgiveri skulle lunchen intagas. När vi hade
stannat kom regnet. Det blev en längre lunch
på ca 1.5 timme. Därefter kröp alla in i sina
regnställ för resan tillbaka till campingen.
Vi åkte ut till lejet för att bli fotograferade
av Hallands nyheter och vidare efter kusten.
Under middagen överlämnade Peter Sevestedt
guldhalsbandet till nästa års arrangör av
brandkårens mc-resa Borås kände på sig att det
var deras tur. Det blir Småland eller Värmland
och år 2012 blir det troligtvis Stockholm som
ordnar en tur i Roslagen. Alla var nöjda med
denna resa. Det hölls många tacktal till bland
annat Peter Sevestedt som var huvudarrangör
och vi som körde med gula västar.
Ni som har mc och inte var med missade
mycket av god kamratskap, välkomna nästa år!
Janne Lundvall
4 • 2010 11

12
Museiföreningen
Kylet som hittade hem
Lasse Karlsson från museiföreningen berättar här en historia om brandbilen som 1974
lämnade Kålltorp för att skrotas. Och som flera år senare dök upp hos en privatperson i Ale.
1974 bestämdes det att två gamla
brandbilar, som varit undanställda på
Torslanda och Backa brandstationer
skulle skrotas. Den ena var bilmotorspruta
nr:21, en Austin 1954 års modell
med Baghyttra högtryckspump.
Den andra var skumbil nr:4, Scania
1932 års modell, som 1959 blivit
ombyggd från öppen bilmotorspruta
till skumbil med hytt. Ett arbete som
Bengt Liedbert utförde på verkstaden
på Tredje Långgatan.
Allt användningsbart monterades
ner
På sensommaren transporterades
bilarna till Kålltorp, bakom rotundan
och verkstan, där allt som skulle tas till
vara demonterades av hjälpmontören
Hasse Bäckåsen (326) och budchauffören
Thomas Sjöstrand (408). När
allt användningsbart var demonterat,
plockades övriga delar av koppar och
mässing bort för att förstärka verkstans
skrotkassa = kaffekassa (preskriberat).
Vid ett tillfälle när jag tittade till grabbarna
på baksidan av verkstan, stod någon ,annan
med skägg och med en skruvmejsel gjorde en
repa i Scanians kromade kyl, för att se om det
var av mässing. Jag förklarade då att kylet var
mycket mera värt i orört skick än den 50-lapp
vi kunde få på skroten. Därför kom vi överens
om att kylet skulle hängas upp på väggen i
verkstan efter julstädningen. I väntan på julstädningen
lade jag kylet under min arbetsbänk
och hoppades att inte verkstadschefen P-O
Johansson skulle se det. “Inget under arbetsbänkarna”,
löd första paragrafen i P-O:s lag.
Till skroten i Marieholm
Bilarna gick med bärgare till skroten i Marieholm
frampå höstkanten. Kylet blev liggande
under bänken i ett år, bland annat för att när
väggarna blivit tvättade vid julstädningen och
bara smörjgroparna återstod att rengöra, blev
groparna plötsligt till “skyttegravar“, med en
grabb i varje grop utrustad med varsin smörjspruta
med kastlängd på 10-15 meter. Väggarna
blev vackert dekorerade med 10 kg fett. Inga
namn nämnda, men en var hjälpmontör och en
budchaufför.
Renovera en Scania
En fredag 1975 stannar en Mercedes mitt på
gården. Mannen i mercan kommer in till mig
och talar om att han ska renovera en gammal
Scania och letar efter ett kyl till denna. Jag
undrar då varför han kommit till Kålltorp? Han
svarar att han varit på flera brandstationer, för
brandkårer i regel har gamla fordon och delar
till dessa liggande. Under tiden vi pratar har
vi närmat oss min arbetsbänk, jag böjer mig
och drar fram kylet. Mannen blir alldeles till
sig och säger, precis ett sånt jag behöver, får jag
köpa det? Jag svarar att jag ska prata med alla i
verkstan så han får komma tillbaka på måndag.
På måndagsmorgonen berättar jag för allihop
att en man är mycket intresserad att köpa kylet.
“Sälj det” är allas mening. Hur mycket ska vi
ta för det undrar jag? 300 kronor säger någon,
450 säger någon annan och till slut enas vi om
600 kronor.
På eftermiddagen stannar mercan på gården,
mannen nästan springer in till mig och frågar:
får jag köpa det?
– Ja, men det kostar 1200:- skojar jag. I nästa
sekund står jag med 1200:- i handen. Lägg det i
bagagen säger han.
Jag har förstått att mannen är tankbilsåkare
och eftersom jag arbetar med Frölundas nya
4 • 2010

skumbil B30 i verkstaden, förevisar jag honom
denna. Under tiden undrar jag om han inte
tyckte att kylet blev dyrt, fortfarande med pengarna
i handen, han svarar att han var beredd på
mer. Alltså ökade kaffekassan väsentligt. Och
jag var lättad som slapp fler varma servetter
från P-O.
Hittar en brandpump
Flera år senare städar Depån i plåtskjulet i
“gropa” på Kålltorp och efter det hittar jag en
gammal brandpump i skrotcontainern. Född
ekorre som jag är, lyfter jag ut pumpen och
gömmer bakom verkstan ett tag, för att sedan
smyga in med den i plåtskjulet igen.
Det går några år tills skjulet ska rivas och
SOS-huset byggas, då hamnar pumpen i
skrotbingen igen. Åter lyfter jag ut pumpen
och gömmer den, kör den senare till Hovgården
där museiavdelningen tillfälligt fått lov att
hyra, senare till Kvarnberget, senare till gamla
Angered, som museiföreningen fortfarande får
lov att nyttja.
Veteranbilsrally
1994 ansökte RSG om att få anordna 1997
års Veteranbrandbilsrally genom BHS (Brandhistoriska
sällskapet), samtidigt har renoveringen
av B40 tagit sin början. Veteranbrandbilsrallyt
skulle ingå som en av aktiviteterna i
Räddningstjänstens 125-års jubileum. Jag kan
inte gå förbi jubileumsåret utan att nämna
vilket fantastiskt engagemang det var hos så
många anställda inom räddningstjänsten,
framför allt Tina Wolff och Claes Borgström,
utan dessa fantastiska organisatörer blev det
nog inget jubileum.
I förberedelserna inför rallyt kom jag i kontakt
med Palle Björkman på Scanias Museum
i Södertälje, en mycket trevlig och hjälpsam
man. En dag ringer Palle till mig och talar om
att en privatperson i Ale äger en gammal Scania
brandbil. Han har vänt sig till Palle Björkman
för att få reda på var brandbilen har gått någonstans,
och övriga uppgifter om bilen. Palle har
med ramnumret på bilen letat i Scanias arkiv
och tagit fram kopior på alla handlingar om
bilen. En mapp med dessa papper skickar han
till ägaren i Ale och en likadan mapp till mig,
med ägarens namn och telefonnummer.
Pappren visar att bilen är beställd av Göteborgs
Spårvägar på uppdrag av Göteborgs Stads
Eldsläckningsverk år 1932. Jag är nyfiken på
vad det är för bil, men upptagen med mycket
annat, så kontakten med ägaren får vänta till
1998. Då ringer jag ägaren i Ale och frågar om
vi i museiföreningen får komma upp och titta
på bilen som hastigast. Han berättar att han
köpte bilen -74 men har inte gjort något med
den, men vi är välkomna att titta på den ändå.
Rätt kyl till rätt bil
I Ale möttes vi av ägaren Roland Sjökvist
och hans hustru Linnea, ett fantastiskt gästvänligt
och mycket trevligt par. Linnea bjöd
på kaffe och hembakade bullar och Roland
en titt på bilen som stod i ett garage en bit
utanför samhället. Det var BILEN som Bäckis
och Sjöstrand skrotade, inget kyl, och i samma
skick som den gick från Kålltorp -74. Roland
berättade för oss att han köpt bilen för att bygga
om den till veteranlastbil, men i kontakten
med Palle Björkman tycker Palle att en gång en
brandbil alltid en brandbil. Jag frågar Roland
lite försiktigt om kylet som saknas, det ligger
hemma på vinden svarar Roland, jag köpte det
på Kålltorps brandstation. Rätt kyl till rätt bil.
Mycket glada och jag lite skuldmedveten över
priset på kylet, vände vi hemåt.
Pumpen levererad och monterad
Efterföljande år har vi i museiföreningen
besökt Roland ett antal gånger, som i kontakten
med oss fått blodad tand att starta renoveringen
av bilen. Vid ett besök tittade jag närmare på
fästet och kardandriften för akterpumpen, när
Museiföreningen
en stor pollett ramlar ner i hjärnan på mig.
H...e J...r, 75 kilos klumpen jag har flyttat runt
i halva stan är ju originalpumpen till din bil!
Roland tittar på mig och undrar om han får
köpa den. Någon vecka senare levererar vi
pumpen, och Roland får den genomgången,
och vid nästa besök är den monterad på bilen.
Fantastiskt, original både fram och bak 32 års
modell.
Ett kort från Scania som förebild
Roland har ensam renoverat bilen med ett
kort från Scania när bilen var ny, som förebild.
Det märks att det inte är första bilen som han
renoverat, han är ägare till ett antal veteranfordon
som Volvo Raske -65, Buick -23 cabriolet,
Buick 40 med svärmorslucka, m.fl.
NU är brandbil Nr: 4 klar för besiktning
och några av oss i föreningen på väg upp för att
provköra den. NU är den 3 augusti 2010.
Roland har erbjudit Museiföreningen att få
låna bilen när vi önskar att ha med den i något
sammanhang som gynnar föreningen eller
Räddningstjänsten.
Jag vill avsluta med att för mig personligen
har bekantskapen med Roland varit mycket
betydelsefull. Samt att vi i museiföreningen har
många trevliga stunder, med gott tjöt och roliga
historier. Det är en ovärderlig samling föremål
Räddningstjänsten och Museiföreningen har att
förvalta, kom och bidra med att bevara detta åt
eftervärlden!
För Museiföreningen
Lasse Karlsson
Dokumentet och fler bilder finns på Museiföreningens
hemsida www.museumrsgbg.se
4 • 2010 13

14
Idrottsföreningen
Foto: Kjell Bengtsson
Cykelfest
2010 års Svenska Mästerskap för polis- och brandpersonal avgjordes på klassisk cykelmark i och
runt Motala. Till årets tävlingar var vi fem deltagare som representerade RSG.
TävLiNgsDagarNa var förLagDa till ”cykelveckan”. Under
denna vecka 12–19 juni genomförde man
Minivättern, Tjejvättern, Halvvättern, Svenska
Polis- och Brandmästerskapen, GP-lopp för
Svenska eliten samt stora Vätternrundan. Med
andra ord fanns det gott om cykeltokiga personer
i trakten.
Även vädergudarna var med oss, strålande
solsken och en behaglig cykeltemperatur.
försTa DageNs TävLiNgsgreN var MTB. I ett fint
skogsparti på snabba och hårda skogsstigar
kämpade cirka femtio cyklister om medaljerna.
Efter mycket svett och en och annan bloddroppe
kunde vi gratulera Lasse Magnusson till
guldmedaljen i klass H40. Strax bakom jagade
Jim Ansund, så bra att silvermedaljen säkrades.
Martin Andersson slet och stångades med
alla de pigga och starka cyklisterna i klassen
H30. En stark femte plats blev det i protokollet.
Vår ”still going strong” Stig Ohlsson gjorde
allt för att utöka medaljskörden i klassen H60,
men vips så dök det upp en trädrot under
däcket och vurpan var ett faktum. Men som
sagt, det kommer fler SM-tävlingar.
på kväLLeN avNJöTs en god middag på polishuset,
där det fanns tillfälle att i lite lugnare former
träffa och prata med konkurrenterna.
Tävlingsdag två var det dags för dem som
helst håller sig och tävlar på asfalt. I år provade
arrangörerna att genomföra ett så kallat
GP-lopp mitt inne vid Stora torget i Motala,
en varvbana på ca 850 meter, där tanken är att
alla cyklister i alla klasser startar samtidigt. Där
kör man en uttalad tid. Cyklist med flest varv
noterad i sin GPS (varje deltagare är utrustad
med gps-sändare runt sin fotvrist) vinner. Det
går ganska hett till i alla svängar och böjar längs
banan, där femtio adrenalinstinna poliser och
brandmän blir påhejade längs hela banan av
den cykeltokiga publiken som är på plats under
cykelveckan. Tack Urban och Kjell för stödet
och uppbackningen.
Utan större vurpor och kollisioner kunde vi
summera dagens tävling som ett lyckat arrangemang
och RSG utökade medaljskörden genom
att Klas Lüppert cyklade till sig guldmedaljen i
klassen H50.
vi fråN göTebOrg tackar för fina cykeldagar i
Motala och riktar in oss mot Svenska mästerskapen
2011, troligtvis arrangerade av Borås.
Klas Lüppert
4 • 2010

Det kom ett brev...
...till redaktionen från signaturen Superbrandmannen.
Kanske får vi höra mer i från
honom framtiden!
Det var en gång en brandman i Göteborg
som var så stor och stark att alla andra
brandmän ville vara som han
och lära sig av honom. Han
var känd över hela staden som
den brandman som aldrig var
rädd för någon brand eller
olycka oavsett hur stort det
var. Så fort det blev något
rejält ropade alla:
– Snälla styrkeledare,
kalla hit Superbrandmannen,
vi är rädda!
Speciellt en gång när det var en storbrand
och varenda hus från Kyrkogatan till Viktoriagatan
stod i lågor och alla trodde att det var
Till Minne!
Lena Ahlström har avlidit i en ålder av 52 år.
Det är alldeles för tidigt i livet. Glädjande var
ändå att Lena, trots sin sjukdom, efter ett par
års sjukskrivning kom tillbaka och arbetade.
Hon ville inte bara gå hemma, som hon sade.
Därför fick vi arbeta tillsammans med Lena
ytterligare ett halvår på ekonomiavdelningen
innan sjukdomen till slut tog över.
Lena började på Räddningstjänsten på ett
vikariat 1996, därefter tillbaka till Vattenverket
och sedan åter till Räddningstjänsten som fast
anställd ekonomiassistent 2001. Lena var mycket
duktig och noggrann i sitt arbete och utförde
kört, då kom Superbrandmannen springandes
uppifrån Avenyn med pikyxan i högsta hugg.
Han sprang in i det första huset, plockade
med sig fyra barn och sprang ut igen. På vägen
in i nästa hus mötte han en gammal man som låg
medvetslös i trappen. Superbrandmannen gjorde
HLR så mannen blev bra och kunde gå ut.
När Superbrandmannen kom upp till sjunde
våningen och hade samlat ihop alla personer på
sina axlar märkte han hur trappen hade brunnit
av nedanför honom. Snabbtänkt och stark
som han var högg han sig igenom väggen ut
i det fria och firade ner sig med sin förstärkta
linrulle som han alltid bar i sin ficka. Väl nere
på backen möttes han av applåder från alla.
– Tur att vi har dig Superbrandmannen, sa
Nils.
–Jag gör bara mitt jobb svarade Superbrandmannen
och joggade tillbaks med sin
pikyxa till brandstationen för att vänta på nästa
utryckning.
alla uppgifter med stor säkerhet och ordning.
Det är egenskaper som uppskattas särskilt på
en ekonomiavdelning!
Därtill höll Lena med mycket omsorg och
engagemang ihop en stor familj med maken
Björn och barnen Johan, Daniel, Jenny och
Emil med deras respektive. Till Lenas stora
glädje hann hon uppleva även barnbarnet
Ludwig.
Vi som arbetat nära Lena saknar henne
mycket.
Arbetskamraterna på 5:e våningen
Grattis 50-åringar
Pensionärer
Oktober
Thommy Pettersson
Klas Bengtsson
4 • 2010 15
Tack!
Personalsidan
Peter Sommar 16 september
Morgan Hermansson 20 september
Ann Andreasson 26 september
Arne Johansson 22 oktober
På ny tjänst
Martin Berndtsson, brandinspektör Team
Öst.
Tack!
Tack för en fin och minnesvärd avtackning.
Lars Persson
Stort varmt tack för all uppvaktning i samband
med min pensionering.
Lag 1 Öjersjö tack för alla goa år ihop.
Thomas Hjelm

Avsändare:
Räddningstjänsten Storgöteborg
Box 5204
402 24 Göteborg
Omvänd en bilpendlare
Räddningstjänsten har även i år antagit en
utmaning från Göteborgs Stad Trafikkontoret,
där vi har förbundit oss att uppmuntra våra
medarbetare att omvända en bilpendlare i höst.
Du som kör bil till och från jobbet
kan omvända dig själv medan du som
pendlar utan bil deltar genom att omvända
någon annan, och det måste inte vara
en kollega.
Tiden då vi ska prova att pendla utan
bil i minst en dag, är den 20 september
till 3 oktober.
Ju fler som deltar, desto bättre står vi
oss jämfört med andra arbetsplatser som
deltar i satsningen.
Det lönar sig, både för dig och miljön
Du som omvänder flera bilpendlare
har chans att komma med på en personlig
topplista. Nya vägvanor lottar även
ut lite fina vinster till dig som omvänder
dig, eller omvänder en bilpendlare.
Även RSG lottar ut priser. Mellan
vecka 34-39 lottar vi varje vecka ut
Varje vecka lottar vi ut
fem fräcka cykelvästar
bland de som utmanar
någon eller antar
utmaningen.
fem fräcka cykelvästar bland de som
utmanar någon eller antar utmaningen.
Sista veckan lottar vi dessutom ut en
snygg ryggsäck. Vinnarna presenteras på
interna hemsidan.
Ta dig en funderare
Hur vi och alla andra som arbetar i
Göteborgsregionen väljer att resa till och
från arbetet påverkar trängseln i trafiken,
miljön, vår hälsa och också vår privatekonomi.
Många av oss ensampendlar i
bil, andra åker kollektivt, cyklar, går eller
samåker. Du som normalt bilpendlar
Gå in på interna hemsidan och anmäl dig nu.
Ju fler du omvänder, desto bättre.
får fundera på hur dina
alternativ till bilen ser ut,
i kampanjveckorna men
kanske också under andra
dagar.
Lär dig hur
Information om kollektivtrafik
hittar du på
www.vasttrafik.se och för
frågor om cykling, gå in
på www.trafiken.nu och klicka
på ”cykel” - där finns även en
cykelreseplanerare.
Kanske är en promenad
eller samåkning också möjliga
alternativ. Du som inte
bilpendlar kan omvända en
bilpendlare.
Annika Boberg
PoSTTIdnIng
B