många enligt egna ritningar av Tages bror Olle. Men man byggde också båtar efter ritningar som kunden kom med. Bland annat C G Pettersson-båtar. Förutom privatpersoner var den tidens militärförvaltning, Lotsverket och Tullverket stora kunder. En av de största båtar som byggdes tidigt vid varvet var en så kallad permittentbåt till kryssaren Tre Kronor. Den mätte 15,2 x 4,5 meter och hade ett deplacement om 31,5 ton. Några år senare byggdes flera Alla maskinerna drivs av en enda elmotor. Ett sinnrikt system av remskivor och remmar för kraften dit den ska. En pigg hundraåring är Xantippa som ligger vid varvet, här för rustning inför sommaren. Byggd någonstans på Västkusten 1907, men nu med <strong>Saxemara</strong> som hemmahamn. motorseglare och den största hade en längd över allt (l.ö.a.) på 17 m. Träslagen är ek i ekorna och de större nöjesbåtarna har en kombination av ek och mahogny. Lärkträd är också vanligt, men idag är det konkurrens om det trädslaget. Många hus, framförallt i skärgårdsmiljö, byggs i lärkträ. Gran, fur och asp förekommer också. När vi går runt i varvet och ut på bryggorna med Tage känner vi hur han verkligen levt med sitt varv. Han berättar om varje båt som Ett tiotal av denna motorseglare byggdes under 1950- och 60-talen på varvet. Skrovet var av ek, däcket teak och överbyggnaden mahogny. Bilden är tagen 1965 eller senare. Tidigare sjösatte man med ränna, istället för som här, med räls. Oktober 2006. Sonny Olsson ska tillbringa sin första vinter i egen regi på <strong>Saxemara</strong> Båtvarv. När vintern kommer att storma utanför hoppas han på några plusgrader inne i verkstaden. Här håller han på att byta ut aktern på en 16-fots blekingseka. Den större båten, med fiskebåtsskrov, ska få ny överbyggnad. ligger där. När den är byggd, vem som ritat den, vilka som byggde den och episoder runt bygget. Inget slår erfarenhet För Tage är båtarna inga döda ting, alla blir levande när han berättar om dem. Hur känns det då att släppa iväg den här verksamheten? – Jag har ju varit inne på det förut, några grävskopor vill jag ju inte se här. Men jag vill ju ha lite tid för mig själv och min fru Ulla också. Nu finns det möjlighet att segla. Born- holm har alltid varit ett fint mål. Tage deltog i somras i veteranbåtsseglingen inne i Karlskrona i samband med Nostalgia Festival. Det visade sig att han byggt flera av de deltagande båtarna. Sonny både hoppas och misstänker att Tage kommer att ha svårt att hålla sig borta från varvet även i fortsättningen. – Det är en gudagåva att ha en mentor som Tage. Den erfarenheten han har förvärvar man inte de första 30 eller 40 åren. Jag och en Denna motorkryssare med måtten 17 x 4,5 meter är det största bygget i varvets historia. Båten, som var ritad av Jac. M. Iversen, sjösattes 1957. 1954 provkördes den åtta meter långa och klink- byggda motorbåten Ellionor. I bakgrunden syns varvs- byggnaden som restes 1948. kompis höll på att byta ett bord på en båt. Det passade inte riktigt. Vi putsade lite och provade, putsade lite och provade igen. Då kom Tage. Tog fram timmermanspennan och drog ett streck en och en halv centimeter in på bordet. Jo, jo tänkte vi. Putsade, filade, och provade. Till slut var vi inne vid Tages streck och då passade det. Dessutom perfekt. När vi står tillsammans med Tage, Björn och Sonny försöker vi frammana en bild fem år framåt i tiden. Vi ser ett varv i full verk- samhet. Träbåtar under byggnad, en intressant utställning, ett trevligt café, möjlighet att hyra både mindre båtar och cyklar, men framförallt en levande miljö så lik den som den varit tidigare. Heder år människor som brinner för sådant. Och när vi nu har all sakkunskap samlad ställer vi givetvis frågan varför en båt alltid är av feminint kön, en hon? Det är tyst rätt länge, men så harklar sig Tage och säger: – Hon, ja, de ha ju allti vatt så. Lars Werners segelyacht byggdes på <strong>Saxemara</strong> Båtvarv 1981. Skrovet är mahogny och däcket i teak. Båten är 12 meter lång och 3,20 bred. Båtbyggaren Olof Olsson (1895-1997) med sin far, timmermannen Ola Jönsson (1854-1948). Bilden togs 1918, då den här fiskebåten byggdes på Stickelön. Blekingsk båtbyggarkonst rundaren av <strong>Saxemara</strong> Båtvarv, GOlof Olsson, föddes 1895 på självaste julafton. Visserligen i en bondesläkt, men fadern var en timmerman och snickare som byggde ladugårdar och tröskvandringar för bönderna i trakterna runt Ronneby i <strong>Blekinge</strong>. Olof äldste bror, Sven Johan, blev snabbt en erkänd båtbyggare efter att ha gått som lärling hos den erkänt duktige båtbyggaren Nils Lavesson. Inte så konstigt kanske att Olof också blev båtbyggarlärling efter avslutad skolgång. Det var under åren 1910 till 1915. Självklart gjorde han sin militärtjänst i flottan och lika självklart i Karlskrona. När militärtjänsten var avslutad 1917 hade Olof med sig en beställning på en båt som en tulltjänsteman skulle använda i tjänsten. På den tiden höll tullens båtbefälhavare med båt och fick ersättning för det. Båten byggdes på Stickelön där föräldrarna numera bedrev jordbruk. Beställningarna kom in och Olof hade råd att både fria och gifta sig 1920. Tyvärr gick hans hustru bort i barnsäng bara en kort tid efter giftermålet. Olof, som var i början av sin karriär, satt nu på en ö som änkeman med ett nyfött barn. Han lämnade ön tillsammans med föräldrarna och köpte en gård i <strong>Saxemara</strong>. Trots att det var jordbruksmark blev båtbyggandet huvudnäringen och Olof blev något av en ”månskensbonde”. De varor som gården inte producerade köpte Olof i den närbelägna lanthandeln. Den drevs av en välutbildad och driftig kvinna vid namn Asta Södergren. Tycke uppstod och de gifte sig 1927. I bröllopsgåva fick de den mark som varvet ligger på än i dag. Det är det året som kan sägas vara den riktiga starten för <strong>Saxemara</strong> <strong>båtvarv</strong>. Förutsättningar fanns för ett riktigt varv med bra vattendjup och skyddande öar utanför. Asta och Olof fick två söner, Olle föddes 1929 och Tage 1931. Olle läste till ingenjör, medan Tage arbetade med händerna hemma på varvet. Trots att Olle hade en egen yrkeskarriär som slöjdlärare kompletterade han Tage på ett mycket bra sätt genom att rita och stå för tekniken när det gäller de båtar varvet byggt efter kriget. Tage tog över varvet 1965 och utvecklade det till att bli ett komplett varv där man både byggde, gav service, reparerade och vinterförvarade båtar. Tage har byggt många segelbåtar, både kust- och havskryssare. Många av dem ritades av Olle. Tage var själv en framgångsrik kappseglare och det inverkade givetvis positivt på orderingången. För tio år sedan blev Tage folkpensionär, men har fortsatt att driva varvet. För några år sedan insåg Tage att det inte går att driva ett varv i all oändlighet och att han någon gång borde njuta av att just vara pensionär. Samtidigt såg han att risken fanns att varvet köptes upp, revs, tomter styckades och sommarhus byggdes. Och på <strong>Blekinge</strong> läns <strong>museum</strong> förstod man att en epok i den blekingska varvseran var på väg att utplånas för gott. För något år sedan såldes varvet till <strong>Blekinge</strong> <strong>museum</strong> och projektet ”<strong>Saxemara</strong> Båtvarv – levande kulturarv” föddes. Med lite drygt 600.000 kronor från EU i ryggen är projektet redan igång. Projektet är i tre delar. Först ska man utarbeta en plan på hur varvet kan bevaras samtidigt som båtbyggandet fortsätter. Sedan ska varvet anpassas till den nya verksamheten och direkt efter det ska varvet som besöksmål utvecklas. Allt ska alltså fungera fullt ut, man ska bygga båtar, främst blekingsekor och varvet ska vara öppet för allmänheten. Sonny Olsson, som arrenderar varvet av museet, är redan på plats och ska driva det i samma anda som Tage. Med en skillnad, han kommer att ha åskådare som får se och uppleva den blekingska båtbyggarkonsten. 22 NOSTALGIA 1 2007 NOSTALGIA 1 2007 23