Kulturmiljöutredning 2012-10-30 Trelleborgs stad 2030 (PDF ...

All text och foto: 

Daniel Melchert, God Bostad Kulturmiljökonsult 

Carita Eskeröd, Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige

INNEHÅLL 

Inledning sid 2 

Centrum sid 4 

Väster sid 43 

Norr sid 57 

Öster sid 85 

Kusten sid 104 

Maglarp sid 124 

Sammanfattning sid 133 

Källor och litteratur sid 138 

1

INLEDNING 

Fördjupad översiktsplan för Trelleborgs stad 

I Trelleborg pågår och planeras för flera stadsförnyelseprojekt: flyttning av hamnverksamheter och därmed sammanhängande nybyggnation av hamn, 

förändring av vägstruktur, stadsförnyelse i centrum och nybyggnation i stadens utkanter samt återöppnande av persontågstrafik (2015). Av dessa anledningar 

görs en Fördjupad översiktsplan för Trelleborgs stad. Målet är att visa hur staden kan utvecklas på lång sikt och att föreslå övergripande strukturer som 

vägledning inför kommande detaljplanering. 

Tematiska utredningar 

Till den fördjupade översiktsplanen kommer ett antal tematiska utredningar att kopplas, vilka utgör underlag inför avvägning mellan olika intressen och för att 

få dem åt samma håll. Denna rapport, som behandlar kulturmiljön, utgör en sådan tematisk utredning. Kulturmiljön i Trelleborg finns beskriven i en rad 

dokument och program, som Natur- & kulturmiljöplan, Länsstyrelsens regionala kulturmiljöprogram, Riksantikvarieämbetets rapportserie Medeltidsstaden 

samt flera äldre utredningar. Denna utredning har gjorts för att skapa en helhetsbild, att fungera som ett konstruktivt underlag i det fortsatta 

planeringsarbetet. Det är alltså inte fråga om ett traditionellt bevarandeprogram, utan istället vill utredningen peka på vilka resurser kulturmiljön kan erbjuda 

för att skapa en attraktiv stad med karaktär och identitet. Frågan om bevarande och framtida skydd får avgöras i den sammanvägning som sker i den 

fördjupade översiktsplanen och i kommande detaljplaner. 

Arbetsmetodik och disposition 

Arbetsmetodiken bygger på den så kallade DIVE-modellen, där de fyra momenten består av Description, Interpretation, Valuation och Enabling, alltså 

Beskrivning, Tolkning, Värdering och Tillämpning. Vi har dock att kalla momenten för Karaktär och historisk kontext, Värdering samt Förvaltning och 

utveckling. Arbetsmodellen finns beskriven i Kulturmiljöanalys: En vägledning för användning av DIVE, utgiven av Riksantikvarieämbetet. Dock har den 

matrisredovisning som finns i DIVE-modellen ersatts av en mer linjär beskrivning. Vi har även använt rapporten Lär känna din ort, utgiven av Boverket, med 

vägledning om hur man kan göra en ortsanalys. 

Trelleborgs stadsområde har i denna rapport delats upp på sex områden: Kusten, Maglarp, Väster, Centrum, Norr och Öster baserat på det stadsområde man 

arbetar med i Fördjupade översiktsplanen. Varje område beskrivs i mindre delområden utifrån hur det ser ut i dag och varför det ser ut som det gör. I 

Värdering görs en överblick av vilka skydd och värderingar som redan finns genom exempelvis riksintresse och kulturmiljöprogram och därefter följer en 

2

genomgång av sådant vi valt att lyfta fram. Vi har då valt en tematisk arbetsmetod utifrån rubrikerna Kvarters- och gatustrukturen från olika tidsepoker, 

Järnvägsstrukturen, Bebyggelsen, Landmärken, Platsbildningar och mötesplatser samt Grönstruktur. Under den avslutande rubriken Förvaltning och utveckling 

ges rekommendationer på just förvaltning och utveckling, mycket handlar av naturliga skäl om ett långsiktigt bevarande men också om att återskapa 

förändrade eller förvanskade miljöer, vilka strukturer och landmärken som är viktiga och var det kan fungera bra med exempelvis nybyggnation eller 

förtätning. 

Arbetsgrupp och referensgrupp 

Arbetet har utförts av bebyggelseantikvarie Daniel Melchert, God Bostad Kulturmiljökonsult, och bebyggelseantikvarie Carita Eskeröd, Kulturhistoriska 

föreningen för södra Sverige (Kulturen). En referensgrupp bestående av plan- och byggchef Ann-Katrin Sandelius, planarkitekt Charlotte Hägg-Reader och 

arkitekt Oskar Duventorp från Trelleborgs kommun har varit kopplad till arbetet. Arbetsgruppen har även haft hjälp av filmaren Mikael Petersson som har 

gjort en kortfilm som visar en del av stadens kulturmiljöer. Det går så klart inte att få med allt på sex minuter, men förhoppningsvis fångar den huvuddragen. 

Filmen visades på presentationsmöte den 8:e oktober 2012 och finns även att se på YouTube (http://www.youtube.com/watch?v=6- 

SP0OxhUFU&feature=plcp) med rubriken Kulturmiljö FÖP Trelleborg. 

3

CENTRUM 

4

Karaktär och historisk kontext 

Centrum kan delas in i tre karaktärsområden, dels utifrån gatu- och kvartersstrukturen, dels utifrån bebyggelsen. De tre områdena är centrumkärnan 

(medeltida och tidiga 1800-talsstaden med hamnen, Adelgatan och Nygatan), den tidiga industristaden (öster och norr om stadskärnan) och västra centrum 

mellan Tommarpsvägen och Kattebäcksvägen. Tommarpsvägen behandlas under kapitlet Väster. Vägsträckningarna och kvarteren i centrum har ännu i dag 

som utgångspunkt både de medeltida infartslederna och medeltida stadsplanen samt stadsplanerna från 1897 och 1910-15. 

6 

Trelleborg på Skånska rekognosceringskartan 1820. 

Infartsvägarna till staden, Tommarpsvägen, Klörupsvägen 

samt Kyrkoköpingevägen, riktade sig mot stranden och 

ligger kvar i ungefär samma läge. 

Trelleborg är tidigast styrkt som stad på 1250-talet men viss bosättning förekom dessförinnan. Vid Kattebäckens åmynning fanns en trelleborg, det vill säga 

en rundborg, som kan dateras till 900-talet. Stora delar av trelleborgen är i dag rekonstruerade. De arkeologiska utgrävningarna har visat att dagens 

Bryggaregatan gick rakt igenom borgen. Under 1000-1100-talen fick flera av Skånes köpingeorter ett uppsving. Bynamnen Kyrkoköpinge, Västra Köpinge, 

Mellanköpinge och Dalköpinge tyder på att det fanns en handelsplats i området. Under medeltiden var Trelleborg en mötesplats för handel där sill var 

viktigaste handelsvaran. Den medeltida staden Trelleborg mätte endast ca 400 meter i öst-västlig riktning. Staden låg mellan Kattebäck och Bastrännan som 

var farbara åar. Kattebäck gick ungefär där Östersjögatan ligger och Bastarännan vid Pilegränden. 1267 grundades en stadskyrka och franciskanerkloster, av 

byggnaderna återtår endast murrester. S:t Nicolai kyrka fick sin nuvarande gestaltning vid en ombyggnad 1881-1883. Vid en brand 1617 skadades stora 

delar av stadens bebyggelse. Trelleborg förlorade sina stadsrättigheter, alltså handelsrättigheter, 1619 och den expansion som skett under senmedeltiden

avstannade. Först på 1840-talet blev Trelleborg köping och återfick sina stadsprivilegier 1867, samtidigt som industrialismen medförde stora förändringar 

av staden. 

Den medeltida gatu- och kvartersstrukturen märks i dag tydligast vid Gamla Torg och gränderna upp mot kyrkan och ner mot stranden. Peter Lundbergs 

gränd och Klostergränd är små smala gränder som mynnade vid stranden. Denna typ av gränder var allmänt förekommande på medeltiden. Det medeltida 

torget och kyrkan ligger på sina ursprungliga platser och har varit viktiga samlingsplatser. Kyrkan ligger i dag i parkmiljö med stora träd och gångstråk. Gamla 

Torg har fått en minskad betydelse som mötesplats sedan centrum försköts österut och till Stortorget. Bebyggelsen kring Gamla Torg bildar en delvis 

bibehållen miljö från tidigt 1800-tal. Småstadskaraktären är bevarad och här finns några av stadens äldsta hus. Till karaktären bidrar även 

kullerstensbeläggningen, träden och brunnen på torget. Bebyggelsen i närheten av torget består av både äldre (kyrka och klosterruin med anor från 1200talet 

och hus från 1800-talet) och nyare hus (andra hälften av 1900-talet). Kring Gamla Torg, längs gränderna och längs Norregatan är husen sammanbyggda 

och bildar slutna kvarter. Norregatans och Kyrkogatans låga sammanbyggda hus från 1990-talet är välanpassade till bebyggelse-, gatu- och 

kvartersstrukturen. Viktiga stråk är gränderna, Västergatan och torget. Kyrkan är ett landmärke väl synlig från gränderna och från torget samt från gatorna i 

väster och nordväst. 

Byggnader vid Gamla Torg. Kyrkogatan, en medeltida gränd med smågatsten och gathus. Kyrkan som syns i fonden är ett landmärke i staden. 

7

8 

Trelleborg på Generalstabskartan 1864. Bebyggelsen i 

centrum ligger tätt längs Algatan. Infartsvägarna till 

staden finns kvar i ungefär samma sträckning. Från väster 

är vägarna Tommarpsvägen, Västra Vallgatan- 

Kattebäcksvägen, Bryggaregatan, Norregatan- 

Klörupsvägen Valldammsgatan-Östervångsvägen och 

Östra Vallgatan-Hesekillegatan mot Kyrkoköpinge. 

Vid 1800-talets mitt var Sverige ännu ett agrart land. Största delen av befolkningen bodde på landsbygden eller i byar och livnärde sig på lantbruk. I och med 

den agrara omvandlingen och den tidiga industrialismen flyttade allt fler in till städerna för att söka försörjning. Trelleborg var under 1700-talet i juridisk 

mening en bondby utan rättigheter att bedriva handel, men denna upphörde aldrig helt. Handel med spannmål expanderar under 1800-talet och en riktig 

hamn börjar anläggas 1861. Sex år senare, 1867, återfick Trelleborg sina stadsrättigheter. Under den här tiden uppfördes gathusbebyggelse längs stadens 

infartsgator och enkla småhus för fiskare och hantverkare växte upp (Slussgatan, Frihedsgatan). Staden fick sin första riktiga begravningsplats, Västra 

Kyrkogården, i samband med att kyrkan byggdes om i slutet av 1800-talet. Det växande Trelleborg behövde en ny begravningsplats istället för den som låg 

intill kyrkan. Församlingen bytte till sig mark på den så kallade Hospitalshejdan väster om Kattebäcken. 1878 invigdes Västra Kyrkogården med kapellet i 

nygotisk tegelarkitektur. Anledningen till en ny kyrkogård utanför staden berodde på att man uppmärksammat att det var osunt att begrava inne i städerna. 

Söder om Västra Kyrkogården ligger området Friheden som tidigare låg vid vattnet. Bebyggelsen består i huvudsak av gathus och fiskarstugor från senare 

delen av 1800-talet. Husen är enhetliga i fråga om skala och volym och ligger tätt på små tomter.

Små gathus längs gränderna vid Friheden. Magasin nära stranden vid Västergatan. 

På Generalstabskartan 1864 har bebyggelsen i Trelleborg ungefär samma utbredning som på Skånska rekognosceringskartan, men med en ökning något åt 

norr och nordväst. Kartan från 1867 sammanfaller med att Trelleborg återfick stadsrättigheterna. Kartan visar byggnadernas och tomternas läge längs 

Västergatan/Adelgatan. Flera små vägar korsar gatan i nord-sydlig riktning. De korsande vägarna är sannolikt dagens Västra Vallgatan, Bryggaregatan, 

Lotsgränd, Norregatan, Kyrkogatan, Pilegränd, Hansagatan, Fyrmästaregränd, Kontinentgatan. Staden har en utbredning i öst-västlig riktning mellan 

Tommarpsvägen i väster, Hyredammsvägen i öster och Norra Vallgatan/Nygatan i norr. Nygatans södra del var under 1800-talet ännu obebyggd och 

upptogs istället av trädgårdarna till Algatans byggnader. 

1876 upprättades en stadsplan med 1867 års karta som grund. Hamngatan har namngetts och Lund-Trelleborgs Järnväg leder fram till hamnen. I 

stadsplanen slöt sig den gamla stadskärnan tätt intill den långa genomfartsgatan. De långsmala tomterna ligger liksom på föregående karta i allmänhet i 

nord-sydlig riktning med bebyggelsen längs huvudgatan. Det är endast i kvarteren kring kyrkan som bebyggelsen sträcker sig något längre norrut, upp till 

Norra Vallgatan som då utgjorde gränsen norrut. Nygatan ritades ut som en fortsättning österut. Stadsgränsen ville stadsingenjören dock sträcka norrut till 

nuvarande Hedvägen. 

9

Trelleborgs bageriförening, numera Franckes Bageri, på Flockergatan. 

10

Karta över Trelleborgs stad från 1867. 

11

Kvarters- och gatustrukturen som fanns 1867 och 1876 gäller ännu idag mellan Norregatan, Nygatan och Hesekillegatan. Långa gator i öst-västlig riktning 

med korsande kortare gator i nord-sydlig riktning. Gatorna bildar långsmala kvarter som följer strandens linje. De tydligaste stråken i stadskärnan är 

Västergatan-Algatan-Östergatan, Nygatan-Stortorget-Henry Dunkers gata och Hamngatan-Järnvägsgatan. Västergatan-Algatan-Östergatan är lång och utgör 

stadens gamla genomfartsled och har därför ingen tydlig början eller slut. Gatulinjen är böjd och följer den gamla strandlinjen. Nygatan-Henry Dunkers gata 

däremot har två tydliga avgränsningar: i öster Gummifabriken och i väster den korsande Valldammsgatan där ett 1800-talshus utgör blickpunkten. De 

korsande gatorna i nord-sydlig riktning bryter ofta gatulinjen, vilket sannolikt kan förklaras av att man velat avvärja vinden genom staden. Detta och den 

böjda sträckningen av Algatan medför att siktlinjerna i stadskärnan är korta. Gatukorsningarna är tydliga eftersom hörnhusen oftast har en utmärkande 

arkitektur med avskurna hörn och de korsande gatorna är något förskjutna. De tydligaste gathörnen är Bankhörnan och korsningen Algatan- 

Hantverkaregatan samt Nygatan-Corfitz-Beck-Friisgatan. Den förra kantas av bankbyggnader från sekelskiftet 1900, hörnet Algatan-Hantverkaregatan är 

präglad av den gamla järnvägssträckningen och den sista av modern 1950-talsarkitektur. Algatan och Nygatan är belagda med smågatsten vilket förstärker 

känslan av äldre stad. Nygatans östra del inramas av en för Sverige unik Ginkoallé och västerut av stora träd vid skolorna och Stortorget. 

Hörnet Algatan-Hantverkaregatan, hörnhuset följer den gamla järnvägenssträckningen. Österbrogatan vy söderut. Sekelskiftes- och 1950-talsbebyggelse samsas i staden. 

Lägg märke till hur gatan är förskjuten i hörnet. 

12

Hamnen är märkbar på många olika sätt mitt i staden. En spännande vy mot färjeläget som kommer att försvinna när hamnen flyttas österut. 

13

Den böjda Hyredammsgatan och den spikraka Spårvägen-Allén går längs Malmö-Trelleborgs Järnväg (1886-1960) tidigare sträckning och är delvis utlagda på 

den gamla banvallen. Denna bana hade sin slutstation vid Trelleborgs Övre, nuvarande busstationen. Stationshuset vid Trelleborgs Övre användes som 

bostadsbarack för invandrad arbetskraft till Trelleborgs Gummifabrik efter järnvägens nedläggning och revs kring 1980. Där den tidigare järnvägen korsade 

Hesekillegatan ligger en bensinstation, ett sekelskifteshus med trappgavlar och Axel Ebbes konsthall. När man vänder blicken mot sydost ser man den höga 

tegelskorstenen till gummifabrikens ångkraftverk. Vid Stadsparkens nordöstra hörn finns en liten böjd gatusträckning som kantas av gathus. Denna väg finns 

på 1915-års karta. 

Bebyggelsen bildar slutna kvarter längs de tre parallellgatorna, Algatan, Nygatan, Hamngatan, med enstaka lucktomter. Endast vid offentliga byggnader – 

rådhuset, skolor och brandstationen – är bebyggelsen indragen från gatulinjen. Husen är sammanbyggda och har affärsverksamhet med stora skyltfönster i 

bottenvåningen. De flesta byggnaderna är i tre till fem våningar och sträcker sig ofta in mot kvarterens mitt och bildar innergårdar, delvis med bevarad 

gårdsbebyggelse. Denna består ofta av små ekonomibyggnader med falsade plåttak eller någon mindre industribyggnad med hög tegelskorsten. Typiskt för 

baksidorna är brandgavlar, vinschar och rundade trapphus till de förnäma bostadshusens köksingångar. Ett undantag är kvarteret Valfisken Större där en 

köpgalleria upptar i stort sett hela kvarteret. 

Innergårdarna i staden är spännande och bjuder på oväntade vyer. Cykelvägen följer gamla Kontinetalbanan vid Hyredammsgatan. 

14

Bebyggelsen är varierad både i ålder, arkitektur och i funktion, men genomgående stadsmässig och sammanhållen. Vid 1900-talets mitt ersattes många 

äldre byggnader av nybyggen i modernistisk stil. Byggnaderna från sekelskiftet 1900 är ornamentrika och byggnaderna från mitten av 1900-talet mer 

avskalade med subtila tidstypiska element. Utmärkande för Trelleborg är de många trekantiga burspråken och särskilt trappgavlar, med inspiration i den 

medeltida bebyggelsen och säkert med en medveten hänvisning till Nordtyskland. Även en del byggnader från 1980-/90-talet uppvisar dessa 

arkitekturelement. Rött och gult tegel är dominerande fasadmaterial, men även putsfasader är vanligt. Byggnaderna från 1900-talets mitt har många gånger 

dekor i glaserat kakel eller mosaik. I stadskärnan finns bland annat bostäder, handel, kommunala och administrativa institutioner samt skolor. Centrum är 

generellt mycket grönt med flera parker och många gator som inramas av alléer. 

Valldammsgatan. Huset med glaserat kakel i bottenvåningen följer gatans böjning. Algatan följer ännu den gamla strandlinjens böjning, bebyggelen ligger sluten kring 

gatan. Till vänster i bild syns fd Thorssons Modehus AB med bevarat skärmtak. 

15

Hus från 1900-talets sista årtionden med trappstegsgavlar inspirerade från medeltida arkitektur. En dimhöljd dag i Trelleborg vid 

Hamngatan/Järnvägsgatan. 

16

Arkitektur av hög klass och fina detaljer på byggnader från 1900-talets mitt. Sydöstra hörnet vid Valldammsgatan/Hedvägen. 

17

Från 1867-års karta till 1915-års karta hade staden vuxit markant. Från en ”bondby” med en långsträckt medeltida plan, hade en ny rutnätsstad vuxit fram i 

öster mellan järnvägssträckningarna. Industrierna har etablerats, hamnanläggningen byggts och järnvägen dragits fram. Fram till 1915 låg ännu största delen 

av bebyggelsen i nära anslutning till järnvägar och industrier, direkt norr om hamnen och söder om Malmö-Trelleborgs Järnväg. Utanför centrum ligger 

byggnaderna längs den östra och västra infarten samt nya anläggningar som Folkets park, Idrottsplatsen och Liljeborgs nöjespark. Vid den snabba 

förändringen av samhället som skett sedan mitten av 1800-talet spelade järnvägarna en nyckelroll. Grosshandlare och industrimagnater kunde snabbt röra 

sig mellan städerna för att göra affärer. Varor kunde transporteras från stad till stad. Exportprodukter kunde snabbt nå utskeppningshamnen och snart 

startade färjeförbindelse även för passagerare till Sassnitz. Landet hade knutits samman och kontakten med utlandet blivit enklare. 

Mellan 1915 och 1950-talet utbreder sig bebyggelsen sparsamt åt nordost. Kvarter som planerats på 1915-års karta bebyggs. I nordväst avslutades 

bebyggelsen ännu vid sockerbruket och därefter tog landsbygden vid. Den sparsamma utbyggnaden kan sannolikt förklaras av att tiden präglas av första 

världskriget och en nedgång i ekonomin. Hedvägen utgör här en tydlig gräns mellan industristaden och folkhemsstadens funkisbebyggelse. 

18 

Häradsekonomiska kartan år 1915. Offentliga byggnader och 

industrier är markerade svart, järnvägarna som streckade linjer 

och parker med grönt.

Området som bebyggdes under 1900-talets första decennier ligger mellan Algatan och Hedvägen och avgränsas i öster av Glasbruksvägen och i väster av 

Gamla Sockerbruket. Den strikta rutnätsplanen med långa gator i både nord-sydlig och öst-västlig riktning är särskilt tydlig vid Söderslättsgatan, Sankta 

Gertruds väg och Johan Kocksgatan. Rutnätet bildar små kvarter och bebyggelsen består till största delen av parhus och enfamiljshus. Kvarteren intill 

Valldammsgatan har en något mer oregelbunden plan men även här domineras bebyggelsen av egnahem. Bostadsområdena är starkt präglat av stadens 

industrialisering. På Söderslättsvägen bodde under 1900-talet främst arbetsledare och arbetare vid Gummifabriken. De flesta husen är parhus i rött tegel 

men enstaka putsade förekommer. Byggnaderna är indragna från gatulinjen. Kvarterens mitt är gröna med samlade relativt stora trädgårdstomter. 

Norr om Engelbrektsgatan tar flerfamiljshus vid och norr om Hedvägen bryts arkitekturen mycket tydligt när 1930-talets funkishus tar vid, dock 

fortsättningsvis som flerfamiljshus. Väster om Söderslättsgatan ligger Ripatorget som idag fungera som parkeringsplats samt återvinningsstation. Ripatorget 

ramas in av flerfamiljshus i rött tegel uppförda kring 1900-talets mitt. Byggnaderna väster om torget uppfördes av Trelleborgs Gummifabrik som 

bostadsrätter för arbetare. Byggnaderna har en fin arkitektur emedan själva torget kan utvecklas till en mer attraktiv plats. Flerfamiljshusen från 1900-talets 

mitt har fina detaljer som är mycket känsliga för ändringar. Ripagatans byggnader längre åt öster består av sekelskiftesvillor främst i rött tegel. Sankta 

Gertruds väg i sin tur är ett mer exklusivt bostadsområde. Villorna är stora och påkostade. Den södra delen är något äldre och den norra yngre, vilket syns i 

arkitekturen. Sankta Gertruds väg är i enlighet med tidens stadsplaneideal en esplanad med dubbla trädrader i mitten. Trädraderna syfte var både skönhet 

och brandskydd. I dag är stråket ett uppskattat lummigt promenadstråk. Söder om Söderslättsgatan ligger Kapellplan, ett parkliknade torg, som inramas av 

stilfulla och välhållna 1920-tals villor. Kapellplan och Ripatorget är två torg eller två platser i gatusystemet som båda finns med på 1915-års karta. Man kan 

anta att platserna framför allt motiverats av stadsplaneideal, men även för att skapa mötesplatser och förhindra brandspridning (särskilt då från 

gummifabriken). 

19

Kapellplan. Gamla Bryggeriet vid Johan Kocksgatan. 

20

Sankta Gertrud väg. 

21

Vy från Söderslättsgatan mot Gummifabriken. Husen vid Söderslättsvägen domineras av röda tegelparhus rika med detaljer. 

22

Sankta Gertruds väg och Johan Kocks gata. 

23

Östra förstadsgatan vy mot väster. Bensinstationen med skärmtak och mosaikklädd kur används inte längre. 

24

Centrum fortsatte att expandera vid 1900-talets mitt och det område som här definieras som centrum är fullt bebyggt enligt 1968 års karta. Staden var 

tätbebyggd med industrier, hamn, järnvägarna och blandad bebyggelse samt parker. Även det västra området mellan Tommarpsvägen, Hedvägen och 

Bryggaregatan hade bebyggts. Höghusen och lamellhusen vid Gissbergshejdan direkt intill Tommarpsvägen uppfördes 1963-64. De grupperar sig kring Lycko 

Pers väg och Per Hans väg och är i dag tydliga i stadssiluetten. Flerfamiljshusen och småhusen skiljs åt, eller sammanlänkas, med en naturpark. Kvarteren 

kring Kattebäcksvägen är bebyggda med villor från 1900-talets första decennier i en enhetlig villaarkitektur. I kvarteren kring Trumslagaregatan ligger 

kedjehus i prydliga linjer i en väl sammanhållen stil och skala. Många av byggnaderna längs Algatan och Nygatan förnyades kring 1950-talet då även Tempo 

och Domus byggde sina första affärslokaler. Köpcentrat Valen invigdes 1979. Stora delar av Algatan blev därefter gågata. 

I dag är sockerbruket rivet och har gett plats för nya flerfamiljshus och Trelleborgen. Trelleborgen utgör ett fornlämningsområde med centralt läge och har 

ett stort upplevelsevärde både historiskt och som ett grönområde i staden. Från sockerbruket återstår en mur i rött tegel som inramar sockerbrukets 

disponentvilla. Muren var sannolikt en skiljegräns mellan fabriksområdet och villan. Man kan även ana att muren fortsatt söderut längs Västra Vallgatan. 

Disponentbostaden är en påkostad 1920-/30-tals-villa som ligger ensam på en stor parktomt. I korsningen Bryggaregatan/Gråbrödersgatan ligger även 

sockerbrukets kontor och stall kvar med ny anpassad verksamhet. 

Trelleborg är i stor utsträckning präglad av industrierna och hamnen, vilket är tydligt både i bostadsbebyggelsen, industribyggnaderna och 

kommunikationerna. Många av de större industrierna tillkom kring sekelskiftet 1900. Det röda teglet var dominerande och är trots att byggnader ändrats 

ännu dominerande. I öster mellan Johan Kocksgatan och Glasbruksvägen upptas marken av fabrikerna Trelleborgs Gummifabrik och färgfabriken som har en 

över 100-årig historia på samma plats och är tillsammans med lasarettet de största anläggningarna i staden. Trelleborgs Gummifabriks AB grundades som 

AB Velox av bland annat Johan Kock. 1897 startade tillverkningen i Trelleborg. Tillverkningen omfattade inledningsvis cykelringar men utökades successivt 

med bildäck och industrigummi. Omkring 4 000 personer, en femtedel av stadens dåvarande invånare, var under 1960-talet sysselsatta vid Gummifabriken. 

Av dessa var många från den omgivande landsbygden och en minst lika stor andel från länder som Finland, Jugoslavien, Grekland och Italien. Gummifabriken 

blev på så sätt en av förbindelselänkarna i staden. Inom fabriksområdet har flertalet byggnader rivits. De byggnader som finns kvar ramar in fabriksområdet. 

De äldsta byggnaderna längs Johan Kocksgatan är bevarade liksom värmeverket med dess höga tegelskorsten. Tegelbyggnaderna och de höga silotornen i 

östra delen av fabriksområdet är tydliga landmärken i staden. Silotornen ligger redan vid den västra infarten i blickfånget i fonden och skorstenen dyker 

ständigt upp som ett riktmärke när man rör sig i staden. Gummifabrikens byggnader med fabrikens namn på fasaden är viktig för upplevelsen av 

gaturummet och kvarteren och för förståelsen av fabriksområdet. 

25

Längs Östergatan och Östra infarten ligger flera äldre karaktärsbyggnader, bland annat gamla lasarettet och Kockska gården. Längre österut kantas gatan av 

gathus. Bensinmacken med tidstypiskt skärmtak är en tydlig påminnelse om att gatan varit en infartsled. 

Trelleborgs Hamn AB avgränsas i väster av bäcken från Flaningen och i öster vid Östra skolan. Trelleborgs hamn har anor från 1500-talet men först i mitten 

av 1800-talet började man planera uppförandet av en hamnanläggning. Hamnen med en lång brygga i mitten byggdes 1861. Efter att Trelleborg återfått 

stadsrättigheterna 1867 började den affärsmässiga tillväxten och staden expanderade snart. Fyra järnvägar drogs fram till Trelleborg. Hamnen byggdes ut 

och 1897 startade postgångstrafiken och passagerartrafiken mellan Trelleborg och Sassnitz. Mer än 90 procent av Sveriges utrikespost gick med båtarna 

mellan Trelleborg och Sassnitz. Framgången medförde också att ett stort och ståtligt posthus uppfördes alldeles intill hamnen. 1909 togs en tågfärja i bruk 

och en hög port byggdes för att dra vagnarna ombord. 1929 byggdes sommarrestaurangen Solfjädern med utsikt över hamnen och båtarna. Den var en 

populär restaurang med stängdes 1966 och revs då hamnen var i behov av expansion. I västra hamnen har det även funnits ett kallbadhus. 

Under första världskriget kom Trelleborg att dras in i världspolitiken genom sitt geografiska läge. Via hamnen kom fler än 60 000 krigsoffer att passerade 

Trelleborg från 1915 och fram till krigsslutet 1918. Det handlade om utväxling av frigivna och skadade krigsfångar. Fler av personerna avled dock och 

begravdes i Trelleborg på Norra kyrkogården där ett monument finns rest. 

1957 beslöt amerikanska General Motors att satsa på Trelleborg som sin sydsvenska importhamn. Beslutet var en stor medgång för Trelleborg. GM hade 

13 000 m² golvyta omfattande verkstad, garagehallar, lackeringshall och utlastningskaj med mera. Till detta kom uppställningsytor i det fria. 48 år senare 

flyttades verksamheten till Malmö. Lotsnocken och spannmålskajen var tidigare bebyggd med småindustrier, ångkvarn, kollager och spannmålssilor. Dessa 

anläggningar finns inte bevarade. 

Hamnens struktur är den samma som på 1860-talets kartor och mittelbron ligger kvar ännu i dag på samma plats som när hamnen byggdes. Hamnen har 

successivt byggts ut genom landvinningar från havet. I dag är hamnen änden på E6 och en av Sveriges största hamnar. Den västra delen är bebyggd med 

Gummifabrikens lager, logistikcenter, oljehamn och polyetenfabrik samt GM:s före detta magasin och fiskehamn med fiskebodar. Den östra delen är under 

utbyggnad inför den pågående omstruktureringen av hamnen. Tågfärjelägets höga port från 1909, fyren och kasunfyren är landmärken vid hamnen. I 

kvarteren kring hamnen ger de stora tegelbyggnaderna som ångkvarnens magasin, järnvägsstationen, olika magasin och Garvaregården samt posten och 

tullhuset karaktär åt området. När man rör sig i staden och blickar ner mot hamnen från någon av tvärgatorna kan man se rakt in mot passagerarfärjorna. 

Det blir då tydligt hur nära hamnen ligger i förhållande till stadsbebyggelsen och vilken betydelse den har för staden. 

26

27 

Flygfoto ca 1940. 

Ekonomiska kartan 

1968.

Porten till Kontinenten eller porten till staden. Järnvägsperrong vig Trelleborgs Färjestation. 

28

Fyren på östra kajen i hamnen. Trelleborgshems första hus ritat av Jaenecke & Samuelson, byggt 1953. 

29

Gummifabriken är ett komplext område med många olika byggnader för olika ändamål. Kvarnmagasinet med ångkvarn i hamnen. 

30

Skorsten mitt i stadskärnan. Gamla Gasverket vid Gasverksgatan. 

31

Skolan vid Bryggaregatan har byggts om till bostäder men karaktären av skola ör bevarad. Järnvägsstationen vid Kontinentplan. 

32

Värdering 

S:t Nicolai kyrka och västra kyrkogården omfattas och skyddas av Kulturminneslagens 4:e kap om kyrkliga kulturminnen. Stadskärnan i centrum och 

klosterruinen omfattas och skyddas av Kulturminneslagens 2:a kap om fornminnen. Alla ingrepp i marken kräver tillstånd av Länsstyrelsen. 

Hela centrum definieras i Länsstyrelsens Kulturmiljöprogram för Skåne som särskilt värdefull kulturmiljö. I motiveringen framhålls den medeltida 

stadsbildningen, Gamla torg, hamnen, Stortorget, västra delen kring Västra Kyrkogården, industri och egnahem. Det medeltida ursprunget kan skönjas i 

stadsplanen men finns även i de under mark dolda kulturlagren. Stadens starka koppling till industri, sjöfart och järnvägar visas samt bebyggelse från 1800talet, 

industrialiseringens tegelbebyggelse och monumentala byggnader från sekelskiftet 1900. Centrum berörs även av kulturmiljöstråket Per Albin-linjen 

med de karaktäristiska betongbunkrarna som uppfördes längs Skånes kust i samband med andra världskriget. 

Detaljplanelagd bebyggelse kan vara skyddad genom varsamhetsbestämmelser i Plan och bygglagen 8 kap 14 § och förvanskningsförbud PBL 8 kap 13 §, 

samt med utökad lovplikt för ändring och underhåll. Varsamhetsbestämmelserna gäller alltid även om dessa inte utpekats särskilt i detaljplan, 

områdesbestämmelser eller bevarandeprogram. 

Byggnader utvalda till Arkitekturguide Skåne 1900-talet. Byggnaderna som valts ut och presenteras i guiden är alla unika och många typiska för den särart 

som skånsk byggnadstradition uppvisar. För urvalet svarar en redaktion av sakkunniga arkitekter och byggnadsantikvarier verksamma i Skåne. 

Ångpannecentralen. Henry Dunkers gata. 1934. Arkitekt okänd. 

Porten till kontinenten. Hamnområdet. 1909. Arkitekt okänd. 

Posthuset. Kontinentgatan-Järnvägsgatan. 1913. Arkitekt August Eve och Carl Melin. 

Bankhörnan. Östergatan-Kontinentgatan. 1923 och 1932. Arkitekt Skytts härads Sparbank Carl Rosell och Skandinaviska Enskilda Banken Carl-Axel 

Stoltz. 

Axel Ebbes konsthall. Hesekillegatan 1. 1935. Arkitekt Carl-Axel Stoltz. 

Varmbadhuset. Östra Vallgatan 6. 1939. Arkitekt Erik Fehling. Tillbyggnad 1997 genom Fritz Jaenecke Arkitektgrupp. 

Vattentornet. Stortorget. 1912. Arkitekt Ivar Tengbom. 

Tingshuset, Stortorget. 1970. Arkitekt Fritz Jaenecke Arkitektgrupp. 

Kulturhus. Valldammsgatan. 1934. Arkitekt Ragnar Näsman. 

Mjölmagasin. Hamngatan. 1904. Arkitekt okänd. 

33

Kulturhistorisk värdering baserad på inventering inför FÖP Trelleborgs stad 2012: 

Kvarters- och gatustrukturen från olika tidsepoker. 

Karaktären av medeltidsstaden med den oregelbundna gatu- och kvartersstrukturen gäller ännu. Trelleborgs äldsta delar har inte som så många 

städer i Sverige omvandlas till en rutnätsstad under det sena 1800-talet. Den befintliga strukturen togs som utgångspunkt för 1876-års stadsplan 

och stadskroppen förtätades. Under 1800-talets slut och vid sekelskiftet 1900 växte staden kraftigt. Den gamla stadens mönster ändrades inte utan 

ett rutnätssystem med ståtliga boulevarder och siktstråk anlades i nordöstra kanten av staden. När Trelleborg fortsatte att växa under 1900-talets 

första decennier kan man i stadsplanen ana att planerarna anammat nya stadsplaneideal med oregelbundna gator och kvarter för bland annat 

egnahem. Gatorna kring Vikingagatan och Ryttaregatan tar en böjd och något mer oregelbunden form. Vid 1900-talets mitt och under 1960-talet 

utvidgas staden åt väster. 

De tydligaste stråken från medeltiden är gränderna kring Gamla Torg (Kyrkogatan, Peter Lundbergsgatan, Lotsgränden, Klostergränden och 

Pilegränden) samt Norregatan, Västergatan-Algatan-Östergatan, Nygatan och de korsande gatorna Hansagatan, Corfitz-Beck-Friisgatan och 

Kontinentgatan/Österbrogatan. Även infartslederna norrifrån, Tommarpsvägen, Västra Vallgatan, Bryggaregatan, Norregatan-Klörupsvägen, 

Hesekillegatan och Köpingegatan till Kyrkoköpinge, är tydliga stråk. I den östra rutnätsstaden är de mest framträdande gatorna Söderslättsgatan, 

Sankta Gertruds väg och Johan Kocksgatan med korsande Engelbrektsgatan och Wemmenhögsgatan. 

Järnvägsstrukturen 

De fyra järnvägarna som korsat Trelleborg har varit viktiga för staden. Vid den snabba förändringen av samhället som skett sedan mitten av 1800talet 

spelade järnvägarna en nyckelroll. Grosshandlare och industrimagnater kunde enkelt röra sig mellan städerna för att göra affärer. Varor kunde 

transporteras från stad till stad. Exportprodukter kunde snabbt nå utskeppningshamnen och snart startade färjeförbindelse även för passagerare till 

kontinenten. Landet hade knutits samman och kontakten med utlandet blivit enklare. Av de nedlagda järnvägarna så syns Malmö-Trelleborgs 

Järnvägs tidigare sträckning tydligast i centrum, framför allt i korsningen Östergatan/Hantverkaregatan. Hörnhuset här följer järnvägens sträckning 

snett genom kvarteret. Bebyggelsen kring Hyredammsgatan, Gasverksgatan och Allén är orienterad efter järnvägssträckningen. Banvallen utgör idag 

cykelled som från söder möter upp i Hyredammsgatan. Längre österut ligger Ståstorpsgatan i järnvägens linje och kvarteren Phylatterions och 

Karbinens södra sida är formad av järnvägsträckningen. 

34

Bebyggelsen 

Bebyggelsen i Trelleborg är från olika tidsperioder och olika användningsområden. Centrum har en varierad bebyggelse med stora kulturhistoriska 

och arkitektoniska kvalitéer. Bostadsbebyggelsen är tydligt grupperad efter tidsålder och är mycket arkitektoniskt enhetlig inom kvarteren i de olika 

stadsdelarna. Varje hus, både bostadshus och hus för verksamheter, bör studeras både som enskild byggnad och som en del i en miljö eller längs en 

gata. Miljöerna i staden är generellt mycket fina varför varsamhet och förvanskningsförbud ska beaktas vid ändring och underhåll av varje byggnad. 

Av den medeltida bebyggelsen finns ytterst lite bevarat, egentligen bara klosterruinen och delar av Sankt Nicolaikyrka. Den äldsta profana 

bebyggelsen är från första halvan av 1800-talet och representeras främst av mindre och lägre gathus. Under 1800-talets andra hälft och när 

Trelleborg återfått stadsrättigheterna ökade handeln. Ångkvarnen etablerades och flera magasin uppfördes av handelsgårdarna. Av dessa finns 

ångkvarnens magasin (1904) bevarat liksom Telinska magasinet och Garvaregården (1850-talet) ovan hamnen samt magasinen i kvarteren 

Merkurius och Västerbro, alla orienterade med gavlarna mot stranden. I slutet av 1800-talet och kring sekelskiftet 1900 byggs mycket nytt. 

Trelleborg stod som så många andra städer inför den första stora omvandlingen med stadssanering samt ökade tomtvärden i industrialismens spår. 

Nybyggnadsbehovet var stort på alla områden. Det behövdes lokaler för de nya fabrikerna (Gummifabriken, Gummifabrikens ångpannecentral, 

bryggeri, färgfabrik, sockerbruk med kontorsbyggnad, stall och disponentvilla) och bostäder (flerfamiljshus vid Ripatorget, Söderslättsgatan) åt 

arbetare som anlände från landsbygden. Eftersom Gummifabriken körde sina anställda med buss så långt som till och från Simrishamn varje dag, 

kunde man stävja bostadsbehovet till viss del. Det behövdes också byggnader för samhällets olika institutioner (posten, skolor, sjukhus, brandkår) 

för rättsskipningen (rådhus, polishus). Det krävdes nya kommunaltekniska anläggningar (gasverk, elverk, vattentorn, transformatorstationer). Det 

byggdes också för invånarnas andliga och kroppsliga behov (varmbadhus, biograf, folkets park, stadsparken, frälsningsarmen). Och trycket på den 

affärsmässiga marknaden var stort, det byggdes nya bankhus, hotell och affärspalats med butiker och kontor. Idag utgör många av dessa stadens 

viktiga karaktärsbyggnader och finns framförallt längs Algatan, Nygatan och Hamngatan. Stora delar av denna bebyggelse finns angiven i rapporten 

”Bevare oss väl” (1981). 

Under första halvan av 1900-talet byggs många bostäder. Villakvarteren från olika årtionden är mycket väl sammanhållna. De har en tydlig tidsenlig 

arkitektur med lokal prägel tack vare det röda teglet. 

Vid mitten av 1900-talet förnyas åter en del av bebyggelsen. Tydligast är omvandlingen längs Algatan, Nygatan och Hamngatan-Järnvägsgatan. Längs 

gatorna finns många byggnader från 1900-talets mitt vars arkitektur bör uppmärksammas. Dessa byggnader är ofta uppförda i en avskalad 

arkitektur med fina detaljer som är mycket ömtåliga för förändringar. Exempel är Fd Thorssons Modehus Ab vid Algatans södra sida. Affärshuset har 

skärmtak ovan entrén och speciella fönster. Andra exempel är Åhlenshuset vid Algatan, den första HSB-fastigheten (1941) i Trelleborg i hörnet av 

Hantverkargatan-Nygatan, Söderslätts sparbank (1922) vars entré flankeras av Axel Ebbes relief, hörnet Algatan-Valldammsgatan (1930-talet), husen 

i södra hörnen av korsningen Nygatan-Corfitz Beck-Friisgatan (1960-talet), åtta våningshusen vid Lycko Pers väg, hörnet Hantverkargatan-Östergatan 

35

Landmärken 

(1955) och Trelleborgshems första byggnad vid Västergatan i kvarteret Katten (1953). Vid Rusthållargatan-Engelbrektsgatan i kvarteret Stigbygeln 

väster om Liljeborgsskolan finns Trelleborgshems första storbygge på 1950-talet med 85 lägenheter. Arkitekt var Ragnar Näsman. Ett exempel på 

kommunaltekniska verk är transformatorstationen i norra kanten av Folkets park. Transformatorstationens södra sida är utsmyckad med en relief av 

Ragnar Näsman. Reliefen visar livet och arbetet i staden. 

Landmärken i centrum är både höga byggnader som syns vida omkring samt byggnader som kan betraktas som symboler, oftast en kombination av 

båda kriterierna. Gamla vattentornet ritat av Ivar Tengbom 1912 och Gummifabrikens silotorn är de landmärken som är visuellt tydligast utifrån 

landskapet och i staden. Även skorstenen vid Gummifabrikens ångpannecentral och S:t Nicolaikyrka är riktmärken i staden. I gatustrukturen utggör 

Gummifabrikens äldsta byggnad i hörnet Henry Dunkers gata-Johan Kocksgatan ett blickfång liksom Posthuset och Järnvägsstationen vid hamnen. I 

hamnen är porten ett riktmärke och en symbol för staden och hamnen. Bensinmacken vid Östergatan visar tydligt gatan som infartsled. 

Platsbildningar och mötesplatser 

Förutom Gamla Torg och Stortorget finns det många platsbildningar i gatukorsningarna. Bankhörnan i korsningen Algatan-Kontinentgatan- 

Österbrogatan, Kapellplan vid Hantverkargatan-Ljunitsgatan, Ripatorget vid Ripagatan. Även rondellen vid Valldammsgatan och Hedvägen är en 

tydlig platsbildning med kiosk och utrymme kring hörnbebyggelsen. Rådhustorget används vid festivaler och musikevenemang men även i vardagen 

som en skojig lekplats för barn där konstverket blir en klätterställning. Folkets park anlades av stadens arbetare 1897 som festplats och har genom 

tiderna spelat en viktig roll i Trelleborg. Parken och byggnaderna är viktiga i staden med tydlig koppling till arbetarrörelsen och industrin. Folkparken 

har fortsatt att utvecklas och rymmer i dag även en skateboardpark där barn och unga kan mötas tillsammans med vuxna. Stadsparken, en 

rekreationspark, är typisk för sin tid med promenadstråk i engelsk stil. Stortorget är stadens främsta handelsplats. Kring torget ligger museet, 

biblioteket och restauranger och butiker. Här möts man spontant när man går genom staden och man kan höra många språk talas. Trelleborgs övre 

station har sedan järnvägen anlades i slutet av 1800-talet varit en plats för möten mellan människor. Förutom busstation finns här i dag Gasverket, 

som används som ungdomshus, den katolska kyrkan samt kommunala förvaltnings byggnader och arbetsplatser. 

Hamnen har genom alla tider spelat en avgörande roll för Trelleborg. Fisket, spannmål, och handel var alla viktiga näringar, och beroende av 

hamnen och havet på olika sätt. Här har handlande träffats och ännu i dag är hamnen navet i trafiken till kontinenten. Den äldsta strukturen av 

hamnen med mittelbron är bevarad sedan hamnanläggningen byggdes. Hamnen har ett stort kulturhistoriskt värde där värdet tydligast definieras av 

mittelbron, samt karaktärsbyggnaderna posthuset, järnvägsstationen, tullhuset och magasinen. Även GM:s lager och kontorsbyggnad med koppling 

till stadens expansion i mitten av 1900-talet har ett kulturhistoriskt värde. 

36

Grönstruktur 

I centrum finns många gröna platser och stråk som ger karaktär åt staden. Stadsparken, Folkets park, parken kring kyrkan, grönområdet kring 

Trelleborgen och vid Gissebergshejdan är de största grönområdena. Alla har olika karaktär och har tillkommit genom olika bestämmelser, beslut och 

för olika ändamål och representerar på så vis olika stadsplaneideal, ideologier och epoker. 

Viktiga gröna stråk är framför allt Sankta Gertruds väg som är medvetet anlagd som en esplanad. Tydliga och viktiga gröna stråk är även alléerna 

Nygatan, Skyttsvägen och Hedvägen. De uppvuxna träden kring karaktärsbyggnader som skolor, hamnmagasinen vid Hamngatan och grönområdet 

vid tullhuset i hamnen ger ytterligare karaktär till platserna. 

37

Förvaltning och utveckling 

Inom det område som i Länsstyrelsens Kulturmiljöprogram för Skåne definieras som särskilt värdefulla kulturmiljöer ska kulturmiljöunderlag 

upprättas vid ändring av såväl enskilda byggnader som miljöer, för att säkerställa att de kulturhistoriska värdena tas tillvara. Kulturmiljöunderlag kan 

vara antikvarisk förundersökning av enskilda byggnader vid ändring eller underhåll samt kulturmiljöutredning/analys av större eller mindre 

områden. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader ska förses med varsamhetsbestämmelser och förvanskningsförbud i detaljplan. 

Befintliga byggnader har stora arkitektoniska och kulturhistoriska värden oavsett ålder. Ändringar ska utvärderas mycket noga. I dag värnar vi om 

det tidiga 1900-talets byggnader, vilket är positivt, men ser inte värdena lika lätt i modernare bebyggelse. Byggnaderna från 1900-talets mitt är 

känsliga för ändringar. I framtiden kommer vi att vara särkilt stolta över de många fina 1930- till 1960-talsbyggnader i Trelleborg med bevarade 

detaljer som exempelvis öppna balkonger, räcken, entrédörrar, fönster, fasadtegel och lertegeltak. Kulturhistoriskt och arkitektoniskt värdefulla 

byggnader ska förses med varsamhetsbestämmelser och förvanskningsförbud i detaljplan. 

Bevarandeprogram bör upprättas. 

Kvarter och gatusträckningar i staden är oftast mycket väl sammanhållna i arkitektur och skala. Detta är utmärkande för Trelleborg. Dessa värden 

ska bevaras och värnas noggrant vad gäller material, färgsättning, skala och detaljer. Varje byggnad ska betraktas var för sig men samtidigt som en 

del i en miljö eller gatusträcka. Egnahemstomter bör inte förtätas med nya bostadshus i kvarterens mitt. 

Rivningar bör tillåtas mycket restriktivt. Många handelsgårdar med magasin samt industribyggnader är redan rivna. De som återstår ska bevaras 

men kan få ny anpassad användning. 

Lucktomter och parkeringsplatser i staden kan bebyggas med väl anpassad bebyggelse. Ny bebyggelse ska anpassas i uttryck och skala med hänsyn 

till siktlinjer och gatustrukturer. I centrum ska låg bebyggelse tillåtas vara kvar även om huset bredvid är mycket högre, exempelvis kvarteret Myran 

vid Algatan. Olika höjder på hus och brandgavlar vittnar om äldre byggnadsordningar där tillåten höjd ofta var inskrivet. 

Kvarters- och gatustrukturen från olika tidsepoker ska värnas. Ny bebyggelse ska anpassas till de befintliga mönstren. Tydliga stadsplaner som 

exempelvis rutnätsstaden och medeltidsstaden ska inte ändras och äldre gator och stråk bör inte skäras av. Flera gator kan dock med fördel bli 

gågata eller cykelstråk. De gamla infartslederna både i öst-västlig och nord-sydlig riktning bör värnas och hållas öppna som långa stråk. 

Johan Kocksgatan var när den byggdes en paradgata längs med fabrikerna. I dag är gatan inte lika framträdande eftersom Sankta Gertruds väg 

upplevs mer attraktiv tack vare trädraderna och villorna. Längs Johan Kocksgatan finns flera lucktomter. Vid planering av ny bebyggelse i dessa bör 

man hämta inspiration från äldre fotografier både vad gäller byggnader, grönska, trottoarer och gatubeläggning. Vid 1900-talets mitt arbetade 

väldigt många i området. Nya verksamheter kan öka flödet av människor vilket kan få en följd att vägen blir mer livaktig. 

38

Järnvägsstrukturen kan med fördel förtydligas genom att gamla järnvägssträckningar används som cykel-, promenad- och ridleder och att 

Gasverksgatan med förlängning västerut fortsättningsvis följer linjen. Kvarter och bebyggelse som byggts och anpassats efter järnvägssträckningarna 

ska bevaras. 

Siktlinjerna mot landmärken och byggnaderna som utgör landmärken ska alltid behandlas varsamt och beaktas. Landmärken är: gamla vattentornet, 

Gummifabrikens silotorn, skorstenen vid Gummifabrikens ångpannecentral, S:t Nicolaikyrka, Gummifabrikens äldsta byggnad i hörnet Henry 

Dunkers gata-Johan Kocksgatan, Posthuset och Järnvägsstationen vid hamnen. I hamnen är porten ett riktmärke och en symbol för staden och 

hamnen. 

Ripatorget kan med fördel utvecklas till en mer attraktiv plats. Byggnaderna kring torget är arkitektoniskt värdefulla och på västra sidan uppförda av 

Gummifabriken. 

Gamla Torg har fått en något undanskymd plats när centrum förskjutits österut. Torget med fin småstadskaraktär och de medeltida gränderna bör 

lyftas fram som historiskt viktiga platser i staden. Torget ligger nära Trelleborgen, kyrkan och klosterruinen och dessa kan man ge ett gemensamt 

sammanhang. Alla platser behöver dock inte fyllas med liv och rörelse, det är även viktigt att det finns lugna platser i centrum. 

Folkparken och stadsparken är två olika parker som anlagts med olika utgångspunkter. Parkerna är viktiga att behålla och det är positivt att fortsätta 

utveckla dessa i samma tänkesätt som med skateboardparken vid Folkets park. 

Hamnområdet kan genom ny trafik med pågatågen återuppstå som den centralpunkt det varit. 

Hamnens struktur med mittelbron och porten är särskilt viktiga att bevara. 

Om västra hamnen blir ett nytt bostadsområde kan traditionen med kallbadhus och sommarrestaurang på piren återuppväckas. 

Generellt bör alla gröna strukturer och stråk i staden bevaras. Vid utveckling av områden kan man hitta inspiration från äldre fotografier som visar 

tidigare strukturer med gröna stråk. 

39

Utredningsområden 

Mellan Ångkvarnen och den gamla stationen 

Hamngatan och Järnvägsgatans slutna bebyggelse med flera karaktärsbyggnader (järnvägsstationen, tullhuset, posthuset, magasinen och många 

ståtliga bostadshus) ger i dag en fint första intryck av staden. Längs gatan finns dock lucktomter och stora parkeringsplatser som är ger mindre 

skönhetsvärden. I området är det särskilt viktigt att värna om magasinen, vilka hör till Trelleborgs äldsta byggnader och med tydlig koppling till 

stadens historia och utveckling. Gatusträckningarna, karaktärsbyggnaderna och siktstråken mot vattentornet och mot havet skall respekteras. Den 

befintliga centrumbebyggelsen bör inte skärmas av från strandlinjen genom hög eller sluten bebyggelse. Ny bebyggelse bör anpassas i skala och 

uttryck till befintliga byggnader. Från äldre fotografier kan man hitta inspiration till ny bebyggelse och gröna stråk. Området öster om 

järnvägsstationen är under planering. I planerna tar man kulturhistoriska värden i beaktande. Inför planeringen av återstående delar av området bör 

kulturmiljöanalys utföras. 

Bussterminalen Trelleborg övre och kvarteret Signalen norr om bussterminalen 

Trelleborg Övre station är i dag en stor och öppen plats med busstrafik. Området avslutas i norr med en grönmålad rundbunker och det före detta 

gasverket. I söder ser man hela tiden toppen av vattentornet. Vid gasverket finns två tegelbyggnader från slutet av 1800-talet, en villa samt magasin 

i trä bevarade. Gasverkets två tegelbyggnader och villan är viktiga att bevara. De berättar om sin tids teknik och arkitektur. Gasverken hade stor 

betydelse för städernas växande bekvämligheter både genom att ge ljus i fabriker och längs gator. I hemmen användes gasen framför allt som 

bränsle till gasspisar. Bebyggelsen kan kompletteras med väl anpassad bebyggelse i skala och uttryck och siktlinjen mot vattentornet hålls öppen. 

Trädridån vid Vikingagatan kan med fördel öppnas upp för bättre inblick till kvarteret. 

Väg- och järnvägssträckningarna är viktiga att bevara för att lyfta fram historien om Trelleborgs många järnvägar genom centrum. De var då mycket 

viktiga för kommunikationerna med regionen och omlandet – liksom trafiken som ska återetableras här i dag. Redan på 1915-års karta var Övre 

station en öppen plats. På ömse sidor om järnvägen finns gator. Här kan människor i vardagen möta både historien och stadens samspel med 

regionen. Ytterligare dimension till historien och upplevelsen ger bunkrarna och sekelskiftets tegelarkitektur. Ny bebyggelse bör inte skära av 

gatusträckningen (gamla järnvägen) eller skymma siktlinjerna mot vattentornet och Gummifabrikens skorsten. 

Cykelstråk mellan hamnen, ångkvarnen och lasarettet 

Ett cykelstråk mellan hamnen och lasarettet är ett positivt inslag i staden. Det föreslagna stråket följer från hamnen Cortfitz-Beck-Friisgatan, som 

delvis redan är gågata. Stråket passerar Stortorget och busstationen och går vidare förbi gamla gasverket till Vikingagatan och Rusthållaregatan. 

40

Cykelleden passerar många intressanta kulturmiljöer och grönområden. Trädplanteringarna vid Vikingagatan och Skyttsgatan är fina miljöer med 

stora skönhetsvärden. Innan lasarettet passerar man Trelelborgshems flerfamiljshus ritade av Ragnar Näsman och korsar därefter Hedvägen. På 

1915-års karta ser man att kvarteret Signalen korsades av en gata. Cykelleden bör följa befintliga gator och i kvarteret Signalen bör man studera den 

gamla vägdragningen. 

Kvarteret Sparven 

Kvarteret ligger direkt väster om Gummifabriken. Här har funnits ett bryggeri varav två byggnader i rött tegel med trappgavlar är bevarade. I norr 

finns en konferensanläggning från 1970-talet och de övriga ytorna är asfalterad parkering. Kvarteret ligger precis mittemellan Gummifabrikens 

industriområde och bostadsbebyggelse. Mitt i kvarteret har man fina siktlinjer mot Gummifabrikens äldsta byggnader i öster och i väster 

Hejdridaregatan som kantas av gathus. Mot norr blickar man in mot Sankta Gertruds ståtliga villakvarter och esplanad. De gamla 

bryggeribyggnaderna ska beaktas när ny bebyggelse planeras i kvarteret samt att den strategiska placeringen mellan industri och bostäder tas till 

vara. Siktlinjerna bör bevaras. 

Centralskolan 

Centralskolans byggnad längs med Nygatan är Trelleborgs äldsta skola från 1876. Den ritades och uppfördes av stadsbyggmästaren Nils Möller. 

Skolan består i dag av en byggnadskropp längs Nygatan och en byggnadskropp från tidigt 1900-tal längs Hesekillegatan. Byggnaden längs Nygatan är 

kraftigt ombyggd genom bland annat tilläggsisolering med tegel. Byggnaden är i sitt nuvarande skick inte omistlig i stadsmiljön. Skolan är dock 

Trelleborgs äldsta och bör bevaras och återställas i sitt ursprungliga uttryck exteriört. Ändring eller en eventuell rivning ska föregås av antikvarisk 

förundersökning och dokumentation. 

Tomten väster om skolan har till synes inte varit bebyggd tidigare, vilket man ser på 1915-års karta. Tomten har istället varit öppen mot 

Stadsparken. Norra sidan av Nygatan kantas av institutionsbyggnader som skolor, brandstation, elverket och vattentornet. Detta är ett utmärkande 

drag i gatulinjen och i staden. De flesta institutionerna är samlade gruppvis i staden. För en tätare bebyggelse är det möjligt att bebygga den öppna 

ytan väster om skolan. Ny bebyggelse ska placeras i linje med den befintliga skolan för att ge utrymme till staketet och trädplanteringen. Staketet 

med kraftiga stenpelare och trädplanteringen mot Nygatan ska bevaras. Ny bebyggelse bör vara institutioner för att behålla den tydliga 

användningen av byggnaderna vid gatan. Längs Nygatan finns en tydlig siktlinje mot vattentornet. Denna siktlinje ska inte byggas för, varför ny 

bebyggelse ska anpassas i skala till befintliga byggnader. Inför ändringar ska antikvarisk förundersökning utföras. 

41

Brandstationen 

Brandstationen ligger öster om gamla elverket/varmbadhuset och polishuset på Nygatan. Polishuset uppfördes 1913 i stram klassicerande 

tegelarkitektur. Vid östra sidan av polishuset ligger brandkåren. Brandkåren var tidigare inrymd i en mindre byggnad bakom polishuset på samma 

fastighet. En del av den gamla byggnaden finns kvar inne på gårdsplanen. Brandstationen uppfördes 1925 när polisverk och brandmanskap skiljdes 

åt. Den symmetriska byggnaden är uppförd i rött tegel med en frontespis och välvda portar. Brandstationen utökades med en tillbyggnad åt öster 

1964, ritad av Malmöarkitekten Sture Kjelwe. Brandstationen och det gamla polishuset ligger indragna från gatulinjen så att en gårdsplan bidas 

framför byggnaderna. Byggnaderna är välbevarade och brandkåren finns här än i dag. Längst i öster står ett fristående tvåvåningshus, marken intill 

detta används som parkering. Parkeringsplatsen var bebyggd på 1960-talet. Längs det före detta järnvägsspåret öster om kvarteret går en cykelled 

åt nordväst mot Hyredammsgatan 

Byggnaderna (polishuset, brandstationens båda byggnader och det fristående huset) är särskilt kulturhistoriskt värdefulla och omistliga i 

stadsbilden. De är viktiga symbolbyggnader för brand- och polisväsendet, uppförda successivt i tidsenlig arkitektur. Byggnaderna utgör en del i det 

institutionsstråk som är lokaliserat till Nygatans norra sida. Alla institutionsbyggnaderna ligger indragna från gatulinjen. Från Nygatan och från 

gården syns vattentornet tydligt som landmärke och riktlinje i staden. 

De särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna ska bevaras. De mindre byggnaderna inne i kvarteret ger karaktär till innergården och bör 

bevaras. Det fristående huset bevaras och kan sammanbyggas med ny bebyggelse. Parkeringsplatsen bebyggs med fördel. Ny bebyggelse ska 

anpassas i skala och uttryck till kvarterets bebyggelse och så att siktlinjen mot vattentornet behålls. Det är särskilt viktigt att den gamla banvallen 

där cykelvägen går i dag bevaras i stadsstrukturen. Inför planering och ändringar ska antikvarisk förundersökning utföras. 

42

VÄSTER 

43


Stadens västra delar sträcker sig från Tommarpsvägen västerut med bostadsbebyggelse längs Stavstensvägen, kring Flaningen och i Prästahejdan. Längre 

västerut är det ett stort verksamhetsområde med olika industrier, reningsverk och avfallsanläggning. Landskapet är flackt men sluttar mot stranden och var 

tidigare betes- och jordbruksmark. Den äldsta bebyggelsen återfinns längs de medeltida infartsvägarna från väster (Stavstensvägen) och norr 

(Tommarpsvägen). 

Under andra halvan av 1800-talet växer staden och en karaktäristisk förstadsbebyggelse uppstår längs de gamla infartsvägarna. Det sanka partiet väster om 

Ståstorpsån utdikas och istället uppstår en damm kallad Flaningen strax ovanför åns utlopp, på dess norra sida. Det är möjligt att dammen utgör en rest av 

täktverksamhet. Stavstensvägen går fram parallellt med strandlinjen och längs denna uppförs en mängd boställen, framför allt fiskartorp men också arbetar- 

44 

Trelleborg i början av 1800-talet. 

Industrialiseringen har ännu inte satt in och 

staden har inte expanderat utanför sin 

medeltida utsträckning. Bebyggelsen tar i 

väster slut vid Västra Vallgatan- 

Västerbrogränd. Längs Tommarpsvägen 

ses en ensamliggande gård på en höjd – 

det bör vara Hallemöllan. Ståstorpsån 

slingrar fram i ungefär samma fåra som i 

dag, men av Flaningen ses inget, istället 

finns ett stort sankt parti med biflöde 

väster om ån (ungefär vid nuvarande 

Sjöviks industriområde). Skånska 

Rekognosceringskartan 1820.

och hantverkarbostäder, torp och smågårdar och på 1870-talet anläggs ett tegelbruk långt ut på Väster Jär. Sjölins tegelbruk hade som mest en årsproduktion 

av en miljon tegel per år och verksamheten upphörde på 1920-talet, troligen för att man saknade järnvägsförbindelse. Avsättningen var sannolikt mest lokal 

men en del kan ha skeppats ut. I området bröt man en moränlera som gav ett rött tegel och som kommit till användning för en stor del av Trelleborgs 

byggnader från denna period. Tegelbruket låg intill Stavstensvägen, vid Krokvägen. Tegelbruksbyggnaderna är borta liksom de täkter som låg norr om 

tegelbruket. Krokvägen verkar däremot vara utlagd där tegelbrukets kombinerade väg och smalspårsbana till lertäkterna låg. 

Till höger i bild ser man Tommarpsvägen och Stavstensvägen gå samman. 

Slussgatan verkar inte vara utlagd, men här finns redan ett gytter av små hus, 

som fått benämningen Friheden (troligen anspelande på att det låg utanför 

stadsgränsen). I kartbilden ser man även Ståstorpsån och huvudsakligen norr 

om denna tre uppenbart anlagda dammar, Flaningen. Möjligen är de större 

byggnaderna ett tegelbruk. Längs Stavstensvägen har det börjat uppföras en 

mängd småställen, medan det verkar gå långsammare vid Tommarpsvägen. 

45 

Stavstensvägen längre västerut. De större byggnaderna är Sjölins tegelbruk. 

Brukets tomt verkar sträcka sig över Stavstensvägen. Omgivande 

bostadsbebyggelse utgörs troligen mest av fiskartorp och arbetarbostäder för 

tegelbruksarbetarna. Båda kartbilderna är från karta över Trälleborgs 

Landtkommun 1886-1888.

Bebyggelsen längs Stavstensvägen är varierad och består av olika typer av småhus, ibland i form av parhus. Under 1920- och 30-talen har lediga tomter 

bebyggts med egnahem. Från 1970-talet och framåt har allt fler av de äldre husen ersatts med nybyggen, mestadels kataloghus. 

Väster Jär, eller Västra Gärd som det heter på Häradsekonomiska kartan 1915. Stavstensvägens norra sida har fått en i stort sammanhängande bebyggelse, medan det ännu 

finns gott om luckor på dess södra sida. Mitt i bilden ses Sjölins tegelbruk med smalspårsbana och lertäkter. Mittemot tegelbruket är ett parti markerat som park eller 

trädgård, men troligen har det varit upplags- och utskeppningsplats. Stavstensvägen löper parallellt och nära stranden. Notera hur all bebyggelse ligger lokaliserad intill 

vägarna, bortsett från någon enstaka gård. Befolkningen var inte längre beroende av jordinnehav för sin försörjning. Man skulle kunna säga att staden tagit ett kliv ut på 

landet. 

46

Under 1970-talet skedde stora förändringar då en ny västlig infart drogs in i Trelleborg på utfyllnadsmark och Stavstensvägen avskiljdes från stranden och 

havet. Gatan avstängdes också för genomfartstrafik och slutar med en vändplan i väster. Stavstensvägen har dock kvar en tydlig karaktär av äldre infartsgata 

med karaktäristisk randbebyggelse av skiftande småhus på långsmala tomter. Vidare skedde mindre exploateringar med bostadsbebyggelse på dess norra sida 

och i norr anlades ett stort industriområde. Mellan bostadsbebyggelsen längs Stavstensvägens västra del och industriområdet ligger sedan 1980-talet två 

koloniområden, Väster Jär och Sjöviken. Båda är bebyggda med typiska kolonistugor på lotter om cirka 300 m 2 . 

Längs Tommarpsvägen skedde inte ett lika hastigt och omfattande bostadsbyggande som vid Stavstensvägen, läget var helt enkelt inte lika förmånligt. Man 

hade inte samma tillgång till stranden och fiske, och heller ingen industri liknande Sjölins tegelbruk. Småställena verkar ha legat ganska glest och troligen 

delvis varit beroende av jordbruksarbete, antingen på egen mark eller som daglönare på större gårdar, eller troligare både och. Den äldre bebyggelsen längs 

nedre delen av Tommarsvägen är borta men efter Prästahejdan, på Väster Vång, finns det kvar en äldre halvagrar bebyggelse. 

Tommarpsvägen på Generalstabskaratn 1864. I höjd med nuvarande Hallabacken står en 

vindmölla - Hallemöllan. Bebyggelsen är gles. En liten husansamling ses ungefär mitt i kartan. 

Jämför med den redan då tätbebyggda Stavstensvägen. 

47

Tommarpsvägen på Häradsekonomiska kartan 1915. Förvånande lite verkar ha hänt på 50 år om 

man jämför med Generalstabskartan. Den största synliga förändringen är Malmö-Trelleborgs 

Järnväg, som öppnade 1886. Ungefär där järnvägen passerar vägen ser man samma 

husansamling som i den äldre kartan. Denna bebyggelse finns ännu kvar. Hallemöllan är däremot 

riven efter en brand i början av 1900-talet 

Det dröjde fram till 1960-talet innan två stora utbyggnadsprojekt genomfördes i västra Trelleborg. Det var dels Prästahejdan där det uppfördes villor och 

gruppbyggda småhus, dels Hallabacken som på ett för perioden typiskt vis delades upp mellan allmännyttan och bostadskooperationen – Trelleborgshem 

samt Riksbyggen och HSB. Här uppfördes trevånings lamellhus längs en svängd gatusträckning utan genomfartstrafik. Man fick på så vis en gatusida med 

biltrafik och parkeringar och en gårdssida helt fri från bilar. Bebyggelsen sluter sig nästan helt runt en grön och trafikseparerad gård med lekplatser – en 

perfekt barnmiljö! I söder är gården förbunden med Flaningens grönområde. Området upplevs som enhetligt i fråga om skala och hustyp utan att bli 

stereotypt då varje byggherre uppförde sin egen husmodell. Mest ambitiösa är HSB:s gulteglade trevåningshus med sammanlänkade huskroppar. Länkarna 

mellan husen består av överbyggnader och under dessa leder passager från entrésidan vid Hallasvängen till ett bilfritt, gemensamt grönområde. Passagerna 

skapar effektfulla siktlinjer mellan framsida och baksida, mellan offentligt och privat, och betonar bebyggelsens växelspel mellan öppenhet och slutenhet. Det 

här sättet att bygga för mer tankarna till 1940- och 50-talens grannskapsenheter än miljonprogrammet. 

48

49 

Stavstensvägens 

sträckning in mot 

staden, med 

gummifabrikens 

skorsten i fonden. 

Gatan är smal och 

kantas av hus på 

båda sidor.

50 

Typisk bebyggelse 

längs Stavstensvägen: 

gathus, fiskartorp samt 

ett och annat 

egnahem. 

Kännetecknande är 

småskaligt och lågt. De 

äldre husen har 

putsade eller röda 

tegelfasader, 

egnahemshusen är 

uppförda i rött eller 

gult tegel. Husen har 

sadeltak, täckta med 

papp, eternit eller 

vingtegel.

51 

Flaningen med 

Gissbergshejdans 

höghus i 

bakgrunden.

52 

Tommarpsvägen på 

Västervång strax 

utanför Prästahejdan. 

Småskalig och lantlig 

bebyggelse av 

småbruk och 

koställen. Vägen har 

en typisk slingrande 

sträckning.

HSB:s flerbostadshus på Hallabacken, från entrésidan… och gårdssidan. 

53

Värdering 

Trelleborg är utpekat i Länsstyrelsens regionala kulturmiljöprogram och med giltighet för Väster lyfter man fram 1800-talets strand- och infartsbebyggelse. 

Väster berörs även av kulturmiljöstråket Per Albin-linjen med de karaktäristiska betongbunkrarna som uppfördes längs Skånes kust i samband med andra 

världskriget. Insprängda bland bostadsbebyggelsen längs Stavstensgatan ligger ännu ett antal bunkrar kvar. 

Väster är detaljplanelagt och bebyggelse kan vara skyddad genom varsamhetsbestämmelser i Plan och bygglagen 8 kap 14 § och förvanskningsförbud PBL 8 

kap 13 §, samt med utökad lovplikt för ändring och underhåll. Varsamhetsbestämmelserna gäller alltid även om dessa inte utpekats särskilt i detaljplan, 



Kvarters- och gatustrukturen från olika tidsepoker 

Den långa, svagt böjda infartsgatan, Stavstensvägen, är stadens västra infart sedan medeltiden. Dess svaga böjning beror på att den följt den flacka 

strandkanten där det inte funnits några topografiska hinder att gå förbi. Gatans förhållandevis raka dragning gör att man längs hela sträckningen har 

långa siktlinjer, trots att gatan är förhållandevis smal. Kvarteren följer traditionellt gatusträckningen och består av en husrad på långsmala tomter på 

vardera sidan gatan. 

Tommarpsvägen är stadens gamla förbindelseled mot byarna Västra Tommarp och Skegrie samt vidare mot Malmö och har en mer slingrande 

sträckning. Det är typiskt för medeltida vägsträckningar (undvika blöta partier och stigningar) och visar hur man rört sig i landskapet för 1 000 år sedan 

eller mer. 

Hallabacken har en typisk matargata, Hallasvängen, som går runt utanför bostadsområdet. Detta gör att man fått ett trafikseparerat område med en 

grön, bilfri gård för lek och samvaro. Detta trafikplaneringsideal formaliserades i slutet av 1960-talet i den lilla skriften Scaft och fick mycket stor 

genomslagskraft. Det var ett sätt att möta den ökade privatbilismen. 


Malmö-Trelleborgs Järnväg (1886-1960) passerade Tommarpsvägen och gick vidare åt nordväst där nästa station var Skytts Tommarp (alltså Västra 

Tommarp, men för att undvika förväxling med andra ”Tommarp” fick stationen detta namn). Banvallen ligger inte kvar men dess sträckning ses ännu 

på flygfoto. 

Bebyggelsen 

54

Längs de medeltida infartsvägarna finns karaktäristisk randbebyggelse av småhus. Detta är särskilt tydligt längs Stavstensvägen, som tillsammans med 

Västergatan är Skånes längsta infartsgata med en typisk randbebyggelse av gathus. Längs Tommarsvägen ligger husgrupper av koställen och torp 

utanför stadsbebyggelsen. Dessa har tillkommit under 1800-talets första hälft och speglar de landskapsmässiga och demografiska förändringar som 

skedde i följd av jordbrukets skiftesreformer. Bebyggelsen har också tydliga kopplingar till staden som gav möjligheter till extra inkomster. Det var 

sannolikt svårt att föda en familj på de små jordlotter som stod till buds för de obesuttna och småbrukare som slog sig ner vid Tommarsvägen. 

HSB:s flerbostadshus i Hallabacken (kvarteret Boplatsen, från 1967) har stora arkitektoniska och samhällshistoriska värden och vittnar om en mycket 

expansiv fas i Trelleborgs historia. Bebyggelsen är dessutom välbevarad. Husen är av en typ, trevånings lamellhus, som var miljonprogrammets 

vanligaste och som introducerades med funktionalismen kring 1930 och som i princip försvann ur svenskt bostadsbyggande efter 1975. Grupperingen 

av huskropparna avviker dock från hur det brukade se ut vid denna tid och även att länka samma hus var ovanligt. 

Grönstruktur 

Flaningen med dess anlagda dammar är det största grönområdet i västra Trelleborg. Området har utgjorts av sanka strandängar till Ståstorpsån och 

har aldrig varit bebyggt. Detta grönområde hänger samman med Hallabackens grönstruktur, att man skulle kunna röra sig över ett stort och bilfritt 

område. Längre västerut är Albäcksskogen ett populärt strövområde och Trelleborgs närmaste ”skog”. 

55

Förvaltning, utveckling 

Stavstensvägen skall inte rätas eller breddas. Ny bebyggelse skall anpassas till den befintliga och ett varierat intryck inom vissa givna ramar skall 

eftersträvas. Hushöjder bör inte överstiga en våning och fasadmaterial bör vara rött tegel eller puts. Trähus bör tillåtas endast för ekonomibyggnader. 

Grönytan mellan Stavstensvägen och E6/E22 får inte privatiseras då tomtgränserna följer den gamla strandlinjen, som anger stadens ursprungliga 

utsträckning. 

Tommarpsvägen skall inte rätas eller breddas. Sedan den stängts av för genomgående trafik med tillkomst av ringvägen så bör dess betydelse som 

förbindelselänk förtydligas genom att man ordnar så att det blir en gång- och cykelbana, som planskilt korsar ringvägen. Gatustrukturen bör inte 

byggas igen utan det bör även fortsättningsvis finnas utblickar mot slätten. Ny bebyggelse placeras med fördel i anslutning till befintliga hussamlingar 

och bör anpassas avseende skala, hushöjd och tomtstorlek till befintlig bebyggelse. Vid en framtida utbyggnad av Västervång skulle den nedlagda 

järnvägslinjen kunna läggas ut som gång- och cykelväg. Man borde då även kunna undersöka hur mycket som finns kvar av banvallen i sin hela längd 

för att eventuellt skapa en snabb cykelväg mellan Malmö och Trelleborg. 

HSB:s flerbostadshus i kvarteret Boplatsen bör förses med förvanskningsförbud och/eller preciserade varsamhetsbestämmelser i detaljplan med 

hänvisning till dess arkitektoniska värde och välbevarade status. En del av de andra flerbostadshusen i Hallabacken är inplåtade i någon 

energieffektiviseringsåtgärd och ser inte så roliga ut. För att återuppväcka ursprunglig arkitektur och förtydliga områdets karaktär bör man titta på 

andra lösningar då nuvarande inplåtning tjänat ut. Detta skulle sannolikt också öka områdets attraktivitet. Grönstruktur och bilfritt brukar vara sådant 

som uppskattas av de boende i denna typ av områden och förändringar bör inte göras utan att man efterfrågar de boendes åsikter. 

56

NORR 

57


Till norra Trelleborg räknas i detta sammanhang de stadsdelar som är belägna norr om Hedvägen. I väster är Tommarpsvägen gräns mot västra delarna, i öster 

är Kontinantalbanans gamla sträckning samt Malörtsvägen gräns mot östra delarna. Norr delas i två nästan likstora hälfter av väg 108. Väster om vägen finns 

några industriområden samt bostadsbebyggelse från 1970-talet och framåt; öster om vägen finns, förutom bostäder från 1920-tal och framåt, flera viktiga och 

större anläggningar: Trelleborgs lasarett, Norra kyrkogården, Östervångsparken, Idrottsplatsen och Söderslättshallen samt stadens nya vattentorn. 

Området genomkorsas av den medeltida utfartsvägen Klörupsvägen, som numera är ersatt av väg 108. I väster utlöper Tommarpsvägen (behandlas i kap 

Väster) som också hör till stadens medeltida utfartsvägar. Av äldre datum är även Hedvägen, sträckningen från Söderslättsgatan och hela vägen fram till 

Tommarpsvägen. Under 1800-talets första hälft, sannolikt i samband med enskifte och laga skifte, tillkom även Östervångsvägen och Lillevångsvägen. 

Landskapet var före jordbruksskiftena i princip obebyggt och har sedan medeltid och fram till nutid använts som jordbruksmark. Markplanet sluttar åt söder, 

särskilt märkbart i de östra delarna vid Östervångsvägen. I öster avgränsades Norr från 1898 till 1970 av Kontinentalbanan. 

58 

Från Trelleborg leder Klörupsvägen norrut. På en höjd 

ovanför staden står Sandmöllan med mjölnarbostad, i 

övrigt saknas bebyggelse. I kartbilden ses också 

Hedvägen och Tommarpsvägen. Hesekilleån rinner förbi 

Hese Källa och mynnar vid Österbro. Skånska 

Rekognosceringskartan 1820.

Vannhög-Änghög-Flinhög 

Detta område är i huvudsak bebyggt efter 1970. I dess västra delar har det anlagts ett industri- och verksahetsområde. Här finns även ett mindre 

koloniområde, vars södra gräns anger var Malmö-Trelleborgs Järnväg gick fram. Trafiken på denna nedlades 1960 men spåret låg kvar till Tommarpsvägen 

fram till mitten av 1980-talet och utnyttjades som industrispår. I övrigt är nya gator och byggnader anlagda rakt över det tidigare spåret. En mindre del av 

59 

Jämfört med föregående bild har staden vuxit något norrut, ett 

antal nya vägar har anlagts (av någon anledning redovisas inte 

Hedvägens östra sträckning) och längs dessa har det tillkommit 

ett antal jordbruk (ofyllda kvadrater) och framför allt en 

randbebyggelse av koställen och torp (svarta prickar). 

Generalstabskartan 1864.

Maskinvägen samt Slåttervägen har samma sträckning som en av de mindre vägar vilka tillkom under 1800-talet. Denna väg hade förbindelse med 

Lillevångsvägen (även den en 1800-talsväg), som ligger kvar i sin övre sträckning norr om Lillevångsskolan. Någon äldre bebyggelse i anslutning till dessa finns 

däremot inte kvar. 

Söder om Kungavägen ligger ett område med 1970-talsvillor grupperade runt två vägcirklar med en gemensam liten gröning i mitten. Den hela tiden svängda 

gatan ger intressanta perspektiv och ett lättnavigerat område. Bebyggelsen är utformad efter den upprepningens estetik som präglade bostadsbyggandet 

under 1960- och 70-talen. Samma vägmönster har i viss mån även använts för området norr om Kungavägen, men här har de två vägcirklarna förenats av en 

yttre väg och den klara strukturen gått förlorad. Denna grupphusbebyggelse har också en mer varierad utformning, som en reaktion på rekordårens estetik. 

Villabebyggelse söder om Kungavägen. Variation är inte det mest slående. 

60

Klörupsvägen 

Klörupsvägen är stadens gamla in- och utfart åt norr och övergår söder om Hedvägen i Norregatan. Vägen har kvar sin medeltida sträckning, är inte breddad 

och är belagd med gatsten och ger på så vis ett äldre intryck. Intill vägen står Sandmöllan, som är den enda bevarade stubbamöllan i Trelleborg (en så kallad 

holländaremölla från 1800-talet finns i Kyrkoköpinge – de enda bevarade möllorna i Trelleborg). I övrigt kantas vägen huvudsakligen av modernare 

bebyggelse. Det är först när man kommer utanför stadsbebyggelsen, norr om Havrejordsvägen, som man finner en ansamling av äldre hus. Denna husgrupp 

av torp och småställen finns med redan på Generalstabskartan 1864 och kallas Gränstorp på Häradskartan 1915. Husen ligger precis intill Trelleborgs 

landskommuns gamla gräns och består av en ansamling av torp och småställen, därav namnet. 

61 

Mitt i kartbilden ses Klörupsvägen och husansamlingen Gränstorp. Även 

längre söderut längs vägen finns en spridd bebyggelse av torp och 

småställen samt gårdarna Högalid och Petersborg. Man kan notera att all 

bebyggelse ligger samlad intill infartsvägarna och det är först norr om 

landskommunens gräns man finner utskiftade gårdar. Landskommunen 

bestod av stadens gamla vångar och hade tidigare varit så gott som 

obebyggda. I kartbilden ser man också Havrejordsvägen som passerar 

Kontinentalbanan i dess ursprungliga sträckning (1898-1970) och fram till 

Östervångsvägen. Väster om Klörupsvägen går Mittelvägen i ungefär 

samma sträckning som 108:an har i dag och därefter Lillevångsvägen. Båda 

dessa vägar går fram till Landskommunsgränsen.

62 

Klörupsvägen i höjd 

med Norra Kyrkogården. 

Gatan har en 

svagt slingrande 

sträckning, är belagd 

med smågatsten och 

kantas av en varierad 

bebyggelse av gathus 

och egnahem.

Norra Kyrkogården-Östervångsparken-Idrottsplatsen 

Detta stora grönområde är anlagt från 1910-talet och är beläget mellan Klörupsvägen och Östervångsvägen. Norra kyrkogården lades ut som begravningsplats 

i början av 1900-talet och är en av få svenska begravningsplatser för krigsoffer i samband med första och andra världskriget. Ett stort gravmonument, Örnarna 

av Axel Ebbe, restes 1927. Kapellet är uppfört tio år senare i en stil som för tankarna åt bysantinsk arkitektur samtidigt som de avskalade byggnadskropparna 

placerar anläggningen i 1930-talets funkis. Hur som helst en udda byggnad! 

Östervångsparken och idrottsplatsen anlades på 1930-talet sedan staden bestämt sig för att sälja gamla idrottsplatsen och på dess ställa sälja av tomter för 

egnahem. Området låg vid den här tiden långt utanför staden i en i huvudsak lantlig omgivning. Den nya idrottsplatsen med Vångavallen invigdes 1933 och 

Östervångsparken 1938. Arbetet med dessa allmännyttiga anläggningar genomfördes delvis som arbetslöshetsåtgärder. Läktaren vid Vångavallen är sannolikt 

ursprunglig, men den från början enkla och smäckra träbyggnaden har klätts in med tegel och betong. I anslutning till arenan finns enstaka små 

kioskbyggnader och liknande av äldre typ som börjar bli ovanliga i dag, särskilt när de som här är välbevarde. Detta stora rekreationsområde utvidgades 

ytterligare då Söderslättshallen för inomhussporter invigdes 1974. 

Entrén till Vångavallen är från 1930-talet, men har moderniserats. 

63

64 

Begravningskapell och 

krematorium på Norra 

Kyrkogården. 

Bysantinsk arkitektur i 

Trelleborg.

Knäckekärr 

Knäckekärr är ett större villaområde som anlades på 1970-talet och bebyggdes genom kommunala Centrala Byggnadskommittén. I dess södra del, intill 

Idrottsplatsen finns dock en äldre bebyggelse längs Lillevägen. Det var så kallade barnrikehus som uppfördes för barnrika arbetarfamiljer 1941. Det är små 

fristående hus med putsade eller eternitklädda fasader. Vartannat hus har lagts med långsidan mot gatan och vartannat med gaveln mot gatan. Flera av husen 

har byggts om eller byggts till, men strukturen med husens placering är fortfarande tydlig. Trädgårdarna har använts för odling och flera trädgårdar uppvisar 

fortfarande en mängd fruktträd, bärbuskar och grönsaksland. 

Barnrikehus vid Lillevägen. Just detta i tämligen ursprungligt skick. 

Öster om Lillevägen anlades även ett koloniområde på 1940-talet. Det är flera olika koloniföreningar och enskilda som har kolonier här. I det västra området – 

kolonierna Duvan, Fritiden och Brevduvan – är det tillåtet att hålla djur, som namnen antyder så är det särskilt duvslag. Området har grusade gångar och 

kolonier av varierande slag där en del uppenbarligen mest intresserar sig för brevduvor medan andra har fina små stugor och välskötta trädgårdar. Området 

Norra Sommarstaden i öster är prydligare och tillåter inte djur. Detta område omges i söder av en formklippt avenbokshäck. Häcken är klippt som en 

65

medeltida stadsmur med kreneleringar och trappgavel över entrépartiet. Koloniområdet gränsade i väster till Kontinentalbanan fram till 1970, då denna bana 

fick en ny dragning. Det vara vanligt att man förlade koloniområden intill järnvägar och längs Kontinentalbanan i dess ursprungliga sträckning gränsar även 

Sommarfrid och kolonierna vid nya vattentornet. Längre österut ligger ytterligare ett mindre koloniområde omgivet av åkermark. Dessa kolonier är anlagda på 

1940-talet i en tid av ransoneringar och sågs som ett sätt att stimulera viss grad av självhushållning. Djurhållningen kan också tyda på detta – på den tiden 

säkert mest kaniner och höns. Men även brevduvorna kan kopplas till krigsåren då brevduvor kunde vara det effektivaste sättet att få fram meddelanden i en 

tid när postgången (i alla fall utanför landets gränser) var osäker. 

Grönt (blommigt) kulturarv på koloniområdet Duvan m.fl. 

I detta för Trelleborg högt belägna område uppfördes 1971 stadens nya vattentorn. Det gamla räckte inte till när staden expanderade och man fick 

förmodligen dåligt tryck i ledningarna när utbyggnaden började åt norr, högvattenytan i gamla tornet kom inte att ligga tillräckligt högt. Eller så var 

reservoaren otillräcklig? Det gamla tornet hade en kapacitet på 300 m 3 medan nya tornet fick en reservoar på hela 3 500 m 3 . Vattentornet är uppfört i betong 

och målat vitt och blått. Det är 40 meter högt och syns vida. 

66

Larsgården 

Larsgården vid Östra vång är en utskiftad kringbyggd gård från senare delen av 1800-talet. Till gården hör även nyare ekonomibyggnader. Den södra längan är 

en korsvirkesbyggnad som från början lär ha tillhört den nu rivna ”Eblemannagården” vid Gylle Krok. Gården finns markerad på häradskartan 1915 med 

bostadslängan i västerläge. Även vägen som leder österut direkt från gården finns markerad. Östervångsvägen stryker liksom ursprungligen tätt förbi gården. 

Havrejordsvägen finns markerad redan på 1864 års karta som en förbindelse mellan Klörupsvägen och Östervångsvägen. Markerna kring Larsgården har enligt 

kartorna varit jordbruksmark. 

67 

Larsgården är en av de bäst bevarade 

gårdsanläggningarna från 1800-talet i anslutning till 

staden.

Granlunda – Sommarfrid 

Granlunda var tillsammans med Kattebäck det första stora område som lades ut för att bebyggas med egnahem på 1920-/30-talet. Området har en tydlig 

egnahemsstruktur med friliggande villor på stora tomter, vilket medgav viss självförsörjning. Många av husen har sannolikt innehållit mer än en bostad från 

början. Husen ligger ut mot gatan med trädgård på baksidan vilket ger stadsmässiga gaturum och samtidigt stora grönytor i kvarterens mitt. Typiskt för den 

här egnahemsbebyggelsen är röda tegelfasader eller ljusa putsfasader, ibland med inslag av klassicistiska detaljer som markerade hörn, takfotsgesims eller 

kolonnburen veranda. Husen har sadeltak, mestadels lagda med rött vingtegel. I de norra delarna, runt den lilla gröningen Trekanten, är såväl hus som tomter 

mindre och speglar 1950-talets boendeideal. Här är det både grupphus och individuellt utformade hus, men husstorlek och rödteglade sadeltak håller ihop 

området. Öster om Liljeborgsgatan är det enplans radhus. Även dessa är från 1950-talet och håller hög arkitektonisk klass. 

Egnahem från 1920/30-tal. Utmärkande är branta sadeltak lagda med rött vingtegel, Radhusbebyggelse från 1950-talet. Husen är sammanlänkade av garage och 

små takkupor, sexrutade fönster och markerad takfot. kännetecknas av sadeltak med nätta kupor, gult vingtegel i kontrast till det röda 

fasadteglet och ospröjsade fönster. 

68

På andra sidan om den gamla banvallen ligger Trelleborgs äldsta och största koloniområde, Sommarfrid från 1939. Här finns drygt 200 kolonilotter med 

mestadels välskötta kolonistugor, grönsaksodlingar, fruktträd och bärbuskar samt blomsterplanteringar. Området låg då det etablerades långt utanför staden 

och även om dess etablering inte riktigt kan kopplas till andra världskrigets krisår så fanns det ett behov eller intresse av viss självförsörjning bland 

stadsbefolkningen. 

Lasarettet 

Lasarettet invigdes 1932 och ritades av Landskronas stadsarkitekt, Frans Ekelund. Det ersatte då stadens gamla lasarettvid Östergatan. Vid invigningen bestod 

nya lasarettet av sjukhusbyggnader med ett 90-tal vårdplatser, personalbostäder, pannhus samt kapell. Lasarettet anlades på mark som ställdes till förfogande 

av staden och uppfördes av landstinget. Öster om lasarettet utlades ett koloniområde, Sommarlust, med byggnadsförbud och på så vis reserverades mark för 

sjukhusets framtida utbyggnad. Här byggdes 1965-67 lasarettets östra flygel samt personalbarndaghem. Sedan dess har flera stora om- och tillbyggnader 

gjorts och lasarettet upptar nu ett stort område norr om Hedvägen och är tillsammans med gummifabriken stadens största byggnadskomplex. 

Lasarettsområdet har en tydlig avgränsning norrut genom Frans Malmrosgatan och dess allé. 

En av lasarettets få bevarade byggnader från dess start 1932. Fönster bytta. Frans Malmrosgatan med treradig allé. 

69

Väster om lasarettet uppfördes på 1930-talet större villabyggnader i två våningar med flera lägenheter per hus. Dessa var till stor del avsedda för lasarettets 

personal. 

Barnängen 

Bostadsområdet runt den lilla parken Barnängen är det främsta exemplet på grannskapsenhet i Trelleborg. Denna typ av planering och byggande var vanligt 

vid större utbyggnadsprojekt från 1940-talet och fram till början av 1960-talet. Barnängen består av ett 20-tal lamellhus i två till tre våningar samt tvåvånings 

parhus grupperade runt en gemensam gröning med lekplats och promenadstigar. Söder och öster om den lilla gatstumpen med det folkhemsklingande 

namnet Solsidan är det lamellhus och parhus från 1940-talet, norr därom och även norr om Frans Malmrosgatan är det vinkelställda trevåningshus som skapar 

en tydlig gårdsstruktur mellan huskropparna. En del av bostadshusen är i gavlarna sammanbyggda med små mjölkbutiker i en våning. Området hålls samman 

av sin likartade tegelarkitektur och sakliga utstrålning. Det här är en robust arkitektur som tål en del, men ibland har förändringarna varit väl hårdhänta som 

när hela fasader byggs för med stora, påhängda balkongpartier. Enstaka hus är tilläggsisolerade och inplåtade. 

Öster om Hesekilllegatan är ett bostadsområde med stora flerfamiljsvillor. Det är en fortsättning på området kring Sankta Gertruds väg och bebyggt på 1940- 

/50-talet. Den pampiga Sankta Gertruds väg får en någon abrupt avslutning med en sväng vid Kontinentalbanans gamla sträckning. Då lyckades man bättre 

med den parallella Söderslättsgatan som fått ett riktigt fint 50-talshus i fonden. 

70

Sandmöllan med anor från 1600-talet.Ett landmärke vid Klörupsvägen. Gränstorp vid Klörupsvägen. Lantarbetarbostäder med gavel mot gatan. 

71

72 

Norra Kyrkogården 

med Invalidmonumentet 

av Axel 

Ebbe.

73 

Östervångsparken – 

monumental och 

intim på samma 

gång.

Läktare på Vångavallen. Liten kiosk från 1960-talet på Vångavallen. Ovanligt välbevarad! 

74

75 

Duvans och Brevduvans 

koloniområde 

med nya vattentornet 

synligt i bakgrunden. 

Speciellt för dessa 

båda koloniområden 

är alla duvslag och 

hönshus.

76 

På koloniområdet 

Fritiden kan man se 

denna fantastiska 

avenbokshäck, likt 

en medeltida 

försvarsmur med 

kreneleringar!

77 

Banvallen till 

Kontinentbanans 

ursprungliga 

sträckning (1898- 

1970) bildar ännu 

gräns mellan stad och 

land: på ena sidan 

Granlund och 

Knäckekärrs 

bostadsbebyggelse, på 

andra sidan åkermark 

och trädgårdskolonier. 

Banvallen ligger kvar 

som ett tydligt stråk 

och lämpar sig som 

gång-, cykel och 

ridväg.

78 

Flerfamiljsvillor på 

Rosenvägen mittemot 

lasarettet. Dessa 

byggdes på 1940-talet 

med särskild tanke på 

sjukhusets personal.

Den gemensamma gröningen på Barnängen kantas av både flerbostadshus… och flerfamiljsvillor. Allt sammanhållet av gult fasadtegel och röda tegeltak. 

79

Värdering 

Norra kyrkogården med kapellet och invalidmonumentet skyddas av Kulturminneslagen 4 kap om kyrkliga kulturminnen. Trelleborg är utpekat i Länsstyrelsens 

regionala kulturmiljöprogram och med giltighet för Norr lyfter man fram 1800-talets infartsbebyggelse, egnahemsbebyggelsen, Norra kyrkogården samt 

lasarettet. 

Norr är detaljplanelagt och bebyggelse kan vara skyddad genom varsamhetsbestämmelser i Plan och bygglagen 8 kap 14 § och förvanskningsförbud PBL 8 kap 

13 §, samt med utökad lovplikt för ändring och underhåll. Varsamhetsbestämmelserna gäller alltid även om dessa inte utpekats särskilt i detaljplan, 




Lillevägen är en av de gator som tillkom i samband med 1800-talets jordbruksreformer och går fram i gränsen mellan Västra vång och Lille vång. Det är 

mycket möjligt att vägen är äldre än så och varit en stig för att driva boskap till utmarkerna. 

Klörupsvägen är en av stadens medeltida utfartsvägar och har fram till 1800-talets jordbruksskiften slingrat fram i ett obebyggt jordbrukslandskap, 

bortsett från sandmöllan med mjölanarbostad. 

Östervångsvägen har medeltida ursprung och som namnet anger ledde den ut till Östra vång. Fram till 1800-talets jordbruksskiften verkar den bara ha 

gått fram till Hedvägen (d.v.s. den sträcka som nu heter Vallldammsgatan), men dess nordligare sträckning har säkert varit en äldre stig ut på vången 

och som fått en mer permanent karaktär under 1800-talet. 


Banvallen till Malmö-Kontinentens Järnväg i dess ursprungliga sträckning går fram i områdets östra kant och utgör gräns mellan stad och land. 

Banvallen är ett tydligt visuellt stråk. 

Bebyggelsen 

Sandmöllan är en så kallad stubbamölla och anses vara från 1600-talet, det är i så fall den näst äldsta byggnaden i Trelleborg efter kyrkan. Möllan är 

kvar på sin ursprungliga plats och har ett stort kulturhistoriskt värde både som symbolbyggnad och som landmärke. I äldre tid var det också en 

80

mötesplats då bönderna kom hit för att få sin spannmål mald till mjöl. Drog malningen ut på tiden övernattade man i möllekammaren och tog ett glas 

med möllaren. 

Under 1800-talets lopp växte det fram en delvis halvagrar bebyggelse längs Klörupsvägen, varav hussamlingen Gränstorp är ett tydligt och välbevarat 

exempel. Flera av boningshusen ligger med gaveln mot gatan, vilket inte var så vanligt för denna typ av bebyggelse. Det är mycket möjligt att de 

långsmala husen beboddes av mer än en familj och att den smala tomtstrukturen inte medgav att huset lades med långsida mot gatan. 

Villabebyggelsen längs de rundade vägslingorna söder om Kungavägen visar en både tidstypisk bebyggelse och en intressant plangestaltning. 

Norra Kyrkogårdens kapell har stora arkitektoniska värden. Byggnaden uppfördes på 1930-talet och har drag av såväl funktionalism som 20talsklassicism, 

men mest intressant är ändå kopplingen till bysantinsk arkitektur – ett Hagia Sofia i miniatyr om man så vill! Byggnaden har fina detaljer 

och den precisa arkitekturen gör den känslig för förändringar. Kapellet är noga infogat i kyrkogårdens struktur med placering i skärningspunkten av 

områdets två huvudaxlar. 

Lillevägen har en småskalig bostadsbebyggelse av en typ, barnrikehus, som uppfördes i många städer på 1930-talet. Det vanligast var dock att husen 

uppfördes som två- eller trevånings lamellhus, ofta benämnda Solgårdar, med små två- och trerums lägenheter. Sedan generella bostadslån kopplade 

till vissa minimikrav infördes på 1940-talet försvann denna typ av kategoriboende. Barnrikehusen vid Lillegatan har stora samhällshistoriska värden 

och representerar en bostadspolitisk brytpunkt. 

Larsgården har ett högt kulturhistoriskt värde. Den representerar genom korsvirkeskonstruktionen och den kringbyggda formen ett äldre 

byggnadsskick. Markerna kring gården är brukade varför man ännu kan uppleva gården som en typisk utskiftad gård. 

Granlunda är ett av stadens förnämsta egnahemsområde och man kan följa utbyggnadsetapperna från Frans Malmrosgatan på 1920-talet och upp till 

Trekantsplan på 1950-talet. Det ger området tydliga årsringar. Bebyggelsen är mestadels välbevarad och har stora arkitektoniska värden. 

Lasarettet har en 80-årig utbyggnadshistoria som speglar nya behandlingsmetoder, ökade vårdbehov, politiska beslut o.s.v. Enstaka äldre byggnader 

från ursprungsanläggningen finns längs Östervångsvägen. Dessa har både arkitektoniska och kulturhistoriska värden. Anläggningen är vidare en 

symbolbyggnad, framför allt genom dess funktion. 

Barnängen är stadens främsta exempel på grannskapsenhet med en tidstypisk (1940-/50-tal) planeringsideologi där en tillräckligt stor befolkning 

skulle bilda underlag för viss handel och service samt en skola (Granlundaskolan). Samtidigt fick områdena inte bli för stora då det bara skulle bidra till 

anonymitet. Helst grupperades bebyggelsen i anslutning till en park eller ett centralt placerat torg. Dessa ambitioner är ännu mycket tydliga i 

Barnängen och området har stora samhällshistoriska och gestaltningsmässiga värden. 

Landmärken 

81

Nya vattentornet syns vida i landskapet och är ett tydligt landmärke. Det är samtidigt en symbolbyggnad och representerar den moderna staden med 

dess rationella och vittförgrenade (till stor del osynliga) infrastruktur. 

Sandmöllan är ett landmärke intill Klörupsvägen och ligger på en höjd ovan den gamla staden. 


Idrottsplatsen har ett stort symbolmässigt värde och är en av stadens viktigaste mötesplatser. Vångavallen och fotbollslaget Trelleborgs FF 

representerar för många trelleborgare en lokal identitet. Till anläggningen hör en äldre läktarbyggnad, fast kraftigt ändrad. Mer intressanta är de små 

välbevarade kioskbyggnaderna från 1950-/60-talet. Kanske inte märkvärdiga i sig, men de hör samman med området på ett naturligt sätt. 

Byggnadstypen börjar dessutom bli sällsynt. 

Barnängen är en fin platsbildning representativ för 1940-/50-talets grannskapsenheter där husen grupperats runt en gemensam gröning med 

fotbollsplan och lekplats. En trygg och barnvänlig miljö utan trafik och med bostaden nära till hands. 

Grönstruktur 

Östervångsparken ingår i stadens största grönområde tillsammans med Norra kyrkogården och Idrottsplatsen. Parken är både representativ och intim 

med siktlinjer och geometriska planteringar och samtidigt med små rum för avkoppling. Parken är anlagd på 1930-talet och speglar sin tillkomsttid 

mellan 1920-talets klassicism och 1930-talets funktionalism. 

Frans Malmrosgatan är försedd med en treradig alléplantering och är ett grönstråk som sträcker sig från Östervångsparken till S:ta Gertruds väg. Det 

är stadens viktigaste grönstråk. Gatan och allén bildar också en tydlig nordgräns för lasarettsområdet. 

Trädgårdskolonierna Duvan m.fl. på östra (lantliga) sidan av Östervångsvägen är tydligt kopplade till sin tillkomsttid och har ett samhällshistoriskt 

värde. Växtligheten, de pittoreska småstugorna och formrikedomen har estetiska värden. 

Sommarfrid är stadens äldsta koloniområde. Läget utanför staden och lokalisering intill en järnvägssträcka är typiskt. Växtligheten, de pittoreska 

småstugorna och formrikedomen har estetiska värden. 

Norra kyrkogårdens lokalisering utanför stadskroppen visar på hygienismens inflytande och därmed sammanhängande begravningsskick. 

Invalidmonumentet och soldatgravar visar på stadens närhet till kontinenten, Trelleborg som gränsstad. Begravningsplatsen har en klart klassicistisk 

struktur av räta gångar och kvarter samt med kapellet i fonden av områdets två huvudaxlar. 

82


Lillevägen bör tas tillvara vid en framtida exploatering av området kring Lillevång-Västervång. Vid nyexploatering av Vannhögs verksamhetsområde 

bör dragningen av Malmö-Trelleborgs Järnväg återetableras som gång-/cykelbana så att man med cykel eller till fots kan ta sig mellan de östra 

centrumdelarna till stadens nordvästra utkant (och kanske vidare mot Malmö). 

Den ovanliga planstrukturen och trafiklösningen samt den enhetliga villabebyggelsen kring Kung Hans väg och Kung Helges väg bör skyddas i 

detaljplan. 

Klörupsvägen bör inte breddas eller rätas och dess markbeläggning med gatsten bör bevaras. I söder är Sandmöllan ett tydligt landmärke och bör 

hållas fri från bebyggelse och allt för hög växtlighet. Vid Gränstorp bör grusade trottoarer bevaras som de är och här bör ny bebyggelse inte tillåtas 

utanför landskommunens gamla gräns i norr, alternativt att den markeras på något sätt om området exploateras. I så fall ska kulturmiljöanalys utföras 

i tidigt skede i planeringen. På så vis kan de kulturhistoriska värdena tas tillvara och vara en tillgång som ger extra kvalitet till området med historisk 

förankring. 

Norra kyrkogården skyddas av KML och bör bevaras som den är. Östervångsparken och Idrottsplatsen bör bibehållas avseende funktioner, men tål i 

övrigt förändringar. 

Lillevägens barnrikehus bör förses med varsamhetsbestämmelser i detaljplan, särskilt gäller det planstrukturen samt skala, volym och taktyp. 

Koloniområdet Duvan m.fl. bör hållas så som det är i dag med få enkla regler men i övrigt fria händer för eget byggande och trädgårdsgestaltning. 

Djurhållning bör tillåtas så länge det går. 

Nya vattentornet bör även fortsättningsvis vara en solitär och ett dominerade blickfång på Norr. Två våningar bör vara maxhöjd för eventuell 

nybebyggelse här, högre hus kan accepteras längre söderut vid Sommarfrid eller Malörtsvägen. 

Larsgården får inte rivas eller väsentligt ändras. Gården ska ges en tillräckligt stor yta runt sig för att kunna uppfattas. Ny bebyggelse ska anpassas i 

skala. Siktlinjen mot Kyrkoköpinge ska hållas öppen. Byggnaden bör förses med varsamhetsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser. 

Anläggningen skulle kunna vara en lämplig hästgård. 

Vid planering av nytt bostadsområde bör man ta i beaktande dragningen av Östervångsvägen norr om Larsgården. De äldre vägsträckningarna kan 

hjälpa till att sammanbinda ny bebyggelse med gammal. 

Havrejordsvägen ska fortsättningsvis hålla öppen som en passage mellan Klörupsvägen och Östervångsvägen. 

Över det planerade bostadsområdet i norr kring Södergård och det framtida verksamhetsområdet vid Rämpedal ska kulturmiljöanalys utföras i tidigt 

skede i planeringen. På så vis kan de kulturhistoriska värdena tas tillvara och vara en tillgång som ger extra kvalitet till området med historisk 

förankring. 

83

Granlunda bör förses med varsamhetsbestämmelser i detaljplan. Rivning bör bara tillåtas i undantagsfall för att området inte ska ändra karaktär och 

ny bebyggelse i så fall anpassas till befintlig. 

Koloniområdet Sommarfrid bör hållas så som det är i dag med få enkla regler men i övrigt fria händer för eget byggande och trädgårdsgestaltning. 

Lasarettets få äldre byggnader längs Östervångsvägen bör bevaras. Personalbostäderna på andra sidan gatan bör förses med 

varsamhetsbestämmelser i detaljplan. 

Frans Malmrosgatan är ett viktigt grönstråk och dess treradiga allé bör bevaras. Eventuella åtgärder skall alltid stämmas av med åtgärdsbehovs i 

Östervångsparken och S:ta Gertruds väg. 

Barnängen bör förses med varsamhetsbestämmelser i detaljplan. Tyvärr har en del av husen försetts med stora, påhängda fasader och några hus är 

inplåtade. Vid framtida förändringar kan man avlägsna plåt och isolera på annat vis (i den mån det behövs) och balkonger bytas till mer anpassade för 

att förtydliga och återuppväcka arkitektoniska värden. Ny bebyggelse (förtätning) bör inte tillåtas då det skulle förstöra den tydliga planstrukturen. 

Öster om kvarteret Borgmästaren skulle man däremot kunna tänka sig nybebyggelse, då förslagsvis snedställda lamellhus för att förtydliga befintlig 

karaktär. 

Banvallen bör bevaras som ett grönstråk med gång-/cykel-/ridväg. 

84

ÖSTER 

85


Området som utgör Öster avgränsas av gamla Kontinentalbanan (Glasbruksvägen) i väster, i norr vid ån intill Malörtsvägen och Kyrkoköpinge, i söder av väg 

9/Östra infarten och avslutas i öster vid Dalköpinge boställe. I området finns både varierad bostadsbebyggelse, industriområden och markerna söder om de 

medeltida byarna Kyrkoköpinge och Mellanköpinge. I rapporten har området delats upp i Östra industriområdet, bostadsområdet Österlid, Fagerängen, 

Akka, Pilevall och Malörten, Kyrkoköpinge och framtida bostadsområdet Mellanköpinge. 

Generalstabskartan 1864 och Häradsekonomiska kartan 1915. Strukturen av gatorna med Engelbrektsgatan-Hovslagaregatan finns mitt i båda kartorna. Gården längst i 

öster är troligen den gård som ligger kvar i Fagerängen. Områdena öster om den röda linjen införlivades med Trelleborgs kommun 1952. 

86

Bostadsområden Österlid, Fagerängen, Akka, Pilevall och Malörten 

Österlid utgjorde under 1900-talets fösta hälft stadens östra utkant med några vägar som ledde fram till gårdarna, egnahemmen och en mölla. Dagens 

Engelbrektsgatan är utlagd i slutet av 1800-talet och ses på kartan 1915. Vid plantskolan i kvarteret Trädgårdsmästaren låg en större gård med trädgård. De 

övriga gatorna som syns på 1915-års karta är i nord-sydlig riktning Österlidsvägen och Möllaregatan samt de små gränderna Sjögränden och Tånggränden, i 

öst-västlig riktning Böckaregatan och Gränsgatan. Gränsgatans slingrande sträckning följer den gamla landskommungränsen mot Öster Jär. Möllaregatan har 

säkert fått sitt namn av möllan som låg här ännu i början av 1900-talet. Längs Östra Förstadsgatan låg gathusen tätt, men är numera ersatta av hus främst 

från 1970-talet som ligger tätt och sammanbyggda. De kompletterande husen är generellt mycket väl anpassade till de äldre villorna i skala och volym, men i 

en arkitekturstil tydlig för sin egen tid. Kvarteren mellan Glasbruksvägen och Österlidsvägen är bebyggda under 1940- och 50-talen med enfamiljsvillor samt 

mindre flerfamiljshus som vid Svarvaregatan och större flerfamiljshus som vid Gränsgatan. Längs Gyllegatan ligger en rad med putsade tvåvåningsvillor med 

sadeltak, arkitekturen är kvardröjande 1920-talsklassicism. De övriga kvarteren domineras av röda tegelvillor i samma stil. Husen ligger längs gatan och 

bildar tillsammans med omgärdande staket och häckar en stadsmässig sluten gata. Flerfamiljshusen har däremot byggts i funktionalistisk stil i slätputs eller 

gult tegel. Området är grönt tack vare trädgårdarna och uppvuxna träd samt Österlidsparken. Områdets struktur var redan given av de gamla vägarna vilket 

passade väl in i tidens planering av villastäder. Gatorna fick följa naturgivna förutsättningar och en bredare huvudgata visar det viktigaste trafikstråket. 

Svarvaregatan vid Österlidsparken med flerfamiljshus från 1930-/40-talen och raka rader av uppvuxna träd kring parken. 

Repslagaregatan med villor från samma tid tätt intill gatan. 

87

Gyllegatan, vy mot norr. Putsade klassicistiska villor med staket mot gatan och mycket grönska. Korsningen Gränsgatan-Gyllegatan med flerfamiljshus i 

gult tegel och utanpåliggande balkoner. 

Vid kommunreformen 1952 införlivades stora delar av Öster. Bostadsbyggandet i Trelleborg ökade på 1960-talet, inte minst efter starka påtryckningar av 

industrin. De nya stadsdelarna Akka och södra delen av Pilevall byggdes. Tidigare decenniers stadsplaner saknade service i bostadsområdena. Nu 

planerades bostadsområdena som grannskapsenheter med egen skola och närbutiker, parker och lekplatser. Gruppbyggda småhusområden med kedjehus 

och radhus blev en ny företeelse i stadsbyggandet. Ekevägen och de friliggande byggnaderna längs denna är orienterade efter järnvägen till Lund. I 

kvarteren längs Köpingegatan byggdes ett småhusområde med låga kedjehus, fristående villor och atriumhus. Kvarteren är mycket enhetliga med husen 

nära gatan och trädgården in mot kvarteret. Husen är tidstypiska med fasader av rött tegel och vita väggskivor samt med pulpettak. Bostadsbebyggelsen 

ligger längs återvändsgator som nås från matargator. Mellan kvarteren ligger stora grönytor eller parker med slingrande små promenadvägar. 

88

89 

Ekonomiska kartan 1968. Engelbrektsgatan har dragits ut 

österut. Persgården ligger fortfarande ensam, omgiven av 

jordbruksmark. Östra Ringvägen är under projektering, väg- och 

järnvägssträckningarna in i staden var på väg att ändras. 

Områdena Malörten, Pilevall och Fagerängen är ännu inte 

byggda.

Höghusen, de så kallade Akkahusen, placerades i randen av det nya småhusområdet och intill Malmö-Kontinentens Järnväg. Från början hade man tänkt sig 

endast småhus, men kom underfund med att höghusen behövdes i området. Endast på detta sätt skulle tillräckligt många bosätta sig i området för att det 

skulle bli möjligt att driva serviceinrättningar som butik och förskola. Akkahusen byggdes under de första åren av 1960-talet. De var den fösta serien av 

höghus i staden. Tidigare hade det endast byggts något enstaka, men nu gällde det att snabbt öka bostadsbyggandet och då fann man höghusen lämpade. 

Kvarteret Akka består av fem punkthus i åtta våningar uppförda i rött tegel med indragna balkonger med släta balkongfronter. Fönstren är rektangulära med 

tunna smäckra bågar och taken plana. Husen ligger accentuerade i linje som hus i park med mycket ljus, luft och grönska runtomkring. Parken är i dag något 

mindre sedan servicehuset och Malörtens lamellhus uppförts, istället har dock banvallen tillkommit som ett grönt promenadstråk. Akkahusen uppfördes 

med 176 lägenheter. Av dessa var 24 stycken flexibla lägenheter med ett extra rum med egen ingång, tänkta för uthyrning när familjen är liten och möjlig att 

införliva när familjen växer. Tack vare den ökande befolkningen i området beslöt skolstyrelsen att uppföra en modern skola, Pilevallsskolan, som en 

centralpunkt inom området. De första byggnaderna uppfördes i förskjutna geometriskt strama byggnadskroppar i gult tegel med koppardetaljer. 

Akkahusen och småhusområde med grupphus. 

90

Längs Engelbrektsgatan ligger lamellhus i glesa rader. Engelbrektsgatan är inramad av alléträd och asfalterade gång- och cykelleder. Husen norr om 

Engelbrektsgatan är parallellställda och söder om vägen står husen i rät vinkel mot varandra kring öppna gårdar. Området är trafikseparerat med stora 

parkeringsplatser men delas av Engelbrektsgatan. Byggnaderna är två- till trevånings lamellhus i rött tegel med flacka sadeltak och tvåvånings loftgångshus i 

gult tegel med plana tak. Trots ett intensivt byggande under 1960- och 1970-talen lyckades inte kommunen fylla gummifabrikens behov av bostäder. 

Kommunen, gummifabriken och AMS beslöt därför att uppföra 80 trähus på båda sidorna om vägen till Gylle, dels för familjer, dels för ensamstående 

arbetare. Barackerna uppfördes av AMS som ett direkt stöd till kommunen. De flesta av dem flyttades när gummifabrikens nedgång började. I dag står tre 

av husen kvar längs Allmogevägen. De används av de danska, grekiska och finska föreningarna. 

Loftgångshus från 1970-talet längs Engelbrektsgatan. 

De senast utbyggda stadsdelarna i Öster är Pilevallen, Malörten och Fagerängen. Lamellhusen och småhusen i Fagerängen byggdes på åkermark och 

järnvägen till Rydsgård genomkorsade området. Av järnvägen finns inga spår kvar idag. Gatunätet har ingen relation till den tidigare rätvinkliga indelningen 

av åkermarken eller järnvägen och vegetationen är till största delen nyplanterad när området bebyggdes. Stadsplanen bygger på en utifrånmatad trafik med 

stora parkeringsplatser vid varje husgrupp och bilfria gårdar. Den norra delen består av kedjehus placerade kring en bevarad äldre trelängad gård. Gården 

finns utmärkt på 1864-års och 1915-års karta. Den södra delen av Fagerängen består av lamellhus i rött tegel, ofta med mönstermurad gavel. 

Lamellhusområdet har en tydlig struktur och tidstypiska stadsplanering, bilfria gårdar och fristående hus i rät vinkel mot varandra kring öppna gårdar. 

91

Trevånings lamellhus utgjorde bastypen i flerfamiljshusproduktionen under miljonprogrammet. I området finns en närbutik och vårdcentral. Pilevallens villor 

ligger längs slingrande gator. Den södra delen består av grupphus och norra delen av styckebyggda katalogvillor från 1970-/80-talen. 

Malörtens lamellhus är byggda utifrån samma principer som i Fagerängen. Även här byggde man på åkermark, vilket var vanligt för tiden, och 

grönstrukturen är tillkommen i samband med bebyggelsen. I Malörten är marken mer höglänt än på Fagerängen och sluttar söderut. Mellan 

småhuskvarteren finns gröna stråk med promenadstigar och i norr direktkontakt till landsbygden mot Kyrkoköpinge. Under 1970-talet ökade småhusens 

andel av miljonprogrammet, delvis beroende på statliga subventioner men även på en önskan om ett mer naturnära boende. En stor del av småhusen 

byggdes liksom i Malörten som gruppbyggda kedjehus eller friliggande villor på små tomter. Statliga normer gav riktlinjer för utemiljön med närlekplatser 

och friytor både kring flerfamiljshus och i villaområden. En internationell ekonomisk avmattning följde i spåren av den fösta oljekrisen 1973 vilket visade sig i 

nedgången i Trelleborgs industrier och ökad arbetslöshet. 

Lamellhus i två våningar från mitten av 1900-talet längs Engelbrektsgatas allé. Pilevallsskolan. Banvallen efter järnvägen till Lund är ombyggd till promenad- och cykelled. 

92

Enligt Skånska rekognosceringskartan 1820 ligger endast ett par gårdar väster om Dalköpingeån. Häradsekonomiska kartan 1915 visar det skiftade jordbrukslandskapet och 

järnvägarna som breda streckade linjer och Mellanköpingevägen kantas av trädrader. 

Östra industriområdet 

Östra industriområdet ligger mellan Östra Infarten och den gamla järnvägen som ledde österut till Klagstorp och Rydsgård. 1890 öppnades banan Trelleborg 

– Klagstorp, en bana som förlängdes till Rydsgård 1895. Järnvägen som utgick från Trelleborgs nedre station vid hamnen ligger i dag kvar en bit in på 

industriområdet och förgrenar sig i tre korta sträckningar. Den gamla banvallen där rälsen är borta utgör den nordliga gränsen av industriområdet. Banvallen 

är tydlig ända fram till Gislöv, där även rälsen ligger kvar i ett nedlagt litet industriområde. 

Östra industriområdet anlades i huvudsak under 1980-talet och bebyggelsen består av storskaliga industrihallar. Norr om den gamla järnvägen tar 

jordbrukslandskapet vid där Åbogården och några utskiftade gårdar ligger. Gårdarna är utritade på 1915-års karta väster om Dalköpingeån. Det flacka 

93

landskapet är präglat av det sena 1800-talets jordbruk med stora fält där ägogränserna sedan över hundra år ännu är synliga som linjer, diken och trädrader. 

Området norr om järnvägen är rikt på fornlämningar. Industriområdet genomkorsas av Dalköpingeån som mynnar ut i ängsmarker vid Brosjödal. Vägarna 

från Mellanköpinge och Dalköpinge som sammanstrålar vid koloniområdet intill Engelbrektsgatan har medeltida anor. Förhållandevis många av vägarna 

samt några trädrader på 1915-års karta finns kvar. Däremot är gårdarna söder om järnvägen borta, liksom Dalköpinge järnvägshållplats. Hållplatsen låg där 

vägarna från Mellanköpinge och Dalköpinge mötte järnvägen. I södra delen av industriområdet finns en större bunker från andra världskriget. Den är en del i 

den försvarslinje som byggdes upp längs den skånska kusten, Per Albin-linjen. 

Mellan Mellanköpingevägen och vägen till Dalköpinge ligger två koloniområden. Österås, söder om Engelbrektsgatan, bildades 1956, vilket är samtida som 

stadsdelen Akka. Det norra området Gyllefred bildades 1975. 

Banvallen till fd Trelleborg–Rydsgårds Järnväg. 

94

Kyrkoköpinge 

Kyrkoköpinge by har vikinga- eller medeltida anor. Byn ligger nordost om Trelleborg och närheten till staden har bidragit till att stadsbebyggelsen sökt sig allt 

närmare byn. Det omgivande jordbrukslandskapet är präglat av det sena 1800-talets jordbruk med stora sammanhängande åkrar och utflyttade gårdar. 

95

Skånska rekognosceringskartan 1820, de tre vägarna har medeltida ursprung och finns kvar idag. 

Generalstabskartan 1864 och Häradsekonomiska kartan 1915. Byn är skiftad med några få 

kvarliggande gårdar nära kyrkan. Kvarnar är markerade med en överkryssad punkt. 

96

Vägarna som framgår på kartorna har ännu samma läge. Ägogränserna och gårdsstrukturerna 1915 är också mycket tydliga i dag. Den västra vägen söderut 

från Kyrkoköpinge har medeltida anor och ligger kvar medan den östra vägen skurits av vid Karlsfält. Förbi kyrkan leder en ny uträtad väg från mitten av 

1900-talet, men den gamla vägen tätt intill kyrkan ligger kvar. Även vägarna norrut och österut finns kvar. Järnvägen till Lund är nedlagd och rälsen 

borttagen, istället har Kontinentalbanan tillkommit när den drogs fram mellan skolhuset och byn. Idag kan man gå hela vägen från Trelleborgs centrum, från 

Gyllegatan, längs den gamla banvallen förbi Karlsfält fram till sockengränsen som kantas av en liten trädrad. Vägarna kring Karlsfält ligger kvar som 

markvägar, i dag utan trädrader. Nordost om Kyrkoköpinge ligger gården Kyrkoköpinge 16:3. Den kringbyggda gårdens läge ser man redan på 

Generalstabskartan 1864. 

Byn avgränsas från staden genom öppna fält och i öster av den naturliga gränsen åfåran. Vägen in till byn kantas av gathus och stora uppvuxna träd och 

man ser kyrkan från slutet av 1100-talet där den ligger på en höjdrygg. En liten bit söder om kyrkan finns en vindmölla som har tillhört kyrkan. Kyrkan, 

Kyrkoköpinge mölla och några kvarliggande gårdar med trädgårdar utgör viktiga inslag i miljön. Gården direkt söder om kyrkan med bostadshus från mitten 

av 1900-talet och äldre tegelstallängor har fått ny anpassad användning genom Kyrkoköpinge ridklubb. 

Markvägen från Karlsfält mot Kyrkoköpinge ridklubb och kyrkan. Den medeltida vägen rakt söderut från byn passerar möllan och gathus av både äldre och 

yngre datum. Vägen är i dag avskuren från Trelleborg. 

97

Framtida bostadsområde Mellanköpinge. 

Området består av obebyggd flack åkermark med höglänt läge. Det avgränsas av nya Kontinentbanan, gamla järnvägen till Lund och Engelbrektsgatan i 

söder. De nämnda gränserna är redan tydliga strukturer. Söderut från Kyrkoköpinge gamla skola finns en tydlig ägogränslinje som kantas av träd. Gamla 

skolan ligger norr om Kontinentbanan och är avskuren från det framtida bostadsområdet. Söderifrån sträcker sig en liten väg mitt genom området nästan 

ända fram till Kontinentbanan. Denna väg gick tidigare fram till gården mellan Mellanköpinge och gamla skolhuset. Marken har enligt kartorna under 

historik tid varit jordbruksmark och aldrig bebyggd. 

98

Värdering 

Kyrkoköpinge kyrka omfattas och skyddas av Kulturminneslagens 4:e kap om kyrkliga kulturminnen. Kyrkoköpinge, Mellanköpinge och Dalköpinge kyrkbyar 

(bytomt) med medeltida anor omfattas och skyddas av Kulturminneslagens 2:a kap om fornminnen. Öster är rikt på fornlämningar. Alla markingrepp kräver 

tillstånd från Länsstyrelsen. 

Koloniområdena och området intill Dalköpingevägen ingår i Länsstyrelsens kulturmiljöprogram som särskilt värdefull kulturmiljö: Dalköpinge – Gislöv – Gylle. 

Området åskådliggör genom de skilda objekten – stenkammargravar, gravhögar, medeltidskyrkor, bybildningar, skifteslandskap – en utveckling från 

förhistorisk tid till nutid. Största delen av Öster samt Kontinentalbanan ingår i Länsstyrelsens kulturmiljöprogram som kulturmiljöstråk. 

Detaljplanelagd bebyggelse kan vara skyddad genom varsamhetsbestämmelser i Plan och bygglagen 8 kap 14 § och förvanskningsförbud PBL 8 kap 13 §, 

samt med utökad lovplikt för ändring och underhåll. Varsamhetsbestämmelserna gäller alltid även om dessa inte utpekats särskilt i detaljplan, 




Gatustrukturen i Österlid härstammar från tiden innan området stadsplanerades och passade bra in i den nya stadsplaneringen. Gränsgatan som 

följer gränsen till Öster Jär är en gammal gräns före kommunreformerna. Byggnadernas orientering längs gatorna och arkitekturen är tydlig för sin 

tid i trädgårdsvillastaden. 

De slingrande vägarna från Mellanköpinge och Dalköpinge leder ner till havet enligt gammal hävd. Vägarna har medeltida anor och utgör tydliga 

kulturmiljöstråk. 

De tre vägarna till och från Kyrkoköpinge har medeltida ursprung och är tydliga kulturmiljöstråk. Flera mindre vägar och ägogränser är ännu tydliga 

strukturer i landskapet. 

Kvarteren med småhusbebyggelse i Akka från 1950-/60-talen är mycket väl sammanhållna i en för tiden typisk arkitektur och stadsplanemönster 

med matargator. Trädgårdarna omgärdas av staket och buskar. 

Landskapet kring Kyrkoköpinge med gårdsstrukturer och ägogränser visar på äldre ägomönster, levnads- och försörjningssystem. 

Området som utgör det framtida bostadsområdet Mellanköpinge har under historisk tid varit jordbruksmark och inte bebyggt. Området är dock i 

dag avskuret från omgivande Söderslätt genom Kontinentbanans nya dragning. Områdets nordvästra gräns utgörs till del av det viktiga 

99

kulturmiljöstråket järnvägen till Lund. Från söder leder en liten spikrak väg norrut genom området och är sannolikt en ägogränslinje från enskifte. 

Vägen har tidigare varit kantad av träd. Den lilla vägen och ägogränserna är tydliga strukturer och representerar det sena 1800-talets jordbruk. 


Järnvägarna till Klagstorp-Rydsgård och till Lund ligger kvar som banvallar och tydliga riktlinjer i landskapet. Järnvägssträckningarna är tydliga 

kulturmiljöstråk kopplade till Trelleborgs expansion och industrialisering samt porten till kontinenten. De fyra järnvägarna som sammanstrålat i 

Trelleborg har varit viktiga för staden. Vid den snabba förändringen av samhället som skett sedan mitten av 1800-talet spelade järnvägarna en 

nyckelroll. Grosshandlare och industrimagnater kunde snabbt röra sig mellan städerna för att göra affärer. Varor kunde transporteras från stad till 

stad. Exportprodukter kunde snabbt nå utskeppningshamnen och snart startade färjeförbindelse även för passagerare till kontinenten. Landet hade 

knutits samman och kontakten med utlandet blivit enklare. Banvallen för järnvägen mot Lund går genom bostadsområden och används som 

promenad- och cykelled. 

Bebyggelsen 

I Österlid är byggnadernas orientering längs gatorna och arkitekturen tydliga för sin tids trädgårdsstadsideal. 


med matargator. Byggnaderna är ytterst litet förändrade. Karaktären tydliggörs av rött tegel, vita siporexskivor, pulpettak och ospröjsade fönster, 

trädgårdarna omgärdas av staket och buskar. 

Flerfamiljshusen och funkishusen på Österlid är välbevarade i tidstypisk arkitekturstil med fina detaljer som är känsliga för förändring. 

Pilevalsskolan är uppförd i strikta geometriska former med fina detaljer. 

Den äldre gården som finns bevarad i Fagerängen är ett gott exempel på hur en äldre gård kan tas tillvara och användas. Gården är en utskiftad gård 

från 1800-talet. 

Kyrkoköpinge kyrkbyn med kvarliggande gårdar och vindmölla är en komplett miljö och den slingrande vägen genom byn leder av gammal tradition 

ner mot stad och hav. Vägen går rakt genom bykärnan, passerar kyrkan, gårdar, gathus och möllan. 

Gården söder om Kyrkoköpinge kyrka har fått ny användning genom Kyrkoköpinge ridklubb. Att gården används och bevaras är viktigt både ur 

samhälls- och kulturhistoriskt perspektiv. Byggnaderna bevaras genom aktiv användning och det ger medborgare en fin möjlighet till sport och 

hobbyverksamhet. Det är viktigt att ridanläggningar nära staden och byn finns kvar och ges tillräckligt med utrymme för hagar och ridmöjligheter. 

Gården Kyrkoköpinge 16:3 är ett gott exempel på den skånska kringbyggda gården som den utformades i mitten av 1800-talet, vitputsad gårdslänga 

med stall- och uthuslängor och trädgård i söder. En lindallé leder fram mot gården. 

100

Betongvärnet i östra industriområdet är en viktig beståndsdel i den helhet som Per Albin-linjen utgör. 

Landmärken 

Kyrkan och vindmöllan i Kyrkoköpinge syns vida från både öst och väst. Båda byggnaderna har gammal hävd i landskapet och har under lång tid varit 

riktmärken i det öppna flacka landskapet. Redan på 1100-talet färdades människor längs samma vägar som vi gör i dag och hade samma kyrka i 

blickfånget. 

Akkahusen utgör ett landmärke i området. Husen skymtar ofta när man rör sig i kvarteren. Under 1950- och 1960-talen började höga punkthus att 

uppföras, ofta som blickfång eller riktmärke. 


Pilevallskolan uppfördes som en centralpunkt i bostadsområdet. 

Kyrkoköpinge ridklubb finns i en av gårdarna som blev kvar i byn när den skiftades. Idag är gården och platsen också viktig för möte och samvaro 

både för vuxna och barn. 

Grönstruktur 

Österlidparken tillkom när bostadsområdet byggdes. Parken är präglad av funktionalismens ideal om ljus, luft och en enkelhet i strukturen. 

Allén längs Engelbrektsgatan är relativt nyplanterad men följer traditionen med trädrader längs vägarna. 

Allén och parktomten vid den gamla gården i Fagerängen är särskilt kulturhistoriskt värdefulla. De är en tydlig struktur tillhörande gården. I dag ger 

de förutom en tydlighet till gårdens ursprung en fin grönska och skugga i området. 

Till Åbogård vid det planerat framtida verksamhetsområdet leder en allé som så ofta i Skåne upp till gården. Tidigt kom statliga propåer om att 

lantbrukare ska plantera träd på sina ägor. Virke behövdes till många saker och ger dessutom skydd och förhindrar jordflykt. 

Koloniområdet mellan Mellanköpingevägen och vägen till Dalköpinge är anlagda 1956 och 1975. Koloniområdena tillkom i samband med det stora 

bostadsutbyggandet i Trelleborg. 

Träden längs Kyrkoköpingevägen är som alla uppvuxna träd viktiga att bevara. 



Bostadsområden Österlid, Akka och Pilevall 

Gatustrukturen i Österlid ska bevaras. Villorna och flerfamiljshusen bör förses med varsamhetsbestämmelser i detaljplan. 


med matargator. Byggnaderna är ytterst litet förändrade. Ändringar ska tillåtas mycket restriktivt, karaktären tydliggörs av rött tegel, vita 

siporexskivor, ospröjsade fönster, pulpettak samt att trädgårdarna omgärdas av staket och buskar. Byggnaderna bör förses med 

varsamhetsbestämmelser i detaljplan. 

Pilevalsskolan och Akkahusen (punkthusen) bör förses med varsamhetsbestämmelser i detaljplan. 

Allén och parktomten vid den gamla gården i Fagerängen är särskilt kulturhistoriskt värdefulla. Vegetationen ska bevaras och även fortsättningsvis 

upplevas som en enhet. Verksamheter får inte skada träd. Kring villabebyggelsen finns därför inte utrymme för förtätning. 

Småhusområdet i Malörten är byggt med en ambition att få in mycket grönska mellan husen. Denna struktur bör tas tillvara. 

Banvallen längs gamla järnvägen till Lund ska hållas öppen och används med fördel som promenad-, cykel- och ridled. 

Östra industriområet 

De medeltida vägsträckningarna från Mellanköpinge och Dalköpinge vid östra industriområdet ska inte ändras. Vid planering av nya vägdragningar 

ska hänsyn visas till att vägarna inte skärs av och den uråldriga kontakten med havet bryts. 

Nya vägar och grönstrukturer kan med fördel följa den befintliga åfåran samt gamla linjer och vägar som inte längre är tydliga eller används. 

Banvallen längs gamla järnvägen till Klagstorp-Rydsgård ska bevaras och hållas öppen. Den används med fördel som promenad-, cykel- och ridled. 

Vid planering av framtida verksamhetsområde ska Åbogård med allén som leder upp till gården bevaras. Till gården ska tillräckligt med mark lämnas 

fritt. De mindre gårdarna i området bör bevaras. 

Koloniområdena bör bevaras. 

Kyrkoköpinge 


Vägarna i, till och från byn ska behålla nuvarande sträckningar och möjligheten att åka genom byn mot Trelleborg ska behållas. Nya vägar bör inte 

skära av byvägen från staden eller gårdarna från byn. 

Banvallen från Trelleborgs centrum till Kyrkoköpinge ska hållas öppen som promenad-, cykel och ridstråk. 

Ny bebyggelse ska hålla avstånd från byn så att den fortfarande kan upplevs som en sammanhållen kyrkby. Siktlinjerna från väster och öster mot 

kyrkan och möllan ska hållas öppna. 

Gamla ägogränser ska tas i beaktande vid lokalisering av ny bebyggelse. 

Eventuell ny bebyggelse ska lokaliseras med tillräckligt avstånd från ridanläggningen Kyrkoköpinge ridklubb så att denna kan fortsätta sin 

verksamhet. 

Kyrkoköpinge 16:3 bör leva kvar som en lantbruksenhet med bevarat stort markområde runtom sig. Eventuell ny bebyggelse bör inte skära av 

gården från kyrkbyn. 

Framtida bostadsområde Mellanköpinge. 

Området lämpar sig för bostadsbebyggelse. Ny bebyggelse ska beakta den lilla markvägen. Siktlinjerna till Kyrkoköpinge kyrka och mölla samt till 

Gummifabriken och gamla vattentornet i Trelleborg ska hållas öppna. 

Området bör avslutas vid ägogränsen söder om det gamla skolhuset så att tillräckligt med öppen mark säkras runt Kyrkoköpinge och ridklubben. 

Banvallen från Trelleborgs centrum till Kyrkoköpinge ska bevaras och hållas öppen som promenad-, cykel och ridstråk. 


KUSTEN 



Stadens kustområde är uppdelat med hamnen som ett särskilt trafik- och verksamhetsområde med specifika utvecklinsmöjligheter i mitten. Hamnen 

behandlas i kapitlet Centrum. I väster sträcker sig stadens kustområde mellan Skåre och Trelleborgs västra utfyllnadsområde med Ståstorpsån som gräns mot 

hamnen (på andra sidan ån börjar Trelleborgs Hamn AB:s område). Avgränsning mot norr är E6/E22 och Kämpingevägen. I öster sträcker sig kustområdet från 

det före detta slakteriet på Öster Jär fram till Gislövs läge. Avgränsning mot norr är Väg 9. 

Trelleborgs västra utfyllnad – Skåre 

Området i väster består av utfyllnadmark söder om E6/E22 och även söder om Kämpingevägen är det delvis utfyllnadsmaterial som bildar underlag till en 

golfbana anlagd 1963. Utfyllnadsmarken söder om E6/E22 har tillkommit successivt under 1960-, 70- och 80-talen. Vägen bildar barriär mellan 

stadsbebyggelsen och kustremsan med småbåtshamn. Närmare staden upptas utfyllnadsområdet av handel och industri. Bebyggelsen består av stora 

hallbyggnader. Området söder om Kämpingevägen fram till Skåre har aldrig varit bebyggt utan använts som betesmark. Undantag är ett mindre parti vid 

Tivolihusen där det uppfördes några mindre torpställen kring sekelskiftet 1900, i mitten av seklet kompletterade med enstaka små fritidshus. 

105 

Kustområdet väster om Trelleborg. Bebyggelsen lyser med sin frånvaro! 

Stavsten är utmärkt. Stenen skall ha rests 1768 av landshövding Carl 

Adlerfeldt till minne av Karl XII:s landstigning här 1715, men finns omtalad 

redan 1624 och beskrivs då som ett sjömärke. Man kan nog utgå från att 

det är ett mycket gammalt sjömärke som på 1700-talet förvandlats till 

minnesmärke och därmed fått en annan betydelse. Att landskapet var 

flackt framgår tydligt när man benämnt en liten höjd Allbäcks berg. Eller 

som Linné beskrev det i sin skånska resa 1749: ”Landet, som vi i dag 

överreste, var med sina fält nästan horisontellt som ett golv”. Däremot var 

landskapet betydligt sankare än i dag och Allbäcken med biflöde markerar 

ett stort sumpigt område. Skånska rekognosceringskartan 1820.


Kurland. Små gathus 

flankerar vägen som 

gick rakt ner från 

Maglarps kyrka till 

kusten. Både vägen 

och bebyggelsen 

tillkom i samband 

med enskifte/laga 

skifte under första 

hälften av 1800-talet.

Skåre är ett mindre fiskeläge med medeltida ursprung. I början av 1800-talet bestod bebyggelsen av några fiskartorp samt tre kringbyggda gårdar öster om 

fiskeläget. Dessa gårdar låg i anslutning till Skåre skansar och hörde troligen samman med dem. Skansarna anlades i början av 1700-talet som en del i ett 

fortifikationssystem utmed Skånes västkust och delar av sydkusten. Gårdarna försvann under loppet av 1800-talet, vilket möjligen talar för att de hade med 

fortifikationen att göra, då skansarna i princip spelat ut sin roll redan i början av 1800-talet. Skansarna kan däremot ännu ses, även om de framträder tydligare 

på flygbild. Fiskeläget är typiskt med små gator eller gränder som leder ner mot hamnen och den öppna garnhängningsplatsen. Den äldre fiskebebyggelsen är 

småskalig och låg och består förutom av boningshus ofta även av olika ekonomibyggnader. I anslutning till hamnen och garnplatsen finns typiska, rödmålade 

redskapsbodar, rökerier och båtskjul. 


Västra kustområdet som det presenterades på Ekonomiska kartan 

1968. I öster anar man hur nya landområden har lagts ut i havet 

framför staden men trafiken leds ännu in i Trelleborg via 

Stavstensvägen. Den tidigare strandmarken på Stavstensudden har 

tagits i anspråk för en golfbana och en skyttebana. 

Skåre fiskeläge med skansar. Någon hamn finns däremot inte och byggdes inte förrän 1936. 

Vägsträckningen är densamma som i dag.

Öster Jär – Östra Stranden 

Området sträcker sig från stadens östra utkant längs den gamla infartsvägen från öster, Östra Förstadsgatan, fram till Dalköpingeån. Det är ett flackt område, 

något sluttande mot stranden. I dess västligaste del är området till viss del utfyllnadsmark. Området har en stadsmässig karaktär med en äldre 

industribyggnad och en dito skola – före detta slakteri respektive Östra skolan, båda uppförda kring sekelskiftet 1900 – i väster. Östra Förstadsgatan går 

parallellt med strandlinjen med mindre gränder som leder ner mot stranden. 

Häradskartan 1915 visande Östra Gärd, d.v.s. Öster Jär. Östra Förstadsgatan går fram parallellt med stranden och särskilt i dess sträckning närmast staden ligger husen tätt, 

t.o.m. i dubbla rader. Rydsgårdsbanan passerar Östra Förstadsgatan i en sträckning som upptas av Östra infarten. Söder om Rydsgårdsbanan ser man slakteriet. Förutom 

gathusbebyggelsen ser man även en hel del fiskartorp, särskilt en bit österut. Vägen som går norrut är nuvarande Anderslövsvägen, som i dag är avsnörpt av väg 9 och i viss 

mån Östra industriområdet där vägen (delvis övervuxen) ligger kvar utan trafik. 



Östra Stranden med 

tätt liggande 

fiskartorp.

Bebyggelsen består till dess äldsta delar av den typiska utomplansbebyggelse som brukade anläggas intill städernas infartsvägar. Här växte arbetar-, fiskar- 

och hantverkarbebyggelse fram oreglerat. Östra Förstadsgatan kom att kantas av en tät rad av låga gathus och blev på så vis ett stadsmässigt gaturum. 

Förutom bostäder fanns här också viss handel och ett stort antal lönnkrogar. Att IOGT-NTO har en föreningslokal från 1901 på Måsgränden har sin förklaring! 

Området låg utanför stadens gräns fram till 1908 då hela Trelleborgs landsförsamling samt en del av Kykoköpinge församling inkorporerades. På så vis 

införlivades hela strandområdet längs Östra Förstadsgatan bort till Dalköpingeån med staden. 

110 

IOGT-NTO:s föreningslokal på Måsvägen – en viktig 

mötesplats på Öster. Huset är byggt 1901 och är ett 

tidstypiskt exempel på folkrörelsernas byggande. 

Byggnaden är uppförd i rött tegel, troligen från Sjölins 

tegelbruk på Stavstensvägen, och är i ursprungligt skick 

med fina detaljer som fönster, dörr, stuprör i äldre 

utförande med skarpa vinklar och eternitklätt tak.

Området var i stort redan bebyggt i samband med inkorporeringen men viss nybyggnation av egnahem och villor har skett. Norr om Östra Förstadsgatan, 

längs Snövits väg, är det grupphus och villor från 1970-/80-tal. Karaktäristiskt för den äldre bebyggelsen, särskilt fiskartorpen ner mot stranden, är mängden 

med små ekonomibyggnader på tomten. Längs stranden finns också olika redskapsskjul och liknande bebyggelse som ligger på allmän mark. 

Området nåddes 1890 av Trelleborg-Rydsgårds Järnväg som gick fram ungefär där Väg 9/Östra Infarten nu letar sig in i staden. 1970 drogs Malmö- 

Kontinentens Järnväg i en östligare sträckning och kom på så vis att nå in i staden österifrån och inte som tidigare norrifrån. Detta innebar att Kontinentbanan 

kom att korsa Östra Förstadsgatan (på en bro) och dras fram till Trelleborgs hamn på utfyllnadsmassor. Samtidigt drogs Trelleborg-Rydsgårds Järnväg om så 

att den vek av från Kontinentbanan i anslutning till det nyanlagda Östra industriområdet och den tidigare banvallen gjordes om till ovan nämnda infartsled för 

biltrafik. Öster Jär kom på så vis att ligga inklämd mellan järnvägen och vägen. 

Åhus – Dalabadet – Dalköpinge strand 

Området öster om Dalköpingeån är betydligt lantligare än Östra Förstaden med huvuddelen av bebyggelsen norr om Dalköpinge strandväg (som är en 

fortsättning på Östra Förstadsgatan och den urgamla kustvägen). Den äldre bebyggelsen är dock huvudsakligen belägen söder om vägen och består av ett 

mindre fiskeläge, benämnt Åhus. Under senare delen av 1900-talet har detta kompletterats med ytterligare en strandnära husenklav, men i detta fall handlar 

det alltså inte om fiskarhus utan om renodlade bostadshus. Därefter kommer Dalabadet, som anlades i slutet av 1920-talet på kommunalt initiativ sedan det 

kommunala kallbadhuset öster om Nyhamnen i Trelleborg låg i vägen för hamnens expansion. Vid Dalabadet anlades en restaurang, det anordnades 

simundervisning och på 1950-talet tillkom camping med semesterstugor. Olika buskar och trädslag planterades genom Planterings- och 

försköningsföreningen. Dalabadet är fortfarande en populär bad- och campingplats och en lång badbrygga anlades 2006. Strandängarna öster om Dalabadet 

är naturreservat men här finns sedan gammalt en mindre gård och något gathus/torp intill vägen. 

Norr om kustvägen var det tidigare huvudsakligen åkermark. I väster och norr om Åhus ligger den stora gården Brosjödal, med en pampig mangårdsbyggnad i 

jugendstil, vilket inte är så vanligt för lantgårdar. Till gården hör rödteglade stallängor som nu, kompletterade med moderna stall, används av Trelleborgs 

Ryttarförening. Större delen av området mellan kustvägen och Väg 9 upptas dock av modern bostadsbebyggelse, med grupphusbebyggelse från 1960-talet 

närmast kustvägen och därefter olikartade kataloghus från senare år. 

111

Gislövs läge – Nybostrand 

Gislövs läge är ett av Skånes äldre fiskelägen och har troligen medeltida ursprung – ruinen av ett Lybeckerkapell väster om fiskeläget tyder på det. Någon fast 

bosättning av fiskare verkar de skånska fiskelägena däremot inte ha fått förrän i slutet av 1500-talet. På Gerhard Buhrmanns skånska karta från 1680-talet 

markeras Gislöv som fiskeläge. Längs Sydkusten skedde en expansion av fisket mot slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. På 1920-/30-talet var 

Gislövs läge ett av Skånes ledande fiskesamhällen och hamnen byggdes vid denna tid (1929). Ortens struktur fanns då redan fastlagd med gathus längs 

kustvägen (Gislövs Strandväg) och spridd fiskarhusbebyggelse längs gatorna/gränderna (Aborrvägen, Flundrevägen, Gösvägen, Idvägen) ner mot stranden och 

med en särskild bebyggelsekoncentration just ovanför stranden. I anslutning till hamnen finns typiska redskapsbodar och båtskjul samt vissa modernare inslag 

som hamnkontor, klubblokal för Trelleborgs båtklubb m.m. Huvudsakligen längs kustvägen har bebyggelsemiljön kompletterats med egnahem från 1920–40tal. 

Öster om läget, men sammanbyggt med detsamma, har det uppförts fritidshus från 1930–50-tal och med Trelleborgs Missionsförsamlings semesteranläggning 

Nybostrand längst i öster. Denna uppfördes 1946 och består av olika byggnader för uthyrning samt en konferensgård och en liten camping. Mest särpräglade 

112 

Åhus på karta som visar utmarken till Trelleborgs socken 1801. Åhus ligger 

utanför sockengränsen men har ändå kommit med i kartbilden. Den 

schematiska bilden av fiskeläget gör det omöjligt att bedöma hur det såg 

ut i verkligheten, men mycket mer än något/några hus var det inte. Östra 

Förstadsgatan och Dalköpingeån kan man däremot lätt identifiera och 

konstatera att de inte ändrats nämnvärt avseende sträckning och förlopp 

sedan kartan ritades för över 200 år sedan.

är de fem uthyrningsstugorna som mest ser ut som tält med gavelfasader av vitmålad panel och stora tak av tvåkupiga betongpannor. Anläggningens lantliga 

lokalisering antyder att man behövde bil om man skulle stanna och campa en längre tid och hade mycket packning. För en dagsutflykt gick det säkert bra att 

cykla från Trelleborg. Och det gör det fortfarande! Området mellan Nybostrand och Gislövs läge har förtätats med villor från 1970-tal och framåt. Norr om 

kustvägen pågår en utbyggnad med grupphus och kataloghus på tidigare jordbruksmark, på samma sätt som skett vid Dalköpinge strand. 

Gislövs läge och Nybostrand på Ekonomiska kartan 1968. Utbyggnaden är ännu blygsam och skillnaden mellan fiskarhus på långsmala, 

oregelbundna tomter och senare fritidshus/villor på stora, kvadratiska tomter är tydlig. I öster ser man Missionskyrkans fritidsanläggning. 

113

Skåre Skåre skansar 

114

Slakteriet på Öster Jär. Östra Förstadsgatan in mot staden med gummifabrikens skorsten i fonden. 

115

Östra Förstadsgatan vid Östra Stranden. Åhus. Det gamla (västliga) läget. 

116

Dalabadet med campingstugor. Plantering vid Dalabadet. 

117

Brosjödals mangårdsbyggnad. Ekonomibyggnad, Brosjödal. Nu ridanläggning. 

118

Gislövs läge. Hamnen från 1929. Nybostrand. Campingstugor, troligen från 1960-talet. 

119

Värdering 

Kuststräckan vid Skåre ingår i riksintresse för kulturmiljövården (M 136) enligt 3:e kap Miljöbalken. Uttryck för riksintresset är det bevarade oregelbundna 

gatu- och vägnätet med enkla och tidstypiska fiskarstugor och gathus från 1800- och 1900-talen samt skansar och vallar från 1700-talets försvarslinje utefter 

Östersjökusten. I Länsstyrelsens Kulturmiljöprogram för Skåne framhålls åter Skåre som fiskeläge och skansarna som vittnesbörd om Skåne som gränsprovins. 

Kusten berörs även av kulturmiljöstråket Per Albin-linjen med de karaktäristiska betongbunkrarna som uppfördes längs Skånes kust i samband med andra 

världskriget. Det östra kustavsnittet omfattas varken av riksintresse eller regionalt kulturmiljöprogram. Byggnadsminnen skyddade av Kulturminneslagen finns 

i nuläget inte längs berört område, inte heller några skyddade kyrkliga minnen bortsett från ruinen av Lybeckerkapellet vid Gislövs läge. 

Kustområdet är till stor del detaljplanelagt och bebyggelse kan vara skyddad genom varsamhetsbestämmelser i Plan och bygglagen 8 kap 14 § och 

förvanskningsförbud PBL 8 kap 13 §, samt med utökad lovplikt för ändring och underhåll. Varsamhetsbestämmelserna gäller alltid även om dessa inte 

utpekats särskilt i detaljplan, områdesbestämmelser eller bevarandeprogram. 



Kustvägarna både väster- och österut är av medeltida ursprung. Den gamla infartsvägen från öster, Östra Förstadsgatan, är ett tydligt kulturmiljöstråk 

med en särpräglad gathusbebyggelse infogad i en tydlig struktur med långsmala tomter och ofta en mängd olika ekonomibyggnader på baksidan. 

Denna täta struktur uppvisar också det ursprungliga fiskeläget Åhus (den västra husansamlingen). 

Gislövs läge och Skåre är fina exempel på Skånekustens många fiskelägen med äldre gatustruktur och tätt liggande bebyggelse. Hamnarna uppvisar 

fortfarande en typisk struktur med stensatta pirarmar i betong, kranar och vinschar samt en mängd små rödmålade ekonomibyggnader. 

Bebyggelsen 

I Skåre, Åhus och Gislövs läge består bebyggelsen framför allt små, låga gathus och fiskartorp. Förhållandevis många av husen är byggda på 1800-talet 

(även om en del om- och tillbyggnader ofta skett). 

Öster Jär-Östra Stranden uppvisar en heterogen bebyggelse av fiskartorp, gathus, egnahem och senare villor. Östra skolan är ett fint exempel på det 

sena 1800-talets institutionsbyggande och miljön är ovanligt komplett med vaktmästarbostad och senare utbyggnader som speglar områdets 

expansion och folkökning under första hälften av 1900-talet. Slakteriet är en av få bevarade industrianläggningar från stadens tidiga industriepok och 

är en byggnadstyp (äldre industribyggnader i vid mening) som tidigare varit vanliga inslag i både städer och på landsbygd men som numera raserats i 

120

stor utsträckning. IOGT-NTO:s föreningshus är en viktig symbolbyggnad i de östra delarna av Trelleborg och speglar områdets historia för drygt 100 år 

sedan då det låg utanför stadens jurisdiktion med allt vad det innebar av svårkontrollerade verksamheter, men också nybyggaranda och 

framåtsträvande. 

Gården Brosjödal har en ovanligt påkostad mangårdsbyggnad samt 100-åriga stallängor som fått ny, anpassad användning genom Trelleborgs 

Ryttarförening. 

Både vid Dalabadet och vid Nybostrand finns karaktäristisk fritidsbebyggelse från mitten av 1900-talet. 

Landmärken 

Skåre framstår som ett landmärke i det flacka, till stor del obebyggda landskapet med siktstråk längs kustlinjen. 


Dalabadet med tidstypiska campingstugor är ett tydligt uttryck för den utökade semesterlagstiftningen under 1900-talets mitt och speglar även vilken 

vikt man från stadens håll tillmätt fritiden, kanske tydligast uttryckt genom den simundervisning som bedrevs men även genom de planteringar som 

gjorts genom Planterings- och försköningsföreningen. Detta har varit en samlings- och mötesplats för trelleborgare sedan 1920-talet. 

Nybostrand semesteranläggning visar hur inte bara kommuner, landsting, storföretag, fackföreningar och mer eller mindre ideella föreningar 

engagerades i fritiden i mitten av 1900-talet, utan även som här hur frikyrkorörelsen tog aktiv del. Det viktigaste var att fritiden skulle användas för 

både nytta och avkoppling, men inget meningslöst slöande. Vid Nybostrand kunde man umgås, bada, ströva och insupa sol och frisk luft. Det är ett 

koncept som stått sig! Arkitektoniskt roliga är de fem campingstugorna av tältformat. Anläggningens koppling till den begynnande privatbilismen är 

också intressant, även om många trelleborgare säkert cyklat hit ut. 

Grönstruktur 

En fin liten ”fritidsplantering” finns vid Dalabadet. Området är planterat med olika lövträd som ska ge ett naturligt intryck, som en liten lövskogslund 

ovanför stranden. Kusten och stranden har stort värde som rekreationsmiljö. Längs Dalköpingeån finns en skogsdunge – något det annars inte är så 

gott om i det jordbruksdominerade landskapet. Dalköpinge ängar är naturreservat. 

121


Inom det område som i Länsstyrelsens Kulturmiljöprogram för Skåne definieras som särskilt värdefulla kulturmiljöer skall kulturmiljöunderlag 

upprättas vid ändring av såväl enskilda byggnader som miljöer, för att säkerställa att de kulturhistoriska värdena tas tillvara. Kulturmiljöunderlag kan 

vara antikvarisk förundersökning av enskilda byggnader vid ändring eller underhåll samt kulturmiljöutredning/analys av större eller mindre områden. 

Kulturhistoriskt värdefulla byggnader skall förses med varsamhetsbestämmelser och förvanskningsförbud i detaljplan. 

Det västra kustområdet skall även fortsättningsvis lämnas obebyggt och I Skåre bör inte någon expansion tillåtas, men man kan tänka sig något 

enstaka hus som kompletterar miljön. Ny bebyggelse skall i så fall anpassas i volym, skala, fasad- och takmaterial till omgivande bebyggelse. Det är 

viktigt att den öppna hamnplanen och garnhängningsplatsen mitt i byn lämnas öppna som de är i dag. Med bete av förslagsvis får så skulle området på 

och kring skansarna hållas öppet och strukturerna skulle framträda tydligare än vad de gör i dag. 

För Öster Jär skall eventuell nybebyggelse anpassas till befintlig struktur av varierade hustyper. Ny bebyggelse bör inte tillåtas i mer än en våning och 

fasadmaterial bör vara tegel eller puts. Trähus bör tillåtas endast för ekonomibyggnader. Den befintliga bebyggelsen har en till stor del fri och 

oreglerad framväxt och detta heterogena uttryck bör man slå vakt om så att områdets struktur framträder även i framtiden. Märkesbyggnader som 

slakteriet och skolan bör bevaras. Hur en framtida ny infart från öster berör området måste detaljstuderas avseende kulturmiljön, ambitionen bör 

vara att inga byggnader skall behöva rivas. 

För Östra stranden skall man slå vakt om det heterogena uttrycket längs Östra Förstadsgatan och gränderna ner mot stranden. Eventuell nybebyggelse 

skall anpassas till befintlig bebyggelse avseende hushöjder och skala, fasadmaterial bör vara tegel eller puts. Trähus bör tillåtas endast för 

ekonomibyggnader. Märkesbyggnader som IOGT-NTO:s föreningslokal bör bevaras. Hur en framtida ny infart från öster berör området måste 

detaljstuderas avseende kulturmiljön, ambitionen bör vara att inga byggnader skall behöva rivas. 

Gården Brosjödal bör bevaras och dess precisa arkitektur skyddas genom förvanskningsförbud och/eller varsamhetsbestämmelser i detaljplan. 

Tillsammans med ekonomibyggnader bildar gården en fin helhetsmiljö där nuvarande verksamhet (ridsport) är väl anpassad till miljön och därmed bör 

vara kvar. 

För Åhus bör ny bebyggelse inte tillåtas, annat än för befintliga byggrätter. Det heterogena intrycket skall vidmakthållas. 

Dalabadet har en i fritidssammanhang lång kontinuitet som bad- och campingplats (även om det var tält som gällde fram till 1950-/60-talet) och det är 

en verksamhet som är synonym med området, varför det är angeläget att området inte exploateras för andra ändamål. Parken mellan Badvägen och 

campingplatsen samt de små campingstugorna längs Badvägen bör särskilt uppmärksammas. 

För Gislövs läge skall eventuell nybebyggelse anpassas i volym, skala, fasad- och takmaterial till omgivande bebyggelse. Ny bebyggelse söder om 

Gislövs Strandväg bör inte tillåtas i mer än en våning och fasadmaterial bör vara tegel eller puts. Trähus bör tillåtas endast för ekonomibyggnader. 

Öster om fiskeläget passar däremot trähus i den befintliga bebyggelsestrukturen av fritidshus och villor. Detta för att förtydliga den nu något oklara 

122

gränsen mellan det historiska fiskeläget och den modernare villa- och fritidshusbebyggelsen. Den gröna kil som finns öster om Piggvarvägen kan med 

fördel lämnas obebyggd då den ungefärligen anger gränsen för var fiskeläget slutade på 1930-talet. 

Nybostrand med dess bad- och campingplats bör inte exploateras för andra ändamål. Anläggningen visar på folkhemmets fritidsideal med aktiviteter 

och utevistelse. I de små stugorna skulle man bara vistas för att sova. Detta är ännu mycket tydligt och det finns fortfarande många som kan tänka sig 

att byta stadens bekvämligheter mot ett betydligt mer primitivt boende under sommarhalvåret. 

123

MAGLARP 

124


Området runt Maglarp präglas av jordbruksmark och sluttar svagt ner mot kusten och Skåre fiskeläge. Öster om E6/E22 ligger den gamla kyrkbyn med dess 

medeltida kyrka, sydväst om denna byggdes en ny kyrka 1909. Denna kyrka revs 2007 men begravningsplatsen finns kvar tillsammans med kyrkans grundmur 

så att man ännu anar kyrkans utsträckning (på samma sätt som man brukar redovisa ruiner). Kyrkoplatsen är inringad av höga, lummiga lövträd och här ligger 

även det lilla församlingshuset kvar. 

125 

Maglarp på Skånska rekognosceringskartan 1820. 

Kyrkbyn är ännu oskiftad och gårdarna ligger samlade 

runt kyrkan. På en höjdrygg söder om byn står en 

mölla. I sydväst ses Skåres fiskeläge och öster om 

Maglarp den lilla byn Ståstorp där bara två gårdar kom 

att ligga kvar efter skiftet. Från Maglarp utstrålar ett 

flertal vägar och bebyggelsen var koncentrerad till 

byarna.

Kyrkan har i övrigt legat som en solitär i landskapet och nåddes från kustvägen via en smal, allékantad väg förbi Skansgården upp till kyrkan. Denna väg, liksom 

Skansgården, är tillkommen i samband med enskiftet och speglar inledningen till det moderna jordbrukslandskapet. Vägstrukturen med mer eller mindre raka 

vägar i de nya ägogränserna leder ner till kusten. Från den nya kyrkan leder en likaledes rak väg västerut till den utskiftade gården Västrabo, där det även finns 

en folkskolebyggnad från slutet av 1800-talet. Längs vägen ligger en äldre statar-/lantarbetarbostad. Landskapet är flackt och uppodlat, partier av träd och 

buskar finns i anslutning till den utspridda bebyggelsen och i någon mån längs vägnätet. 

Maglarp på Häradsekonomiska kartan 1915. 100 år har gåt sedan den förra kartbilden 

och Maglarp har fått två kyrkor! Den gamla kyrkan var tänkt att rivas och användes under 

tiden som lada. Efter några årtionden togs den gamla kyrkan åter till heder och det var 

istället den nya som kändes otidsenlig i sin nygotiska stildräkt. Nya kyrkan övergavs 1971 

och revs till slut 2007. Kyrkbyn är utskiftad, odlingsmarkerna rationellt uppdelade med 

nya vägar i ägogränser och söder om bondbyn har det genom hemmansklyvningar och 

avstyckningar tillkommit en mängd småställen i ett område som fått benämningen 

Kurland. 

Den nya kyrkan och skolan är synliga bevis för områdets folkökning och ökat ekonomiskt välstånd, vilket i sin tur hänger samman med det allt mer intensivt 

uppodlade och rationellt brukade landskapet. Detta speglas även i bebyggelsemönstret med ensamliggande gårdar, här och var sekunderade av enklare 

lantarbetarbostäder, statarlängor eller torpställen samt ansamlingen av småställen och egnahem vid Kurland. Ytterligare en liten bebyggelseagglomeration 

126

uppstod söder om Maglarp i slutet av 1800-talet: Tivolihusen. Här var det först enstaka fiskartorp och vid 1900-talets mitt kompletterades dessa med några 

mindre fritidshus. I likhet med vid Kurland har husen på senare år tenderat att bli större och exklusivare. En senare företeelse är sandtaget som anlades öster 

om nya kyrkan och sedan brytningen upphört på 1970-talet flyttade Trelleborgs skytteförening dit sin verksamhet från Stavstensudden. 

127 

Vägen upp mot Skansgården.

128 

Plantering som omger 

kyrkplatsen vid 

Maglarps nya (rivna) 

kyrka. Till höger det 

lilla församlingshuset. 

Planteringen och allén 

fram till kyrkplatsen är 

ett tydligt landmärke i 

det flacka jordbrukslandskapet.

129 

En rak grusväg leder 

fram mot gården 

Västrabo och den 

gamla folkskolan. 

Vägen kantas av en 

pilerad och på dess 

norra sida ligger en 

f.d. statarlänga. I 

bakgrunden ses ett 

annat karaktäristiskt 

inslag på slätten, ett 

vindkraftverk. En 

framtida kulturmiljö?

Värdering 

Maglarps gamla kyrka omfattas och skyddas av Kulturminneslagens 4:e kap om kyrkliga kulturminnen. Detta gäller även Maglarps nya kyrka, även om själva 

kyrkobyggnaden är riven så gäller lagskyddet för begravningsplatsen. I Länsstyrelsens Kulturmiljöprogram är området vid Maglarp utpekat som särskilt 

värdefullt och i motiveringen framhålls mångfald av fornlämningar, kyrkor, byar och det av skiftet skapade landskapet. De ensamliggande gårdarna, ägornas 

geometriska mönster, vägnätet och de många pileraderna är samtliga värdefulla delar i kulturlandskapet. 


Mark- och vägstruktur från olika epoker 

Landskapets tydligaste karaktärsdrag är dess rätvinklighet i fråga om ägogränser och vägar. Det är också påfallande hur flackt det är, med en svag 

lutning mot kusten. 

Vägnätet sydväst om Maglarp speglar framför allt 1800-talets enskifteslandskap med räta vägar i de nya ägogränserna. Runt gamla kyrkbyn är 

vägnätet av medeltida ursprung, med böjda, svängda vägar som följer topografin. Även Kämpingevägen är sannolikt av medeltida ursprung. Den raka 

vägen mellan Skansgården och nya kyrkan är allékantad medan pilerader framför allt finns väster om Västrabo. 

Bebyggelse 

Området består huvudsakligen av jordbruksmark och är inte bebyggt i större utsträckning. Bebyggelsen är lokaliserad till vägarna, särskilt tydligt vid 

Kurland där ett typiskt småfolksområde växte upp under senare delen av 1800-talet. Runt nya kyrkan uppstod däremot ingen bebyggelse – en kyrka 

var vid denna tid inte samhällsbildande på samma sätt som en industri eller en järnvägsstation. En bebyggelse lite liknande den vid Kurland uppstod 

även vid ett avsnitt av Kämpingevägen, det så kallade Tivolihusen. Mest karaktäristiskt är de ensamliggande gårdarna och längs vägarna till dessa 

statarlängor och lantarbetarbostäder. Vid Västrabo finns även en äldre skola. 

Landmärken 

Den allékantade vägen till Maglarps nya kyrka bildar tillsammans med kyrkplatsens trädinramning ett tydligt landmärke i det flacka, till stor del 

obebyggda landskapet. 

Grönstruktur 

130

Grönstråk finns längs en del av vägarna i form av alléer eller pilerader. En mer sammanhängande grönska finns vid större gårdar samt den rivna 

kyrkan. En mer spaontant uppvuxen grönska finns i anslutning till det f.d. sandtaget, nuvarande skjutbanan. På något ställe finns buskskikt i 

ägogränser. I övrigt är det jordbruksmark. 

131


Inom det område som i Länsstyrelsens Kulturmiljöprogram för Skåne definieras som särskilt värdefulla kulturmiljöer ska kulturmiljöunderlag upprättas 

vid ändring av såväl enskilda byggnader som miljöer, för att säkerställa att de kulturhistoriska värdena tas tillvara. Kulturmiljöunderlag kan vara 

antikvarisk förundersökning av enskilda byggnader vid ändring eller underhåll samt kulturmiljöutredning/analys av större eller mindre områden. 

Det mest karaktäristiska i landskapet är det strikta mönstret av räta gränslinjer, baserat på upplysningstidens ideal och tänkande. Detta framträder 

tydligast i vägstrukturen, varför särskild hänsyn bör tas till detta. Landskapet är påfallande flackt och känsligt för varierande hushöjder, vilket skulle ge 

ett oroligt intryck. 

Utredningsområde Maglarps strand 

Kulturmiljöanalys bör utföras. Vid en eventuell utbyggnad av området runt Maglarp bör man ta fasta på det befintliga vägnätet och utforma nya vägar 

efter detta. Nybebyggelse ska lokaliseras med tillräckligt avstånd till Skåre. Hushöjder bör inte överstiga två våningar så att alléer och trädplanteringar 

vid rivna kyrkan och gårdar ännu är visuella hållpunkter i landskapet. 

132

SAMMANFATTNING 

Denna sammanfattning berör hela utredningsområdet och skall ge en generell värdering baserat på de rubriker som använts för de sex olika delområdena 

Centrum, Väster, Norr, Öster, Kusten och Maglarp. Det är alltså de värden som det är viktigast att slå vakt om och värna, men också att utveckla. Därför finns 

också förslag på förvaltning och utveckling, på samma sätt som för delområdena enligt ovan. 

Värdering 


Den medeltida stadskärnan längs Västergatan-Algatan-Norregatan har en typisk oregelbunden struktur med ett karaktäristiskt vägskälstorg, Gamla 

Torget. Staden växte under århundradenas lopp i ös-västlig riktning längs Västergatan-Algatan-Östergatan och hade en långsmal struktur med 

bebyggelse längs gatan och långsmala tomter samt gränder ner mot stranden. Detta huvudsakligen medeltida stadsmönster framträder ännu. 

I Trelleborg inleddes en första industrialiseringsvåg på 1860-talet och pågick framtill 1910-talet. Staden växte nu huvudsakligen norrut, dels längs 

befintligt vägnät med mestadels oregelbundna kvarter, dels längs raka gator infogade i ett rutnätssystem. Till skillnad från stadskärnan har man i 

dessa kvarter mestadels en bebyggelse som är samtida med kvarters- och gatustrukturen. En expansion skedde också söderut, genom utfyllnad i 

havet. Här anlades främst verksamheter kopplade till hamn, järnväg och industri. Inre hamnen har en ursprunglig struktur med Mittelbron och kajer 

från hamnens äldsta utbyggnad på 1860-talet. 

Under mellankrigstiden växte staden framför allt österut och norrut, huvudsakligen infogades nya kvarter som en fortsättning på befintligt 

rutnätssystem. På Österlid anlades nya gator och kvarter efter trädgårdsstadsideal med en mer oregelbunden struktur och där ett större kvarter 

lämnats obebyggt för att istället bli till park, Österlidsparken. 

Senare stadsutbyggnad har skett radiellt utåt med tydliga årsringar där kvarters- och gatustrukturen speglar tillkomsttiden. 

De tydligaste medeltida in- och utfartsvägarna är Stavstensvägen-Västergatan, Östra Förstadsgatan-Östergatan, Norregatan-Klörupsvägen och 

Tommarspsvägen. Den västra in- och utfartsvägen är Skånes längsta och tydligaste stråk med utomplansbebyggelse. 

De tydligaste vägdragningarna från 1800-talet är de spikraka och breda Nygatan och S:ta Gertruds väg. Nygatan blev stadens viktigaste 

institutionsstråk. Ett slags Ringstrasse i miniatyr med den gamla staden på ena sidan gatan och ett flertal nya institutioner på den andra sidan. S:ta 

Gertruds väg blev en typisk paradgata med ett monumentalt anslag, som fick ett litet haltande avslut när Kontinetbanan drogs fram och skar av dess 

sträckning 1898. 

133

Gislövs läge och Skåre har en för fiskelägen typisk struktur med smala gränder, oregelbundna kvarter och hamnanläggningar. 


I Trelleborg öppnades fyra olika privata järnvägar i slutet av 1800-talet: Lund-Trelleborgs Järnväg (1875), Malmö-Trelleborgs Järnväg 1886, 

Trelleborg-Rydsgårds Järnväg (1890/95) och Malmö-Kontinentens Järnväg (1898). Endast den sistnämnda finns kvar, med en östligare sträckning. 

Strukturen av de fyra järnvägarna är mycket tydlig och bansträckningarna ligger huvudsakligen kvar. Man kan tydligt se att järnvägarna tillkommit 

före merparten av stadsbebyggelsen, som fått underordna sig banorna. Tre av järnvägarna fick en relativt östlig dragning och leddes in mot staden 

och hamnen på utfyllnadsmassor i havet. Nuvarande stationshus med banhall (Trelleborgs Nedre) invigdes 1898 och fungerade som slutstation för 

tre av banorna, medan Malmö-Trelleborgs Järnväg hade en egen station, Trelleborgs övre, där det nu är busstation. 1909 startade färjetrafik till 

Tyskland, Kontinetbanan förstatligades och en ny station byggdes i hamnen, Trelleborgs Färjestation. Av stationerna återstår numera endast 

Trelleborgs Nedre. I hamnen finns också en vinschbrygga, Porten till kontinenten, från 1909 kvar. 

Bebyggelsen 

Trelleborgs kyrka, Kyrkoköpinge kyrka och Maglarps (gamla) kyrka är den enda återstående medeltida bebyggelsen. Medeltida ruiner finns i form av 

klosterkyrkan i Trelleborg och Lübeckerkapellet vid Gislövs läge. Dessa byggnader/ruiner har skydd genom KML. Även Sandmöllan är av äldre datum, 

troligtvis 1600-tal, medan Kyrkoköpinge holländarekvarn är från 1800-talet. 

Trelleborgs stadskärna uppvisar en varierad bebyggelse från 1800-talets första hälft till nutid, med merparten från 1900-talets första hälft. Mycket 

av den äldsta bebyggelsen finns just utanför stadskärnan, längs de gamla in- och utfartsvägarna. Här återfinns en typisk randbebyggelse av gathus, 

fiskartorp och koställen. 

Fina och karaktäristiska bostadsområden, typiska för sin tillkomsttid, finns vid Österlid, Akka, Barnängen, Granlunda, Kattebäck och Hallabacken. 

Märkesbyggnader är de medeltida kyrkorna, ångkvarnen med magasin i hamnen, järnvägsstationen med banhallen, post- och telegrafbyggnaden, 

gamla vattentornet, gummifabrikens ångcentral och äldsta fabriksbyggnader vid Henry Dunkers gata, konsthallen, badhuset samt kapellet på Norra 

kyrkogården. Av modernare märkesbyggnader kan särskilt två flerbostadshus byggda för Trelleborgshem nämnas, dels deras första byggnad vid 

Västergatan (kv Katten) ritad av Jaenecke & Samuelson 1953, dels deras fina hus i korsningen Hedvägen-Valldammsgatan (kv Husaren) ritat av HSB:s 

arkitektkontor 1966. 

Bebyggelse typisk för fiskelägen med låga gathus finns i Skåre, Östra Stranden, Åhus och Gislövs läge. 

Landmärken 

134

Gamla vattentornet, 53 meter högt, är stadens tydligaste landmärke och synligt från alla håll i staden. Vattentornet är högre än andra samtida 

vattentorn, troligen på grund av att tornet placerades på en tämligen låg punkt i staden. Det var sannolikt viktigare att få en ståtlig placering än en 

ur hydraulisk synpunkt optimal placering (på en höjd) – fast staden var ju inte så stor 1912. Tornet har sedan invigningen 1912 varit stadens 

tydligaste landmärke. Tornet har även andra kvaliteter och har ofta utsetts till landets vackraste vattentorn. 

Längs Hamngatan är järnvägsstationen med dess tinnar och torn samt stora banhall ett tydligt landmärke, detta gäller även för postbyggnaden med 

dess bastanta hörntorn. I västra delen av staden är det framför allt kyrkan som utgör ett landmärke och i östra delarna av staden utgör 

gummifabrikens två silor samt ångcentralens skorsten tydliga landmärken – dessa ses från en stor del av staden i likhet med vattentornet. I stadens 

utkant är nya vattentornet samt Kyrkoköpinges kyrka och holländarekvarn de tydligaste landmärkena. 


Stadens viktigaste platsbildningar och mötesplatser har av tradition varit dess torg. Här har stadens brunn funnits och här har det i alla tider 

bedrivits handel. Torgen har varit stadens största offentliga rum och har därmed varit samlingsplatser för olika typer av möten och evenemang. 

Folkets park från 1897 är stadens äldsta park och var från början en samlingsplats för arbetarrörelsen. Här finns även ett folkets hus samt en 

scenbyggnad, som sommartid används för utomhusteater. Parken har på senare år kompletterats med en skateboardbana och är ännu en 

betydelsefull mötesplats. 

En mötesplats med särskilt identitetsvärde är stadens idrottsplats, Vångavallen. Anläggningen har en 80-årig kontinuitet, vilket är en betydande 

ålder i idrottshistoriska sammanhang. 

Två värdefulla mötesplatser kopplade till fritid finns öster om staden, Dalabadet och Nybostrand. Två miljöer med omisskännlig folkhemskaraktär. 

Det finns också många mötesplatser kopplade till föreningsliv och folkrörelser, två av de äldsta och med stora kulturhistoriska värden, är 

Frälsningsarméns lokal vid Hantverkaregatan samt IOGT:s föreningshus vid Måsgränden på Östra stranden. 

Välgestaltade platsbildningar i staden är framför allt Kapellplan, Barnängen och Trekantsplan. Dessa är utformade som ett mellanting av park och 

stadsrum. 

Grönstruktur 

Stadens två äldsta parkbildningar är Folkets park och Stadsparken. Båda är tillkomna i samband med industrialiseringen i slutet av 1800-talet och 

belägna i kanten av stadskärnan. 

Samtida med dessa eller från början av 1900-talet är flera alléer i staden: Hedvägen, Skyttsvägen, Nygatan samt den påkostade S:ta Gertruds väg- 

Frans Malmrosgatan. 

135

Det lilla grönområdet vid kyrkan samt stadens två begravningsplatser, Västra kyrkogården och Norra kyrkogården, är viktiga grönstrukturer med 

stora kulturhistoriska värden. 

 

Östervångsparken från 1930-talet är stadens största park och hänger samman med Norra kyrkogården, Vångavallen och Frans Malmrosgatan och 

bildar på så vis ett stort och betydelsefullt grönstråk. 

Stadens koloniträdgårdar, de äldsta finns på norr intill Kontinentbanans gamla sträckning, speglar en utveckling från husbehovsodling och 

djurhållning av kaniner och brevduvor under andra världskriget till dagens prunkande trädgårdsodling. 


Inom område som ingår i riksintresse för kulturmiljövården eller inom Länsstyrelsens kulturmiljöprogram ska kulturmiljöunderlag upprättas vid 

ändring av såväl enskilda byggnader som miljöer för att säkerställa att de kulturhistoriska värdena tas tillvara. Kulturmiljöunderlag kan vara 

antikvarisk förundersökning av enskilda byggnader vid ändring eller underhåll samt kulturmiljöutredning/analys av större eller mindre områden. 

Kulturhistoriskt värdefulla byggnader ska förses med varsamhetsbestämmelser och förvanskningsförbud i detaljplan. 

Bevarandeprogram bör upprättas. 

Kvarter och gatusträckningar i staden är oftast mycket väl sammanhållna i arkitektur och skala. Detta är utmärkande för Trelleborg. Dessa värden 

ska bevaras och värnas noggrant vad gäller material, färgsättning, skala och detaljer. Varje byggnad ska betraktas var för sig men samtidigt som en 

del i en miljö eller gatusträcka. Egnahemstomter bör inte förtätas med nya bostadshus i kvarterens mitt. 

Äldre vägar och gator bör inte breddas eller rätas. Där det i dag ligger gatsten bör denna tradition bevaras. 

Rivningar bör tillåtas mycket restriktivt. Många handelsgårdar med magasin samt industribyggnader är redan rivna. De som återstår ska bevaras 

men kan få ny anpassad användning. 

Bebyggelse som tilläggsisolerats eller förvanskats på annat sätt bör vid framtida ombyggnader ändras så att kulturhistoriska värden både för huset 

som sådant och området i helhet förtydligas och förstärks. 

I äldre stadsmiljö, i fiskelägena samt längs de gamla in- och utfartsvägarna bör trähus tillåtas endast för ekonomibyggnader. 

Lucktomter och parkeringsplatser i staden kan bebyggas med väl anpassad bebyggelse. Ny bebyggelse ska anpassas i uttryck och skala med hänsyn 

till siktlinjer och gatustrukturer. 

Kvarters- och gatustrukturen från olika tidsepoker ska värnas. Ny bebyggelse ska anpassas till de befintliga mönstren. Tydliga stadsmönster som 

exempelvis medeltidsstadens oregelbundna kvarter och gator, industristadens rutnätsmönster eller infartsvägarnas oreglerade randbebyggelse ska 

136

inte ändras och äldre gator och stråk bör inte skäras av. Flera gator kan dock med fördel bli gågata eller cykelstråk. De gamla infartslederna både i 

öst-västlig och nord-sydlig riktning bör värnas och hållas öppna som långa stråk. 

Järnvägsstrukturen kan med fördel förtydligas genom att gamla järnvägssträckningar används som cykel-, promenad- och ridstråk. Kvarter och 

bebyggelse som uppförts och anpassats efter järnvägssträckningarna ska bevaras. 

Siktlinjerna mot landmärken och byggnaderna som utgör landmärken ska alltid behandlas varsamt och beaktas. 

Folkparken och stadsparken är två olika parker som anlagts med olika utgångspunkter. Parkerna är viktiga att behålla och det är positivt att fortsätta 

utveckla dessa i samma tänkesätt som med skateboardparken vid Folkets park. 

Generellt bör alla gröna strukturer och stråk i staden bevaras. För koloniområdena gäller det särskilt de äldsta anläggningarna längs 

Kontinentbanans tidigare sträckning. 

Stationsområdet kan genom att persontrafik öppnar 2015 återuppstå som den centralpunkt det varit. Stationen bör framhävas, göras attraktiv och 

lättillgänglig. 

Om västra hamnen blir ett nytt bostadsområde kan traditionen med kallbadhus och sommarrestaurang på piren återuppväckas. 

För eventuell nybebyggelse på tidigare åkermark bör befintliga strukturer som vägnät och ägogränser beaktas. 

137

KÄLLOR OCH LITTERATUR 

Kartor 

Ekonomiska kartan 1968, Lantmäteriet 

Generalstabskartan 1864, Lantmäteriet 

Häradsekonomiska kartan 1915, Lantmäteriet 

Karta över Trelleborgs stad 1867, Trelleborgs kommun 

Skånska rekognosceringskartan 1820, Lantmäteriet 

Litteratur 

Olof, Andersson. Lasarettet i Trelleborg 100 år. (1993). 

Andersson, Sune (red). Trelleborg i bild då och nu: en stad i förändring. (2003). 

Björk, Cecilia, Reppen, Laila & Nordling, Lars. Så byggdes villan: svensk villaarkitektur från 1890 till 2010. (2009). 

Brechensbauer Brandin, Madeleine & Folkesson, Gunilla (red). Bevare oss väl: om hus och miljöer i Trelleborg - information om byggnadsvård från 

Generalplanekommittén. (1982). 

De första 100 åren. (2005). 

Det nya Trelleborg. (1967). 

138

Emmelin Carlman, Inga. Järnvägsbyggnader i Malmöhus län: rapport från en inventering 1978. (1986). 

Eriksson, Eva. Den moderna stadens födelse: svensk arkitektur 1890-1920. (1990). 

Fogelberg, Torbjörn mfl. Trelleborg glasindustri 1919-1955 och Skånska glasbruket 1955-1957. (1988) 

Janstad, Hans. Trelleborgs arbetarekommun 70 år: årskrönika i ord och bild. (1971). 

Johanson, Carin (red). Arkitekturguide Skåne: 1900-talet. (2000). 

Kristofersson, Sture. Trelleborg: från första världskriget till tio år efter kommunsammanslagningen. (1977) 

Lewan, Nils (red). Ett Skåne i förändring kartor och landskap genom 200 år. (1994). 

Nordling, Kjell. Järnvägsdata. (1992) 

Näslund, Lena & Näslund, Bo. Trelleborg 750 år, del 1. (2006). 

Näslund, Lena & Näslund, Bo. Trelleborg 750 år, del 2. (2007). 

Ohlsson, Lars. Trelleborg som det var, som det är. (1966). 

Ståhl, Percy & Larsson, Lennart. Trelleborg. (1967). 

Trelleborg från stad och bygd i gamla tider: en bildkavalkad. (2000). 

Trelleborg i bild då och nu – en stad i förändring. (2003) 

Trelleborg: Medeltidsstaden 38. (1982). 

Trelleborg, porten till kontinenten: bilder från Trelleborg och Söderslätt. (1958). 

Werdenfels, Åke (red). Skånsk kulturbygd. Malmöhus län. (1985). 

139

Opublicerad litteratur 

Ahnfelt Ulla, Jakobsson Ingela. Mellan Svenstorps ruiner och Kyrkoköpinge by – en analys av ett kulturhistoriskt landskap. (1994). 

En konstvandring i Trelleborg. (1999). 

Natur- och kulturmiljöplan 2010. (2010). 

Sandelius Ann-Katrin, Våra koloniträdgårdar – inblick i och överblick av koloniområdena i Trelleborg, (1999). 

Trelleborgs generalplan. (1955). 

Trelleborg stadskärnans förnyelse. (1973). 

Översiktsplan 2010, (2010). 

140

Kulturmiljöutredning 2012-10-30 Trelleborgs stad 2030 (PDF ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?