Förslag till nationellt program för växtgenetiska resurser. SJV ... - POM

Den globala statusrapporten låg till grund för den globala aktionsplanen för
bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser för livsmedel och
jordbruk, som antogs i Leipzig i juni 1996. Aktionsplanen antogs av 150 länder. Den
globala aktionsplanen har fem mål:
1. att säkerställa bevarandet av växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk
som bas för livsmedelssäkerheten
2. att främja uthålligt nyttjande av växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk
för att stödja utvecklingen och bekämpa fattigdomen
3. att främja en rättvis fördelning av de vinster som nyttjandet av resurserna kan
medföra
4. att hjälpa länder och institutioner som är ansvariga för bevarandet eller använder
växtgenetiska resurser att prioritera uppgifter/ageranden
5. att stärka främst nationella program, men även regionala och internationella
program, inklusive utbildning, för bevarande och uthålligt nyttjande av
växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk.
Aktionsplanen består av 20 prioriterade aktiviteter uppdelade i fyra huvudområden:
in situ-bevarande, ex situ-bevarande, användning av växtgenetiska resurser samt
institutions- och kapacitetsuppbyggnad.
Leipzigdeklarationen antogs samtidigt som den globala aktionsplanen. Genom att
skriva under den förbinder sig länderna att efter bästa förmåga omsätta den globala
aktionsplanen i praktisk handling genom nationella åtgärder och program. Ett sådant
nationellt program innebär att det företas åtgärder för bl.a. inventering, insamling,
bevarande och karakterisering av genetiskt material. I Leipzigdeklarationen
framhålls vikten av att revideringen av det internationella åtagandet blir klar och att
det anpassas till konventionen om biologisk mångfald. Behovet av att integrera
bevarandet och det uthålliga nyttjandet av växtgenetiska resurser betonas också,
eftersom det är en viktig del av livsmedelssäkerheten.
2.2 Nationellt
Sveriges landstudie, som var en av dem som låg till grund för den globala statusrapporten,
som i sin tur låg till grund för den globala aktionsplanen, genomfördes
under 1994. Där konstateras bl.a. att det är viktigt att bevara de växtgenetiska
resurserna för att kunna utveckla ett mer uthålligt jordbruk och att Sverige har ett
extra stort behov av forskning och förädling inom landet p.g.a. klimatet. I
landstudien konstateras det också att det är viktigt att alla samlingar hos Nordiska
Genbanken utvärderas och att en kartläggning av de frösamlingar som finns utanför
genbanken genomförs.
År 1994 tillsatte regeringen en särskild utredare med uppgift att utreda frågan om
jordbrukets tillgång på växtgenetiska resurser inom landet. Stig Blixt genomförde
utredningen, ”Den brukade mångfalden” (SOU 1995:88), som var klar i september
1995. Utredaren konstaterade att det fanns behov av en svensk strategi för bevarande
och bärkraftigt utnyttjande av biodiversiteten i allmänhet och agrobiodiversiteten,
med särskilt hänsyn till genetiska resurser, i synnerhet.
I utredningen ges det förslag på en rad åtgärder som krävs för en svensk strategi.
Utredaren poängterar vikten av att fördela ansvaret mellan myndigheter och
18