LARY NR 4 - Mun

Jag har skrivit lite om mitt
tandinplantat i tidagare
nummer av Lary. Därför vill
jag fortsätta med att skriva
några rader om den vård som
jag har fått ända sedan 1992
och som i slutändan
förorsakade min behandling
av tänderna.
Jag stod framför spegeln och rakade
mig. Då upptäckte jag en stor
knöl under höger öra. Och jag är
fortfarande förvånad att ingen i min
närhet hade sett den. Det betyder
kanske att jag är en ganska anonym
person, tråkig och trist eller osynlig.
Närjag besökte min husläkare, i
Sigtuna, Elisabeth Bonnievier för
hälsokontroll så höll jag på att glömma
bort den där jäkla knölen. Jag
stod på tröskeln och skulle gå. Det
måste vara nån där uppe som
påminde mig. Så jag vänder om och
säger: jag har en knöl här jag måste
nog få lite penicilin. Hon började
klämma och trycka på knölrackan.
Så sa hon, du måste sätta dig ner.
Jag kontrade med att säga. ”Min tid
ute”. Sätt dig ner! Där satt vi mittemot
varandra och hon stirrade ner i
bordet. Länge. Till sist tittade hon
upp och sa. Jag måste skriva en
remiss till Radiumhemmet.
Snacka om en snyting
Alla vet vad Radiumhemmet betyder.
Detta var en torsdag. Jag hade
eget företag med 5 anställda och
massor av jobb. På måndagen kommer
en av tjejerna och säger, du har
telefon. Jag tog luren och en tjej
säger, är det Gunnar. Ja. Det är från
Radiumhemmet. Du måste komma
hit nu. Jag kan inte komma ifrån.
– Det struntar jag i du skall komma
nu!
Det var bara att sätta sig i bilen
och åka i väg. Väl på Radiumhemmet
blev jag hänvisad en trappa
upp. Väntrummet var helt tomt. Inte
en kotte. Jag satte mig ner och efter
LARY Nr 4 • 2008
En berättelse
om min cancerbehandling
ca 5 minuter kommer en liten asiatisk
tjej. Snygg som sjutton men en
riktig sadist. Hon skulle göra en
punktion, som betyder att hon skall
suga ut vätska ur knölen.
Hon kom in med en spruta lika
stor som en oljespruta. Den skulle
in i knölen. Det gjorde så djävla ont
så jag trodde att jag skulle dö. När
hon väl var klar fick jag sätta mig
väntrummet för dom skulle kolla
provtagningen. Då tänkte jag så här
hon kommer säkert tillbaka för att
ta ett prov till. Det dröjde inte länge
förrän hon var tillbaka. Gunnar jag
är ledsen vi har inte fått tillräckligt
med material för kunna annalysera.
Jag måste ta ett nytt prov.
Då tänkte
jag springa därifrån
Men ”tuff” som jag trodde att jag var
så gick jag in igen. Om det gjorde
ont första gången så var den en liten
smekning mot den andra. Tänk er
en oljespruta två gånger i samma
hål. Och nu var det nära att jag tuppade
av. Det är konstigt. Dom tar
ett prov på halsen. Så när jag kommer
till läkaren första gången får jag
beskedet att jag hade allvarlig sjukdom.
Du har förmodligen cancer.
Men inte på halsen utan ”någon
annanstans”. Så vi måste söva ner
dig för att hitta var den sitter. Samma
sak hände igen. In för att sövas.
Provtagning. Åka hem. För att efter
två dagar göra om samma sak. Då
hittade man tydligen någonting. För
jag blev kallad till läkaren bara några
– 20 –
dagar senare. Jag fick beskedet av
läkaren. Du har cancer! Du har en
allvarlig sjukdom.
Nu var sjukhuscirkusen igång
Alla vi som varit med om beskedet
cancer, och anhöriga känner, säkert
igen er. Det var provtagningar flera
gånger i veckan. Nersövd. Jag tror
att jag sövdes 7 gånger från feruari
till april. En mask gjordes så att man
fixerades vid strålningsbordet. Då
tog strålningen vid 33 gånger fulldos.
20 gånger från alla 4 hållen. 13
från sidorna. 7 veckor varje vardag.
Dom planerade att operera bort
stora delar av tungan och göra en
fri lambå.
Men tji fick dom!
Opererationen skulle
göras den 21 juli 1992.
En vecka innan togs jag
in för att jag gått ner för
mycket i vikt (ca 30 kg).
Jag skulle matas med
näringsdropp. Det tog 2
timmar för vätskan att
rinna ner och jag skulle
ha en påse var 4:e
timme. Tänk er två timmar
i dropp och två timmar
väntan. Jag höll på
att bli tokig. Andra
dagen fick jag näringstillskott
på flaska som jag tog
med hem. Åtta flaskor om dagen.
Det var det enda jag åt och gick upp
fyra kilo på en vecka. Dagen innan
operationen fick jag åka in för att få
information av läkaren Magnus
Lind. Han pratade om allt möjlig
först. Sen kom han in på själva opationen.
Detta var jag fick höra.
Överraskninar
Gunnar, vi vet inte vad vi skall göra
med dig i morgon. Du har svarat så
bra på strålningen. Vi hittar ingen
tumör längre. Vi kommer att ta prover
som skickas på snabbanalys. Vi
kommer att göra en säkerhetsoperation
på halsen. Vi tar bort alla körtlar
på halsens högra sida under tiden
vi väntar på att svaren kommer från
tungan. Vaknar du med hål i halsen