Rapport Mat klimat och utveckling.pdf - Naturskyddsföreningen

Rapport 

Mat, klimat och utveckling

Innehåll 

Sammanfattning och slutsatser 2 

2 Inledning 4 

3 Hunger och fattigdom 5 

3. . Utvecklingen mot millenniemålen 6 

4 Ekosystem, jordbruk, vatten och energi 8 

4. . Ekosystemens tillstånd 8 

4.2. Jordbruk 

4.3. Vatten 2 

4.4. Energi 3 

5 Tryggad tillgång till mat i ett ändrat klimat 5 

5. . Påverkan på ekosystemen 6 

5.2. Påverkan på matproduktion 6 

5.3. Konsekvenser för tryggad tillgång till mat 20 

6 Naturskyddsföreningens förslag till åtgärder 23 

Text och projektledning: 

Jessica Henryson, Westander Publicitet & Påverkan och 

Karin Höök, Naturskyddsföreningen 

Produktion: Inte Rio 

Omslagsfoto: Matton 

Tryck: EO print AB, Stockholm 2007 

Varunummer: 8 9308 

ISBN: 91 558 7991 8 

Producerad med ekonomiskt stöd från Sida. Sida har ej medverkat i utformningen 

av publikationen och tar ej ställning till de åsikter som framförs.

Förord 

Mänskligheten står inför stora utmaningar. Idag går över 

800 miljoner människor till sängs varje dag utan att fått äta 

sig mätta trots att det finns tillräckligt med mat för alla. 

Detta är ohållbart. 

Naturskyddsföreningen arbetar för en utveckling som ger 

alla människor en tryggad tillgång till mat. För att nå detta 

mål krävs stora insatser. En rad rapporter har den senaste 

tiden pekat på hur ekosystemens förmåga att trygga tillgången 

till mat riskerar att krympa. Att insekter som pollinerar 

jordbruket minskar på flera platser på jorden idag 

är bara ett av många exempel på hur de så kallade ekosystemtjänsterna 

som människan är beroende av undergrävs. 

Klimatförändringarna innebär ytterligare ett hot mot ekosystemtjänsterna. 

En höjning av jordens medeltemperatur 

kan förändra nederbörden så att Afrika riskerar skördeminskningar 

på över 50 procent redan till 2020. 

Med rapporten ”Mat, klimat och utveckling” vill 

Naturskyddsföreningen sprida den kunskap som forskare 

presenterat de senaste åren kring klimatförändringar och 

ekosystemens status och förmåga att föda en växande befolkning. 

Vår förhoppning är att bidra till en fördjupad 

diskussion bland beslutsfattare och praktiker kring dessa 

frågor. Naturskyddsföreningen menar att en utveckling av 

jordbruket är av helt avgörande betydelse för att trygga tillgången 

till mat för jordens befolkning. Runt om i världen 

finns idag positiva exempel på att jordbruket är möjligt att 

utveckla utan att det bidrar till ökad degradering av ekosystemen. 

Dessa exempel går att implementera i större skala, 

men för att nå dit måste en rad åtgärder ges hösta prioritet. 

I rapportens sista kapitel presenteras de rekommendationer 

som Naturskyddsföreningen hoppas att beslutsfattare på 

olika nivåer tar hänsyn till i miljö-, bistånds-, jordbruks-, 

utbildnings- och handelspolitiken. 

Naturskyddsföreningen vill tacka alla som bidragit till 

denna rapport, alla de som läst och kommit med kommentarer. 

Vi hoppas att våra rekommendationer kan ligga som 

grund för vidare arbete för inte bara nå millenniemålet att 

halvera fattigdom och hunger till 2015 – utan också för att 

tryggad tillgång till mat ska bli en verklighet för alla människor 

i världen. 

Mikael Karlsson 

Ordförande, Naturskyddsföreningen

Mat är en mänsklig rättighet som finns uttryckt i FN-konventionen 

om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. 

Vid FN:s millennietoppmöte i september 2000 

enades samtliga medlemsstater om de så kallade millenniemålen, 

som bland annat innebär att hungern i världen 

ska halveras till 2015. Men fortfarande har 854 miljoner 

människor inte mat för dagen. 

Nästan alla hungriga är fattiga människor som lever på 

landsbygden och som ofta är helt beroende av jordbruket 

och av livskraftiga ekosystem. Deras situation förvärras av 

de omfattande förluster av ekosystemstjänster som enligt 

Millennium Ecosystem Assessment har skett de senaste 50 

åren, och som dagens jordbruksmetoder är en viktig orsak 

till. Under de kommande 50 åren står mänskligheten inför 

en av sina största jordbruks- och miljöutmaningar någonsin, 

då en fortsatt befolkningsökning innebär att livsmedelsproduktionen 

till 2050 måste säkras för ytterligare 60–80 

miljoner människor årligen. Samtidigt ökar konkurrensen 

om åkermark för energiproduktion, industriråvaror och 

foderproduktion. 

FN:s klimatpanel IPCC har under 2007 presenterat sin 

fjärde bedömning om klimatförändringarna. IPCC konstaterar 

bland annat att buffertkapaciteten i många ekosystem 

sannolikt förbrukas detta århundrade på grund av ”en 

tidigare ej skådad kombination” av klimatförändringar och 

andra drivkrafter som till exempel ändrad markanvändning, 

föroreningar och överutnyttjande av resurser. 

Påverkan på ekosystemen inverkar i sin tur på produktivitet 

i jordbruk, skogsbruk och fiske. Konsekvenserna för tillgången 

till mat kan bli omfattande och främst drabbas 

människor i redan utsatta områden. 

Naturskyddsföreningen anser att en utveckling av jordbruket 

är av avgörande betydelse för att trygga tillgången 

till mat. Effekterna av klimatförändringarna understryker 

behovet av ett jordbruk som inte bidrar till degradering av 

ekosystemen och till fortsatta utsläpp av växthusgaser utan 

i högre utsträckning baseras på lokala produktionsförut- 

2 

mat, klimat och utveckling 

1. Sammanfattning och slutsatser 

sättningar, som är oberoende av fossila bränslen och främjar 

återhämtningsförmågan hos ekosystemen. För att åstadkomma 

en utveckling i denna riktning föreslår 

Naturskyddsföreningen i denna rapport ett antal åtgärder 

som måste ges högsta prioritet, bland annat följande: 

Jordbruk och landsbygdsutveckling 

• Svenskt bistånd bör i ökande grad fokuseras till hållbart 

lantbruk, landsbygdsutveckling och småskalig livsmedelsförädling 

och insatserna bör till att börja med dubbleras. 

• Stöd i dessa frågor bör i ökad grad ges till de afrikanska 

stater som i sina statsbudgetar konkret prioriterar hållbart 

jordbruk och stöd till fattiga småbönder. En dialog bör 

föras om hur mottagarländer kan ge jordbruk och landsbygdsutveckling 

ökad betydelse i de nationella strategierna 

för att bekämpa fattigdomen. 

• Stödet till forskning med tvärvetenskapliga, deltagardriv- 

deltagardrivna 

forskningsansatser om hållbara produktionsmetoder i 

lantbruket bör öka kraftigt. 

Ekosystemtjänster och ekologiskt lantbruk 

• Satsningarna i biståndet på att utveckla ekologiskt lantlantbruk bör öka kraftigt. Det gäller forskning, utbildning, 

rådgivning och utvecklingsarbete samt certifiering. 

Utbildning i praktiskt tillämpade ekologiska lantbrukssystem 

måste förstärkas och utvecklas utifrån lokala förhållanden 

och i ett tvärvetenskapligt perspektiv. 

• Regeringar i Syd bör uppmanas att samla resurser för ekoekologiskt lantbruk och integrera mål och åtgärder inom sina 

nationella strategier för jordbruksutveckling och fattigdomsbekämpning, 

med särskild tonvikt på sårbara gruppers 

behov. 

Klimat 

• ordens ordens medeltemperatur får inte tillåtas stiga till mer än 

2°C över förindustriell nivå, vilket sannolikt innebär att 

halten växthusgaser måste stabiliseras på cirka 400 ppm. 

• Det bör formuleras separata klimatmål som kompletterar

varandra, dels för utsläppsreduktioner i Sverige, dels för 

reduktioner som uppnås genom de flexibla mekanismer 

som definieras i Kyotoprotokollet. 

• Det svenska klimatmålet ska vara att minska utsläppen av 

växthusgaser i Sverige med 40 procent till 2020 jämfört 

med 1990 års nivå. 

• Det bör utvecklas tydliga kriterier för svenskt deltagande i 

CDM (Clean Development Mechanism), så att varje projekt 

som godkänns har positiva utvecklings- och miljöeffekter. 

Handel 

• Det krävs en grundlig reformering av TO TO och ett ödmju- ödmjukare 

förhållningssätt från de utvecklade länderna i de bilaterala 

handelsförhandlingarna. Först då skapas förutsättningar 

för ett mer förtroendefullt samarbete mellan 

rika och fattiga länder som kan leda till att livsmedelstrygghet 

och en hållbar global klimatutveckling uppnås. 

• Sverige bör i handelsförhandlingar arbeta för att utveckutvecklingsländer ges utrymme att använda olika skyddsmekanismer 

för att skydda fattiga jordbrukare eftersom utvecklingsländer 

vanligtvis saknar finansiella resurser att 

stödja sitt jordbruk på annat sätt. 

• Utvärderingar och konsekvensanalyser av miljömässiga, 

sociala och ekonomiska effekter måste ligga till grund för 

beslut om utvecklingen av handelsregler. 

Utbildning 

• Utbildning på alla nivåer bör förmedla en grundläggande 

förståelse för ekosystemens funktion och fundamentala 

betydelse för allt liv, och om sambanden mellan vår globaliserade 

ekonomi, naturresursanvändning och miljöpåverkan. 

• Satsningar på utbildning med anknytning till hållbar ut- utveckling, 

klimatförändringar och global livsmedelsförsörjning 

måste öka både i Nord och Syd och kan ske i nätverksform 

mellan såväl universitet, myndigheter, skolor, 

organisationer och jordbruksnäringen, som mellan aktörer 

i EU och i Syd. 


3

2. Inledning 

Vid FN:s millennietoppmöte i september 2000 enades 

samtliga medlemsstater om en rad mätbara mål för att 

minska fattigdomen och hungern i världen, de så kallade 

millenniemålen. Bland annat ska andelen människor som 

lever på mindre än en dollar per dag och andelen människor 

som lider av hunger och kronisk undernäring halveras till 

2015, jämfört med 1990. Alla människor ska få del av globaliseringens 

positiva effekter och andelen människor utan 

tillgång till rent dricksvatten ska halveras. Utvecklingen ska 

vara hållbar i enlighet med vad som tidigare överenskommits 

och Afrikas specifika behov ska särskilt uppmärksammas. 

FN:s klimatpanel IPCC presenterade under våren 2007 sin 

fjärde bedömning av klimatförändringarna. IPCC konstaterar 

att det fortfarande finns större och mer akuta hinder 

än klimatförändringen när det gäller möjligheten att nå 

millenniemålen till 2015. Samtidigt understryker man att 

det är mycket sannolikt att klimatförändringarna kommer 

att försvåra möjligheterna att nå mer långsiktiga mål till 

mitten av århundradet, inte minst när det gäller att begränsa 

hungern i särskilt utsatta områden. 1 

Klimatförändringar påverkar förutsättningarna för produktion 

av mat. I de delar av världen där de hungriga bor 

förväntas effekterna av klimatförändringar för livsmedelstryggheten 

att bli omfattande och överlag negativa. 

Tryggad tillgång till mat handlar idag dock inte i första hand 

om tillräcklig matproduktion på nationell eller global nivå, 

utan om möjligheter för individer att få tillräcklig tillgång 

till mat och att kunna tillgodogöra sig dess näringsinnehåll. 

Hungriga människor är också fattiga. De är utsatta för 

en lång rad problem som påverkar deras möjligheter att äta 

sig mätta. Huvuddelen av de fattiga och människor utan 

tryggad livsmedelstillgång lever på landsbygden och är ofta 

1 

V f Wk G F R f - 

813 

4 


helt beroende av jordbruket. De fattiga och hungriga är 

också, i ännu större utsträckning än andra, direkt beroende 

av livskraftiga ekosystem och de tjänster som ekosystemen 

levererar. Samtidigt visar Millennium Ecosystem 

Assessment (MA) på omfattande förluster av ekosystemstjänster 

och biologiskt mångfald de senaste 50 åren. En 

utveckling av jordbruket och större omsorg om ekosystemen 

är därför en förutsättning för att minska hungern i 

världen. Med en ökad kunskap om klimatförändringarna 

och deras betydelse för jordbruk, ekosystem och tryggad 

tillgång till mat är det uppenbart att insatserna också måste 

ta hänsyn till konsekvenserna av ett ändrat klimat. 

I denna rapport diskuteras några av de grundläggande 

faktorerna för tryggad tillgång till mat – ekosystemens tillstånd, 

jordbrukets utveckling, vattnets och energins roll – 

och hur klimatförändringen kan förväntas påverka dessa 

faktorer. Det finns många ytterligare aspekter av livsmedelstrygghet 

– som exempelvis inkomst, hälsa, konflikter, 

globalisering, marknadsmisslyckande – och flera av dessa 

aspekter kommer direkt eller indirekt att påverkas av klimatförändringarna, 

men dessa berörs inte alls eller bara 

översiktligt i denna rapport.


3. Hunger och fattigdom 

Alla hungriga människor är också fattiga. Av jordens befolkning 

är omkring en miljard människor extremt fattiga, 

vilket innebär att de lever på mindre än en dollar per dag. 

Nästan halva jordens befolkning är fattig, vilket innebär 

att den lever på mindre än två dollar per dag. Omkring 854 

miljoner människor har inte mat för dagen, trots att det 

finns tillräckligt med mat i världen för att föda alla människor. 

Under de senaste 40 åren har matproduktionen per 

invånare ökat med 25 procent och matpriserna har i reala 

termer sjunkit med 40 procent. Ännu mer mat skulle kunna 

produceras. Men kronisk hunger och undernäring existerar 

alltjämt, samtidigt som 1,2 miljarder människor lider av 

fetma. I-världens matvanor innebär ofta ökad konsumtion 

av animaliskt protein. Mycket spannmål används till djurfoder, 

vilket är ineffektivt både ur matförsörjnings- och 

energisynpunkt. 2 

Mat är en mänsklig rättighet som bland annat finns uttryckt 

i FN-konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella 

rättigheterna och i barnkonventionen. Kommittén för 

säker tillgång till mat inom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation 

(FAO) enades 2004 om riktlinjer för införandet 

av rätten till tillräcklig, säker och lämplig mat som utmanar 

den främsta orsaken till hunger, nämligen bristande 

politisk vilja hos världens regeringar. Riktlinjerna är en 

uppsättning samstämmiga rekommendationer om bland 

annat arbete, mark, vattenhantering, genetiska resurser, 

hållbar utveckling, skyddsnät, utbildning och ett globalt 

ansvar 3 . 

Höök K () Må å k - jk 

Uå k k (ULU) K Sk- Lkk 

1 j 

Tryggad tillgång till mat 

… innebär att alla människor vid alla tidpunkter har fysisk och eko 

nomisk tillgång till tillräckligt med näringsriktig och säker föda som 

uppfyller deras näringsbehov och matpreferenser och möjliggör ett 

aktivt och hälsosamt liv (FAO 1996). 

De flesta människor som saknar en tryggad livsmedelstillgång, 

och två tredjedelar av utvecklingsländernas befolkning, 

lever på landsbygden. De fattiga på landsbygden är de 

som är mest beroende av jordbruket och de lokala naturresurserna 

(fisk, skog, vilda djur mm) för sin överlevnad och 

för att generera inkomster. Merparten av småbönderna i 

utvecklingsländerna är kvinnor, med svag ställning på 

grund av kränkningar av grundläggande rättigheter, bristande 

resurser, inklusive möjligheter till kredit, och begränsade 

möjligheter till lönearbete. 

Erfarenheter visar att man med framgång kan bekämpa 

hungern även i de allra fattigaste länderna i världen. FAO 

menar dock att det inte är möjligt att minska hungern om 

man inte satsar på utveckling av jordbruket och på landsbygdsutveckling. 

De länder som lyckats minska hungern 

har inte bara haft en snabb generell ekonomisk tillväxt utan 

också en ökad produktivitet i jordbruket, som ofta utgör 

tillväxtmotor för lokal utveckling. Exempel från bland 

annat Mocambique, Etiopien och Ghana visar att en ökning 

av produktionen i jordbruket är oerhört viktig, och speciellt 

småböndernas produktion av stapelvaror som konsumeras 

lokalt. Högre avkastning från jordbruket ökar generellt sett 

tillgången till livsmedel, sänker matpriset på lokala marknader, 

ökar inkomsterna för jordbrukarna och förbättrar 

den lokala ekonomin genom ökad efterfrågan på lokalt 

producerade varor och tjänster samt skapar fler arbetstillfällen 

på landsbygden och dämpar urbaniseringen. 4 

3 få FN FO -5- 

4 T S f F W 6 FO 6 

5

Hunger och fattigdom är nära förknippade med varandra 

även genom att hungern undergräver människors hälsa och 

kapacitet att klara sin egen eller hushållets försörjning. Att 

ta sig ur fattigdomsfällan är extremt svårt för hungriga 

människor. FAO drar slutsatsen att för att minska hungern 

behövs dels direkta insatser för att stödja människor som är 

både fattiga och hungriga, dels satsningar på lokal utveckling 

och på utveckling av jordbruket, med utgångspunkt i 

lokala förutsättningar. 

En koalition av 25 givare, däribland Världsbanken, FAO, 

IFAD, USAID, DFID och Sida, har nyligen enats om en 

plattform för jordbruks- och landsbygdsutveckling, nödvändig 

för att uppnå millenniemålet om fattigdomsreduktion. 

Man har bland annat enats om5 : 

• att fattigdom i huvudsak är ett landsbygdsfenomen, 

• att landsbygdens utveckling drivs av jordbruket, 

• att det lönar sig att investera i landsbygdsutveckling och 

• att det behövs mycket större resurser om målsättningen 

att halvera fattigdomen till 2015 ska kunna uppnås. 

3.1. Utvecklingen mot millenniemålen 

I juli 2007 presenterades ”The Millennium Development 

Goals Report 2007” 6 som utgör en slags halvtidsutvärdering 

av utvecklingen mot FN:s millenniemål. Rapporten är den 

mest omfattande globala utvärderingen av millenniemålen 

hittills och grundar sig på uppgifter som lämnats av över 20 

organisationer både inom och utanför FN-systemet, däribland 

Världsbanken och OECD. I rapporten konstateras att 

det gjorts framsteg inom flera områden men att det krävs 

omfattande insatser, inte minst från de rikare länderna, om 

millenniemålen ska nås. 

5 Höök K () Må å k – jk 

Uå k k (ULU) K Sk- Lkk 

1 j 

6 


Millenniemålen – global agenda för utveckling 

• Fattigdom och hunger ska halveras till 2015 

• Alla barn ska gå i grundskola 2015 

• Jämställdheten ska öka och kvinnors ställning stärkas 

• Barnadödligheten ska minska med två tredjedelar till 2015 

• Mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar till 2015 

• Spridningen av hivaids, hivaids, tbc, malaria och andra sjukdomar ska hej hej 

das till 2015 

• En miljömässigt hållbar utveckling ska säkerställas till 2015 

• lobalt lobalt samarbete genom ökat bistånd, rättvisa handelsregler och 

lättade skuldbördor i utvecklingsländerna 

Samtliga FN:s medlemsländer skrev under millenniedeklarationen 

vid millennietoppmötet i september 2000. Läs mer om millenniemå 

len på www.millenniemalen.se 

Det första millenniemålet innebär att fattigdom och hunger 

ska halveras till 2015. Rapporten visar att målet kommer 

att kunna nås på global nivå om nuvarande utvecklingstakt 

håller i sig. Andelen människor som lever i extrem fattigdom, 

motsvarande mindre än en dollar om dagen, har 

minskat från 32 procent till 19 procent mellan 1990 och 

2004, i absoluta tal en minskning från 1 250 miljoner människor 

till 980 miljoner människor. I Afrika söder om 

Sahara har andelen människor som lever i extrem fattigdom 

minskat från 47 procent till 41 procent. 

Hungern är dock fortfarande utbredd. Även om andelen 

undernärda har minskat från 20 till 17 procent sedan 1990, 

har antalet hungriga nästan inte minskat alls. I Afrika söder 

om Sahara har antalet hungriga ökat från 169 miljoner till 

206 miljoner människor, vilket innebär att drygt 40 procent 

av befolkningen i Afrika söder om Sahara lider av hunger. 

I fjorton av länderna i regionen är så mycket som 35 procent 

av befolkningarna kroniskt undernärd. 7 Få framsteg har 

gjorts i arbetet för att halvera antalet undernärda barn, och 

om den nuvarande trenden håller i sig kommer målet för 

2015 att missas med 30 miljoner barn i Afrika. 

6 T M D G R FN 

FN FO F w 6

För övriga millenniemål – som alla mer eller mindre inverkar 

på det första – kan både framsteg och motgångar uppvisas. 

I rapporten konstateras att det fortfarande saknas 

omfattande insatser, inte minst från de rika länderna, för 

att nå målen till 2015. De mest utvecklade länderna har inte 

levt upp till sitt åtagande att bidra med finansiellt stöd i 

enlighet med det åttonde millenniemålet – att utveckla ett 

globalt partnerskap för utveckling. Samtliga FN-stater har 

kommit överens om att minst 0,7 procent av de mest utvecklade 

ländernas BNI ska gå till bistånd, men det är bara fem 

givarländer som lever upp till det, däribland Sverige. 

Man kan konstatera att det totala årliga stödet till jordbruk 

i OECD-länderna uppgår till cirka 350 miljarder dollar 

per år, varav 235 miljarder är direkt jordbruksstöd och 

återstoden kostnader för forskning, rådgivning, inspektioner 

med mera. Detta kan jämföras med de knappt 70 miljarderna 

som de rika länderna ger i bistånd till utvecklingsländerna 

8 . 

8 Sf V M j f fö ö? Jk k – ök 

ä K Sk- Lkk 6 

mat, klimat och utveckling

8 


4. Ekosystem, jordbruk, vatten och energi 

4.1. Ekosystemens tillstånd 

Ekosystemen är grunden för jordens globala livsunderhållande 

system. Ekosystemen förser människan med en stor 

mängd livsnödvändiga ”produkter och tjänster” som är 

grundläggande för människan tillvaro, bland annat genom 

att skapa förutsättningar för livsmedelsproduktion och energiomvandling. 

Exempel på ekosystemtjänster är mat, bioenergi, 

vattenrening, klimatreglering, jordbildning och 

förmågan att lindra konsekvenserna av naturkatastrofer. 

Dessutom bidrar ekosystemen till vårt välbefinnande 

genom att ge förutsättningar för försörjning, rekreation, 

hälsa, kultur- och naturupplevelser. 

Allt liv är beroende av att ekosystemen fungerar, men människor 

som saknar valmöjligheter eller skyddsnät är mer än 

andra utlämnade till naturens förutsättningar på just den 

plats där de lever. Om det exempelvis saknas vattenflöden 

och god kvalitet på vattnet kan förändringar i ekosystemen 

skada fiske, betesmarker och den varierade vegetation som 

krävs för att ge material till bland annat mediciner, mat, 

byggmaterial, redskap, foder och bränsle. 

FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan efterfrågade 

år 2000 en utvärdering av vilka konsekvenser förändringar 

i ekosystemen kan ha för människans välfärd. Året 

därpå initierades Millennium Ecosystem Assessment (MA). 

Ekosystemtjänster – varor och tjänster som människor får från ekosystemen (Källa: Millennium Ecosystem Assessment)

Utvärderingen, som genomförts av mer än 1300 forskare 

från hela världen, däribland Sverige, var färdig 2005. 

Utvärderingen drar bland annat följande slutsatser 9 : 

• Under de senaste 50 åren har människan förändrat eko- ekosystemen 

i en snabbare takt och mer omfattande än under 

någon annan epok i människans historia, i syfte att tillmötesgå 

en ökande efterfrågan på mat, färskvatten, timmer, 

fibrer och bränsle. Detta har resulterat i en omfattande, 

och till största delen irreversibel, förlust av biologisk 

mångfald. 

• De förändringar som skett i ekosystemen har bidragit till 

omfattande vinster för mänsklig välfärd och ekonomisk 

utveckling, men på bekostnad av många ekosystemtjänster, 

ökade risker för icke-linjära förändringar och förvärrad 

fattigdom för en del befolkningsgrupper. Om dessa problem 

inte hanteras, kommer den nytta som framtida generationer 

kan erhålla från ekosystemen att vara mindre. 

• Degraderingen av ekosystemtjänsterna kan komma att gå 

ännu längre under första halvan av detta århundrade, vilket 

utgör ett hinder för att uppnå FN:s millenniemål. 

• Utmaningarna i att vända trenden för ekosystemens de- degradering, 

samtidigt som man möter ökande efterfrågan 

på deras tjänster, kan delvis mötas inom de scenarier som 

MA beaktar, men det förutsätter ansenliga politiska, institutionella 

och praktiska förändringar som i dagsläget 

inte syns till. Det finns goda möjligheter att bevara och 

förstärka specifika ekosystemtjänster som samtidigt både 

begränsar negativa följdverkningar och bidrar till positiva 

samverkanseffekter med andra ekosystemtjänster. 

Millennium Ecosystem Assessment beskriver också kopplingen 

mellan ekosystemtjänsterna och några av millenniemålen: 

• Fattigdom – Om ekosystem förändras i grunden påverkar 

det dels människors försörjningsmöjligheter från bland 

9 M E E w- 5 61 


annat jordbruk, jakt och fiske, dels utsattheten för stormar 

och översvämningar som kan medföra stora negativa konsekvenser 

för odlingar och betesmarker. Degradering av 

ekosystem är ofta en viktig bidragande faktor till att människor 

hamnar i ”fattigdomsfällan”. 

• Hunger – Produktion av mat är en ekosystemtjänst i sig, 

men produktionen är också beroende av andra ekosystemtjänster 

såsom vattenavrinning, pollinering och jordmånsbildning. 

Matproduktionen måste öka för att täcka 

behoven från växande anspråk från en växande befolkning, 

men samtidigt måste effektiviteten – i vid mening 

– öka så att mer mat kan produceras med mindre påverkan 

på andra centrala ekosystemtjänster. 

• Hlsa Hlsa – Mänsklig hälsa är starkt förknippad med ekosystemtjänster 

relaterade till livsmedelsproduktion, vattenkvalitet, 

vattenkvantitet, skydd mot naturkatastrofer och 

möjligheten att reglera spridning av sjukdomar. Förändringar 

i ekosystem påverkar såväl risken för att nya 

sjukdomar uppstår, som utbredningen av befintliga sjukdomar 

som malaria och kolera. Barnadödligheten påverkas 

också i stor utsträckning av sjukdomar som är förknippade 

med vattenkvalitet. 

• Hllar Hllar uteckling 

uteckling – För att uppnå målet om hållbar utveckling 

krävs – åtminstone – ett slut på den nuvarande 

ohållbara användningen av ekosystemstjänster som färskvatten 

och fisk, liksom ett slut på den pågående degraderingen 

av andra ekosystemtjänster som exempelvis 

vattenrening, naturlig reglering av sjukdomar och klimatreglering. 

Fortsatt degradering av ekosystemen kan få omfattande 

konsekvenser för ekosystemens förmåga att producera mat 

till jordens växande befolkning. Redan idag är 60 procent 

av ekosystemtjänsterna överexploaterade. Det handlar om

0 


Millennium Ecosystem Assessment – några nyckelbudskap 

• Alla på jorden är beroende av att naturen och ekosystemtjänsterna 

erbjuder förhållanden som möjliggör ett värdigt, hälsosamt och 

tryggt liv. 

• Människan har gjort aldrig tidigare skådade förändringar av eko eko 

systemen de senaste decennierna för att tillmötesgå ökad efterfrå 

gan på mat, färskvatten, fibrer och energibränsle. 

• essa essa förändringar har bidragit till att livet förbättrats för miljar miljar 

der, men samtidigt har de försvagat naturens förmågor att leverera 

andra nyckeltjänster så som rening av luft och vatten, skydd mot 

katastrofer och tillhandahållande av mediciner. 

• Bland de mest framträdande problemen som har identifierats ge ge 

nom denna kartläggning (som MA utgör) finns det ödesdigra till 

stånd som råder för flera av jordens fiskbestånd; den starkt sårbara 

situationen för de 2 miljarder människor som lever i torra regioner, 

samt förlusten av ekosystemtjänster, vilket inkluderar vattenför 

sörjning och det växande hotet mot ekosystemen på grund av kli 

matförändringar och näringsläckage. 

• Mänskliga aktiviteter har fört planeten mot randen av en massiv våg 

av artutrotning, vilket ytterligare hotar vårt eget välbefinnande. 

sådana viktiga tjänster som produktionskapaciteten i haven, 

generering av färskvatten och vattenrening, pollinering, 

och biologisk reglering. En rad studier visar också att ekosystem 

sällan reagerar gradvis på successiva miljöförändringar. 

Ett ekosystem kan ofta verka opåverkat tills en störning 

får systemet att ”flippa” över till ett oönskat tillstånd 

när vissa tröskelnivåer passeras. En klar sjö kan då plötsligt 

övergå till ett grumligt tillstånd med bottendöd, gräsmarker 

förvandlas till buskiga ökenlandskap och korallrev bli övervuxna 

av alger. Sådana ekosystemsskiften kan vara nästan 

oåterkalleliga och drabba de näringar och samhällen som 

är beroende av de resurser och ekosystemtjänster som går 

förlorade hårt. 10 

Samtidigt som fungerande ekosystem är en förutsättning 

för matproduktion är ohållbara jordbruksmetoder en viktig 

anledning till förändringar i ekosystemen. Vad som behövs 

är jordbruk som minimerar jordbrukets negativa mil- 

1 U få Fk M Sk R Sk U 

11 M E E w- 5 16 


• Förlusterna av ekosystemtjänster är en betydande barriär för att 

uppnå millenniemålen att minska fattigdom, hunger och ohälsa. 

• rycket rycket på ekosystemen kommer att öka globalt inom de kommande 

årtiondena om inte mänskliga förhållningssätt och handlingar för 

ändras. 

• tgärder tgärder för att bevara naturresurser har större sannolikhet att 

lyckas om lokala samhällen får äganderätt till resurserna, delar på 

förtjänsterna och är involverade i beslutsfattandet. 

• Också dagens teknik och kunskap kan märkbart reducera mänsklig 

inverkan på ekosystemen. essa tekniker kommer dock inte utveck 

las helt förrän ekosystemtjänster upphör att uppfattas som gratis 

och obegränsade, och deras fulla värde tas med i beräkningarna. 

• Bättre skydd av naturtillgångar kommer att kräva samordnade an an 

strängningar tvärs över alla sektioner inom regeringar, företag, och 

internationella institutioner. Ekosystemens produktivitet är bero 

ende av policybeslut när det gäller bland annat investeringar, han 

del, ekonomiska bidrag, skatter och regelverk. 

Läs mer om Millennium Ecosystem Assessment på www.maweb.org 

jöeffekter men som bland annat integrerar och gynnar 

produktion av ekosystemtjänster med syftet att uppnå ett 

hållbart jordbruk. 

I figuren ovan från Millennium Ecosystem Assessment 

visas hur olika faktorer – ändrade livsmiljöer, klimatförändringar, 

artspridning, överutnyttjande av resurser och 

föroreningar – har påverkat ekosystemen och den biologiska 

mångfalden under de senaste 50–100 åren samt trenden 

för fortsatt påverkan 11 . Mörkare färg innebär större 

påverkan och pilens riktning indikerar trenden. 

Som framgår av figuren, har andra faktorer än klimatförändringarna 

hittills haft större påverkan på ekosystemen, 

förutom då det gäller ekosystemen i polartrakterna. 

Klimatförändringar är dock den faktor, tillsammans med 

föroreningar, vars effekter på ekosystemen ökar snabbast. 

Under 1990-talet drabbades fler än två miljarder människor 

av naturkatastrofer. Det ökade antalet naturkata-

strofer antas dels bero på att extrema väderfenomen blivit 

vanligare, dels på att allt fler människor tvingas bosätta sig 

i sårbara områden. Enligt Millennium Ecosystem 

Assessment beror dock en del av ökningen av antalet ”naturkatastrofer” 

också på att ekosystemens förmåga att lindra 

effekten av naturkatastrofer försämrats. Det handlar till 

exempel om våtmarker och skogar som kan buffra mot 

översvämningar, och om mangroveskogar, korallrev och 

andra kustnära ekosystem som skyddar kuster mot stora 

vågor i samband med stormar, orkaner och tsunamivågor. 

Genom att bevara ekosystemens förmåga att hantera stress 

och chocker stärks deras förmåga att skydda mot naturkatastrofer. 

12 

4.2. Jordbruk 

Av världens fattiga lever idag 70 procent på landsbygden och 

de är ofta helt beroende av jordbruket för sin livsmedelsförsörjning. 

ordbruket spelar också en grundläggande roll för 

utvecklingsländernas ekonomier och utgör ofta mellan 20 

och 40 procent av BNP. 13 I Afrika söder om Sahara, där 

hungern är som mest utbredd, står jordbruket för 30 procent 

av BNP, 40 procent av exporten och hela 70 procent av sysselsättningen. 

I många länder, som exempelvis Kongo och 

Etiopen, står jordbruket för en ännu större del av ekonomin. 

De småskaliga familjejordbruken är dock ofta avgörande 

för en tryggad tillgång till mat på landsbygden. 

Under de kommande 50 åren står mänskligheten inför 

en av sina största jordbruks- och miljöutmaningar någonsin. 

Trots en kraftig avmattning av ökningstakten förväntas 

jordens befolkning öka från dagens 6,5 miljarder människor 

till 9,3 miljarder år 2050. Livsmedelsproduktionen ska 

därmed säkras för ytterligare 60–80 miljoner människor 

årligen, i en situation där redan 854 miljoner människor 

inte har mat för dagen 14 . Samtidigt ökar insikten om att fos- 

1 U få Fk M Sk R Sk U 

13 Fkk Rkö Räk fö ä ä? Jk 

k – ök ä K Sk- Lkk 6 

14 Fkk Rkö Räk fö ä ä? Jk 


2 


sila bränslen, som är basen för dagens högproduktiva jordbruk, 

inte längre kan användas i samma omfattning, både 

på grund av stigande priser och på grund av klimatförändringarna. 

ordbruket måste därmed utvecklas med hjälp av nya 

metoder som samtidigt gör att jordbrukets negativa miljöeffekter 

minimeras. Idag är till exempel cirka 30 procent av 

den bevattnade jordbruksmarken förstörd och behovet av 

vatten beräknas öka med 50 procent de kommande 30 åren. 

ordbruksutvecklingen har de senaste decennierna gått mot 

en ökad polarisering mellan högteknologiskt, storskaligt 

jordbruk med höga insatser av produktionshjälpmedel i 

gynnsamma jordbruksområden och mer småskaligt jordbruk, 

med låga insatser av produktionshjälpmedel i mer 

lågproduktiva områden. Både storskaliga och småskaliga 

system kan vara ohållbara. Det storskaliga industrialiserade 

jordbruket kan leda till bland annat övergödning, försaltning, 

minskad biodiversitet, erosion och även till ökad 

migration till städerna. De småskaliga systemen kan leda 

till utarmning av växtnäringsinnehåll och jordbördighet 

på grund av begränsad tillgång till resurser och kunskaper 

och därpå följande låga skördar. 15 

Biologisk mångfald är en förutsättning för en hög produktivitet 

i jordbruket. Nedbrytning av organiskt material, 

vattenrening och pollinering behöver en mångfald av organismer 

och med en hög biologisk mångfald blir jordbruksekosystem 

i regel mer stresståliga och kan lättare återhämta 

sig från miljörelaterad stress och anpassa sig till 

exempelvis klimatförändringar. 16 

I stället för att bidra till fortsatt miljöförstöring genom 

degradering av ekosystem och klimatpåverkan, måste jordbruket 

utvecklas så att det i stället gynnar och stärker ekosystemtjänster, 

minimerar växthusgasutsläpp och maximerar 

upptaget av bland annat koldioxid. På så vis kan 

15 Höök K () Må å k – jk Uå- 

k k (ULU) K Sk- Lkk 

1 j 

16 U få Fk M Sk R Sk U

jordbruket och jordbrukarna bli nyckelaktörer i arbetet för 

att stoppa förfallet av viktiga ekosystem. 

Ekologiskt jordbruk i Uganda och Tanzania 

Sida finansierar sedan 1997 ett program för export av ekologiska 

produkter från Afrika. Programmet kombinerar säkrad avsättning 

för produkterna med fokus på kvalitet, högre priser och förbättrade 

jordbruksmetoder som skapar incitatament för småbönder att öka 

produktionen och produktiviteten. Ekologiska jordbruksmetoder 

stärker biodiversiteten och ökar jordens organiska innehåll, vilket 

ökar produktiviteten och motståndskraften bland annat till följd 

av ökad förmåga att utnyttja regnvatten. et ökade kolupptaget 

i marken kan komma att utnyttjas genom så kallade CMprojekt 

vilket innebär att bönderna kan få ett extra ekonomiskt tillskott för 

produktionen. 

Källa: Epopa, Export Promotion of Organic Products from Africa, 

www.epopa.info 

4.3. Vatten 

Framtidens livsmedelsproduktion kommer i allt större utsträckning 

att begränsas av tillgången till färskvatten. För att 

producera maten vi äter så behövs mellan 3 500 och 5 000 liter 

vatten per person och dag. För att producera ett kilo spannmål 

går det åt 1200 liter och för ett kilo nötkött 15 000–16 000 

liter. Mellan åren 1900 och 2000 ökade vattenförbrukningen 

i världen sex gånger; dubbelt så mycket som befolkningsökningen. 

Den ökade vattenförbrukningen beror främst på 

ökande jordbruks- och industriproduktion. 17 

Mer än en tredjedel av jordens befolkning lever nu i områden 

med stor vattenbrist och störst är problemen i Afrika, 

Mellanöstern och Sydasien. Brist på vatten bidrar i hög grad 

till människors fattigdom och skapar hinder för att uppfylla 

grundläggande behov som hälsa och tillgång till mat 

samt möjligheten till inkomst. För världens fattigaste och 

mest undernäringsdrabbade länder krävs en ökning av jordbruksproduktionen 

som motsvarar minst en hundrapro- 


centig ökning av vattenanvändningen om hungermålet ska 

uppnås till 2015 (under antagande att all basföda som behövs 

produceras inom landets gränser) 18 . 

Ungefär en tredjedel av all nederbörd samlas i floder och 

sjöar eller bildar grundvatten, det blå vattnet. Resterande 

två tredjedelar – det gröna vattnet – infiltrerar i marken och 

bildar markfukt som växterna kan suga upp och som sedan 

avdunstar till atmosfären för att bilda nya moln. 

Konkurrensen om och bristen på blått vatten blir allt 

större i världens torrområden. Beräkningar pekar på att upp 

till två miljarder människor i över 40 länder redan lider brist 

på blått vatten. En alltför intensiv användning, huvudsakligen 

i jordbruket, har lett till uttorkade brunnar, torrlagda 

floder och krympande sjöar. På många håll i världen sjunker 

nu grundvattennivåerna, eftersom man tömmer grundvattenmagasinen 

snabbare än de förnyas. I många områden i 

exempelvis Indien sjunker nivån med cirka två meter per 

år sedan tidigt 90-tal och vatten pumpas upp från allt djupare 

nivåer. Blåvattenanvändningen har slagit i taket på 

många håll och det blåvattenbevattnade jordbruket har 

därmed en begränsad potential att bidra till framtidens 

ökade efterfrågan på livsmedel. 

Det gröna vattnet, det vill säga det vatten som fångas upp 

i marken, är nyckeln till att klara framtidens vattenbehov i 

jordbruket. Grönvattenresursen är basen för all produktion 

av regnförsörjd biomassa i världen – skogar, gräsmarker, 

savanner, betesmarker och jordbruk. Det regnförsörjda 

jordbruket utgör idag 80 procent av världens jordbruksareal, 

och producerar 60–70 procent av världens livsmedel. 

Forskare bedömer att skördarna kan fördubblas, kanske till 

och med fyrdubblas, om regnet kan utnyttjas effektivt där 

det faller. Det kan bland annat åstadkommas genom tillförsel 

av organiskt material och genom att marken hålls täckt 

av vegetation året runt så att infiltration underlättas och 

1 Höök K () Må å k – jk Uå- 

k k (ULU) K Sk- Lkk 

1 j 18 Fkk Rkö Räk fö ä ä? Jk 


3

avrinning minimeras. Även småskaliga dammar som samlar 

vatten från obrukade arealer bör utnyttjas i ökande utsträckning. 

4.4. Energi 

God tillgång till energi är en förutsättning för utveckling 

och det finns en stark korrelation mellan sociala indikatorer 

och energianvändning. Bristen på elkraft är ett allvarligt 

hinder för många länders fortsatta ekonomiska tillväxt. I 

exempelvis Uganda har bara cirka 5–6 procent av landets 

befolkning tillgång till el och inte ens de kan lita på att den 

fungerar. Användning av fossila energikällor har spelat en 

avgörande roll för det industrialiserade samhällets utveckling 

det senaste århundradet, och inte minst för jordbrukets 

ökade produktion och produktivitet. Användningen av 

fossila bränslen har samtidigt lett till att människan nu står 

inför det allvarligaste miljöproblemet hittills, den globala 

uppvärmningen, och till en rad andra allvarliga miljö- och 

hälsoproblem. 

ordbruken världen över måste ställa om till att i första 

hand baseras på förnybara energikällor och så att energibehovet 

minimeras. Det innebär bland annat att energikrävande 

arbetsmaskiner och bevattningsanläggningar inte är 

självklara lösningar för att öka effektiviteten i jordbruket. 

Ökade priser på fossil energi kan bland annat innebära att 

tillgången till billig handelsgödsel minskar och att odlingsmetoder 

som inte är beroende av handelsgödsel måste användas 

i större omfattning. Anledningen är att det går åt 

motsvarande nästan en liter olja för producera ett kilo handelsgödselkväve. 

Som ett europeiskt snitt anges energiåtgången 

per kilo kväve till 40,3 M och för de mest effektiva 

anläggningarna är åtgången 32,2 M 19 . En liter olja har ett 

energiinnehåll på omkring 42 M per liter. Exempel på metoder 

som minskar behovet av handelsgödsel är en ökad 

19 J K 3 E f 

N 59 F S 3 3 

Fkk Rkö Räk fö ä ä? Jk 


4 


integrering av husdjur och växtodling, ökad användning av 

kvävefixerande grödor, bättre växtföljder och andra kombinationer 

av olika grödor samt användning av kompost 

och ökad återföring av restprodukter från jordbruk och 

samhälle. 

De förnybara energikällorna måste användas tillsammans 

med moderna energiomvandlingstekniker. En stor 

andel av fattiga människor använder idag nästan uteslutande 

förnybara energikällor, men ineffektiv användning 

av ved och andra lokala bränslen bidrar till både avskogning 

och jorderosion. 

Framtidens energiförsörjning måste baseras på hållbara 

lösningar anpassade för fattiga bönder på landsbygden, som 

exempelvis billiga, småskaliga anläggningar för produktion 

av biogas, sol- och vindenergi. Den stora potentialen för 

energieffektivisering måste också tillvaratas på alla nivåer. 

Ökade oljepriser och ökad kunskap om klimatförändringarna 

har lett till ett ökat intresse för att utveckla bioenergi 

från jord- och skogsbruk för produktion av drivmedel. 

Tropiska regioner har fördelar när det gäller produktion av 

grödor för etanol, framförallt sockerrör men också palmolja, 

eftersom dessa grödor är anpassade för tropiska förhållanden. 

Energi- och koldioxideffektiviteten är väsentligt 

bättre än när energigrödor odlas i tempererade områden. I 

tempererade områden är dock skördarna av spannmål väsentligt 

högre, vilket skulle kunna tänkas ge utrymme för 

ett handelsutbyte av energi och mat mellan tempererade 

områden (industriländer) och tropiska områden (utvecklingsländer). 

20 

Det finns dock flera frågetecken kring en sådan utveckling. 

I bästa fall kan plantering av energigrödor bidra till 

återställandet av ödelagd mark, minska vattenavrinningen, 

binda in kol i marken och gynna landsbygdsekonomierna, 

men det kan också på sikt konkurrera med livsmedelspro-

duktion om marken och, om det utformas felaktigt, ha negativa 

effekter på den biologiska mångfalden. 21 Inte minst 

palmoljeodlingar har allvarliga miljöeffekter och negativa 

sociala konsekvenser idag. 

Monokulturer utbytta mot mångfald 

I Colombia har över 350 familjer slutit sig samman och bildat 

”Asproinca” där de gemensamt satsat på att ta till vara traditionella 

kunskaper och introducera ett jordbruk som bygger på mångfald. e 

har bytt ut de senaste decenniernas satsningar på kaffeodlingar för 

export mot mer ekologiska odlingsmetoder där man varierar odling av 

ett flertal grödor med småskalig djurhållning. Familjerna har genom 

det varierade jordbruket fått en tryggad tillgång till mat men får även 

inkomster från försäljning av de mindre kaffeodlingar som de behållit. 

Man har också utvecklat småskaliga biogasanläggningar som an 

vänder gödsel från gårdarnas djur. Biogasen används för matlagning, 

en energi som tidigare kom från ved, vilket var ett hårt tryck på 

markägarnas små trädbestånd. Asproincas arbete visar på vikten av 

att jordbrukssatsningar också fokuserar på energilösningar för lands 

bygden, vilka ofta går att lösa lokalt och bör bygga på småskaliga 

förnyelsebara källor. 

Källa: Asproinca, ”La restauración y conservación de la biodiversidad 

en Asproinca – Un proyecto de resistencia y defensa de la vida”. 

Junio 2006. Riosucio Caldas, Colombia. 

1 FN k Kffk å Sf fö f 

B få (WG ) fjä ä k öä 

Nåk 54 


5

FN:s klimatpanel har under 2007 presenterat sin fjärde 

bedömning om klimatförändringarna. I tre delrapporter 

beskrivs dels den vetenskapliga grunden, dels effekter, sårbarhet 

och anpassning, dels åtgärder för att minska utsläppen 

av växthusgaser. 

Av den första delrapporten framgår att den globala medeltemperaturen 

har ökat med i genomsnitt 0,74 grader Celsius 

de senaste 100 åren (1906–2005). Under de tolv senaste åren 

har elva av de varmaste åren sedan 1850 inträffat och det 

har under de senaste 50 åren blivit vanligare med extrema 

temperaturer. 

Världshavens nivå har stigit med 

knappt åtta centimeter under perioden 

1961–2003 och stigningen har gått ungefär 

dubbelt så snabbt under den senaste 

tioårsperioden, som under fyrtioårsperioden 

som helhet. IPCC 

konstaterar att nederbörden har ökat 

avsevärt i vissa delar av världen medan 

torka blivit vanligare och intensivare på 

andra håll. Skyfall har blivit vanligare 

över de flesta landområden och det finns 

indikationer på att intensiva tropiska 

cykloner ökat. 

I IPCC:s andra delrapport, som behandlar 

relationen mellan klimatförändringar 

och förändringar på naturliga 

och mänskliga system, konstateras av 

många system redan nu har påverkats. 

Det handlar till exempel om tidigare flödestopp 

på våren i vattendrag som försörjs 

med smältvatten från glaciärer, 

ändrad utbredning av fisk i hav och sjöar, 

ändrad utbredning av växter och djur på 

land, förluster av våtmarker och mangroveträsk 

och påverkan på mänsklig 

hälsa genom ökad värmerelaterad död- 

6 


5. ryggad tillgång till mat i ett ändrat klimat 

lighet och fler smittbärare av infektionssjukdomar i vissa 

områden. IPCC påpekar att det finns betydligt mindre underlag 

om förändringar i utvecklingsländerna än i övriga 

delar av världen. Man har dock bland annat kunnat konstatera 

att torrperioderna blivit längre i södra Afrika och att 

nederbördsförhållandena blivit mer osäkra. I exempelvis 

Sahelregionen har en förkortad vegetationsperiod med negativa 

följder för skördarna märkts. 

Utsläppen av växthusgaser innebär att den globala uppvärmningen 

kommer att fortsätta och att de redan observerade 

förändringarna kommer att bli allt mer påtagliga. 

Produktion av mat 

• Direkt påverkan på skördar 

(spannmål, grönsaker, frukt, matoljor), 

betesmarker och köttproduktion, fiske 

och vild mat – genom bl.a. 

förändringar i temperatur, nederbörd, 

växtsäsong, skadedjur och jordmån 

• Indirekt påverkan genom bl.a. 

ökad användning av marginella 

arealer och ökad degradering 

samt påverkan på micro- 

och makroklimat 

Klimatförändring 

och 

livsmedelstrygghet 

Tillgång till näringsämnen 

• Direkt påverkan på näringsinnehåll i 

mat, t.ex. protein och gluten samt 

förekomsten av gifter 

• Direkt påverkan på mänsklig hälsa och 

därmed förmåga att tillgodogöra sig 

näring i mat, dels genom ökad 

sjukdomsspridning, dels genom 

påverkan på sanitet 

och dricksvatten 

Tillgång till mat 

• Direkt påverkan på jordbruk, 

vilket påverkar inkomst, arbete och 

ekonomi, vilket i sin tur påverkar 

köpkraften 

• Direkt påverkan på mänsklig hälsa 

och utsatthet för sjukdomar, vilket 

underminerar försörjningsmöjligheter 

• Ändrade socio-ekonomiska 

förhållande, genom ändrad 

markanvändning och 

anpassningsåtgärder 

Sambandet mellan klimatförändringar och tre dimensioner av livsmedelstrygghet (IPCC 2007) 

Källa: Africa. Climate Change 2007: Impacts, Adaptation and Vulnerability. Contribution of Working 

roup II to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change (egen 

bearbetning)

Detta ger omfattande konsekvenser för ekosystemens funktion, 

jordbruket, livsmedelsproduktionen och människors 

hälsa, vilket både direkt och indirekt påverkar tillgången 

till mat. Effekternas omfattning och hur de utvecklas beror 

på hur stora klimatförändringarna blir, hur fort förändringen 

sker och i vilken utsträckning anpassningsåtgärder 

genomförs. 

Som nämnts i rapportens inledning påverkas en tryggad 

tillgång till mat av flera olika faktorer, som i sin tur påverkas 

av klimatförändringar. Det handlar om tillgång på mat 

(genom produktion och handel), möjlighet att anskaffa mat 

samt möjlighet att nyttiggöra maten. Sambanden mellan de 

olika aspekterna av livsmedelstrygghet och klimatförändringar 

illustreras i figuren nedan. 

Ett grundläggande problem är att klimatförändringarna 

förväntas påverka förutsättningarna för livsmedelsproduktion 

negativt i områden där hungern redan idag är utbredd. 

Torka, översvämningar och andra katastrofer – som beror 

på såväl klimatförändringar som naturliga faktorer – kommer 

att påverka både tillgången på mat på marknader och 

enskildas möjligheter att anskaffa mat. Försörjningsmöjligheter 

kommer att påverkas negativt genom förluster av jordbruksmark 

och fiskevatten och genom ökad ohälsa. 

Klimatförändringarna kan också påverka näringsinnehållet 

i maten och människors möjligheter att tillgodogöra sig 

näringen, bland annat till följd av ökad förekomst av malaria 

och kolera. 

5.1. Påverkan på ekosystemen 

I IPCC:s andra delrapport 22 konstateras att buffertkapaciteten 

i många ekosystem sannolikt förbrukas detta århundrade 

på grund av ”en tidigare ej skådad kombination” av 

klimatförändringar och andra drivkrafter som till exempel 

FN k Kffk å Sf fö f- 

B få (WG ) fjä ä k öä 

Nåk 54 


ändrad markanvändning, föroreningar och överutnyttjande 

av resurser. 

En ökning av jordens medeltemperatur på mer än 2–3 

grader (över förindustriell nivå) beskrivs leda till omfattande 

förändringar av ekosystemens struktur och funktion, 

arternas ekologiska samspel och deras geografiska utbredning, 

med allvarliga konsekvenser för den biologiska mångfalden 

och för ekosystemens förmåga att leverera tjänster i 

form av till exempel mat och vattenrening. 

IPCC konstaterar att klimatförändringens effekter på 

ekosystemen inte kommer att vara jämnt fördelade runt 

jorden. Ekosystemen i torra områden och bergsområden 

bedöms vara särskilt sårbara och drabbas hårdast. De områden 

som drabbas hårdast är därmed också ofta de där 

människorna är mest utlämnade till naturen. 

Omkring 20–30 procent av hittills kartlagda växt- och 

djurarter löper risk för utrotning vid ett par graders temperaturökning. 

Allra störst risk för artutrotning finns i sötvattenekosystemen. 

Högre vattentemperaturer, kraftigare skyfall 

och längre perioder med låga vattenflöden kommer att 

öka problemen med vattenföroreningar, med negativ påverkan 

på ekosystemen. En utbredd koralldödlighet beräknas 

uppstå vid en höjning av havsytans temperatur med 

omkring 1–3 grader. Kustnära våtmarker och mangroveträsk 

hotas av höjningen av havsytans nivå. Minskad tillgång 

på markvatten beräknas leda till att de tropiska skogarna 

gradvis ersätts av savann. 

De framsteg som gjorts för att uppnå millenniemålen 

bedöms enligt IPCC vara svåra att bibehålla om ekosystemen 

fortsätter att degraderas. De komplexa sambanden och 

det oklara ”ansvaret” för ekosystemen gör det samtidigt 

mycket svårt att implementera strategier för att bemöta 

hoten.

5.2. Påverkan på matproduktion 

Klimatförändringens påverkan på de naturliga systemen 

inverkar i sin tur på produktivitet i jordbruk, skogsbruk och 

fiske. På sydligare breddgrader, speciellt i områden beroende 

av självhushåll, i regioner med marginella jordar, i 

halvöknar och i halvtorra regioner, där regnvattnat jordbruk 

är vanligt, antas skördarna minska redan vid temperaturökningar 

på 1–2 grader. 23 Den ökade koldioxidhalten 

kan i sig ha en gödande effekt för såväl grödor som ogräs. 

Ändrade nederbördsförhållande, extrem hetta, torka och 

översvämningar beräknas dock få omfattande negativa 

konsekvenser. 

Avrinningen och tillgången på vatten förväntas öka i 

vissa områden till följd av klimatförändringen. I vissa torra 

regioner, där vattensituationen redan idag är ansträngd, 

antas dock vattentillgången minska med 10–30 procent. 

Redan idag har omkring 200 miljoner människor i Afrika 

otillräcklig tillgång till vatten och fram till 2020 riskerar 

mellan 75 och 250 miljoner människor att utsättas för ökad 

vattenstress till följd av klimatförändringar. Till 2050 kan 

antalet ha ökat till 350–600 miljoner. 

Vattenmängderna i glaciärer och snötäcken beräknas 

minska på de flesta håll. Mer än en sjättedel av världens 

befolkning är beroende av smältvatten från världens större 

bergskedjor, vilket innebär att konsekvenserna kan bli omfattande. 

I Anderna försörjer smältvatten tiotals miljoner 

människor under den långa torra säsongen, och mindre 

glaciärer förväntas vara helt borta inom några tiotals år. I 

Asien är hundratals miljoner människor i Kina och Indien 

beroende av smältvatten från ismassorna i Hindukush och 

Himalaya, som redan börjat minska. I centrala, södra, östra 

och sydöstra Asien, kan minskad vattentillgång påverka 

över en miljard människor negativt vid 2050-talet. 

På andra håll är översvämningar i stället det största pro- 

8 


blemet. Omkring 20 procent av världens befolkning bor i 

flodområden där risken för översvämningar bedöms öka. I 

exempelvis Bangladesh beräknas ytan som riskerar att utsättas 

för översvämningar öka med uppåt 30 procent vid en 

temperaturökning på två grader. 

Jordbruket 

I Afrika, som idag är den mest sårbara kontinenten för klimatförändringar, 

beräknas jordbruksproduktionen, och 

därmed tillgången till livsmedel, drabbas hårt i främst 

Sahel, östra Afrika och södra Afrika. De för jordbruk lämpliga 

områdena, längden på vegetationsperioderna och de 

potentiella skördarna förväntas minska, framför allt i utkanterna 

av halvtorra och torra områden. Vissa grödor, som 

till exempel majs, kan helt komma att uteslutas från odling 

i vissa områden. I Asien antas risproduktionen i vissa områden 

minska kraftigt och områden lämpliga för vete kan 

minska i stora delar av södra Asien. 

Det bevattnade jordbruket kommer enligt IPCC att drabbas 

hårt av en ändrad vattentillgång. Även om totala nederbördsmängder 

i ett område förblir oförändrade, antas högre 

temperaturer och ökad variation i nederbörden leda till ökat 

behov av bevattning. Även det regnförsörjda jordbruket i 

marginella torra och halvtorra områden kommer att få stora 

problem. I vissa länder i Afrika kan skördarna från regnvattnat 

jordbruk minska med upp till 50 procent till 2020. 

I centrala och södra Asien kan spannmålsskördarna minska 

med upp till 30 procent fram till mitten av 2000-talet. 

Indien skulle enligt beräkningar kunna förlora 125 miljoner 

ton regnförsörjd spannmålsproduktion, motsvarande 18 

procent av landets totala produktion 24 . 

I figurerna på nästa sida visas vilka områden som redan 

idag (1961–1990) har problem med vattentillgången samt 

förväntad förändring av nederbörden enligt ett av IPCC:s 

3 F fi f V 

f Wk G F R f 

4 få FN FO -8-


Område med vattenproblem 1961–1990. Grönt motsvarar god vattentillgång och rött brist på vatten (IPCC) 

Förväntade nederbördsförändringar till 2080. Grönt motsvarar ökad nederbörd och rött minskad nederbörd (IPCC)

scenarier. Av figurerna framgår att det i stor utsträckning 

är de områden som redan idag har problem med tillgången 

på vatten som kommer att drabbas av än större problem i 

framtiden. 

ordbruket är både offer och gärningsman när det gäller 

klimatförändringar. FAO uppskattar att boskapsindustrin 

ensam står för 18 procent av de globala utsläppen av växthusgaser, 

medan skogsavverkning svarar för 18 procent av 

koldioxidutsläppen. Enligt FAO, kan införandet av förbättrade 

boskaps- och jordbruksmetoder, parallellt med en 

bättre anpassad skogshantering, åstadkomma avsevärda 

förbättringar för miljön. Att exempelvis införa markanvändningsrutiner 

som täckodling skulle också hjälpa att 

binda mycket av kolet i marken 25 . 

Boskapsuppfödningen 

När det gäller betesmarker och boskapsuppfödning kan 

temperaturökningar på upp till omkring två grader ha positiva 

effekter i fuktiga, tempererade områden. I torrare 

områden väntas dock effekterna överlag bli negativa. En 

försämrad växtlighet kan ge återkopplingseffekter mellan 

jordförsämring och minskad växtlighet och nederbörd, 

vilket kan leda till förluster av betesmarker och omvandling 

av mark från betesmark till öken. I tabellen nedan visas 

tydligt förhållandet mellan perioder med extrem torka och 

förluster av boskap i Afrika 26 . 

5 få FN FO -9-1 

6 f V f Wk 

G F R f 

kk Uf M f S Lk 

20 


Tid för torrperioder Plats Dödlighet och art 

1981–84 Botswana 20 % av boskap 

1982–84 Nigeria 62 % av nötkreatur 

1983–84 Etiopien 45–90 % av kalvar, 45 % av kor, 

22 % av tjurar 

1991 Norra Kenya 28 % av nötkreatur 

1991–93 Etiopien 42 % av nötkreatur 

1993 Namibia 22 % av nötkreatur 41 % av får 

och getter 

1995–97 Afrikas horn 20 % av nötkreatur, 

får och getter 

1995–97 Södra Etiopien 46 % av nötkreatur 41 % av får 

och getter 

1998–99 Etiopien 62 % av nötkreatur 

Klimatförändringarna kan också ändra utbredningen av 

både smittämnen och insekter, smågnagare och fåglar som 

sprider dessa smittor bland husdjur. Detta kan leda till att 

smittsamma sjukdomar dyker upp i nya områden eller länder 

med förödande konsekvenser för landsbygdsbefolkningens 

försörjning. Att konsekvenserna kan bli så allvarliga 

beror dels på att populationerna i dessa områden saknar 

immunitet mot de ”nya” smittämnena dels på att man saknar 

beredskap och erfarenhet av att bekämpa dessa sjukdomar. 

Det finns också en stor risk att följderna blir särskilt 

allvarliga, även av relativt små klimatförändringar, i områden 

med känsliga ekosystem såsom vissa delar av Afrika 27 . 

Klimatförändringarna är dessutom ett ytterligare hot 

mot alla genetiska resurser, då den ökar påfrestningen på 

den biologiska mångfalden. Samtidigt är vi beroende av 

dessa genetiska resurser för att anpassa jordbruket till klimatförändringarna. 

Den snabba expansionen av storskalig 

industriell boskapsuppfödning med ett smalt urval av raser 

är dock det största hotet mot den biologiska mångfalden 

hos uppfödda djur. En boskapsras i månaden har utrotats 

under de senaste sju åren, och en femtedel av världens raser 

av nötkreatur, getter, grisar, hästar och fjäderfä är hotade.

Afrika 

Asien 

Latinamerika 

Även om många utrotningshotade raser ibland är mindre 

produktiva så har de unika karaktärsdrag, såsom resistens 

mot sjukdomar eller tolerans mot extrema klimat. Denna 

pågående minskning av genetisk mångfald är i stort sett 

fullbordad i Europa och Nordamerika och äger nu rum i 

många länder i utvecklingsländer, som hittills har bevarat 

ett stort antal av sina inhemska raser 28 . 

Fisket 

Fler än 2,6 miljarder människor får idag minst 20 procent 

av sitt animaliska proteinintag från fisk, samtidigt som tre 

fjärdedelar av alla globala fiskevatten är fullt exploaterade, 

överexploaterade eller utfiskade. Den fortsatta uppvärmningen 

förväntas medföra ytterligare negativa följder för 

tillgången på redan minskande fiskbestånd i flera regioner. 

I exempelvis Tanganyakisjön i södra Afrika, som idag förser 

människorna i omkringliggande länder med 25–40 procent 

8 få FN FO -6-14 

9 T V 

f Wk G F R f 

59 


0 1 2 3 4 5°C 

Ytterligare 75–250 miljoner människor 

utsätts för vattenstress 

2–5 % minskade vete- och 

majsskördar i Indien 

Ytterligare 100–1200 miljoner 

människor utsätts för vattenstress 

Många tropiska glaciärer 

försvinner 



10–15 % av arterna söder om Sahara 

riskerar utrotning 

5–12 % minskade 

risskördar i Kina 

Upp till 2 miljoner riskerar drabbas av 

kustöversvämning 

Halvtorra och torra områden ökar med 

5–8 % 

25 % av savannträdarter i centrala 

Brasilien riskerar utrotning 

25–40 % av arterna söder om Sahara 

riskerar utrotning 

Ytterligare 350–600 miljoner människor utsätts 

för vattenstress 

Upp till 7 miljoner riskerar drabbas av 

kustöversvämning 

Ytterligare 200–1000 miljoner 

människor utsätts för vattenstress 

Många glaciärer på mellanlatituder 

försvinner 

45 % av trädarter i Amazonas riskerar 

utrotning 



Exempel på effekter vid olika globala medeltemperaturökningar (jämfört med 1980–1999) 

Källa: Perspectives on climate change and sustainability. Climate Change 2007: Impacts, Adaptation and Vulnerability. Contribution of Working roup II 

to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change 

av det animaliska proteinintaget, kan tillgången till fisk 

minska med 30 procent 29 . I kustområdena kommer tillståndet 

för mangroveträsk och korallrev att försämras, med 

ytterligare negativa konsekvenser för kustfisket. 

I figuren ovan illustreras några av effekterna av klimatförändringar 

i Afrika, Asien och Latinamerika, vid olika 

globala medeltemperaturökningar. 

5.3. Konsekvenser för tryggad tillgång till mat 

Av beskrivningen ovan framgår att klimatförändringarna 

kommer att få omfattande konsekvenser för tillgången till 

mat för de fattiga som i stor utsträckning är beroende av 

jordbruket. För självhushållande bönder generaliserar IPCC 

effekterna enligt följande: 

• Ökad sannolikhet för missväxt. 

• Ökad sjuklighet och dödlighet bland boskap och ökad fram- framtvingad 

försäljning av boskap till ofördelaktiga priser. 

2

• Påverkan på försörjningsmöjligheter genom framtvingad 

försäljning av andra tillgångar, ökad skuldsättning och 

migration samt ökat beroende av livsmedelsbistånd. 

• Påverkan på utvecklingsindikatorer som utbildning och 

hälsa. 

När det gäller en tryggad tillgång till mat, sammanfattar 

IPCC problematiken i följande punkter30 : 

• Klimatförändringarna kommer sannolikt att öka antalet 

hungriga, en studie pekar på 5–26 procent fler hungriga 

än i ett scenario utan klimatförändringar. 

• Afrika söder om Sahara kommer sannolikt att gå om Asien 

som det område med flest antal människor som saknar 

livsmedelstrygghet. Studier visar att områdets andel av 

världens undernärda kan öka från 24 procent idag till 40– 

50 procent 2080, vissa studier pekar på 70–80 procent. 

• Det finns stora osäkerheter i hur den gödande effekten av 

en ökad koldioxidhalt påverkar växtligheten och därmed 

livsmedelstryggheten. 

• Åtgärder för att mildra klimatförändringarnas konsekven- 

konsekvenser 

kan få stor inverkan på jordbruket och innebära att 

många negativa effekter kan undvikas, men troligen slår 

detta igenom först under den andra halvan av århundradet. 

IPCC menar samtidigt att klimatförändringarnas inverkan 

på livsmedelstryggheten kan vara liten jämfört med påverkan 

av socio-ekonomisk utveckling. I praktiken kommer 

tillgången till mat i stor utsträckning även att bero på vilka 

beslut som fattas avseende exempelvis jordbrukspolitik, 

handelsavtal och skulder, anpassningsåtgärder etc. Den del 

av landsbygdens befolkning som är mest beroende av egen 

jordbruksproduktion, och som saknar alternativa försörjningsmöjligheter, 

kommer dock att tillhöra dem som drab- 

3 F fi f V 

f Wk G F R f 

9 

22 


bas mest direkt av klimateffekterna. 

Om följden av de pågående handelsförhandlingarna i 

TO, eller i de bilaterala och regionala handelsförhandlingarna 

som till exempel pågår mellan EU och AVS-gruppen 

(Afrika, Västindien och Stillahavsområdet), blir en 

kraftig liberalisering utan tillräckliga skyddsåtgärder för 

utvecklingsländer, kan många fattiga bönder bli utkonkurrerade 

av billig import. Eftersom det är ont om alternativa 

inkomstkällor inom industri- och tjänstesektorn kan detta 

därför leda till att människor förlorar sin försörjning. Även 

om många länder har större möjligheter att konkurrera med 

jordbruksprodukter än med andra varor, det vill säga har 

så kallade komparativa fördelar i jordbruksproduktion, är 

det inte säkert att detta räcker för att dessa länder ska kunna 

utveckla sitt jordbruk 31 . 

Som tidigare konstaterats är produktion av livsmedel 

bara en aspekt på livsmedelstrygghet. Människor måste 

också få tillgång till den producerade maten och ha en tillräckligt 

god hälsa för att kunna tillgodogöra sig matens 

näringsämnen. Klimatförändringarnas effekter sprider sig 

från direkt påverkade områden och sektorer till andra områden 

och sektorer genom omfattande och komplexa kopplingar. 

Klimatförändringarna kommer också att påverka infrastruktur, 

bebyggelse och den ekonomiska utvecklingen. 

Mest sårbara är bebyggelse och samhällen som ligger i kustområden 

och floddalar och i områden utsatta för extrema 

väderhändelser. Särskilt känsliga är de samhällen vars ekonomier 

är starkt beroende av jordbruk eller andra resurser 

som direkt påverkas av klimatet. Fattiga samhällen har dessutom 

generellt sett lägre anpassningskapacitet. De ekonomiska 

och sociala kostnaderna förknippade med extrema 

väderhändelser kommer att öka. I Afrika har exempelvis 

kostnaderna för anpassning till höjningen av havsytans nivå 

31 Jkk Lk Rkfö Sk kk 

Nkfö 6

eräknats uppgå till minst 5–10 procent av BNP mot slutet 

av 2000-talet. 

Framtida klimatförändringar förväntas också påverka 

hälsosituationen för miljontals människor, framför allt dem 

med låg anpassningskapacitet. Ökad undernäring och därtill 

relaterade sjukdomar, ökat antal dödsfall, sjukdomar 

och skador till följd av värmeböljor, översvämningar, stormar, 

bränder och torka, ökad påfrestning till följd av diarrésjukdomar 

samt ändrad utbredning av vissa smittbärare 

av infektionssjukdomar kommer att påverka många fattigas 

hälsa. 

Vissa klimateffekter, som exempelvis ändrad vattentillgång, 

förväntas enligt IPCC kunna orsaka flyktingströmmar 

och befolkningsförflyttningar, som kan komma att 

förstärka existerande eller latenta konflikter. Klimatfrågan 

behandlades för första gången av FN:s säkerhetsråd i april 

2007, där man bland annat diskuterade möjliga politiska 

konflikter på grund av både anpassningsåtgärder och åtgärder 

för att minska utsläpp. Även FAO menar att om inte 

antalet fattiga och undernärda i Afrika minskar markant 

kommer det internationella samfundet att ”tvingas handskas 

med ökade immigrationsrelaterade svårigheter och 

världen kommer att få ett smärtsamt uppvaknande.” 32 

Klimatförändringarna kommer således både direkt och 

indirekt att påverka utvecklingen inom de flesta av de områden 

som millenniemålen berör. IPCC påpekar att åtgärder 

för att främja utvecklingen mot millenniemålen och åtgärder 

för att begränsa klimatförändringen eller dess konsekvenser, 

både kan innebära synergieffekter och konflikter. 

En risk som förs fram är att behovet av anpassningsåtgärder 

kan minska utrymmet för investeringar som krävs för att 

nå millenniemålen. Men det är också möjligt att investeringar 

i anpassningsåtgärder i stället bidrar till millenniemålen. 

En konkret konflikt som IPCC lyfter fram är att om 

3 få FN FO -6-5 


den ökade efterfrågan på energi, som ekonomisk utveckling 

ofta för med sig, tillgodoses med fossila energikällor, så ökar 

växthuseffekten, vilket i sin tur kan verka hämmande för 

utvecklingen. Exempel på synergieffekter kan vara investeringar 

i jordbruksektorn i syfte att främja millenniemålet 

om minskad hunger, då sådana investeringar samtidigt kan 

bidra till att begränsa klimatförändringen. Huruvida konflikter 

eller positiva synergieffekter kommer att dominera 

utvecklingen beror på vilka beslut som fattas på lokal, nationell 

och global nivå. 

Senegal – anpassningsåtgärd som ökar avkastning och inkomster 

I Niayesregionen i Senegal har myndigheterna försökt minska be 

hovet av bevattning och utveckla bevattningstekniker genom plant 

ering av täta häckar som vindskydd. Häckarna har fungerat som ef 

fektiva skydd mot jorderosion och uttorkning av jorden. Samtidigt 

har häckarna varit en källa för bränsle, vilket underlättat för kvinnor 

och flickor som inte längre behöver gå lika långt för att skaffa ved 

för matlagning. Häckarna fungerar möjligen även som kolsänka. 

Framför allt har dock häckarna bidragit till en ökad avkastning, sär 

skilt från kommersiella grödor, vilket ökat inkomsterna för fattiga 

bönder. En åtgärd som infördes som en anpassningsstrategi ledde 

alltså till positiva effekter inom flera områden. 

Källa: Interrelationships between adaptation and mitigation. 

Climate Change 2007: Impacts, Adaptation and Vulnerability. 

Contribution of Working roup II to the Fourth Assessment Report 

of the Intergovernmental Panel on Climate Change 

23

24 


6. Naturskyddsföreningens förslag till åtgärder 

Naturskyddsföreningen anser att en utveckling av jordbruket 

är av avgörande betydelse för att trygga tillgången till 

mat, inte minst för fattiga småbönder i Syd där situationen 

redan idag är allvarlig. Sinande oljetillgångar, stigande energipriser 

och ökande miljöproblem hotar lönsamheten och 

den långsiktiga hållbarheten i det fossilbränslebaserade och 

energi-, transport- och kemikalieintensiva jordbruket som 

de senaste decennierna svarat för merparten av produktionsökningen 

på livsmedel. Konkurrensen om mark kommer 

successivt att öka när befolkningen ökar och när anspråken 

på åkermark för energiproduktion, industriråvaror och foderproduktion 

ökar. Förändrade konsumtionsmönster, med 

en snabb ökning av köttkonsumtion i länder med stigande 

inkomster, ställer växande krav på världens jord- och vattentillgångar. 

Framtidens produktionssystem måste i allt högre utsträckning 

baseras på lokala resurser och utnyttjandet av ekosystemtjänster, 

och måste bidra till att vända den negativa 

miljöpåverkan som dagens produktionssystem har. Stigande 

relativpriser på livsmedel kan förväntas och ökad lokal 

självförsörjningsgrad på livsmedel kommer att bli ett centralt 

utvecklingsmål på många håll i världen, samtidigt som 

handel – på de fattigas villkor – är avgörande. 

Demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och marknadsekonomi, 

samt satsningar på hälsovård och jämställdhet 

är avgörande för en hållbar landsbygdsutveckling. Även 

den nationella och internationella säkerhetspolitiken bör 

ta fasta på den krympande basen av många naturresurser 

och formulera strategier för såväl minskad sårbarhet som 

anpassning till exempelvis klimatförändringar och deras 

effekter på livsmedelsproduktionen. 

Effekterna av klimatförändringarna understryker behovet 

av ett jordbruk som inte bidrar till degradering av eko- 

33 S wwwf// 

systemen och till fortsatta utsläpp av växthusgaser utan i 

högre utsträckning baseras lokala produktionsförutsättningar 

som är oberoende av fossila bränslen och främjar 

återhämtningsförmågan hos ekosystemen. För att åstadkomma 

en utveckling i denna riktning måste därför följande 

åtgärder ges högsta prioritet. 

Jordbruk och landsbygdsutveckling 

I de flesta utvecklingsländer är det de många småbönderna 

som står för huvuddelen av matproduktionen och därigenom 

tryggar tillgången till mat för stora befolkningsgrupper. 

Samtidigt finns den största fattigdomen och undernäringen 

bland människor på landsbygden. För att förbättra 

levnadsvillkoren för dessa människor är det därför viktigt 

att finna former för att stödja lokal jordbruksproduktion, 

småskaliga familjejordbruk och småskalig livsmedelsindustri. 

Samtidigt behöver också hållbara metoder för den mer 

storskaliga produktionen utvecklas, för områden med 

gynnsamma produktionsförutsättningar. Forskning och 

rådgivning stödjer idag tyvärr främst ett ohållbart industrielltjordbruk, 

som förser den storskaliga livsmedelsindustrin 

med råvaror. Framtidens utmaningar kommer att 

kräva tvärvetenskapliga forskningsansatser och nya strategier 

med deltagardriven utveckling. Kunskapen om ekosystem, 

biologiska och ekologiska processer och hur de kan 

utnyttjas i jordbruksproduktion måste öka. Samtidigt 

måste landsbygdsbefolkningen också ges möjlighet att formulera 

och aktivt delta i de förändrings- och utvecklingsprocesser 

som är nödvändiga. 

Naturskyddsföreningen anser att: 

• Sverige bör, som föregångsland inom miljöfrågor, ekologiskt 

lantbruk 33 och miljömässigt hållbar jordbruksproduktion, 

kraftfullt driva dessa frågor internationellt.

• Svenskt bistånd bör i ökande grad fokuseras till hållbart 

lantbruk, landsbygdsutveckling och småskalig livsmedelsförädling 

och insatserna bör till att börja med dubbleras. 

• Stöd i dessa frågor bör i ökad grad ges till de afrikanska 

stater som i sina statsbudgetar konkret prioriterar hållbart 

jordbruk och stöd till fattiga småbönder. En dialog bör 

föras om hur mottagarländer kan ge jordbruk och landsbygdsutveckling 

ökad betydelse i de nationella strategierna 

för att bekämpa fattigdomen. 

• Stödet till lantbrukarorganisationer och NGO:s verksamverksamma inom miljö-, jordbruks- och livsmedelsområdet måste 

öka, avseende bland annat policyutveckling, kooperation, 

nätverk och ”farmer field schools”. 

• Stödet till forskning med tvärvetenskapliga, deltagardriv- 

deltagardrivna 

forskningsansatser om hållbara produktionsmetoder i 

lantbruket bör öka kraftigt. 

• Stöd till lokala rådgivningscentra, utvecklingsprojekt och 

demonstrationsverksamheter inom områdena ekologisk 

produktion, småskalig livsmedelsförädling och miljöteknik 

bör öka. 

Ekosystemtjänster och ekologiskt lantbruk 

Klimatförändringarna är en följd av samhällets kraftigt 

ökade användning av fossil energi. Det är därför viktigt att 

utveckla kunskap som möjliggör att beroendet av fossil 

energi fasas ut, eller inte byggs upp, och som bidrar till en 

ökad hållbarhet i jordbruket. Det innebär att stöd till jordbruk 

som baserar sig på utnyttjandet av ekosystemtjänster, 

lokal cirkulation av växtnäring och lokal försörjning av 

baslivsmedel måste få kraftigt ökat stöd. Det ekologiska 

lantbrukets tydligaste särdrag är dess användning av produktionstillgångar 

som är lokalt tillgängliga och har lågt 

beroende av fossila bränslen. Användning av platsbundna 

biologiska processer ger förbättrad kostnadseffektivitet, 

främjar återhämtningsförmågan hos jordbrukets ekosystem 

och ökar motståndskraften mot klimatförändringar. 

Ekologiskt lantbruk är en kunskapsbaserad och relativt sett 


arbetsintensiv produktionsform. Det kan ge förbättrade 

möjligheter i områden med god tillgång på arbetskraft, 

bidra till att säkra försörjningen på landsbygden och intensifiera 

produktionen på ett hållbart sätt. Ekologiskt lantbruk 

kan också bryta den onda cirkel där jordbrukare 

skuldsätter sig för att ha råd med produktionsinsatser. 

Genom certifieringssystem kan miljömässiga förbättringar 

och ökade intäkter för fattiga bönder skapa ett uppsving 

som förbättrar jordbrukares förmåga att tjäna sitt eget levebröd. 


• Satsningarna i biståndet på att utveckla ekologiskt lantlantbruk bör öka kraftigt. Det gäller forskning, utbildning, 

rådgivning och utvecklingsarbete samt certifiering. 

Utbildning i praktiskt tillämpade ekologiska lantbrukssystem 

måste förstärkas och utvecklas utifrån lokala förhållanden 

och i ett tvärvetenskapligt perspektiv. 

• Regeringar i Syd bör uppmanas att samla resurser för ekoekologiskt lantbruk och integrera mål och åtgärder inom sina 

nationella strategier för jordbruksutveckling och fattigdomsbekämpning, 

med särskild tonvikt på sårbara gruppers 

behov. 

• Stöd inom jordbrukssektorn bör uttryckligen omfatta 

riskspridning och säkrande av anpassningsförmåga och 

ekosystemtjänster genom att bygga på ett mångfaldsbaserat 

jordbruk där även lokala sorter, grödor och raser – med 

egenskaper som tålighet mot torka och värme – nyttjas, 

samt genom att främja en mångfald av brukningssystem. 

Omfattande ambitionshöjningar och ökade anslag krävs 

för att nå målet inom EU och FN att hejda förlusten av 

biologisk mångfald till år 2010. 

Klimat 

Redan ganska små temperaturökningar, 1–2 grader, kan 

få omfattande konsekvenser för matproduktionen. För att 

begränsa temperaturökningen och undvika katastrofala 

effekter måste utsläppen av växthusgaser omgående mins- 

25

ka kraftigt. Industriländerna har hittills stått för den 

största delen av utsläppen samtidigt som det i stor utsträckning 

är de fattiga länderna som drabbas hårdast av 

effekterna. Industriländerna har därför ett tydligt ansvar 

att gå före i arbetet med att minska utsläppen, samtidigt 

som det finns ett stort behov av investeringar i utvecklingsländerna. 


• ordens ordens medeltemperatur får inte tillåtas stiga till mer än 

2°C över förindustriell nivå, vilket sannolikt innebär att 

halten växthusgaser måste stabiliseras på cirka 400 ppm. 

• Det bör formuleras separata klimatmål som kompletterar 

varandra, dels för utsläppsreduktioner i Sverige, dels för 

reduktioner som uppnås genom de flexibla mekanismer 

som definieras i Kyotoprotokollet. 

• Det svenska klimatmålet ska vara att minska utsläppen av 

växthusgaser i Sverige med 40 procent till 2020 jämfört 

med 1990 års nivå. 

• Det svenska klimatmålet på längre sikt ska vara att mins- minska 

utsläppen av växthusgaser med 90 procent till 2050 

jämfört med 1990 års nivå. 

• Det bör utvecklas tydliga kriterier för svenskt deltagande 

i CDM (Clean Development Mechanism), så att varje projekt 

som godkänns har påvisat positiva utvecklings- och 

miljöeffekter. 

• Framtida åtaganden om utsläppsminskningar ska främst 

räknas per capita för att fördela ansvaret jämt på global 

nivå. 

Handel 

Handel är ofta ett viktigt verktyg för ekonomisk tillväxt i 

fattiga länder. För att handel också ska minska fattigdomen 

krävs dock tydliga internationella regler som sätter de fattigas 

intressen i främsta rummet. Handelsregler med svagt 

utvecklingsperspektiv kan leda till att fattiga jordbrukare 

konkurreras ut och lokal förädlingsindustri, som ofta är 

avgörande för att trygga tillgången på mat, får lägga ner. 

26 


Handelsavtal förhandlas både i världshandelsorganisationen 

TO och i bilaterala överläggningar, som i de pågående 

förhandlingarna om EPA (Ekonomiska partnerskap) 

mellan EU och AVS-gruppen (Afrika, Västindien och 

Stillahavsområdet). Avtalen omfattar mer än varuhandel, 

till exempel regler om offentlig upphandling, patent och 

konkurrens, och kan vara avgörande när det gäller möjligheten 

för fattiga länder att föra en politik som gynnar livsmedelstrygghet 

och motverkar klimatförändringarnas 

negativa konsekvenser för matproduktionen. Ojämlika 

styrkeförhållanden och industriländernas kortsiktiga 

egenintressen har tyvärr ofta präglat förhandlingarna vilket 

lett till avtal som i delar inte alls gynnar de fattigas 

intressen. 


• Det krävs en grundlig reformering av TO TO och ett ödmju- ödmjukare 

förhållningssätt från de utvecklade länderna i de bilaterala 

handelsförhandlingarna. Först då skapas förutsättningar 

för ett mer förtroendefullt samarbete mellan 

rika och fattiga länder som kan leda till att livsmedelstrygghet 

och en hållbar global klimatutveckling uppnås. 

• TO:s TO:s regelverk och bilaterala handelsavtal inte får hin- hindra 

genomförandet av internationella miljöavtal, såsom 

klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. 

• Sverige bör i handelsförhandlingar arbeta för att utveckutvecklingsländerländer ges utrymme att använda olika skyddsmekanismer 

för att skydda fattiga jordbrukare, eftersom 

utvecklingsländer vanligtvis saknar finansiella resurser 

att stödja sitt jordbruk på annat sätt. 

• Alla exportsubventioner till jordbruksprodukter från in- industriländerna 

ska elimineras. Övriga ersättningar måste 

relateras till den samhällsnytta de avser att ge. 

• Marknadstillträde för utvecklingsländers export bör öka 

genom minskad tulleskalering. 

• Utvecklingsländerna ska ges rätt och stöd att själva ut- utveckla 

egna system för att skydda samhällens och bönders 

rättigheter, i enlighet med sina egna behov.

• Utvärderingar och konsekvensanalyser av miljömässiga, 

sociala och ekonomiska effekter måste ligga till grund för 

beslut om utvecklingen av handelsregler. 

Utbildning 

Klimatförändringarna har sitt ursprung i lokala utsläpp av 

växthusgaser som sprids över hela jorden och därmed blir 

ett globalt problem. På motsvarande sätt har globaliseringen 

av ekonomin fört med sig att lokala konsumtionsvanor, 

på gott och ibland ont, får globala effekter. Det är därför 

naturligt att också vår utbildning fångar dessa frågor ur ett 

bredare perspektiv och ökar förståelsen för såväl deras biofysiska 

grunder som deras sociala och ekonomiska effekter, 

på både lokal och global nivå. Det finns idag omfattande 

kunskaper inom olika specialområden, men dessa måste 

integreras och ses i ett globalt sammanhang samt förmedlas 

via våra utbildningssystem. Problemens komplexa art, globala 

styrka och snabba förlopp ökar också behovet av handlingskunskap, 

förmåga att hantera målkonflikter och att 

handleda deltagardrivna förändringsprocesser. 


• Utbildning på alla nivåer bör förmedla en grundläggande 

förståelse för ekosystemens funktion och fundamentala 

betydelse för allt liv, och om sambanden mellan vår globaliserade 

ekonomi, naturresursanvändningen och miljöpåverkan. 

• Satsningar på utbildning med anknytning till hållbar ut- utveckling, 

klimatförändringar och global livsmedelsförsörjning 

måste öka både i Nord och Syd och kan ske i nätverksform 

mellan såväl universitet, myndigheter, skolor, 

organisationer och jordbruksnäringen, som mellan aktörer 

i EU och i Syd. 


2

28 



2

Med denna rapport ”Mat, klimat och utveckling” vill Naturskyddsföreningen sprida den kunskap 

som forskare presenterat de senaste åren kring klimatförändringar och ekosystemens 

status och förmåga att föda en växande befolkning. Vår förhoppning är att bidra till en fördjupad 

diskussion bland beslutsfattare och praktiker kring dessa frågor. Naturskyddsföreningen menar 

att en utveckling av jordbruket är av helt avgörande betydelse för att trygga tillgången till mat 

för jordens befolkning. Runt om i världen finns idag positiva exempel på att jordbruket är möjligt 

att utveckla utan att det bidrar till ökad degradering av ekosystemen. Dessa exempel går att 

implementera i större skala men för att nå dit måste en rad åtgärder ges hösta prioritet. I rapportens 

sista kapitel presenteras de rekommendationer som Naturskyddsföreningen hoppas att 

beslutsfattare på olika nivåer tar hänsyn till i miljö-, bistånds-, jordbruks-, utbildnings- och 

handelspolitiken. 

Naturskyddsföreningen. Box 4625, 11691 

Stockholm. Tel 08-702 65 00. info@naturskyddsforeningen.se 

Naturskyddsföreningen är en ideell miljöorganisation 

med kraft att förändra. Vi sprider kunskap, kartlägger 

miljöhot, skapar lösningar samt påverkar politiker och 

myndigheter såväl nationellt som internationellt. 

Föreningen har ca 170 000 medlemmar och finns i 

lokalföreningar och länsförbund över hela landet. 

Vi står bakom världens tuffaste miljömärkning 

Bra Miljöval. 

www.naturskyddsforeningen.se 

Mobil hemsida (wap): mobil.naturmob.se

Rapport Mat klimat och utveckling.pdf - Naturskyddsföreningen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?