Integrerat beslutsstöd för uthålliga VA-system ... - Urban Water

Integrerat 

Att väga 

beslutsstöd 

samman det ojämförbara 

för 

– 

uthålliga 

utvärdering 

VA-system 

av en syntesstrategi 

för val av uthålliga VA-system 

Fallstudier inom MIKA-projektet i Surahammar och Södertälje kommun 

 

Jaan-henrik 

HENRIETTE 

kain 

SÖDERBERG 

erik 

DANIEL 

kärrman 

HELLSTRÖM 

Denis 

CARL 

van 

ETNIER 

moeffaert 

henriette söDerberg 

Forskningsprogrammet Urban Water 

helena 

CHALMERS åberg TEKNISKA HÖGSKOLA 

Göteborg, 2002 

Forskningsprogrammet Urban Water 

Urban Water 

CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA 

CHALMERS UNIVERSITY OF TECHNOLOGY 

Göteborg, 2005 

Rapport 2002:1 

Gothenburg, Sweden, 2005 Rapport Report 2005:13 2005:7 

Mistraprogrammet 

 

Urban Water

ISSN 1650-3791 


Chalmers tekniska högskola 

412 96 Göteborg 

Telefon 031-7722137 

www.urbanwater.org 

Integrerat beslutsstöd 

för uthålliga VA-system 

Fallstudier inom MIKA-projektet 

i Surahammar och Södertälje kommun 

©Urban Water, Chalmers tekniska högskola, 2005 

Jaan-Henrik Kain 

Erik Kärrman 

Denis Van Moeffaert 

Henriette Söderberg 

Helena Åberg 

Urban Water Projekt 2005:13

Innehållsförteckning 

Förord.............................................................................................................5 

Sammanfattning............................................................................................7 

Abstract.........................................................................................................9 

1..Introduktion.............................................................................................11 

1.1 Svensk policy och vattnets infrastruktur .............................................11 

1.2 MIKA-projektet ....................................................................................14 

1.2.1 Syftet med MIKA-projektet ..............................................................14 

1.2.2 Teoristudier och fallstudier ..............................................................15 

1.2.3 Metod för utvärdering av multikriteria-verktygen .............................16 

2..Fallbeskrivning.Surahammar.................................................................18 

2.1 Om Surahammar ................................................................................19 

2.1.1 System för vatten och avlopp i Surahammar ..................................19 

2.2 Alternativa systemstrukturer i Surahammar .......................................21 

2.3 NAIADE ..............................................................................................23 

2.4 Dokumentation av analysmaterial ......................................................25 

2.5 Processen i Surahammar ...................................................................26 

2.5.1 Deltagare i arbetsgruppen ...............................................................26 

2.5.2 Beslutsunderlaget och dess kriterier ...............................................27 

2.5.3 Processens genomförande .............................................................28 

2.5.4 Arbetsmöte ett .................................................................................29 

2.5.5 Arbetsmöte två ................................................................................32 

2.5.6 Arbetsmöte tre .................................................................................37 

3..Fallbeskrivning.Sandviken.....................................................................39 

3.1 Om Sandviken ....................................................................................39 

3.1.1 Naturförutsättningar ........................................................................40 

3.1.2 Boende ............................................................................................41 

3.1.3 Framtida utveckling i Sandviken .....................................................42 

3.1.4 Befintliga VA-anläggningar ..............................................................43 

3.2 STRAD ...............................................................................................44 

3.3 Dokumentation av analysmaterial ......................................................48 

3.4 Processen i Sandviken .......................................................................49 

3.4.1 Formering av arbetsgrupp ...............................................................52 

3.4.2 VA-enkäten ......................................................................................53 

3.4.3 Arbetsgruppsmöte ett ......................................................................54 

3.4.4 Arbetsgruppsmöte två .....................................................................58 

3.4.5 Arbetsgruppsmöte tre ......................................................................60 

3.4.6 Mellan fas ett och fas två ................................................................62 

3.4.7 Arbetsgruppsmöte fyra ....................................................................62

3.4.8 Arbetsgruppsmöte fem ....................................................................71 

3.4.9 Efter arbetsgruppsmötena ...............................................................78 

4..Analys......................................................................................................82 

4.1 Ett ramverk för analys ........................................................................82 

4.1.1 Beslutsunderlagets kvalitet och funktion .........................................83 

4.1.2 Multikriteria-verktygens funktion och inflytande ..............................83 

4.1.3 Typ och grad av deltagande ............................................................83 

4.1.4 Integration av kunskapsområden ....................................................84 

4.2 Beslutsunderlaget ...............................................................................84 

4.2.1 Utvärderingsområdena – hur de togs fram samt deras 

begriplighet och relevans ................................................................85 

4.2.2 Kunskapsunderlagens begriplighet, omfattning och relevans .........88 

4.2.3 Samverkan mellan utvärderingsområden 

och kunskapsunderlag ....................................................................90 

4.3 Multikriteria-verktygen ........................................................................92 

4.3.1 Multikriteria-verktygens tekniska funktion, 

flexibilitet och kunskapshantering ...................................................92 

4.3.2 Förståelse av och förtroende för multikriteria-verktygen .................93 

4.4 Deltagande .........................................................................................94 

4.4.1 Varför ville man ha deltagande? ......................................................95 

4.4.2 Vilka deltog? ....................................................................................97 

4.4.3 Villkoren för deltagande ..................................................................99 

4.4.4 Stöd för lokal kunskap och kommunikation mellan deltagare .......101 

4.4.5 Multikriteria-processernas förankring i omvärlden ........................102 

4.5 Kunskapsintegration .........................................................................103 

4.5.1 Reflekterad rangordning och viktning ............................................103 

4.5.2 Hantering av olika kunskapsfält ....................................................104 

4.5.3 Hantering av olika kunskapstyper .................................................106 

4.5.4 Integration av kunskapsområden ..................................................108 

4.5.5 Var deltagarna redo att ta ansvar för slutresultatet 

från multikriteria-processen? .........................................................109 

5..Slutsatser...............................................................................................112 

6..Referenser.............................................................................................120. 

Bilaga.1:.Exempel.på.kunskapsunderlag.–.Surahammar.....................123 

Bilaga.2:.VA-enkät.–.Sandviken...............................................................133 

Bilaga.3:.Enkät.för.utvärdering.av.Öppen.VA-planering.i. 

................Sandviken.–.arbetsmöte.1........................................................139 

Bilaga.4:.Utvärderingsenkät,.Tjänstemän.–.Sandviken........................140 

Bilaga.5:.Slutlig.utvärderingsenkät,.boende.–.Sandviken....................141 

Bilaga 6: Kravspecifikation Sandviken...................................................146

Integrerat beslutsstöd för uthålliga VA-system 


Förord 

MIKA-projektet står för Methodologies for Integration of Knowledge 

Areas och strävar efter att pröva olika metoder för att smälta samman de 

olika typer av kunskapsområden (multikriteria) som ingår (eller bör ingå) 

i planeringen av städers VA-försörjning. Projektet har haft två tydliga fokusar, 

dels datorstödda multikriteria-verktyg, dels planeringsprocesser med 

många deltagande intressenter i bred dialog. Två fallstudier har genomförts 

– en i Surahammar och en i Sandviken, Södertälje – och vi vill framföra ett 

varmt och uppriktigt tack till alla de som har lagt tid och kraft på att delta 

i de planeringsprocesser vi har studerat. 

Trots att detta är ett vetenskapligt arbete inriktar sig den här rapporten 

snarare till tillämpade forskare, konsulter och specialintresserade praktiker 

än till den teoretiskt intresserade forskaren. Vi hoppas kunna visa på nya 

fruktbara sätt att arbeta med komplexa planeringsuppgifter inte bara inom 

VA-planering utan även inom annan infrastrukturplanering – även om steget 

från forskning till praktiskt planeringsarbete fortfarande delvis återstår 

att överbrygga. För mer vetenskapligt inriktad och teoriförankrad läsning 

hänvisas till de av våra publikationer som återfinns i litteraturlistan. 

Deltagande forskare i MIKA-projektet har varit Jaan-Henrik Kain, Erik 

Kärrman, Henriette Söderberg, Denis Van Moeffaert och Helena Åberg. 

Professor Arild Vatn har fungerat som diskussionspart under arbetet. Kapitel 

ett i denna rapport har främst skrivits av Henriette Söderberg, kapitel två 

av Erik Kärrman och Helena Åberg, kapitel tre av Jaan-Henrik Kain och 

Henriette Söderberg samt kapitel fyra och fem av forskargruppen gemensamt. 

Redaktör har varit Jaan-Henrik Kain, som också har slutbearbetat 

texterna. 

Forskningsprojektet MIKA har samfinansierats av Formas och MISTRA- 

Urban Water. 

6

Sammanfattning 



Den här rapporten beskriver resultaten från två fallstudier av planering av 

hållbara vatten- och avloppsystem i Surahammar respektive Södertälje. 

Syftet med fallstudierna var att bättre förstå hur integration mellan olika 

former av kunskap (exempelvis expertkunskap, erfarenhetsbaserad kunskap, 

vetenskaplig kunskap och tyst kunskap) och skilda kunskapsområden 

(exempelvis organisation, teknologi, ekonomi och beteendevetenskap) kan 

försiggå och hur den kan stödjas i komplexa planeringssituationer. I fokus 

har varit den roll så kallade multikriteria-beslutsstöd kan spela för en sådan 

kunskapsintegration, och där med särskild uppmärksamhet på hur sådana 

datorverktyg fungerar samman med planeringens processer, det vill säga hur 

de fungerar i VA-planeringsprocessen då den betraktas som en lärprocess 

med många deltagande aktörer. 

De två fallstudierna genomfördes som en serie av workshops där forskare 

från MIKA-projektet fungerade som processledare. Surahammarsfallet genomfördes 

som ett mer akademiskt och abstrakt lärande-experiment medan 

det i Södertälje var fråga om en mer handlingsinriktad och autentisk planeringssituation. 

I Surahammar prövades multikriteria-verktyget NAIADE för 

att utvärdera olika alternativ för det övergripande VA-systemet i kommunen. 

Representanter från lantbruket, miljö- och hälsoskyddskontoret samt kommunens 

VA- och avfallsbolag deltog i utvärderingsarbetet, vilket baserades 

på underlagsmaterial som producerats av det MISTRA-stödda forskningsprogrammet 

Urban water. I Södertälje prövades ett annat multikriteriaverktyg, 

STRAD. Här var planeringsfrågan hur den framtida vatten- och 

avloppsförsörjningen skulle lösas i omvandlingsområdet Sandviken straxt 

utanför Södertälje. I den här planeringsprocessen deltog dels representanter 

från stadsbyggnadskontoret, miljö- och hälsoskyddskontoret samt VA-kontoret, 

dels ett antal Sandvikenbor i utvärderingen av olika systemalternativ, 

här baserat på ett underlagsmaterial från en anlitad VA-konsult. 

Analysen av fallstudiematerialet visar – utifrån ett lärandeperspektiv 

och med fokus på kunskapsintegration – att det strukturerade arbetssätt 

som uppstår då man använder multikriteria-verktyg har en allmänt positiv 

effekt såväl på planeringsverksamheten som på dess resultat. Vi har analyserat 

denna arbetsstruktur utifrån fyra olika perspektiv: beslutsunderlagen, 

multikriteria-verktygen, deltagande samt kunskapsintegration. Då det gäller 

beslutsunderlagen är det viktigt att de ramverk som byggs upp helt och 

hållet är anpassningsbara till den input som deltagarna för in i processen, 

det vill säga att nya perspektiv på planeringsproblemet kan integreras helt 

och fullt. Här finns det tre aspekter som är betydelsefulla: processledaren 

måste vara mycket lyhörd, multikriteria-verktyget måste vara tillräckligt 

flexibelt (där STRAD har en fördel gentemot NAIADE) och det måste finnas 

resurser att belysa nya perspektiv med lämpligt kunskapsunderlag. I fråga 

om hur själva multikriteria-verktygen fungerar så är NAIADE ett ganska 

invecklat datorprogram i sitt försök att efterlikna verklighetens komplexitet 

medan STRAD är ganska enkelt och rättframt. NAIADEs komplexitet kan 

ha sina poänger men då man vill använda datorstödet interaktivt i samband



med processer med många deltagare gör denna komplexitet att programmet 

blir stelt och ogenomskinligt. I jämförelse är kanske det enklare STRAD 

en överförenkling av en komplex verklighet men – i kombination med dess 

flexibilitet – ger det ändå ett bättre stöd för interaktiva planeringsprocesser. 

Beträffande aspekten deltagande så har detta mindre att göra med multikriteria-verktygen 

i sig. Det är dock så att frågan om varför man eftersträvar 

deltagande av många aktörer i en planeringsprocess inte bara påverkar sammansättningen 

av arbetsgruppen utan också vilka sakfrågor som diskuteras, 

vilken kunskapsgrund som som byggs upp och vilka rekommendationer som 

man kommer fram till. I samband med en multikriteria-process är det därför 

väsentligt att utformningen av processen – och även funktionen hos och 

användningen av multikriteria-verktyget – samverkar med målen med att 

genomföra en deltagandeprocess. Slutligen, ifråga om kunskapsintegration 

är en förutsättning att deltagarna har tillgång såväl till ett tillräckligt brett 

spektrum av kunskapsområden som till olika former av kunskap. Dessutom 

måste omotiverad obalans i användningen av olika kunskapsområden och 

-former blottläggas under hela multikriteria-processen och hanteras med 

hjälp av medveten och genomarbetad argumentation. Då utvärderingen av 

olika delområden ska smältas samman över samtliga utvärderingsområden 

är det därför viktigt att man noggrant diskuterar grunderna för att vissa 

kriterier kanske bedöms som viktigare än andra, det vill säga att de ges 

större vikt i multikriteria-bedömningen. Som en sista aspekt är det viktigt 

att kunskapsintegration måste förstås som två parallella processer: en 

som försiggår i multikriteria-verktygets datorstöd och en som pågår inom 

gruppen av deltagare i form av ett gemensamt lärande. För att dessa två 

processer ska kunna samproducera en fungerande grund för planering är 

det väsentligt att deltagarna förstår och litar på resultaten från datorverktyget. 

Då NAIADEs ogenomskinlighet här ställs mot STRADs enkelhet 

blir STRAD än en gång det bättre valet. 

8

Abstract 



This report is an account of results from two case studies on planning of 

sustainable urban water systems in two Swedish municipalities: Surahammar 

and Södertälje. The aim was to understand how integration of diverse 

forms of knowledge (e.g. expert, experiential, scientific, tacit) and different 

knowledge fields (e.g. organisations, technology, economics, behaviour) 

may take place and be supported in complex planning situations. Focus has 

been on the role multi-criteria decision aid (MCDA) softwares may play for 

such a knowledge integration but with specific attention on their working in 

relation to the procedural setting, i.e., their interaction with the urban water 

planning process understood as multi-stakeholder learning. 

The case studies were carried out through a series of workshops were 

MIKA researchers played the role as process facilitators. Surahammar was 

a more abstract academic learning experiment compared to Södertälje, 

which was a more action-oriented and authentic planning situation. In 

Surahammar, the MCDA tool NAIADE was employed to assess different 

alternatives for the overall urban water provision of the municipality. 

Representatives from farming, public health and the municipal urban water 

provision agency participated in this evaluation planning activity based on 

knowledge material provided by the MISTRA Urban Water research programme. 

In Södertälje, another MCDA tool, STRAD, was put to the test. 

Here, the planning issue was how future urban water provision should be 

solved in the Sandviken periurban housing area. In this planning process, not 

only representatives from the municipal planning, public health and water 

provision departments, but also a number of local inhabitants participated 

in the assessment of different system alternatives based on knowledge input 

from a water consultancy firm. 

The analysis of the case study material shows that – from a learning process 

and knowledge integration perspective – the structured way of working 

induced by the employment of MCDAs has a general positive effect on 

planning activities and their results. More specifically, we have analysed this 

procedural framework from four different perspectives: knowledge input, 

MCDA tool, participation and knowledge integration. In terms of knowledge 

input it is important that the evaluation framework is fully adaptive to input 

form the participants, i.e., that new perspectives on the planning problem 

become fully integrated. Here, three different aspects are critical: the process 

facilitator needs to be exceedingly sensitive, the MCDA needs to be 

flexible (where STRAD has an advantage over NAIADE), and there have 

to exist resources to provide any new perspective with relevant knowledge 

input. When it comes to the working of the MCDA tools, NAIADE is quite 

intricate in its attempt to mimic the complexity of reality whereas STRAD 

is quite simple and straightforward. The intricacy of NAIADE may have 

its advantages but for interactive use within multi-stakeholder processes 

this complexity tends to render the tool rigid and opaque. In contrast, the 

straightforwardness of STRAD may be an oversimplification of a sophisticated 

reality but – combined with its flexibility – STRAD provides better 

9



support for interactive planning processes. As regards participation, this has 

less to do with the MCDAs per se. However, the question of why multi-stakeholder 

participation is sought-after in a planning process affects, not only 

the composition of the working group, but also what issues are discussed, 

what knowledge foundation is constructed and what recommendations are 

attained. In terms of the multi-criteria process, it is thus essential that the 

process design – and the capabilities and use of MCDAs – correspond to 

the aims of the initiated multi-stakeholder participation. Finally, concerning 

knowledge integration, a prerequisite is that participants have access, 

not only to a sufficiently wide spectrum of knowledge fields, but also to 

different forms of knowledge. Moreover, unjustified disproportion in the 

use of different fields and/or forms of knowledge needs to be exposed and 

addressed through solid and manifest argumentation throughout the multicriteria 

process. Here, one important aspect is that, when assessments are 

integrated across the different evaluation areas, some areas may be considered 

to be more important than others and the allocation of these relative 

weights consequently needs to be consciously debated. As a final point, it 

is important to note that knowledge integration should be understood as 

two parallel processes: one that takes place in the MCDA software and one 

that occurs within the group of participants as instances of joint learning. 

For these two processes to coproduce a functional basis for planning, it 

is essential that the participants understand and trust the output from the 

MCDA software. Here, the opaqueness of NAIADE and the simplicity of 

STRAD once again renders STRAD the better choice. 

10

1 Introduktion 



Vid Förenta Nationernas världstoppmöte i Johannesburg 2002 fastslogs 

att vattenförvaltning framöver måste få högsta prioritet och att konkreta 

förvaltningsåtgärder måste vidtas i global skala. Även arbetet för att bibehålla 

levande kuster och hav gavs högsta prioritet. FN har även utnämnt 

perioden 2005-2015 till vattnets årtionde, inlett på världsvattendagen den 22 

mars 2005. Internationell fokus kommer under detta decennium att ligga på 

handlingsinriktade åtgärder under temat ’Water for life’. På EU-nivå håller 

ramdirektivet för vatten på att genomföras i medlemsländerna och dessutom 

har EU antagit en gemensam strategi för integrerad kustzonsförvaltning. 

Kommissionen arbetar också för att ta fram en gemensam marin strategi. 

1.1.Svensk.policy.och.vattnets.infrastruktur 

I Sverige har så kallad ’ekologiskt hållbar utveckling’ dominerat agendan 

och blivit till en del av den miljöpolitik som utvecklats under de senaste 

decennierna. Ekologiskt hållbar utveckling handlar då exempelvis om att 

nå ett visst önskvärt miljötillstånd. I samband med planering av vatten- 

och avloppssystem finns arbetet för en hållbar vattenförvaltning på den 

svenska politiska agendan i och med genomförandet av EU:s ramdirektiv 

för vatten samt andra direktiv, såsom Habitatdirektivet och Natura 2000. 

Även arbetet med att utforma och genomföra en nationell marin strategi 

innebär att vattenfrågorna är ett prioriterat område. Dessa initiativ är också 

led i det pågående arbetet med att genomföra och regionalisera de svenska 

miljökvalitetsmålen. 

Vissa vattenrelaterade miljöproblem, såsom utsläpp från industrier och 

avloppsanläggningar, har vi i Sverige i stor utsträckning kunnat minimera. 

Inte desto mindre är vi i Sverige långt ifrån en hållbar vattenförvaltning, 

vilket framstår klart bland annat i Miljömålsrådets senaste utvärdering av 

Sveriges 15 miljömål. Som ett exempel är ’Ingen övergödning’ ett av de 

fyra miljökvalitetsmål, vilka bedöms mycket svåra att nå inom en generation 

trots att enorma resurser lagts på både forskning och åtgärder för att 

minska närsaltsbelastningen. 

Städer påverkar vattenkvalitén på avrinningsområdesnivå genom att 

utkommande näringsämnen från avloppssystemen bidrar till övergödning. 

Dessa näringsämnen, särskilt fosfor, bör istället gå i kretslopp och nyttig- 

11

Figur 1.1 

Tre drivkrafter som tillsammans 

kan forma en hållbar 

utveckling (Kain 2003; 

Malbert m.fl. 2004). 



göras i jordbruket – ett långsiktigt mål som föreslogs i det regeringsuppdrag 

som Naturvårdsverket presenterade 2002. På lång sikt är därför målet att 

alla näringsämnen i avlopp, som är praktiskt möjliga att återföra, också 

förs tillbaka till odlingsmarken. Hur stor andel av avloppens näringsämnen 

detta kan utgöra beror bland annat på den långsiktiga inriktningen av våra 

systemlösningar. Som delmål på vägen mot det långsiktiga målet föreslogs 

att år 2015 ska minst 60% av avloppsvattnets fosfor återföras till produktiv 

mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. Självfallet kommer 

kommunerna att ha en viktig roll i detta strategiska arbete. 

Förutom övergödning är utsläppen av miljögifter ett allvarligt hot mot 

våra vattenresurser där den diffusa spridningen av farliga ämnen från varor 

och byggnader till stor sker del via vattnet. Även miljömålet ’Giftfri miljö’ 

bedöms bli mycket svårt att åtgärda till år 2020. I vår livsmiljö omger vi 

oss med uppåt 30 000 olika kemikalier. Endast 10-15 stycken mäts idag i 

utgående avloppsvatten men mångfalt fler hamnar i våra vatten. Tillsammans 

med läkemedelsrester förorenar de grundvattnet, de påverkar ekosystemen 

och de utgör en generell kemisk riskfaktor i vårt samhälle. 

Sammantaget kan vi slå fast att Sveriges kommuner idag står inför ett 

flertal utmaningar och större förändringar vilka innebär att komplexiteten 

i planerings- och beslutsprocesser ökar markant. För att kunna möta utmaningar 

är det viktigt att betona att ’hållbar utveckling’ är mycket mer 

än att bara ha ett ekologiskt perspektiv på samhällsutvecklingen. Hållbar 

utveckling är en komplex process som försiggår i ett spänningsfält mellan 

en rad olika drivkrafter (se figur 1.1, Kain 2003; Malbert m.fl. 2004). Å ena 

sidan finns politiska initiativ för en hållbar utveckling på global, regional, 

12



nationell och lokal nivå – initiativ som är grundade i en rad FN-konferenser 

och globala överenskommelser (WCED 1987; UNCED 1992b; UNCED 

1992a; UNCHS 1996; UNDPI 2002). Å andra sidan finns det ett alltmer 

allomfattande marknadsekonomiskt system som till stor del formar vår 

mänskliga verksamhet och samhällsutveckling. 

Stadens infrastrukturer, som vatten- och avloppssystemen, tenderar i ett 

europeiskt och globalt perspektiv att i ökande utsträckning bolagiseras, 

och ibland privatiseras. Det ligger därmed ett ökande fokus på medborgaren 

som kund och på att försörjningssystemen ska vara efterfrågestyrda 

istället för baserade på planering. Detta innebär att nya aktörer involveras 

och en förskjutning i riktning mot mer förhandlingslika planerings- och 

beslutsprocesser. Med utgångspunkt i den politiska visionen om hållbar 

utveckling finns det även ett politiskt tryck på en ökad grad av underifråndrivna 

planeringsprocesser och ett ökat deltagande av intressenter och 

användare. Ett exempel är Århusdeklarationen (UNECE 2001), där man i 

och med ett ökat deltagande förutser ökad kvalitet i miljöbesluten, underlättad 

implementering av dessa beslut, ökad transparens i beslutsfattandet, 

ökad medvetenhet bland allmänheten om miljöfrågor samt möjligheter för 

allmänheten att utrycka sina farhågor kopplat till ökade möjligheter för 

myndigheter att ta tillbörlig hänsyn till dessa farhågor. Man kan alltså säga 

att ett ökat deltagande har blivit en av hörnpelarna i arbetet för en uthållig 

utveckling, både på politisk nivå och inom forskarvärlden. Som ett exempel 

har deltagande – i form av att lägga mer ansvar på den enskilde individen 

– varit en omfattande strategi inom avfallssektorn de senaste tio åren. 

I och med detta intresse för ökat deltagande kommer det så kallade civilsamhället 

– ett vardagsliv med familj, föreningar och sociala aktiviteter som 

i mycket existerar utanför såväl de politiska som de marknadsekonomiska 

systemen – att involveras i utvecklingen av infrastruktursystem (se figur 

1.1). Ökat deltagande i planeringsprocesser och beslutsfattande ses som ett 

sätt att vitalisera demokratin men avsikterna med ett ökat deltagande varierar. 

Det kan handla om att man vill förenkla genomförandet av ett beslut, 

att man söker skapa tillit och hantera konflikter mellan berörda parter eller 

att man önskar informera och utbilda berörda parter (Åberg och Söderberg 

2003). Man kan också eftersträva deltagande av både allmänhet och intressenter 

i syfte att leda fram till bättre beslut. Kvalitén på besluten antas helt 

enkelt bli högre om man ökar kommunikationen och på så sätt får in så 

många olika typer av kunskap och erfarenheter som möjligt. 

Även om ett ökat deltagande betonas i politiska sammanhang som önskvärt 

och nödvändigt för en mer hållbar samhällsutveckling har VA-sektorn 

tidigare i mycket liten grad inbjudit till ett bredare deltagande av brukare 

och andra intressenter i planering och beslutsfattande. Detta har istället 

skötts av en begränsad krets av tjänstemän och experter. 

13



1.2.MIKA-projektet 

MIKA-projektet utgör en fristående del av det MISTRA-finansierade 

forskningsprogrammet Sustainable Urban Water Management (Urban Water) 

1 . Urban Water har haft för avsikt att ta fram verktyg och metoder till 

stöd för strategisk planering av framtida uthålliga VA-system. En central 

fråga är: Hur ska VA-systemen förändras för att bli uthålliga – om de nu 

måste förändras? Forskningsprojekt och programsatsningar producerar 

idag mängder med data, resultat och rapporter som i en planeringsprocess 

kan vara svåra att samtidigt hantera och väga samman. Vidare är resultaten 

och slutsatserna från olika analysmetoder och -verktyg, exempelvis de som 

utvecklats i Urban Water, ibland (eller ofta) motstridiga. 

Ändock är det just hänsyn till många olika aspekter som kännetecknar 

en planering för hållbar utveckling. Den stora utmaningen ligger därför i 

att integrera och smälta samman kunskap, perspektiv, världsuppfattningar, 

tidsuppfattningar och implementeringsstrategier – att samtidigt kunna arbeta 

med många och vitt skilda kriterier. Här finns en rad synbara motsatsförhållanden. 

Samtidigt som man måste ha ett mycket långsiktigt tidsperspektiv 

måste även vardagen av idag fungera. Den nationella agendan är beroende 

av det som sker internationellt samtidigt som hållbar utveckling är lokalt 

beroende och skapas på platsens villkor. Uppifrån givna regler och mål ska 

kombineras med grannskapets visioner om det uthålliga vardagslivet. 

I MIKA-projektet är utgångspunkten att det ligger en potential i att betrakta 

stadens processer som sociotekniska – det vill säga de består av såväl 

tekniksystem (till exempel rörledningar, vägar och byggnader) och natur 

som organisationer och brukare (Graham och Marvin 2001; Kain 2003). 

Vi ser i det här projektarbetet hållbar utveckling i första hand som en processkvalitet, 

det vill säga som en strävan efter att väva samman hänsyn till 

naturmiljön med hänsyn till människors vardagsliv, som en strävan efter 

ekonomisk rimlighet och effektiv resurshantering utan att äventyra någons 

behov. En sådan utgångspunkt innebär att kraven på kunskapshantering i 

planeringsprocesser ökar, då kunskap av olika slag behöver integreras i 

samma process: Lekmannakunskap, professionell kunskap, vetenskaplig 

kunskap av olika slag och så vidare (Söderberg och Kain 2006). En företeelse 

som går under benämningen transdisciplinärt arbetssätt på engelska, 

men som på svenska snarare skulle kunna kallas tvärkunskap till skillnad 

från tvärvetenskap som endast syftar på vetenskaplig kunskap (Scholz och 

Tietje 2002; Lundgren m.fl. 2002) 

1.2.1 Syftet med MIKA-projektet 

Motiverat av ovanstående omvärlds- och problembeskrivning har MIKAprojektets 

forskning riktat in sig på att pröva metoder och verktyg för att 

bedöma och jämföra olika systemalternativ med varandra i komplexa 

valsituationer. Avsikten har varit att finna metoder som stödjer integration 

av olika kunskapsområden med varandra, för att på så sätt kunna arbeta 

fram breda kunskapsunderlag som underlättar planering och beslutsfattande. 

Sådana metoder brukar kallas multikriteria-metoder – på engelska 

1 Se http://www.urbanwater.org 

14



Multi-Criteria Decision Aids (MCDA) – och är ofta uppbyggda på olika 

dataprogram. Utifrån den engelska benämningen kan man se att de bör 

betraktas som stöd för beslutsfattande, inte som metoder (dataprogram) 

vilka i sig levererar färdiga beslut då man ’trycker på knappen’. 

Som en del av en bred kunskapsintegration har i MIKA-projektet också 

funnits en ambition att kunna överbrygga klyftan mellan forskarsamhället 

med sin typ av producerad kunskap och det som brukar kallas praktiken, 

det vill säga det dagliga pragmatiska planeringsarbetet ute i kommuner 

och verksamheter. De metoder för integration av kunskapsområden vi 

söker måste därför stödja dialog och lärande mellan många olika typer av 

aktörer. 

MIKA-projektets intresse ligger således i att tillämpa och utvärdera 

olika metoder till stöd för integration av kunskap i dialog med intressenter. 

Detta intresse innefattar ytterligare en dimension utanför kopplingen mellan 

forskning och praktik. Allteftersom ökat deltagande blivit ett politiskt och 

forskningsmässigt mål har dialog och samverkan blivit alltmer populära 

metoder att använda i planerings- och beslutsprocesser. Som diskuterats 

ovan kan dock dialoger och samverkan mellan aktörer ha en mängd olika 

syften och beroende på dessa syften, samt på tid och plats, kan de utformas 

på väldigt många olika sätt. I anslutning till metoder och verktyg som 

stödjer kunskapsintegration är det därför mycket väsentligt att studera 

vad som i praktiken har varit syftet med deltagandet och hur de använda 

multikriteriastöden har fungerat i relation till detta syfte. Med särskilt stort 

intresse har vi därför arbetat med boende i en av våra fallstudier, något vi 

inte gjort i tidigare projekt. 

1.2.2 Teoristudier och fallstudier 

I MIKA-projektet genomfördes en inledande litteraturstudie med syfte att 

identifiera metoder som stödjer integration av de olika typer av kunskapsområden 

som Urban Water-programmet har arbetat med: Miljö, hälsa, hygien, 

kemiska risker, naturresurshantering, ekonomi, organisatoriska aspekter, 

brukaraspekter och teknisk funktion (Söderberg och Kärrman 2003). Här 

kunde vi se hur olika slags multikriteria-metoder har olika syften. De kan 

exempelvis vara inriktade på att hantera kvantitativa data (siffror) eller 

mer kvalitativ information (ord); de kan utgå från att allt går att beskriva 

i precisa termer eller från att man måste arbeta med en viss otydlighet; de 

kan fungera som inkapslade kalkylatorer eller syfta till att stödja diskussion 

och lärande. 

Utifrån litteraturstudien identifierades två datorbaserade multikriteriaverktyg 

som föreföll särskilt intressanta för projektets syften: NAIADE 

och STRAD. NAIADE (Novel Approach to Imprecise Assessment and 

Decision Environments) är en metod som hanterar kvantitativa, såväl som 

kvalitativa data (Munda 1995; Munda 1996; Van Moeffaert 2003b). Metoden 

fokuserar framförallt på den fas av planeringsprocessen där man gör 

jämförande utvärderingar mellan olika alternativ. Den är här inte inriktad på 

beslutsoptimering utan på dialog med intressenter för att kunna ta fram det 

mest försvarbara alternativet. Den andra metoden, STRAD (the Strategic 

15



Adviser), har en mer processtödjande karaktär och spänner över en större 

del av planeringsprocessen, det vill säga över problemformulering, identifiering 

av alternativ, bedömning av dessa alternativ samt beslutsfattande 

(Stradspan 2005). Den är baserad på Strategic Choice Approach som är en 

beprövad metod för att nå fram till beslut i komplexa planeringssammanhang 

(Friend och Hickling 2005). I MIKA-projektet har vi använt STRAD som 

datorstöd under värderingen av olika systemalternativ. Vi har dock även 

tillämpat delar av Strategic Choice-metoden (det vill säga utan datorstöd) 

under andra faser av processen, till exempel för att strukturera arbetet med 

problemformulering och definition av utvärderingsområden. 

De två multikriteria-verktygen har vi sedan tillämpat och utvärderat under 

två olika fallstudier där grupper av intressenter har deltagit i dialogprocesser 

kring VA-planering. NAIADE prövades under en studie i Surahammar, 

där tre olika alternativ för kommunens framtida avloppssystem värderades 

gentemot det kunskapsunderlag som tidigare tagits fram av Urban Waterprogrammet 

(kapitel 2). STRAD prövades i en studie i Sandvikenområdet 

i Södertälje kommun, där en anlitad VA-konsult (Verna Ekologi) har tagit 

fram en VA-utredning i samverkan med forskare från MIKA-projektet 

(kapitel 3). 

Utöver dessa två huvudsakliga fallstudier har vi även haft tillgång till 

forskningsresultat från parallella studier som har legat utanför MIKA-projektet. 

NAIADE har också använts och utvärderats i ett projekt om uthållig 

snöhantering (Söderberg m.fl. 2005) 2 samt i anslutning till dagvattenplanering 

i Vasastan i Göteborg, en av Urban Waters modellstäder (Kärrman 

m.fl. in prep). Strategic Choice Approach (alltså STRAD utan datorstöd) har 

tidigare tillämpats i en förstudie om framtida avfallshantering i Bergsjön, 

Göteborg (Kain och Söderberg 2002). Vidare har STRAD använts inom 

Urban Waters-programmets modellstad Uppsala (Kärrman m.fl. 2005). 

1.2.3 Metod för utvärdering av multikriteria-verktygen 

MIKA-projektet har varit ett brett tvärvetenskapligt projekt där kompetens 

från statsvetenskap och stadsplanering har kombinerats med teknikvetenskap 

inriktad på VA och miljö, hushållsvetenskap samt institutionell ekonomi. 

De två fallstudierna har planerats av projektgruppen som helhet men 

genomförts av delar av gruppen. Studien i Surahammar har i första hand 

genomförts av Erik Kärrman, Helena Åberg och Denis Van Moeffaert med 

Jaan-Henrik Kain som observatör. Fallet i Sandviken har huvudsakligen 

genomförts av Jaan-Henrik Kain och Henriette Söderberg med assistans av 

Helena Åberg som observatör vid ett tillfälle. Arild Vatn har fungerat som 

kunskapsresurs och bollplank under projektet som helhet. 

Under projektets gång har vi sökt utvärdera två multikriteria-metoder 

(NAIADE och STRAD) som syftar till att stödja och strukturera komplexa 

planerings- och beslutsprocesser. En sådan utvärdering är dock en metodologisk 

utmaning eftersom en ’traditionell’ utvärdering dels kräver att det 

finns tydliga och entydiga mål att utvärdera mot, dels att den process man 

2 Projektet heter ’Lokala eller centrala snödeponier’, finansieras av Formas och leds 

från Luleå tekniska universitet.. 

16



studerar kan avskiljas från omvärldens påverkan så att man tydligt kan se 

vad som är orsak och verkan (Rossi m.fl. 1999). 

Gemensamt för de processer vi har studerat är dock att de sällan har 

några gemensamt överenskomna och precisa mål som ska uppnås. Istället 

är man hänvisad till att låta andra mått uttrycka huruvida den utvärderade 

metoden har varit fruktbar eller inte. En bra metod bör exempelvis generera 

nöjda användare, vilket kan bedömas genom att, via intervjuer och enkäter, 

hämta in bedömningar från deltagande intressenter (Rossi m.fl. 1999). För 

att skärpa upp analysen bör man utgå från de föreställningar som ligger 

bakom den verksamhet man studerar (Rossi m.fl. 1999; Yin 2003) – i det 

här fallet de teorier (programteorier) som fungerar som utgångspunkt, dels 

för utvecklingen av multikriteria-verktyg, dels för planeringsprocesser med 

många deltagande intressenter (se exempelvis Söderberg och Kärrman 

2003). För att bli mer precis och detaljerad i sin analys kan man dessutom 

tillämpa ett så kallat kriterierefererande tillvägagångssätt (GAO 1991). 

Detta innebär att forskarna i förväg – till exempel baserat på programteori, 

litteraturstudier, intervjuer och/eller tidigare erfarenheter – formulerar de 

mer specifika mål (kriterier) som framgångsrika multikriteria-processer 

antas behöva uppfylla. Därefter analyseras fallstudiematerialet med syfte 

att söka beskriva i vilken utsträckning dessa detaljmål är uppnådda. 

De kriterier som bildat utgångspunkt för vår kriterierefererande fallstudieanalys 

beskrivs utförligt i kapitel 4.1. I sammanfattad form består 

kriteriematrisen av fyra olika utvärderingsteman: 

• Beslutsunderlagets kvalitet och funktion 

• Multikriteria-verktygens funktion och inflytande 

• Typ och grad av deltagande 

• Integration av kunskapsområden 

Värt att beakta i mer ’experimentlika’ situationer – som de fallstudier 

vi arbetat med under MIKA-projektet – är att man arbetar med ett ’rörligt 

objekt’ för studierna eftersom det är omöjligt att isolera en planeringsprocess 

från omvärldspåverkan. Såväl yttre som inre faktorer påverkar händelseförloppet 

och förändrar planeringsprocesserna under hand vilket gör att den 

empiriska undersökningen inte till fullo kan planeras i förväg. Vidare kan 

externa händelser påverka i vilken utsträckning och under vilka betingelser. 

det går att genomföra intervjuer. Istället för att söka spåra strikta mönster av 

orsak och verkan under fallstudien får man därför inrikta sig på att belysa 

frågor som ’på vilket sätt’ och ’varför’. (Yin 2003; Kain 2003). 

1



2 Fallbeskrivning 

Surahammar 

Det Mistra-finansierade forskningsprogrammet Urban Water valde under 

perioden 1999-2000 ut tre modellstäder, där olika typer av verktyg som 

utvecklats i programmet skulle testas. De tre modellstäderna var Hammarby 

Sjöstad i Stockholm (representerar nybyggd stadsdel i storstad), Ringdansen 

i Norrköping (representerar miljonprogramsområde i omvandling) och 

Vasastaden i Göteborg (representerar stenstad/centrumbebyggelse). 

Under år 2000 gjordes försök att välja ut en fjärde modellstad som skulle 

representera en liten stad på landet med omgivande jordbruk. Detta visade 

sig vara problematiskt, framförallt på grund av att det var svårt att hitta 

en kommun som kunde ställa upp med sin tid för att ta fram underlag om 

orten och som kunde ha tid att delta i möten. I samband med att forskare 

från Urban Water-programmet genomförde en förstudie inför ett eventuellt 

försök med köksavfallskvarnar i Göteborg kom de dock i kontakt med 

Surahammars kommun (Surahammar är en av få kommuner i Sverige som 

tillämpar köksavfallskvarnar i stor skala). Surahammars Kommunalteknik 

AB (det kommunala VA- och avfallsbolaget) visade sig ha ambitioner att 

vidareutveckla sina integrerade system för avlopp och avfall. Bland annat 

kom man att söka pengar från det lokala investeringsprogrammet (LIP) för 

att göra ett pilotprojekt med källsorterande avloppssystem. Systemet gick 

ut på att klosettavloppsvatten och matavfall skulle ledas i ett flöde som 

samlas upp i tankar, medan bad-, disk och tvättavloppsvatten (BDT-vatten) 

skulle ledas på konventionellt sätt till reningsverket. Det källsorterande 

systemet var tänkt att testas i ett flerbostadshus med tjugo lägenheter för 

seniorboende. 

Urban Waters forskare kopplades till den LIP-ansökan som lämnades in 

sent på hösten år 2001 och hade där uppgiften att följa upp och utvärdera 

projektet. Likaså kom ansökan att innehålla en utvärdering av Surahammars 

befintliga system med köksavfallskvarnar och även detta delprojekt 

skulle utföras av Urban Waters forskare. Det fanns således ett ömsesidigt 

intresse för ett samarbete mellan Surahammars kommun och Urban Water. 

Surahammar blev därmed Urban Waters fjärde modellstad och representerar 

alltså en liten stad på landet med omgivande jordbruk. 

Eftersom Surahammar studerades utifrån så många uthållighetsaspekter 

(hygien, miljö, ekonomi, organisation och brukare) – och eftersom det under 

Urban Waters arbete i kommunen bildades en relativt aktiv lokal grupp 

bestående av aktörer med intresse i VA-frågor – så valdes Surahammar ut 

18



som fallstudie till MIKA-projektet. Modellstadssamarbetet inleddes med 

stor entusiasm från bägge håll, men kom under våren 2002 att drabbas av 

ett bakslag då Surahammars LIP-ansökan blev avslagen. Detta fick till följd 

att pilotprojektet med svartvattensystemet lades på is vilket i sin tur ledde 

till att luften gick ur en smula när det gällde diskussionen om framtida 

uthålliga VA- och avfallslösningar. För Urban Waters del blev effekten att 

endast de aktiviteter kunde genomföras som finansierades av Urban Waterprogrammet 

och MIKA-projektet. 

Under perioden 2000 – 2003 träffades den lokala grupp som följde Urban 

Waters modellstadsarbete i Surahammar och den grupp av forskare som var 

knutna till Urban Waters arbete i kommunen cirka två gånger per år för att 

ta beslut om forskningens inriktning och diskutera resultat. Under dessa 

möten fastlades även några förutsättningar för fallstudien inom MIKAprojektet. 

Dels bestämdes att det praktiska syftet med MIKA-projektets 

serie av arbetsmöten skulle vara att ta ett strategiskt beslut om uthålliga 

system för hantering av avlopp och matavfall, dels fastställdes vilka tre 

systemstrukturer som skulle jämföras i fallstudien. 

2.1.Om.Surahammar 

Surahammars kommun är belägen i Mellansverige med ca 2 mil till Västerås 

och 13 mil till Stockholm. Kommunen som helhet, med tätorterna Virsbo, 

Ramnäs och Surahammar, har drygt 10 200 invånare. 3 Av Surahammars 

befolkning bor ca 80 % i småhus och 20 % i flerbostadshus. 

På kommunens hemsida 4 marknadsför man sig som industriort vilande 

på traditioner sedan 1600-talets brukstid. Som följd av omstruktureringar 

med början på 70-talet har en kraftig minskning skett av antalet personer 

som har sin försörjning vid bruken. Under år 2002 var Surahammars 

kommun den största arbetsgivaren i kommunen med 700-799 anställda. 

Därnäst kommer Uponor Wirsbo som ligger i intervallet 300-399 personer 

och Surahammar Bruks AB med 200-299 anställda. En drygt 10-procentig 

ökning av antalet arbetspendlare till och från Surahammar har uppmätts 

mellan åren 1997 och 2001. Inpendlingen beräknades 2001 till knappt 700 

personer och utpendlingen vid samma tidpunkt omfattade 1960 personer. I 

Västmanland län fanns år 2002 ca 2100 jordbruksföretag som tillsammans 

brukade 121 000 ha åkermark och 9000 ha betesmark. 

2.1.1 System för vatten och avlopp i Surahammar 

Surahammar kommun försörjs med dricksvatten framförallt i form av 

grundvatten men också i mindre omfattning genom konstgjord infiltration. 

Vattenverket ligger på Rävnäs mellan Surahammar och Ramnäs. Tätorterna 

Surahammar och Ramnäs är anslutna till Haga avloppsreningsverk (ca 

8500 anslutna personekvivalenter), medan Virsbo har sitt eget reningsverk 

(ca 2000 personekvivalenter). Båda reningsverken släpper ut sitt renade 

3 De statistiska uppgifterna är hämtade från: http://www 2.vastmanland.lst.se/filarkiv/ 

pdf/Gemensamma_sidor/Publikationer/Fakta_2003.pdf 

4 http://www.surahammar.se 

19



vatten till Kolbäcksån som rinner ut i Mälaren. Haga reningsverk är det 

femte största avloppsreningsverket inom Kolbäcksåns avrinningsområde 

och beräknades vara den sjätte största punktkällan för kväve och den fjärde 

största punktkällan för fosfor (Sonesten m.fl. 2003). Ur Kolbäcksåns synpunkt 

är det dock metaller som är det största miljöproblemet. Gruvdrift 

och metallhantering har under lång tid varit de dominerande näringarna i 

området, vilket gjort att sjöar och vattendrag har varit utsatt för betydande 

metallutsläpp under lång tid. Utsläppen har dock minskat avsevärt sedan 

början av 1970-talet, huvudsakligen som en följd av reningsåtgärder och 

nedläggning av industrier. Några punktkällor från industrin kvarstår dock 

och dessa överskuggar metallutsläppen från avloppsreningsverken (Sonesten 

m.fl. 2003). 

Köksavfallskvarnar infördes i Surahammar i den kommunala renhållningstaxan 

1996. I kommunen startade redan i början av 1990-talet diskussioner 

om att hantera avfalls- och VA-frågor gemensamt och efter en del 

försöksverksamhet permanentades försöken med avfallskvarnar som ett 

alternativ för insamling av matavfall. Anledningen var att företrädare för 

kommunens tekniska förvaltningsbolag, Surahammars kommunalteknik 

AB, såg kommunala vinster med avfallskvarnar jämfört med kompostering 

eftersom näring och energiinnehåll kunde tillvaratas i reningsverket 

som hade ledig kapacitet (Storbjörk och Söderberg 2003). Avfallstaxan i 

Surahammar kom då att innehålla följande alternativ: 

1. Avfallskvarn och soptunna för restavfall 

2. Kompostering och soptunna för restavfall 

3. Ett kärl för organiskt avfall och ett för restavfall för vidare transport till 

central anläggning. 

Taxans utformning gjorde det förmånligt med avfallskvarnar. Samtidigt 

var detta alternativ inte tillgängligt för alla. För fastigheter som är byggda 

på 1950-talet eller äldre krävs att avloppsstammarna är utbytta. Vidare har 

hushållen i några bostadsområden inte tillåtelse att installera kvarnar på 

grund av att avloppsledningarna i gatan har dålig självrensningsförmåga och 

därmed befaras att matavfallet skulle förvärra situationen och orsaka stopp i 

ledningarna. Vid tidpunkten för MIKA-projektets genomförande hade cirka 

hälften av tätortens invånare kvarnar, cirka hälften hade komposter och 

bara ett fåtal nyttjade en mer konventionell hantering med insamling och 

transport till den centrala komposteringsanläggningen i Västerås (Storbjörk 

och Söderberg 2003). 

20

Organiskt 

avfall 

Kompost 



Avlopps- och 

slambehandling 

Recipient 

Figur 2.1 Konventionellt alternativ. 

Hushållsspillvatten 

2.2.Alternativa.systemstrukturer.i.Surahammar 

När MIKA-projektet planerades uttryckte gruppen av lokala aktörer i Surahammar 

intresse av att få sitt nuvarande system utvärderat, det vill säga 

ett system med integrerad hantering av avloppsvatten och matavfall via 

köksavfallskvarnar. Vidare fanns det vid den här tidpunkten funderingar 

på att pröva ett svartvattensystem där toalett och köksavfallskvarnar skulle 

ledas i ett helt separat avloppssystem. Den lokala gruppen var därför också 

intresserade av att Urban Waters forskare skulle hjälpa till att utreda för- 

och nackdelarna med ett sådant system. Surahammars kommun var dessutom 

också angelägna om att Urban Waters forskare skulle belysa frågan 

om skydd av vattentäkter. Forskargruppen ansåg dock att denna fråga låg 

perifert i förhållande till Urban Water-programmets fokus. Den lokala gruppen 

och forskargruppen kom därför överens om att modellstadsprojektet i 

Surahammar skulle avgränsas till hanteringen av spillvatten och matavfall 

från hushåll och att modellstadsprojektet borde inriktas på jämförelser av 

tre alternativa systemstrukturer för dessa flöden. 

1) Konventionellt system (figur 2.1) Detta alternativ representerar ordinär 

hantering av avloppsvatten och matavfall i svenska tätorter, det vill säga att 

avloppsvatten leds i ledningar till ett avloppsreningsverk och där det renade 

vattnet släpps ut i en recipient. Avloppsslammet komposteras i anslutning 

till reningsverket och transporteras vidare till Västerås för jordtillverkning. 

Jorden används för att anlägga parker, golfbanor m. m. Matavfall källsorteras 

och samlas in för central kompostering. 

2) Befintliga system i Surahammar (figur 2.2) Avloppsvatten från hushåll 

(inklusive nermalt köksavfall via köksavfallskvarnar från 50% av Sura- 

21 

Kompostering 

Industri Kemikalier 

för rening 

Slam 

Jordbruk

Organiskt 

avfall 

Kompost 

Figur 2.2 Befintliga system i Surahammar 

Snålspolande 

toalett 

Avfallskvarn 

Lagringstankar 

Hygienisering och 

rötning 



Organiskt 

avfall 

Figur 2.3 Klosettvattensystem. 

Avlopps- och 


Recipient 

Hushållsspillvatten 

Bad-, disk-, 

tvättvatten 

Avlopps- och 


Recipient 

Industri 

Kompostering 

Industri 

hammars hushåll), verksamheter och industri blandas och transporteras i 

en och samma spillvattenledning för att behandlas i avloppsreningsverk. 

Avloppsslammet går till jordtillverkning på samma sätt som i alternativ 1. 

22 

Slam 

Förbränning 

Deponi 

Kemikalier 


Kemikalier 


Jordtillverkning 

Kommunala 

parker



Utav de hushåll som inte har köksavfallskvarnar har hälften insamling av 

matavfall till central kompostering och hälften har hemkompostering. 

3) Klosettvattensystem (figur 2.3) Klosettavloppsvatten och nermalt 

matavfall via köksavfallskvarnar förs med liten spolmängd till lokal uppsamling 

i tankar. Hämtning av substratet sker med slambil för transport till 

rötningsanläggning. Biogas utvinns och rötresten används som gödselmedel 

i jordbruk. Avloppsvattnet från bad, disk och tvätt förs till reningsverk. Det 

behandlade vattnet släpps ut till recipient. Avloppsslammet från bad-, disk- 

och tvättvattnet förbränns och askan läggs på deponi. 

2.3.NAIADE 

Tidigt i MIKA-projektet igångsattes en förstudie för att välja ut ett lämpligt 

datorverktyg till stöd för arbetet i Surahammar. Denna studie utfördes i 

form av ett examensarbete som sökte finna ett verktyg som är lämpligt för 

integration av kunskapsområden (se Van Moeffaert 2003a). Till stöd för val 

verktyget sattes ett antal preliminära kriterier upp – datorstödet skall: 

• Vara tillämpbart inom området urbana VA-system 

• Kunna hantera ett brett urval av hållbarhetsaspekter såsom miljö, hygien 

och hälsa, ekonomi, brukaraspekter, organisation och teknisk funktion 

• Kunna integrera olika typer av kunskapsområden, effekter såväl som 

förutsättningar för uthållighet 

• Kunna hantera olika typer av information, kvantitativ såväl som kvalitativ 

• Tillåta, men inte kräva, en bred aktörsmedverkan inkluderande hushållen 

Van Moeffaert gick igenom ett antal metoder utifrån kriterierna ovan 

och fann att datorverktyget ’Novel Approach to Imprecise Assessment and 

Decision Environments method’ (NAIADE) matchade Surahammarstudiens 

krav bäst. NAIADE är utvecklat vid Joint Research Centre i Ispra, Italien 

av Munda (1995). Sammanfattningsvis kan man säga att NAIADE bygger 

på strukturerade diskussioner och konflikthantering med strävan efter att 

finna det alternativ som är mest försvarbart för alla berörda, istället för att 

sträva efter optimering av alternativ som sedan ändå inte blir genomförda. 

NAIADE söker det mest försvarbara alternativet med hjälp av tre huvudkomponenter: 

• Parvisa jämförelser mellan alternativ 

• Aggregering av samtliga kriterier 

• Utvärdering av alternativ 

NAIADE kan hantera både lingvistiska (beskrivande med hjälp av ord) 

och kvantitativa (beskrivande med hjälp av siffror) kriterier. I Surahammar-studien 

kom åtta kriterier att vara lingvistiska och sju kriterier att vara 

kvantitativa (se figur 2.4). 

För de lingvistiska kriterierna görs bedömningen på en niogradig skala 

enligt följande: 

23



Figur 2.4 Den så kallade ‘performance matrix’ där de tre olika systemen värderas gentemot ett antal 

olika kriterier. 

• extremt dåligt 

• mycket dåligt 

• dåligt 

• mer eller mindre dåligt 

• likgiltigt 

• mer eller mindre bra 

• bra 

• mycket bra 

• perfekt 

NAIADE medger en frihet att välja skalans utformning för de lingvistiska 

kriterierna. Metoden kräver då att arbetsgruppen kommer överens om var på 

skalan alternativen skall hamna. För enkelhetens skull valdes i Surahammar 

en linjär skala där samtliga avstånd mellan skalstegen är lika. 

Vid kvantitativa kriterier innehöll kunskapsunderlaget analyser i siffror. 

Som ett exempel hade energianvändningen beräknats vara 30 MJ/person och 

år för alternativ 1, 26 MJ/person och år för alternativ 2 och 111 MJ/person 

och år för alternativ 3. I Surahammar lades de kvantifierade värdena för 

respektive alternativ in direkt i ’performance matrix’ (se figur 2.4 ovan) utan 

någon värdering från arbetsgruppen. Gruppen hade i stället här i uppgift 

att komma överens om var gränserna går för en ’mycket stor’, ’stor’, ’mer 

eller mindre likvärdig’ och ’likvärdig’ skillnad mellan alternativen, det 

vill säga att genom att sätta en skala tala om hur viktig skillnaden mellan 

exempelvis 26 och 111MJ/person och år är. 

24

Figur 2.5 Rangordning av systemalternativen. 



NAIADE-verktyget ger mest vikt åt de kriterier där arbetsgruppen har 

bedömt att alternativen ligger långt från varandra på skalan från ’extremt 

dåligt’ till ’perfekt’ för de lingvistiska kriterierna eller där skillnaden mellan 

alternativen hamnar i kategorin ’mycket stor’ för de kvantitativa kriterierna. 

NAIADE-modellen kan genom denna typ av indirekt viktning komma fram 

till en rangordning mellan alternativen. I figur 2.5 visas under rubriken 

’intersection’ att alternativ A är att prioritera framför alternativen B och C. 

Det är dock inte möjligt att rangordna mellan alternativen B och C. 

Utöver rangordningen som bygger på en genomgång av kriterium för 

kriterium och på konsensusbeslut om bedömningar av arbetsgruppen finns 

ytterligare ett moment i NAIADE. Detta moment består i att varje gruppdeltagare 

gör en individuell helhetsbedömning av varje alternativ. Utifrån 

dessa individuella bedömningar kan man sedan göra en konfliktanalys för att 

på så sätt identifiera konfliktpunkter mellan olika typer av intressenter. 

2.4.Dokumentation.av.analysmaterial 

Under fallstudien i Surahammar har forskare från MIKA-projektet haft olika 

roller. Erik Kärrman har varit processledare och lotsat arbetsgruppen genom 

den i förväg strukturerade arbetsgången i processen. Han har därigenom fört 

en mer aktiv dialog med deltagarna i arbetsgruppen. Denis Van Moeffaert 

beskrev NAIADE vid det första arbetsmötet och skötte under möte två och 

tre datainmatning och analys med NAIADE-programmet. 

Dessutom har processen dokumenterats på olika sätt. De typer av do- 

25



kumentationsmaterial som vi haft som underlag för vår beskrivning och 

analys av processen är: 

• Observationer från de tre arbetsgruppsmötena samt från planeringsmöten 

och liknande. 

• Ljudupptagning (MD-spelare) från de tre arbetsgruppsmötena. 

• Underlag av olika slag inför och efter varje arbetsgruppsmöte 

• Urban Waters kunskapsunderlag om de tre systemalternativen. 

Observationsanteckningarna från arbetsgruppsmötena har gjorts av 

Helena Åberg och Jaan-Henrik Kain. Vidare har kompletteringar av dessa 

observationsanteckningar gjorts genom avlyssning av ljudupptagningarna, 

vilka dock inte har transkriberats i sin helhet. 

2.5.Processen.i.Surahammar 

Målsättningen med fallstudien i Surahammar var att konstruera en process 

som var kopplad till en lokalt relevant frågeställning inom VA-området och 

där många olika kriterier – en process som kunde prövas i grupp med deltagare 

som företrädde olika kunskapsområden och intressen. Efter det att de tre 

systemalternativen var definierade och processverktyget NAIADE var utvalt 

bestämdes upplägget för processen internt i MIKA-gruppen. Bland annat 

beslutades vilka deltagare som skulle bjudas in, vilka uthållighetskriterier 

som skulle användas samt upplägget på själva processen, det vill säga hur 

många möten som skulle hållas och innehållet i dessa möten. 

2.5.1 Deltagare i arbetsgruppen 

Då inbjudan till deltagande i arbetsgruppen gick ut var ambitionen att fånga 

in en bred grupp av intressenter som deltagare i processen. Deltagare från 

Surahammars kommunalteknik var självskrivna i processen men vi eftersträvade 

också deltagande från andra kommunala förvaltningar som miljö- och 

hälsoskyddskontoret. På ett av Urban Waters modellstadsmöten i april 2002 

identifierades följande kategorier som intressanta för deltagande i processen: 

Boenderepresentanter, lantbrukare, Miljö- och hälsoskyddskontoret, 

Stadsbyggnadskontoret, Konsumentföreningen och andra intresseföreningar 

(exempelvis Naturskyddsföreningen). Alla dessa kategorier kontaktades av 

den utsedde processledaren Erik Kärrman. Intresserade representanter för 

de olika kategorierna hittades via telefonsamtal: Malin Urby från Miljö- 

och hälsoskyddskontoret, Gunilla Nygren från Stadsbyggnadskontoret, Ove 

Fellin och Lars Ramberg, lantbrukare och Tom Sävström från Naturskyddsföreningen. 

På samma sätt söktes representanter från konsumentföreningen 

men här hittades ingen intresserad person. Vi valde att inte inbjuda någon 

särskild boenderepresentant då inget tydligt bostadsområde eller fastighet 

kunde pekas ut som extra berörd. Vem en boenderepresentant skulle 

representera bedömdes därför i detta fallet som alltför oklart. Då en bred 

representation av olika intressenter eftersträvades ombads också de som 

inbjudits av projektgruppen att i sin tur bjuda in ytterligare deltagare. Denna 

uppmaning gav dock inga ytterligare deltagare till något möte. 

26



2.5.2 Beslutsunderlaget och dess kriterier 

I samband med att Surahammars kommun valdes till modellstad för Urban 

Water-programmet knöts också ett antal forskare till arbetet i kommunen. 

Deras uppgift var både att studera systemen utifrån sina kompetensområden 

och att ge utvecklingen av verktyg för utvärdering av hållbara VA-system 

en lokal förankring. Forskargruppen bestod av följande personer och ansvarsområden: 

• Mattias Hjerpe, doktorand – ekonomisk uthållighet 

• Erik Kärrman, forskare – ansvarig för miljöanalyserna 

• Marianne Löwgren, forskare – ekonomisk uthållighet 

• Per-Arne Malmqvist, – programchef 

• Bo Olin, konsult – ekonomi, systemkostnader 

• Helena Palmquist, doktorand – kemisk riskbedömning 

• Sofie Storbjörk, forskare – organisation 

• Henriette Söderberg, forskare – organisation 

• Pernilla Tidåker, doktorand – uthålliga jordbruk 

• Helena Åberg, forskare – hushåll 

Förutsättningarna för MIKA-gruppens arbete i Surahammar har till vissa 

delar styrts av arbetet i Urban Waters arbete med kommunen som modellstad 

– ett arbete som till stor del varit styrt av de deltagande forskarna och där 

också några av MIKA-gruppens forskare ingått. Detta avspeglas bland annat 

i sättet på vilket olika kunskapsunderlag tagits fram och fått sin utformning 

där ingående kriterier till mycket stor del var bestämda redan innan MIKAgruppen 

startade arbetet i Surahammar. Valen av kriteriegrupper, kriterier 

och deras innehåll byggde alltså på tidigare forskning och på empiriska 

underlag från Surahammar. 

Avsikten med MIKA-projektet var i Surahammar således inte att utveckla 

kunskapsunderlaget under arbetsgruppens möten. Trots detta var det i någon 

mån möjligt för deltagarna i arbetsgruppen att påverka valet av kriterier, 

deras innehåll och utformning i underlaget. Man kan beskriva det som att 

innehållet huvudsakligen styrdes av MIKA-gruppens forskare men i samråd 

med den lokala arbetsgruppen. Erik Kärrman gav som processledare det 

skrivna kunskapsunderlaget dess slutliga utformning. Det är här viktigt 

att notera att datorverktyget NAIADE var vägledande för hur underlaget 

utformats. Då NAIADE i princip hanterar två typer av kriterier – lingvistiska 

och kvantitativa – anpassades kriteriernas utformning i underlaget till 

NAIADE:s förutsättningar. 

Kunskapsunderlaget (30 A4-sidor) innehöll en beskrivning av 13 utvärderingsområden 

eller kriterier. Deltagarna vid det första arbetsmötet beslutade 

dock att underlaget skulle utökas till 15 kriterier och till arbetsmöte 

två förelåg den slutliga versionen av underlaget. Kriterierna hade följande 

benämning och presenterades i samma ordning som i kriterielistan. 

• Exponering av patogener 

• Kemiska risker/läkemedel 

• Spridning av giftiga ämnen 

2



• Spridning av giftiga ämnen till mark 

• Återvinning av näringsämnen 

• Användning av energi 

• Utsläpp av övergödande ämnen till vatten 

• Ekonomi – nybyggnadskalkyl 

• Övergångskostnader 

• Finansiella risker 

• Möjlighet till lärande/delaktighet 

• Robusthet 

• Bekvämlighet 

• Handlingsutrymme – juridiskt och politiskt 

• Fördelning av ansvar och risk bland berörda aktörer 

Begreppet kriterium kan i det här sammanhanget förstås som de kategorier 

över vilka de tre systemstrukturerna skall jämföras. Till varje kriterium 

fanns en kort bakgrundstext om cirka en halv sida. Varje kriterium relaterades 

sedan kortfattat till de tre systemstrukturer som tidigare valts ut av 

forskargruppen i samarbete med en lokal referensgrupp. Till sist fanns en 

tabell för bedömning av kriteriet i förhållande till dessa systemstrukturer. 

Exempel på hur kriterierna beskrivits i underlaget finns i bilaga 1. 

2.5.3 Processens genomförande 

MIKA-processen i Surahammar integrerades under år 2002 med Urban 

Water-programmets modellstadsaktiviteter. Vid ett modellstadsmöte i april 

2002 gjordes en hel del av planeringen. Därefter gjordes en testkörning av 

NAIADE vid ett seminarium i Sigtuna i november 2002 där en grupp av 

Urban Waters doktorander ’spelade’ Surahammar–aktörer. Den verkliga 

fallstudien genomfördes under hösten 2003 i en serie av tre arbetsmöten. En 

sammanfattning av aktiviteterna under alla dessa möten ges i tabell 2.1. 

Datum Aktivitet 

20020423 Modellstadsmöte då MIKA-fallstudien i Surahammar började 

planeras. Vid detta tillfälle beslutades om systemstrukturer 

och potentiella deltagare. I stora drag beslutades också om 

hur kunskapsunderlaget skulle tas fram och vem som skulle 

ta fram vad. 

20021130 Testkörning av en simulerad beslutsprocess med ett preliminärt 

underlag. NAIADE testades. 

20030908 Första arbetsgruppsmötet. Presentation av deltagare, bakgrund 

till projektet, systemstrukturer, genomgång av NAIA- 

DE, kriterielista processens upplägg. 

20031104 Andra arbetsgruppsmötet. Underlaget igenom kriterium för 

kriterium NAIADE tillämpades. 

20031211 Tredje arbetsgruppsmötet. Helhetsbedömning, diskussion av 

resultaten samt utvärdering av processen. 

Tabell 2.1 Sammanfattning av arbetsprocessen i Surahammar år 2003. 

Totalt har alltså tre möten hållits med arbetsgruppen. Kallelse och dagordning 

har skickats ut till samtliga deltagare inför mötena och i tabell 2.2 

28



nedan finns en beskrivning av vilka som kallats och i vilken grad dessa 

har deltagit under arbetsmötena. Alla möten har hållits i Surahammar i 

Folkets Hus lokaler dagtid i ett mindre samlingsrum med plats för ca 15 

–20 personer. Möbleringen i rummet var flexibel med stolar och bord som 

kan flyttas efter behov. 

20030908 20031104 20031211 

Mötestid 11.00-15.00 11.00-1 .00 12.00-1 .00 

Kallade 

deltagare 

Närvarande. 

deltagare 

Medverkande.från.MIKAprojektet 

Inge Carlsson 

Kommunalteknik 

Lars Ramberg 

Lantbrukare 

Tom Sävström 

Naturskyddsföreningen 

Alf Thunström 


Malin Urby 

Miljö & hälsosk. kontoret 

Sari Virkkala 




Malin Urby 

Miljö & hälsoskyddskontoret 

Sari Virkkala 


Erik Kärrman 



Helena Åberg 

29 

Inge Carlsson 


Ove Fellin 

Lantbrukare 

Gunilla Nygren 

Sura kommun, Planark. 

Lars Ramberg 

Lantbrukare 





Malin Urby 


Sari Virkkala 


Inge Carlsson kl 11-14 


Lars Ramberg 

Lantbrukare 



Sari Virkkala 


Erik Kärrman 



Helena Åberg 

Tabell 2.2 Deltagande i arbetsgruppens möten i Surahammar 

2.5.4 Arbetsmöte ett 

Det första mötet med arbetsgruppen hölls den 8 september 2003 och sex 

personer hade kallats som deltagare i processen. Samtliga hade vidtalats i 

förväg av processledaren Erik Kärrman och uttryckt intresse att delta. Mötet 

var som framgått av kallelsen planerat att sträcka sig över fem timmar med 

start kl. 11 och med slut kl. 16 inkluderande lunch och kafferast. Inför det 

första mötet skickades en kallelse med agendan för mötet ut tillsammans 

med ett preliminärt beslutsunderlag över de kriterier som MIKA-gruppen 

föreslagit skulle ingå i processen. Tanken var att på så sätt ge deltagarna 

möjlighet sätta sig in i underlaget i förväg. 

Vid mötets start konstaterades att tre av deltagarna saknas. En tveksamhet 

uppstod om mötet skall hållas som planerat men efter diskussion 

beslutades att fortsätta mötet. Processledaren inledde mötet och deltagarna 

presenterade sig kort. De tre deltagarna ombads därefter att individuellt 

Inge Carlsson 


Ove Fellin 

Lantbrukare 

Lars Ramberg 

Lantbrukare 





Malin Urby 


Sari Virkkala 




Lars Ramberg 

Lantbrukare 

Erik Kärrman 



Helena Åberg



svara på två frågor. Meningen var att direkt försöka fånga några av de 

personliga uppfattningar som deltagarna bar med sig in i processen. Den 

första frågan såg ut på följande vis: Vilka aspekter tycker du är viktiga för 

val av avloppssystem? Deltagarna svarade på olika sätt. En funderade kring 

begreppen utsläpp och gränsvärden anpassade till miljön. Vad klarar miljön? 

Mark–vatten–större helhet. Är det praktiskt genomförbart? En annan 

formulerade sina funderingar i en bild som illustrerade samband mellan 

begreppen miljö–hygien–ekonomi samt kretslopp i förhållande till miljö 

och brukaraspekter i förhållande till hygien. Den tredje deltagaren noterade 

aspekter som ekonomi, driftsäkerhet och teknisk funktionalitet. 

Nästa fråga formulerades på följande sätt: Vad lägger du i begreppet 

hållbar utveckling? Svaren var kortfattade. En deltagare menade att det vi 

gör nu inte skall förstöra nu eller senare. Samma person menade också att 

forskning var viktig här så att vi får vetskap om farliga ämnen med mera. 

En annan deltagare poängterade betydelsen av att inte äventyra viktiga 

naturresurser. Kretslopp och lokala lösningar nämndes också. Den tredje 

deltagaren kommenterade frågan med ordet kretslopp. 

Som nästa punkt gjorde projektledaren en kort genomgång av MIKAprojektets 

uppkomst och om dess koppling till forskningsprogrammet Urban 

Water. De tre systemstrukturerna ’konventionellt system’, ’befintliga 

system i Surahammar’ och ’klosettvattensystem’ presenterades därefter. 

Bortsett från någon enstaka kort fråga var deltagarna passiva under det här 

momentet. Efter presentationen av systemen ombads deltagarna att rangordna 

alternativen liksom att ange motiven för denna rangordning. Detta 

gjordes individuellt. Momentet tog olika lång tid för de olika deltagarna. 

Någon svarade direkt medan de andra tog längre tid på sig och någon såg 

fortfarande ut att fundera när de andra fullföljt uppgiften och lagt pappret 

åt sidan. Efteråt kunde vi konstatera att deltagarna varit samstämmiga i 

sina svar och att alternativet ’befintliga system i Surahammar’ föredrogs 

av samtliga följt av alternativet ’klosettvattensystem’ med ’konventionellt 

system’ på sista plats. Momentet gav upphov till en del frågor och diskussion. 

Bland annat efterfrågade en av deltagarna ett fjärde alternativ där 

industrin kopplas bort från avloppssystemet. Detta förslag kunde dock inte 

inkorporeras i det fortsatta arbetet eftersom kunskapsunderlaget redan hade 

baserats på de tre ursprungliga alternativen. 

Nästa punkt på agendan var en genomgång av datorprogrammet NAI- 

ADE. Presentationen gjordes av Denis Van Moeffaert som därefter också 

ansvarade för hanteringen av datorkörningen. Presentationen gjordes med 

stöd av OH-bilder. Observatörerna noterade att genomgången var svår att 

följa, bildkvalitén var inte optimal och att siffror var svåra att urskilja. Trots 

detta kom i det här skedet inga frågor från deltagarna och arbetsmötet avbröts 

för en knapp timmes lunch som intogs gemensamt i en angränsande 

lokal. 

Efter lunchpausen påbörjade processledaren en genomgång av de 13 

kriterier med underkriterier som tagits fram inom ramen för Urban Waterprogrammet 

och som skickats ut till deltagarna i förväg. Deltagarna fick i 

uppgift att under processen förhålla sig till de olika frågorna utifrån sina roller 

och referensramar som tjänstemän vid Surahammars Kommunalteknik, 

30



som lantbrukare etc. Processledaren bad även om frågor och kommentarer 

från deltagarna men denna uppmaning lämnades obesvarad. Efter den första 

mycket snabba genomgången av samtliga kriterier vidtog en grundligare 

genomgång kriterium för kriterium. Som stöd för denna hade processledaren 

gjort en sammanställning av kriterier och underkriterier utifrån det skrivna 

underlaget – en muntlig presentation baserad på bilder i Powerpoint. I presentationen 

refererades huvudsakligen till det konventionella systemet. Man 

kan här konstatera att det skrivna underlaget därför inte användes direkt utan 

att en bearbetning gjordes genom processledarens val i sammanfattningen. 

Processledaren fick här möjlighet att medvetet eller omedvetet påverka 

processen genom att lyfta fram vissa saker och göra omformuleringar i 

förhållande till underlaget med risk för betydelseförskjutningar. 

I enlighet med kunskapsunderlagets struktur lyftes ’hygien och hälsa’ 

fram som det första huvudkriteriet. Ingen respons gavs på processledarens 

fråga om relevansen av de aspekter på smittspridning som presenterats. 

En av deltagarna förde i stället fram frågan om konsekvenser av läkemedelsrester 

i avloppsvattnet – en aspekt som inte tagits upp i underlaget. 

Läkemedelproblematiken antecknades därför som ett möjligt tillägg till 

kriterielistan. Totalt användes cirka tre minuter för kriteriet. 

Huvudkriteriet ’miljö’ med dess underkriterier presenterades därnäst. En 

av deltagarna var aktiv här och diskuterade bland annat frågor om mätenheter 

i framställningens sifferexempel, systemgränser och synpunkter om nytt 

kriterium rörande kadmium. Cirka fem minuter användes för detta steg. 

’Ekonomi’ behandlades härnäst. En diskussion vidtog där en av deltagarna 

inledde aktivt och en annan deltog. Frågor med relevans för den 

kommunala praktiken men som ej besvarats i underlaget kom upp. Vem 

skall betala miljökostnaden? Hur fungerar det med självkostnadsprincipen 

och vad händer om VA-systemet privatiseras? Totalt användes cirka fyra 

minuter i det här momentet. 

Huvudkriterierna ’organisatorisk kapacitet’ och ’institutionell kapacitet’ 

presenterades därefter. Cirka tre minuter ägnades åt vardera kriteriet. Genomgången 

innehöll, till skillnad från tidigare presentationer, jämförelser 

mellan de tre systemalternativen. Processledaren uppmuntrade till diskussion 

och frågor men förblev relativt ohörd i den här fasen av genomgången. 

’Hushållsrelaterade aspekter’ behandlades under de följande cirka fyra 

minuterna. Även här gjordes en jämförelse mellan de tre olika systemen. 

En av deltagarna påpekade spontant att kriterierna nog ’stämmer’ och att 

de hänger nära ihop med den föregående kriteriekategorin. 

’Teknisk tillförlitlighet’ var det sista huvudkriteriet. Trots en kort genomgång 

(cirka en minut) fanns här flera kritiska kommentarer, bland annat om 

osäkerheter i underlagsmaterialet. 

Genomgången följdes i det här skedet av en kort paus. Processledaren 

skrev under tiden upp samtliga kriterier som en lista på tavlan. Kriterierna 

var nu fler än i den ursprungliga listan då tillägg hade gjorts av arbetsgruppen 

för ’kemiska risker/läkemedel’ och ’övergångskostnader’. Dessutom 

hade kriteriet ’Spridning av giftiga ämnen till åker’ ändrats av gruppen till 

31



’spridning av giftiga ämnen till mark’. Avsikten med detta var att bredda 

kriteriet till att inte bara gälla föroreningsrisken av åkermark utan även av 

annan mark där avloppsprodukter nyttjas. Efter pausen vidtog en kvarts 

diskussion om kriterierna med sina förslagna förändringar och tillägg. 

Kriteriet ’ekonomi’ diskuterades på nytt men inget tydligt förslag till förändring 

i underlaget kom fram. 

I nästa moment ombads deltagarna att individuellt prioritera de 5 kriterier 

man ansåg vara viktigast (tabell 2.3). Processledaren såg till att den 

hittills mest aktive deltagaren gick fram sist för att undvika påverkan på 

de andra. 

Deltagare A utsläpp av övergödande ämnen till vatten 

användning av energi 

robusthet 

möjlighet till lärande/delaktighet 

bekvämlighet 

Deltagare B användning av energi 

finansiella risker 

kemiska risker 

utsläpp av övergödande ämnen till vatten 

bekvämlighet 

Deltagare C handlingsutrymme, juridiskt och politiskt 

exponering av patogener 

användning av energi 

finansiella risker 

bekvämlighet 

Tabell 2.3 Deltagarnas prioritering av kriterier under processen. 

Efter att ha prioriterat kriterierna uppmanades deltagarna att motivera 

sin rangordning. I observatörernas anteckningar framgår att kriteriernas 

rubricering har stor betydelse för hur deltagarna kan förstå och hantera 

dem. Vissa kriterier har självförklarande rubriker medan andra tycks vara 

svårförståeliga. Detta framstod som ett problem liksom svårigheter med 

gränsdragning mellan vissa kriterier, som till exempel robusthet och teknisk 

tillförlitlighet. 

2.5.5 Arbetsmöte två 

Det andra mötet med arbetsgruppen hölls den 6 november 2003. Mötet 

föregicks av en gemensam lunch i Folkets Hus lokaler i anslutning till 

möteslokalen. Åtta personer hade kallats som deltagare i processen. Fyra 

personer kom till mötet och tre av dessa närvarade under hela mötestiden. 

En person var förhindrad att delta hela mötet på grund av ett annat möte. 

Två av deltagarna hade inte varit med vid det första mötet och ombads 

därför att på samma sätt som deltagarna då gjorde individuellt skriva ned 

vad man anser vara kännetecknande för uthålliga VA-system. En person 

kommenterade skämtsamt att det är orättvist då han själv är amatör medan 

den andra personen som svarar är proffs. Svaren lämnades som vid det förra 

mötet till processledaren utan vidare diskussioner. 

32



Då en av deltagarna är ny i sammanhanget inledde processledaren mötet 

med en kort presentation av sig själv, MIKA-gruppen och tidsschemat för 

dagen. Processupplägget presenterades därefter och en kort rekapitulation 

av föregående möte gjordes. 

De 15 kriterier som blev resultatet av förra mötet presenterades med 

stöd av OH och en papperskopia delades ut till deltagarna. Kriterierna på 

kopian är skrivna i samma ordningsföljd som i underlagsrapporten och 

med de tillägg och ändringar som beslutades under det förra mötet. En 

kort presentation av de tre olika systemalternativen gjordes återigen med 

utdelning av åtföljande papperskopia. Observatörerna kunde konstatera att 

deltagarna ser intresserade ut. Slutligen ombads de två deltagare som inte 

var med vid det förra mötet att individuellt rangordna systemalternativen 

på samma sätt som övriga deltagare gjort. Båda dessa deltagare valde det 

konventionella systemet som det näst bästa alternativet. En rangordnade, 

precis som övriga gruppen tidigare, det befintliga systemet som nummer ett 

medan den andra personen valde klosettvattensystemet i första hand. 

I nästa skede av arbetsmötet påbörjades själva värderingen av de tre 

systemalternativen gentemot de 15 kriterierna med hjälp av NAIADE. 

Kunskapsmaterialet gicks igenom kriterium för kriterium men denna gång 

med början från slutet på kriterielistan – något som särskilt poängteras 

av processledaren. Avsikten med detta var att motverka den betoning av 

miljöaspekter och ekonomi framför ’mjukare’ kriterier som fanns inbyggd 

i kriterielistans ordningsföljd såsom den var levererad av Urban Waterprogrammets 

forskare. 

Fördelning av ansvar och risk bland berörda aktörer 

Det första kriteriet presenteras av processledaren och de likheter och olikheter 

mellan systemen som framkommer i underlaget poängteras. Deltagarna 

ombeds därefter att bedöma systemen utifrån kriteriet på en skala från 

’extremt dålig ’till ’perfekt’. Processledaren frågar om instruktionen varit 

tydlig men förutom några korta frågor om upplägget möts han med tystnad 

från deltagarna. Lite diskussion kommer igång mellan två av deltagarna efter 

en stund. Processledaren får dock be om de andra deltagarnas synpunkter. 

Lantbrukarens och det kommunalas olika perspektiv ventileras kort. 

Processledaren försöker styra deltagarna att vara aktiva genom att värdera 

systemen i förhållande till varandra. Detta går dock till en början trögt 

och tar tid. Olikheter i uppfattningar finns mellan deltagarna och kriteriets 

innehåll ifrågasätts. En av deltagarna konstaterar att kriteriets två delar ansvar 

och risk inte hänger samman. Frågan väcks därmed om kriteriet borde 

delas i två. Diskussionen tenderar att flyta ut och börja handla om allt. Från 

observatörshåll förefaller det tveksamt om deltagarna faktiskt lyckas hålla i 

minnet vilken fråga de egentligen är ombedda att bedöma. Processledaren 

har uppenbara svårigheter att få deltagarna att enas om en värdering. Totalt 

ägnas detta kriterium 54 minuter varav diskussion och värdering av kriteriet 

tar så lång tid som 50 minuter. Observatörerna uppfattar detta som ett 

tecken på att frågorna intresserar deltagarna även om komplexiteten i själva 

kriteriet gör det svårt att hantera. En annan reflektion är att underlaget och 

uppgiften inte klarar sig själv utan kräver stor kompetens av processledaren. 

33



Trots den långa tidsåtgången känner dock ingen av deltagarna att kriteriet 

är färdigbehandlat och ingen egentlig värdering görs innan gruppen går 

vidare till nästa kriterium. 

Handlingsutrymme – juridiskt och politiskt 

Observatörerna uppfattar denna diskussion som mer dynamisk än den förra 

men även här kommenterar deltagarna att kriteriet är sammansatt av två 

olika delar som inte handlar om samma sak. Precis som vid föregående 

kriterium tenderar diskussionen att flyta ut. Processledaren får vara aktiv 

för att föra tillbaka diskussionen på spåret och för att få gruppmedlemmarna 

att adressera varandra. Samtidigt förefaller det som om gruppen i det här 

skedet verkar ha uppfattat att de förväntas hitta en bedömning. Kriteriet 

avhandlas på totalt 13 minuter varav 11 minuter går åt till diskussion. 

Processledaren frågar här deltagarna vad de tycker om själva arbetssättet. 

Få spontana svar kommer men en deltagare menar att det kanske är väl 

många kriterier att beta av. Kanske hade det räckt med 4-5 stycken. Några 

tror att skillnaden i tid det tog att gå igenom detta kriterium och det förra 

hänger samman med det första omfattade en svår fråga där mycket olika 

aspekter kommer in. 

Bekvämlighet 

Processledaren berättar hur underlaget är framtaget på basis av fokusgrupper 

med Surahammarsbor. En av deltagarna bryter in och vill ha ett förtydligande 

angående klosettvattensystemet och huruvida avfallskvarnen skall 

vara snålspolande eller konventionell. 

En av deltagarna har fått flera mobilsamtal under mötets gång och när 

telefon ringer på nytt tackar han för sig och lämnar mötet. 

Som påpekats tidigare är deltagarna uppmanade att värdera kriterierna 

utifrån sitt eget professionella perspektiv. Det är notabelt att deltagarna 

i den här diskussionen tenderar att glömma bort såväl detta som själva 

kunskapsunderlaget. Istället förs mycket av diskussionen på ett personligt 

plan. Anekdoter och egna erfarenheter förs in i diskussionen och det tycks 

som man förlitar sig på personliga tyckanden och erfarenheter mer än på 

det empiriskt baserade underlaget. Processledaren gör heller inga påpekanden 

om detta. I den mindre grupp som nu finns kvar går det relativt lätt att 

komma fram till en värdering av bekvämligheten i de olika systemen. Totalt 

används 13 minuter för kriteriet varav nio för diskussion/värdering. 

Robusthet 

Processledaren presenterar kriteriet i förhållande till de olika systemen. 

Mötet har nu pågått i drygt två timmar utan paus och processledaren frågar 

om man orkar med ett ytterligare kriterium före den utlovade fikarasten. 

Man beslutar att ta ett kriterium till före pausen. En sammanblandning av 

detta och nästa kriterium förekommer i diskussioner som nu mer än tidigare 

löper som ett samtal deltagarna emellan. Kriteriet avhandlas på sju minuter 

med en fyra minuter lång diskussion. 

34

Möjlighet till lärande och delaktighet 



På förslag från processledaren diskuteras också detta kriterium före pausen. 

En av de tre får telefon och går ut. De två som finns kvar i rummet ser trötta 

ut men lyckas enas om värderingen. Totalt används också här sju minuter 

varav fyra till diskussion. 

När klockan närmar sig halv tre och efter drygt två och en halv timmas 

möte bryter processledaren för en kaffepaus. Innan gruppen tar sig an 

nästa kriterium efter pausen rekapitulerar processledaren den värdering 

som gjordes innan pausen då en av deltagarna gått ut för att ta emot ett 

telefonsamtal. Alla enas om värderingen. En med motivering att de andra 

kan detta. Processledaren frågar på nytt hur sättet att hantera kriterierna 

fungerar. Två av deltagarna tycker att man har kommit in i det. Den tredje 

påpekar att det gäller att begränsa sig och ta ett kriterium i taget även om 

man läst underlaget och understryker att det gäller att inte blanda in flera 

kriterier på en gång. Han tror att det var så gruppen körde fast i början med 

det första kriteriet som ju tog mer än 50 minuter att beta av. 

Finansiella risker 

Presentationen av kriteriet följs av frågor om hur kriteriet skall förstås. 

Handlar det om att bygga helt nya system eller om att bygga om gamla? 

Efter 13 minuter inkluderande tio minuters diskussion är värderingen gjord. 

Skalsättningen i NAIADE av de kvantitativt (i siffror) beskrivna kriterierna 

tar tid och en av observatörerna uppfattar momentet som hindrande på så sätt 

det drar uppmärksamheten från diskussionen och bedömning av kriteriet. 

Övergångskostnader 

Processledaren inleder med att dela ut nya korrigerade underlag till kriteriet. 

Deltagarna ifrågasätter siffrorna men processledaren har svårt att reda ut 

hur det egentligen förhåller sig och en viss osäkerhet råder. Processledaren 

ber vidare Denis van Moeffart att ge några exempel på whiteboarden för att 

underlätta skalsättningen i NAIADE. Fortfarande kvarstår oklarheter och 

de två blir upptagna i en diskussion sinsemellan om hur skalan för kvantitativa 

kriterier ska sättas. Samtidigt pågår en diskussion mellan deltagarna 

bland annat om hur övergångskostnaderna kan brytas ned på hushållsnivå 

och i relation till dagens taxa. Diskussionen kan beskrivas som en lärande 

dialog. Behandlingen av kriteriet tog totalt 26 minuter inkluderande en 17 

minuters diskussion. 

Processledaren försöker få deltagarna att kommentera hur man tycker 

det fungerar att sätta NAIADE-skalan men får inget tydligt svar. 

Ekonomi – nybyggnadskalkyl 

Diskussionen inleds med en fråga till processledaren om vad som ingår i 

kriteriet. De får inget rakt svar på frågan men nöjer sig med svaret att kalkylen 

är ett scenario och en skrivbordsprodukt. Deltagarna accepterar siffrorna 

som de står och ursäktar sig med att de är så förankrade i verkligheten (!). 

Ett ömsesidigt utbyte präglar diskussionen mellan deltagarna som pågår en 

stund. Från observatörsperspektiv ter sig samtalet stundtals som en lärande 

dialog mellan deltagarna. Tröttheten märks i gruppen när processledaren 

35



försöker få deltagarna att ta sig an NAIADE-skalan igen men visar sig själv 

vara lite osäker på hur det hela skall göras. Nya frågor om materialet dyker 

upp. En av deltagarna försöker vidga det ekonomiska resonemanget. Vad 

är dyrt i ett större perspektiv? Ska vi hämta konstgödsel från Ryssland? 

Diskussionen följs inte upp av processledaren som tycks mer mån om att 

runda av bedömningen. Observatörerna konstaterar att proceduren att sätta 

gränser i skalan känns konstruerad och tar tid. För kriteriet används totalt 

29 minuter och 19 av dessa utgörs av diskussion/värdering. 

Utsläpp av övergödande ämnen 

När processen kommer in på frågor om miljöaspekter tycks som om intresset 

bland deltagare och processledare får ny skjuts. Kriteriet beskrivs liksom 

hur det tagits fram. Också här uppstår osäkerhet om vad som skall stå på 

NAIADE-skalan. Ska det stå bättre eller sämre? Spelar det någon roll för 

beräkningen? De två första värdena sätts ganska snabbt medan de andra 

blir mer tillfälligheter som det verkar. Totaltid är 14 minuter innehållande 

fyra minuters diskussion. 

Användning av energi 

Kriteriet behandlas snabbt. Efter några korta frågor diskuteras skalan. Totalt 

används åtta minuter och sju av dessa för diskussion/värdering. Processledaren 

vill på nytt höra hur deltagarna uppfattar proceduren att sätta skalan 

men svaren uteblir återigen. 

Återvinning av näringsämnen 

Mötet har vid det här laget pågått cirka fyra timmar och dialogen är inte 

lika levande. En av deltagarna kommenterar att det börjar bli tröttsamt men 

ställer trots detta en fråga utifrån underlaget och punkten kommenteras av 

ytterligare en deltagare. Tretton minuter används för kriterier och elva av 

dessa för diskussion/värdering. 

Spridning av giftiga ämnen till mark 

Kriteriet behandlar kadmiumflöde till åker. Två av deltagarna ställer frågor 

om underlaget och processledaren går in och gör några korrigeringar. Efter 

att ytterligare en tveksamhet i underlaget påpekats av en deltagare styr 

processledaren in arbetet på skalmomentet. Femton minuter används och 

tio av dessa för värdering. 

Spridning av giftiga ämnen till vatten 

Här kommer gruppen direkt in på skalsättningen nästan omgående. En deltagare 

kommenterar att alternativen är mer eller mindre likvärdiga. Processledaren 

får inte längre så mycket respons på arbetet med NAIADE-skalan. 

Det känns som om deltagarna är avtrubbade. Observatörerna reflekterar över 

frågan om vad siffrorna skall relateras till. Skall de jämföras mellan systemen, 

andra utsläppskällor eller något annat. Detta problem har också funnits 

vid behandlingen av andra kriterier, till exempel energiförbrukningen och 

förmodligen är det så att detta påverkat skalsättningen. Kriteriet behandlas 

under åtta minuter varav sju går till diskussion/värdering. 

36

Kemiska risker/läkemedel 



Kriteriet väcker särskilt intresse hos en av deltagarna. Trots detta finns 

svårigheter för processledaren att få till stånd värderingen. Elva minuter 

användes totalt och fyra av dessa ägnades åt diskussion. 

Klockan är nu 17.00 och för att projektgruppen skall hinna med tåget 

måste mötet avslutas trots att ett kriterium återstår. 

2.5.6 Arbetsmöte tre 

Vid möte nummer tre den 11 december 2004 var bara två av sex kallade 

deltagare närvarande. Mötet som började med gemensam lunch klockan tolv 

hölls precis som tidigare möten i Folkets hus i Surahammar. Processledaren 

inledde med att rekapitulera tidigare arbete och dagens program. Han visade 

bland annat bilder på NAIADE-processens tre steg och på de tre systemalternativen. 

Deltagarna är aktiva och ställer bland annat frågor till varandra 

om slam och jordtillverkning. Får Kommunalteknik avsättning för jord i 

sitt system? Vad är kostnaden? Vad blandas i jorden? Processledaren bidrar 

i diskussionen genom att berätta om det så kallade ReVAQ-projektet. 

Som beskrivits ovan avslutades möte två på grund av tidsbrist innan 

det sista av de 15 kriterierna hade diskuterats och därför avhandlas detta 

kriterium istället nu. 

Exponering av patogener 

Deltagarna ser intresserade ut när processledaren går igenom kriteriet. En 

av deltagarna frågar om hur materialet hygieniseras och relaterar till egna 

erfarenheter av smittat djurfoder. Processledaren hänvisar till underlaget 

och ber deltagarna börja värdera alternativen. En av deltagarna gör en 

snabb värdering och kommer med ett förslag medan den andre tänker en 

lång stund för att sedan ansluta sig till detta förslag. Momentet tog totalt 

elva minuter varav diskussion/värdering stod för fem. 

Fördelning av ansvar och risk 

I nästa skede återvänder processledaren till kriterium 15 ’Fördelning av ansvar 

och risk’ bland berörda aktörer. Momentet tog mycket lång tid vid förra 

mötet utan att en värdering kunde göras. Osäkerhet kvarstår om vad kriteriet 

egentligen handlar om och processledaren redogör för sin tolkning medan 

deltagarna förhåller sig relativt passiva. En av deltagarna för resonemang 

som leder vidare till frågor om energigrödor och politik. Processledaren 

inflikar att detta i och för sig är intressanta men nya alternativ och för sedan 

tillbaka diskussionen till att handla om kunskapsunderlaget och kriterierna. 

Kriterium 15 avhandlas under totalt elva minuter varav fem minuter läggs 

på diskussion/värdering. 

I nästa skede ombeds deltagarna var och en för sig göra en helhetsbedömning 

(på papper) av de tre systemen genom att tillämpa samma skala 

som använts i den föregående värderingen. Båda deltagarna rankar i det 

här momentet ’klosettvattensystemet’ högst. 

3



Därefter görs själva analysen med NAIADE-verktyget vilken resulterar 

i en rankning av de tre systemalternativen. Till skillnad från de helhetsbedömningar 

de två deltagarna just gjort faller nu det konventionella 

systemet ut som de mest fördelaktiga följt av de befintliga system som 

finns i Surahammar idag och sist kommer klosettvattensystemet. En diskussion 

av resultaten följer och mötet avslutas med en utvärdering av hela 

NAIADE-övningen. En av de frågor som ställs är om deltagarna förstått 

hur den rankning som NAIADE presenterar har kommit fram. Medan en 

av deltagarna svarar tvekande menar den andre att det för honom är tydligt 

att det är ekonomin som har slagit igenom och som har gjort att det 

konventionella alternativet fallit ut bättre i NAIADE-körningen än i deras 

individuella helhetsbedömningar. Eftersom detta gjorts tydligt menar han 

också att man att man kan lita på svaret. Likaså tror han att det här sättet att 

arbeta skulle kunna få genomslag i den kommunala verksamheten utifrån 

argumentet att kostnaderna väger tungt också här. 

38

3 Fallbeskrivning 

Sandviken 



Sandviken-området ligger i Enhörna kommundel, där Södertälje kommun 

arbetar med att ta fram en fördjupad översiktsplan (FÖP). För Sandvikens 

del innebär det att ett antal exploateringsscenarios tagits fram, vilka påverkar 

boendemiljö, vägfrågor, kommunikationer och inte minst vatten och 

avlopp. Området har dessutom sedan tidigare identifierats av Södertälje 

kommun som ett av de omvandlingsområden där det kan vara intressant att 

titta på olika slags VA-lösningar. Bland annat har en preliminär utredning 

av kommunalt vatten och avlopp visade på att det kan bli svårt att få kostnadstäckning 

för flera av de utbyggnadsscenarios som skisserats. 

Avsikten med den VA-utredning där MIKA-projektet deltog var att, på 

ett så förutsättningslöst sätt som möjligt, försöka bedöma hur tänkbara 

lösningar för vatten- och avloppsförsörjning i Sandviken kan uppfylla högt 

ställda krav utifrån en rad aspekter. Syftet har varit att identifiera ett antal 

goda VA-lösningar samt att jämföra dessa med att dra ut kommunalt VA 

till hela området. Målet har inte varit att hitta ett enda bästa alternativ, utan 

att presentera flera möjliga lösningar, som ett underlag till ett kommunalt 

strategibeslut i frågan. 

3.1.Om.Sandviken 

Sandviken är ett fritidshus- och bostadsområde beläget vid Mälarens strand 

cirka 10 km nordväst om Södertälje. Den kringliggande Enhörnabygden är 

ett typiskt landsbygdsområde med delvis gammaldags karaktär där bebyggelsen 

är förlagd till skogsbryn och kullar runt den uppodlade marken (se 

figur 3.1). Enhörna är rikt på fornlämningar och kulturvärden och delar av 

jordbrukslandskapet är klassat som riksintresse för kulturmiljövården, dock 

ej området kring Sandviken. 

Planutredningen beskriver att Sandviken däremot är klassat som regionalt 

intresse för kulturmiljövården, bland annat beroende på dess sekelskiftesbebyggelse 

(Wijkmark och Lundberg 2005). Bebyggelsen i Sandviken har 

sitt ursprung i ångbåtsbryggan och tegelbruket som anlades på 1870-talet, 

där den goda båtförbindelsen lockade husbyggare till stranden. Ett av de 

äldre större husen är ’Kämparo’, Frälsningsarméns semesterhem från 1892, 

med sina öppna och glasade verandor i rik lövsågsarkitektur. Sekelskifteshusen 

byggdes ofta för åretruntboende medan fritidshusen är uppförda från 

1930-talet och framåt. 

39



Figur 3.1 Översiktskarta över Enhörnaområdet med planområdet inritat. 

3.1.1 Naturförutsättningar 

Skogsmarken kring Sandviken är utpekad som ett värdefullt rekreationsområde 

för sandvikenborna och av betydelse för det lokala friluftslivet 

(Wijkmark och Lundberg 2005). Den omväxlande geologin har skapat en 

omväxlade natur, med mager hällmarkstallskog på höjderna och med tomtmark, 

jordbruksmark eller rikare, grandominerad blandskog i dalgångarna. 

I anslutning till Sandviken finns ett relativt stort område med sammanhängande 

skog som sträcker sig från Södertäljeviken och vidare västerut. 

Ingen särskild naturmiljöinventering har gjorts i samband med planarbetet 

och i kommunens tidigare inventeringar finns inga områden med särskilt 

höga naturvärden dokumenterade. I skogsområdet väster om Sandviken 

finns dock sumpskog och barrblandskog med naturvärden. Dessutom kan 

rasbranterna i Sandviken tänkas vara intressanta naturmiljöer. 

Ur geologiskt hänseende stämmer namnet Sandviken bara till viss del 

in på området. Det finns gott om sand i området, men Sandviken ligger 

vid en ganska brant, rak kuststräcka med höga bergsbranter. Området 

ingår i Mälardalens sprickdalslandskap, med en mosaik av olika stora 

dalgångar och mellanliggande höjdryggar, vilket är särskilt accentuerat i 

Sandvikenområdet (Wijkmark och Lundberg 2005). Här går sprickdalarna 

huvudsakligen i nordväst-sydostlig riktning, där de mest markanta är den 

stora, öppna Södra Björkfjärden norr om Sandviken och den dalgång som 

utgör större delen av jordbruksmarken i Enhörna söder om Sandviken. I 

Sandvikenområdet finns dessutom ett flertal mindre dalgångar som går ner 

mot vattnet vinkelrätt mot Björkfjärden. Mellan dessa skjuter höga bergknallar 

fram mot mälarvattnet. Det är i de mindre sprickdalarna samt längs 

stranden som bebyggelsen i området är förlagd (se figur 3.1). 

40



Hela området ingår i avrinningsområdet till Mälaren. Infiltrationsförhållandena 

är växlande (Wijkmark och Lundberg 2005). Till stora delar 

ligger berget ytligt och infiltration kan ske i sprickor i berggrunden eller 

i kringliggande morän. I sänkor och dalgångar finns dock täta lerlager 

och infiltration är sämre. Närheten till Mälaren medför att vatten som inte 

infiltreras riskerar att snabbt transporteras ner till Mälaren utan nämnvärd 

rening eller retention. 

3.1.2 Boende 

Sandvikenområdet är idag ett typiskt omvandlingsområde där allt fler av 

fritidshusen omvandlas till permanentbebyggelse. Området, som det är 

avgränsat i denna studie, bestod 2004 av cirka 200 bebyggda fastigheter 

varav ungefär 50 % är permanentbebodd och resterande 50 % är fritidshus 

med delvis hög nyttjandegrad (Wijkmark och Lundberg 2005). Utöver detta 

finns ett mindre antal obebyggda småhustomter samt större markområden 

där intresse för exploatering har uttryckts. 

VA-utredningen omfattar endast en mindre del av FÖP-området men ändå 

ett större område än det som traditionellt har kallats Sandviken (se figur 

3.2, där den ursprungliga delen av Sandviken är belägen runt bokstaven B 

på kartan). De olika delområdena har delvis olika karaktärer med avseende 

på bebyggelsestruktur, husstorlek och permanentningsgrad (Wijkmark och 

Lundberg 2005). De flesta större byggnader finns i den äldsta delen av Sand- 

41 

Figur 3.2 

Karta över Sandviken 

där den svarta linjen 

utgör gränsen för 

planområdet. Område A 

benämns här Vinberga, 

område B innefattar 

Väsby och delar av 

Björnfoten, område C är 

Bränntorp och område 

D, slutligen, omfattar 

delar av Norrlöt.



viken, nära ångbåtsbryggan. Där är permanentningsgraden hög, vilket den 

även är i Björnfoten (den västra delen av område B) och i Norrlöt (område 

D). Bebyggelsen i Vinberga (område A) och Bränntorp (område C) har 

däremot mer sommarstugekaraktär med små hus på ofta ganska bergiga 

tomter och här är permanentningsgraden betydligt lägre. Det senast byggda 

området i Sandviken består av sju stycken Modulenthus byggda för permanentboende 

i södra delen av område B, med stora hus på förhållandevis 

små tomter. Dessa byggnader är dåligt avpassade till områdets karaktär och 

bebyggelsetradition och har också väckt kritik bland de boende. 

I Stockholmsregionen bor genomsnittligen cirka 2,3 personer i varje 

hushåll 5 och liknande förhållanden för Sandviken återspeglas i den VAenkät 

som skickats ut till fastighetsägarna (Wijkmark och Lundberg 2005). 

Den fastboende befolkningen uppgår således till cirka 240 personer. Till 

dessa kommer en lika stor grupp fritidsboende, vilka använder sina hus i 

genomsnitt 10 veckor per år, vilket omräknat motsvarar cirka 50 helårsboende 

personer på årsbasis. Om man räknar med att fastboende i genomsnitt 

är borta från hemmet 20% av dygnet får man fram en belastning (på exempelvis 

ett VA-system) som motsvarar ungefär 190 personekvivalenter 

vintertid och ungefär det dubbla under de tre sommarmånaderna (Wijkmark 

och Lundberg 2005). Utslaget över hela året ger detta en snittbelastning 

från cirka 240 personekvivalenter. 

3.1.3 Framtida utveckling i Sandviken 

Generellt finns i Sandviken en ganska hög efterfrågan på tomter för nybyggnation 

och ett högt omvandlingstryck från fritids- till permanentboende. I 

sådana områden brukar omvandlingen av de första procenten fastigheter 

gå långsamt för att sedan öka så att en hög permanentningsgrad (85-90%) 

uppnås relativt snabbt. Därefter saktar processen av igen. Ett tänkbart 

scenario för Sandviken kan därför vara det uppnås en ganska hög permanentningsgrad 

(runt 80%) inom 10-15 år (Wijkmark och Lundberg 2005) 

men att det sedan går långsammare fram till dess att 90% är permanentbebyggelse 

inom 25 år. 

Detta scenario är förstås beroende av kommunens planering och beslutsfattande 

där det, förutom VA-frågan, finns ett flertal viktiga frågeställningar. 

Ett problem är att den befintliga vägen mot Södertälje idag håller en 

relativt låg standard. Den är smal och har kvar mycket karaktär av gamla 

grusvägar, det vill säga den är anpassad efter yttre terrängformer, rundar 

höjder och följer gränser efter tidigare åkerstrukturer. Vägen är dessutom 

smal och gång- och cykelbana saknas. I Sandviken finns en tydlig önskan 

om förbättring av tillfartsvägen från Tuna kyrkby, men samtidigt en stark 

opinion mot att asfaltera och modernisera vägarna inom området. 

En annan fråga av avgörande betydelse är hur kraftig exploatering 

kommunen kommer att tillåta i det pågående arbetet med den fördjupade 

översiktsplanen. Kommunen har tagit fram fyra olika exploateringsalternativ 

för Sandviken, som spänner från ett alternativ där ingen ytterligare 

exploatering alls tillåts till ett alternativ med kraftfull exploatering på flera 

håll i området. Även om trycket på ökad exploatering är stort finns det ett 

5 Siffra från Nacka kommun, 2001 

42



starkt motstånd bland de boende vilket även har beaktats av kommunen. 

Under arbetet med VA-utredningen har därför endast två medelalternativ 

ingått som diskussionsunderlag: 

1. Trendalternativet – ett passivt nollalternativ som innebär en fortsättning på 

nuvarande utvecklingstrend, utan att större investeringar görs i vägnätet. 

Det förutser en fortsatt permanentning av fritidshus, viss förtätning på 

befintliga tomter i Sandviken (cirka 10 stycken) samt planläggning för 

ytterligare 40 småhus i närheten av Sandviksvägen. 

2. Utvecklingsalternativ 1 – där en ny dragning av tillfartsvägen görs. Detta 

skapar förutsättningar för en viss exploatering (cirka 150 nya bostäder) 

i anslutning till bebyggelsen i Sandviken. 

Här kan man anta att om den pågående FÖP-processen resulterar i 

exploateringsbeslut, nya vägdragningar och kommunalt VA så snabbas 

permanentningsprocessen i resten av området troligen på. 

3.1.4 Befintliga VA-anläggningar 

I omvandlingsområden uppstår ofta problem på grund av att avloppsanläggningarna 

inte är dimensionerade för den ökade mängd avloppsvatten 

som helårsboende medför. De gamla och enkla anläggningarna fungerar 

dessutom ofta dåligt ur reningssynpunkt vilket medför utsläpp av kväve, 

fosfor och syreförbrukande ämnen. Ytterligare ett problem är att de många 

enskilda dricksvattentäkterna löper risk att förorenas, särskilt då vattentoaletter 

är anslutna till avloppen. I Sandviken har inga inventeringar av 

vatten- och avloppsanläggningarna genomförts och inga större problem 

påvisats genom analyser, klagomål eller sjukdomsutbrott. Ett ökat helårsboende 

riskerar dock medföra problem 

Idag sker avloppsreningen lokalt och i huvudsak genom enskilda avloppsanläggningar. 

Systemen är ofta gamla och, när det gäller fritidshus, endast 

dimensionerade för belastning från fritidsboende. Många avlopp bedöms 

därför inte leva upp till gällande lägsta krav (Wijkmark och Lundberg 

2005). Den vanligaste avloppsanläggningen i Sandviken är sluten tank, i 

cirka 60% av hushållen och oftast förekommande i områdena A, B och C 

(se figur 3.3). Dessa ger i och för sig relativt god säkerhet mot förorening av 

grundvattnet men tömning av tankarna innebär mycket transporter. Knappt 

Andel av totalt antal bebyggda fastigheter/område 

Vilken sorts avloppsanläggning är toaletten ansluten till? 

43 

Figur 3.3 

Avloppsanläggningar i 

Sandvikens olika delområden 

(från VA-enkäten).

Figur 3.4 

Processmodell från Strategic 

Choice Approach (efter 

Friend och Hickling 2005). 

VA-utredningen i Sandviken 

omfattade faserna problem, 

alternativ och utvärdering. 

Utredning smalnade alltså 

av fältet som en förberedelse 

för planeringsproblemets 

lösning. Själva lösningen 

(det vill säga beslutsfattandet) 

är dock i skrivande 

stund en fråga för Södertälje 

kommun att ta ställning till. 



30% har mulltoa, oftast områdena A och C där de flesta fritidshusen finns, 

och cirka hälften så många har infiltrationsanläggning, särskilt i område D. 

Det nybyggda Modulenthus-området har en gemensam avloppsanläggning 

med minireningsverk och/eller markbädd. 

3.2.STRAD 

Under VA-utredningen i Sandviken har forskarna från MIKA-projektet 

arbetat utifrån modellen Strategic Choice Approach (SCA, se Friend och 

Hickling 2005) och främst med dess datorstödda verktyg STRAD (Stradspan 

2005). SCA är utvecklad av planerare och är en arbetsmetod som syftar 

till att stödja planerings- och beslutsprocesser med många deltagande intressenter. 

Metoden underlättar strategiskt riktiga val i situationer där man 

måste fatta beslut om handlingsinriktning, trots att man är osäker på många 

av de faktorer som påverkar och påverkas av sådana beslut – kort sagt i 

planeringssituationer som allt som oftast uppkommer i alla typer av verksamheter. 

Även om SCA finns som mjukvara (STRAD) går metoden också 

att använda som ett grafiskt hjälpmedel på blädderblock eller liknande. 

Under en SCA-process utformar en arbetsgrupp planerings- och beslutsinnehållet 

med stöd av en eller fler processledare som är fristående från 

gruppen av intressenter. Processen börjar med att olika ’beslutsområden’ 

formuleras av arbetsgruppen (se figur 3.4). Sådana beslutsområden beskriver 

de delproblem man tror sig behöva ha svar på innan man kan ta ställning 

till planeringsproblemet i sin helhet. I en konkret situation går detta ofta 

44



till så att man har en ’brainstorm’ kring vad gruppens deltagare upplever 

för typer av problem idag. Dessa beslutsområden/delproblem hänger oftast 

samman med varandra på olika sätt. Därefter ställer man upp olika alternativa 

lösningar som kan vara intressanta för att åtgärda beslutsområdenas 

frågeställningar – lösningar som sedan länkas samman till alternativa lösningar 

på planeringsproblemet som helhet. 

För att kunna pröva de olika förslagen på alternativa lösningar mot varandra 

ställer man i arbetsgruppen upp ett antal utvärderingsområden, det 

vill säga de kriterier, som man vill utvärdera alternativen gentemot. Dessa 

utvärderingsområden är sakområden som är relevanta för det planeringsproblem 

man arbetar med, såsom miljö, ekonomi, trivsamhet, robusthet 

och så vidare. Utvärderingsområdena styr på så sätt kunskapsinhämtning 

till arbetsgruppen. De kan vara av högst olika slag och beskrivningar av 

styrkor och svagheter hos olika systemlösningar kan därför ha en mycket 

varierad karaktär och mycket olika slag av kunskapsinnehåll. 

Under en process som kallas fördelsutvärdering jämför man därefter de 

olika alternativen med varandra. Använder man mjukvaran (STRAD) kan 

man hantera alla alternativen samtidigt, använder man det grafiska verktyget 

får man göra parvisa jämförelser mellan alternativen. Det är det här 

steget i processen som kan rubriceras som multikriteria-momentet i SCA. 

En av styrkorna med SCA är att man dokumenterar och reflekterar över 

osäkerheter på ett strukturerat sätt. När man genomför fördelsutvärderingen 

visar det sig snart, och alltid, att det kvarstår ett antal olika typer och grader 

av osäkerheter i det kunskapsunderlag som står till förfogande. Inom en 

del områden är osäkerheten liten och/eller irrelevant men inom andra kan 

det råda stor och/eller kritisk osäkerhet. I vissa fall kan kompletterande 

kunskap minska osäkerheten, men den kan också öka densamma. Det kan 

också vara så att en stor eller kritisk osäkerhet av olika orsaker är omöjlig 

att minska och man måste leva med en sådan osäkerhet under den fortsatta 

processen. 

Till stöd för det avslutande beslutsfattandet – det som benämns ’lösning’ 

i figuren ovan – använder man så kallade åtgärdspaket, där man bygger upp 

ett ’paket’ av fattade beslut, åtaganden och beslut om fortsatt utredningsarbete 

för att avhjälpa kvarstående kritiska osäkerheter. Detta verktyg har inte 

använts i fallet Sandviken, då varken MIKA-projektet eller VA-utredningen 

deltog i processen så långt. Relaterat till figur 3.4 ovan omfattade Sandvikenprocessen 

alltså de tre faserna att formulera problem, att utforma alternativ 

samt att värdera och jämföra dessa alternativ. Det framgår dock tydligt i 

figuren att en planeringsprocess inte är så linjär i verkligheten som den här 

beskrivningen kan ge sken av. Istället växlas det kontinuerligt mellan de 

olika faserna, men med en tyngd på den vänstra sidan av figuren i början av 

planeringsprocessen och på den högra delen då processen börjar avslutas. 

Det som är av störst intresse för den här rapporten – den fas av planeringsprocessen 

som värderar och jämför de olika systemalternativen – ägnades 

två arbetsmöten i fallet Sandviken och det var här som det datorstödda 

STRAD kom till användning. En viktig utgångspunkt när man gör den typen 

av värdering och jämförelse är att processledaren – åtminstone initialt – bör 

sträva efter att behandla alla kunskapsområden som likvärdiga (Kain 2003). 

45



Expertkunskap finns för alla kunskapsområden, men en av poängerna med 

deltagandeprocesser är att arbetsgruppen såväl utifrån kunskapsunderlaget 

som utifrån sin egen kunskap ska bedöma alternativen. Externa specialister 

kan med fördel bjudas in som presentatörer av ett underlag, eller för att 

frågas ut, men generellt ska dessa personer inte göra utvärderingarna om 

inte gruppen explicit efterfrågar deras råd i bedömningsfrågan. Att, som i 

det här fallet, ha en bred boendegrupp som bedömer alla kunskapsområden 

är relativt unikt. Ofta kallas boende in i VA-planeringssammanhang enbart 

för att bedöma och prata om just boendeaspekter. I Sandviken fick de dock 

– med hjälp av STRAD – även bedöma andra områden, som resursförbrukning, 

recirkulation, hygienaspekter, ekonomi och så vidare. 

Hur fungerar då multikriteria-delen av STRAD? Här finns beslutsområden 

(i figur 3.5 nedan exemplifierat av områdena ’sortering’ respektive 

’reningsanläggning’) och utvärderingsområden (i figuren exemplifierat 

av kriterierna ’recirkulationsgrad’ respektive ’smittskydd’). Multikriteria-bedömningen 

går ut på att de olika alternativa lösningarna inom varje 

beslutsområde värderas gentemot varje utvärderingsområde/kriterium. I 

STRAD bedöms varje kriterium genom att en liten cirkel placeras på en 

skala mellan (exempelvis) ’stor’ respektive ’ingen’, där det i fallet recirkulation 

av näringsämnen är positivt med en stor recirkulation (se figur 3.5). 

Dessa bedömningar görs genom att arbetsgruppen diskuterar sig fram till 

konsensus. 

Figur 3.5 Två olika STRAD-bedömningar. Den vänstra av hur olika sorteringsmodeller förhåller 

sig gentemot kriteriet recirkulation av näringsämnen. Hur bra eller hur dåliga de olika sorteringsalternativen 

upplevs vara för just recirkulationsgraden indikeras av den lilla mörka prickens 

placering. Figuren till höger visar en bedömning av smittskyddet hos olika reningsanläggningar. 

Med hjälp av de två klamrarna/hakarna på var sida om pricken kan man dessutom återge vilken 

grad av osäkerhet man anser sig ha i bedömningarna, något som dock inte användes i Sandviken. 

(Observera att dessa är exempel som inte återspeglar bedömningarna gjorda i Sandviken). 

Ytterligare en viktig aspekt i anslutning till multikriteria-bedömningen 

är hur viktigt arbetsgruppen anser att varje utvärderingsområde är. Är exempelvis 

recipientskyddet viktigare än recirkulationen av näringsämnen? 

Ska ekonomin väga tyngre än systemets robusthet? För att komma åt detta 

sätter arbetsgruppen gemensamt ’vikter’ på de olika utvärderingsområdena. 

I STRAD görs denna viktningen genom att man justerar bredden på den 

rektangel som symboliserar bedömningen av varje utvärderingsområde/ 

kriterium gentemot varje beslutsområde/problem (se figur 3.6). En bred 

rektangel innebär att datorprogrammet kommer att lägga stor vikt vid det 

kriteriet under just den bedömningen – en smal rektangel att liten vikt 

46



Figur 3.6 Viktning av ingående kriterier görs i STRAD genom att justera bredden på rektanglarna i 

den högra kolumnen. (Observera att detta är ett exempel som inte återspeglar den slutliga viktningen 

gjord i Sandviken). 

kommer att läggas. De bedömningar som anses oviktiga representeras av 

smala streck i figuren och tas alltså inte med i multikriteria-bedömningen. 

Den högra kolumnen i figur 3.6 visar den sammantagna vikten för varje 

utvärderingsområde, en vikt som även den kan justeras av deltagarna i 

planeringsprocessen. 

Förutom denna enkla och tydliga viktningsprocedur finns det dock 

ytterligare en viktningsmekanism inbyggd i STRAD. I figur 3.5 ovan 

kan man se hur skillnaderna mellan de olika sorteringsalternativen i den 

vänstra figuren upplevs som större (en bredare skala) än skillnaderna mellan 

reningsalternativen i den högra figuren. I ett verkligt exempel skulle då 

den vänstra bedömningen resultera i en bred rektangel i figur 3.6, medan 

den högra bedömningen resulterar i en smal rektangel. Här kan man se att 

STRAD har en del av sin viktningsmekanism gemensam med NAIADE 

(se kapitel 2.2 ovan). NAIADE saknar dock den tydliga redovisning av 

viktningen som syns i figur 3.6. 

Efter det att arbetsgruppen har gått igenom samtliga utvärderingsområden 

och dellösningar levererar STRAD en bild av den slutliga och sammantagna 

bedömningen. Här lägger alltså programvaran samman arbetet med alla 

utvärderingsområden och alla delalternativ till en totalrankning där man 

kan se vilket systemalternativ som har bedömts som det mest fördelaktiga 

(se figur 3.7). I det fall man använder sig av klamrarna för att visa på 

kvarstående osäkerheter, så redovisas denna osäkerhet även i den slutliga 

sammanställningen, vilket innebär en god möjlighet att ha noteringar om 

tidigare osäkerheter med sig i processen ända fram till avslut. 

4



Figur 3.7 Totalrankning av systemalternativen visas i STRAD på detta sätt. Kvarstående osäkerheter 

är också redovisade (Observera att detta är ett exempel som inte återspeglar systemalternativen 

och rankningen gjord i Sandviken) 

3.3.Dokumentation.av.analysmaterial 

Under MIKA-projektet i Sandviken har dokumentationen av processen varit 

omfattande och av olika slag. De typer av dokumentationsmaterial som vi 

haft som underlag för vår beskrivning och analys av processen är: 

• Mötesanteckningar från samtliga möten med såväl planeringsgrupp som 

arbetsgrupp. 

• Observationer från de fem arbetsgruppsmötena samt från planeringsmöten 

och liknande. 

• Ljudupptagning (MD-spelare) från de fem arbetsgruppsmötena. 

• Kortare intervjuer med de deltagande tjänstemännen och med Verna 

Ekologis VA-konsulter under processens gång. 

• Enkät till alla boende i området innan det att processen startade. 

• Enkät till de boende som medverkat i arbetsgruppen efter processens 

slut. 

• E-postkommunikation mellan Verna Ekologi, MIKA-forskarna och Södertälje 

Kommun. 

• Underlag av olika slag inför och efter varje arbetsgruppsmöte 

• Verna Ekologis VA-utredning. 

Mötesanteckningarna från möten mellan Södertälje Kommun, Verna 

Ekologi och MIKA-forskarna har alltid förts av någon från MIKA-projektet 

för internt bruk i forskningsprojektet. Officiella anteckningar från dessa 

möten har gjorts av deltagare från kommunen. Observationsanteckningarna 

från arbetsgruppsmötena har gjorts av Henriette Söderberg (möte 1-4) 

och Helena Åberg (möte 5). Vidare har kompletteringar av dessa observationsanteckningar 

gjorts genom avlyssning av ljudupptagningarna, vilka 

dock inte har transkriberats i sin helhet. Intervjuerna med de närvarande 

48



tjänstemännen har utförts av Henriette Söderberg per telefon efter arbetsgruppsmötena 

1-3. Intervjuerna med Verna Ekologis representant gjordes 

av Henriette Söderberg efter arbetsgruppsmöte 1 och 2. 

Enkäten till alla Sandvikenområdets boende innan processen startade 

utfördes gemensamt av Verna Ekologi och Södertälje kommun i dialog 

med MIKA-forskarna. Projektets forskare har fått tillgång till enkätsvaren 

i sin helhet (enkäten till boende innan processen återfinns som bilaga 2). 

Den mindre enkäten till de boende som deltog i arbetsgruppen skickades 

ut av MIKA-forskarna i dialog med Verna Ekologi och sex av de tolv boende 

inkom med svar (enkäten till boende efter processen återfinns som 

bilaga 5). 

E-postkommunikationen och utformningen av olika typer av underlag 

inför varje arbets- och planeringsmöte dokumenterar diskussionerna mellan 

Verna Ekologi och MIKA-forskarna, en kommunikation som i vissa delar 

av processen var mycket omfattande. Det är genom detta material möjligt 

att spåra vilken typ av påverkan på processen som kom från vilken aktör. 

Av samma anledning har E-postkommunikationen mellan Södertälje Kommun, 

Verna Ekologi och MIKA-forskarna har sparats löpande. Slutligen 

dokumenterar den VA-utredning som Verna Ekologi producerade efter Fas 

1 (utkast) och Fas 2 av planeringsprocessen områdets karaktär och förutsättningar 

samt beskriver också ingående aktuella VA-systemalternativ (se 

Wijkmark och Lundberg 2005). 

Generellt har forskare från MIKA-projektet genom hela processen haft 

olika roller. Henriette Söderberg har löpande varit huvudansvarig för observationer 

och dokumentation, medan Jaan-Henrik Kain har agerat processledare 

och därför mer aktivt fört dialog med representanter från Verna 

Ekologi, med Södertälje kommun och förstås med de boende. Han har 

därmed även, tillsammans med Verna Ekologi, format planeringsprocessen. 

Relationen till tjänstemännen från Södertälje Kommun har varit omväxlande 

som samarbetsparter och omväxlande som studieobjekt–forskare. 

Vid de uppföljande intervjuerna efter arbetsgruppsmötena har det särskilt 

betonats att intervjun sker med syfte att utvärdera – att det då inte handlar 

om en gemensam diskussion mellan två samarbetspartners. Sammantaget 

har denna uppdelning varit ett sätt att på ett stringent metodologiskt sätt 

hantera en situation där rollerna för forskarna växlar mellan att vara deltagare, 

deltagande observatör och utomstående forskare. 6 

3.4.Processen.i.Sandviken 

Bakgrunden till Sandviken-projektet är att Södertälje Kommun i december 

2003 tillfrågade Verna Ekologi om att, i samarbete med MIKA-projektet på 

Chalmers, utföra en jämförande konsekvensanalys av alternativa strategier 

för vatten- och avloppshantering i området. Verna Ekologis utgångspunkt 

var att de fått ett uppdrag av Södertälje Kommun att genomföra en utredning 

utifrån metodiken ‘Öppen VA-planering’ utvecklad av Peter Ridderstolpe 

på WRS/Swedenviro och som bland andra Verna Ekologi har använt i ti- 

6 För en mer omfattande diskussion kring problemen och möjligheterna med den typen 

av forskning, se exempelvis Kain (2003). 

49



digare uppdrag. MIKA-projektets utgångspunkt var bland annat att pröva 

metoder för multikriteria-bedömning, särskilt i ett sammanhang där boende 

och brukare var starkt representerade. Man kan alltså säga att projektet 

var en mötespunkt för tre olika verksamheter med delvis skilda mål och i 

mycket olika arbetsmetoder: Kommunal verksamhet, konsultverksamhet 

och forskningsverksamhet. 

Utredningen skulle utföras parallellt med arbetet med den fördjupade 

översiktsplanen för delar av kommundelen Enhörna. Efter diskussioner 

med kommun, forskare och boenderepresentanter påbörjades utredningen 

i januari 2004 och processen löpte sedan under nästan hela 2004 (se tabell 

3.1). I uppdraget, där det ingick att förankra utredningen både gentemot 

de boende och gentemot kommunen, var tanken att jämföra alternativet 

kommunalt VA med två eller tre andra lokala alternativ. 


14 januari Planeringsmöte med Verna Ekologi (2 personer), tjänstemän 

från stadsbyggnadskontoret, miljöförvaltningen och VA-kontoret 

i kommunen 

(3 personer) samt MIKA (2 personer). 

14 januari Planeringsmöte med Verna Ekologi (2 personer), tjänstemän 

från stadsbyggnadskontoret, miljöförvaltningen och VA-kontoret 

i kommunen 

(3 personer) samt MIKA-projektet (2 personer). 

1 februari Allmänt informationsmöte för alla boende kring arbetet med 

fördjupad översiktsplan och den kommande VA-utredningen. 

Drygt 100 boende kom. 

4 mars Första arbetsgruppsmötet (fas 1) som kom att bestå av 12 

boende och 3 kommuntjänstemän. Mötet ägnades åt att 

diskutera Sandvikens situation, åt problemformulering och åt 

formulering av utvärderingsområden. 

25 mars Andra arbetsgruppsmötet (fas 1). En kravspecifikation började 

formuleras utifrån gruppens prioriteringar mellan olika 

utvärderingsområden. 

26 april Tredje arbetsgruppsmötet (fas 1). Kravspecifikationen preciserades. 

Olika alternativ för avloppshantering presenterades. 

15 juni 

Planeringsmöte med Verna Ekologi, tjänstemännen från 

arbetsgruppen och MIKA om processens fortsättning och 

avslutning i höst – det vill säga VA-utredningens fas 2. 

15 juni 

Planeringsmöte med Verna Ekologi, tjänstemännen från arbetsgruppen 

och MIKA-forskare om processens fortsättning 

och avslutning i höst – det vill säga VA-utredningens fas 2. 

13 september Möte på Södertälje Kommun för en bredare grupp tjänstemän. 

Riktlinjer för fas 2 fastställdes. 

oktober Fjärde arbetsgruppsmötet (fas 2). Multikriteria-bedömning. 

De alternativ som arbetsgruppen identifierade under Fas 1 

som intressanta bedömdes utefter de formulerade utvärderingsområdena. 

21 oktober Femte arbetsgruppsmötet (fas 2). Multikriteria-bedömningen 

fortsatte och avslutades. 

Tabell 3.1 Sammanfattning av arbetsprocessen i Sandviken under år 2004. 

Redan från början av Sandviken-processen beslutades att möjligheten 

till boendemedverkan skulle vara mycket stor, dels på grund av en vilja 

från kommunens sida, dels som ett led i MIKA-projektets forskningsarbete. 

Planeringsprocessen i karaktäriserades därför av omfattande boendemed- 

50



verkan. Det är i VA-planeringssammanhang sällsynt att boende ges så 

långtgående möjligheter att vara med och formulera problem och bedöma 

olika alternativ. Det är också ovanligt att boende ges möjlighet att bedöma 

och hantera VA-frågans totala komplexitet. Ofta efterfrågas de boendes 

åsikter endast i samband med så kallade brukaraspekter, utifrån synsättet 

att varje enskild brukare är ’expert’ på sitt eget vardagsliv. Andra ’experter’ 

förutsätts sedan bedöma miljöfrågor, hygienaspekter och ekonomiska 

förhållanden och så vidare. 

I Sandviken valde vi – det vill säga Södertälje Kommun, Verna Ekologi 

och MIKA-forskarna – istället att arbeta så att hela arbetsgruppen, inklusive 

de boende, bedömer alla olika utvärderingsområden. Ett sådant angreppssättet 

har rent generellt ett antal fördelar. Helhetssynen premieras på bekostnad 

av särintressen och viktningen mellan de skilda utvärderingsområdena kan 

bli mer tydlig då alla måste ta ställning till alla aspekter. Det mer uttalade 

syftet från kommunens sida var främst att öka kunskap och förståelse hos 

de boende i området för behovet av att genomföra åtgärder i VA-systemen. 

Det fanns dock också ett intresse av att studera hur man kan arbeta med 

boendemedverkan i beslutsprocesser i dylika projekt – ett intresse som delades 

av Verna Ekologi och, självfallet av MIKA-projektet. Därutöver fanns 

även ett antal mer diffusa eller outtalade syften hos kommunen och Verna 

Ekologi, till exempel att föra in boendes synpunkter i beslutsunderlaget och 

att förenkla för framtida åtgärder i Sandviken-området. 

Arbetsgruppen kom att bestå av tolv boende, tre kommuntjänstemän, två 

VA-konsulter från Verna Ekologi samt två forskare från Chalmers Arkitektur. 

Gruppens fem arbetsmöten genomfördes under kvällstid i Vallaskolan 

i Enhörna – tre före sommaren (fas 1) och två efter (fas 2). Mellan mötena 

erhöll de boende underlagsinformation att studera, framför allt avseende 

olika tänkbara tekniker. 

Efter fas 1 av processen sattes en första VA-utredning samman av Verna 

Ekologi, där tekniska, funktionella, ekonomiska, juridiska och geografiska 

förutsättningar för Sandviken presenterades tillsammans med den kravspecifikation 

som arbetsgruppen formulerat. Där presenterades även de tre 

vatten- och sju avloppsalternativ som Verna Ekologi identifierat som de 

mest intressanta för området. Denna utredning var underlag för det större 

tjänstemannamötet på Södertälje Kommun den 13 september 2004. Här 

deltog förvaltningschefer samt tjänstemän från stadsbyggnadskontoret, 

miljökontoret samt Telge Energi (där VA-kontoret inkorporerades under 

projekttiden). På detta möte beslutades att fortsättningen av processen i 

Sandviken skulle vara inriktad på avloppslösningar och att syftet med fas 

2 skulle vara att identifiera tre huvudalternativ för djupare utredning och 

politiskt beslutsfattande 

Fas 2 – multikriteria-bedömningen av de sju avloppsalternativen – genomfördes 

huvudsakligen under ledning av forskarna från MIKA-projektet 

medan Verna Ekologi hade rollen av att presentera underlag för de alternativ 

och utvärderingsområden som skulle bedömas. Arbetet med att välja ut de tre 

huvudalternativen genomfördes som en omfattande multikriterieanalys där 

arbetsgruppen fick ta ställning till samtliga aspekter ur kravspecifikationen. 

Detta innebar att ett trettiotal olika jämförande bedömningar genomfördes. 

51



Därefter viktades vilken betydelse och tyngd varje enskild bedömning hade. 

Arbetsgruppens arbete var i och med detta avslutat. Nedan följer en mer 

utförlig beskrivning av varje mötes upplägg och innehåll. 

3.4.1 Formering av arbetsgrupp 

På det första planeringsmötet 14 januari 2004 mellan kommunens aktörer, 

Verna Ekologi och MIKA-forskarna (planeringsgruppen) diskuterade vi 

mycket kring hur de boende skulle medverka. Vi bestämde då att antalet 

deltagande boende i arbetsgruppen skulle vara runt tre-fem stycken för att 

få en bra storlek på gruppen. Vidare skulle de boende representera olika 

områden av Sandviken och vara permanent- såväl som fritidsboende. För 

att få mer kunskap om Sandviken beslöt arbetsgruppen också att skicka ut 

en enkät till de boende, som ställde frågor om befintliga anläggningar och 

deras funktion, önskemål om framtida VA-försörjning, framtida boende och 

eventuella exploateringsplaner (se bilaga 2). Denna enkät var också tänkt att 

fungera som en kanal för att fånga upp boendedeltagare till arbetsgruppen, 

som ett komplement till existerande samfällighetsföreningar. Arbetsgruppen 

bestod vid den här tidpunkten alltså av tre kommunala tjänstemän (från 

Stadsbyggnadskontoret, Miljö- och hälsoskydd samt VA-kontoret) och de 

kommande boende-deltagarna. Man kan dock även se de två konsulterna 

från Verna Ekologi och de två forskarna från Chalmers Arkitektur delvis 

som deltagare i arbetsgruppen men med annorlunda roller, som bland annat 

inbegriper expertstöd och utformningen av själva processen. 

Den 17 februari hölls ett större informationsmöte för de boende i Sandviken-området 

som en del av arbetet med den fördjupade översiktsplanen. 

Över 100 boende kom och intresset från deras sida var stort med mycket 

diskussioner bland annat kring graden av exploatering och vägfrågan. Slutet 

av mötet, som pågick mellan 19-21, handlade om den kommande VA-utredningen. 

De frågor som dök upp då handlade i mycket om VA kopplat till en 

framtida eventuell exploatering. En fråga handlade exempelvis om varför 

kommunen prioriterar VA-utbyggnad och inte vägunderhåll. Några tyckte 

att de har fungerande lösningar och vill inte bli tvångsanslutna då de nyligen 

gjort investeringar. Frågor om anslutningsavgifter vid eventuellt kommunalt 

VA kom upp, liksom frågor om vem som skulle kunna vara huvudman för 

en gemensamhetsanläggning. På informationsmötet framhölls hela tiden 

den öppna karaktären på planeringsprocessen för VA i Sandviken och de 

boende inbjöds att delta i den nybildade arbetsgruppen 

Det gavs alltså möjlighet att anmäla sitt intresse för medverkan i arbetsgruppen 

såväl vid det planerade informationsmötet som via VA-enkäten 

och ett relativt stort antal intresserade anmälde sig. Förslag på personer som 

skulle vara bra att ha med i gruppen kom också via kommundelsnämnden i 

området. Till slut hade över 30 personer anmält intresse. Planeringsgruppen 

beslöt att bjuda in alla intresserade till det första mötet med arbetsgruppen 

den 4 mars och tolv boende kom. Planeringsgruppens ambition var 

att i slutet av mötet minska ner antalet boenderepresentanter till tre-fem 

stycken. I slutet av mötet enades dock alla om att de deltagare som deltog 

i det här första mötet fortsättningsvis skulle kunna utgöra arbetsgruppen. 

Planeringsgruppen argumenterade också för att det borde rekryteras en 

52



nyinflyttad permanentboende i nybyggnation/omvandlingsfastighet till 

arbetsgruppen, eftersom den kategorin saknades. Denna rekrytering lyckades 

dock inte, delvis beroende på bristande intresse från arbetsgruppens 

boende-deltagare. Under vissa arbetsmöten deltog andra personer än de 

som kom första gången. Dessa angav då alltid att ’idag är jag här istället 

för Hasse’ (fingerat namn). Alla i arbetsgruppen var heller inte närvarande 

vid alla möten men arbetsgruppen var ändå i stort sett konsistent över alla 

fem arbetsmötena. 

Boende-deltagarna uppmanades att prata med grannar och bekanta i området 

och både sprida information om vad som skedde under arbetsmötena 

och ta med sig deras synpunkter in i arbetsgruppen. De boende som inte 

deltog i arbetsgruppen gavs även möjlighet att lämna synpunkter via Verna 

Ekologi. Formellt sett hade de boende dock inte en roll av representanter 

då ansvar inte rimligtvis kunde läggas på dem att förankra sina ställningstaganden 

mellan varje möte. Tjänstemännen fick uppmaningen att förankra 

processen hos sina chefer och att sprida information bland sina kollegor. 

I arbetsgruppen ingick, förutom de boende, tjänstemän från kommunens 

olika förvaltningar: Anna-Stina Bokander från stadsbyggnadskontoret 

(senare ersatt av Stefan Modig i fas 2), Sara Wård från miljö- och hälsoskyddskontoret 

samt Liv Almstedt från VA-kontoret (i fas 2 ersatt av Eva 

Lehto, Telge Energi, i samband med att VA-förvaltningen bolagiserades och 

inkorporerades i Telge Energi). Mötesledare var omväxlande Jan Wijkmark 

(i ett fall Tommy Lundberg) från Verna Ekologi och Jaan-Henrik Kain från 

MIKA-projektets. 

3.4.2 VA-enkäten 

Som nämnts ovan, skickades en VA-enkät ut till de boende i Sandvikenområdet. 

Enkäten skickades ut av Södertälje kommun till 202 mottagare 

och 119 svar inkom. Förutom en inventering av existerande förhållanden 

(se kapitel 3.1.4 ovan) frågades i enkäten om fastighetsägarna var nöjda 

med dagens vatten- och avloppsanläggningar, varför de var det respektive 

inte var det, vad de hade för önskemål om framtida VA-system samt när de 

önskade åtgärder. Den statistiska bearbetningen av enkäten gjordes av Liv 

Almstedt på VA-kontoret. Jaan-Henrik Kain och Henriette Söderberg från 

MIKA-projektet gjorde även en mer kvalitativ analys av alla enkätsvar. 

Från enkätsvaren kunde man se att två tredjedelar av de boende säger sig 

vara nöjda med sin befintliga anläggning (Wijkmark och Lundberg 2005). 

Missnöjet är störst hos de som har mulltoa, där nästan hälften är missnöjda 

och mest påtagligt bland de fritidsboende. Man kan dock även notera att 

det finns permanentboende som har mulltoa och är nöjda med det. Även 

bland permanentboende som har sluten tank är andelen missnöjda inte 

obetydlig, kanske beroende på den kostnad det medför. De som har infiltrationsanläggning 

är överlag nöjda. Sammantaget anser sig en tredjedel av 

fastighetsägarna vara missnöjda med sin anläggning. Det är då lite märkligt 

att över 40 % samtidigt vill att VA-systemet ska åtgärdas snarast och att en 

tredjedel önskar åtgärder inom den närmaste 10-årsperioden. Endast 27 % 

önskar att systemen aldrig åtgärdas. 

53

Andel av totalt antal bebyggda fastigheter/område 



I svaren kunde också utläsas att många av de fritidsboende som svarat 

på VA-enkäten är intresserade av att bosätta sig permanent, liksom att det 

finns ett intresse för nyexploateringar (Wijkmark och Lundberg 2005). Så 

många som 40 % av de som idag är fritidsboende säger sig vilja bosätta 

sig permanent om VA-situationen får en lösning som tillåter det (kanske 

att jämföra med de 40% ovan som vill ha VA-systemet åtgärdat snarast). 

Utifrån enkätsvaren kunde man därför anta att permanentningshastigheten 

kommer att fortsätta vara relativt hög i Sandviken. 

På frågan om vilka system fastighetsägarna anser vara lämpliga i framtiden 

svarade drygt hälften att de önskar kommunalt VA. Drygt en tredjedel 

önskar sig enskilda system och endast cirka 10 % anser att gemensamhetsanläggningar 

är lämpliga (figur 3.8, Wijkmark och Lundberg 2005). Andelen 

som vill ha kommunalt system är något högre i det relativt permanentade 

område B, men lägre i det av fritidshusboende dominerade område A. 

3.4.3 Arbetsgruppsmöte ett 

Önskemål om vilken typ av system av vatten- 

och/eller avlopp som är lämpligt för er fastighet 

Figur 3.8 Önskemål om framtida VA-anläggningar i Sandvikens olika delområdena (från VA-enkäten). 

Det första mötet med arbetsgruppen hölls på kvällen den 4 mars 2004. 

Utöver att formera själva arbetsgruppen som beskrivits ovan, handlade detta 

möte om att identifiera och formulera upplevda problem i samband med 

vatten- och avloppsfrågor för Sandviken. Mötet inleddes med presentation 

av samtliga deltagare och en kort rekapitulation kring varför den här processen 

satts igång. Alla i arbetsgruppen var med på informationsmötet den 17 

februari och var också bekanta med förutsättningarna för VA-utredningen. 

Gruppen kom överens om att arbetet skulle vara fokuserat på VA-frågan 

och att vägfrågan, som delvis är kopplad till VA-utbyggnaden, inte explicit 

skulle diskuteras. Man kom dock fram till att frågan om exploateringsgrad 

är starkt länkad till VA-utredningen. 

Processledarna (Jan Wijkmark och Jaan-Henrik Kain) framhöll under 

mötet ett flertal gånger att arbetet nu inte handlar om att ta ställning till 

54



givna alternativ, då dessa kommer att formuleras av gruppen och därför 

kan se ut på många olika sätt och dessutom vara olika för olika delar av 

Sandviken. Detta upplevdes av ett par av deltagarna som fel ordning. De 

ville hellre ha tekniklösningar att ta ställning till direkt. 

Arbetet inleddes genom att gruppen delades in i fem grupper om tre 

personer med blandat deltagande av boende och kommuntjänstemän (se 

bild 3.1 ovan). Smågrupperna formulerade sedan vad de såg som problem 

i samband med VA i Sandviken. Med SCA:s språkbruk (se kapitel 3.2) 

identifierade de vilka beslutsområden som hade betydelse för planeringsuppgiften. 

Efter uppsamling formuleras gemensamt nio typer av problem 

utifrån deltagarnas formuleringar (se tabell 3.2). 

Problemområde Deltagarnas.formuleringar 

Vattenbrist/vattenkvalité Vattentäktsområde 

Risk för dricksvatten 

Vattenbrist och även problem med vattenkvalité 

Vill ha dricksvatten året runt 

Hustryck Ökad exploatering 

Nybyggnation 

Omvandling 

Mälarvattnet Algblomning 

Mälarvattnet 

BDT-avlopp (avlopp från bad, disk och tvätt) går ner 

till Mälaren 

Kretslopp Dåligt kretsloppstänk 

Befintliga anläggningar Lukt 

Felbyggda anläggningar 

Gamla anläggningar 

Dåliga anläggningar 

Underdimensionerade anläggningar 

Vägen/transporter Vägsituationen i sig 

Slutna tankar ger mycket transporter 

Ledningsdragning Svårighet att dra ledningar i ett redan etablerat 

område 

Kommunalt VA Kommunalt VA innebär att exploatering möjliggörs 

Oenighet Problem med samfällighet 

Oenighet i området 

Tabell 3.2 De problemområden som identifierades genom diskussionerna under 

arbetsgruppsmöte ett. 

55 

Bild 3.1 

Diskussioner 

i smågrupper 

under arbetsgruppsmöte 

ett.



Bild 3.2 Sortering av de kravformuleringar som kom fram under arbetsgruppsmöte ett. 

Vid sammanställningen framkom att ingen deltagare hade tagit upp 

’ekonomi’ därför att det inte uppfattades som ett problem idag. Gruppen 

uppfattade ekonomi som något att ta ställning till först när framtida alternativ 

formulerats. Komfort och standard togs inte heller upp uttryckligen eftersom 

detta uppfattades som så självklara delar av en fungerande VA-lösning. 

Jämfört med VA-enkäten avspeglade arbetsgruppens problemområden väl 

de problem som kom upp i enkäten. I enkäten nämner många även vägen 

som ett problem liksom den pågående och framtida exploateringen samt 

kvalitén på dricksvattnet. Flera vittnar också i enkäten om problem med 

fula och illaluktande anläggningar. Att grannens hund skäller för mycket, 

som en svarande i enkäten tagit upp som ett problem i området, kan dock 

svårligen knytas till vilket VA-system som väljs. 

Som nästa arbetsmoment under mötet formulerade de fem smågrupperna 

krav/kriterier som de önskade att ett fungerande VA-system ska kunna möta. 

Med SCA-terminologi definierades alltså utvärderingsområden (se kapitel 

3.2). Inkomna kravformuleringar delades sedan gemensamt in i kriteriegrupper. 

Vilka dessa kriteriegrupper (’typ av krav’) skulle vara definierades dock 

inte av arbetsgruppen utan byggde på den indelning som Verna Ekologi har 

tillämpat i tidigare VA-utredningar (se bild 3.2 samt tabell 3.3). 

56

Typ.av.krav Deltagarnas.formuleringar 



Vattenförsörjning Tillräckligt och bra dricksvatten 

Smittskydd Dåliga anläggningar ska åtgärdas 

Utsläppskrav 

(recipientskydd) 

Kretslopp av närsalter Återföra näringsämnen 

Miljövänligt 

Kretslopp 

Minimala transporter 

Åter till åkern 

Ekonomi för investering 

och drift 

Man borde även titta på t ex bönder som bidrar med 

näring till vattendragen i en sådan här utredning. 

Långsiktig ekonomi 

Rimlig kostnad 

Ekonomiskt hållbart 

Kommunalt finansiering 

Resursanvändning Vatten och avlopp går hand i hand, bör lösas 

samtidigt. 

Tillförlitlighet/ 

robusthet 

Konflikt med existerande system, gräv inte sönder 

sjövattenledningarna i samband med nya system. 

Problemfritt 

Flexibilitet 

Driftsäkert 

Liten sårbarhet 

Platsanpasssning Etappvist genomförande 

Brukaraspekter Luktfritt 

Tyst anläggning 

Funktionell, bekväm och tyst 

Osynligt och snyggt 

Ansvar, organisation 

och juridik 

Kommunalt ansvar 

Enkel organisation 

Avloppsanläggning ska kontrolleras regelbundet 

Tabell 3.3 Krav/kriterier på VA-system utifrån arbetsgruppens prioriteringar, 

grupperade utefter Verna Ekologis rubriker. 

I diskussionen efteråt framkom att deltagarna i arbetsgruppen tagit smittskydd 

och utsläppskrav för givna, då de finns reglerade i lagstiftningen, 

och därför inte formulerat dem som utvärderingsområden. Frågan om man 

behöver ta med det som finns i lagstiftning diskuterades. Slutsatsen av 

diskussionen blev att gruppen eventuellt kommer att vilja ha system som 

ligger över de krav som lagstiftningen sätter. Därför blev resultatet att det 

är bra att även ha med även sådana utvärderingsområden eller krav. 

När mötet började närma sig sitt slut hade ingen av deltagarna tydligt 

bråttom att bryta upp. Flera uttryckte att det upplevdes som positivt att 

arbeta på det här sättet, samtidigt som flera också uttryckte farhågor om 

vad som händer med gruppens resultat i den kommunala processen efter 

processens avslut: ’Det känns extra hårt att bli överkörd efter en sådan här 

process’, som en boende uttryckte det. 

5



I slutet av mötet delades en enkät ut till de boende med frankerade svarskuvert 

(bilaga 3) och de tre tjänstemännen fick en egen enkät att skicka in 

per e-post (bilaga 4). Avsikten med enkäterna var att få belyst hur deltagarna 

uppfattat arbetet under det första mötet. Vidare gick anteckningar från det 

första arbetsgruppsmötet – producerade av MIKA-projektet (Henriette 

Söderberg) – ut till alla deltagare i arbetsgruppen. Alla deltagare skickade 

in svar på enkäten. Tyvärr var de öppna frågorna besvarade i mycket liten 

utsträckning vilket resulterade i liten nyansering av svaren. 

Svaren från de boende var överlag positiva. Alla utom en hade upplevt 

att samtliga deltagare gavs möjlighet att framföra sin åsikt och alla ansåg 

att just de fått möjlighet att föra fram sina åsikter. På frågan om rätt saker 

diskuterades ansåg två stycken att översiktplanen och exploatering fått för 

mycket utrymme och en att teknikfrågorna fått för lite utrymme. Mötet 

upplevdes som lagom långt av alla. Tre personer var lite mer tveksamma till 

om det här var ett bra arbetssätt för en VA-utredning i Sandviken, mycket 

beroende på att området är så varierat och för att översiktsplanen ger villkor 

man just nu inte känner till. Övriga som svarat (nio stycken) var dock 

positiva till att genomföra en VA-utredning på det här sättet. 

Tjänstemännen vittnade alla tre i sina enkätsvar om att de fått en mycket 

bättre bild av situationen i Sandviken genom det första arbetsgruppsmötet. 

De boendes problembild kompletterade den problembild som finns inom 

den kommunala organisationen. Även tjänstemännen uttryckte oro över 

vad som kommer att hända med resultatet från arbetsgruppsmötena efter 

det att processen är avslutad. Det fanns även en viss oro över att arbetet 

med översiktsplanen fick för stort utrymme i diskussionerna, som ju var 

tänkta att fokusera på VA-frågan. Alla tre tjänstemännen hade berättat för 

kollegor och sina chefer om processen under informella möten på sina 

respektive arbetsplatser. 

En observation från det första mötet var att processledarna (Jaan-Henrik 

Kain och Jan Wijkmark) strävade efter att låta alla komma till tals. Så skedde 

också. Några tog dock generellt upp mer utrymme än andra, en iakttagelse 

som gäller för samtliga arbetsgruppsmöten och som i princip alltid är fallet 

när man arbetar med människor i grupp. Ett sätt att motverka effekterna 

av det är att varva arbete i storgrupp med diskussioner i smågrupper på det 

sätt som vi gjorde under det första mötet. 

3.4.4 Arbetsgruppsmöte två 

Under tiden mellan arbetsgruppsmöte ett och två fördes diskussioner mellan 

MIKA-forskarna, Verna Ekologi och de tre kommuntjänstemännen om 

framställning av specifikt informationsmaterial att använda för att informera 

politiker och förvaltningschefer. Inom MIKA-projektet upplevde vi dock 

inte att det låg på vårt ansvar att hålla i det förankringsarbetet eller att se 

till att det blir gjort. Resultatet av diskussionen blev att ambitionen att ha 

en form av referensgruppsmöte med förvaltningschefer och politiker under 

våren låg kvar. Något särskilt informationsmaterial, annat än mötesanteckningarna, 

togs dock inte fram på det här stadiet. 

Verna Ekologis och MIKA-projektets planeringen inför arbetsgruppsmöte 

58



2 handlade till stor del om hur en kravspecifikation skulle tas fram. I stort 

utgick vi här från Verna Ekologis tidigare arbete med att ta fram kravspecifikationer. 

Även om Verna Ekologi då inte har arbetat med boendegrupper 

bedömde vi att processen är likartad. 

Syftet med arbetsgruppsmöte två den 25 mars var alltså att precisera 

de krav som formulerades på föregående möte. Detta skedde genom att 

deltagarna fick sätta gränser eller ribbor för de olika krav som formulerades 

under det första arbetsgruppsmötet, det vill säga de formulerade en 

kravspecifikation. Som utgångspunkt för 

arbetet presenterade Tommy Lundberg 

från Verna Ekologi en kravspecifikation 

från ett tidigare Verna-projekt. Efter 

diskussioner i tur och ordning kring de 

olika utvärderingsområdena från det 

första mötet enades arbetsgruppen om 

ett utkast på kravspecifikation. 

Det här mötet genomfördes i storgrupp 

hela tiden (se bild 3.3.) och med 

en relativt detaljerad kravspecifikation 

från ett tidigare fall som utgångspunkt. 

Trots den detaljerade förlagan kom 

arbetsgruppen med en rad tillägg till 

kravspecifikationen (se bild 3.4). Vidare, 

i samband med diskussionerna kring 

kväve och fosforhalter, tyckte gruppen 

– främst de boende – att de ville prata 

mer generellt än vad Verna Ekologis förlagetext angav. Anledningen var att 

siffrorna i underlaget inte sade dem någonting. I slutet av arbetsgruppsmötet 

uttrycktes en allmän uppskattning för att det hade gått att diskutera så många 

olika frågor på ett strukturerat sätt. Under de avslutande diskussionerna 

tyckte någon av de boende också att den viktigaste frågan måste vara hur 

de olika VA-systemen påverkar exploateringsgraden. Att ta ställning för 

det VA-system som motverkar exploatering var en hållning från ett antal 

boende som framkom regelmässigt under alla arbetsgruppsmöten. 

59 

Bild 3.3 

Arbete i storgrupp 

under 

arbetsgruppsmöte 

två. 

Bild 3.4 

Arbetsgruppens 

tillägg till 

Verna Ekologis 

mall för kravspecifikationen, 

gjorda under 

arbetsgruppsmöte 

två.



I slutet av mötet uttrycktes det också återigen en viss frustration över 

att man inte hade pratat om konkreta teknikalternativ. Den här typen av 

frustration och känsla av att man inte gör något konkret är i mycket en del 

av processen. Om man ger färdiga alternativ tidigt i processen så låser man 

fast sig tidigt och kan få kritik för det, om man öppnar upp för deltagarna att 

formulera egna alternativ öppnar man upp för kritik för brist på alternativ. 

Frustrationen över att inte ha färdiga alternativ vittnar också om en etablerad 

arbetsordning mellan kommunorganisationen och dess invånare. Invånare 

bjuds in till att tycka till om färdiga förslag och är inte vana vid ett annat 

arbetssätt. Något som inte alls gäller enbart för Södertälje Kommun utan är 

generell iakttagelse i samband med kommunala planeringsprocesser. 

3.4.5 Arbetsgruppsmöte tre 

Mellan möte två och tre var diskussionerna mellan Verna Ekologi och 

MIKA-forskarna mer intensiva jämfört med perioden mellan möte ett och 

två. Diskussionerna handlade till stor del om vilka utvärderingsområden 

som skulle ingå i den färdiga kravspecifikationen. Anledningen var att det 

förekom lite olika tolkningar mellan MIKA-projektet och Verna Ekologi 

om arbetsgruppens vilja och om vad som var möjligt att inkludera i kravspecifikationen. 

Situationen var inte heller helt okomplicerad. Efter de två 

första arbetsgruppsmötena fanns det fyra kategorier av utvärderingsområden 

som skulle jämkas samman: 

1. Krav som formulerats under arbetsgruppsmöte ett 

2. Tillägg till dessa krav som kommit till efter det att MIKA-projektet analyserat 

materialet från arbetsgruppsmöte ett 

3. Verna Ekologis förlaga till kravspecifikation, något modifierad efter 

diskussionen under möte två 

4. Arbetsgruppens övriga tillägg under möte två 

Generellt kan man säga att MIKA-forskarna strävade efter att integrera 

arbetsgruppens formuleringar och prioriteringar så långt det var möjligt, 

medan Verna Ekologis utgångspunkt mer var att göra mindre justeringar i 

deras redan formulerade kravspecifikation. Det fanns även en tendens från 

Verna Ekologis sida att undvika att formulera skall-krav av de krav som var 

relaterade till det som ibland kategoriseras som ’mjuka’ kriterier – något 

som MIKA-forskarna motsatte sig med argumentet att kunskapsområden 

ska behandlas lika om inte arbetsgruppen gett andra instruktioner. Dessa 

misshälligheter löste sig dock och var inget som vållade stora problem. Det 

är dock värt att uppmärksamma att det finns en skillnad i angreppssätt mellan 

att förankra och justera ett givet förslag och att utforma ett nytt förslag 

utifrån en arbetsgrupps uttryckta vilja. 

Det tredje arbetsgruppsmötet, på kvällen den 26 april, inleddes med att 

Anna-Stina Bok från Stadsbyggnadskontoret berättade lite om hur det större 

arbetet med den fördjupade översiktsplanen fortlöpte. Därefter presenterade 

Liv Almstedt från VA-kontoret resultaten från VA-enkäten, vilket föranledde 

en ganska livlig diskussion kring svaren samt angående vilka som besvarat 

respektive inte besvarat enkäten och varför de gjort/inte gjort det. 

60



Mötet fortsatte med att Jan Wijkmark från Verna Ekologi, med stöd av 

Jaan-Henrik Kain från MIKA-projektet, började gå igenom den nästan färdiga 

kravspecifikationen ytterligare en gång. Avsikten var att precisera den 

ytterligare, för att nå fram till en slutlig version (se bilaga 6). Under denna 

genomgång uppstod det fortfarande livliga diskussioner med förändringar 

vid flera tillfällen trots att det i princip var tredje gången kravspecifikationen 

bearbetades. 

Dessutom handlade diskussionen till viss del om vad som skulle ingå i 

kravspecifikationen och vad som mer var att betrakta som ’icke kravrelaterade 

kriterier’ – det vill säga utvärderingsområden som inte nödvändigtvis 

måste uppfyllas. Denna kategori av kriterier kom till på initiativ av Verna 

Ekologi, kanske som ett sätt att hantera kriterier som dåligt passade in i 

deras tidigare arbetssätt med kravspecifikationer. Man kan notera att det 

som hamnade under ’icke kravrelaterade kriterier’ alltid hade formulerats 

av boendedeltagarna. Exempel på sådana kriterier från arbetsgruppsmöte 

var 

• Vatten och avlopp går hand i hand och bör om möjligt lösas samtidigt. 

• Beakta konflikter och potentiell samordning med existerande system. 

Gräv exempelvis inte sönder sjövattenledningarna i samband med nya 

system. 

• Samordna med nedgrävning av el- och teleledningar 

• Beakta de krav som det nya VA-systemet kommer att ställa på, respektive 

innebära för, övrig områdesservice, som exempelvis vägar, skola och 

elförsörjning. 

• VA-systemet ska prövas med avseende på om det hindrar, underlättar 

eller genererar en förtätning och/eller utbyggnad av Sandviken. 

• Av särskild vikt är VA-systemets inverkan på framtida trafiktryck. 

• Systemet bör bidra till en ökad lokal sammanhållning eller åtminstone 

kunna överbrygga – eller fungera oberoende av – eventuella existerande 

motsättningar i Sandviken. 

Under arbetsgruppsmöte tre formulerades en del av dessa ’icke kravrelaterade 

kriterier’ om till att bli ’riktiga’ krav med plats högre upp i kravlistan 

(se bilaga 6). 

Den sista delen av möte tre ägnades åt att presentera olika tekniklösningar 

för avlopp som klarar att möta den kravspecifikation som gruppen 

arbetat fram: 

• Torra och spolande toaletter med och utan urinsortering 

• Snålspolande toalett kopplad till svartvattentank 

• Olika typer av reningsanläggningar, som infiltrationsanläggningar, markbäddar, 

kompaktfilter, filterbäddar och minireningsverk 

Eftersom gruppen hade formulerat sig relativt brett i kravspecifikationen 

låg många möjliga alternativ öppna för vidare utredning. 

61



3.4.6 Mellan fas ett och fas två 

Efter arbetsgruppsmöte tre levererades en preliminär utredning från Verna 

Ekologi till Södertälje Kommun i juni 2004. Utredningen presenterade tre 

olika alternativ för vattenförsörjning (inklusive ett nollalternativ) samt sju 

avloppsalternativ som bedömdes ha förutsättningar att uppfylla kravspecifikationen. 

I den multikriteria-bedömning som skulle utföras under fas två var 

det främst avloppslösningarna som var av intresse, då vattenförsörjningen 

bedömdes som relativt okomplicerad: Vid kommunalt VA blir det troligen 

också kommunal vattenförsörjning; vid lokala avloppslösningar blir det en 

lokal vattenförsörjning baserad på ett antal brunnar i området. 

Några av de sju avloppsalternativen fungerar som individuella lösningar, 

andra passar som gemensamhetsanläggningar för grupper av bebyggelse och 

ytterligare andra kan utföras såväl som individuell och gemensam lösning 

(se tabell 3.4). Olika systemlösningar kan också kombineras på olika sätt 

inom Sandviken-området. 

Efter det att fas ett avslutats i och med arbetsgruppsmöte tre rådde en 

viss oklarhet kring processens fortsatta utveckling. Hur skulle prioriteringen 

av systemalternativen för vidare utredning skulle gå till bland de ansvariga 

aktörerna? Därför behövdes vidare diskussioner inom kommunen för att 

få detta klarlagt. 

Den 15 juni hade Verna Ekologi, MIKA-forskarna och två av de tre 

tjänstemän som ingick i arbetsgruppen ett planeringsmöte om processens 

fortsatta utveckling. Här var ett problem att syftet med hela processen, med 

sitt breda deltagande av boende, inte hade blivit tydliggjort vare sig innan 

process-start eller under processens gång – en fråga som diskuterades på planeringsmötet 

men utan att riktigt nå fram till ett tydligt ställningstagande. 

Den 13 september skedde äntligen förankringsmötet inom Södertälje 

Kommun, där förvaltningschefer och tjänstemän från Miljökontoret, Stadsbyggnadskontoret 

och Telge Energi (den bolagiserade VA-förvaltningen). 

Här beslutades att fortsättningen av processen i Sandviken skulle vara inriktad 

på avloppslösningar. Vidare skulle syftet med fas två vara att identifiera 

cirka tre alternativ för djupare utredning i VA-utredningen. Efter denna 

prioritering mellan systemalternativen skulle kommunorganisationen ta över 

för beslutsfattande och arbetsgruppens arbete betraktas som avslutat. 

Förutom dessa två mer formella planeringsmöten ägnades även ansenlig 

tid mellan fas ett och två åt olika förberedelser. Det planerades för hur 

multikriteria-bedömningarna skulle utformas och hur de skulle genomföras 

rent praktiskt. Vidare producerades ett kunskapsunderlag som skulle kunna 

fungera väl under den STRAD-stödda multikriteria-processen. Det här relativt 

omfattande förberedelsearbetet skedde i dialog mellan Jan Wijkmark, 

Verna Ekologi och Jaan-Henrik Kain, MIKA-projektet. 

3.4.7 Arbetsgruppsmöte fyra 

Syftet med möte fyra och fem var att göra jämförande bedömningar mellan 

de sju alternativ för avloppslösningar som Verna Ekologi identifierat som 

mest intressanta utifrån den kravspecifikation som gjordes under våren. 

62



Typ Alternativ Principlösningar 

Central lösning 1 Anslutning till Himmerfjärdens avloppsreningsverk. Alla fastigheter 

ansluts till ett gemensamt nät förlagt under existerande vägar. Från 

en pumpstation vid ångbåtsbryggan pumpas avloppsvattnet till det 

kommunala nätet vid Ekeby och vidare till avloppsreningsverket. 

Individuell 

lösning 

Gruppvis 

lösning 

x 2 Urinsortering med torr fekaliehantering samt behandling av BDTvatten 

(avlopp från bad, disk och tvätt) i kompaktfilter. Urinen samlas 

upp i sluten tank och fekalierna i ett uppsamlingskärl. BDT-vattnet 

går till slamavskiljare och vidare till ett mindre kompaktfilter, en 

infiltrationsanläggning eller en markbädd för rening. 

x 3 Urinsortering med våt fekaliehantering samt behandling av urinavlastat 

vatten i kompaktfilter. Urinen separeras i en dubbelspolande 

toalettstol där urinen utsorteras i den främre delen av stolen och 

spolas ut med en liten mängd vatten till en sluten tank. Fekalier och 

papper hamnar i den bakre skålen och spolas ut på vanligt sätt. Det 

leds tillsammans med BDT-vattnet via slamavskiljare till ett kompaktfilter, 

en infiltrationsanläggning eller en markbädd för rening. 

x (x) 4 Klosettvattenavskiljning och behandling av BDT-vatten i kompaktfilter. 

Bygger på ett separat system för toalettavloppet med (gärna extremt) 

snålspolande toaletter för liten avloppsvattenmängd. Toalettavloppet 

leds till en sluten tank som töms cirka en gång per år av 

entreprenör för transport till lämplig anläggning, som våtkompostering 

eller rötning. BDT-vattnet går till slamavskiljare och vidare till ett 

mindre kompaktfilter, en infiltrationsanläggning eller en markbädd 

för rening. Ger möjlighet till återanvändning av befintliga tankar. 

x (x) 5 Direktfällning av fosfor i slamavskiljare. Här behövs en installation i 

varje fastighet för direkt fällning av fosfor med hjälp av tillsatta kemikalier. 

Fosforn samlas i slammet i slamavskiljaren. Avloppsvattnet 

leds, tillsammans med övrigt avloppsvatten, till ett kompaktfilter, 

en infiltrationsanläggning eller en markbädd för rening. Befintliga 

toaletter kan användas men metoden kan även kombineras med 

urinsortering för ännu effektivare avskiljning av närsalter. 

x 6 Ett (eller ett fåtal) minireningsverk. I dessa reningsverk behandlas 

avloppsvattnet genom slamavskiljning, biologisk och kemisk rening, 

smittämnesreduktion samt efterpolering, eventuellt i damm. Befintliga 

toaletter kan användas men systemet kan även kombineras med 

urinsortering. Ny ledningsdragning krävs i Sandviken där fastigheterna 

ansluts till ett gemensamt nät förlagt under existerande vägar. 

(x) x Behandling av blandat avloppsvatten i filterbädd. Ingen sortering 

sker av avloppsvattnet som, via slamavskiljare, leds till en filterbädd 

med kombinerad vertikal och horisontell rening enligt norsk modell. 

Material i filterbädden är Leca eller liknande, vilket regelbundet kan 

föras ut till åkermark som fosforrikt jordförbättringsmedel. 

Tabell 3.4 Möjliga systemlösningar för avlopp. Från VA-utredningen (Wijkmark och Lundberg 2005). 

Det fjärde arbetsgruppsmötet hölls den 7 oktober med Jaan-Henrik Kain, 

MIKA-projektet, som processledare. Den avsatta tiden för mötet var extra 

lång, från 17.30 till 21.00, för att ge utrymme för ordentliga diskussioner 

63



kring alla bedömningar. Även om det gått lång tid sedan det förra mötet 

kom de flesta boende från vårens möten. Tjänstemännen från kommunen 

var fortfarande tre, men som nämnts ovan var två av dem utbytta. 

I SCA/STRAD byggs olika systemalternativ upp utifrån de delsystem 

som ingår. I Sandviken valde vi att beskriva avloppssystemet utifrån fyra 

delsystem (eller beslutsområden med SCA-terminologi): ’Huvudmannaskap’, 

’sortering av olika avloppsfraktioner’, ’tankar och behållare’ samt 

’reningsanläggningar’ (se figur 3.9). 

Figur 3.9 Sju systemalternativ för Sandvikens avloppssystem som de ser ut i 

STRAD. 

Inom vart och ett av dessa fyra delsystem eller beslutsområden finns 

ett antal möjliga lösningar på de problem delsystemet är till för att lösa. I 

Sandviken-fallet var alternativa lösningar för huvudmannaskapet definierade 

som: 

• Kommunal huvudman 

• Samfällighet 

• Enskild förvaltning 

Sorteringsalternativen bestod i: 

• Dubbelspolande separering av urin 

• Torr fekalieseparering och urin till tank 

• Våt separering av urin och fekalier tillsammans till tank 

• Fällning av fosfor till slamavskiljare 

• Ingen separering av olika fraktioner. 

De olika möjliga tanklösningarna var: 

• Urintank 

• Torr fekaliebehållare + urintank 

• Svartvattentank 

64

• Slamavskiljare där fälld fosfor ansamlas 

• Ingen tank 

Reningsanläggningarna, slutligen, var: 



• Det kommunala reningsverket vid Himmersfjärden 

• Lokala minireningsverk 

• Vertikala/horisontella filterbäddar med Leca-fyllning 

• Kompaktfilter/infiltration/markbädd dimensionerad för urinavlastat avloppsvatten 

• Kompaktfilter/infiltration/markbädd dimensionerad för fosforavlastat 

avloppsvatten 

• Kompaktfilter/infiltration/markbädd dimensionerad för BDT-vatten 

Vid sidan om dessa delsystem eller beslutsområden är SCA/STRAD:s 

andra huvudkomponent de utvärderingsområden man ska bedöma systemlösningarna 

gentemot. I Sandviken byggdes dessa utvärderingsområden 

upp genom arbetet med kravspecifikationen under fas ett av processen. De 

utvalda huvudkriterierna var: 

• Smittskydd 

• Recipientskydd 

• Recirkulation av näringsämnen 

• Privatekonomi 

• Kommunekonomi 

• Naturresursförbrukning 

• Robusthet 

• Flexibilitet 

• Brukaraspekter 

• Organisation och juridik 

Till dessa tio utvärderingsområden från kravspecifikationen tillkom ytterligare 

två, ’förtätning’ och ’sluttning’, som är av en annan karaktär än 

de övriga. Förtätning och/eller nyexploatering kan förenklas eller försvåras 

i samband med olika systemalternativ. Målet med att ha med ett sådant 

kriterium var att kunna se hur olika systemalternativ värderas gentemot 

varandra beroende på om man ställer sig positiv eller negativ till en ökad 

exploatering av Sandviken. Kriteriet sluttning var tänkt att föra in de geologisk 

förutsättningar som finns i Sandviken, där delar av bebyggelsen ligger 

på branta bergssluttningar medan andra ligger på planare jordbruks- eller 

skogsmark. Därmed kan man se hur olika systemlösningar värderas ifråga 

om deras potential att fungera under skiftande geologiska förhållanden. 

Dessa två specialkriterier bedömdes först under arbetsgruppsmöte fem. 

För vart och ett av dessa utvärderingsområden talar man om för STRAD: 

s dataprogram vad som är att föredra. För exempelvis ’recipientskydd’ är 

givetvis ett bra recipientskydd det man önskar (’preferred’ i figur 3.10). 

65



Figur 3.10 Definition av ett utvärderingsområde, som de ser ut i STRAD, med 

’bra’ recipientskydd angivet som det eftersträvade. 

Avsikten med SCA/STRAD:s uppdelning av systemet i delområden är att 

man ska ha möjlighet att bedöma dem var för sig, trots att de är nära länkade 

till varandra. På så sätt blir det vid varje tillfälle tydligare, inte bara vad det 

är som bedöms och inte bedöms, utan också vad det är man egentligen tar 

fasta på i sina bedömningar. Alltså ska varje delsystem bedömas utifrån alla 

tio utvärderingsområdena – något som ger tydlighet, men också skapar en 

stor arbetsbörda för arbetsgruppen. 

I STRAD läggs därför beslutsområdena och utvärderingsområdena samman 

till en utvärderingsmatris (se figur 3.11). I matrisen återspeglar varje 

rektangel en bedömningspunkt. Som ett första moment i utvärderingsprocessen 

i Sandviken bedömdes ifall alla utvärderingsområden hade samma 

bäring på beslutsområdena. Arbetsgruppen fann att så inte var fallet. På 

arbetsgruppsmötet ansågs två utvärderingsområden, ’organisation–juridik’ 

och ’förtätning’, vara relevanta för att bedöma ’huvudmannaskap’. ’Sortering’ 

skulle bedömas utifrån fem; privatekonomi, naturresursförbrukning, 

robusthet, flexibilitet och brukaraspekter; ’tank’ utifrån alla tio utvärderingsområdena 

plus ’sluttning. Också ’rening’ ansågs behöva värderas över 

många kriterier där endast ’naturresursförbrukning’ och ’förtätning’ sågs 

som irrelevant. I figur 3.11 markeras de ställen där arbetsgruppen ansåg 

att bedömningar inte behövde göras som smala streck, medan relevanta 

bedömningar är markerade som rektanglar. 

Figur 3.11 STRAD:s utvärderingsmatris. 

66



Efter alla dessa förberedelser kunde så arbetsgruppen gå vidare till att 

sätta igång med själva bedömningsarbetet med början i beslutsområdet 

’huvudmannaskap’. I samband med varje utvärderingsområde hade ett 

kunskapsunderlag producerats av Jan Wijkmark från Verna Ekologi och det 

var även han som presenterade underlaget för gruppen (se figur 3.5 samt 

bilaga 7 för hela underlaget). Generellt skedde detta på ett mycket neutralt 

sätt som inte föreföll påverka gruppens bedömningar av alternativen på 

annat sätt än genom innehållet i kunskapsunderlagen. 

Aktuell för 

alternativen 

Kommunalt Samfällighet Enskilt 

Kommunalt ARV Minireningsverk, Torr urinsortering, 

Fördelar Kommunen är van 

vid detta huvudmannaskap. 

Filterbädd 

Privatpersonen 

slipper engagera 

sig 

Nackdelar Kräver tydlig organisation 

och ansvarsfördelning 

Kan vara svår att 

genomdriva 

6 

Dubbelspolande 

urinsortering, 

Svartvattensortering, 

Direktfällning 

Privatpersonen är själv 

ansvarig. 

Visst engagemang 

krävs från privatpersonen 

Tabell 3.5 Exempel på kunskapsunderlag, här angående bedömningen av ’huvudmannaskap’ 

gentemot utvärderingsområdet ’organisation–juridik’. Från VAutredningen 

(Wijkmark och Lundberg 2005) 

Diskussionerna kring bedömningen av ’huvudmannaskap’ gentemot kriteriet 

’organisation–juridik’ tog lång tid och var relativt snåriga: 

Som privatperson kan man ju gå samman med några av egen vilja, men 

man kan inte tvinga någon. (Boende 4 [B4] enligt den kodning av deltagarna 

som gjordes i enkätutskicket efter processen) 

Här påverkades gruppen givetvis också av att de i det här skedet lärde sig 

en ny metod samtidigt som de skulle bedöma något som de tydligt upplevde 

som abstrakt. En av de boende föreslog att de skulle avvakta med huvudmannaskap 

och återkomma till det senare i processen när de var mer vana 

vid arbetssättet. Processledaren (Jaan-Henrik Kain från MIKA-projektet) 

drev dock på för att gruppen skulle ta ställning till huvudmannaskapet då 

diskussionen man just haft utifrån kunskapsunderlaget fortfarande var 

aktuell för deltagarna. 

Till slut gjordes också en bedömning men först efter det att gruppen 

uttryckligen bett om att få ett ställningstagande från processledaren som 

utgångspunkt. Denne sade då att kommunalt inte är bra, vilket satte igång 

en gruppdiskussion som sedan resulterade i att kommunalt bedömdes som 

bra och samfällighet som mindre bra (se figur 3.12).



Figur 3.12 Värderingen av ’huvudmannaskap’ gentemot kriteriet ’organisation–juridik’. 

För beslutsområdet ’sortering’ gick bedömningarna och diskussionerna 

smidigare. Det märktes att arbetsgruppen började bli van vid verktyget 

och vid situationen i stort. Bedömningen av ’sortering’ gentemot kriteriet 

’privatekonomi’ skötte gruppen i stort sett utan inblandning av processledaren 

(se figur 3.13): 

Jaan-Henrik Kain (JHK): Bedömning på det, någon som har förslag? 

B4: Plus minus noll, det är så låga siffror för de tre första [alternativen]. 

Det är direktfällning som är dyr! 

B11: Höger för de andra, höger, höger! 

Jan Wijkmark (JW): Den fjärde var inte lika dyr? 

Tjänsteman 2 (T2): Den ligger ju närmare de tre första. 

B9: Är det ingen som tycker att ingen ska till ’vänster’? 

B4: Är 300 kronor per år en kostnad? Svartvattnet ska väl ligga i mitten 

och direktfällning till höger. 

B8: Tvåan ska lite till höger, eller är det synvilla? 

T2: Så där! 

JHK: Är alla nöjda? 

T2: Ja! 

Figur 3.13 Värderingen av ’sortering’ gentemot kriteriet ’privatekonomi’. 

Värderingen av ’sortering’ gentemot kriteriet ’naturresursanvändning’ fick 

en mycket snabb behandling och bedömning – men huvudsakligen utifrån 

68



en persons inriktning. Ingen av mötesdeltagarna protesterade dock mot 

detta. Flera var däremot inblandade i diskussionerna kring ’robusthet’, 

’flexibilitet’ och ’brukaraspekter’: 

JHK: Förslag till bedömningar av robusthet? 

B4: Torrt är ju bra, mindre ledningsdragning. 

B11: Det tar ut varandra. 

B9: Ingen kan väl ifrågasätta att det konventionella systemet skulle 

vara annat än mest robust, alla de andra är ju under utveckling eller 

stenåldersmodeller! 

Trots, eller kanske beroende på, diskussionerna kring ’robusthet’ och 

’brukaraspekter’ blev processledaren tvungen att tolka diskussionen till 

bedömningar – bedömningar som dock sedan justerades av arbetsgruppen. 

För ’flexibilitet’ gjorde gruppen dock själv löpande bedömningar samtidigt 

som diskussionen utvecklades. Sammantaget kan man säga att arbetsgruppen 

inte tvekade att göra egna bedömningar för ’sortering’ gentemot något 

av de fem utvärderingsområden som valts ut som relevanta. 

Därefter gick arbetet över till beslutsområdet ’tank’. Inom detta delsystem 

gjorde gruppen också bedömningar under relativt bred medverkan. I 

anslutning till kriteriet ’recipientskydd’ påtalades dock att det var svårt att 

tycka något – här ville arbetsgruppen höra vad Jan Wijkmark själv, i rollen 

som expert, hade att säga om vad som är bra och vad som är dåligt: 

T1: Det här är det svårt att tycka om, skulle inte du [riktat till konsulten 

Jan Wijkmark] kunna säga lite om hur det är här? 

B8: För vi vet ju inte riktigt vad som är bra och vad som är dåligt… 

Samtidigt började dock gruppen direkt, i dialog med Jan Wijkmark, att 

diskutera de bedömningar han föreslog, så inte heller här fanns någon stor 

tveksamhet att göra bedömningar. Vid utvärderingsområdet ’naturresursförbrukning’ 

ville gruppen snabbt vikta detta som ’ganska ointressant’. Vidare, 

när tankarnas ’robusthet’ diskuterades kom snabbt behovet av att få fram 

någon intresserad lantbrukare som mottagare av urinen upp: 

T1: Jag har inte lyckats hitta en bonde som tar min urin från min egen 

tank… 

Trots osäkerheten i avsättningsmöjligheter för urinen skedde dock bedömningarna 

mycket snabbt efter en kort diskussion. I bakgrunden fanns dock 

en tidigare diskussion om möjliga återbrukare av urinen där kommunens 

dialog med lantbrukare indikerat att intresse finns. Överlag märktes det 

nu att arbetsgruppen var mer driven i arbetssättet. Det var dock också så 

att tidsaspekten började få inflytande i det här skedet eftersom mötestiden 

började gå mot sitt slut. Diskussionen kring ’brukaraspekter’ på tankinstallationer 

blev hursomhelst mycket kort. Den efterföljande diskussionen kring 

’organisation–juridik’ kom att handla om huruvida det sammantaget är en 

fördel eller nackdel att ha en tank sett till det här kriteriet: 

69



JHK: Det blir ju lite problematiskt om fördelar och nackdelar tar ut varandra. 

B4: Ingen tank till vänster 

T1: Men om man har två strömmar som man sorterat måste det vara 

mer organisationsproblem än om man bara har urin. 

T3: Men det var ju bara tanken vi pratade om. 

Bedömningar skedde dock av de olika systemalternativen även gentemot 

kriteriet ’organisation–juridik’ (se figur 3.14). Det var dock nödvändigt att 

löpande klarlägga vad som ingick i respektive kriterium. Som ett exempel 

skulle genomförandeaspekter in under ’organisation–juridik’ och inte under 

kriteriet ’brukaraspekter’, där arbetsgruppen ibland spontant tenderade att 

lägga det. 

Figur 3.14 Värderingen av ’tank’ gentemot kriteriet ’organisation–juridik’. 

Då det fjärde arbetsgruppsmötet avslutades hördes enbart positiva kommentarer 

om arbetssättet från deltagarna, exempelvis: ’Himla kul [data-] 

program, det här kan man ha mycket kul med’; ’konstruktivt tänkande det 

här’; och ’fördel att höra andras kommentarer samtidigt och inte bara sitta 

hemma och tycka och tänka’. Ett praktiskt önskemål från deltagarna var 

dock att man ville få ut kopior av kunskapsunderlaget så att de inte var så 

beroende av att se vad som visas på OH-apparaten – en maskin som för 

övrigt var ålderstigen och presterade bild av mycket dålig kvalitet. 

En annan aspekt som underströks av det som hände under mötet var 

svårigheten att veta utifrån vilka omständigheter man ska bedöma de olika 

systemlösningarna – utifrån den lokala och specifika situationen hos var och 

en av deltagarna, utifrån hela Sandviken-området eller utifrån vad som är 

bäst i ett vidare plan, till exempel för Södertälje, Sverige eller världen. Här 

var instruktionen att bedöma utifrån den situation som är under diskussion, 

det vill säga vad som är bäst för hela Sandviken. Dock påpekade flera av de 

boende att just det är ett problem i Sandviken eftersom området består av 

så helt olika typer av delområden. Instruktionen förblev dock, av praktiska 

skäl, ändå att bedömningarna skulle ske med tanke på Sandviken som helhet 

och att olikheterna delvis skulle komma att kompenserar vid behandlingen 

av kriteriet ’sluttning’ i slutet av processen. 

0

3.4.8 Arbetsgruppsmöte fem 



Mellan arbetsgruppsmöte fyra och fem justerades kunskapsunderlagen och 

arbetsupplägget något i samverkan mellan Verna Ekologi och MIKA-forskarna. 

Huvudinriktningen på arbetet låg dock kvar. Det sista arbetsgruppsmötet 

hölls den 21 oktober 2004. Eftersom möte fyra inte hunnit så långt 

i bedömningsarbetet som var planerat, kom arbetsmöte fem till stor del att 

handla om att fortsätta fram till målpunkten. 

Arbetet från föregående möte fortsatte därför ganska omgående med bedömningar 

av beslutsområdet ’rening’ utifrån nio av utvärderingsområdena. 

För kriteriet ’smittskydd’ hade gruppen en relativt bred diskussion där processledaren 

så småningom tolkade gruppens diskussion till bedömningar. Då 

det gäller kriteriet ’recipientskydd’ var gruppen redan under det förra mötet 

– i anslutning till bedömningen av ’tank’ – tveksam till om detta kriterium 

var en bedömningsfråga och samma diskussion kom upp här. Processledaren 

argumenterade för att ha med ’recipientskydd’ eftersom det alltid går att 

bedöma om skyddet är tillräckligt med de regler som finns idag eller om 

det ska gå längre än lagstiftningen. Gruppen gjorde slutligen en bedömning 

för recipientskydd utan att kalla på konsulten, vilket man ju gjorde under 

bedömningen i anslutning till beslutsområdet ’tank’ (se figur 3.15). 

Figur 3.15 Värderingen av ’rening’ gentemot kriteriet ’recipientskydd’. 

Kriteriet ’recirkulation’ bedömdes mycket snabbt och av ett fåtal personer. 

’Privatekonomi’ genererade diskussion kring vad som ska inkluderas och 

inte. Fastighetsskattens utveckling beroende på hur vatten- och avloppsfrågan 

är löst, ska det ingå? En eventuell privatisering av VA-systemen i 

Sverige, kommer det att påverka taxorna? Den första frågan bestämdes ligga 

utanför diskussionen även om den har klara kopplingar. Den sistnämnda 

frågan bedömdes ligga ännu längre bort eftersom det är en mycket långsiktigt 

fråga som inte är aktuell just nu. 

För utvärderingsområdena ’naturresursförbrukning’ och ’flexibilitet’ strävade 

processledaren efter att gruppen skulle uttala tydliga bedömningar. För 

’robusthet’ blev processledaren ändå tvungen att gå in och tolka gruppens 

diskussion till bedömningar. Kring ’organisation–juridik’ var det slutligen 

1



lite oklart om vad som skulle ingå eller inte för delsystemet ’rening’, men 

en bedömning skedde till slut. 

Under alla dessa värderingar under mötena fyra och fem bestämdes också 

vilken vikt varje bedömning skulle ha jämfört med övriga bedömningar, det 

vill säga vilket genomslag varje bedömning skulle få då datorprogrammet 

beräknade rankningen mellan de sju systemalternativen (se kapitel 3.2). Då 

bedömningsarbetet fortskred förändrades alltså den neutrala utgångspunktsviktning 

som kunde ses i figur 3.11 ovan allteftersom förändrade vikter 

tilldelades de olika skärningspunkterna mellan beslutsområde och utvärderingsområde 

(se figur 3.16) – där breda rektanglar återspeglar att en stor 

vikt fästes vid bedömningen och smalare rektanglar att bedömningen ansågs 

vara mindre väsentlig. Kolumnen längst till höger visar den sammantagna 

vikten för varje utvärderingsområde. Man kan här se att arbetsgruppen fann 

’privatekonomi’, robusthet’, ’brukaraspekter’ och ’organisation–juridik’ 

vara de viktigaste och tyngsta utvärderingsområdena. I höger kolumnen 

finns också möjlighet att justera viktningen om något kriterium fått för stor 

eller för liten vikt jämfört med de övriga. 

Figur 3.16 STRAD:s utvärderingsmatris där de olika bedömningars vikter syns. 

Bred rektangel innebär att stor vikt lagts vid den bedömningen, smal rektangel 

att den setts som mindre betydelsefull. Smala streck indikerar bedömningar som 

inte setts som relevanta och därför inte utförts (jämför med figur 3.11 ovan). 

Så fördes då utvärderingsarbetet i mål till sist. Det fanns dock ett antal 

faktorer kvar som hade kommit upp under diskussionerna och som antogs 

påverka bedömningen av det framtida VA-systemet i Sandviken – faktorer 

som inte hade kunnat hanteras i kunskapsunderlaget. Sådana osäkerheter 

noterades löpande under både möte fyra och möte fem. I slutet av möte 

fem fanns därmed en lista på kvarstående osäkerheter som det inte funnits 

underlag för, eller osäkerheter som var svåra att få fram kunskap omkring 

(se tabell 3.5). 

2

Sakområde Osäkerhet 

Återföring av 

näringsämnen 



Organisation för återförande av näringsämnen? Finns den? 

Kommunens kostnader för återföring? Hur stora är de? 

Avnämare för utsorterat urin? Finns det villiga lantbrukare? 

Läkemedelsrester i avloppsvattnet, urinet och fekalierna? 

Vilka är mängderna och farorna? 

VA-taxan Anslutningskostnad till kommunalt VA? Hur stor är den? 

Blir det särtaxa för Sandviken? Vilken blir kostnaden då? 

Privatiseringar av VA-systemen? Förändras kostnaderna då? 

Övriga Statusen på befintliga VA-anläggningar? Hur ser de ut? 

Hur hantera dåliga anläggningar under genomförandeprocessen 

av nya lösningar? 

Tillgång på mark för markbäddar? Finns det? Vilken ersättning 

till markägare? 

Ansluta ett lokalt nätet till det kommunala? Vilka möjligheter 

finns? 

Utfallet av den fördjupade översiktsplanen? Vilken blir den 

framtida utbyggnaden? 

Tabell 3.5 Arbetsgruppens lista på kvarvarande osäkerheter i slutet av processen. 

Osäkerheterna rörde olika områden. Fyra hade att göra med oklarheter 

i anslutning till återföringen av näringsämnen till åkermark – frågor kring 

organisation, kommunala kostnader, problemen med läkemedelsrester samt 

vilka lantbrukare som vill ta emot. De sistnämnda ska finnas i kommunen, 

men det finns också bevittnade svårigheter i andra kommuner att bli av med 

urin från ställen som har urinsortering idag. Tre andra osäkerheter hade att 

göra med VA-taxan, där det framförallt är politiska beslut styr. Kostnaden för 

de boende i Sandviken för en anslutning till kommunalt VA kunde inte specificeras 

under processens gång, inte heller kunde frågan om särtaxa skulle 

tillämpas besvaras. En eventuell privatisering av VA-systemen i Sverige 

fanns också med i gruppens diskussioner men bedömdes inte som aktuell 

i dagsläget – jämfört med exempelvis frågan om anslutningskostnader var 

detta alltså en osäkerhet av låg angelägenhetsgrad. Bland övriga osäkerheter 

visste vi mycket litet om kvalitén på befintliga VA-anläggningar, om 

hur akut dåliga anläggningar skulle hanteras inom den närmaste framtiden 

samt om ett lokalt näts möjligheter att anslutas till det kommunala nätet. 

Slutligen var förstås utfallet av det pågående arbetet med den fördjupade 

översiktsplanen av stor betydelse valet av VA-system men där är ju VAutredningen 

i sig en del av den processen. 

I STRAD finns ett sätt att mer systematiskt hantera sådana osäkerheter. 

Genom att studera en osäkerhet mer i detalj kan man kartlägga vilken typ 

den är. Är den beroende av mer faktakunskap, är den avhängig beslut som 

fattas av aktörer utanför den arbetsgrupp man för tillfället tillhör eller 

handlar det helt enkelt om att man är osäker på vilka värderingar (vilka 

politiska ställningstaganden) som bör styra beslutsprocessen? Vidare kan 

man också utforska olika möjligheter att avhjälpa osäkerheten – vilka 

kostnader de medför, om det uppstår förseningar och hur stor vinst man gör 

genom att bearbeta osäkerheten. För exempelvis osäkerheten ’kostnad för 

3



anslutning till kommunalt VA’ kunde vi se att detta var en osäkerhet som låg 

i gränslandet mellan omvärldskunskap (UE) och beslut som fattas utanför 

VA-utredningen (UR). I ett försök att hitta omvärldskunskap kom vi snabbt 

fram till att rätt tjänsteman borde tillfrågas (Eva Lehto) och att detta skulle 

göras omgående av Jan Wijkmark (se figur 3.17). Vi kunde också se att detta 

varken skulle kosta tid eller pengar och att vinsten skulle bli ganska stor. 

Däremot kunde det vara så att beslut om detta (UR) ännu inte var fattade 

och att tjänstemannen därmed inte skulle kunna ge definitiva svar. 

Figur 3.17 En detaljbild av osäkerheten ’kostnad för anslutning till kommunalt 

VA’. 

Vilket blev då resultatet av arbetet med STRAD då de tio första utvärderingområdena 

var avklarade, det vill säga utan att utvärderingsområdena 

’förtätning’ och ’sluttning’ finns med? Den första samlade rankningen 

mellan de sju olika systemalternativen visade att kommunalt VA tydligt 

hade bedömts som det mest fördelaktiga alternativet (se figur 3.18). Därefter 

följde tre ganska likvärdiga alternativ, där den samfällda lösningen 

med ett gemensamt Leca-filter låg bäst till, tätt följd av den torra enskilda 

avloppslösningen och det samfällda minireningsverket. Den enskilda lösningen 

med direktfällning av fosfor med hjälp av kemikalier bedömdes som 

klar minst fördelaktig. Eftersom utvärderingsområdena ’privatekonomi’ 

och ’kommunekonomi’ bedömdes återspegla delvis motstående intressen, 

gjordes den här rankningen med kriteriet ’kommunekonomi’ undantaget 

från beräkningen. Man kan beskriva det som att denna första rankning hade 

mer av ett boendeperspektiv. 

Figur 3.18 Helhetsvärdering med utvärderingsområdena ’kommunekonomi’, 

’förtätning’ och ’sluttning’ undantagna. 

4



Då ’privatekonomi’ byttes ut mot ’kommunekonomi’ blev utfallet delvis 

annorlunda. Kommunalt VA behöll en något förstärkt ledning (se figur 

3.19). Den torra lösningen föll ner till att dela plats med det samfällda 

minireningsverket och skillnaderna mellan de enskilda alternativen blev 

generellt något mindre. Den här rankningen kan även i princip ses som 

en rankning utan att den ekonomiska värderingen finns med, eftersom 

skillnaderna mellan alternativen i jämförelsen gentemot kriteriet ’kommunekonomi’ 

var mycket små. 

Figur 3.19 Helhetsvärdering med utvärderingsområdena ’privatekonomi’, ’förtätning’ 

och ’sluttning’ undantagna. 

Vid en rankning med ett uttalat miljöfokus – där enbart utvärderingsområdena 

’smittskydd’, ’recipientskydd’, ’recirkulation’ och ’naturresurser’ 

– fanns med, visade det sig att de två samfällda lösningarna var i princip 

likvärdiga med den samfällda Leca-filterlösningen som etta (se figur 3.20). 

Den torra lösningen och svartvattentanken fick en mittplacering medan den 

dubbelspolande toaletten med urintank samt direktfällningen av fosfor hamnade 

sist. Spannet mellan de olika alternativen var dock här mycket mindre, 

det vill säga skillnaderna var mindre än vid helhetsbedömningen. 

Figur 3.20 Helhetsvärdering med miljöfokus – enbart inkluderande utvärderingsområdena 

’smittskydd’, ’recipientskydd’, ’recirkulation’ och ’naturresurser’. 

Då vi istället försöket åstadkomma ett brukarfokus – med utvärderingsområdena 

’robusthet’, flexibilitet’, ’brukaraspekter’, ’organisation–juridik’ 

medtagna – ökade skillnaderna igen (se figur 3.21). Återigen var kommunalt 

VA tydlig vinnare. Däremot rankades här de enskilda lösningarna med torr 

fekaliehantering respektive dubbelspolande urinseparering som bättre än 

de två samfällda lösningarna. 

5



Figur 3.21 Helhetsvärdering med brukarfokus – enbart inkluderande utvärderingsområdena 

’robusthet’, flexibilitet’, ’brukaraspekter’, ’organisation–juridik’. 

Om samma brukarorienterade procedur gjordes om, men med tillägg av 

kriteriet ’privatekonomi’, kvarstod i princip samma rankning men skillnaderna 

mellan alternativen jämnades ut (se figur 3.22). 

Figur 3.22 Helhetsvärdering med brukarfokus – nu även inkluderande kriteriet 

’privatekonomi’. 

Under slutet av arbetsgruppsmöte fem arbetade vi även med bedömningar 

utifrån de två specialkriterierna ’förtätning’ och ’sluttning’. ’Förtätning’ behövde 

tillämpas på ett särskilt sätt eftersom det här i praktiken var omöjligt 

att komma fram till konsensus inom arbetsgruppen: Många var helt emot 

ytterligare exploatering, andra var för exploatering, medan tjänstemännen 

inte ville ta ställning för att inte föregripa resultaten från den fördjupade 

översiktsplanen. Däremot var det inte svårt att komma överens om en 

bedömning om hur de olika alternativen påverkade exploateringsfrågan, 

där vi valde att låta ’huvudmannaskap’ representera en bedömning av förtätningsfrågan 

som helhet (se figur 3.23). 

Figur 3.23 Värderingen av ’huvudmannaskap’ gentemot kriteriet ’förtätning’. 

6



Därefter kunde systemalternativen prövas utifrån en tudelad värdering, 

en där förtätning och exploatering sågs som bra, en där det sågs som negativt 

(se figur 3.24). 

Figur 3.24 Utvärderingsområdet ’förtätning’, där denna dels ses som positiv 

(till vänster), dels som negativ (till höger). 

Resultatet av denna värdering visade att försprånget för kommunalt VA 

minskade om man ser förtätning som negativt, vilket var ett tämligen väntat 

resultat (se figur 3.25). Den inbördes rankningen mellan de övriga alternativen 

förändrades inte. Däremot blev skillnaderna mellan de två värderingarna 

– för och emot förtätning – kanske något mindre än väntat. 

Figur 3.25 Sammantagen värdering av de sju systemalternativen gentemot kriteriet 

’förtätning’. Den vänstra bilden visar hur rankning blir om man ser förtätning 

och exploatering som positivt, den högra om man ser det som negativt. 

Arbetet med kriteriet sluttning var däremot mindre lyckosamt. Det som 

först antogs vara en ganska enkel bedömning blev till slut omöjlig att slutföra. 

Då kriteriet började diskuteras mer ingående visade det sig att olika 

fysiska aspekter tenderade att ta ut varandra och att det var svårt att väga 

samman dem till en samlad bedömning där de olika systemalternativen 

skilde sig nämnvärt från varandra. Av tidsbrist fanns inte heller möjlighet 

att gå vidare med denna frågeställning, exempelvis genom att splittra upp 

’sluttning’ i två olika kriterier som bättre skulle ha kunnat återspegla hur 

de olika systemalternativen kunde fungera i relation till Sandvikens fysiska 

förutsättningar. Tyvärr innebar detta att de geologiska och rumsliga kriterierna 

ej kom med i bedömningsarbetet. 

Som nämnts ovan finns i STRAD möjligheten att justera viktningen för 

de olika utvärderingsområdena, exempelvis om något kriterium fått för stor 

eller för liten vikt jämfört med de övriga (se högerkolumnen i figur 3.16). I 

slutet av arbetsgruppsmöte fem hann arbetsgruppen också med att utnyttja 

denna finess för att på så sätt se hur utfallet av rankningsproceduren påverkades 

av om viktningen mellan utvärderingsområdena förändrades. Detta 

kan betraktas som en slags känslighetsanalys av de resultat man hade fått 

fram – hur väl de stod sig om man förändrade viktningen på olika sätt. 

I slutet på arbetsgruppsmötet fick de boende i en minienkät skriva ned 

vilket alternativ de personligen skulle vilja se infört i Sandviken. Av de nio 

boende som deltog på det sista mötet ville sju ha kommunalt VA, en ha en



enskild våt lösning och en ha en torr lösning. De båda sistnämnda var fritidshusägare. 

Av de sju som ville ha kommunalt VA är en fritidshusboende och 

en är markägare med intresse för att stycka av mark i en eventuella framtida 

exploatering av området. Med utgångspunkt i denna lilla enkät kan man 

se att den slutliga rankningen (se figur 3.18 ovan) ganska väl avspeglade 

gruppmedlemmarnas individuella ställningstagande, även om de samfällda 

lösningarna egentligen inte förespråkades av någon av de boende, varken 

i minienkäten eller under mötenas alla diskussioner. 

På grund av en allt mer ökande tidsbrist var vi tvungna att avsluta arbetsgruppsmöte 

fem relativt abrupt, vilket inte tillät någon längre utvärderande 

diskussion med arbetsgruppen om arbetssättet. Liksom efter arbetsgruppsmöte 

fyra var dock flera av deltagarna nöjda med metoden och tyckte det 

varit spännande att arbeta på det här strukturerade sättet. 

3.4.9 Efter arbetsgruppsmötena 

Efter det att arbetsgruppens arbete hade avslutats tog Verna Ekologi vid 

och genomförde en VA-utredning där en djupare analys gjordes av de tre 

alternativ arbetsgruppen rankat som de mest fördelaktiga, det vill säga kommunalt 

VA, samfälld(a) anläggning(ar) med Leca-filter och den enskilda 

torra lösningen. Konsulterna på Verna Ekologi accepterade alltså arbetsgruppens 

bedömningar som tillräckligt relevanta för att ligga till grund för 

det fortsatta utredningsarbetet: 

Det är viktigt att framhålla att denna värdering är arbetsgruppens och 

inte konsultens. Det är möjligt att vårt val hade fallit på andra alternativ, 

men det vore fel av oss att inte följa arbetsgruppens åsikt. (från den 

färdiga VA-utredningen, se Wijkmark och Lundberg 2005). 

VA-utredningen (Wijkmark och Lundberg 2005) överlämnades (beroende 

på sjukdom) något försenad till Södertälje Kommun i februari 2005. 

Kommunen verkar dock, oavsett den ofrivilliga förseningen, inte ha någon 

större fart på processen. I skrivande stund är det inte alls klart vad kommun 

kommer att göra som nästa steg efter det att VA-utredningen är mottagen. 

Kommunens representanter kan/vill i dagsläget därför heller inte uttala 

sig om huvudsakliga styrkor och svagheter i arbetssättet och huruvida de 

skulle välja att arbeta på det här sättet igen. De inväntar fortfarande vad 

som kommer att följa internt i kommunorganisationen och vill avvakta med 

att dra vidare slutsatser. 

Efter serien av arbetsgruppsmöten har inte heller några formella möten 

ägt rum mellan Södertälje Kommun, Verna Ekologi och MIKA-projektet. 

Verna Ekologi och en av MIKA-forskarna har dock tillsammans presenterat 

projektet vid ett seminarium arrangerat av Regionplane- och trafikkontoret 

(RTK) på Stockholms Läns Landsting den 18 februari 2005. Detta gav 

tillfälle till ett uppföljande samtal mellan Verna Ekologis representant 

Jan Wijkmark och MIKA-projektets Henriette Söderberg. Även om detta 

samtal inte fördes i form av en intervju 7 . är det är ändå av intresse att återge 

erfarenheterna av Sandviken-projektet ur konsultens perspektiv (Wijkmark 

2005). 

…och därför inte har samma höga status som övrigt empirimaterial i studien. 

8



För Verna Ekologi har Sandviken-projektet av flera skäl inte varit att 

betrakta som en vanlig VA-utredning. För det första var beställaren, Södertälje 

Kommun, ovanligt ambitiös i sin vilja att integrera boende i utredningsprocessen. 

För det andra, att samarbeta med forskningsprojekt under 

pågående utredning är heller inget de brukar göra. Sådant ställer krav på 

extra samordning, tid till samarbete, utformning av underlag och ständig 

dialog. Detta innebar, å ena sidan, merkostnader som Verna Ekologi inte 

har fått full kostnadstäckning för. Å andra sidan bedömer de dock att de 

lärdomar Verna Ekologi har fått genom projektet har varit så värdefulla att 

full kostnadstäckning inte var nödvändigt. 

Jan Wijkmark antog också att det ur Södertälje Kommuns perspektiv har 

blivit en större merkostnad än vad som kalkylerades från början. Konsulterna 

på Verna Ekologi tror dock att merarbetet kan ge stora besparingar i 

fortsättningen av processen. De bedömer att risken för överklagande och 

en låst process nu är lägre än vid en mer konventionell VA-utredning för 

omvandlingsområden. Dessutom har nu även kommunens aktörer, precis 

som Verna Ekologi och MIKA-forskarna, fått mer erfarenheter av den här 

typen av processer – en mycket värdefull erfarenhet eftersom ämnet ’VA i 

omvandlingsområden’ är politiskt hett samtidigt som det behöver hanteras 

på ett pragmatiskt och reflekterat sätt. En av de kritiska frågorna inför och 

under processen var dock, enligt Jan Wijkmark, tjänstemännens roller i 

arbetsgruppen. Det mandat de satt på var oklart och nu efter processen 

fortsätter mandatet att vara oklart. 

Att det varit en lärandeprocess för kommunen, Verna Ekologi och MIKAforskarna 

har alla dessa aktörer vittnat om under samtal efter det att processen 

var avslutad. Det har dock också varit av intresse att bättre stämma av 

vad de boende ansåg om STRAD efter processens avslut. Därför skickade 

MIKA-projektet ut en slutenkät om processen till boendedeltagarna i arbetsgruppen. 

Svar inkom från sex av de tolv mottagarna. På den allmänna 

frågan ’Skulle du kunna tänka dig att arbeta på ett liknande sätt i ett annat 

ärende?’ var svaren ’Ja, men helst med möjlighet att komma till ett beslut’, 

’Ja, absolut’, ’Ja’, ’Ja, gärna’, ’Det beror på utfallet av den här processen’ 

och ’Ja’. De största nackdelar som upplevdes var kopplade till osäkerheten 

kring vad som skulle komma att ske efter arbetsgruppens avslut. Önskemål 

om ett mindre rörigt dataprogram togs också upp av en av de boende, vilket 

var den enda kommentaren kring just mjukvaran. 

Något som förvånade lite med tanke på att relativt mycket tid hade lagts 

på arbetsmötena var att två stycken av de boende ville ha haft fler möten 

och längre tid för mötena. Två personer påtalade också det faktum att 

det är relativt lätt för enskilda personer att påverka utfallet av sådana här 

processer genom att vara tongivande och påstridiga. De ansåg därför att 

kompletteringar till arbetsgruppens bedömningar borde ha skett på något 

sätt. Som motargument från MIKA-forskarnas sida kan sägas att de som 

varit tongivande inte fått mothugg från de övriga i arbetsgruppen trots att 

gott om utrymme lämnats för andra att komma in med argument. I fråga 

om den allmänna representativiteten i arbetsgruppens arbete kan ett viss 

stöd hämtas från VA-enkäten som skickades ut till alla boende i början av 

2004. Även om det inte alls är på den detaljeringsnivå där arbetsgruppen 

9



har jobbat så ger VA-enkäten en fingervisning om vad de boende tycker 

och tänker. Utifrån den kan man därför se att argument och viljeinriktning 

ungefär överensstämmer med de värderingar och beslut som har fattats 

under arbetsgruppsmötena. 

Alla sex som svarade på slutenkäten vittnade om att de pratat om processen 

med grannar i området. En fördel som också lyftes fram med arbetssättet 

var att det har resulterat i ökade sociala kontakter med grannarna. Man 

har fått tillfälle att prata mer med grannarna och har haft något att samlas 

kring. Andra fördelar som kom fram i slutenkäten var att de boende nu 

kände sig kunnigare i VA-frågor och att det varit utvecklande att tvingas 

till att diskutera och tänka såpass uppdelat som SCA/STRAD-metoden 

förespråkar. 

Inledningsvis inte fanns något uttalat syfte med processen i Sandviken. 

Den avslutande frågan i slutenkäten handlade därför om vad deltagarna 

upplevt vara processens syfte. Frågan innehöll en lista med sex typer av 

syften: 

1. Ökad kvalité på beslutsunderlaget. De boende medverkan syftade till att 

förbättra det slutliga beslutsunderlagets kvalité. 

2. Förenklad implementering. De boendes medverkan syftade till att förenkla 

genomförandet av kommande beslut av kommunen. 

3. Utbildning och information. De boendes medverkan syftade till att de 

skulle utbildas och informeras i VA-frågor. 

4. Konflikthantering. De boendes medverkan syftade till att hantera och 

bearbeta konflikter mellan olika intressen (intressen som representeras 

av personer och/eller organisationer). 

5. De boendes medverkan syftade till att de boendes värderingar och uppfattningar 

skulle vara med och forma planeringsprocessen. 

6. De boendes medverkan arrangerades för att öka förtroendet för kommunen 

som organisation. 

De svarande uppmanades att markera vilka syften de tyckte processen 

hade mött och, om de ville, även rangordna mellan syftena. 

Ett av de mer utförliga svaren rangordnar inte utan kommenterar istället 

de olika syftena. Denna boende (B9) såg syfte nummer 1 som önskvärt och 

har en förhoppning om att det även har blivit syftet med hela processen. 

Syfte nr 4 ser B9 som omöjligt, syfte nr 6 som möjligt och syfte nr 3 som 

en positiv eventuell spin-off effekt. Det saknas dock fortfarande, enligt B9, 

förutsättningar för syfte nr 2. Syfte nr 5 finns det inget egenvärde i, varför 

B9 ifrågasätter varför man överhuvudtaget ska ha ett sådant syfte. 

Syfte nr 5 rankas annars högst av två andra av de sex svarande, med 

syfte 1 på andra plats, resterande tre boende rankar syfte 1 högst med syfte 

nr 5 eller nr 3 på andra plats. Bland de fyra som inkluderat syfte nr 6 i en 

rankning kommer det alltid på sista plats. 

I ett av svaren på den här frågan stod det även ’Vem är huvudman för 

processen?’ – en fråga som i slutet av processen sammanfattar många av 

de komplikationer som uppstått vad gäller syfte och ansvarsfördelning. En 

80



huvudinriktning har varit klar hela tiden men att deltagarna kan uppleva 

ett oklart huvudmannaskap i processen är inte förvånande. Intressant att 

notera är att syfte nr 2, förenklad implementering, hamnade långt ner i 

rankningen över lag. 

81



4 Analys 

I kapitel två och tre ovan finns de två fallstudierna beskrivna med sina 

diskussioner och bedömningar av olika avloppssystem. Här i kapitel fyra 

kommer analysen av detta fallstudiematerial att presenteras. Kapitlet inleds 

med en beskrivning av det ramverk som har använts under analysen. Därefter 

följer själva analysen av fallstudierna, uppdelad på fyra teman: 

• Beslutsunderlagets kvalitet och funktion 

• Multikriteria-verktygens funktion och inflytande 

• Typ och grad av deltagande 

• Integration av kunskapsområden 

I kapitel fem diskuteras slutligen de sammanfattande slutsatser vi har 

dragit utifrån resultaten av våra fallstudier. 

Under denna analys är det viktigt att komma ihåg att Surahammarfallet, 

på grund av att den anslutande LIP-ansökan blev avslagen, inte riktigt blev 

en ’skarp’ planeringssituation. Detta påverkade naturligtvis hela processen 

liksom möjligheten att göra en jämförande analys med Sandvikenfallet. I 

ett skarpt läge hade dessutom möjligheten att rekrytera deltagare, och även 

deltagarnas närvarograd, sannolikt varit större. Trots detta bedömer vi att 

värdefulla lärdomar ändå är möjliga att dra från båda fallstudierna och från 

jämförelser mellan de båda fallen – särskilt om vi sätter dem i relation till 

våra erfarenheter från andra liknande fallstudier vi har genomfört under de 

senaste åren (se kapitel 5). 

4.1.Ett.ramverk.för.analys 

Som diskuterats i kapitel 1.2.3 ovan har vi använt oss av fallstudieutvärdering 

som metod för vår analys av de två multikriteria-verktygen. Analysen 

har varit kriteriarefererande (GAO 1991), det vill säga verktygens funktion 

har jämförts med ett antal kriterier, vilka har ställts upp på förhand av 

forskargruppen. På så sätt har vi kunnat föra en diskussion kring i vilken 

utsträckning multikriteria-processen förefaller att uppfylla dessa kriterier. 

Analysramverket omfattar dels själva verktygens prestanda, dels den processmiljö 

där verktygen har använts. I samband med processmiljön behandlas 

frågor kring kunskapsunderlagen och deltagandet. Den sista kriteriegruppen, 

’integration av kunskapsområden’, handlar i mycket om interaktionen 

82



mellan multikriteria-verktygen och processmiljön. Nedan följer en närmare 

beskrivning av de kriterier vi valt för att värdera NAIADE- och STRADprocesserna. 

4.1.1 Beslutsunderlagets kvalitet och funktion 

Dessa kriterier handlar om utformningen av, kvalitén på samt användbarheten 

hos det beslutsunderlag som dels utgör ramverk för och dels levererar 

input in i multikriteria-processen: 

• Processen gör det möjligt att formulera (nya) utvärderingsområden (det 

vill säga huvudkriterier) för värdering av olika VA-alternativ. 

• De uppsatta utvärderingsområdena uppfattas som begripliga. 

• Utvärderingsområdena uppfattas som relevanta. Avser särskilt de utvärderingsområden 

som ställts upp på förhand av Urban Water-programmet 

(Surahammar) respektive Verna Ekologi (Sandviken). 

• Det kunskapsunderlag som belyser olika VA-systems prestanda, kvalitéer 

och negativa sidor inom de skilda utvärderingsområdena uppfattas som 

begripligt. 

• Kunskapsunderlaget uppfattas som relevant och av lämplig omfattning. 

• Kunskapsunderlaget möjliggör strukturerade bedömningar inom samtliga 

utvärderingsområden. Om det skiljer sig mellan olika utvärderingsområden: 

Vilka och varför dessa? 

4.1.2 Multikriteria-verktygens funktion och inflytande 

Här behandlas NAIADE:s och STRAD:s funktion och användbarhet som 

interaktiva verktyg i själva process-situationen: 

• Multikriteria-verktyget fungerar väl rent tekniskt. Vad fungerar respektive 

fungerar inte? 

• Verktyget klarar flexibelt av att hantera de behov som uppstår under 

arbetsmötenas diskussioner. Vad går bra och var uppstår det problem? 

• Gruppen av deltagare förstår multikriteria-verktyget. Vad förstår de och 

vad förstår de inte? Måste deltagarna förstå verktyget? 

• Gruppen av deltagare litar på de resultat som verktyget genererar. Varför 

respektive varför inte? Måste de lita på resultatet? 

4.1.3 Typ och grad av deltagande 

Denna kriteriegrupp diskuterar anledningen till, formerna för och resultaten 

av deltagande i de två planeringsprocesserna: 

• Vilka var argumenten för ett brett deltagande på förhand? 

• Vilket blev huvudsakliga syftet med deltagandet? 

• Vilka grupper fanns representerade? 

• Vilka deltagare var aktiva? 

• Upplägget av multikriteria-processen stödjer deltagande och kommunikation 

på lika villkor för alla. På vilket sätt? 

83



• Ett brett deltagande för in lokal kunskap. Vilken typ av kunskap förs 

in? 

• Multikriteria-processen möjliggör och stödjer kommunikation mellan 

deltagarna. Vilken typ av kommunikation uppstår? Om inte, vilka är 

hindren? 

• Finns det kopplingar in i de (kommunala) organisationer som är verksamma 

utanför den lokala VA-planeringsprocessen? På vilket sätt? 

• Tas resultaten från processen tillvara i ‘apparaten’ – i den traditionella 

kommunala organisationen? Varför? På vilket sätt? 

4.1.4 Integration av kunskapsområden 

Dessa kriterier berör dels hur innehållet i utvärderingsområden och 

kunskapsunderlag sätts i bruk av deltagarna med hjälp av multikriteriaverktygen, 

dels det lärande som sker och de beslut som fattas baserat på 

resultatet: 

• En reflekterad rangordning av VA-alternativen är möjlig för deltagarna 

att genomföra. 

• En reflekterad viktning av utvärderingsområdena är möjlig för deltagarna 

att genomföra. 

• En symmetrisk (förutsättningslös) hantering av ingående kunskapsområden 

är möjlig bland deltagarna. Har något kunskapsområde dominans? 

Varför? 

• Multikriteria-verktyget diskvalificerar annan kunskap än vetenskaplig 

kunskap och/eller expertkunskap. Om ja, vilken typ av kunskap tappas? 

Vilken tas med? 

• Verktyget klarar att minimera förlusten av information under processens 

gång. Vilken typ av information tas med respektive tappas? 

• En transparent integration av olika kunskapsområden är möjlig att genomföra 

för deltagarna. 

• Deltagarna är redo att ta ansvar för slutresultatet från multikriteria-processen. 

4.2.Beslutsunderlaget 

Den första delen av fallstudieanalysen fokuserar på beslutsunderlagets 

utformning och kvalitet samt dess funktion och användbarhet. Med beslutsunderlag 

menas här dels det ramverk av problemformuleringar, systemlösningar 

och utvärderingsområden/kriterier som producerats i samband 

med multikriteria-bedömningarna, dels det (av Urban Water-programmet 

respektive Verna Ekologi) systematiskt framställda kunskapsunderlag som 

fördes in i multikriteria-processerna i syfte att möjliggöra en välinformerad 

värdering av de olika systemalternativen. 

Utformningen av beslutsunderlagen är inte direkt kopplad till funktionen 

hos de två prövade multikriteria-verktygen utan är istället beroende av 

84



hur deltagandeprocesserna bedrivs som helhet. Här var en viktig skillnad 

mellan de två fallen att i Sandviken togs problembeskrivningarna och de 

olika systemalternativen fram som en del av processen. Deltagarna hade 

alltså möjlighet att påverka planeringsinnehållet redan tidigt i processen. 

I Surahammar däremot valdes alternativen ut före det att den egentliga 

deltagandeprocessen startades, av en mindre arbetsgrupp bestående av 

tjänstemän på Surahammars kommunalteknik och forskare i Urban Water. 

Den här skillnaden illustreras av att det vid det första mötet i Surahammar 

efterfrågades ett fjärde alternativ utöver de som fanns i underlaget: 

Ett alternativ där industriavloppet kopplas bort helt från övrigt avlopp. 

Såsom Surahammarprocessen var upplagd kunde inte det här önskemålet 

tillgodoses då varken tid eller andra resurser fanns kvar för att göra ett så 

pass omfattande tillägg till underlaget i det skedet – resurserna hade till stor 

del redan förbrukats på att beskriva de förformulerade systemalternativens 

prestanda. 

4.2.1 Utvärderingsområdena – hur de togs fram samt 

deras begriplighet och relevans 

Utvärderingsområdena (huvudkriterierna) sätter ramen för bedömningen 

av de alternativa VA-systemen. Var det möjligt för deltagarna att omformulera 

utvärderingsområden och/eller formulera nya utvärderingsområden 

under multikriteria-processerna? På samma sätt som framtagandet av olika 

systemalternativ är även arbetet med att definiera utvärderingsområdena 

(huvudkriterierna) till stor del frikopplat från multikriteria-verktygen i sig. 

Möjligheterna till bearbetning är alltså snarare beroende av deltagandeprocessens 

helhetsformat och här skilde sig de två processerna åt. 

I Surahammar presenterades en mer eller mindre färdig lista på utvärderingsområden 

under det första arbetsmötet (se kapitel 2.5.4 ovan). 

Processledaren uppmanade dock deltagarna att fundera på tillägg och det 

kom förslag på två nya utvärderingsområden: ’Kemiska risker/läkemedel’ 

och ’övergångskostnader’. Dessutom breddades innehållet i ett område 

från ’spridning av giftiga ämnen till åker’ till ’spridning av giftiga ämnen 

till mark’. Det var alltså möjligt för deltagarna att föreslå tillägg till och 

förändringar av utvärderingsområdena och ingenting hos NAIADE ställde 

några hinder i vägen. Under detta första möte öppnade (och pläderade) processledaren 

också för möjligheten att stryka något utvärderingsområde men 

deltagarna valda att behålla alla kriterier. Resultatet blev att kriterielistan 

blev alltför lång och komplex. Det framkom flera gånger under processens 

gång att man tyckte att det fanns för många utvärderingsområden med tanke 

på den tid det tog att behandla alla dessa aspekter under de tre möten som 

avsatts för processen. 

Sandvikenprocessen hade ett motsatt upplägg. Här startades formulerandet 

av utvärderingsområden från ’scratch’, det vill säga ingen förberedd 

kriterielista visades fram för deltagarna. Resultatet av den gemensamma 

processen blev en ganska omfattande uppräkning av kriterier som alla 

föreföll relevanta. Därefter sorterades dessa kriterier in i Verna Ekologis 

förberedda kravspecifikation och samstämmigheten var förvånansvärt stor 

85



(se bild 3.2). De enda utvärderingsområden som inte var ordentligt upptagna 

i den första listningen av kriterier var ’smittskydd’ och ’utsläppskrav 

(recipientskydd)’ eftersom deltagarna såg dem som självklara och reglerade 

av lagar och förordningar. Arbetet med utvärderingsområdena fördjupades 

under arbetsmöte två och kompletteringar till kriterielistan gjordes. Det var 

nu intressant att se att det också hade vuxit fram en rad kriterier som inte 

kunde rymmas i Verna Ekologis kravspecifikation – kriterier som formulerats 

av boendedeltagarna, exempelvis ’VA-systemets inverkan på framtida 

trafiktryck’ och ’samordning med existerande system’. Verna Ekologi kategoriserade 

dock dessa kriterier som ’icke kravrelaterade kriterier’ och var 

tämligen ovilliga att ge dem samma status som de kriterier som passade in 

i deras förberedda utvärderingsramverk (se bilaga 6). 

Här kan den sammantagna slutsatsen vara att det dels är svårt att stryka 

ner antalet givna utvärderingsområden, dels att det också kan växa ett 

motstånd mot att komplettera existerande utvärderingsramverk, oavsett om 

man egentligen önskar vara öppen för förändringar. Ett sätt att motverka 

detta skulle kunna vara att – oavsett det faktum att vissa utvärderingsområden 

alltid kommer att vara väsentliga för värderingen av exempelvis 

VA-system – försöka forma utvärderingsramverken på ett så tidigt stadium 

att experter, konsulter och forskare inte har börjat låsa fast sig vid en viss 

uppsättning kriterier. 

Var då de olika utvärderingsområdena begripliga för deltagarna i de två 

processerna? I Surahammar visade sig att kriteriernas benämningar var 

betydelsefulla för deltagarnas förståelse av dem. Därför är det en fördel 

om de i så stor utsträckning som möjligt är självförklarande. Det är också 

viktigt att kriterierna har ett tydligt fokus. Ett exempel från Surahammar 

är utvärderingsområdet ’fördelning av ansvar och risk’, som var särskilt 

problematiskt i detta avseende och tog mycket tid i anspråk vid bedömningsarbetet. 

En av deltagarna menade att det var ett allt för brett kriterium 

och det hade varit bättre att dela upp det. I Sandviken uppstod liknande 

problem med utvärderingsområdena ’robusthet’ och ’flexibilitet’, som båda 

kan innehålla ett flertal underkriterier, vilka ibland kan vara direkt motstridiga. 

Sådana utvärderingsområden tenderar att bli alltför otydliga och därför 

svårbedömda i den följande utvärderingen av systemalternativen. Å andra 

sidan vore det ett misstag att väja för de komplexa sammanhang som finns 

att ta ställning till förmån för en långt driven förenkling av kriterierna. Ytterligare 

en annan aspekt på komplexiteten hos vissa utvärderingsområden 

fann vi i Sandviken där det var mycket svårt för boendedeltagarna att över 

huvud taget ta ställning till den sifferexercis som levererades av Verna 

Ekologi, exempelvis i anslutning till utvärderingsområdena ’utsläppskrav 

(recipientskydd)’ och ’kretslopp av närsalter’. 

Man får slutligen anta att de utvärderingsområden som formulerades av 

deltagarna under arbetsmötena sågs som ändamålsenliga av dem. Hur var 

det då med de utvärderingsområden som hade formulerats på förhand av 

’experterna’ från Urban Water-programmet i Surahammar respektive Verna 

Ekologi i Sandviken – uppfattades de också som relevanta av deltagarna? 

Vi vet att olika deltagare går in i processer med olika förväntningar och 

förutsättningar samt med eller utan tidigare erfarenhet av VA-planering. 

86



Detta påverkar med säkerhet vad som uppfattas som relevant av de olika 

deltagarna. 

I Surahammar inleddes hela processen med att deltagarna enskilt och 

skriftligt besvarade frågor om vad de ansåg vara viktigt för valet av avloppssystem. 

De svar som gavs kan hänföras till sådana utvärderingsområden 

som traditionellt beaktats vid VA-planering: Miljö, ekonomi, drift och teknisk 

funktion. Brukarrelaterade aspekter nämndes i liten utsträckning och 

organisatoriska aspekter inte alls. Vidare – för att sätta in VA-planeringen 

i sammanhanget hållbar utveckling – tillfrågades deltagarna om vad de 

lägger i begreppet hållbar utveckling. Vi kunde konstatera att svaren dels 

var mycket kortfattade och dels bara inkluderade ekologiska aspekter av 

begreppet. När vi senare under processens gång – och efter en första presentation 

av kriterierna – bad deltagarna prioritera mellan de fem kriterier 

som man ansåg vara de viktigaste nämnde samtliga, förutom de traditionella 

kriterierna (miljö, ekonomi, drift, teknisk funktion), också kriteriet 

bekvämlighet. Vidare togs också andra brukarrelaterade aspekter upp liksom 

kriteriet ’handlingsutrymme – juridiskt och politiskt’. Jämfört med de 

svar som lämnades i början av processen kan vi se att vad som anses vara 

relevant förändras över tid och sannolikt som en följd av det presenterade 

kunskapsunderlaget, processledarens arbete och de gemensamma diskussionerna 

under arbetet. 

Som nämnts ovan förutsatte deltagarna i Sandviken att miljöaspekterna 

var så självklart relevanta att de inte ens tog upp dem i listningen av viktiga 

krav på det framtida VA-systemet. Andra kriterier som låg boende-deltagarna 

nära om hjärtat – men som ej sågs som särskilt relevanta av vare sig 

kommunrepresentanterna eller Verna Ekologi – var de som hade koppling 

till den framtida utvecklingen av området, exempelvis de olika systemvalens 

inverkan på förtätning och nyexploatering, utbyggnad av vägen samt 

förbättring av övrig teknisk försörjning. Vi kunde också i Sandviken se att 

vad som uppfattades som relevanta kriterier fluktuerade mycket under processens 

gång. Frågan om VA-systemets inverkan på nyexploateringsgraden 

i området var oerhört ’het’ i början av processen men kom efterhand att allt 

mer att hamna i bakgrunden. Å andra sidan blev diskussionerna i anslutning 

till utvärderingsområdena ’privatekonomi’ och ’organisation–juridik’ aldrig 

särskilt omfattande – trots att de ligger nära brukarna av systemen och därför 

kunde tänkas uppfattas som allt mer relevanta mot slutet av processen då 

systemvalen blev mer konkreta. 

Sammanfattningsvis kunde vi se att komplexiteten hos VA-systemen 

återspeglades i deltagarnas intresse för olika utvärderingsområde – ett 

intresse som breddades allteftersom processerna framskred. Avgörande 

för om samtliga utvärderingsområden ska kunna bibehålla sin uppfattade 

relevans hos deltagarna är dels hur väl processledaren förmår hantera de 

olika kriterierna – den ’status’ de får av processledaren – dels hur kriterierna 

sedan behandlas i de kunskapsunderlag som tas fram av experter och 

forskare: Får kriterierna en seriös behandling eller läggs de åt sidan som 

’besvärliga’? 

8



4.2.2 Kunskapsunderlagens begriplighet, omfattning 

och relevans 

Om utvärderingsområdena sätter upp ramarna för värderingen av systemalternativ 

så fyller kunskapsunderlagen detta ramverk med ett innehåll 

– det vill säga kunskapsunderlagen belyser de olika VA-systems prestanda, 

kvalitéer och negativa sidor i förhållande till de olika utvärderingsområdena. 

En mycket viktig fråga är då om kunskapsunderlagen uppfattades 

som begripliga av processdeltagarna. 

Deltagarna i Surahammar lämnade goda omdömen om kunskapsunderlaget 

(se exemplen bilaga 1), som de menade var lättförståeligt och tydligt. 

Vid närmare förfrågan visade det sig dock att endast en av deltagarna hade 

läst igenom underlaget grundligt och att övriga deltagare endast haft möjlighet 

att skumma igenom det. Forskare från MIKA-projektet och Urban 

Water-programmet (andra än de som var underlagets författare) som läst 

underlaget tyckte dock att det hade brister. Man hade språkliga synpunkter 

och tyckte att underlaget – framförallt i samband med miljökriterierna – var 

skrivet på ett sätt som gjorde att innehållet var mycket svårt att bedöma för 

personer utan specialkompetens inom området. Som en förbättring skulle 

jämförande sifferuppgifter från andra mer kända förhållanden ha kunnat 

lämnats med så att jämförelser hade underlättats och deltagarna snabbare 

skulle ha kunnat skapa sig en bild av vad som var stort och smått, viktigt 

och oviktigt i sammanhanget. 

Vidare kom delar av kunskapsunderlaget i Surahammar att sammanställas 

under tidspress på grund av att responsen på deltagarnas synpunkter på utvärderingsområdena 

under det första arbetsmötet skulle föras in i kunskapsunderlaget 

innan detta presenterades under det andra arbetsmötet. Tiden 

mellan dessa två möten var cirka två månader, vilket visade sig vara knappt 

tilltaget. Denna tidspress var en konsekvens av att Surahammar-processen 

egentligen inte var utformad för att deltagarna skulle ha ett inflytande över 

problemformulering, framtagande av systemalternativ och utformningen av 

utvärderingsramverket. Forskarna från Urban Water-programmet gav god 

respons på deltagarnas önskemål om justeringar av kunskapsunderlaget men 

vi kunde se att – med det processupplägg som Surahammar-studien hade 

– även de relativt små förändringar av utvärderingsområdena som föreslogs 

under möte ett innebar att kvalitén på kunskapsunderlaget riskerades. 

I Sandviken skickade Verna Ekologi ut utredningsmaterial inför bedömningsarbetet. 

Utifrån det sätt på vilket de olika utvärderingsområdena 

diskuterades kunde vi dock konstatera att deltagarna inte föreföll ha läst 

igenom detta utskick i någon större utsträckning. Både i Surahammars- 

och Sandvikenfallet bekräftades därigenom våra erfarenheter från andra 

liknande fallstudier som har visat på att deltagarna – såväl sakkunniga som 

lekmän – under bedömningsarbetet i mycket stor utsträckning utgår från 

det kunskapsunderlag som presenteras i stunden under själva mötestiden. 

Till detta lägger de sedan sin personliga medhavda kunskap. Därför är presentationen 

av kunskapsunderlagen vid sittande möte av största betydelse. 

Ett sätt att öka kvalitén i denna kunskapsöverföring är att kopiera upp det 

material som redovisas på overhead-apparat eller datorprojektor, så att 

deltagarna kan sitta med det i handen också. 

88



I Sandviken gjorde representanten från VA-konsulten Verna Ekologi en 

genomgång av varje kriterium, som omfattade de antagna förutsättningarna 

samt konsekvenserna för varje systemalternativ. Deltagarna ställde kompletterande 

och ifrågasättande frågor som tecken på att de dels satte in det 

diskuterade kunskapsunderlaget i ett sammanhang, dels inte enbart gick på 

sina förutfattade meningar. Givetvis är det komplicerat att kommunicera 

avancerad kunskap på ett så relativt begränsat sätt med liten textmassa 

(texten ska ju rymmas inom OH-formatet) och kort om tid. Samtidigt är 

en sådan interaktiv inlärning av kunskapsunderlaget – med förtydligande 

och fördjupande frågor och svar – ett relativt effektivt sätt att bygga upp 

en tydlig gemensam kunskapsgrund inom en arbetsgrupp, särskilt om man 

ställer det emot att det stora flertalet av gruppdeltagarna inte läser utskickat 

textmaterial, beroende på tidsbrist, svårtillgänglighet eller andra hinder. 

Generellt var det i Sandviken ingen som uttryckte att kunskapsunderlaget 

skulle vara svårbegripligt, även om detta inte nödvändigtvis innebar att alla 

förstod allt i materialet. Även här var presentationen av underlagen för att 

bedöma miljörelaterade kriterier (främst ’smittskydd’ och ’utsläppskrav’) 

mycket svår att ta till sig för deltagarna. Deltagarna efterlyste referensramar 

eller en skala som kunde visa på vad som var bra och dåligt, ramar som 

Verna Ekologi i det här fallet kunde ge till arbetsgruppen under de pågående 

bedömningarna. Den praktiska konsekvensen blev dock att man i princip 

överlät på Verna Ekologi att komma med förslag på bedömningar inom 

dessa utvärderingsområden. 

Sammanfattningsvis var alltså kunskapsunderlagen i både Surahammar 

och Sandviken begripliga för deltagarna även om förbättringar efterlystes 

i form av bättre språk och grafik samt tydligare referensramar. Nästa fråga 

blir då om deltagarna uppfattade dessa kunskapsunderlag som relevanta 

och av lämplig omfattning. Angående omfattningen på kunskapsunderlagen, 

så har ju styckena ovan redan konstaterat att det endast är mycket 

intresserade processdeltagare som tycker att ett utskickat material på 30 

sidor är av lämplig omfattning. Om man tar konsekvensen av detta – och 

verkligen accepterar att det endast är den kunskap som förmedlas vid sittande 

bord (tillsammans med deltagarnas förkunskap och förförståelse) 

som kommer att utgöra grund för bedömningsarbetet – så kunde kanske 

de kunskapsunderlag som förmedlades av processledarna under mötena 

ha varit något mer omfattande eller haft en annan disposition inom vissa 

utvärderingsområden. Med en sådan utgångspunkt finns det ju nämligen 

inte längre någon möjlighet att visa upp ett ofullständigt material under 

mötestiden och sedan hänvisa till det mer omfattande utskickade underlaget 

(som få har hunnit läsa eller kommer att läsa). Däremot kan ett utskickat 

och mer omfattande kunskapsunderlag vara viktigt som en mer fördjupad 

’backup’ om behov uppstår under mötestiden att gå in djupare inom något 

utvärderingsområde. En möjlighet att skapa en bredare förankring av ett mer 

omfattande kunskapsunderlag bland deltagarna – kanske som ett specialfall 

i samband med särskilt faktatunga och komplexa utvärderingsområden 

– ligger också i att hålla särskilda seminarier kring kunskapsunderlaget. 

Sådana seminarier är dock resurskrävande och är kanske inte realistiska i 

samband med ’normala’ deltagandeprocesser. 

89



Vidare till den uppfattade relevansen hos kunskapsunderlagen. Som 

beskrivits ovan gjordes i Surahammar tillägg till listan av utvärderingsområden 

under det första arbetsmötet, en process som deltagarna ansåg stärkte 

relevansen hos kunskapsunderlaget. Däremot gjordes inga strykningar i 

kunskapsunderlaget, trots uppmaningar från processledaren. Detta underlag 

var framtaget i förväg av en expertgrupp och det vara svårt för deltagare att 

i det läget kritiskt ifrågasätta och föreslå förändringar i materialet. Det är 

inte otroligt att kunskapsunderlaget i sig – som det tagits fram (av experter) 

och som det presenterades (direkt vid första mötet utan inledande diskussioner 

med gruppen) – fungerade som ett slags mall för vad som skulle ses 

som relevant i situationen. Därmed styrdes deltagarnas bedömning av vad 

som var relevant att ta in i underlaget i viss grad av vad som fanns med i 

’expertunderlaget’. 

Sandvikenprocessen startade mer förutsättningslöst med att formulera 

utvärderingsområden, vilket borde leda till i en stor uppfattad relevans i det 

resulterande kunskapsunderlaget. Trots denna ’underifrån-process’ kunde vi 

dock se hur Verna Ekologis förberedda mall för kravspecifikationen även här 

satte upp en ram för vad som var relevant eller inte. Denna norm förstärktes 

ytterligare av Verna Ekologis ovillighet att fullt ut inkorporera nya kriterier 

(som inte passade in i deras mall) i kunskapsunderlaget. Vidare fanns det ett 

antal osäkerheter kvar då processen avslutades (se tabell 3.5 ovan), det vill 

säga brister i kunskapsunderlaget som inte hade avhjälpts under processens 

gång. Dessa osäkerheter försvagade givetvis relevansen hos kunskapsunderlaget. 

Slutligen kan ju ett utvärderingsområde visa sig vara av litet eller 

inget intresse efter hand som processen framskrider. Som ett exempel från 

Sandviken visade sig kommunens kostnader för VA-systemet i Sandviken 

vara helt utan betydelse för bedömningen eftersom det efterhand kom fram 

att full kostnadstäckning skulle tas ut av fastighetsägarna. 

4.2.3 Samverkan mellan utvärderingsområden 

och kunskapsunderlag 

Då man bedömer systemalternativen låter man kunskapsunderlagen belysa 

utvärderingsområdena. Hur fungerade då utvärderingsområdena och kunskapsunderlagen 

tillsammans, det vill säga gick det att göra strukturerade 

bedömningar inom samtliga utvärderingsområden? I Surahammar var 

några av kriterierna otydligt definierade och deltagarna (och även de Urban 

Water-forskare som framställt kunskapsunderlagen) hade svårigheter att 

precisera vad det var som skulle bedömas. Som ett exempel överensstämde 

kunskapsunderlaget för kriteriet ’fördelning av ansvar och risk bland berörda 

aktörer’ dåligt med hur detta utvärderingsområde var formulerat. Utvärderingsområdet 

och kunskapsunderlaget talade inte riktigt samma språk vilket 

gjorde deltagarna villrådiga och det blev svårt att samla ihop diskussionen 

till en konkret bedömning. Resultatet blev att just denna bedömning tog hela 

50 minuters diskussion i anspråk (utan att den roddes i hamn), att jämföra 

med de 5-15 minuter som övriga utvärderingsområden tog i anspråk. Dessa 

andra utvärderingsområden betades oftast av utan större komplikationer 

då utvärderingsområdena och underlagen samverkade på ett mycket bättre 

sätt, med tydlig fokus och anpassad faktakunskap. Möjligen kan man se 

90



en tendens att de utvärderingsområden som belyses med kvantitativa data 

(det vill säga med siffror) förefaller ha en mer rak överensstämmelse mellan 

hur kriteriet är formulerat och hur kunskapsunderlaget svarar upp mot 

det. Lingvistiskt (med ord) beskrivna utvärderingsområden öppnar upp för 

betydligt mer tolkningar bland deltagarna. 

Det kan också vara intressant att titta på vilken typ av argument som 

deltagarna tar fasta på – det vill säga om det är egna argument de haft med 

sig in i processen, om det är beslutsunderlaget som utgör grund eller om det 

är den gemensamma diskussionen sammantaget som har störst betydelse. I 

Sandvikens arbetsgrupp förekom alla tre varianterna. Det fanns deltagare 

som i förväg hade bildat sig uppfattningar kring olika system, som de sedan 

argumenterade för och bedömde gentemot: 

Boende 4: ’Ingen sortering’ är dåligt. 

Jaan-Henrik Kain: Det säger du varje gång. 

Det fanns också deltagare som relativt strikt utgick från beslutsunderlaget: 

B8: Om man tänker tillbaka på det Jan (Wijkmark) visade så tycker jag 

det vi bestämt nu avspeglar det. 

Slutligen fanns det deltagare som ofta var inne och justerade bedömningarna 

utifrån de nya uppgifter som kom fram i den gemensamma diskussionen: 

B9: Ska vi ha en majoritetsövning om vad vi tycker nu då? 

Vår genomgång av arbetsmötena i Sandviken gör det dock inte möjligt 

att påstå att deltagarna generellt sett förhöll sig på något av dessa tre sätt. 

Det var snarare en blandning där olika deltagare agerade olika, där olika 

kriterier behandlades olika (se även kapitel 4.5.2 nedan) men där också 

förhållningssätten förändrades över tid under det att processen framskred 

och utvecklades. 

Slutligen, var beslutsunderlagen (det vill säga kombinationen av utvärderingsområden 

och kunskapsunderlag) ett stöd för kommunikation mellan 

deltagarna? I såväl Surahammar som Sandviken fungerade formulerandet 

av utvärderingsområden bra som utgångspunkt för diskussioner mellan 

deltagarna. Så gott som alla kriterier ventilerades på olika sätt innan de 

fastställdes. Däremot fick de utdelade, mer omfattande, kunskapsunderlagen 

en underordnad roll eftersom endast ett fåtal av deltagarna hade läst 

igenom dem. Man kan därför inte påstå att de direkt stödde kommunikation 

mellan deltagarna. I stället hade de sammanfattande kunskapsunderlag som 

presenterades av processledarna vid sittande möte ofta en direkt effekt som 

bränsle till breda diskussioner med många aktiva deltagare – en situation 

som ställer krav på processledaren att stödja och ta tillvara på (och ibland 

styra och avgränsa) sådana ibland livliga diskussioner 

Här är det också intressant att notera att kvalitativt (med text) beskrivna 

kriterier ofta ledde till mer och bredare diskussioner där många av deltagarna 

var aktiva med argument och motargument. Som ett exempel tenderade man 

i Surahammar att frångå kunskapsunderlag och presentation i samband med 

brukarrelaterade kriterier. Istället för att utgå från underlaget, som bland 

annat byggde på kunskap från fokusgrupper med Surahammarsbor, byggde 

91



man mycket av diskussionerna på anekdoter och personliga erfarenheter. 

Detta berodde troligen inte på att man var missnöjd med underlaget då 

spontana kommentarer snarare visade på att man såg det som trovärdigt. 

Mer sannolikt är att glidningen i diskussionen berodde på ovana att hantera 

systematiska underlag kring sådana frågor, vilket en processledare bör vara 

särskilt uppmärksam på. Kvantitativt (med siffror) framställda kriterier, som 

jämförelse, öppnade inte alls upp diskussionerna på samma sätt, kanske 

beroende på att de var svårare att kritisera eller nyansera, särskilt för de 

deltagare som inte besatt någon fackkunskap inom dessa sakområden. 

4.3.Multikriteria-verktygen 

Del två av fallstudieanalysen fördjupar sig i hur multikriteria-verktygen i sig 

– NAIADE och STRAD – fungerar som interaktiva redskap. Är de stabila 

dataprogram som stödjer flexibilitet och bred kunskapshantering i själva 

process-situationen? Dessutom diskuteras hur deltagarna uppfattar dessa 

verktyg. Förstår de hur de fungerar och – kanske viktigast av allt – litar de 

på de resultat som multikriteria-verktygen levererar? 

4.3.1 Multikriteria-verktygens tekniska funktion, 

flexibilitet och kunskapshantering 

NAIADE, det multikriteria-verktyg vi prövade i Surahammar, fungerade 

relativt bra rent tekniskt. Det hände dock någon gång att programmet 

’hängde sig’ och fick startas om. Det andra multikriteria-programmet 

– STRAD – kördes utan problem på den dator vi använde i Sandviken. 

Under provkörningar har dock även STRAD visat sig instabilt på vissa 

datorer. Instabilitet hos programmen skapar förstås stress hos processledaren 

och hos den som kör programmen under arbetsmötena. Att förlora 

inmatade värden på grund av att programmen hänger är oacceptabelt. Om 

det dessutom resulterar i skadade datafiler (som fallet var med STRAD 

under provkörningarna) så är ju detta irreparabelt och helt förödande för 

en multikriteria-process. I fallet med STRAD går instabiliteten att motverka 

genom att hela tiden spara kopior av datafilerna allteftersom arbetet 

framskrider men ett sådant arbetssätt ska självfallet inte vara nödvändigt i 

samband med ett kommersiellt datorprogram. 

Vad gäller programmens användargränssnitt och deras grafiska gränssnitt 

så är NAIADE fortfarande en forskningsprodukt där man inte har lagt möda 

på gränssnitten. De fönster som visas innehåller en mängd information 

som bara en väl insatt programanvändare kan förstå och som därför är 

onödig och förvirrande för hela gruppen av deltagare. NAIADEs grafiska 

gränssnitt är inte heller välutvecklat vilket ytterligare minskar tydligheten. 

Därtill innehåller det komplexa NAIADE mycket beräkningar som inte 

kan överblickas eller enkelt granskas vid sittande bord, vilket gör att felinmatningar 

kan slinka igenom utan att upptäckas. STRAD har ett betydligt 

tydligare användargränssnitt, delvis kanske en konsekvens av att det är ett 

mer anspråkslöst program jämfört med NAIADE. Det grafiska gränssnittet 

92



är dock föråldrat och passar dåligt för dagens skärmupplösningar. Konsekvensen 

är små och plottriga fönster för de olika funktionerna, där deltagare 

har vittnat om svårigheter att uppfatta det som visas trots förstoringen via 

dataprojektorn. Trots detta är det är enkelt att kommunicera kring det som 

visas på skärmen, eftersom STRAD bygger på enkla matematiska samband 

men utan att vara så enkelt att deltagarna inte upplever att metoden tillför 

något. Plottrigheten i det grafiska gränssnittet har dock även konsekvenser 

för användarvänligheten. Eftersom fönstren är små blir det svårt att exakt 

styra placeringen av ’värderingspunkterna’ eller ’viktningsrektanglarna’ (se 

figurerna 3.5 och 3.6 i kapitel 3). Förhållandet förvärras av att de punkter 

som representerar alternativen är alltför stora jämfört med skalan, vilket 

gör att små förflyttningar av punkterna kan ge stort utslag på resultatet och 

det är närmast omöjligt att gör finjusteringar. 

Eftersom multikriteria-verktygen har använts interaktivt under själva 

arbetsmötena så har även datorprogrammens flexibilitet varit av stor vikt. 

Går det exempelvis att förändra inmatade värden i efterhand på ett smidigt 

sätt? Här visade sig STRAD vara mycket flexibelt. Det är enkelt att justera 

i alla bedömningar och man kan enkelt göra känslighetsanalyser vid sittande 

bord genom att se hur resultaten förändrar sig om man exempelvis 

enbart tar med miljöfaktorer, organisatoriska och ekonomiska aspekter eller 

brukaraspekter. Det är också enkelt att justera viktningen (se också 4.5.1 

nedan) för att se hur denna påverkar slutresultatet av multikriteria-arbetet. 

NAIADE däremot hade stora problem med detta moment. Det var svårt 

– och ibland omöjligt – att gå in och justera i efterhand. Man får också ta 

med i bedömningen att NAIADE inte heller är utvecklat för att användas 

interaktivt i grupp på samma sätt som STRAD är. 

4.3.2 Förståelse av och förtroende för 

multikriteria-verktygen 

Om vi försöker betrakta multikriteria-verktygen ur deltagarnas synvinkel: 

Gick det att förstå hur dessa verktyg fungerar? ’Spelreglerna’ kring tilllämpningen 

av NAIADE var fullt begripliga för deltagarna. Däremot var 

de beräkningar som NAIADE-programmet gjorde för att jämföra systemalternativen 

inte alls begripliga, vare sig för deltagarna eller för någon annan 

(som exempelvis processledaren) som inte grundligt hade satt sig in i de 

matematiska samband som ligger bakom beräkningarna. Detta förstärktes 

ytterligare av det komplicerade användargränssnittet och innebar givetvis 

problem att förklara varför resultaten av NAIADE blev som de blev. 

I jämförelse var STRAD betydligt enklare att förstå. Den underliggande 

matematiken är enklare och man kan i viss utsträckning jämföra det man ser 

på dataskärmen med egna överslagsberäkningar. Däremot gjorde STRADs 

uppdelning av VA-systemen i ett flertal beslutsområden utvärderingsprocessen 

mer svårgripbar (se figur 3.6 i kapitel 3). En fördel kan vara att den 

minskade överblicken bland deltagarna reducerar risken för medveten 

eller omedveten manipulation av bedömningarna så de stödjer den egna 

förförståelsen av eller förutfattade meningar om systemens prestanda – man 

tvingas beta av ett beslutsområde och ett utvärderingsområde i taget och 

93



det blir säkerställt att inga viktiga aspekter förbises. Det finns dock också 

flera nackdelar. Uppdelningen gjorde det svårt och tidskrävande för Verna 

Ekologi att framställa ett avpassat kunskapsunderlag eftersom STRADs 

uppdelningen i beslutsområden inte överensstämde med de funktionella 

sambanden i ett verkligt VA-systems tekniska och biologiska funktion – det 

skapades ett fragmenterat tänkande som inte upplevdes ha förankring i den 

verkliga situationen. Det uppstod också en risk att man bedömde samma 

aspekt mer än en gång om den kom tillbaka i de olika beslutsområdena 

och det var svårt att förstå hur detta i så fall påverkade slutresultatet. Sammanfattningsvis 

föreföll den här uppdelningens nackdelar var större än dess 

fördelar och att förståelsen av multikriteria-processen minskade. 

God förståelse av hur multikriteria-verktygen fungerar kan antas vara en 

grundförutsättning för att deltagarna ska lita på resultatet från processen. Då 

det gäller STRAD kunde vi också se att deltagarnas (inklusive Verna Ekologi) 

förståelse av hur verktyget fungerade gjorde att de litade på resultaten 

från multikriteria-arbetet. Möjligen innebar det påtvingade fragmentiserade 

arbetssättet som diskuterades i stycket – med dess minskade överblick 

– ett något lägre förtroende för resultaten. Man kan dock ställa sig frågan 

om deltagarna verkligen måste förstå verktygen för att lita på resultaten. 

Detta ställs på sin spets av NAIADE. Här var förståelsen av verktygets 

funktion mycket liten bland deltagarna. Trots detta skulle man kunna påstå 

att NAIADEs komplexitet faktiskt ledde till ett ökade förtroendet för 

bedömningsresultaten. Det byggdes upp en känsla av att ett verktyg som 

är så matematiskt komplicerat att man inte alls begriper sig på det måste 

resultera i korrekta svar. Denna observation stöds också av andra fallstudier 

vi gjort där NAIADE har varit inblandat (se exempelvis Söderberg m.fl. 

2005). Här bör därför ett allmänt varnande finger höjas: Man bör som 

processledare bör vara medveten om att multikriteria-verktygen i sig kan 

bygga upp en illusorisk trygghet hos deltagarna att datastödet garanterar 

ett bedömningsresultat med hög kvalitet – vilken öppnar upp en risk för 

(o)medveten manipulation av processdeltagarna. Både processledare och 

processdeltagare bör alltså alltid bibehålla ett kritiskt förhållningssätt till 

de resultat man får fram! 

4.4.Deltagande 

En av ambitionerna i MIKA-projektet har varit att jämföra två olika multikriteria-processer 

där deltagarnas inflytande har haft olika karaktär och varit 

olika starkt. Fallstudien i Surahammar kan beskrivas som en expertstyrd 

process, i mycket formad av Urban Water-programmets forskare och med 

i stort sett färdigutvecklad kriterielista och kunskapsunderlag som ingångsvärden 

i processen. Sandviken-studien däremot hade karaktären av ett mer 

förutsättningslöst sökande efter problem, systemalternativ och utvärderingsområden 

tillsammans med deltagarna – såväl boende som tjänstemän och 

VA-konsulterna från Verna Ekologi. Man kan uttrycka det som att där den 

första studien hade ett fokus på hanteringen av expertkunskap hade den 

andra studien mer betoning på själva processen och aktörernas deltagande. 

Vi har dock i beskrivningarna och analysen av de två fallen kunnat se att 

94



detta inte är en helt renodlad skillnad mellan projekten. I Surahammar fick 

deltagarna möjlighet att föreslå förändringar i utvärderingsområdena och 

därmed i kunskapsunderlaget. I Sandviken fanns Verna Ekologis förberedda 

kravspecifikation med i arbetet, vilken på ett ganska inflytelserikt sätt 

satte upp ramar för bedömningsarbetet. Oavsett planeringsprocessernas 

olika upplägg är dock en gemensam nämnare att de har genomförts med 

ambitionen att ha en vidare rekrytering av deltagare än vad som är normalsituationen 

i VA-planering. Nedan diskuteras anledningen till, formerna för 

och resultaten av detta deltagande 

4.4.1 Varför ville man ha deltagande? 

Om man går vidare från de mer generella argument för deltagande som 

finns i internationell, nationell och lokal policy (se kapitel 1.1 ovan): Vilka 

var de orsakerna till att man ville ha ett brett deltagande i just de här två 

projekten? Det finns många sätt att kategorisera argumenten för deltagande 

i planeringsprocesser. Här har vi valt att utgå från följande uppställning 

(efter Beierle och Cayford 2002): 

• att bygga in allmänhetens värderingar i beslut (det vill säga ett ökat inflytande) 

• att öka beslutens substantiella kvalitet (det vill säga ett bättre beslutsunderlag) 

• att lösa konflikter mellan konkurrerande intressen 

• att bygga upp tillit till institutioner 

• att utbilda och informera allmänheten 

I Surahammarfallet fanns det ingen egentlig argumentation hos kommunen 

bakom beslutet att delta i multikriteria-processen. Det var snarare 

så att processen växte fram ur Urban Water-programmets tidigare arbete 

i kommunen, där det hade bildats en aktiv lokal grupp av aktörer med intresse 

i VA-frågor. Då forskare från Urban Water-programmet presenterade 

MIKA-projektets önskemål föll det sig naturligt för kommunens tjänstemän 

att ’ställa upp’. För att finna ett mer uttalat syfte blir vi hänvisade till att titta 

på MIKA-projektets egna bevekelsegrunder för det bredare deltagandet. Här 

var den dominerande målsättningen att se om ett ökat deltagande av tjänstemän 

från flera olika kommunala enheter och av andra intressenter skulle 

öka beslutens substantiella kvalitet som ett resultat av bättre beslutsunderlag 

och högre relevans i bedömningarna. Med utgångspunkt från diskussionerna 

under arbetsmötena kan ett antagande vara att tjänstemännen från Surahammars 

kommunalteknik hade en liknande bild av motivet för deltagandet. 

Vidare var det så att MIKA-projektet valde att inte bjuda in boenderepresentanter 

till processen. Därmed kan man slå fast att MIKA-forskarna i 

Surahammar inte hade någon egentlig avsikt att bredda inflytandet till att 

omfatta kommunens invånare eller att utbilda och informera allmänheten. 

Däremot, då avsikten var att involvera lantbrukare, konsumentföreningen 

och andra intresseföreningar i bedömningsarbetet, fanns möjlighet att lösa 

eventuella konflikter i anslutning till VA-planeringen. Efter det att processen 

i Surahammar var avslutade kunde vi konstatera att det överskuggande 

syftet med processen hade blivit att förbättra kvalitén på beslutsunderlaget. 

95



Inflytandet över bedömningarna hade också blivit något vidgat till att omfatta 

fler tjänstemän och en jordbrukare. 

I jämförelse med Surahammar hade kommunkontoret i Södertälje en 

betydligt mer aktiv roll i samband med uppstarten av Sandvikenprojektet. 

Det var kommunala tjänstemän som var intresserade av ett bredare deltagande 

av boende i den förestående VA-utredningen och som tog kontakt 

med både Verna Ekologi och MIKA-projektet. Dessa tre parter gick alltså 

in i processen med en gemensam bild av ett brett deltagande av boende 

skulle komma tillstånd. Däremot fanns det ingen tydlig bild av varför ett 

sådant deltagande var intressant, trots att MIKA-forskarna efterfrågade 

sådana argument, främst från kommuntjänstemännen. Konsekvensen blev 

att det fanns olika bilder av vad boendedeltagandet innebar – men bilder 

som inte var tydligt uttalade. 

Kommunens klaraste syfte med boendemedverkan var egentligen att det 

var spännande att pröva vad den kan skulle kunna leda till. Efterhand som 

processen framskred blev dock ett antal mer detaljerade syften tydligare. 

Det fanns en förhoppning från kommunens sida (också uttalat i Verna 

Ekologis utredning) att den fortsatta processen (det vill säga implementeringen 

av det planerade) skulle kunna underlättas av att man haft det här 

omfattande arbetsgruppsarbetet inledningsvis – alltså en kombination av att 

lösa konflikter, att bygga tillit till kommunens institutioner och att utbilda 

och informera allmänheten. Vidare fanns en ambition att införa boendes 

synpunkter i beslutsunderlaget – det vill säga en förstärkning av beslutsunderlaget 

men också delvis ett sätt att öka de boendes inflytande. De boendes 

inflytande kan dock inte sägas ha varit särskilt högt prioriterat eftersom 

cheferna för de inblandade kommunala enheterna var mycket tydliga med 

att multikriteria-processen måste leda fram till minst tre rekommenderade 

systemlösningar för att bibehålla kommunens valfrihet. Verna Ekologi 

var mycket intresserade av att pröva sin modell för ’Öppen VA-planering’ 

i ett sammanhang med stor boendemedverkan. Utöver detta fanns hos 

dem inga tydliga mål med att jobba med deltagandeprocessen utöver en 

allmän uppfattning att ett brett deltagande skulle leda till en bättre VA-utredning. 

MIKA-projektet, slutligen, ville främst arbeta med två aspekter i 

forskningsprojektet: Att se hur beslutsunderlaget kunde förbättras med ett 

bredare deltagande samt att pröva hur ökat boendeinflytande kan hanteras 

i en multikriteria-process. 

Efter det att arbetsgruppen i Sandviken var färdig med sitt arbete märktes 

återigen att kvalitén på beslutsunderlaget hade blivit ett av huvudsyftena 

med processen. Här kunde vi också notera att tjänstemännen – kanske till 

och med i större utsträckning än de boende – hade sett processen som en 

möjlighet att bli utbildade och informerade, eftersom de nu efter processen 

vet mycket mer om förhållandena i området och arbetsgruppens deltagare 

också har lärt känna några av kommunens tjänstemän. Huruvida syftet att 

bygga in allmänhetens värderingar genom ökat inflytande fanns kvar genom 

hela processen är svårbedömt eftersom kommunen ännu inte har fattat några 

beslut i frågan då den här rapporten skrivs. Däremot påverkade de boendes 

bedömningsarbete tydligt de ställningstaganden Verna Ekologi gjorde i sin 

VA-utredningen. Vidare fanns det bland kommuntjänstemännen efter pro- 

96



cessen en stark känsla av att den kommande implementeringen av ett nytt 

VA-system i Sandviken skulle möta mindre motstånd i framtiden. 

Slutligen, hur upplevde då de boende i Sandviken att syftet hade varit 

med deras deltagande? I en enkät visade de boende ganska skiftande uppfattningar 

om vad som hade blivit syftet med processen. Man kan dock se 

att de flesta upplevde att syftet med deltagandeprocessen i första hand hade 

varit att förbättra kvalitén på beslutsunderlaget. I andra hand sågs möjligheten 

att låta de boendes värderingar och uppfattningar vara med och forma 

bedömning av VA-systemen ha varit ett viktigt syfte. På tredje plats kom 

att de boende hade utbildats och informerats i VA-frågorna. Intressant är 

att syftet förenklad implementering hamnade långt ner på listan över vad 

de ansåg hade blivit syftet med hela processen. 

4.4.2 Vilka deltog? 

Vilka var då de som deltog i dessa deltagandeprocesser? Surahammarprocessen 

kan kort och gott beskrivas som mindre lyckad då det gäller att föra 

samman en brett sammansatt arbetsgrupp. På grund av utebliven finansiering 

av ett tänkt LIP-projekt blev processens verklighetsförankring svag, vilket 

resulterade i lågt deltagande av kommunens tjänstemän. Inte heller lyckades 

man attrahera representanter för intresseföreningar och liknande. Kort sagt 

lyckades inte den breda rekrytering som var avsikten och inte heller kom 

det lilla fåtalet värvade processdeltagare till alla möten. Resultatet blev att 

det företrädesvis var två tjänstemän från Surahammars kommunalteknik 

som deltog i processen liksom en representant från lantbruket och vid något 

tillfälle en tjänsteman från Miljö- och hälsoskyddskontoret. En högre 

chef på Surahammars kommunalteknik deltog en kortare stund under ett 

av mötena men valde annars att prioritera andra uppgifter. 

När motivationen att delta blir lägre då projektet till största delen enbart 

har ett akademiskt intresse framstår också behoven av att skapa goda 

förutsättningar för deltagande tydligare. Då det handlar om tjänstemän på 

andra kommunala enheter måste kanske deltagandet sanktioneras av chefer 

för att det ska prioriteras. Det kan också vara rimligt att ge ut ekonomisk 

kompensation till deltagare som avsätter tid för deltagande. Slutligen är 

mötestidens förläggning en viktig fråga. Kommunala tjänstemän vill helst 

träffas på dagtid medan andra intressenter kanske enbart kan komma på 

kvällstid. 

I Sandviken var situationen en helt annan. Det fanns en reell planeringssituation 

av stort intresse för de boende. Dessutom var tjänstemännen 

inställda på att ett boendedeltagande innebar arbete på kvällstid. Resultatet 

blev att en ganska homogen grupp deltog under hela raden av arbetsmöten. 

Här fanns i genomsnitt tolv boenderepresentanter, tre tjänstemän från olika 

kommunala enheter och en representant från Verna Ekologi. Inga högre 

chefer från Södertälje kommun deltog. 

Då man arbetar med deltagandeprocesser är representativiteten en viktig 

fråga. De boende i Sandviken kvalificerade sig för deltagande enbart på 

grund av visat intresse. Förutom att det fanns representanter från alla tre 

delområdena och det fanns både sommar- och åretruntboende fanns ingen 

9



täckande representativitet i gruppen av boende. De deltagande Sandvikenborna 

representerade alltså enbart sig själva som individer under processen. 

Hur tillförlitligt är då resultaten från processen, när man haft med sig ett 

dussin boende av flera hundra? Denna komplikation kring vilka som gör 

sin stämma hörd och vilka som inte gör det har inte något enkelt svar men 

måste finnas med som en reservation. 

Detta reser också frågan om vad tjänstemännen – både i Surahammar 

och Sandviken – representerade. Var de representanter för sina respektive 

kommunenheter, för kommunorganisationen som helhet eller representerade 

de sig själva som individer? Under processernas gång kunde vi se 

hur tjänstemännens perspektiv skiftade. Ibland var de mycket tjänstemannaaktiga, 

ibland företrädde ett slags större moraliskt perspektiv och ibland 

agerade de utifrån mycket individuella referensramar. Ofta var dessa roller 

ganska åtskilda, där olika frågeställningar utlöste olika påtagna roller. 

Det uppstod dock också situationer där de olika rollerna på ett tydligt sätt 

krockade med varandra och tjänstemännen hamnade i ett slags schizofrent 

tillstånd med motstridiga argument. Sådana konflikter uppstod även hos 

boenderepresentanterna i Sandviken, där de individuella ställningstagandena 

ibland kontrasterade mot diskussioner kring det vidare ansvar vi har som 

samhällsmedborgare. 

Dessa skiftande roller belyser hur olika ställningstaganden tar stöd i 

olika rationaliteter. I vissa frågor agerar man som medborgare och mer i ett 

allmänintresse, i andra som en ’homo economicus’ utifrån en mer individuell 

och egennyttig rationalitet, i ytterligare andra som representant för en 

organisation (till exempel som tjänsteman) där rationaliteten bygger på att 

tillgodose sin sektorsnytta. Kopplat till dessa olika rationaliteterna skiftar 

det om man bedömer helheten eller delar av ett system, vilket kan resultera i 

olika ställningstaganden (se figur 4.1). Även om man som processdeltagare 

ibland intar en oegennyttig attityd så har man oftast framförallt ett eller 

ett fåtal kriterier för ögonen i verkliga planeringssituationer. Genom att 

då endast bedöma de kriterier man som intressent anses vara ’expert’ på 

riskerar man att låsa in processen i ett tillstånd av särintressesrepresentation 

snarare än befrämja ömsesidig dialog. Man kan då argumentera att en av 

multikriteria-processens styrkor är att alla deltagare ’tvingas’ bedöma alla 

kriterier. På så sätt odlar man en helhetssyn och därmed kanske även en 

mer kompromissinriktad attityd. 

Delar Helheten 

Medborgare (allmännytta) X 

Individ (egennytta) X 

Tjänsteman (sektorsnytta) X (X) 

Figur 4.1 Olika rationaliteter i planeringsprocessen. 

Slutligen, vilka av deltagarna var aktiva under processerna? I Surahammar-gruppen, 

som ju egentligen bestod av två tjänstemän och en lantbrukare, 

var tjänstemännen de klart mest aktiva. Lantbrukaren deltog i diskussioner 

och bedömningar men det var tjänstemännen som styrde inriktningen på 

arbetet. I Sandviken var det på sätt och vis tvärt om. Här var flertalet av de 

boende aktiva medan tjänstemännen intog en mer tillbakadragen roll där 

de lyssnade och svarade på frågor. 

98



Eftersom båda processerna byggde på att bedömningarna skulle göras 

under konsensus – det vill säga att alla deltagare skulle vara överens – är 

frågan om vilka som var mest aktiva mycket viktig. I Sandviken var ett 

fåtal av de boende mer aktiva då det gällde att slå fast hur bedömningarna 

skulle göras medan tjänstemännen i det närmaste var passiva. Ibland gick 

åsikterna (särskilt bland de boende) ordentligt isär och mycket energi fick 

då läggas på att jämka samman bedömningarna. Den konsensus som då 

uppnåddes, omfattade den alla boendedeltagare, även de som var tystare? 

Och tjänstemännen, som ju också var passiva, omfattades också de av den 

konsensus som uppnåtts? 

4.4.3 Villkoren för deltagande 

När deltagarna väl var på plats, kunde de då alla delta på lika villkor? Det 

finns en rad faktorer som påverkar villkoren för deltagande: 

• Det är alltid en part som initierar processen och det finns en (eller flera) 

som har makt att avbryta den. 

• Processen finansieras av någon part, ofta en deltagande part. 

• Beslutanderätten över vad som ska hända med processens resultat ligger 

på ett fåtal deltagare (eller helt utanför processen). 

• Syftet med processen kan vara otydligt och tolkas olika av deltagarna 

• Vissa deltagare har större ’insiderkunskap’ om förutsättningarna än andra 

mer oinformerade deltagare. 

• Några deltagare har mer fackkunskap (om VA-system) än andra. 

• En del deltar på arbetstid – andra på sin fritid. 

• Valet av möteslokal och mötestid påverkar villkoren. 

Om man tas sin utgångspunkt ifrån sådana skillnader, fungerade då uppläggen 

av de två multikriteria-processerna så att olikheterna i utgångsläge 

utjämnades? 

I Surahammar var det en ’neutral’ part – forskare från MIKA-projektet 

och Urban Water-programmet – som hade startat upp processen, som finansierade 

den och som egentligen hade intresse av processens resultat . 

Därmed var de övriga deltagarna relativt jämbördiga i alla dessa avseenden. 

Sandvikenprocessen däremot hade initierats av kommuntjänstemän, som 

på det sättet hade mer av en äganderätt till processen. Å andra sidan hade 

kommunen ett starkt behov av att få med sig de boende under de förstående 

förändringarna av VA-försörjningen, vilket jämnade ut denna obalans något. 

Det var också kommunen som finansierade processen och Verna Ekologis 

deltagande, vilket gav ytterligare tyngd till de deltagande tjänstemännen 

(MIKA-forskarnas arbete betalades dock av forskningsprojektet). Till 

detta kom att det var tjänstemännen som hade beslutanderätten över processresultaten 

eftersom de skulle ingå i den kommunala VA-utredningen. 

Här kunde vi dock notera att det inte var de deltagande tjänstemännen 

som hade den slutliga beslutanderätten, utan deras högre chefer och kommunens 

politiker. Detta försvagade de deltagande tjänstemännens position 

något under arbetsmötena men den tydligaste effekten var att de föreföll 

att distansera sig till bedömningsarbetet och förhålla sig relativt passiva. 

99



De fungerade därför inte som representanter för en kommunorganisation 

som faktiskt hade åsikter om systemvalen vilket ju försvagade relevansen 

hos de resultat som kom fram genom multikriteria-processen. Om detta 

utifrånperspektiv från deras sida var ett resultat av en medveten strategi 

för att hantera sin medverkan i en process med oklar status i förhållande 

till kommunens ’mainstream-planering’ eller om det kom sig av ovana vid 

att arbeta i en planeringsprocess med ett brett deltagandet av boende kan 

vi med befintligt material inte uttala oss om. 

Under arbetet i Surahammar var syftet med projektet relativt tydligt: Det 

handlade om att göra en pilotstudie för ett forskningsprojekt där man ville 

se hur beslutsunderlaget kunde förbättras genom ett bredare deltagande i 

planeringsprocessen. I Sandviken däremot var syftena betydligt mer vaga. 

Också här låg ett fokus på beslutsunderlagets kvalité men det fanns också 

ett antal andra mer eller mindre uttalade syften (se 4.4.1 ovan), där särskilt 

inflytandefrågorna var mycket vagt diskuterade av kommuntjänstemännen 

och Verna Ekologi. Resultatet blev att processens syften inte bara var flerfaldiga 

utan att de också varierade mellan de olika deltagarna. Utan tydliga 

prioriteringar och preciseringar riskerar man då att jobba utan mål eller 

att ingående aktörer jobbar mot olika mål. Här kan man tänka sig att det 

uppstår en situation där vissa deltagare arbetar mot syften som sedan inte 

visar sig stödjas av de deltagare som äger processen. Sådana förhållanden 

har också att göra med frågan om insiderkunskap (i planeringsprocessens 

förutsättningar) och fackkunskap (i VA-frågor). I Surahammar hade de två 

tjänstemännen definitivt försteg på båda dessa fält medan lantbrukaren var 

en ’outsider’ och också agerade som en sådan. Boendedeltagarna i Sandviken 

var obalansen mindre. Genom att kommunens tjänstemän var beroende 

av processens utfall i det fortsatta planeringsarbetet i Sandviken blev deras 

försteg som insiders mindre men det kvarstod dock, främst genom det 

utifrånperspektiv de upprätthöll (se ovan). Skillnaderna i fackkunskap var 

också mindre genom att vissa av deltagarna var ganska väl insatta i problem 

och möjligheter inom VA-området. Det var ju också så att i och med att 

de boende var i stor majoritet i Sandvikenprocessen så blev deras samlade 

kunskapsmassa ganska omfattande, även jämfört med tjänstemännen som 

ju hade planering och VA-frågor som professionell kompetens. 

Då det gäller tid och plats för dialogmötena deltog tjänstemännen i såväl 

Surahammar som Sandviken på betald arbetstid. Övriga deltagare fick 

ingen ersättning för att delta. Detta satte naturligtvis upp olika ramar för 

deltagandet. Vi kunde dock se att i Sandviken hade de boende ett så direkt 

intresse av VA-frågan att de i stort sett var mangrant närvarande vid alla 

mötena, troligen på bekostnad av andra engagemang. Surahammars möten 

hölls i Folkets Hus lokaler som – även om det är en fristående organisation 

– möjligen kan upplevas som en del av den (socialdemokratiskt styrda) 

kommunala verksamheten. Det föreföll också som om den deltagande 

lantbrukaren var mer ’gäst’ i lokalerna än tjänstemännen. I Sandviken hölls 

arbetsmötena i en skollokal i området vilket satte en definitivt lokal prägel 

på arbetsmötena. Här var det tydligt att tjänstemännen kom på besök till 

Sandviken och till de boende, vilket var en viktig faktor för att jämna ut 

andra obalanser i villkoren för deltagande. 

100



Sammantaget kan en slutsats vara att hur en deltagandeprocess är utformade 

kan förbättra eller försämra villkoren för ett deltagande på hyfsat 

lika villkor. Här är dock inte bara upplägget på själva deltagandeprocessen 

utan också dess relationer och kopplingar till den omgivande planeringsomvärlden 

(se 4.4.4 nedan) väsentliga aspekter. Under själva arbetsmötena 

är dessutom processledarens arbete av avgörande vikt, där obalanser i 

villkoren för deltagande måste förutses och aktivt bearbetas under själva 

mötestiden. 

4.4.4 Stöd för lokal kunskap och kommunikation 

mellan deltagare 

Om ett brett deltagande av många olika slags intressenter kan åstadkommas 

blir resultatet att ett bredare spektrum av kunskaper kommer in i 

planeringsprocessen – alltså kunskap som inte vanligtvis återfinns i det 

kunskapsunderlag som bereds av experter och forskare. Vilken typ av 

kunskap kunde vi då finna i våra två fallstudier? Jämfört med de forskare 

som hade framställt kunskapsunderlaget hade självfallet de lokala tjänstemännen 

från Surahammars kommunalteknik en överlägsen kunskap om 

de lokala förhållandena. Vidare, trots att deltagandet var ganska begränsat 

i Surahammarfallet, kunde vi flera gånger se exempel på hur deltagarnas 

skilda perspektiv kom upp med sina olika erfarenheter och värderingar. 

Som ett exempel vände sig de olika deltagarna till varandra med frågor 

om vilken betydelse olika systemaspekter skulle kunna tänkas få för de 

delar av VA-systemet som man själv inte kände till närmare. I förhållande 

med processen i Sandviken var ändå inflödet av ’lokal kunskap’ relativt 

begränsat, delvis beroende på att deltagarna var få men också på att kunskapsproduktionen 

i Surahammar var tydligt expertfokuserad. I Sandviken 

däremot var det mycket tydligt att deltagandet av boende förde in kunskap 

som annars inte hade varit synlig i planeringsprocessen. Förutom kunskap 

om hur boendedeltagarna – och i viss utsträckning deras grannar – uppfattar 

funktionen hos olika VA-system (både de olika tekniklösningar som finns i 

Sandviken idag och de som föreslogs under processen) levererades också 

en stor mängd kunskap om lokala förhållanden, som exempelvis befintliga 

systemlösningar, fördelningen mellan helårs- och sommarboende i olika 

områden, fysiska förhållanden och den sociala situationen i Sandviken. 

Denna lokala kunskap fann både tjänstemännen och Verna Ekologi vara 

mycket relevant och användbar. 

Vi kunde också se hur lokalkännedomen fördjupades genom diskussionerna 

mellan deltagarna samt hur denna lokala kunskap också kopplades 

samman med den expertkunskap som tillhandahölls av Verna Ekologi 

och de kommunala tjänstemännen. Här var det strukturerade arbetssätt 

som multikriteria-verktygen (både NAIADE och STRAD) befrämjar en 

viktig förklaring till att kunskapsbasen systematiskt kunde breddas till att 

omfatta många olika kategorier av kunskap samt att dess kvalitet gradvis 

förbättrades. 

101



4.4.5 Multikriteria-processernas förankring i omvärlden 

Deltagandeprocesser riskerar ofta att hamna som isolerade företeelser på 

sidan om kommunens ’mainstream-planering’ och att resultaten från processerna 

inte realiseras. Det är därför viktigt att sådana processer på något 

sätt är förankrade in i den traditionella kommunala verksamheten. Fanns 

det då kopplingar in i övriga kommunala organ? I Surahammar föreföll 

sådana kopplingar ha varit svaga. En miljö- och hälsoinspektör medverkade 

endast vid det första arbetsmötet. Stadsarkitekten och en planarkitekt var 

inbjudna men hade inte möjlighet att delta någon gång. Det fanns alltså bara 

ett svagt intresse och ett litet deltagande från andra förvaltningar. Delvis 

kan detta förklaras med att det inte var en ’skarp’ planeringssituation utan 

enbart ett pilotförsök och att kommuntjänstemännen tvingades prioritera 

andra aktiviteter. Av samma anledning kan man också anta att deltagandeprocessen 

inte var tungt förankrad på chefsnivå inom kommunen. Det är 

alltså troligt att arbetet i Surahammar inte kommer att lämna några avtryck 

i den kommunala ’mainstream-aktiviteten’. 

I Sandviken var situationen en annan. Där var det ett skarpt läge med 

aktiv inblandning från tre kommunala förvaltningar och med inhyrda VAkonsulter. 

Det fanns alltså en förankring in i den kommunala organisationen 

men denna förankring var inte särskilt tydlig. Processen med dess breda 

boendedeltagande hade initierats av ’yngre’ tjänstemän. Även om processen 

i olika utsträckning hade de högre chefernas välsignelse saknades en 

mer uttalad förankring på chefsnivå. Vid det förankringsmöte som sent om 

sider kom till stånd betonades att processen inte fick tillåtas komma fram 

till entydiga rekommendationer i ambition att bibehålla kommunens handlingsfrihet 

gentemot de boende. Konsekvensen blev att processens status 

var oklar, vilket troligen var en av orsakerna till tjänstemännens osäkra 

agerande under arbetsmötena (se 4.4.3 ovan). Då tjänstemännen intervjuats 

har de också nämnt att känt det som att deras roll i arbetsgruppen varit lite 

tudelad. De har inte till fullo kunnat sitta och framföra kommunens perspektiv 

av olika anledningar. I vissa fall fanns inte tydliga ställningstagande, i 

andra fall var en fråga under intern diskussion eller också upplevde de att 

kommunens perspektiv skulle ha lagt locket på processen i arbetsgruppen. 

Dessutom förväntade sig tjänstemännen att större ansvar skulle ha tagits 

av MIKA-projektet och Verna Ekologi för förankringen inom kommunorganisationen 

– att den typen av kommunikation skulle ha funnits inbyggd 

i arbetsmodellen. Från MIKA-forskarnas håll förväntade vi oss dock att 

tjänstemännen skulle ta det ansvaret som en självklar del i det kommunala 

vardagsarbetet. I det här fallet var alltså ansvarsfördelningen mellan kommunen, 

Verna Ekologi och MIKA-projektet alltför otydlig. I jämförelse med 

Surahammarfallet så kommer dock – trots dessa missförstånd – resultaten 

från deltagandeprocessen att lämna djupare spår i kommunens planeringsarbete, 

åtminstone inom Sandvikenområdet. Kommunen har dock skapat sig 

en frihet att ’välja och vraka’ utan större förpliktelser gentemot de boende 

som deltog i planeringsprocessen. 

102

4.5.Kunskapsintegration 



Den sista delen av analysen diskuterar hur olika former av kunskap – som 

dels har presenterats i de kunskapsunderlag experter och forskare har tagit 

fram, dels har vuxit fram i dialogerna mellan processdeltagare under mötena 

– kan smältas samman på ett konstruktivt sätt. Stödjer multikriteria-verktygen 

integrationen mellan olika kunskapsområden och leder detta fram till 

ett ömsesidigt lärande och konkreta beslut? 

4.5.1 Reflekterad rangordning och viktning 

Vad är då integration mellan kunskapsområden? Som beskrivits tidigare 

söker man i en multikriteria-process att värdera olika alternativa systemlösningar 

gentemot en rad utvärderingsområden eller huvudkriterier. För 

att kunna göra den värderingen belyser man systemens prestanda inom de 

olika utvärderingsområdena med hjälp av kunskapsunderlag och deltagarnas 

kunskap. Hjälper då multikriteria-verktygen deltagarna att genomföra en 

reflekterad rangordning av VA-alternativen inom varje utvärderingsområde? 

Under arbetet med NAIADE för man in deltagargruppens bedömningar 

i en matris där både kvantitativa (beskrivande med hjälp av siffror) och 

kvalitativa (beskrivande med hjälp av ord) värden kan samsas (se figur 2.4 

ovan). I Surahammar fungerade gränssnittet för att hantera kvantitativa 

värden bra och det var lätt att se hur de olika systemalternativen förhöll sig 

till varandra. De kvalitativa bedömningarna blev dock mer otydliga, särskilt 

när gruppen började få upp ett flertal utvärderingsområden på matrisen. 

Även om begrepp som ’mer eller mindre bra’, ’dåligt’ och ’varken bra eller 

dåligt’ inte är otydliga i sig blev det svårt att få en tydlig bild av hur systemalternativen 

var rangordnade inom de olika utvärderingsområdena. 

STRAD arbetar istället med grafiska skalor vid bedömningen (se figur 

3.5 ovan). För varje utvärderingsområde placerade Sandviken-gruppen in 

sina bedömningar på dessa skalor. På så sätt blev den inbördes rankingen av 

alternativen mycket tydlig inom varje utvärderingsområde, även om själva 

hanteringen av STRADs skalor var lite pillig och svårbemästrad. Jämfört 

med NAIADE, där ju samtliga utvärderingsområden finns med i matrisen, 

var dock en nackdel att man endast kunde se ett utvärderingsområde i taget. 

Dessutom var STRADs hantering av kvantitativa data mer svårhanterlig. 

Då de olika systemalternativen är rangordnade inom respektive utvärderingsområde 

så ska sedan dessa delbedömningar smältas samman till en 

helhetsbedömning där alla utvärderingsområdena tas med. Vid denna sammansmältning 

eller integration blir det väsentligt att bestämma vilken vikt 

de olika utvärderingsområdena har gentemot varandra. Är brukaraspekter 

viktigare än systemens robusthet? Är miljöaspekter viktigare än systemens 

ekonomi? Eller är alla aspekter lika viktiga? I en multikriteria-bedömning är 

en denna viktning utslagsgivande för resultatet. Då man studerar hur innehållet 

i utvärderingsområden och kunskapsunderlag sätts i bruk med hjälp av 

NAIADE och STRAD är det därför betydelsefullt om en reflekterad viktning 

av utvärderingsområdena är möjlig att genomföra för deltagarna. 

103



I NAIADE är inte viktningsprocessen särskilt synlig. Istället använder 

sig programmet av en implicit (dold) viktningsprocedur, som sker på olika 

sätt för de kvantitativa respektive kvalitativa bedömningarna. Då det gäller 

de siffervärden som matas in i NAIADE så måste deltagarna tala om för 

programmet om skillnaderna mellan olika siffervärden är stora eller små. 

Säger man att skillnaden är stor så får det utvärderingsområdet en stor vikt 

vid den helhetsbedömningen. Om man använder kvalitativa bedömningar 

(som exempelvis ’mycket bra’) ger NAIADE en stor vikt till de utvärderingsområden 

där systemalternativen placerats långt från varandra på skalan 

från ’extremt dåligt’ till ’perfekt’ (se kapitel 2.3). I Surahammar var detta 

sätt att vikta bedömningsområdena problematiskt. Det var svårt för deltagarna 

att förstå och ha kontroll över hur deras bedömningsarbete översätts 

till vikter av NAIADE. Inte ens processledaren lyckades helt och hållet 

komma till tals med den skala som användes för att sätta vikterna på de 

kvantitativt beskrivna utvärderingsområdena. Denna otydlighet förstärktes 

ytterligare av att viktningsförfarandet är olika för kvantitativa respektive 

kvalitativa värden, vilket fick konsekvensen att deltagarnas överblick över 

hur de olika utvärderingsområden förhöll sig till varandra blev ännu sämre. 

Räknade NAIADE med att ’robusthet’ (kvalitativt bedömt) var viktigare än 

’övergångskostnader’ (kvantitativt bedömt) eller var det tvärt om? 

I jämförelse är STRADs metod för att sätta vikter mycket tydlig och 

lättöverskådlig. Här sker viktningen genom att man justerar bredden på 

rektanglar – ju bredare rektangel desto större vikt för det utvärderingsområdet. 

I STRADs utvärderingsmatris kan man vidare med en snabb 

blick se vilken vikt alla de olika utvärderingsområdena har fått (se figur 

3.16 ovan) och dessutom snabbt justera dessa vikter om man tycker att 

de behöver balanseras på ett annat sätt . Ingen av deltagarna i Sandviken 

tvekade inför att diskutera utvärderingsområdenas vikter på det här sättet 

och det är intressant att gruppen (med sin dominans av boende) utan vidare 

gav större vikt åt ’brukaraspekter’ och ’robusthet’ än åt ’privatekonomi’. 

I efterhand kommenterade dock Verna Ekologi (Wijkmark och Lundberg 

2005) att det är viktigt att under viktsättningen förstå hur viktningen direkt 

påverkar slutresultatet – att en förändring av hur utvärderingsområdena 

viktas gentemot varandra kan få ett mycket stort genomslag och kasta 

om rangordningen mellan alternativen. Verna Ekologi tyckte dock att den 

enkla vikthanteringen också var en styrka med STRAD (Wijkmark 2005). 

Genom att ändra på vikterna kan man göra en form av känslighetsanalys 

interaktivt i gruppen och på så sätt studera just vilka effekter olika vikter 

får på slutresultatet. 

4.5.2 Hantering av olika kunskapsfält 

För att kunna göra de bedömningar och den viktning som har diskuterats 

ovan så måste deltagarna ha tillgång till kunskap som belyser systemalternativens 

prestanda inom de olika utvärderingsområdena – kunskap 

som kan hämtas ur kunskapsunderlagen eller som deltagarna själva kan 

förmedla vid sittande bord. Detta kan beskrivas som en gemensam process 

där det bör försiggå ett förutsättningslöst lärande – det vill säga där inget 

kunskapsområde på förhand ska ha givits en dominans över de andra. En 

104



sådan symmetrisk lärandeprocess fungerar som ett stöd för att alla relevanta 

kriterier har tagits i beaktande på ett systematiskt sätt under bedömningen 

av systemalternativen. 

En första indikation på huruvida de olika utvärderingsområdena hanteras 

symmetriskt kan man få genom att studera ordningen på kriterierna 

i kunskapsunderlagen. I Surahammar var ’hygien och hälsa’ det första 

utvärderingsområdet i det förberedda kunskapsunderlaget, följt av ’miljö’ 

och därefter ’ekonomi’. Områdena ’institutionell kapacitet’, ’hushållsrelaterade 

aspekter’ och ’teknisk tillförlitlighet’ låg i slutet av kriterielistan. Här 

finns möjlighet att direkt tolka detta som en osymmetri i behandlingen av 

kunskapsområdena från experternas och forskarnas sida eftersom det som 

ligger överst på en kriterielista dels medvetet eller omedvetet uppfattas som 

det mest väsentliga, dels diskuteras när gruppen har mest kraft och energi 

kvar. Ordningsföljden skulle naturligtvis kunna vara en slump men om man 

tittar på Sandviken-fallet finner man samma tendens i Verna Ekologis mall 

för kriteriespecifikationen, där olika miljörelaterade aspekter och ’ekonomi’ 

låg högst upp på listan och där ’brukaraspekter’ samt ’organisation och 

juridik’ låg långt ner, endast passerade av de så kallade ’icke kravrelaterade 

kriterierna’, det vill säga de kriterier som de boende hade formulerat men 

som inte passade in i Verna Ekologis förberedda mall och därför placerades 

allra längst ner. Dessutom har vi kunnat se samma ’spontana’ ordningsföljd 

i andra av våra fallstudier, oavsett vem som har producerat kunskapsunderlaget: 

Miljö hamnar först, tätt följt av ekonomi och med de så kallade 

’mjuka’ kunskapsområdena placerade mot slutet. I Surahammar kom vi till 

en viss insikt och vände på listan då själva bedömningsarbetet påbörjades 

under möte två som ett sätt att motverka denna asymmetri. 

Som en annan fingervisning kan man titta på hur många kriterier som 

formulerats under varje utvärderingskategori. I Surahammar var ’miljö’ representerat 

med sex kriterier. ’Ekonomi’ och ’hushållsaspekter’ med vardera 

tre kriterier och inom organisatoriska frågor rymdes två kriterier. ’Hygien 

och hälsa’ till sist, omfattade ett kriterium. Utifrån kravspecifikationen i 

Sandviken (bilaga 6) kan man se att hela tio kriterier var miljörelaterade. 

Sju kriterier hanterade ’flexibilitet och anpassning till platsen’ medan sex 

berörde ’brukaraspekter’. ’Tillförlitlighet och robusthet’ och ’icke kravrelaterade 

kriterier’ omfattade fyra kriterier vardera, ’organisation och juridik’ 

tre kriterier och ’ekonomi’ endast två. Vi kan alltså se att i Surahammar 

förstärktes den osymmetriska ordningsföljden på utvärderingsområdena 

av att miljö och ekonomi omfattade ett stort antal kriterier. En så tydlig 

övervikt för miljökriterierna skickar signaler till deltagarna om att den 

ekologiska dimensionen i hållbarhetsbegreppet värderas, och bör värderas, 

högre än de sociala och ekonomiska dimensionerna. I Sandviken såg det 

lite annorlunda ut. Miljöområdet var fortfarande mycket dominerande. 

Det fanns dock också andra utvärderingsområden som omfattade ett relativt 

stort antal kriterier. ’Ekonomi’ var däremot nedtonat. Ramverket av 

utvärderingsområden kan därför sägas ha varit något mer symmetriskt i 

Sandviken jämfört med Surahammar. 

Ytterligare ett tredje sätt att studera om det fanns en osymmetrisk hantering 

av kunskapsområden är att mäta den tid som gick åt under arbets- 

105



mötena för att bearbeta varje utvärderingsområde. I Surahammar ägnades 

kriteriegrupperna organisation, ekonomi och miljö drygt en timme vardera 

medan kriterier som rör brukare ägnades knappt en halvtimme och hälsa/ 

hygien endast elva minuter. Tittar vi istället på den medeltid som gick åt 

för behandling av varje kriterium inom respektive grupp ser vi ett liknande 

mönster med den skillnaden att miljökriterierna ägnades mindre tid per 

kriterium och kriterier som rör brukare ägnades kortast tid. Sammantaget 

kan vi se att ekonomi fick ett stort genomslag i tid trots ett fåtal kriterier 

och att miljö fick ett stort genomslag tack vare många kriterier. Vidare tog 

även organisation ett stort tidsutrymme men detta delvis grund av en mycket 

lång och bitvis ofokuserad diskussion kring ett av de ingående kriterierna. 

Slutligen fick hushållsaspekter och hälsa och hygien litet tidsgenomslag 

beroende på få kriterier och på att lite tid brukades för varje kriterium. 

I Sandviken följde diskussionen en annan struktur och en direkt jämförelse 

av tidsåtgången är inte möjlig. Under en del av bedömningsarbetet 

– värderingen av de olika reningsalternativen – tog de olika miljökriterierna 

upp 45 minuter, ’ekonomi’ 30 minuter och ’robusthet’, ’flexibilitet 

och anpassning till platsen’, brukaraspekter och organisation/juridik 6-10 

minuter vardera. ’Icke kravrelaterade kriterier’ diskuterades här inte alls. 

Eftersom miljöaspekterna var representerade med ett tiotal olika kriterier 

kan det ju vara följdriktigt att dessa tog lång tid att diskutera. Däremot kan 

man notera att ’ekonomi’ tog lång tid jämfört med det fåtal kriterier det 

omfattade och att ’flexibilitet och anpassning till platsen’ tog förvånansvärt 

kort tid med tanke på hur många kriterier som ingick. Naturligtvis kan vi 

inte dra några definitiva slutsatser om symmetrin i behandlingen av olika 

kunskapsområden utifrån tidsåtgången. Olikheterna kan ju tänkas ha många 

orsaker: att frågorna engagerar särskilt mycket respektive inte alls eller att 

det finns otydlighet eller stor tydlighet i det skrivna underlaget/processledarens 

presentation. Kort tidsåtgång kan också bero på allmän trötthet 

eller på att komplexiteten i frågorna inte framstår tydligt. Vi kan dock se 

att miljökriterier och ekonomi tog en betydande tid i anspråk både i Surahammar 

och Sandviken samt att ’mjukare’ aspekter som brukarfrågor eller 

organisation betades av på avsevärt kortare tid. 

4.5.3 Hantering av olika kunskapstyper 

De tre aspekterna på symmetri i kunskapshantering som har diskuterats ovan 

handlar alla om hur olika kunskapsfält (brukarfrågor, ekonomi, organisation, 

miljö etc.) har hanterats. En fjärde aspekt på symmetrisk kunskapsintegration 

är dock vilka typer av kunskap som har gjort sig gällande under 

processen. Med typer avses här att kunskap kan vara lekmannakunskap, 

professionell kunskap, erfarenhetsbaserad kunskap, vetenskaplig kunskap, 

praktisk kunskap och så vidare. En fråga vi ställde oss innan vi påbörjade 

våra fallstudier var om multikriteria-verktygen skulle tendera till att diskvalificera 

annan kunskap än vetenskaplig kunskap och/eller expertkunskap. 

Vi kan inte entydigt säga att någon kunskapstyp systematiskt blivit annorlunda 

behandlat än de övriga varken i Surahammar eller Sandviken. 

I andra fallstudier har vi dock sett hur vetenskaplig kunskap och expert- 

106



kunskap har fått företräde inom vissa kunskapsfält (exempelvis miljö och 

ekonomi) medan det inom andra kunskapsfält (exempelvis brukaraspekter 

och robusthet) var deltagarnas erfarenhetsbaserade kunskap som dominerade 

bedömningsarbetet (Söderberg och Kain 2006). Med denna erfarenhet i 

bagaget kunde vi se liknande tendenser i såväl Surahammar som Sandviken 

– men mer i Sandviken än i Surahammar. Orsaken kan ha varit att Surahammar-processen 

var tydligt expertstyrd och att det där snarare var så att 

vetenskaplig kunskap och expertkunskap dominerade bedömningarna inom 

samtliga utvärderingsområden, vilket ju kan sägas spegla en konsekvent 

genomförd osymmetrisk kunskapshantering över samtliga kunskapsområden. 

I Sandviken var upplägget mer öppet, där – grovt uppdelat – de boende 

bidrog med praktisk och erfarenhetsbaserad kunskap, tjänstemännen med 

expertkunskap och Verna Ekologi med expertkunskap och vetenskaplig 

kunskap. Därför blev asymmetrin här av en annan karaktär och mer lika 

våra tidigare erfarenheter, med dominans av vetenskaplig kunskap och expertkunskap 

inom kunskapsfält som behandlar miljöaspekter och ekonomi 

och av praktisk och erfarenhetsbaserad kunskap inom kunskapsfält som rör 

brukaraspekter, robusthet, och organisationsformer. 

En annan aspekt på en symmetrisk hantering av kunskapsfält är att 

enskilda deltagares argument ibland fick orimligt stort genomslag – i Surahammar 

men särskilt i Sandviken – beroende på aktivt diskussionsarbete 

av dessa deltagare (kanske baserat på stort enskilt intresse för detaljfrågan 

eller stor kunskap inom området) men också beroende på passivitet hos 

andra deltagare (i Sandviken särskilt hos tjänstemännen) samt inte minst 

hos processledaren. I Sandviken-processen var tanken att samtliga deltagare, 

både boende och tjänstemän, aktivt skulle delta i kunskapsuppbyggnaden 

för att alla olika typer av kunskap skulle komma fram och bearbetas i bedömningsarbetet. 

Utgångspunkten var att tjänstemännens bedömningar och 

utlåtanden på intet sätt skulle behandlas som mer sanna än konsultens eller 

de boendes. Problemet blev dock snarare det omvända. Tjänstemännens 

utlåtanden fick liten inverkan på bedömningsarbetet, inte för att de marginaliserades 

systematiskt utan snarare för att de förhöll sig relativt passiva. 

Här borde processledaren ha varit mer aktiv för att få med tjänstemännen 

i bedömningsarbetet men detta fallerade, delvis beroende på att processledningsfunktionen 

var delad mellan Verna Ekologi och MIKA-projektet 

och att denna aspekt av processledningen därför inte kom att genomföras 

på ett konsekvent och tydligt sätt. Trots att det alltså fanns vissa nackdelar 

med hur processen genomfördes i Sandviken så var en av Verna Ekologis 

deltagande konsulter positivt inställd. Han argumenterade för att ett så här 

strukturerat arbete i dialog med en arbetsgrupp kan minska genomslaget 

av förutfattade meningar hos deltagarna i gruppen och – utifrån ett mått av 

självinsikt – även av konsultens förutfattade meningar (Wijkmark 2005). 

Arbetssättet säkerställer att alla aspekter diskuteras och att de har lika 

möjlighet att bli behandlade. 

Den osymmetriska hanteringen av olika kunskapstyper som diskuterats 

ovan har dock egentligen inte så mycket att göra med multikriteria-verktygen 

i sig utan mer med hur hela deltagandeprocessen är utformad och 

styrd av processledaren. Hur är det då själva multikriteria-verktygen, klarar 

de av att minimera förlusten av information under processens gång? Om 

10



information tappas, vilken typ av information handlar det om? I NAIADE 

har kvantitativ (siffror) information något av ett försteg eftersom den kan 

läggas in direkt i dataprogrammet. Kvalitativ (ord) information däremot, 

måste tolkas om av deltagarna till begrepp som ’mycket dåligt’ eller ’mer 

eller mindre bra’. I det här avseendet fungerar STRAD i princip på samma 

sätt men eftersom gränssnittet här är betydligt sämre när det gäller att hantera 

kvantitativ information så skulle man kunna påstå att det i STRAD är 

kvalitativ information som premieras. I förlängningen får NAIADEs olika 

hanteringen av kvantitativ respektive kvalitativ information effekten att 

expertkunskap och vetenskaplig kunskap (som ofta uttrycks i siffror) får 

en fördel gentemot praktisk och erfarenhetsbaserad kunskap (som sällan 

uttrycks i siffror) – en skillnad som inte alls är lika tydlig i STRAD. 

4.5.4 Integration av kunskapsområden 

Trots ambitioner om en symmetrisk kunskapshantering så har de två multikriteria-processerna 

alltså delvis varit belastade av en viss osymmetri. 

Har det trots detta varit möjligt för deltagarna att genomföra en transparent 

integration av de olika kunskapsområdena? 

I de två multikriteria-processerna har datorverktygen stått för arbetet med 

att smälta samman de olika bedömningar som gjorts inom varje utvärderingsområde 

till en integrerad helhet – en kalkyl där utvärderingsområdenas 

olika vikt är av stor betydelse. En första delfråga är därför hur deltagarna 

har uppfattat multikriteria-verktygens integrationsarbete. Har det gått att 

se igenom datorverktyget och förstå hur det har kommit fram till slutresultatet? 

NAIADE försöker efterlikna verklighetens komplexitet genom 

att låta komplexa matematiska formler styra beräkningarna. Ambitionen 

är att undvika förenklingar i kunskapsintegrationen men detta har också 

sidoeffekten att deltagarna har mycket liten möjlighet att följa och förstå 

hur programmet arbetar. Eftersom man inte kan kontrollera resultaten från 

NAIADE genom egna överslagsberäkningar är risken stor att deltagarna 

inte förstår varför de blir som det blir. Dessutom får man en dålig kontroll 

över om data har matats in i datormodellen på korrekt sätt. I Surahammar 

tenderade deltagarna därför att rationalisera resultaten för hitta argument 

som kunde stödja dem. Ur den här synvinkeln är STRAD betydligt enklare 

att hantera. Jämfört med NAIADE är datorprogrammet snarare en kraftig 

förenkling av verklighetens komplexitet. Det är förhållandevis lätt att följa 

hur de olika bedömningarna läggs samman av programmet och vilken betydelse 

utvärderingsområdenas olika vikter har. I Sandviken var det heller 

ingen som ifrågasatte slutresultatet, eller varför det blev som det blev. Vi 

kunde dock notera att STRADs uppdelning av systemalternativen i ett antal 

beslutsområden (eller delsystem, se figur 3.16) gjorde att utvärderingsmatrisen 

blev svåröverskådlig. 

En annan aspekt på kunskapsintegration är det som sker i arbetsgruppen 

’utanför’ själva datorverktygen. Avsikten med en multikriteria-process är 

att hantera och integrera olika kunskaper, perspektiv och världsbilder på ett 

strukturerat sätt. I perspektivet hållbar utveckling är det dessutom väsentligt 

att slutresultatet integrerar såväl miljömässiga, sociala som ekonomiska 

108



aspekter. För att kunna bibehålla sin transparens måste en sådan process 

bygga på utbyte av kunskap mellan deltagarna och på ett ömsesidigt lärande. 

I båda fallen, men kanske särskilt i Surahammar, föreföll det dock som om 

multikriteria-processen stundtals tenderade att bli alltför uppgiftsrelaterad. 

Deltagarna fokuserade ofta (ibland på uppmaning från processledarna) 

mer på att fullgöra bedömningsuppgiften – det vill säga på att bestämma 

utvärderingsområdens vikt och att genomföra värderingen av de olika 

systemalternativen – än på att diskutera och utbyta frågor och synpunkter 

kring beslutsunderlagen. Om användandet av multikriteria-verktyg skapar 

en sådan uppgiftsfokusering riskerar alltså transparensen i integrationen 

av kunskapsområden att minska. Här är två viktiga motmedel dels en stor 

professionalitet hos processledaren, dels ett upplägg med mindre tidspress. 

Vidare är en viktig komponent för en ökad transparens att motverka bristande 

tydlighet i argumentationen, Processledaren måste lyfta fram och 

tydliggöra vilka argument som ligger bakom de olika bedömningarna för 

att på så sätt minska eventuell osäkerhet kring vilken grund utfallet vilar 

på. Dessutom kan det löna sig att lyfta fram att det – förutom det tydligt 

uttryckta nedtecknade resultatet från multikriteria-processen – även finns 

ett väl så viktigt ’osynligt’ resultat; ett gemensamt lärande som bärs av 

deltagarna och som kan utnyttjas till fullo genom att låta processen växa 

vidare i någon form, kanske som ökad boendemedverkan i den fortsatta 

planprocessen eller som workshops inom kommunorganisationen. 

4.5.5 Var deltagarna redo att ta ansvar för slutresultatet 

från multikriteria-processen? 

När alla kunskapsområden hade integrerats – det vill säga när multikriteriaarbetet 

var avslutad – var deltagarna då är redo att ta ansvar för slutresultatet 

från multikriteria-processen och även för de beslut som fattats baserat på 

detta resultat? Kort sagt: Godtog de multikriteria-processens slutprodukt? 

Eftersom både NAIADE och STRAD bygger på konsensus-processer, 

det vill säga att alla deltagare måste vara någotsånär överens om bedömningarna, 

spelar det här stor roll om alla deltagare verkligen höll med om 

konsensus-bedömningarna. Hur var det med de tystare deltagarna; och hur 

var det med de passiva tjänstemännen i Sandviken? 

I Surahammar deltog tyvärr endast två deltagare under det avslutande 

arbetsmötet. Dessa två fick göra en personlig rangordning av de tre systemalternativen 

före det att resultatet från NAIADEs sammanräkning presenterades 

(se kapitel 3.5.6). Ingen av de båda individuella rankningarna 

stämde överens med resultatet från NAIADE: Båda deltagarna föredrog 

klosettvattensystemet medan NAIADE räknade fram att deltagarna i sina 

bedömningar egentligen hade satt det konventionella systemet främst med 

klosettvattensystemet på sista plats. Trots detta tyckte en av deltagarna att 

han ändå lättare kunde stå för det resultat som kom fram när gruppen gick 

igenom kriterium för kriterium än det han kom fram till då han gjorde 

en egen helhetsbedömning (se dock risken för överdrivet förtroende för 

dataverktyg i kapitel 4.3.2 ovan). I Sandviken gjordes den individuella 

bedömningen av systemalternativen efter det att STRADs resultat hade 

visats. Endast de boende skrev ner sina preferenser och här var sju positivt 

109



inställda till ett kommunalt VA-system, en ville ha enskilda lösningar och 

en föredrog ett torrt toalettsystem. STRADs resultat med kommunalt VA 

som högst rankat stämde alltså med majoritetens önskemål (se .figur 3.18 

ovan). Den torra lösningen fanns med på tredje plats, troligen med stöd från 

den systematiska argumentationen från just den deltagaren. Det enskilda 

alternativ som den sista av de boende fördrog återfanns dock först på sjätte 

plats, vilket troligen gjorde denne deltagare mindre benägen att ställa upp 

på mutlikriteria-processens slutresultat. Vi kunde också notera att ingen av 

de boende förespråkade den samfällda lösning som STRAD hade räknat 

fram på andra plats. 

I Sandviken-fallet gjorde vi också en mer omfattande uppföljning av hur 

deltagarna såg på processens resultat. På en fråga till boendedeltagarna om 

de trodde att resultatet återspeglade arbetsgruppens åsikt kom fem svar in. 

På skalan ’bra - ganska bra - mindre bra – dåligt’ svarade de flesta ’bra’ eller 

’ganska bra’. Endast en tyckte att resultatet var en ’mindre bra’ återspegling 

av gruppens åsikter. Tjänstemännen i arbetsgruppen har intervjuats löpande 

under processens utveckling, där deras funderingar har kretsat mycket kring 

farhågan att arbetsgruppens resultat kanske inte blir tillräckligt konkret. 

Efter det att processen avslutades har tjänstemännen dock varit lite ovilliga 

att uttala sig vidare, i avvaktan på mer definitiva ställningstaganden från 

kommunen ifråga om den riktning VA-planeringen skall ta. Jan Wijkmark 

var den konsult från Verna Ekologi som deltog i flest arbetsmöten, inklusive 

det avslutande mötet. Efter detta sista möte resonerade han kring att han 

lärt sig mycket från diskussionerna under processen, särskilt ifråga om de 

boendes synpunkter (Wijkmark 2005). Han tyckte också att det vore fel av 

Verna Ekologi att inte följa arbetsgruppens åsikt – det vill säga resultatet 

från STRAD – trots att de som konsulter troligen hade förordat en annan 

rangordning av systemalternativen. Anledningen var att Wijkmark inte 

kunde se att de argument som kommit fram under deltagandeprocessen var 

mindre välgrundade än de som de själva skulle ha utgått från i en ’vanlig’ 

VA-utredning. Verna Ekologi tycker dock att det är viktigt att framhålla 

slutresultatet baseras på arbetsgruppens och inte konsultens bedömningar 

(Wijkmark och Lundberg 2005). Sammantaget slog Wijkmark fast att Verna 

Ekologi – trots den ökade tidsåtgången – uppfattar STRAD som ett spännande 

verktyg med utvecklingspotential (Wijkmark 2005). 

Avslutningsvis, ytterligare ett mått på deltagarnas förtroende för resultaten 

från multikriteria-processerna kan vara vilken status dessa resultat har 

gentemot omvärlden. Har deltagarna – främst tjänstemännen och Verna 

Ekologi – arbetat med att förankra slutprodukten inom respektive kommunorganisation. 

I Surahammar är frågan inte riktigt relevant eftersom det här 

inte blev någon ’skarp’ process utan istället en process mer eller mindre av 

akademiskt intresse. I Sandviken har de deltagande tjänstemännen – efter 

vad vi kan utläsa – förhållit sig relativt passiva gentemot den övriga kommunorganisationen. 

VA-planeringen är fortfarande under arbete och vi vet 

i skrivande stund inte vilken status resultatet från multikriteria-processen 

kommer att få i den formella kommunala planerings- och beslutsprocessen. 

Självklart är dock att en sådan här arbetsgrupp aldrig har mandat att 

fatta beslut – den är alltid av rådgivande karaktär. Som beskrivits ovan 

(se kapitel 4.4.5 ovan) har en tydlig svaghet ändå varit bristen på löpande 

110



förankring mellan processen och den kommunala organisationen – något 

som har förstärkts av att två av de deltagande tjänstemännen har bytt jobb 

under processens gång och därför har ersatts av andra deltagare från kommunorganisationen. 

Sammantaget har detta gjort att tjänstemännens mandat 

har varit otydligt. I en mer ideal process skulle tjänstemännen i en sådan 

här arbetsgrupp sitta med ett mandat att föra fram kommunens ’officiella’ 

åsikter. Då skulle finnas utrymme för processledaren att tydligare kunna 

ställa ståndpunkter mot varandra, att arbeta med fördjupad argumentation 

och eventuell konflikthantering. Utfallet från processen skulle då inte 

löpa samma risk att avfärdas efter processens avslut. De som starkast har 

sökt förankra arbetsgruppens resultat inom Södertäljes kommunorganisation 

har varit Verna Ekologi. I sin VA-utredning slår konsulterna fast att 

det inte går att säga att arbetsgruppens bedömning är giltig för vare sig 

kommunen eller för Sandvikenborna som helhet, trots att arbetsgruppen 

omfattade representanter från tre olika kommunala förvaltningar, från 

VA-huvudmannen och från samtliga delområden i Sandviken, med såväl 

permanent- som sommarboende. Verna Ekologi argumenterar ändå för att 

resultatet från multikriteria-processen speglar en relevant bedömning som 

bör tas seriöst i det fortsatta arbetet med Sandvikens VA-system (Wijkmark 

och Lundberg 2005). 

111



5 Slutsatser 

Vad är då våra viktigaste slutsatser i anslutning till hur de två multikriteriaprocesserna 

har fungerat? För att kunna uttala oss med större säkerhet tar vi 

här också stöd i de andra fallstudier vi gjort i samband med lokalt förankrade 

multikriteria-processer med många deltagande intressenter. Förutom i 

Surahammar har NAIADE prövats i en studie av uthållig snöhantering i ett 

antal norrlandskommuner (Söderberg m.fl. 2005) samt i dagvattenplanering 

i Vasastan i Göteborg (Kärrman m.fl. in prep). Parallellt med Sandviken 

har STRAD använts inom VA-planering i Uppsala (Kärrman m.fl. 2005). 

Dessutom har Strategic Choice Approach (alltså STRAD utan datorstöd) 

tillämpats i en studie om avfallshantering i Bergsjön, Göteborg (Kain och 

Söderberg 2002) samt multikritera-verktyget REGIME i VA-utvärdering i 

Hammarby Sjöstad, Stockholm (Söderberg m.fl. 2002). 

Beslutsunderlaget: 

I multikriteria-processens beslutsunderlag ingår dels ramverket av problemformuleringar, 

alternativa systemlösningar och utvärderingsområden och 

dels de systematiskt framställda kunskapsunderlag 8 som ska möjliggöra 

en bedömning av de olika systemlösningarna gentemot utvärderingsområdena. 

De två fallstudierna speglade två olika grundinställningar till hur 

man tar fram ramverket av problem, lösningar och utvärderingsområden. 

I Surahammar togs ramverket fram av experter och forskare innan det att 

deltagandeprocessen hade startats; i Sandviken utvecklades ramverket under 

första fasen av deltagandeprocessen. Skillnaden var dock inte absolut, 

eftersom Surahammar-processen tillät deltagarna att göra förändringar i utvärderingsområdena 

(men inte i problemformulering och systemalternativ). 

I Sandviken fanns en motsatt tendens, där Verna Ekologis förberedda kravspecifikation 

(och konsulternas agerande under arbetsmötena) tenderade att 

stänga ute de utvärderingsområden som formulerats av deltagarna men som 

inte passade in i kravspecifikationens struktur. De två grundinställningarna 

till hur deltagandeprocessen ska formas har ingen egentlig koppling till 

vilket multikriteria-verktyg som används. Ett multikriteria-verktyg som 

8 Här har vi valt att inte betrakta den individuella kunskap deltagarna besitter som en 

del av beslutsunderlaget, utan att snarare se input och bearbetning av sådan kunskap 

som en del av det gemensamma lärandet och kunskapsintegrationen. Möjligen ska 

man istället betrakta också deltagarnas kunskap som en del av det sammantagna beslutsunderlaget 

– om inte annat för att ge dessa kunskaper dess rättmätiga status. 

112



är lämpat att fungera interaktivt i deltagandeprocesser (som exempelvis 

STRAD) är dock ett bättre stöd för ett brett deltagande vid formuleringen 

av planeringsproblem, systemalternativ och utvärderingsområden. 

Vad som dock är oerhört viktigt – om man har för avsikt att stödja ett 

brett deltagande i utformningen av beslutsramverket – är hur processledarens 

arbete och processdesignen samverkar för att fånga upp och ta tillvara 

deltagarnas inlägg och kommentarer. En svag respons kan gradvis reducera 

engagemang och förtroende bland deltagarna, framförallt från de intressenter 

som kanske inte är de mest aktiva. Multikriteria-processen riskerar 

då överlag att förlora i legitimitet. Här bör man också vara försiktig med att 

(åtminstone på ett för tidigt stadium) visa upp exempel på utvärderingsramverk 

eftersom sådana exempel kan fungera som ’mall’ och ge en oönskad 

styrning av arbetet. Det måste dessutom finnas resurser att möta det ramverk 

som formas av deltagarna med utredningsarbete som tar fram ett relevant 

kunskapsunderlag. Eftersom resurser sällan finns i överflöd bör man utforma 

ett resurssparande upplägg, där arbetet med att ta fram kunskapsunderlag 

inte görs innan det att ramverket har fått en tillräckligt fast form – det vill 

säga först kommer deltagandet vid utformningen av ramverket och sedan 

kommer insatser från deltagare, experter och/eller forskare för att ta fram 

lämpligt kunskapsunderlag. 

Vidare, för att underlätta själva bedömningsarbetet måste utvärderingsområdena 

göras så tydliga och distinkt avgränsade som är möjligt – gärna 

så att deras benämning i princip är självförklarande. En sådan tydlighet 

hjälper också till att öka kunskapsunderlagens begriplighet genom att utvärderingsområden 

och kunskapsunderlag lättare kan tala samma ’språk’. 

Detta är särskilt viktigt med tanke på att de powerpoint-bilder eller liknande 

som redovisar kunskapsunderlagen vid sittande möte får ett mycket stort 

genomslag i bedömningsarbetet och att mer omfattande skrivna kunskapsunderlag 

tenderar att få mindre betydelse – ofta på grund av deltagarnas 

uttalade tidsbrist mellan arbetsmötena. Däremot spelar det mer omfattande 

kunskapsunderlaget en viktig roll som referensmaterial vid oklarheter eller 

behov av fördjupning. Ett sätt att ytterligare förtydliga kunskapsmaterialets 

innehåll är att vid behov visa upp exempel som hjälper deltagarna att sätta 

upp referensramar i anslutning till svårtillgängliga kunskapsområden. Även 

om det kan förefalla ytligt att basera bedömningar på powerpoint-sammanfattningar 

har vi kunnat se att ett sådant arbetssätt är ett effektivt sätt att 

bygga upp en ganska robust kunskapsgrund, där utbytet av förtydliganden 

och fördjupande frågor samt inflödet av deltagarnas erfarenhetsbaserade 

kunskap är viktiga komponenter. 

Multikriteria-verktygen: 

De två multikriteria-verktyg vi har studerat – NAIADE och STRAD – är 

mycket olika. NAIADE försöker efterlikna tillvarons komplexitet med dess 

svårigheter att jämföra olika slags utvärderingsområden med varandra, att 

entydigt kunna säga att ett alternativ är bättre än ett annat samt att kunna 

enas om dessa bedömningar. STRAD bygger däremot på en förenkling av 

verkligheten, där de olika utvärderingsområdena behandlas på samma sätt, 

113



där utgångspunkten är att det går att hitta det bästa alternativet samt där 

själva processen att komma överens (eller att åtminstone hitta den minsta 

gemensamma nämnaren) är drivkraften i multikriteria-processen. Konsekvensen 

av dessa två skilda angreppssätt är att NAIADE har en komplicerad 

matematisk konstruktion medan STRAD är relativt enkelt uppbyggt. 

Rent funktionsmässigt har både NAIADE och STRAD uppvisat viss instabilitet 

i programvaran, där programmen har hängt sig, kraschat eller inte 

kunnat utföra vissa moment. När det gäller STRAD verkar dessa problem att 

höra samman med vilken datorkonfiguration som använts medan problemen 

i NAIADE förefaller ha mer med själva programmets uppbyggnad att göra. 

Oavsett vilket så är sådana problem oacceptabla och ödesdigra under en 

deltagandeprocess där många deltagande intressenter har investerat tid och 

möda i multikriteria-arbetet. Tid och framförallt redan inmatade värden får 

inte gå förlorade på grund av datorproblem! 

Inget av de två programmen har något särskilt välutvecklat användargränssnitt 

eller grafik. NAIADEs komplexa uppbyggnad slår igenom i de 

bildfönster som visas, med svårbegriplig grafik och matematiska symboler. 

STRAD är något bättre men dess datainmatning är plottrig och svårhanterad, 

där små justeringar ger stora utslag. Däremot har STRAD en stor fördel i 

sin flexibilitet, där det är möjligt att enkelt ändra inmatade värden för att 

pröva vilken effekt olika antaganden får för resultatet av bedömningsarbetet. 

Här är NAIADE betydligt mindre flexibelt och några snabba revideringar 

är inte möjliga. 

Då vi tittade på hur mycket deltagarna förstod av de två datorprogrammens 

funktion så var NAIADE näst intill obegripligt medan STRADs 

beräkningar gick relativt lätt att följa. Inte heller processledaren klarade av 

att helt förstå NAIADEs arbetssätt och kunde därmed inte heller förklara 

varför resultaten blev som de blev. Frågan är då om förståelse är en förutsättning 

för att deltagarna ska ha förtroende för ett multikriteria-verktyg. 

STRAD verkade inge förtroende på grund av dess relativt enkla och lättfattliga 

uppbyggnad och funktion, där deltagarna kände att det var ’deras’ 

arbete som redovisades av programmet. NAIADEs funktion var ju som 

redan sagts tämligen obegripligt. Det verkade dock som om själva denna 

ogenomträngliga komplexitet hos programmet ökade deltagarnas förtroende 

för resultaten. Här finns anledning att varna för att en sådan teknikoptimism 

kan leda bort från det kritiska förhållningssätt (både bland deltagarna och 

processledaren) som är nödvändigt under ett multikriteria-arbete. Det är ju 

människan som ska få stöd av datamaskinen och inte tvärtom! 

Deltagande: 

Argumenten från ’processägarna’ för varför man ville ha ett brett deltagande 

var ganska svagt redovisade i båda fallstudierna. I Surahammar var ökad 

kvalitet på beslutsunderlaget det avgörande motivet, definierat av forskare 

från Urban Water-programmet och MIKA-projektet. Det fanns också en 

antydan till breddat inflytande i och med tjänstemännens deltagande. I 

Sandviken var syftet otydligare. Huvudsyftet föreföll också här vara att 

öka beslutsunderlagets kvalitet, särskilt med hjälp av en ökad kunskap om 

114



lokala förhållanden. Det fanns också många signaler från tjänstemännen 

med förhoppningar om ett lättare genomförande av systemförändringar tack 

vare den bredare deltagandeprocessen. Vidare fanns det också ett drag av 

ökat boendeinflytande med i de tidiga diskussionerna mellan tjänstemän, 

Verna Ekologi och MIKA-forskarna men detta kom att tonas ner allteftersom 

processen framskred – framförallt på initiativ från de deltagande tjänstemännen. 

I slutet av processen handlade det snarare (på order från högre 

kommuntjänstemän) om att se till att de boende inte skulle kunna hävda att 

de rekommendationer som kom ut från multikriteria-processen hade någon 

status som beslut. I Sandviken – och delvis också i Surahammar – var alltså 

argumenten i anslutning till själva deltagandet mycket otydligt uttalade. 

I en deltagandeprocess är detta problematiskt eftersom vaghet ifråga om 

syftet med deltagande gör att deltagandets stora potential underutnyttjas, 

vare sig man är ute efter ett bättre kunskapsunderlag, ett ökat inflytande 

hos en bredare krets av intressenter eller helt enkelt ett (mer manipulativt) 

underlättande av framtida implementering. Ett brett deltagande innebär en 

ökad investering i tid och resurser och denna investering måste utnyttjas 

– inte bara för att ta tillvara på penningkapitalet utan också för att inte 

föröda förtroendekapital bland intressenterna. 

Sammansättningen av deltagandegruppen påverkar utseendet på det 

beslutsramverk (problemformuleringar, alternativa lösningar och utvärderingsområden) 

som byggs upp. Om man strävar efter en bred belysning av 

planeringsproblemet (alternativt en snävt fördjupad studie) så bör gruppens 

sammansättning utformas därefter. I Surahammar var rekryteringen till arbetsgruppen 

av olika anledningar ett misslyckande. Sandviken var mer framgångsrikt 

men också här fanns obalans i rekryteringen av boendedeltagare. 

Ett brett – och dessutom väl sammansatt – deltagande av olika intressenter 

kräver ett omsorgsfullt förberedelsearbete. Med väl sammansatt menas här 

en gruppsammansättning som speglar och understödjer det precisa syfte 

man har med deltagandet. Det är också viktigt att matcha deltagandet med 

multikriteria-processens innehåll och karaktär. Alla processer passar inte 

för deltagande och vissa processer (som i och för sig skulle dra nytta av 

ett brett deltagande) attraherar inte tillräckligt med deltagare – de kanske 

helt enkelt inte är tillräckligt intressanta i deltagarnas ögon. Här får man då 

väga eventuella insatser för att öka deltagandet (information, förankring, 

ersättning) mot den nytta man kan få ut. 

En viktig fråga under en deltagandeprocess är vad deltagarna representerar: 

Ett samhällsintresse (allmännytta), sig själva som individer (egennytta) 

eller en organisation (som VA-verket, en samfällighet eller Naturskyddsföreningen 

– sektorsnytta). Under våra fallstudier har vi dessutom kunnat 

se hur deltagarnas roller har skiftat under processernas gång. Ibland har de 

varit allmännyttiga, ibland egennyttiga, ibland sektorsnyttiga och ibland 

flera av dessa samtidigt. Intressant nog förefaller dessa olika roller påverkas 

av vilka kunskaps- och utvärderingsområden som diskuteras. Man kan 

grovt uttrycka det som att där man är expert dominerar sektorsnyttan, där 

man diskuterar finansiering dominerar egennyttan och där man talar om 

miljöproblem dominerar allmännyttan, även om det finns många fler och 

mer komplexa varianter. Här blir det då viktigt att processledaren noga visar 

fram de argument som kommer fram i diskussionerna så att deltagarna själva 

115



kan sätta sina ställningstaganden i relation till de olika roller de (medvetet 

eller omedvetet) spelar. 

Slutligen måste man beakta att deltagarna inte deltar på lika villkor. Det 

finns alltid någon part som har startat och som finansierar deltagandeprocessen 

och det finns någon part som har makt att besluta om hur resultaten 

från processen ska tas (eller inte tas) tillvara. Olika deltagare har också 

olika kunskap i anslutning till processens innehåll – vissa har insiderkunskap, 

andra har fackkunskap och ytterligare andra har kunskap om lokala 

förhållanden. Dessa skilda utgångspunkter kan inte, och bör inte, suddas 

ut. Däremot är det viktigt att processens utformning och processledarens 

arbete systematiskt hanterar dessa skillnader, så att deltagandeprocessens 

fulla potential kan utnyttjas. Deltagarnas olika kunskaper måste komma 

fram och spela mot varandra. En viktig komponent är vidare att processen 

är förankrad bland beslutsfattarna i den organisation som ’äger’ den, det 

vill säga de som beslutar om processen ska fortsätta samt beslutar om hur 

resultaten ska användas. Det är förstås också viktigt att processens resultat 

kan integreras in i exempelvis kommunens ’mainstream-planering’ och inte 

bli ett isolerat och marginaliserat projekt. 

Kunskapsintegration: 

En första aspekt på kunskapsintegration är hur multikriteria-verktygen stöder 

dels rangordning inom varje utvärderingsområde och dels viktningen 

av varje utvärderingsområde. Såväl NAIADE som STRAD stöder både 

kvantitativ (i siffror) och kvalitativ (i ord) inmatning av rangordningsvärden 

men NAIADEs kvantitativa gränssnitt är något bättre. Där NAIADE 

enbart arbetar med ord och siffror har STRAD istället en mer grafisk presentation 

av rangordningen, vilket gör detta verktyg mer överskådlig. Då 

sedan verktygen ska räkna samman varje delbedömning till en sammantagen 

rangordning är varje utvärderingsområdes relativa betydelse (vikt) 

utslagsgivande. Här har STRAD ett mycket lättöverskådligt och flexibelt 

system där man justerar bredden på olika rektanglar medan NAIADE tilllämpar 

ett mer implicit (dolt) tillvägagångssätt. Det finns en medveten 

tanke med denna dolda viktning, där ambitionen är att komma bort från 

de problem det innebär att exempelvis väga kostnader mot miljöaspekter. 

I många av våra fallstudier har dock deltagarna uttryckt önskemål om att 

kunna sätta tydliga vikter på utvärderingsområdena och framförallt att kunna 

manipulera dessa vikter för att kunna se och diskutera deras påverkan på 

slutresultatet. Ur den synvinkeln är STRAD överlägset. Något som varken 

NAIADE eller STRAD tillgodoser är dock möjligheten att varje deltagare 

kan sätta individuella vikter, exempelvis för att komma runt problem att 

komma överens inom arbetsgruppen. 

För det andra måste deltagarna ha tillgång till olika kunskapsfält (som 

exempelvis teknologi, beteendevetenskap, organisationskunskap, naturvetenskap 

och ekonomi) för att kunna göra sina bedömningar – dels skriftlig 

expertkunskap och vetenskaplig kunskap, dels deltagarnas egen kunskap 

som förmedlas under hand. En viktig aspekt är här att denna kunskap ska 

stödja en symmetrisk lärandeprocess, det vill säga en kunskapsprocess 

116



där man inte på förhand har definierat vad som är viktig kunskap och vad 

som är av mindre vikt. Ett sådant förutsättningslöst lärande kräver en viss 

eftertanke då man hanterar kunskapsmaterial och kunskapsbärare. Eftersom 

det i alla våra fallstudier har funnits en tendens hos såväl deltagare 

som processledning att betona kunskap om miljöaspekter och ekonomi 

kan man aktivt försöka balansera detta genom att presentera och diskutera 

andra kunskapsfält först. Det kan också vara värdefullt att försöka se till 

att inget utvärderingsområde tar omotiverat stort utrymme (exempelvis 

på grund av att det finns gott om lättillgänglig kunskap inom området, att 

området är otydligt definierat eller att någon deltagare är särskilt intresserad 

av området). En symmetrisk (och samtidigt effektiv) bearbetning av de 

olika kunskapsfälten stödjer man enklast genom att stärka varje utvärderingsområdes 

tydlighet och stringens samt genom ett aktivt balanserande 

arbete från processledarens sida. 

Ytterligare en aspekt på symmetriskt lärande är att också olika kunskapstyper 

(exempelvis lekmannakunskap, professionell kunskap, erfarenhetsbaserad 

kunskap, vetenskaplig kunskap, praktisk kunskap) måste 

hanteras på ett jämbördigt sätt. I våra olika fallstudier har vi kunnat se hur 

betoningen av olika typer av kunskap skiftar mellan olika utvärderingsområden. 

Som några exempel tenderar deltagarna i samband med miljöaspekter 

och ekonomiska frågor att lyfta fram och efterfråga expertkunskap och 

vetenskaplig kunskap; i samband med brukaraspekter, organisation och 

robusthet betonar de istället sin egen erfarenhetsbaserade kunskap. Det 

kan förstås finnas goda argument för att vissa typer av kunskap är mer 

relevant för vissa utvärderingsområden men detta måste i så fall prövas 

kritiskt av såväl deltagare som processledare, så att man inte hemfaller åt 

en oreflekterad obalans i kunskapsutnyttjandet med ett dåligt underbyggt 

bedömningsarbete som resultat. Här finns också anledning att vara vaksam 

på vilka deltagares argument (eller kunskaps-input) det är som styr bedömningarna, 

så att bedömningsarbetet blir ett verkligt konsensusdokument och 

inte en partsinlaga. Här är multikriteria-verktygens strukturerade arbetssätt 

ett stort stöd för processledaren. 

Då de olika kunskapsfälten och kunskapstyperna sätts i arbete i samband 

med deltagarnas bedömningsarbete försiggår den gemensamma lärprocess 

som vi kallar ’integration av kunskapsområden’. Här är det väsentligt att 

uppmärksamma att det pågår två parallella aktiviteter, dels det som sker i 

(anslutning till) datorprogrammen, dels det som sker inom arbetsgruppen. 

Då det gäller datorprogrammens integration av kunskapsområden – det 

vill säga deras sammanräkning av delbedömningarna – är det viktigt att 

deltagarna har en förståelse av hur denna process går till. Här är NAIADEs 

komplexa uppbyggnad ett handikapp eftersom det i princip är omöjligt att 

förstå vad som inträffar inom NAIADEs ’svarta låda’. Det mycket enklare 

STRAD går däremot utmärkt att följa – och till och med att göra egna 

överslag för att kontrollera överensstämmelsen med gruppens delbedömningar 

– vilket ökar deltagarnas ’ägande’ av resultaten. Den process som 

försiggår ’utanför’ multikriteria-verktygen är inte lika synlig. Det handlar 

dock om en gemensam kunskapsuppbyggnad som ofta – men kanske inte 

i sin helhet – är påtaglig för deltagarna. Här är det viktigt att man inte låter 

multikriteria-arbetet bli alltför inriktat på att fylla i datorverktygens rutor, 

11



utan att man också arbetar med att lyfta fram kunskapsutbytet, diskussionen 

och lärandet. För att öka transparensen måste man också synliggöra de 

argument som deltagarna för fram i sina bedömningar. Vad innehåller de 

och vad är de baserade på: Förförståelse, kunskapsunderlagen eller arbetsgruppens 

syntetiserande diskussioner? Denna argumentation kan dessutom 

behöva ett särskilt stöd i samband med kvantitativt (i siffror) redovisade 

kunskapsområden där diskussionen tenderar att bli mer återhållen och 

kanske inte lika kritiskt granskande. Det är också viktigt att ta tillvara det 

’osynliga’ resultatet från multikriteria-processen genom att låta processen 

växla över till andra arbetsformer: Kanske som ökad boendemedverkan i 

det fortsatta arbetet eller som workshops som omfattar större delar av de 

inblandade (kommun-)organisationerna 

Slutligen, den sista kontrollstationen då det gäller kunskapsintegrationens 

status är om deltagarna är redo att ta ansvar för processens slutresultat. I 

en konsensus-process finns det alltid aktiva och mindre aktiva deltagare 

och det kan vara svårt att avgöra hur de i slutändan ställer sig till resultaten. 

I Surahammar var det bara två deltagare närvarande vid avslutningen 

men båda dessa uttryckte stort förtroende för NAIADEs sammanräkning, 

trots att de själva egentligen föredrog en annan rangordning. I Sandviken 

sammanföll STRADs rangordning i stort med de flesta boendedeltagares 

åsikter. Här var ju dock tjänstemännen relativt passiva under arbetets 

gång och påverkade därmed inte slutresultatet i särskilt stor utsträckning. 

Denna passivitet (eller avståndstagande) fanns kvar även då processen 

avslutades, där tjänstemännen snarast från ett utifrånperspektiv uttryckte 

att de tyckte att det hade varit en intressant och lärorik process. Det fanns 

dessutom inga signaler om att de inom kommunorganisationen intog någon 

tydlig ståndpunkt ifråga om multikriteria-processens resultat. Det gjorde 

däremot konsulterna från Verna Ekologi, som i sin VA-utredning tydligt 

argumenterade för att multikriteria-processens rangordning borde tjäna som 

vägledning i det fortsatta planarbetet. 

* * * 

Att driva en multikriteria-process med ett brett deltagande av många olika 

intressenter är ett relativt komplicerat och krävande arbete. Då arbetssättet 

tillämpas på lämpliga planeringsuppgifter och beslutssituationer (där det 

finns en hög grad av komplexitet, många inblandade parter och/eller stora 

osäkerheter) kan resultaten dock väl uppväga insatsen i tid, pengar och engagemang. 

Man kan säga att kärnan i en multikriteria-process med många 

deltagare är att den strävar efter att komma bort från den instrumentella 

värderingens logik till förmån för dialogens logik. Den instrumentella värderingen 

(exempelvis med hjälp av ekonomiska mått) är endimensionell 

såtillvida att all information översätts till en enda (monetär) enhet. Arbetssättet 

blir därmed välstrukturerat och mer förutsägbart. Dialogen är inte ofta 

välstrukturerad och förutsägbar – snarare kaotisk – men dialogen är också 

inkluderande, flerdimensionell, flexibel, kreativ och ger goda möjligheter 

för lärande. En multikriteria-process befinner sig alltså någonstans på en 

skala mellan instrumentell värdering och dialogbaserad värdering. I MIKAprojektet 

skulle vi kunna sätta in våra två processer längs en sådan skala, 

med Sandviken som den mest dialoginriktade processen (se figur 5.1). 

118

Instrumentell 

värdering 



Surahammar 

Figur 5.1 Instrumentell värdering kontra dialogbaserad värdering. 

I våra fallstudier har vi kunnat se att olika multikriteria-verktyg kan 

fungera som stöd i komplexa, dialogbaserade planerings- och beslutsprocesser. 

Även om vi för närvarande håller STRAD som det mest användbara 

verktyget bland de vi har prövat har vi dock kunnat se att alla de olika 

verktygen har sina styrkor och svagheter – särskilt i samband med interaktiv 

användning i breda deltagandeprocesser. Därför vill vi hävda att det 

skulle vara fruktbart med någon form av utvecklingsarbete i anslutning 

till dessa multikriteria-verktyg, där de olika programmens styrkor skulle 

kunna smältas samman. 

Ett annat område där ytterligare forsknings- och utvecklingsarbete behövs 

rör kopplingen mellan processers syfte, gruppsammansättning, arbetssätt, 

resultat och hur detta resultat tas om hand. För att dra nytta av deltagandeprocessers 

potential måste syftet (syftena) med deltagandet göras tydligt. 

Det är nämligen syftet som bör bestämma hur gruppen av deltagare ska 

vara sammansatt eftersom denna sammansättning har stor inverkan på vilka 

resultat som uppnås. Skilda gruppsammansättningar ställer i sin tur olika 

krav på arbetssätt (och val av multikriteria-verktyg), där valet av arbetssätt 

också har stor inverkan på slutresultatet. Utformningen av arbetsgrupp och 

arbetssätt (vare sig den sker medvetet eller omedvetet) leder alltså till vitt 

skilda planeringsresultat. För att dra full nytta av investeringen i en bred 

deltagandeprocess måste man slutligen på förhand ha utarbetat och förankrat 

en strategi för att ta tillvara på både de synliga och de osynliga resultaten av 

multikriteria-processen. Kort sagt, användningen av multikriteria-verktyg 

måste sättas in i en väl utvecklad helhetsstrategi för processutformning 

och -hantering. 

119 

Sandviken 

Dialogvärdering



6 Referenser 

Beierle, T. C. och J. Cayford (2002). Democracy in practice: Public participation 

in environmental decisions. Washington DC, RFF Press. 

Friend, John och Allen Hickling (2005). Planning Under Pressure: The 

Strategic Choice Approach (third edition). Oxford, Elsevier Architectural 

Press. 

GAO, (U.S. General Accounting Office) (1991). Designing Evaluations. 

GAO/PEMD-10.1.4. Washington: GAO – Program Evaluation and Methodology 

Division. http://www.gao.gov./special.pubs/pe1014.pdf 

Graham, Stephen och Simon Marvin (2001). Splintering Urbanism: Networked 

Infrastructures, Technological Mobilities and the Urban Condition. 

London, Routledge. 

Kain, Jaan-Henrik (2003). Sociotechnical Knowledge: An Operationalised 

Approach to Localised Infrastructure Planning and Sustainable 

Urban Development. Dept. of Built Environment and Sustainable Development. 

Göteborg, Chalmers University of Technology. 

Kain, Jaan-Henrik och Henriette Söderberg (2002). LOKOMOTIV – Motiv 

för lokalt organiserade kretslopp i Bergsjön: En studie om avfallshantering. 

Göteborg: Dept. of Built Environment and Sustainable Development, 

Chalmers University of Technology. 

Kärrman, Erik m. fl. (2005). Uthålliga spillvattensystem i Uppsala (Sustainable 

Urban Water Systems in Uppsala). Urban Water Report 2005:9. 

Göteborg: Chalmers University of Technology. 

Kärrman, Erik, Henriette Söderberg och Denis Van Moeffaert (in prep). 

Uthålliga system för dagvatten och spillvatten i Vasastaden: En beslutsövning 

(Sustainable Systems for Storm Water and Sewage Water in 

Vasastaden: An Exercise in Decision Support). Urban Water-CIT Report. 

Göteborg: Chalmers University of Technology. 

Lundgren, L., C. Nordlund och S. Storbjörk (2002). Miljöns mänskliga 

dimension. 2002:8. Stockholm: Vetenskapsrådet. 

Malbert, Björn, Lisbeth Birgersson, Lena Falkheden, Jaan-Henrik 

Kain, Elisabet Lundgren Alm, Knut Strömberg och Henriette Söderberg 

(2004). Stadens hållbara utveckling och urbana strukturer: En syntes 

av ett forskningsprogram. Rapport 2004:05. Göteborg: Temat för Byggd 

120



miljö & Hållbar utveckling, Chalmers tekniska högskola. http://www. 

arch.chalmers.se/tema/byggd-miljo/publikationer/suus_syntes.pdf 

Munda, G. (1995). Multicriteria Evaluation in a Fuzzy Environment: 

Theory and Applications in Ecological Economics. Berlin: Physica-Verslag. 

Munda, G. (1996). Users Manual of NAIADE. Ispra: Joint Research Center, 

Institute of Systems Informatics and Safety. 

Rossi, Peter H., Howard E. Freeman och Mark W. Lipsey (1999). Evaluation: 

A Systematic Approach – Sixth Edition. Thousand Oaks, Sage 

Publications. 

Scholz, Roland W. och Olaf Tietje (2002). Embedded Case Study Methods: 

Integrating Quantitative and Qualitative Knowledge. Thousand 

Oaks, Sage. 

Sonesten, L., W. Goedkoop och I. Quintana (2003). Kolbäcksån: Recipientkontroll 

2002. Uppsala: Miljöanalys, SLU. 

Storbjörk, Sofie och Henriette Söderberg (2003). Plötsligt händer det 

– Institutionella förutsättningar för uthålliga VA-system: Fallen Ringdansen, 

Surahammar och Hammarby sjöstad. Urban Water rapport 

2003:1. Göteborg: Urban Water, Chalmers tekniska högskola. 

Stradspan (2005). Strategic Decision Support. 2005. 

Söderberg, Henriette, Daniel Hellström och Carl Etnier (2002). Att väga 

samman det ojämförbara: Utvärdering av en syntesstrategi för uthålliga 

VA-system (Multi-Criteria Procedure for Sustainable Urban Water 

Management: Evaluating a Synthesis. Urban Water Report 2002:1. Göteborg: 


Söderberg, Henriette och Jaan-Henrik Kain (2006). ’Assessment of 

Sustainable Waste Management Alternatives: How to Support Complex 

Knowledge Management.’ Journal of Environmental Planning and Management. 

Söderberg, Henriette, Jaan-Henrik Kain, Denis Van Moeffaert, Karin 

Reinosdotter och Maria Viklander (2005). Snöhantering i Sundsvall: 

Multikriteria-analys för hållbar utveckling (Snow Management in Sundsvall: 

Multi Criteria Analysis for Sustainable Development). 2005:6. Luleå: 

Luleå Tekniska Universitet. 

Söderberg, Henriette och Erik Kärrman, (Red.) (2003). Methodologies 

for Integration of Knowledge Areas: The Case of Sustainable Urban Water 

Management. Göteborg, Dept. of Built Environment and Sustainable 

Development, Chalmers University of Technology. 

UNCED, (The United Nations Conference on Environment and Development) 

(1992a). Agenda-21. Rio de Janeiro, United Nations. 

UNCED, (The United Nations Conference on Environment and Development) 

(1992b). Annex I: Rio Declaration On Environment and Development. 

The Rio Declaration. Rio de Janeiro, United Nations. 

121



UNCHS, (The United Nations Center for Human Settlements) (1996). 

The Habitat Agenda. Istanbul, United Nations. 

UNDPI, (United Nations Department of Public Information) (2002). Johannesburg 

Summit 2002: Highlights of Commitments and Implementation 

Initiatives, United Nations Department of Public Information. 2002. 

UNECE, (United Nations Economic Commission for Europe) (2001). 

Convention on Access to Information, Public Participation in Decisionmaking 

and Access to Justice in Environmental Matters. United Nations. 

Van Moeffaert, Denis (2003a). Multi-criteria decision aid in sustainable 

urban water management TRITA-KET-IM 2002:26. Avdelningen för industriell 

ekologi. Stockholm, Kungliga tekniska högskolan. 

Van Moeffaert, Denis (2003b). Multi-Criteria Decision Aid: Options and 

Experiences. Methodologies for Integration of Knowledge Areas: The 

Case of Sustainable Urban Water Management. Söderberg, Henriette och 

Erik Kärrman, (Red.). Göteborg, Dept. of Built Environment and Sustainable 

Development, Chalmers University of Technology. 

WCED, (World Commission on Environment and Development) (1987). 

Our Common Future. Oxford, Oxford University Press. 

Wijkmark, Jan (2005). Samtal vid seminarium hos Regionplane- och 

trafikkontoret, Stockholms Läns Landsting. Söderberg, Henriette. Muntlig 

källa. Stockholm. 

Wijkmark, Jan och Tommy Lundberg (2005). Vatten- och avloppsutredning 

för Sandviken, Södertälje kommun. Stockholm: VERNA Ekologi 

AB. 

Yin, Robert K. (2003). Case Study Research: Design and Methods - 

Third edition. Thousand Oaks, Sage Publications Inc. 

Åberg, Helena och Henriette Söderberg (2003). Sustainable Development 

and Participation: Why and When, by Whom and How? Methodologies 

for Integration of Knowledge Areas: The Case of Sustainable Urban 

Water Management. Söderberg, Henriette och Erik Kärrman, (Red.). 

Göteborg, Dept. of Built Environment and Sustainable Development, 


122



Bilaga.1 

Exempel.på.kunskapsunderlag.–.Surahammar 

6. Användning av energi 

Användningen av energi har historiskt haft en stor betydelse för vårt materiella 

välstånd. Näringslivets funktion är beroende av energi till överkomliga 

priser. Varma hus, belysning, matförvaring och transporter är exempel på 

energitjänster som vi använder daglig och som kräver energi. Användningen 

av energi är samtidigt en av orsakerna till många av de stora miljöproblem 

som finns idag. Det gäller inte minst utsläppen av olika typer av luftföroreningar 

som påverkar miljön såväl lokalt, regionalt som globalt. 

I miljömålspropositionen ”Svenska miljömål - delmål och åtgärdsmål 

(2000/01:133)” som antogs år 2001 utvecklades de miljökvalitetsmål som 

ligger till grund för miljöarbetet i Sverige. I miljöpropositionen definierades 

även tre strategier som vägledande för att uppnå dessa miljökvalitetsmål. En 

av dessa strategier, Strategi för effektivare energianvändning och transporter, 

syftar direkt till att minska miljöpåverkan från energisektorn. Tyngdpunkten 

i strategin bör enligt propositionen ligga på kostnadseffektiva åtgärder 

som effektiviserar användningen av energi och främjar användningen av 

ny teknik med goda miljöegenskaper. Under 2002 kompletterades miljömålspropositionen 

med en klimatpolitisk proposition (2001/02:55) som 

innehöll en svensk klimatstrategi. Denna är av stor vikt för energisektorn 

eftersom klimatmålet har bedömts vara det utsläppsmål som är svårast att 

uppnå för sektorn. 

År 2002 antogs en ny energiproposition (2001/02:143) av riksdagen. Den 

svenska energipolitikens mål är enligt propositionen att på kort och lång sikt 

trygga tillgången på el och energi på med omvärlden konkurrenskraftiga 

villkor. Energipolitiken skall dessutom skapa villkoren för en effektiv och 

hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning 

med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen 

till ett ekologiskt uthålligt samhälle. 

Följande energivärden har beräknats med hjälp av URWARE. 

Näringsämnen MJ/år kWh/år kWh/invånare 

Konventionellt system 963 161 26 566 30 

Befintligt system 83 2 4 232 595 26 

Svartvatten system 3 530 089 980 659 111 

Enligt Statistiska Central Byrån är energianvändningen per invånare 

123



(kWh/inv) i Surahammar för år 2001, 56 994 kWh/invånare. 

Ett konventionellt system och det befintliga systemet förbrukar respektive 

30 och 26 kWh/invånare. Ett svartvatten system förbrukar nästa 4 gånger 

så mycket, nämligen 111 kWh per invånare. 

Följande tabell presenterar den procentuella andelen av ett urbant vatten 

system med den totala användningen av energi i Surahammar. 

Näringsämnen % av energianvändning i Surahammar 

Konventionellt system 0,053 

Befintligt system 0,045 

Svartvatten system 0,19 

8. Årskostnad för nybyggnation 

Kostnadsjämförelsen för Surahammar har skett med utgångspunkt från en 

–inom Urban Water - tidigare utvecklad modell (José-Ignacio Ramirez, 

VBB VIAK). Denna modell utvecklades i anslutning till modellstaden Hammarby 

Sjöstad - en stadsdel i ett storstadsområde som är under utveckling 

och byggnation. 

För jämförelsen i Surahammar har modellen modifierats och kompletterats 

i en rad avseenden som t.ex nya typer av indata, nya systemkomponenter, 

ändrade och nya kostnadsparametrar. 

Likaså har kalkyltyperna som fanns i den tidigare modellen modifierats. 

Systemstruktur 1: Konventionellt system 

Systemstruktur 1 består av ett konventionellt svenskt system med central 

rening av avloppsvatten. Spillvattnet renas i ARV och rötas Rötslammet 

komposteras i anslutning till ARV. Den färdiga komposten går till central 

jordproduktion i Västerås. Den färdiga produkten används som anläggningsjord. 

Kompostrester förbränns, förbränningsrester går till deponi. 

Matavfallet går i sin helhet till central kompostering i Västerås. 

I Systemstruktur 1 ingår följande komponenter: 

• Vattenverk 

• Hushåll – konventionell installation 

• Ledningsnät (vatten+spill) 

• Avloppsreningsverk 

• Anaerobisk rötning - slam 

• Komposteringsanläggning – matavfall 

• Komposteringsanläggning – rötslam 

• Förbränningsanläggning 

• Deponi 

• Matavfallstransport till kompostering 

• Jordtransporttransport till åker 

124

• Kompostresttransport till förbränning 

• Förbrånningsresttransport till deponi 

Systemstruktur 2: Befintligt system 



Systemstruktur 2 består av Surahammars befintliga system med central 

rening av spillvatten + 50% av matavfallet. Ytterligare 25% av matavfallet 

går till hemkompostering, medan resterande 25% går till brun tunna 

som transporteras till central kompostering i Västerås. Rötslammet efter 

rötningen i ARV komposteras i anslutning till reningsverket. Den färdiga 

komposten går till central jordproduktion i Västerås. Den färdiga produkten 

används som anläggningsjord. Kompostrester förbränns, förbränningsrester 

går till deponi. 



• Hushåll – konventionell installation + avfallskvarnar (50%) 

• Hemkompostering av matavfall (25%) 

• Ledningsnät (vatten + spillvatten och matavfall) 

• Avloppsreningsverk för spillvatten och matavfall 

• Anaerobisk rötning av slam från ARV 

• Kompostering rötrest 

• Jordproduktion 

• Kompostering matavfall (25%) 

• Förbränningsanläggning 

• Deponi 

• Matavfallstransport till kompostering (25%) 

• Transport till jordproduktion 

• Jordtransport till åker och parker 

Systemstruktur 3: Svartvattensystem 

Systemstruktur 3 utgörs av ett planerat svartvattensystem med hushållsinstallation 

av extremt snålspolande toaletter och avfallskvarnar med separat 

ledning till tank för lokal lagring av svartvatten (inkl matavfall). Svartvattnet 

transporteras till ny anläggning för rötning och hygienisering (biogasanlägg). 

Slammet efter rötning och hygienisering transporteras för spridning 

på åker. BDT-vattnet går via befintligt ledningsnätt till ARV för rening och 

rötning. Rötrest går till förbränning och förbränningsrest går till deponi. 


125




• Hushåll – konventionell installation + avfallskvarn + merkostnad för 

extremt snålspolande toalett samt separatledning till uppsamlingstankavfallskvarnar 

• Lokal lagring av svartvatten (inkl. matavfall) 

• Svartvattentransport 

• Anaerobisk rötning och hygienisering av svartvatten 

• Transport av rötslam från svartvattenanläggning för spridning på åker 

• Ledningsnät (BDT-vatten) 

• Avloppsreningsverk för spillvatten och matavfall 

• Anaerobisk rötning av slam från ARV 

• Förbränningsanläggning - rötrest 

• Deponi - förbränningsrest 

• Transport till förbränning 

• Transport till deponi 

Tabellen på sid 127 visar en kapacitetsökning och kostnader för de tre 

alternativ i Surahammar. 

En sammanfattande tabell visar att ett svartvattensystem tar de högsta 

investeringskostnader men de lägsta driftkostnader. 

Investeringskostnader Driftkostnader 

Konventionellt.system 19 39 000 kr 1 635 300 kr 

Befintligt system 204 620 000 kr 1 210 500 kr 

Svartvatten system 2 0 40 000 kr 14 4 300 kr 

Årskostnader för nybyggnadskalkyl vid 40 års genomsnittlig avskrivningstid 

på investeringar och 5% rak ränta: 

Årskostnad 

Konventionellt.system 18,5 Mkr 

Befintligt system 18,8 Mkr 

Svartvatten system 23,2 Mkr 

12. Robusthet 

Kriteriet avser att ge en bild av systemets sårbarhet i förhållande till hushållen 

beteenden dvs. risken att ”felaktiga” hushållsbeteenden ger negativa 

miljöeffekter. Den övergripande målsättningen är; som nämnts tidigare, att 

planera för och välja ett uthålligt VA-system där i uthållighetsbegreppet 

betonas kretsloppsrelaterat lärande och delaktighet bland systemets aktörer. 

Då måste avvägningar göras mellan kriterierna lärande/delaktighet och 

robusthet. Ett system som tolererar ”allt” är en utopi och även om det naturligtvis 

är önskvärt att utveckla system som minimerar negativa effekter 

av felaktiga beteenden måste systemet fortfarande signalera att det spelar 

126



12



roll vad jag och mitt hushåll gör. 

Kriteriet vill binda samman hushållens beteenden med effekterna i 

naturmiljön. Ett problem i sammanhanget är att den metodik som använts 

för att studera hushållens beteenden faktiskt inte klarar detta fullt ut. För 

att göra bedömningar av sorteringsgrad, renhet i den organiska fraktionen, 

och utsläpp av farliga ämnen krävs en kombination av intervjumetoder 

med metoder som observationer, strukturerad rapportering och mätningar 

i ledet efter hushåll. De senare måste göras på en nivå där kopplingar mellan 

beteenden och effekter är möjliga att göra. Tyvärr finns det mycket lite 

undersökningar av den typen. 

Alternativ 1: 

Dagens system i Surahammar (organiskt material samlas i påsar 

för central behandling) 

Avloppsvattnet hanteras i kommunens reningsverk vilket sannolikt minimerar 

risken för negativa miljöeffekter av hushållens kemikalieanvändning. 

Matavfall komposteras centralt och används (? certifieras?) Möjlighet finns 

att via plockanalys koppla hushållsbeteenden till mängd och renhet. Det 

finns liten möjlighet att koppla oönskade utsläpp i bostadens avlopp till 

effekter nedåt i kedjan. 

Liten eller ingen feed-back ges idag till hushållen om miljöeffekter av 

beteenden vilket minskar hushållens möjlighet att lära, förändra beteenden 

och därigenom minska systemets sårbarhet. 

Alternativ 2: 

Dagens system i Surahammar (organiskt material samlas in via 

avfallskvarnar) 

Avloppsvattnet hanteras i kommunens reningsverk vilket sannolikt minskar 

risken för negativa miljöeffekter av hushållens kemikalieanvändning. 

Matavfall behandlas i reningsverket och används för jordframställning och 

senare bruk i kommunala parker etc. Jämfört med alternativ 1 finns här 

sämre möjlighet att koppla mäta sorteringsgrad och renhet vad gäller den 

organiska fraktionen. Det finns också liten möjlighet att koppla oönskade 

utsläpp i bostadens avlopp till effekter nedåt i kedjan. 

Liten eller ingen feed-back ges idag till hushållen om miljöeffekter av 

beteenden vilket minskar hushållens möjlighet att lära, förändra beteenden 

och därigenom minska systemets sårbarhet. 

Alternativ 3: 

Svartvattensystem 

Matavfall och toalettavfall samlas upp i tankar i bostadsområdet för transport 

till rötningsanläggning. Slutprodukten skall användas på mark ägnad för 

livsmedelsframställning. Sannolikt innebär alternativ 3 en större sårbarhet 

med risk för störningar i rötningsprocessen och spår av oönskade ämnen i 

slutprodukten. Slutproduktens renhetskrav är sannolikt högre än i alternativ 

2 där slutprodukten inte används för livsmedelsframställning. Uppsamling 

128



i lokal tank medger en större möjlighet att koppla oönskade utsläpp i bostadens 

avlopp till effekter nedåt i kedjan. 

Hushållens kemikalieanvändning är ett problem som blir tydligare i det 

här systemet. Städvanor som t. ex användning av Klorin för rengöring av 

toaletten, skurhinken slås ut i toaletten förekommer i alla fokusgrupper (en 

separat utslagsvask kan minska sårbarheten). Informationsinsatser där bl. a 

feed-back ges från mätningar av faktiskt beteende blir kritiska för systemets 

totala framgång. Ingen plan för detta finns i beskrivningen av systemet. 

Bedömningar 

Kriterium Ett konventionellt 

svenskt system 

Robusthet 

VAL: 

• extremt dåligt 

• mycket dåligt 

• dåligt 

• mer eller mindre dåligt 

• varken bra eller dåligt 

• mer eller mindre bra 

• bra 

• mycket bra 

• perfekt 

Befintligt system i 

Surahammar 

14. Handlingsutrymme – juridiskt och politiskt 

129 

Ett svartvattensystem 

Institutionell kapacitet – juridiskt och politiskt handlingsutrymme 

För att få till stånd en lösning måste handlingsutrymme finnas. Handlingsutrymme 

är framförallt kritiskt i genomförandefasen. Det kan sedan 

utnyttjas på olika sätt, men det är ointressant att gå vidare med ett alternativ 

som i dagsläget inte är förenligt med gällande lag. Handlingsutrymmet 

kan påverkas bland annat av lagstiftning och gällande avtal samt politiska 

visioner och ambitioner. Men det bestäms även i slutändan av de lokala 

aktörernas vilja och förmåga att ta till vara det handlingsutrymme som 

finns, och även tillskapa utrymme inom de givna ramarna. Surahammar 

lyckades i kontakten med VAFAB och de avtal som redan fanns skapa en 

egen lösning i form av införandet av köksavfallskvarnar. I Surahammar 

tar man sig det handlingsutrymme som finns. Nationella avfallsplaner används 

som stöd och motivation till att agera lokalt. De betraktas inte som



pålaga, utan en möjlighet. Potentialen att genomföra relativt omfattande 

och nyskapande förändringar, att använda ett handlingsutrymme, finns 

därmed i kommunen. 

Ur politiskt perspektiv har alternativen stöd på lokal nivå. På nationell 

politisk nivå pågår just nu arbetet med att formulera riktlinjer baserade på 

den omfattande fosforutredning som genomfördes 2002. De signaler som 

gavs i utredning var sänkta nivåer på mängd fosfor som skulle återanvändas 

samtidigt som fler näringsämnen än fosfor borde uppmärksammas. Det 

sistnämnda innebär ökat intresse för sorterande system vilket innebär ökat 

intresse för svartvattensystemet. Här är vi dock just nu i ett något oklart 

läge. 

Vad gäller juridiskt handlingsutrymme finns också osäkerheter, men 

också en del tydliga förutsättningar. 

När det gäller avloppsslam, ansåg regeringen redan 1998 att man måste 

uppnå ännu bättre rening så att en ännu högre andel av det svenska slammet 

uppfyller kraven för att få användas i jordbruket. År 2005 träder ett 

förbud mot deponering av organiskt avfall i kraft. Förbudet omfattar även 

avloppsslam. Regeringen hoppas att detta ska medföra en ökad medvetenhet 

om behovet av ett kretslopp. Tanken är att förbudet ska ge kommunerna 

incitament att arbeta mer för att öka användningen av avloppsslam i jordbruket. 

Ett problem i sammanhanget är dock enligt propositionen att användningen 

har förblivit låg trots att en allt högre andel av slammet uppfyller 

de stränga kraven. Detta tros bero på en låg acceptans bland jordbrukare 

för att använda avloppsslam som gödsel. Man avser att råda bot på detta 

problem genom ökad information till såväl bönder som konsumenter. Det 

är trots allt konsumenterna som i slutändan måste godta de livsmedel som 

producerats på mark som gödslats med avloppsslam. 

Problemen med låg användning av avloppsslam i jordbruket fortsatte dock 

även de följande åren. År 2000 minskade användningen av avloppsslam i 

jordbruket jämfört med 1999. I propositionen Svenska miljömål – delmål 

och åtgärdsstrategier från 2001 pekar regeringen därför på vikten av att 

vända trenden. Man menar att en bra strategi för att öka slamanvändningen 

är att införa ytterligare krav på det slam som får användas. Regeringen tror 

även att separering av olika slag vid källan kan vara ett alternativ för att 

åtgärda inblandningen av oönskade ämnen i avloppsslammet och komma 

åt näringsämnena i renare form. 

I samma proposition anges även under delmålen för miljömålet God 

bebyggd miljö att mängden deponerat avfall ska minska med minst 50 % 

till år 2005, jämfört med 1994 års nivå. En del av denna minskning kan 

åstadkommas genom återföring av avloppsslam till jordbruket. Även i avfallssammanhang 

hamnar man således i tanken om kretslopp mellan stad 

och jordbruk. I propositionen presenteras även ett mer specificerat mål för 

fosforkretsloppet. Regeringen vill inte specificera några målsättningar, men 

miljömålskommittén menar att ett mål där 75 % av fosforn från avlopp och 

avfall ska ingå i ett kretslopp år 2010 är rimligt. Flertalet remissinstanser 

har dock ställt sig tveksamma till detta mål, med tanke på de problem som 

föreligger i dagsläget när det gäller att använda avloppsslam i jordbruket. 

130



I regeringens proposition Ett samhälle med giftfria och resurssnåla 

kretslopp från 2003 finns fortfarande kretsloppstanken med fullt ut. I 

propositionen presenteras resultaten från en rapport som gjorts av Naturvårdsverket. 

Rapporten behandlar frågan hur återföringen av fosfor via 

avloppsslam ska ökas. Naturvårdsverket föreslår där ett antal mål och 

strategier för att uppnå ett ökat fosforkretslopp. Rapporten pekar även på 

vikten av att sträva efter ett kretslopp för samtliga näringsämnen, inte bara 

fosfor. Som ett långsiktigt mål förslås att all näring från avloppsvatten som 

är praktiskt möjlig att återföra skall återföras till kretsloppet. Detta ställer 

i sin tur höga krav på renhetsgraden hos avloppsvatten och avloppsslam. 

Tanken är att det långsiktiga målet ska nås långsamt, genom gradvis ökande 

krav på återföring och rening. Naturvårdsverket menar även att det är viktigt 

att utveckla både befintliga och nya va-system på ett sådant sätt att ett 

näringskretslopp gynnas. Man menar likaså att det är viktigt att ta fram nya 

metoder för behandling av olika typer av avloppsvatten. 

Svartvattensystemet syftar till att öka återanvändningen av den energi 

som finns i avloppsvattnet, vilket ligger helt i linje med hushållningsregeln 

i Miljöbalken, 2 kap. Ett svartvattensystem bygger på principen att 

avloppsvattnet från toaletter skiljs från övrigt avloppsvatten. I Surahammar 

används dessutom avfallskvarnar för att skicka även organiskt köksavfall 

i svartvattenledningarna. Gråvattnet, det vill säga BDT-vatten och övrigt 

hushållsspillvatten, leds till ett konventionellt reningsverk. Inte heller 

detta medför några problem enligt dagens lagstiftning. Metoden innebär 

att gråvattnet behandlas på samma sätt som det oseparerade avloppsvattnet 

behandlas i ett konventionellt system. Eftersom svartvattnet skiljs ut kan 

systemet rentav innebära en mindre belastning för reningsverket som då 

bara har att behandla gråvattnet. 

I Surahammar skulle svartvattnet lagras lokalt i tankar och sedan genomgå 

en enklare form av rening innan slutprodukten sprids på jordbruksmark. 

Det enda stora frågetecknet är huruvida den tänkta metoden för att rena 

svartvattnet är tillräcklig för att det ska vara tillåtet att sprida slutprodukten 

på jordbruksmark. Naturvårdsverkets föreskrifter kräver att avloppsslam 

behandlas biologiskt, kemiskt eller termiskt, lagras under lång tid eller behandlas 

på annat sätt för att kraftigt minska hälsoriskerna i samband med 

användningen. Att reningen måste vara fullgod följer även av principen 

om bästa möjliga teknik i Miljöbalken 2 kap. Under förutsättning att den 

behandling som utförs uppfyller dessa krav bör upplägget fungera. Detta 

gäller naturligtvis under förutsättning att även övriga föreskrifter följs, 

såsom exempelvis att de tillåtna närings- och metallhalterna inte överskrids. 

Beträffande de tankar som svartvattnet ska lagras i, kan sägas att 

lokaliseringen av dessa måste följa lokaliseringsregeln i Miljöbalken 2 kap 

så att bästa möjliga plats väljs. När det gäller själva förfarandet att lagra 

svartvattnet, är det vidare värt att påpeka att det finns regler i avfallsförordningen 

som måste följas. Även transporten av slutprodukten regleras i 

samma förordning. 

Systemet med avfallskvarnar torde på nationell nivå inte möta hinder, 

utan ligger rentav mycket väl i linje med regeringens mål om att uppnå 

131



ett kretslopp för näringsämnen mellan stad och jordbruk. På EU-nivå kan 

dock ett kommande direktiv, ”kompostdirektivet”, hindra framtida installationer 

av köksavfallskvarnar. Direktivet innehåller förslag om att förbjuda 

anslutning av KAK till befintligt avloppssystem, dels på grund av smittorisker 

som en följd av ”galna ko-sjukan” och dels på grund av att man inte 

vill se ökade slammängder. Direktivet kan således ses som en anledning 

att avvakta med ytterligare installationer av avfallskvarnar. Som parentes 

kan nämnas att politikerna i Göteborg fattat beslut om försöksverksamhet 

med köksavfallskvarnar då man inte tror att direktivet kommer att få den 

formulering som står idag i den slutliga versionen. Kompostdirektivet är än 

så länge inte mer än ett arbetsdokument (Biological Treatment of Biowaste, 

second draft). Under år 2003 kommer troligtvis arbetet med direktivet att 

intensifieras då Naturvårdsverket planerar att lägga ett förslag år 2004. 

132

Bilaga.2 

VA-enkät.Sandviken 



Enkät om vatten och avloppsfrågor 

En grupp med tjänstemän från Södertälje kommun började under våren 2003 arbeta med en fördjupad 

översiktsplan som omfattar Ytterenhörna. En fördjupad översiktsplan ger politikerna underlag till att 

fatta beslut bland annat om utbyggnad av vatten och avlopp, utöka rätten att bygga ut hus, ökning av 

antalet fastigheter, standard på gator, gatubelysning och bevarandet av värdefulla miljöer. 

Det är mycket viktigt att fastighetsägare i de områden som berörs ges möjlighet att komma med synpunkter 

under arbetets gång. Den 17 februari 2004 planerar kommunen att hålla ett öppet möte där 

information om planer för Sandviken och Ytterenhörna kommer att presenteras. 

Frågan om hur vatten och avlopp ska lösas är viktig för Sandviken i framtiden. Många människor har 

bosatt sig eller vill bosätta sig permanent i sina fritidshus och avloppen är ofta inte anpassade för en ökad 

belastning. Inom området finns också en del äldre avloppsanläggningar som inte längre klarar kraven 

på rening och smittskydd. Detta medför en ökad tillförsel av näringsämnen till Mälaren men också en 

ökad risk för förorening av dricksvattenbrunnar. 

Parallellt med processen med fördjupad översiktsplan kommer kommunen därför att genomföra en 

VA-utredning för att utreda förutsättningarna för VA (vatten och avlopp) i Sandviken. Utredningen 

genomförs enligt en modell kallad Öppen VA-planering som kortfattat bygger på att man ställer upp 

ett antal kriterier för vad en VA-lösning i området ska uppfylla och utifrån denna sedan utreder vilka 

lösningar som tekniskt, ekonomiskt, organisatoriskt och socialt kan vara lämpliga inom området och 

slutligen jämför dessa med varandra. 

Öppen VA-planering bygger på en aktiv medverkan från de intressenter som berörs. Vi vill gärna ha 

med representanter för de boende i Sandviken i detta arbete och inbjuder därför till att delta i en arbets- 

/referensgrupp. Vi ser gärna att du anmäler dig så snart som möjligt för att underlätta vår planering av 

arbetet. Anmälan kan göras genom att kryssa i fråga 9 i enkäten eller per epost/telefon till någon av nedanstående. 

Det antal boende som kan ingå i arbetsgruppen är begränsat. Vi kan därför inte garantera att 

alla som anmäler intresse kan få plats. Däremot lyssnar vi gärna till era åsikter per telefon eller epost. 

Mer information om VA-utredningen ges också på mötet den 17 februari, som dessutom är det sista 

tillfället för boende och verksamheter att anmäla sitt intresse att medverka i utredningsarbetet. 

Syftet med bifogad enkät är att undersöka hur vatten- och avloppssituationen ser ut idag och vad enskilda 

fastighetsägare tycker i vissa frågor som ett underlag i det fortsatta planerings- och utredningsarbetet. 

För att enkäten ska ge en rättvisande bild är det viktigt att så många som möjligt besvarar den. Vi är 

därför tacksamma för din medverkan och ser fram emot ditt svar innan den 12 februari. 

Enkäten skickas eller lämnas till: 

Att: Liv Almstedt, Samhällsbyggnadskontoret, VA-enheten, 151 89 Södertälje. 

Om du har allmänna funderingar eller frågor på enkäten är du välkommen att kontakta oss! 

Vatten och avloppsenheten 

Liv Almstedt Tel.: 08 550 231 95 liv.almstedt@sodertalje.se 

Plan och byggenheten 

Anna-Stina Bokander Tel.: 08 550 212 19 annastina.bokander@sodertalje.se 

Gatu och parkenheten 

Magnus Lexell Tel.: 08 550 230 77 magnus.lexell@sodertalje.se 

Miljökontoret 

Sara Wård Tel.: 08 550 213 17 sara.ward@sodertalje.se 

133

Allmänna frågor 



134 

Bilaga 2: VA-enkät – Sandviken 

Svarsenkät Vatten och avloppsfrågor, sida 1 av 7 

Namn (frivilligt): ____________________________________________________ 

Fastighetsbeteckning (frivilligt): ________________________________________ 

Andel i fastigheten: ___________% 

1a) Vi bor i ett hushåll i Sandviken med _____ personer under ca______ veckor per år. 

1b) Vi äger en obebyggd fastighet/tomt som helt eller delvis ingår i Sandviken (Se karta på sidan 

3). 

Ja Nej 

Om ja på fråga 1b, behöver endast fråga 2, 4b samt frågorna 8 och 9 besvaras. 

2) Fastigheten ligger i följande del av Sandviken (Se karta med områdesindelningar på sidan 3). 

A B C D Utanför dessa 

3a) Fastigheten nyttjas till 

Fritidsboende Permanentboende 

3b) Om ni är fritidsboende och fastigheten fick en vatten- och avloppslösning som möjliggör 

permanentboende samt möjlighet att bygga ut huset, skulle ni då välja att bosätta er 

permanent? 


Ja Nej 


4a) Önskar ni att bygga ut huset? 

Ja Nej 

4b) Önskar ni stycka av fastigheten för nybyggnation? 

Ja till….. stycken tomter Nej

Integrerat beslutsstöd för uthålliga VA-system Bilaga 2: VA-enkät – Sandviken 



Karta över områdesindelning i Sandviken. 

135




Svarsenkät 

Dagens 

Vatten 

situation 

och avloppsfrågor, 

– vatten 

sida 

och 

4 av 

avlopp 

7 

136 


5) Vilken sorts avloppsanläggning är toaletten ansluten till? 

Dagens situation – vatten och avlopp 

Två- eller trekammarbrunn med markbädd/infiltration med anläggningsår ________. 

Sluten tank med anläggningsår ________. 

5) Vilken Mulltoa sorts eller latrinkompost. avloppsanläggning är toaletten ansluten till? 

Två- 

Annan 

eller 

anläggning: 

trekammarbrunn 

____________________________ 

med markbädd/infiltration med 

med 

anläggningsår 

anläggningsår 

________. 

________. 

Sluten tank med anläggningsår ________. 

6) Vilken Mulltoa sorts eller avloppsanläggning latrinkompost. är bad-, disk- och tvättvattnet anslutet till? 

Annan Samma anläggning: som för toalettens ____________________________ avloppsanläggning. med anläggningsår ________. 


6) Vilken Stenkista sorts eller avloppsanläggning ingen rening. är bad-, disk- och tvättvattnet anslutet till? 

Samma 

Annan anläggning: 

som för toalettens 

________________________________ 

avloppsanläggning. 

med anläggningsår ________. 


7a) Finns Stenkista det eller vattenledning ingen rening. indragen i huset? 

Annan anläggning: ________________________________ med anläggningsår ________. 

Ja, för vatten året runt. 

7a) Finns Ja, för det sommarvatten. 

vattenledning indragen i huset? 

Ja, för vatten året runt. 

Nej 

Ja, för sommarvatten. 


Nej 

Svarsenkät 7b) Är dricksvattenanläggningen Vatten och avloppsfrågor, sida 5 av 7 enskild eller gemensam? 

Enskild. 

7b) 

Delas med granne/-ar. 

Är dricksvattenanläggningen enskild eller gemensam? 

Gemensam inom samfällighet eller liknande. 

Enskild. 

Delas Annat? med ………………………………………………………………………………. 

granne/-ar. 


Gemensam inom samfällighet eller liknande. 

7c) Var kommer dricksvattnet ifrån? 

Annat? ………………………………………………………………………………. 

Borrad brunn. Anläggningsår:________. 

Grävd brunn Anläggningsår ________. 

Sjövatten




Vatten och avlopp i framtiden 

Vatten och avlopp har blivit en allt viktigare fråga för Sandviken eftersom allt fler människor 

väljer att bosätta sig här. Detta medför ökade utsläpp av näring till Mälaren och risk för 

förorening av vattentäkter om ingenting görs. På sikt behövs en upprustning, t ex genom 

kommunalt VA, gemensamma lokala anläggningar, förbättrade enskilda lösningar eller på 

annat sätt. Vilken teknik eller organisationsform som blir aktuell är fortfarande en öppen fråga 

och kan se olika ut för olika delar av Sandviken. 

8a) Är du nöjd med funktionen hos befintlig VA-anläggning? 

Ja Nej 

Varför?:..................................................................................................... 

8b) När i tiden skulle du vilja se att vatten och avlopp åtgärdades i ditt 

område? 

Snarast Om 5 år Om 10 år Aldrig 

8c) Har ni synpunkter eller önskemål om vilken typ av anläggning och 

organisation av vatten- och/eller avlopp som kan vara lämplig för ert 

boende/er fastighet? 

Kommunalt VA 

Gemensamhetsanläggning för vatten och avlopp 

Enskilt vatten och avlopp 

Kombination av ovanstående. Vad?……………………………… 

Annan lösning…………………. 

8c) Ur en mer allmän synvinkel: Vilka möjligheter/problem finns i området? 

(Kan gärna också handla om helt andra saker än vatten och avlopp) 

…………………………………………………………………………………………………... 

…………………………………………………………………………………………………... 

…………………………………………………………………………………………………... 

…………………………………………………………………………………………………... 

13




Denna del kan lämnas in separat om svaranden önskar vara anonym i övrigt. 

9. Önskar du eller någon annan från hushållet medverka som boenderepresentant i en arbets- 

/referensgrupp i arbetet med en VA-utredning för Sandviken? (Medverkan innebär deltagande på ca 

3 möten tillsammans med kommunens förvaltningar och konsult under våren). 

Ja Nej. 

Om ja, v.g. uppge: 

Namn:……………………………………….Adress:…………………………………………... 

Fastighetsbeteckning:………………………………. 

Telefonnr:………………………………………..Ev. epost:…………………………………… 

Tack för er tid! 

Med vänliga hälsningar 

Samhällsbyggnadskontoret och Miljökontoret genom Liv Almstedt, Vatten- och avloppsenheten 

138



Bilaga.3 

Enkät.för.utvärdering.av.Öppen.VA-planering.i. 

Sandviken.–.arbetsmöte.1 

Enkät för utvärdering av Öppen VA-planering i Sandviken – arbetsmöte 1 

1. Upplevde du det som att alla hade möjlighet att framföra sin åsikt? 

_ JA _ NEJ 

2. Fick du möjlighet att framföra det du ville? 

_ JA _ NEJ 

Om nej, vad skulle du vilja fått framfört? 

3. Diskuterades rätt saker? 

_ JA _ NEJ _DELVIS 

Om delvis/nej, vad saknades? 

4. Kändes mötet: 

_ för kort _lagom långt _för långt 

Kommentar: 

5. Uppfattar du det här som ett bra sätt att jobba med VA-utredningen för Sandviken? 

_ JA _ NEJ _DELVIS 

Kommentar: 

Är du permanentboende / fritidsboende / markägare? 

Var har du fastighet? 

139 

Sid 1(1)



Bilaga.4 

Utvärderingsenkät,.Tjänstemän.–.Sandviken 

CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA AB 

Temat för Byggd miljö och hållbar utveckling 


Besöksadress: Sven Hultins gata 6 

Telefon: 031-772 21 39 / 0703 088 069 

Org. Nr: 556479-5598 

Bilaga 4: Utvärderingsenkät, Tjänstemän – Sandviken 

Frågor för tjänstemännen att besvara efter första arbetsmötet i VA-utredning, 

Sandviken. 

Dagens datum är: 

- Fick du någon ny kunskap eller nya insikter under mötets gång? Om ja, 

exemplifiera! Om nej, varför inte tror du? 

- Var det något särskilt du upplevde som problematiskt eller oroande? 

- Har du pratat om VA-utredningen och dess upplägg med dina kollegor inför 

och/eller efter första arbetsmötet? Om ja, vad berättade du då? Vilka reaktioner 

fick du? Om nej, varför inte? 

- Har du pratat om VA-utredningen generellt med din chef eller någon politiker? 

Om ja, vad berättade du då? Vilka reaktioner fick du? Om nej, varför inte? 

140



Bilaga.5 

Slutlig.tvärderingsenkät,.boende.–.Sandviken 

CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA AB 

Henriette Söderberg/Jaan-Henrik Kain 

Temat för Byggd miljö och hållbar utveckling 


Besöksadress: Sven Hultins gata 6 141 

Telefon: 031-772 21 39/031-772 80 85 Telefax: 031-772 21 38 

Org. Nr: 556479-5598 

Bilaga 5: Slutlig utvärderingsenkät, boende – Sandviken 

Uppföljning av processen med Öppen VA-planering i Sandviken 

Nu är det dags att summera intrycket från den VA-planeringsprocess om ni deltagit 

i under nästan hela 2004. Det är relativt ovanligt i en kommunal planeringsprocess 

att arbeta i så långtgående dialog med boende som varit fallet här. Detta motiverar 

både en mer omfattande dokumentation samt utvärdering än vad som annars ofta 

görs. Som ett led i utvärderingen ombeds ni därför besvara en enkät med ett antal 

öppna frågor. Processen har löpt under nästan hela år 2004 och beskrivs i 

sammanfattande form i tabell 1 nedan. 

Tabell 1. Sammanfattning av arbetsprocessen i Sandviken under år 2004. 


Allmänt informationsmöte för alla boende kring fördjupad översiktsplan och 

17 feb 

kommande VA-utredning. Drygt 100 boende kom. 

Första arbetsgruppsmötet (Fas 1) med arbetsgruppen som kom att bestå 

4 mars av 13 boende och 3 kommuntjänstemän. Mötet ägnas åt 

problemformulering och prioritering av kriterier. 

Andra arbetsgruppsmötet (Fas 1) med arbetsgruppen. Kravspecifikation 

25 mars 

börjar formuleras för området utifrån gruppens prioriteringar. 

Tredje arbetsgruppsmötet (Fas 1) med arbetsgruppen. Kravspecifikationen 

26 april 

preciseras. Olika alternativ för avloppshantering presenteras. 

Arbetsgruppsmöte (Fas 2) – multikriteriabedömning. De alternativ som 

7 okt arbetsgruppen under Fas 1 identifierade som intressanta bedöms nu 

utefter de formulerade kriterierna. 

Arbetsgruppsmöte (Fas 2) – multikriteriabedömning fortsätter och 

21 okt 

avslutas. 

Efter Fas 1 av processen gjordes en första VA-utredning av VERNA Ekologi AB, där 

tekniska, funktionella, ekonomiska, juridiska och geografiska förutsättningar för 

Sandviken presenterades tillsammans med den kravspecifikation som arbetsgruppen 

formulerat och de alternativ för VA-försörjning som identifierats som mest intressanta. 

Denna utredning var underlag för arbetsgruppens fortsatta arbete i fas 2 samt 

presenterades på ett möte i Södertälje kommun den 13 september 2004. På detta möte 

beslutades att fortsättningen av processen i Sandviken skulle vara inriktad på 

avloppslösningar och att syftet med Fas 2 skulle vara att identifiera ca två-tre alternativ 

utöver kommunal anslutning att detaljutreda. 

Arbetsmötena under fas 2 resulterade i att alternativen med samfällda lecafilterbäddar 

utsn sortering samt enskilda lösningar med urinsortering, torr fekaliehantering och 

kompaktfilter beslöts att utredas närmare tillsammans med det kommunala alternativet. 

Övriga alternativ utreds inte vidare. Arbetsgruppens arbete var i och med detta avslutat. 

Beskrivning och analys av processen kommer att presenteras i två rapporter, en 

forskningsrapport från Chalmers och en konsultrapport till Regionplane- och 

trafikkontoret vid Stockholms läns landsting under våren 2005. Den slutliga VAutredningsrapporten 

kommer att levereras från Verna till Södertälje kommun i januari 

2005 och kan då beställas därifrån. 

Den ifyllda enkäten skickas tillbaka i det medföljande frankerade svarskuvertet. 

Tack på förhand! 

Hälsningar Henriette Söderberg och Jaan-Henrik Kain, Chalmers




ENKÄTFRÅGOR – UTVÄRDERING SANDVIKEN 

Nedanstående frågor är till största delen öppna, det vill säga utan färdiga 

svarsalternativ. Detta för att vi är intresserade av era formuleringar och 

motiveringar. Tveka därför inte att nyttja utrymmet och även använda 

baksidan eller tilläggspapper. Ange då frågans nummer. 

1. Beskriv ditt huvudsakliga intryck av processen så här i efterhand. 

2. Vad upplevde du som de största fördelarna med att arbeta så här? 

142




3. Skulle du kunna tänka dig att arbeta på ett liknande sätt i ett annat ärende? 

4. Vad upplevde du som de största nackdelarna? 

143




5. Har du berättat om mötena för grannar eller andra boende i de områden som 

berörs? Om svaret på frågan är ”ja”, vad berättade du då? 

6. Tror du att resultatet återspeglade arbetsgruppens åsikt? - bra, ganska bra, 

mindre bra, dåligt? 

144




7. Ökat deltagande från allmänhet förordas som en viktig del i arbetet för en 

hållbar utveckling. Syftet med deltagande från till exempel boendemedverkan i en 

planeringsprocess kan dock variera. Vilka av nedanstående syften med de 

boendes medverkan anser du att processen i Sandviken varit inriktad på att möta? 

(ringa in de du anser stämmer, det kan vara många eller ett, rangordna även 

gärna de syften du markerat om du anser det vara möjligt) 

• Ökad kvalité på beslutsunderlaget. De boende medverkan syftade till att 

förbättra de slutliga beslutsunderlagets kvalité. 

• Förenklad implementering. De boendes medverkan syftade till att förenkla 

genomförandet av kommande beslut av kommunen. 

• Utbildning och information. De boendes medverkan syftade till att de skulle 

utbildas och informeras i VA-frågor. 

• Konflikthantering. De boendes medverkan syftade till att hantera och 

bearbeta konflikter mellan olika intressen (intressen som representeras av 

personer och/eller organisationer) 

• De boendes medverkan syftade till att de boendes värderingar och 

uppfattningar skulle vara med och forma planeringsprocessen. 

• De boendes medverkan arrangerades för att öka förtroendet för 

kommunen som organisation 

Stämmer dina svar i fråga 7 med dina förväntningar när processen inleddes? 

145



Bilaga.6 

Kravspecifikation Sandviken 

Bilaga 6: Kravspecifikation – Sandviken 

Kravspecifikation Sandviken 

KRAV Förtydliganden och kommentarer 

Vattenförsörjning 

1. Samtliga fastigheter skall ha tillgång till 

färskvatten av god kvalitet (enligt 

livsmedelsverkets normer) och i tillräcklig mängd 

året runt. 

Smittskydd 

1. Den nya systemlösningen skall tillgodose höga 

krav på smittskydd i alla led. 

2. Installationer och anläggning inom fastighet skall 

säkerställa god hygienstandard. 

3. Det renade avloppsvattnet ska uppfylla 

badvattenkvalitet. 

4. Hanteringen av restprodukter (t.ex. slam) ska ske 

på ett hygieniskt sätt. 

5. Vattentäkter och dricksvattenbrunnar får ej 

förorenas. 

Recipientskydd 

1. Sandvikens nya avloppssystem ska uppnå bästa 

möjliga rening för kommunala och enskilda 

system. Relevanta krav för enskilda lösningar är 

de som specificerats i projekt Bra små avlopp, 

som baseras på procentsatser och inte på halter. 

I praktiken ligger dock Himmerfjärden högre t.ex. 

vad gäller fosfor. 

Detta innebär en rening motsvarande 

Fosfor: krav 90 %, mål 95 % 

BOD7: krav 90 %, mål 95 % 

Kväve: krav 50 %, mål 60 % 

Recirkulation 

1. Systemet ska möjliggöra en hög grad av 

närsaltsåtervinning. 

2. Systemet ska designas så att fordonstransporter i 

samband med uppsamling och återföring 

minimeras. 

Ekonomi 

1. VA-systemet skall ha en långsiktig ekonomi. I 

beräkning av kostnader skall alla kostnader för 

anläggningar och drift från källa till 

vattenrecipient och mottagare av restprodukt 

ingå. 

2. Kostnaderna skall vara rimliga (ej mer än 15% 

högre kostnad än vad som bedöms för 

kommunalt VA). Annuitetskostnaden per 

fastighet för vatten- och avloppsförsörjning 

tillsammans bör ej vara väsentligt högre än för 

kommunalt VA. 

Förbrukning av naturresurser 

1. God hushållning med naturresurser ska 

eftersträvas. Detta innefattar användning mark 

och material samt energi (olja och el) vid både 

anläggning och drift. 

2. Använt material ska omhändertas miljömässigt. 

3. Deponi bör undvikas 

Tillförlitlighet och robusthet 

• Möjligt uttag minst 300 liter per dygn och person. 

• Efterfrågas ett resonemang om möjligheten att dela 

upp vattenförsörjningen på två försörjningssystem: 

a) Färskvatten (dricksvatten) – antal liter per person 

och b) Sjövatten – antal liter per person och dygn 

• Om nya ledningsgravar grävs kan ev. sjövattenledning 

läggas i dem fram till vattenposter 

• Enligt definition och gränsvärden i Naturvårdsverkets 

föreskrifter SNFS 1996:6 

• Reningsgraden av kväve, fosfor och organiskt 

material ska vara i paritet med Himmerfjärdsverket. 

Haltkrav i Himmerfjärdsverket som årsmedelvärde: 

N: 15 mg/l, P: 0,5 mg/l, BOD7: 15 mg/l. 

• De krav som ställs på C-anläggningar idag i 

Södertälje är: P: 0,5 mg/l, BOD7 15 mg/l. 

• För enskilda avlopp gäller följande funktionskrav: 

P: 70%,

tillsammans bör ej vara väsentligt högre än för 

kommunalt VA. 

Förbrukning av naturresurser 

1. God hushållning med naturresurser ska 

eftersträvas. Detta innefattar användning mark 

och material samt energi (olja och el) vid både 

anläggning och drift. 

2. Använt material ska omhändertas miljömässigt. 

3. Deponi bör undvikas 

Tillförlitlighet och robusthet 

1. Försörjningen skall vara driftsäker, robust och 

fungera året runt. Tillfälligt driftstopp får ej 

medföra skada för person, egendom eller 

naturmiljö. 

2. VA-systemet skall vara flexibelt och ha liten 

sårbarhet. 

3. Systemet skall vara lätt att underhålla. 

4. Handlingsplan och ekonomisk garanti från 

huvudmannens sida skall finnas för att tillförsäkra 

funktionskrav i händelse av haveri (tex. om brunn 

sinar eller förorenas, ledningsbrott, pumphaveri 

mm). 

Flexibilitet & anpassning till platsen 

1. VA-systemet skall dimensioneras efter 100% 

helårsboende men även fungera för 

fritidsboende. 

2. De föreslagna systemlösningarna skall vara 

praktiskt genomförbara i Sandviken. 

3. Systemet behöver inte vara homogent i hela 

området. 

4. Anläggningar som kräver tömning skall vara lätt 

tillgängliga för tankbil. 

5. Vägars bärighet och trafiksäkerhet skall beaktas. 

6. Toalettlösningen ska klara många brukare och ej 

kräva källare. 

7. Det befintliga sjövattensystemet bör om möjligt 

bevaras. 

Brukaraspekter 

1. Systemet ska vara användarvänligt och ej utgöra 

hinder för fastighetens nyttjande. Det betyder 

bland annat att installationer skall tillfredsställa 

grundläggande krav på komfort, 

användarvänlighet och tillförlitlighet. 

2. Installationer och komponenter ska levereras 

med funktionsgaranti och vara beprövade. 

3. Installationer ska vara anpassade för äldre, 

funktionshindrade och barn. 

4. VA-systemet bör underlätta en förståelse för hur 

det fungerar i sig och i ett 

kretsloppssammanhang. 

5. Systemet ska vara funktionellt, bekvämt, luktfritt, 

tyst och estetiskt. 

6. Läckage ska synliggöras 

Organisation och juridik 

1. VA-systemets organisation och gränsen mellan 

privat och gemensamt ansvar ska vara tydlig. För 

verksamheten ska finnas ägare (huvudman), 

driftsansvarig och tillsynsmyndighet. 

2. Anläggning ska tillgodose tillsynsmyndighetens 

krav på funktionskontroll. Huvudman ska kunna 

redovisa uppnådd prestanda enligt lagkrav och 

kommunala föreskrifter. 

3. Systemet ska kunna fungera oberoende av 

eventuella existerande eller uppkommande 

motsättningar inom området. 

Icke kravrelaterade kriterier 

1. Vatten och avlopp går hand i hand och bör om 

möjligt lösas samtidigt. 

2. Beakta konflikter och potentiell samordning med 

existerande system. 

3. VA-systemet ska prövas med avseende på om 

det hindrar, underlättar eller genererar en 

förtätning och/eller utbyggnad av Sandviken. 

4. Systemet bör bidra till en ökad lokal 

sammanhållning 


Fallstudier inom MIKA-projektet i Surahammar Bilaga och Södertälje 6: Kravspecifikation kommun 

– Sandviken 

14 

• Ta hänsyn till de befintliga slutna tankarna, och om 

möjligt återanvänd dem. 

• Ett elberoende system bör ha ett reservsystem vid 

strömavbrott. 

• Ska ta hänsyn både till sannolikhet för och 

konsekvens av ett haveri/funktionsstopp 

• Viktigt att anläggningen är robust även i ett längre 

tidsperspektiv. 

• Kravet på 100% helårsboende är ställt på grund av en 

omfattande omvandling av fritidshus och en hög 

nyttjandegrad. 

• Anpassning av system efter lokala förhållanden och 

utveckling ska beaktas. 

• Organisation för samfälligheter i området måste 

skapas 

• I framtiden kan huvudmannaskapet komma att återgå. 

Bilaga 6: Kravspecifikation – Sandviken 

• Gräv exempelvis inte sönder sjövattenledningarna i 

samband med nya system. Samordna med ev. 

nedgrävning av el- och teleledningar 

• Beakta de krav som det nya VA-systemet kommer att 

ställa på, respektive innebära för, övrig 

områdesservice, som exempelvis vägar, skola och 

elförsörjning. Av särskild vikt är VA-systemets 

inverkan på framtida trafiktryck. 

• Bör kunna överbrygga – eller fungera oberoende av – 

eventuella existerande motsättningar i Sandviken. 

2

Bilaga.7 

Underlagstabeller.till.multikriteriaanalysen 

–.Sandviken 

Bilaga 7: Underlagstabeller till multikriterieanalysen – Sandviken 



Huvudman: Privatekonomi 

Här tas de ekonomiska konsekvenserna för privatpersonen med tanke på olika huvudmän samt grad av inflytande. Alla direkta kostnader presenteras under andra punkter under 

privatekonomi. 


Aktuell för alternativen* Kommunalt ARV Minireningsverk, 

Torr urinsortering, 

Filterbädd 

Dubbelspolande urinsortering, 



Ekonomi Troligtvis hög investeringskostnad och Beroende på vilket alternativ som är Kostnaderna för privatpersonen är helt 

sedan driftskostnad enligt gällande taxa. aktuellt. Den boende har ganska lite beroende på vilket alternativ som blir 

Den boende har i princip ingen möjlighet möjlighet att påverka kostnaderna men aktuellt. Den boende har viss möjlighet 

att påverka kostnaderna. 

kan som aktiv vid tillskapande och drift att påverka kostnaderna. 

av samfällighetsanläggningen ha visst 

inflytande. 

* Det finns flera tänkbara huvudmän för flera av alternativen. Här tas endast den mest näraliggande upp. 

148 

Huvudman: Kommunekonomi 

Kommunen eftersträvar kostnadstäckning för sina åtgärder, inte minst efter det att VA-förvaltningens funktion nu sköts av Telge energi. 

Kommunalt Samfällighet Privat 

Aktuellt för alternativen Kommunalt ARV Minireningsverk, 


Filterbädd 




Endast kostnader om kommunen 

ansvarar för återföring eller tar över 

ansvaret. 

Endast kostnader om kommunen 

ansvarar för återföring eller tar över 

ansvaret. 

Ekonomi Eftersträvar kostnadstäckning. Hänger 

ihop med övriga exploateringar i omr. 

1


Huvudman: Organisation 

Berör fördelar och nackdelar med de olika organisationsformerna 


Aktuell för alternativen* Kommunalt ARV Minireningsverk, 


Filterbädd 




Fördelar Kommunen är van vid detta 

Privatpersonen är själv ansvarig. 

huvudmannaskap. 

Privatpersonen slipper engagera sig 

Nackdelar Kräver tydlig organisation och 

Visst engagemang krävs från 

ansvarsfördelning 

privatpersonen 

Kan vara svår att genomdriva 



149 

Typ av lösning (huvudman): Förtätning 

Här diskuteras vilka konsekvenser för exploatering och förtätning som olika typ av lösningar kan få. 

Storskaligt Gruppvis Enskilt 

Aktuell för alternativen Kommunalt ARV Minireningsverk 


Filterbädd 




Underlättar för exploatering 

Ingen direkt effekt på 

Ingen direkt effekt på 

Medför ökad sannolikhet för 

exploateringsgraden. Kan eventuellt exploateringsgraden. För vissa 

exploatering och ökad sannolikhet för försvåra successiv exploatering om alternativ kan exploateringsviljan 

andra åtgärder som ny väg etc. 

anläggningarna är dimensionerade för möjligen minska något. Kan eventuellt 

visst antal användare. 

försvåra exploatering av utrymmesskäl, 

särskilt i bergiga, kuperade områden. 

2


Sortering: Smittskydd 

Smittskyddet i sorteringsledet är aktuellt endast ur brukarens synpunkt, då det handlar om installationerna i huset. 



Torr urinsortering Svartvatten-sortering Direktfällning 

Torr urinsortering Svartvattensortering Direktfällning 


urinsortering 


urinsortering 

Ingen sortering 

(=vanlig toalett) 

Aktuell för alternativen Kommunalt ARV, 

Minireningsverk, 

Filterbädd 

Gott smittskydd. 

Vanlig WC 

Gott smittskydd. 

Jämförbar med vanlig 

WC 

Viss risk. 

Dock liten eftersom man 

hanterar sina egna kärl. 

Gott smittskydd. Gott smittskydd. 

Jämförbar med vanlig 

WC. 

Sortering: Privatekonomi 

Omfattar installationer i huset. Kostnaden för privatpersonen står som merkostnad i förhållande till att köpa, installera och använda en traditionell WC. Kostnaderna är omräknade till 

annuitetskostnader (dvs årlig kostnad räknat på en avskrivningstid på 30 år och en ränta på 5%). Annuitetsformeln för investeringskostnaden är p/(1-(1+p) -n ) där p är räntan och n är 

livslängden. 

150 



Kostnad 

fällningsanläggning: 

Årlig kostnad för service, 

kemikalier och el: 

Merkostnad 

lågvacuumsystem & 

ledningar 

Merkostnad urinsorterande 

toalett samt separat 

urinledning. 

Ingen sortering Dubbelspolande 

urinsortering 


Kommunalt ARV, Dubbelspolande 

alternativen 

Minireningsverk, urinsortering 

Filterbädd 

För brukaren Ingen merkostnad Merkostnad urinsorterande 

toalett samt separat 

urinledning. 

Annuitet: 

2 500-3 000 kr/år 

Annuitet: 

600-700 kr/år 

Annuitet: 

250-300 kr/år 

Annuitet: 

250-300 kr/år 

3


Sortering: Naturresursanvändning 

Med naturresursanvändningen avses de resurser som krävs för anläggning och drift såsom metaller, fällningskemikalier och energi. 



Vatten c:a 50 l/pd 

Fällningskemikalier 

Energi för drift 

WC-Vatten c:a 

5-25 l/pd beroende på 

modell 

WC-vatten 

c:a 1 l/pd 

Små mängder el. 


urinsortering 

Aktuell för alternativen Kommunalt ARV, Dubbelspolande 


urinsortering 

Filterbädd 

WC-Vatten c:a 50 WC-Vatten 

l/person & dag 

c:a 10-50 l/pd beroende 

på modell. 



Sortering: Robusthet 

Robustheten är uppdelad på de viktigaste för- och nackdelarna med respektive alternativ. 

151 



urinsortering 

Aktuell för Kommunalt ARV, Dubbelspolande urinsortering Torr urinsortering Svartvattensortering Direktfällning 

alternativen Minireningsverk, 

Filterbädd 

Fördelar Konventionell WC är Relativt beprövad teknik Relativt beprövad teknik 

Vanlig WC kan 

beprövad 

("barnsjukdomarna" avhjälpta) ("barnsjukdomarna" 

användas 

De flesta toastolarna nästan avhjälpta) 

som vanliga, funktionella och i 

porslin. Urinen spolas ner i 

Kräver el och 

regelbunden påfyllning 

av fällningskemikalier 

Kräver el. 

Tekniken måste fungera. 

Kräver kunskap samt att 

brukaren själv sköter sin 

toalett. 

Kräver kunskap samt att 

viss insats av brukaren 

Kräver ofta el för t.ex. fläkt. 

Stopp i vattenlås kan 

förekomma (dock lätta att 

åtgärda). 

stora skålen vid ev. stopp. 

Nackdelar Kräver kunskap. 

Stopp i vattenlås kan 

förekomma (dock lätta att 

åtgärda). 

4


Sortering: Flexibilitet 

Flexibiliteten är uppdelad på de viktigaste för- och nackdelarna med respektive alternativ. 



Ingen sortering Dubbelspolande Torr urinsortering Svartvatten-sortering Direktfällning 

urinsortering 




urinsortering 

Filterbädd 

Fördelar Kan även användas som Låga kostnader gör att 

Vanlig WC kan även 

vanlig toalett. 

man inte bygger fast sig i 

användas 

dyrt system. 

Nackdelar Kräver större 

slamavskiljare 

Sortering: Brukaraspekter 

Brukaraspekterna är uppdelade på de viktigaste för- och nackdelarna med respektive alternativ. 

152 



Personlig påfyllning av 

kemikalie (alt 

serviceavtal) 

Vissa klagomål på 

vacuumtoaletter. 


urinsortering 



urinsortering 

Filterbädd 

Fördelar Vanlig WC Jämförbar med vanlig 

WC 

Nackdelar Stopp i urinlås kan 

förekomma 

Kräver byte av 

fekaliekärl. 

Stopp i urinlås kan 

förekomma. 

Kan upplevas som "för 

låg standard" för 

permanentboende. 

5


Tank: Smittskydd 

Smittskyddet avseende tank gäller den som handhar innehållet i tank eller av någon annan anledning kan förväntas komma i kontakt med tankinnehållet. Reduktionsvärden för 

anläggningarna som helhet tas upp under punkten rening, detta för att förenkla jämförelsen. 

Ingen tank Urintank Fekaliekärl + urintank Svartvattentank Slamavskiljare för 

fosforlagring 

kommunalt ARV, 


Torr urinsortering Svartvattensortering. Direktfällning, 

minireningsverk 

Dubbelspolande urinsortering 

Filterbädd 

Aktuell Aktuell för för 

alternativen 

Liten risk om det hämtas av 

van entreprenör. 

Jämförbar med hantering av 

enskilt avloppsslam. Liten risk om 

det hämtas av van entreprenör. 

Hanteringen av 

fekaliebehållare kan 

innebära viss risk. 

Inga risker i detta led. Liten risk. 

Urin är är inte inte alls alls så så problematisk 

som vanl. avloppsslam. 

Om annan efterbehandling 

efterbehandlin 

eller entreprenör (tex bonde) 

anlitas bonde) krävs anlitas viss krävs utbildning. 

viss 

utbildning. 

Om annan efterbehandling eller 

entreprenör (tex bonde) anlitas 

krävs viss utbildning. 

Om materialet torkats 

eller efterbehandlats är 

risken liten. 

Om Om annan efterbehandling eller 

entreprenör (tex (tex bonde) anlitas 

krävs viss viss utbildning. 



Tank: Recipientskydd 

Recipientskyddet är beroende av hela avloppssystemet och är därför inte helt lätt att dela upp på detta vis. De siffror som anges här är ett försök att dela upp avskiljningen till och med 

tanken eller slamavskiljaren för de aktuella alternativen. Både filterbädden, den dubbelspolande urinsorteringen och minireningsverken har slamavskiljare, men dessa räknas in under 

punkten rening istället. 

153 


fosforlagring 

Aktuell för alternativen Kommunalt ARV, Torr urinsortering, Torr urinsortering Svartvattensortering. Direktfällning 



Filterbädd 

urinsortering 

Kväve: 10-20% 

Fosfor 90% 

BOD: 50%*** 

Kväve: 80-95% 

Fosfor: 80-90% ** 

BOD:40% 

Kväve: 50-75% 

Fosfor 80-90% ** 

BOD: 40 % 

Ingen rening Kväve: 50-75% * 

Fosfor: 40-50% ** 

BOD: lågt 

* Beror på graden av sortering 

** Beror på graden av sortering samt hur mycket fosfathaltiga tvätt- och diskmedel som används 

*** Inte mätt separat från markbädd. Här uppskattat. 

6


Tank: Recirkulation 

Frågan besvarar om det går att återföra näringen till odlad mark på ett rimligt sätt, hur stor andel av näringen som går att återföra och vad som krävs för att detta ska gå. 



Ingen tank Urintank Fekaliekärl + 

Svartvattentank Slamavskiljare för 

urintank 

fosforlagring 

Aktuell för alternativen Kommunalt ARV, 

Torr urinsortering, Torr urinsortering Svartvattensortering. Direktfällning 



Filterbädd 

urinsortering 

Möjlighet till 

Ingen recirku- 

Kväve: 50-70% * 

Kväve: 60-80% Kväve: 80-90% 

Direktfällning: 

recirkulation 

lationsmöjlighet 

Fosfor: 40-50% ** Fosfor 80-90% Fosfor: 80-90% ** 

Kväve: lågt 

Övrigt: Flera andra Övrigt: flera andra Övrigt: flera andra närsalter Fosfor c:a 90% 

närsalter 

närsalter 

Lagring och spridning. 

Osäkert hur 

växttillgänglig fosforn är. 

Lagring minst 6 mån eller 

efterbehandling och 

hämtning av lantbrukare 

Lagring urin c:a 3 mån 

och hämtning av 

lantbrukare 

Lagring urin c:a 3 mån 

och hämtning av 

lantbrukare 

Slammet måste både bli 

renare och accepteras av 

lantbrukare & livsmedelsproducenter 

Krav för att det ska 

kunna göras 

* Beror på graden av sortering 

** Beror på graden av sortering samt hur mycket fosfathaltiga tvätt- och diskmedel som används 

Tank: Privatekonomi 

Omfattar investeringskostnader för ev. tank inklusive installation samt rör till tanken. Dessutom ingår kostnad för tömning av tankarna. Allt omräknat till annuitetskostnad. Tömning av 

trekammarbunn på traditionellt vis omfattas inte utan tas upp under punkten rening nedan. Kostnaderna är omräknade till annuitetskostnader (dvs årlig kostnad räknat på en avskrivningstid 

på 30 år och en ränta på 5%). Annuitetsformeln för investeringskostnaden är p/(1-(1+p) -n ) där p är räntan och n är livslängden. 

154 


fosforlagring 

Kommunalt ARV, Dubbelspolande 

Torr urinsortering Svartvattensortering. Direktfällning 



alternativen 

Merkostnad större 

slamavskiljare samt extra 

slamtömning: 

Merkostnad svartvattentank 

samt tömning av tank 

Merkostnad fekaliekärl 

och urintank samt 

tömning av tank: 

Filterbädd 

Ingen merkostnad Merkostnad urintank* 

samt tömning av tank: 

Annuitet: 

2 500-3 000 kr/år 

Annuitet: 

1 500-2 000 kr/år 

Annuitet: 

1 000-1 500 kr/år 

Annuitet: 

1 000-1 500 kr/år 

* Om inte befintlig sluten tank kan användas. Då kan priset reduceras. 

7


Tank: Kommunekonomi 

Eventuella kostnader för kommunen blir aktuella först om kommunen bestämmer sig för att ta ansvar för någon del av systemet, t.ex. återföringen. 


fosforlagring 

Kommunalt ARV, Torr urinsortering, Torr urinsortering Svartvattensortering. Direktfällning 



Filterbädd 

urinsortering 

Innebär kostnad om Innebär kostnad om Innebär kostnad om 

Innebär kostnad om 

kommunen står för kommunen står för hela kommunen står för hela eller kommunen står för hela 

hela eller delar av eller delar av 

delar av kostnaden för eller delar av kostnaden 

kostnaden för 

kostnaden för återföring återföring och spridning. för återföring och 

återföring och 

och spridning. 

spridning. 

spridning. 


alternativen 



155 

Tank: Naturresursanvändning 



fosforlagring 

Kommunalt ARV, Torr urinsortering, Torr urinsortering Svartvattensortering Direktfällning 



Filterbädd 

urinsortering 


alternativen 

Större slamavskiljare. 

Tank c:a 4 m3/p*år 

Mellanlagr.tank eller annan 

efterbehandling 

Tank c:a 1 m3/p*år samt 

fekaliekärl. 

Ev mellanlagr.tank 

Transport av urin 

Inget Tank c:a 1 m3/p*år 

Ev mellanlagr.tank 

Tansport av urin 

8


Tank: Robusthet 

Robustheten är uppdelad på de viktigaste för- och nackdelarna med respektive alternativ 




fosforlagring 


Minireningsverk, Dubbelspolande 

Filterbädd 

urinsortering 

Kräver tätare slamtömning 

eller större slamavskiljare för 

att undvika slamflykt 

Kräver stabilt 

återföringssystem 

Kräver stabilt 


Fördelar Robust ur denna 

aspekt eftersom tank 

inte behövs 

Nackdelar Kräver stabilt 


156 

Tank: Flexibilitet 



fosforlagring 



Filterbädd 

urinsortering 

Fördelar Ingen tank behövs Befintlig sluten tank Befintlig sluten tank kan Befintlig sluten tank kan Kan byggas individuellt 

kan ev. användas. ev. användas. 

ev. användas. 

eller gruppvis. 

Kan byggas 

Kan byggas individuellt Kan byggas individuellt 

individuellt eller eller gruppvis. 


gruppvis. 

Nackdelar 

9


Tank: Brukaraspekter 



fosforlagring 

Kommunalt ARV, Torr urinsortering, Torr urinsortering Svartvattensortering. Direktfällning 



Filterbädd 

urinsortering 


alternativen 

Personlig koll på tankens 

fyllnadsgrad (alt 

kommunalt ansvar eller 

serviceavtal) 


fyllnadsgrad (alt kommunalt 

ansvar eller serviceavtal) 




serviceavtal) 

Fördelar 

Nackdelar Personlig koll på tankens 



serviceavtal) 



15 

Tank: Organisation 

Smittskyddet kan vara aktuellt dels ur brukarens synpunkt, dels ur entreprenörens synpunkt men också ur allmänhetens synpunkt. Denna fråga är därför uppdelad på dessa tre aspekter. 


fosforlagring 



Filterbädd 

urinsortering 

Fördelar Om avsättning lösts Om avsättning lösts Om avsättning lösts Om avsättning lösts 

slipper man problem slipper man problem slipper man problem slipper man problem med 

med deponistopp/ med deponistopp/ med deponistopp/ deponistopp/ 

deponiavgift 

deponiavgift 

deponiavgift 

deponiavgift 

Nackdelar Avsättning och ansvar Avsättning och ansvar Avsättning och ansvar 

för den måste lösas för den måste lösas för för den måste lösas för 

för att uppnå 

att uppnå 

att uppnå 

recirkulationsmålet. recirkulationsmålet. recirkulationsmålet. 

10


Tank: Sluttning 

Beroende på hur kuperade och bergiga tomterna är har de olika förutsättningar för anläggning av avloppssystem. 


fosforlagring 

Aktuell för alternativen Kommunalt ARV, Dubbelspolande Torr urinsortering Svartvattensortering. Direktfällning 


Filterbädd 

Kräver tank c:a 1 m3*. Kräver tank c:a 1 m3*. Kräver tank c:a 4 m3* Kräver slamavskiljare 

Kan grävas ner eller Kan grävas ner eller stå i som lämpligen är som lämpligen är 

stå i källarutrymme. källarutrymme. 

nedgrävd. 

nedgrävd. 



* Beroende på hämtningsintervall och hantering i nästa led 

Rening: Smittskydd 

Smittskyddet avseende reningen är aktuellt för såväl den som ska handha produkten som för allmänheten avseende om anläggningen ger ifrån sig smittämnen. 

Filter/markbädd för 

BDT-vatten 


fosforavlastat 

vatten 

Lokala reningsverk Filterbäddar Filter/markbädd för 

urinavlastat vatten 

Kommunalt 

reningsverk 


Svartvattensortering 

Kommunalt ARV Minireningsverk Filterbädd Dubbelspolande 

urinsortering, Direktfällning 


alternativen 

Ingen risk, förutom 

mkt glesa byten av 

mtrl 



mtrl 



mtrl 

Ingen risk, förutom mkt 

glesa byten av mtrl. 

Om annan efterbehandling 

eller entreprenör (tex 

bonde) anlitas krävs viss 

utbildning. 

För entreprenör Liten risk om verket sköts 

av van entreprenör. 

Rel. liten även om det 

sköts privat eller av 

samfällighet. 

Om annan 

efterbehandling eller 

entreprenör (tex bonde) 

anlitas krävs viss 

158 

Mälaren känsligare 

recipient. 

Liten risk tack vare 

endast BDT-vatten. 

Har klarat kraven i 

BSA. 


recipient. 


recipient. 

Liten risk enligt de 

erfarenheter som finns. 

Mälaren dock känsligare 

recipient. 

Har visat upp bra värden i 

norska studier. 

utbildning. 

Relativt liten risk om det 

fungerar som det ska. 

Mälaren dock känsligare 

recipient. 

Varierande erfarenheter 

avs. rening. Klarar inte 

alltid badvattenkvalitet 

För allmänhet Liten risk pga 

utspädningseffekt. 


BSA. 


BSA. 

11


Rening: Recipientskydd 

Det sista steget i reningen utgörs av det som kallas "rening" i dessa exempel. Alla procentsatser som anges är i procentenheter av orenat avloppsvatten, alltså inte i procent av 

inkommande vatten från de tidigare reningsstegen. 


BDT-vatten 



Kommunalt Lokala reningsverk Filterbäddar Filter/markbädd för Filter/markbädd för 

reningsverk 

urinavlastat vatten fosforavlastat vatten 




alternativen 

Kväve lågt 

Fosfor lågt 

BOD 40-50%** 

Kväve lågt 

Fosfor lågt 

BOD >40%* 

Kväve lågt 

Fosfor lågt 

BOD 80-90% 

Kväve >50% 

Fosfor >95% 

BOD 90-95% 

Snitt från "bra små 

avlopp": 

Kväve 40-60% 

Fosfor c:a 90% 

BOD >90% 

Himmerfjärdsverket: 

Kväve c:a 85% 

Fosfor >95% 

BOD >90% 



* avser 40 procentenheter av de kvarvarnade 50 procentenheterna. Totalt för anläggningen alltså >90% 

** avser 40-50 procentenheter av de kvarvarnade 60 procentenheterna. Totalt för anläggningarna alltså 80-90% 

159 

Rening: Recirkulation 

Frågan besvarar om det går att återföra näringen till odlad mark på ett rimligt sätt, hur stor andel av näringen som går att återföra och vad som krävs för att detta ska gå. 


BDT-vatten 

Torr urinsort., 

Svartvatten-sortering 

Kommunalt 

Lokala reningsverk Filterbäddar Filter/markbädd för Filter/markbädd för 

reningsverk 





alternativen 

Små mängder fosfor. 

Förutsätter recirk av 

bäddmterial 



bäddmterial 



bäddmterial 

90 % fosfor möjlig 

förutsatt system för 

återföring ordnas. 

90 % fosfor möjligt 

förutsatt system för 

återföring ordnas. 

Inte möjligt idag, fra 

pga för höga 

metallhalter i 

slammet 

12


Rening: Privatekonomi 

Kostnader för detta steg. Täcker i fallet kommunal rening hela anläggningen, i de tre fallen med kompaktfilter bara delar av anläggningen. Annuitetsformeln för investeringskostnaden 

är p/(1-(1+p) -n ) där p är räntan och n är livslängden. 

Till detta kommer att olika alternativ får olika betydelse för fastighetens värde, där kommunalt VA sannolikt höjer värdet mest. 



Filter/markbädd för Filter/markbädd för 

fosforavlastat vatten BDT-vatten 

Direktfällning Torr urinsort, 

Svartvattensort. 

Inv. 50 000 -120000 kr Inv. c:a 30000-80000 kr 

Drift c:a: 1 200 Drift c:a: 2 700 kr/år 

Kommunalt 


reningsverk 


Kommunalt ARV* Minireningsverk* Filterbädd Dubbelspolande 


Inv:. 130000 - 260000 kr Inv: 60000 - 200000 kr Inv. 100000-180000 kr Inv. 50000 - 120000 kr 

Drift c:a 4 000 kr/år Drift c:a 2 000 kr/år Drift c:a 500 kr/år Drift c:a: 800 kr/år 


alternativen 

Annuitet: 

C:a 5 000-8 000 kr/år 

Annuitet: 

C:a 4 000-8 000 kr/år 

Annuitet: 

C:a 4 000 - 8 000 kr/år 

Annuitet: 

7 000-12 000 kr/år 

Annuitet: 

6 000-16 000 kr/år 

Annuitet: 

13 000-21 000 kr/år 

Rening: Kommunekonomi 

Kostnader för kommunen blir aktuella först om kommunen bestämmer sig för att ta ansvar för någon del av systemet, t.ex. återföringen. 

160 



Direktfällning Torr urinsort., 


Kommunalt 

Lokala 

Filterbäddar Filter/markbädd för 

reningsverk 

reningsverk 





alternativen 

Innebär kostnad om 

kommunen står för hela 

eller delar av kostnaden 

för återföring och 

spridning. 

Innebär kostnad 

om kommunen står 

för hela eller delar 

av kostnaden för 

återföring och 

spridning. 

Det skulle kräva 

omfattande kostnader 

för att åstadkomma ett 

slam som 

accepterades av 

lantbruket 

Trol. svårt att få 

kostnadstäckning, kan 

bli fråga om särtaxa 

13


Rening: Naturresursanvändning 



BDT-vatten 

Torr urinsort., 


C:a 8 m2/hushåll för 

kompaktfilter, minst det 

dubbla för markbädd 

Lokalt ledningsnät c:a 10 

m/hushåll 

Kommunalt 

Lokala 

Filterbäddar Filter/markbädd för Filter/markbädd för 

reningsverk reningsverk 



urinsortering Direktfällning 

Material till 

Lokalt ledningsnät Lokalt ledningsnät 12-16 m2/hushåll för C:a 12 m2/hushåll för 

ledningsnät c:a 90 c:a 40 m/hushåll c:a 40 m/hushåll kompaktfilter, minst det kompaktfilter, minst det 

m/hushåll 

Ev LTA-pumpar Slamavskiljare dubbla för markbädd dubbla för markbädd 

Ev LTA-pumpar. Material till 

Leca mm 

Lokalt ledningsnät c:a Lokalt ledningsnät c:a 

Fällnings-kemikalier minireningsverk, el, 

10 m/hushåll 

10 m/hushåll 

fällningskemikalier 


alternativen 



Rening: Robusthet 

Robustheten är uppdelad på de viktigaste för- och nackdelarna med respektive alternativ. 

161 


BDT-vatten 



Väl beprövad teknik med 

lågt skötselbehov 

Kommunalt 

Lokala 

Filterbäddar Filter/markbädd för Filter/markbädd för 

reningsverk 

reningsverk 


Aktuell för Kommunalt ARV Minireningsverk Filterbädd Dubbelspolande 

alternativen 

urinsortering Direktfällning 

Fördelar Mycket robust och 

Litet skötselbehov Väl beprövad teknik Väl beprövad teknik 

kontrollerat 

med lågt skötselbehov med lågt skötselbehov 

Nackdelar Elberoende. Inte så beprövat i 

Kräver kontroll och Sverige (men goda 

varningssystem för erfarenheter i 

att undvika 

Norge) 

driftstopp. 

14


Rening: Flexibilitet 






Direktfällning Torr urinsortering, 


Kan byggas individuellt Kan byggas individuellt 



Kommunalt 


reningsverk 



alternativen 

urinsortering 

Fördelar Kopplingar till Kan byggas 

Kan byggas Kan byggas individuellt 

vägutbyggnad och individuellt eller individuellt eller eller gruppvis. 

andra exploateringar gruppvis. 

gruppvis. 

Nackdelar Tunga invest. "låser Kräver byggande av Kräver byggande 

fast" omr. vid detta avloppsnät om det av avloppsnät om 

system. 

byggs för flera det byggs för 

Kräver byggande av bostäder. 

flera bostäder 

avloppsnät. 

Kräver i gruppfallet 

LTA i bergig terräng. LTA i bergig terräng. 

Kopplar till 

vägutbyggnad och 

andra exploateringar 

162 

Rening: Brukaraspekter 


Kommunalt 

Lokala reningsverk Filterbäddar Filter/markbädd för Filter/markbädd för Filter/markbädd för 

reningsverk 

urinavlastat vatten fosforavlastat vatten BDT-vatten 

Aktuell för Kommunalt ARV Minireningsverk Filterbädd Dubbelspolande Direktfällning Torr urinsort., 

alternativen 

urinsortering 


Fördelar De boende behöver 

Lågt tillsynsbehov Lågt tillsynsbehov Lågt tillsynsbehov 

inte fundera på 

avloppet. 

Nackdelar Om gruppvis: viktigt Om gruppvis: 

med tydligt ansvar. viktigt med tydligt 

Kräver regelbunden ansvar. 

tillsyn 

15


Rening: Organisation 



Direktfällning Torr urinsort. 

Svartvattensort. 

Om avsättning lösts Om avsättning lösts 

slipper man problem slipper man problem med 

med deponistopp/ deponistopp/ 

deponiavgift 

deponiavgift 

Kommunalt 


reningsverk 



alternativen 

urinsortering 

Fördelar Om avsättning lösts Om avsättning Om avsättning lösts 

slipper man problem lösts slipper man slipper man problem 

med deponistopp/ problem med med deponistopp/ 

deponiavgift 

deponistopp/ deponiavgift 

deponiavgift 

Nackdelar Stort problem med Viktigt med tydligt Viktigt med tydligt 

motviljan mot huvudmannaskap. huvudmannaskap 

slamsprid-ning, Kräver särskild . 

särskilt inför framtida organisation för att Kräver särskild 

hårdare regler för uppnå 

organisation för 

deponering. 

recirkulationsmål. att uppnå 

recirkulationsmål. 



163 

Rening: Sluttning 

Beroende på hur kuperade och bergiga tomterna är har de olika förutsättningar för anläggning av avloppssystem. 



Direktfällning Torr urinsort. 

Svartvattensort 

Kommunalt 


reningsverk 



urinsortering 


alternativen 

Kompaktfilter tar c:a 8 m2 

per hushåll. 

Markbädd minst dubbla 

platsen. 

Kompaktfilter tar c:a 12 

m2 per hushåll. 


platsen. 

Kompaktfilter tar 12-16 

m2 per hushåll. 


platsen. 

Förhållandevis 

utrymmeskrävan 

de. Kräver 

tillgång till 

gemensam och 

relativt plan mark. 

Om större 

gemensam 

anläggning kan det 

behövas sprängning 

och LTA-pump på 

kuperade tomter. 

På kuperade tomter 

kan sprängning och 

LTA-pump behövas. 

Vägutbyggnad kan få 

stora konsekvenser 

för små tomter nära 

vägen 

16

Att väga samman det ojämförbara – utvärdering av en syntesstrategi för val av uthålliga VA-system 


Chalmers tekniska högskola 


MISTRA-programmet Urban Water inleddes 

1999. Basen i programmet utgörs av en 

forskarskola med 16 doktorander som arbetar 

på någon av de nio högskolor och universitet 

som är inblandade. Målet med programmet 

är att uppnå en uthållig vattenhantering 

med system som har hög funktionell 

säkerhet, som är anpassade till lokala förhållanden 

och som är lätta att tolka för att 

främja en ansvarsfull hantering av systemen. 

Fem frågor leder forskningsarbetet: 

• Hur ska systemen för dricks- och avloppsvatten 

i tätorter utformas och drivas i framtidens 

”hållbara Sverige”? 

• Har dagens VA-system sådana grundläggande 

brister att vi måste byta till andra system? 

• Under vilka förhållanden måste vi byta systemen? 

Vilka kriterier ska vi använda? 

• I de fall de nuvarande systemen ska behållas 

– hur ska vi utveckla dem i uthållig riktning? 

• I de fall de nuvarande systemen ska bytas 

mot andra system – hur ska dessa nya system 

utformas och drivas för att uppnå uthållighet? 

74

Integrerat beslutsstöd för uthålliga VA-system ... - Urban Water

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?