föreläsningsmaterialet - Krica

Anknytning och 

mentalisering 

Per Wallroth 

Tor Wennerberg

Vad ska vi prata om i dag? 

• Anknytningsteorin: vad är egentligen 

anknytning? 

• Trygg anknytning som skyddsfaktor vid 

stress. Desorganiserad anknytning som 

sårbarhetsfaktor. 

• Anknytning och mentalisering. 

• Vadå mentalisering? 

• Mentaliseringsbaserade 

behandlingsmetoder. 

2010-04-27 Per Wallroth & Tor Wennerberg 2

Bowlbys livslånga intresse 

• John Bowlby (1907-1990) upptogs under hela 

sitt yrkesliv av frågan om hur barn reagerar på 

separationer och förluster under de första 

levnadsåren. 

• Hans intresse bottnade bl a i ett eget 

separationstrauma som han upplevde i 

fyraårsåldern. Men också i erfarenheter som han 

gjorde när han i tjugoårsåldern arbetade på ett 

elevhem för ”vanartiga” barn. 


Barnets band till föräldern 

• Uppenbart att barn utvecklar starka 

känslomässiga band till sina vårdnadsgivare. 

• Men varför? 

• Bowlby skrev 1958 i brev till hustrun Ursula: 

• ”De flesta människor förknippar rädsla med att 

springa bort från något. Men det finns en annan 

sida av saken. Vi springer TILL någon, oftast en 

person… Det är så skriande uppenbart, men jag 

tror att det är en ny tanke, och en 

revolutionerande sådan.” 


Bowlbys forskning om separation 

• På 1940- och 50-talet ledde Bowlby en 

forskningsenhet på Tavistockkliniken i London 

som studerade barns reaktioner på utdragna 

separationer. 

• Studerade: barn mellan 1 och 3 år som skildes 

från föräldrarna i samband med sjukhus- el. 

barnhemsvistelser. 

• Resultat: barnen reagerade på sätt som liknade 

vuxnas sorgereaktioner i samband med förlust 

av nära anhörig. 


Varför reagerade barnen som de 

gjorde? 

• Barn som separerats från sina föräldrar i 

samband med sjukhus- och barnhemsvistelser 

betedde sig – trots att de befann sig i objektivt 

sett trygga omständigheter som om situationen 

var mycket farlig och hotande. 

• Detta särskilt uppenbart under den inledande 

protestfasen, när barnet gör allt för att 

återupprätta kontakt med den frånvarande 

föräldern. 


Tidigare förklaringar 

• På 1950-talet fanns två dominerande 

psykologiska teorier: psykoanalysen och 

behaviorismen. 

• Båda dessa teorier antog att anknytningen, det 

känslomässiga band som barnet knyter till 

mamman, uppstod till följd av att mamman 

matade barnet. 

• Alltså: positiva sensationer (mat) kopplas ihop 

med mammans person genom 

associationsinlärning. Maten primär, relationen 

sekundär. 


Bowlbys sökande efter förklaring 

• Bowlby fann denna ”skafferiteori” om kärlekens 

väsen osannolik: 

• ”Om den vore sann skulle till exempel ett barn 

på ett eller två år villigt ty sig till vem som helst 

som matar det, och så är det ju inte.” 

• Måste finnas ett annat svar, sökte det i etologin, 

läran om djurs beteende. 

• Lorenz, präglingsbeteende; Harlows experiment 

med rhesusapor. Harlows resultat: anknytning ej 

resultat av lustfyllda associationer. 


Bowlby formulerar sin teori (1958-61) 

• Med sin anknytningsteori vände Bowlby upp och 

ner på den tidigare förklaringen: 

• Relationen till anknytningspersonen är det 

primära, matningen spelar endast marginell roll. 

• Människobarnet föds med ett relationellt 

motivationssystem, anknytningssystemet, som 

ofrånkomligen driver barnet att knyta ett starkt 

känslomässigt band till en primär 

vårdnadsgivare och sedan upprätthålla fysisk 

närhet till denna person. 


Varifrån kommer denna drivkraft? 

• Bowlby flyttade över studiet av människans 

motivation på evolutionsbiologisk grundval. 

• Evolutionsbiologi: alla levande varelser får sitt 

absolut överordnade mål från det naturliga 

urvalet. 

• ”Hjärnan strävar efter att försätta sin ägare i 

omständigheter liknande dem som fick ägarens 

förfäder att reproducera sig” (Pinker). 

• Anknytningsbeteendet: framselekterad biologisk 

skyddsmekanism med starkt överlevnadsvärde. 


Evolution och anknytning 

• Vår biologiska ”uppgift”: att överleva 

barndomsårens hjälplöshet, nå vuxen ålder och 

få avkomma som överlever. 

• Vår genuppsättning, och de beteendesystem de 

kodar för, har selekterats fram för att de hjälpt 

oss att lösa dessa uppgifter. 

• Beteendesystem har konsekvenser som, i vår 

evolutionära utvecklingsmiljö, tenderade att ge 

individer avkomma som överlevde. 

• Beteenden med överlevnadsfördelar sprider sig i 

populationen. 


Det långa perspektivet 

• Det mänskliga anknytningsbeteendet finslipat 

under sex miljoner år av evolution före neolitiska 

revolutionen. Människan härstammar från en 

grupp nomadiserande primater som sedan 35 

miljoner år har burit sina nyfödda ungar. 


Bowlbys livslånga fokus: rädsla 

• Nomadiserande primatungar har ett enda sätt att 

reglera rädsla: genom att upprätta närhet till sin 

anknytningsperson. Andra däggdjur har också 

möjlighet att söka skydd i lyan eller grytet. För 

människobarnet ges inget annat alternativ än 

anknytningsrelationen. 

• Alla rädsloreaktioner aktiverar 

anknytningssystemet. Rädsla driver – 

ofrånkomligen – barnet att närma sig sin 

anknytningsperson, oavsett vad som har skrämt 

barnet. 


Hur fungerar anknytningen? 

• Så fort ett barn känner rädsla aktiveras 

anknytningssystemet. 

• Detta system driver instinktivt barnet att söka sig 

nära föräldern. 

• Rädslosystemet och anknytningssystemet 

samverkar: barnet söker sig bort från potentiellt 

farliga, rädsloframkallande stimuli, och till 

trygghetsskapande stimuli (föräldern). 

• Detta beteende har, genom årmiljoner av 

evolution, konsekvent ökat barns chanser att 

överleva. 


Anknytning = överlevnad 

• Eftersom anknytningssystemet har denna 

omedelbara koppling till överlevnaden är det 

också ”preemptive when aroused”, dvs. det 

övertrumfar alla andra mänskliga 

beteendesystem när det aktiveras. 

• Anknytningsrelationen är, ur barnets perspektiv, 

detsamma som överlevnad och liv, och därför 

gör barnet allt som står i dess makt för att 

upprätthålla den och minimera avståndet till sin 

beskyddare. 


De 4 anknytningsmönstren: 

• Trygg anknytning (60-70 %) 

• Otrygg-undvikande anknytning (15-25 %) 

• Otrygg-ambivalent anknytning (5-15 %) 

• Otrygg-desorganiserad anknytning (15%) 


• Hur gör trygga barn? 

Trygg anknytning 

• Separationen innebär kris: hur hanterar barnet 

den? 

• Trygga barn: leker och utforskar när mamma är 

där; gråter och ropar efter mamma när hon 

försvinner; lugnar sig när mamma återvänder, 

återgår till lek. 

• Inge Bretherton: SS med tryggt anknutna barn 

följer dramaturgin ”boy loves girl, boy loses girl, 

boy gets girl back”. 


Desorganiserad anknytning 

• Barn som inte kan klassificeras enligt Ainsworths 

tre organiserade kategorier. Varför? 

• Uppvisar desorienterade/desorganiserade 

beteenden som innebär att de inte förmår 

upprätthålla en beteendemässig och mental 

strategi för att hantera stress. 

• Stressen i främmandesituationen aktiverar 

rädslosystemet: det är då som frånvaron av 

anknytningsstrategi kommer i dagen. 


D-anknytningen 

• D-anknytningen, en dysfunktionell form av 

anknytning, belyser människans existentiella 

villkor. 

• Barn som utsatts för misshandel och övergrepp: 

> 80 procent desorganiserad anknytning. 

• Men: i lågriskgrupper (normal medelklass) 15 

procent desorganiserad anknytning. 

• Gemensam faktor i båda grupperna: rädsla. 

• Prediceras av förälderns olösta status på 

anknytningsintervjun (=obearbetade trauman). 


Desorganiserade beteenden 

• Desorganiserade barn uppvisar i 

främmandesituationen konfliktbeteenden. 

• Upplever ”skräckinjagande biologisk paradox”, 

”fright without solution”: föräldern själv är 

upphovet till barnets rädsla. Men 

anknytningssystemet driver barnet att närma sig 

föräldern. Fångas mellan impulser att närma sig 

föräldern och backa undan. 

• Desorganisering yttrar sig som bisarra och 

motsägelsefulla beteenden som bryter igenom 

det annars dominerande beteendet. 


Andragenerationseffekter av trauman 

• Hur kan desorganiserad anknytning vara så 

vanlig i lågriskmiljöer (vart sjätte barn i 

befolkningen)? 

• Main & Hesse: en förälders obearbetade 

trauman kan överföras till avkomman genom 

subtila skrämmande/skrämda beteenden som 

inte motsvarar misshandel, övergrepp eller 

försummelse. 

• Obearbetade trauman bryter då och då igenom 

ett i övrigt adekvat omvårdnadsbeteende och 

desorganiserar barnets anknytningssystem. 


Fright without solution 

• Barn med D-anknytning möter 

föräldrabeteenden som faller utanför det 

spektrum av beteenden som barnet är 

evolutionärt förberett att kunna anpassa sig till. 

• Anknytningsrelationen är barnets enda säkra 

plats, den enda biologiskt möjliga ”lösningen” på 

rädsloreaktioner. 

• Rädsla som uppstår inom anknytningsrelationen 

kan barnet inte hantera. Beteendet kollapsar 

under trycket av motstridiga impulser. 


Permanent oreglerad rädsla 

• Den desorganiserade anknytningen – både när 

den uttrycks som procedurella beteenden hos 

ettåringar i främmandesituationen och när den 

tar formen av desorganiserade 

medvetandeprocesser hos vuxna i 

anknytningsintervjun – handlar i grunden om att 

både barnet och föräldern har ett permanent 

dysreglerat rädslosystem. 

• Jämför posttraumatiskt stressyndrom: traumat 

upplevs inte som avslutat. 


Trygga barn vid 6 års ålder 

• Mentala representationer av anknytning 

• Reaktioner på separationsbilder: 

• 1) visar känslomässig öppenhet i fråga om hur 

barnet på bilden kan tänkas känna (t ex: ”Jag 

tror att den där lilla pojken känner sig ganska 

ledsen”). 

• 2) presenterar konstruktiva förslag på vad barnet 

på bilden skulle kunna göra (t ex: ringa en 

kamrats föräldrar). 

• Alltså: accepterar att något negativt har hänt, 

men kan lösa krisen konstruktivt. 


Trygga barn vid 6 års ålder, forts. 

• Alltså: tryggt anknutna barn har vid 6 års ålder 

tillgång till en ”crisis-solution narrative”. I fri 

sandlådelek vågar de uppfinna en kris (”Hjälp! 

Lejonet sväljer pojken!”) och hittar sedan en 

lösning (”Sen spottar lejonet ut honom”). 

• Att notera: likheten med främmandesituationen: 

den trygga ettåringen reagerar öppet och direkt 

på ”krisen”, gråter och protesterar, och löser den 

sedan genom att återupprätta närheten till 

föräldern. Trygga barn skapar ett lyckligt slut. 


Desorganiserade barn vid 6 års ålder 

• Vid sex år har majoriteten av desorganiserade 

barn tagit kontrollen över anknytningsrelationen. 

• Två grundläggande mönster: fientligt 

bestraffande eller överdrivet omhändertagande. 

Den naturliga ordningen vänd upp och ner: 

barnet intar den vuxnes roll. 

• Den beteendemässiga desorganiseringen har 

övervunnits, men på den mentala nivån 

fortfarande tydliga tecken på desorganisering, 

ointegrerad skräck. 


Dorian vid 6 års ålder 

• Dorian: Oj då, du var, hm, borta länge, du ser… 

Kom och sätt dig, mamma. Var – var har du 

varit? 

• Mamma: Jag var med… med… jag har glömt 

vad hon heter… 

• Dorian: Rachel, du var med Rachel… 

• Mamma: … just det, Rachel, och hon ställde en 

massa frågor till mig. Och du är här med… 


Dorian vid 6 års ålder 

• Dorian: … Emma. Du kommer ihåg, det här är 

Emma, och hon visade mig den här sandlådan. 

• Mamma: … åh, är det den där i hörnet? Åh, den 

är verkligen fin, Dor, du måste ha haft roligt. 

• Dorian: Nej, sandlådan är här. Det där är 

leksakslådan. Vill du se den? 

• Mamma: Nej, eh, nej. Vi ska – jag tror de vill att 

vi ska gå nu. 

• Dorian: Fast, vi – vi kan inte gå än, mamma. Du 

måste fylla i blanketterna. 


Desorganiserade barn vid 6 års ålder, 

forts. 

• Desorganiserade barns reaktioner på 

separationsbilder: oförklarligt uppskrämda och 

oförmögna att göra någonting åt det. 

1. direkta beskrivningar av skrämmande händelser, 

katastroffantasier; 

2. börjar viska, tystnar helt, vägrar utföra uppgiften; 

3. desorganiserat tal eller beteende (nonsenstal, 

springer från bordet). 


Desorg barn vid 6 års ålder, forts. 

• Desorganiserade barns reaktioner på 

separationsbilder: 

– Hon är rädd. [Varför är hon rädd?] Hennes pappa kan 

dö och då blir hon helt ensam. [Varför är hon rädd för 

det?] Därför att hennes mamma dog och om hennes 

mamma dog så tänker hon att hennes pappa kan dö. 

– Kommer nog låsa in sig. [Låsa in sig?] Ja, antagligen i 

sin garderob. [Och vad kommer han göra sen?] 

Antagligen döda sig själv. 


Anknytning och mentalisering 

• Vid trygg anknytning fungerar föräldern 

som en trygg bas för barnets utforskande 

av yttervärlden … 

• … och den inre världen = egna och andras 

inre, mentala tillstånd. 

• Vid otrygg anknytning hämmas barnets 

utforskande av den yttre och/eller inre 

världen. 



• Mentaliseringsförmåga = förmågan att 

tänka och känna kring sina egna och 

andras tankar och känslor. 

• Mentaliseringsförmågan kan beskrivas 

som den ursprungliga 

anknytningsrelationen omvandlad till 

psykisk struktur. 


• Mentalisering = 

”holding mind in 

mind”. 

Vadå mentalisering? 

• Mentalisering = att se 

sig själv utifrån och 

andra människor 

inifrån. 


Vadå mentalisering? 

• Mentalisering gäller både en själv och andra. 

• Mentalisering gäller både tankar och känslor. 

• Mentalisering gäller både det förflutna, nuet och 

framtiden. 

• Mentalisering kan vara både explicit (uttalad) 

och implicit (outtalad). 

– Explicit mentalisering = att förstå och beskriva vad 

man själv eller någon annan tänker eller känner. 

– Implicit mentalisering = tyst, procedurell kunskap, 

något som vi ”bara gör”. 


Utveckling av 

mentaliseringsförmågan 

• (Nästan) alla människor föds med anlag till 

mentaliseringsförmåga, men för att anlagen ska 

utvecklas krävs trygga relationer till 

anknytningspersoner, som speglar barnets 

känslor och på så sätt lär barnet vad det känner, 

att det har ett inre, att det har en vilja och att det 

kan åstadkomma saker. 

• Annorlunda uttryckt: Det krävs att omgivningen 

mentaliserar kring barnet. 


Utveckling av 


• Utvecklingen av 


fortsätter sedan när 

barnet leker. 

• Om allt går väl är 


ganska väl etablerad i 

fyra–fem-årsåldern. 


Parental reflective functioning 

• Arietta Slade talar om ”parental reflective 

functioning” = refekterande föräldrafunktion = 

förälderns förmåga att mentalisera kring sitt 

barn. Den har en avgörande betydelse för 

barnets anknytningsmönster, 

mentaliseringsförmåga och psykiska hälsa. 

• Parental reflective functioning mäts med Parent 

Development Interview. 

• Arietta Slade har utvecklat två preventiva 

program som syftar till att utveckla den 

reflekterande föräldrafunktionen: Minding the 

Baby och Parents First. 


Steg på vägen mot en utvecklad 

mentaliseringsförmåga 

• Teleologisk hållning 

(bara yttre) 

• Psykisk ekvivalens 

(yttre = inre) 

• Låtsasläge (yttre ≠ 

inre) 


Utveckling av 


• Vid psykisk ekvivalens är tankarna alltför 

verkliga. Vid låtsasläge är tankarna i ställer 

alltför overkliga. Mentalisering innebär ett slags 

balans, så att tankarna är lagom verkliga. 

• När barnet utvecklar mentaliseringsförmågan 

gjuter det samman psykisk ekvivalens och 

låtsasläge och förstår att fantasi och verklighet 

skiljer sig åt, men påverkar varandra. 

• Mentaliseringsförmågan gör det alltså möjligt för 

oss att skilja på inre och yttre verklighet, förstå 

att olika människor tänker olika och förstå att vi 

kan ha fel. 


Med mentaliseringsförmågan på 

plats 

• Mentaliseringsförmågan gör det möjligt för 

barnet att själv reglera sina känslor. 

• Med mentaliseringsförmågan följer agentskap 

(”agency”) = en känsla av att själv styra sitt liv. 

• Mentaliseringsförmågan hjälper barnet att känna 

att det hela tiden är samma person, även om 

dess tankar och känslor förändras. Därmed får 

barnet en mer kontinuerlig upplevelse av sig 

själv och en säkrare känsla för sin egen identitet. 

• Mentaliseringsförmågan gör det lättare att 

minnas sitt eget liv. 


Med mentaliseringsförmågan på 

plats 

• Mentaliseringsförmågan gör att barnet kan 

förstå andra människor bättre och känna 

mer samhörighet med andra människor, 

eftersom det förstår att deras handlingar 

beror på hur de tänker och känner. 

• Då blir världen också mer förutsägbar och 

trygg. 


Det går upp och ner 

• Mentaliseringsförmågan varierar för alla 

människor. 

• När mentaliseringsförmågan sviktar 

aktiveras också ett eller flera av de 

förmentaliserande sätten att förhålla sig till 

verkligheten: 

– teleologisk hållning 

– psykisk ekvivalens 

– låtsasläge 



• Otrygg anknytning = mer permanenta 

mentaliseringssvagheter. 

• Undvikande anknytning: tendens till 

låtsasläge; problem med gemenskap. 

• Ambivalent anknytning: tendens till psykisk 

ekvivalens; problem med självständighet. 

• Desorganiserad anknytning: 

återkommande totala 

mentaliseringssammanbrott. 


Mentaliseringsbaserade 

behandlingsprogram 

• MTB (Minding the Baby) 

• Parents First 

• MBFT (Mentalization-Based Family 

Therapy) 

• Peaceful Schools 

• MBT (mentaliseringsbaserad terapi) 


Minding the Baby 

• MTB riktar sig till utsatta förstagångsföräldrar. 

• Syftet är att förbättra förälderns förmåga att 

mentalisera kring barnet för att barnet ska kunna 

få en trygg anknytning och utveckla sin egen 

mentaliseringsförmåga. 

• MTB består av en serie hembesök av en 

socialarbetare och en sjuksköterska. Under 

graviditeten och barnets första år kommer de en 

gång i veckan, under barnets andra år varannan 

vecka. 


Minding the Baby 

• Under graviditeten hjälper socialarbetaren 

och sjuksköterskan den blivande föräldern 

att ordna sin sociala situation och försöker 

göra det kommande barnet och 

föräldraskapet verkligt för föräldern. 

• När barnet har fötts undervisar de 

föräldern om spädbarnsskötsel och barns 

utveckling och fungerar som 

”mentaliseringsmodeller”. 


Parents First 

• Parents First riktar sig till vanliga 

småbarnsföräldrar. 

• Man träffas i grupp en gång i veckan i 12 

veckor. 

• Gruppledarna ger inte råd utan försöker 

hjälpa föräldrarna att förstå sina barn och 

se dem som egna individer med tankar, 

känslor och en egen vilja. 


Parents First 

• Föräldrarna får i hemläxa att observera 

sina barn och notera sådant som 

överraskar dem eller som de inte förstår. 

• Man pratar bl.a. om att barnets beteende 

förklaras av vad det tänker och känner, om 

att barnet behöver känna sig förstått av 

föräldrarna och om att föräldrar och barn 

har olika perspektiv som kan vara riktiga 

båda två. 


Mentalization-Based Family 

Therapy 

• MBFT bygger på att hela familjen 

engageras när ett barn eller en tonåring 

har problem. 

• Man utgår från att symptomen har att göra 

med mentaliseringsproblem i familjen. – 

Målet är inte i första hand att komma till 

rätta med symptomen, utan att höja 

mentaliseringsförmågan i familjen, så att 

familjemedlemmarna kan stödja varandra. 



Therapy 

• Terapeuten träffar familjen ca 7 gånger. 

• Inledningsvis ”undervisar” terapeuten familjen 

om mentalisering och man kartlägger 

tillsammans när mentaliseringen fungerar bra 

och mindre bra i familjen. 

• Terapeuten försöker hela tiden göra 

familjemedlemmarna intresserade av varandras 

tankar och känslor, bl.a. genom att fungera som 

modell och själv vara öppen, nyfiken och frågvis. 



Therapy 

• Man använder sig av lekar under 

sessionerna för att sänka ångestnivån, 

låta familjemedlemmarna pröva varandras 

perspektiv och uppmuntra till en lekfull 

mentaliserande hållning. 

• Familjen får också hemläxor för att den 

ska fortsätta att tänka på mentalisering 

mellan sessionerna. 


Peaceful Schools 

• Peaceful Schools är ett program för att 

förebygga och komma till rätta med mobbning 

och skolvåld. 

• Programmet bygger på två huvudtankar: 

1. Våld hänger samman med brister i 

mentaliseringsförmågan. 

2. Om det förekommer mobbning och våld i en skola, 

så är alla inblandade, antingen som mobbare, offer 

eller passiva åskådare. 

• Programmet försöker höja mentaliseringsnivån 

i hela skolan – inte bara bland elever, utan 

också bland lärare och övrig skolpersonal. 


Peaceful Schools 

• Programmet består av: 

– En kampanj för att informera om mobbning och 

förändra attityderna till bl.a. passivt åskådarbeteende. 

– Strategier för att hantera svåra klassrumssituationer, 

bl.a. genom diskussioner i klassen. 

– Mentorer (ofta äldre män) som bl.a. hjälper till att lösa 

konflikter på skolgården. 

– Ett program som lär avslappning, självförsvar och 

konflikthantering. 

– Tio minuters reflektion kring mobbning i klassen i 

slutet av varje skoldag. 


Mentaliseringsbaserad terapi 

• MBT är ett behandlingspaket för patienter 

med borderline personlighetsstörning. 

• MBT består alltid av psykopedagogik, 

gruppterapi och individualterapi. 

• MBT bedrivs inte av en ensam terapeut, 

utan av ett litet team med ett gemensamt 

synsätt och förhållningssätt. 


Mentaliseringsbaserad terapi 

• Målet med MBT är stärkt 

mentaliseringsförmåga, inte insikt eller att 

komma till rätta med specifika beteenden 

som t.ex. självskadande. 

• Det har också utformats varianter av MBT 

för andra patientgrupper: 

– MBT-A (MBT for self-harming adolescents) 

– MBT för människor med BPD + ASPD 

– MBT för människor med ätstörningar 


Lästips

föreläsningsmaterialet - Krica

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?