7 PER ALBINSSON Lidköping Analfabeten Ett eko av lust från de ...

Då skimrade kanske redan livets gröna färg svagt på dess
topp och gav ett hopp om en levande framtid,
värmd av den unga solens strålar.
Genom årmiljonerna följdes så Stenen och Vattnet åt,
ibland våldsamt kämpande mot varandra i urtidens rasande
Glödande kastades embryon till nya stenar ut från
planetens inre.
stormar.
Då var Stenens segertid och vattnet återgick till andens form,
steg mot himlen,
och samlade där styrka för angrepp mot Stenen i tusenåriga
skyfall.
Denna till synes förstörande växelverkan väckte det gröna
livet. Långsamt kläddes Stenen med olika former av liv. Liv
som sträckte sig mot Vattnet, levde på Stenen, av Vattnet,
dog och begravdes i Vattnet.
Fast förbundna, men ändå fria från varandra, tvingade Stenen
Vattnet att begränsa sig och tvingades Stenen att lämna från
sig en del av sig själv under Vattnets erosion.
Men hos dem båda fanns Livet.
I denna kamp mellan liv och död,
mellan skapelse och förgängelse,
klädde sig Vattnet tidvis i Stenens skepnad. Vattnet blev till is.
Tungt vilande, med sitt dödliga grepp om det gröna livet, låg
isen, ibland endast månvarv, ibland under årtusenden,
i en dvala där Stenen danades för att en gång åter bli grund
för spirande liv.
För att visa att intet för evigt skulle förbli dött och kallt,
låter den hårda isen sin spegelbild återkastas i det mjuka, ännu
40