Maj 08 - Tryck

MUSIK
Toms favoritplattor
Grimascher och telegram
Cornelis Vreeswijk
Martha Wainwright
Martha Wainwright
The freewheelin’ Bob Dylan
Bob Dylan
Graceland
Paul Simon
Heartbreaker
Ryan Adams
The Clash
The Clash
Homecoming
Tom T Hall
Talking Books
Stevie Wonder
Moondance
Van Morrison
Catch a fi re
Bob Marley & The Wailers
40 VÄRMLANDS NÖJESTIDNING
TOM
...bytte ut hockeyklubban mot gitarren
Tom Malmquist började med ishockey som fyraåring. Blev
vald till lagkapten i Stockholms TV-pucklag 1993. Trots en
löftesrik framtid slutade han tvärt. Nu har han gett ut diktsamlingen
”Sudden death” och skivan ”Fish in a tear”, med
bl.a. The Cardigans basist Magnus Svenningson. Nu turnerar
han med Nicolai Dunger och Richard Krantz och den 8 maj
kommer de till Nöjesfabriken i Karlstad.
Finns det likheter med att ge ut en diktsamling kontra
skiva? Eller är det mest olikheter?
– Ja, att skapa saker i ett offentligt ljus är alltid märkligt.
Jag var sjukt naiv som människa när jag började skriva på
min diktsamling och debutskiva – jag trodde hela världen
var mitt skrivbord, galet nog. När jag debuterade trodde
jag att allt skulle bli bra, liksom, att det på något sätt skulle
mätta min törst, att jag skulle få lugn och ro, själsligt alltså.
I så många år hade jag ju strävat mot publiceringen, utan att
refl ektera över vad offentlig publicering var för något. Det är
en köttmarknad därute, som är värre en stadshotellet i Eskilstuna.
Jag svär, bli inte offentligt bedömd, det dödar dig.
– Det fi nns väl ingen direkt skillnad mellan att publicera
sig genom poesi och musik. Båda konstformerna bedöms av
kritiker som i största möjliga mån strävar efter att missförstå
det du har skapat, inte för att de vill vara elaka, utan för att
de ha ungefär tre timmar på sig att skiva ihop sin recension.
Det tog mig tolv år att skiva min debutdiktsamling, det tog
mig lika länge att göra min debutskiva. Tre timmar mot tolv
år!
Hur är det att bli sågad och hyllad? Som du skriver om på
din myspace-sida.
– Jag är lika stolt över sågningarna av mina verk som hyllningarna.
Gör man konst som alla gillar, har man bjudit på
alldeles för mycket sprit eller lagt alldeles för mycket socker
i kaffet. Samtidigt är det vacker att människor tycker annor-
ORD: MATTIAS RANSFELDT
lunda − generellt har jag mer att prata om, med dem jag inte
håller med, än med dem som nickar till allt jag säger.
Har du någon kuriosa som vi inte vet om dig?
– Jag har ju spelat ishockey, på ungdomselitnivå. Vid
denna tid tog jag 85 kilo i bänkpress, jag var då 15 år och
vägde 59 kilo. En stark jävel! Vid denna tidpunkt fi ck jag
också en nikotinförgiftning av snus, som jag blev bjuden av,
av vår målvakt i Huddinge Hockey. Jag spydde mig själv upp
till stjärnorna, och hem till sängen, ynklig som ett kvalster,
inför dammsugaren.
– Jag har ju tagit gitarrlektioner av bluesgurun Rolf Wikström,
grym musiker. Sen har jag skakat hand med en dyngpackad
Jerry Lee Lewis, då jag gav honom kommentaren:
You’re the King. Och han svarade: No, that’s Elvis.
– Jag kommer från en fattig arbetarsläkt, min farfar var
gjutare och min farmor sömmerska. Min mormor var bartender,
och min morfar var okänd barpianist. Jag är tillsammans
med min äldre bror, de första i vår släkt som har läst på
universitet. Visst, min pappa arbetade sig upp från vaktmästare
på Eskilstuna Kuriren till sportchef på Expressen, men
han har aldrig läst en bok i hela sitt liv. Gjutarearvet skriker
i vårt blod − det är väl därför jag har skägg och keps.
Du kommer till Karlstad 8 maj med Nocolai Dunger och
Krantz, berätta lite om denna konstellation.
- Det är vår geniala bokare Hilda Sandgren, som har alla
oss travhästar i sitt stall, som sammanknutit oss. För mig
är det ju självfallet en ära att spela med Dunger och Krantz.
I många år har Dunger i varit den artist i Sverige jag har
hållit högst, med sina subtila arrangemang och ett stenhårt
uttryck, är han bäst i Sverige på det han gör. Krantz är det
här musikaliska snillet, som gäckar alla jazzdiggare, genom
att göra instrumentalmusik under en jazzhimmel med pedal
steel och lap steel guitar.