AuZine #4, april 2008

AuZine #4, April 2008 

Nummer 4 

AuZine, Andra året… 

Fram utan tvekan i floder av champagne... 

Redaktören Raljerar 

Scenen ur verkligheten är 

följande: 

Ett antal skickliga (nåja) provare 

och deras respektive, sitter 

och funderar över fyra viner de 

fått blint, de har lite huvudbry 

minst sagt. Vinerna i glasen är: 

1. Ca ‘Marcanda Magari, Bolgheri/Italien 

2. Swanson Merlot, Napa/USA 

3. Cigalus, Languedoc-Roussillon, 

Frankrike 

4. Engelbrecht Els, Sydafrika 

Alla vinerna är utmärkta, alla 

har klass, struktur och djup, alla 

är gjorda enligt konstens alla 

regler och de är riktigt goda. Både 

Magari och Engelbrecht Els är 

viner som dricks ymnigt bland de 

som just nu sitter och provar, 

men huvudkliandet avtar inte. 

Till slut säger en av de respektive 

“Detta är skitgott, alltihop, 

men de smakar ju likadant 

liksom. Olika, men samma recept. 

Från samma distrikt eller 

land kanske?” 

När krutröken väl lagt sig har 

de rutinerade till slut klämt in 

Magari i Italien och Engelbrecht 

Els i 'nya världen', men de övriga 

var helt oplacerbara. Goda, men 

kliniskt rena från utmärkande 

distriktsdrag. 

Ordföranden i högsta hugg (foto Anders K.) 

Samma scen hade några månader 

tidigare utspelat sig med 

en trave viner gjorda på Syrah 

från jordens alla hörn (Australien, 

Frankrike, 

Nytt år, ny säsong av AuZine och nya provningar. I januari avslutades 

bubbelkursen, ett lyckat initiativ som visade sig underbygga 

och bekräfta alla fördomar om överlägsenheten hos champagne. 

Sydafrika 

forts. på sista sidan 

Årsmötet genomfördes i vanlig ordning, och AuZine fick fortsatt förtroende att verka som publikation 

ytterligare ett år. Eric Teneberg lyckades i stor stil vinna KM för andra gången, en bedrift 

som få före honom lyckats med. 

Viljan att hålla provningar matchas numera bara av viljan att gå på desamma. Lite udda saker 

som "Brännvinskryddor från skog & mark" drar deltagare och genomförs. En förening som 

visar styrketecken med andra ord. Sommarprovningar planeras för fullt och 'Alion' på skärtorsdagen 

drog till sig tretton vid bordet (!) vilket säger en del om medlemmarna, bra eller dåligt 

får ni avgöra själva… 

sida 1


Debatt 

Provning #1014 NORDISKA VINER kräver några kommentarer som jag har dröjt väl länge 

med nu. Hur som helst har en del senare provningar haft vissa relaterade detaljer. Flera intressanta 

bitar faller nu på plats. Först och främst bör man nog vara öppen för och ha viss insikt i 

nordiska viners annorlunda förutsättningar och se möjligheter till utveckling snarare än att bedöma 

dem efter samma måttstock som vedertagna klassiska viner. Hur många har inte hört en 

fransman, eller kanske en schweizare, uttala sig om till exempel en smäcker Mosel eller stålhård 

Rheingauer riesling som rena galenskapen (schweizare gör ju faktiskt rätt galna viner själva)? 

För flera år sedan var det till och med lite si och så med inställningen till tyska viner i föreningen, 

men som för flera nu har vänts till en nästan fanatisk dyrkan av tysk riesling! 

Det senaste exemplet på kanske inte helt rätt måttstock och bedömning var på provningen 

#1055 KURIOSA i mellandagarna. Aldrig tidigare tror jag att ett tyskt rött vin med tydlig restsötma 

blivit provningens bästa vin (med all respekt för allt fler bra röda tyska röda viner med 

bättre vinmakning)! Visst, de övriga vinerna i sammanhanget är avgörande, men kanske också 

andra omständigheter. 

Det intressantaste vinet i detta sammanhang var 2002 Casa de La Ermita (14,5 procent) på 

druvan petit verdot från Jumilla. Frågetecken restes om vinets kvaliteter men i synnerhet om 

hur Parker kunnat ge detta vin 90 poäng. Parkers poängsättning kan diskuteras och görs så ofta. 

Men jag tror ingen behöver tvivla på hur väl insatt han är i olika vindistrikts karaktär och 

typiskhet och vilka viner som är kvalitativa från respektive distrikt. Jag var själv tveksam till 

vinet med lite sydlig varm restsötma. Hög, mjuk druvfruktig med hallon och körsbärs parfymerad 

doft och söt, full rätt robust något taggigt sträv smak med slånbärskaraktär i syra samt något 

enbär. Betyg ++/++ för doft och smak. Efter att ha provat om vinet dagen efter måste jag 

dock revidera min bedömning. Maffig doft och smak inte alls lika söt utan mer av kraftig strävhet, 

eldig koncentration och lång lingering söt frukt. Betyg ++++/++++ (16 poäng). Besökte 

för övrigt distriktet förrförra sommaren och efter att initialt ha haft vissa svårigheter med att 

förlika mig med vinernas typiska mjuka, maffigt generösa frukt, lite förtäckta förföriska eldighet 

och fruktsötma så visst finns där stora viner. Typiskt är dock inte petit verdot utan monastrell 

(mourvedre). 

Det vinnande tyska vinet 2005 Waldlaubersheimer, Regent Qba, im Holzfass gereift, Wgt 

Merg-Frick är också intressant eftersom druvsorten regent är den mest odlade rödvinsdruvan i 

Sverige efter rondo. Korsningen mellan diana (silvaner x Müller-Thurgau) x chambourcin från 

Geilweilerhof 1967 ger vin med lite pepprig något mustig och sydligare karaktär. Men den överproduceras 

ofta och blir då väl slätstruken och ointressant. Den är på frammarsch i Tyskland. 

Betyg +++/++ (12). 

Jag råkar ofta i meningsskiljaktighet om huruvida ett vin är oxiderat eller inte. På samma 

provning ansågs 1984 Ch. Montelena, Napa Valley vara totaloxiderat medan jag hävdade att det 

var mycket moget/övermoget och hade sett sina bästa dagar men inte alls oxiderat (förutom 

normal ålders oxidering om man kan uttrycka det så). Det förde tankarna till Bordeaux med en 

mycket skogsmulten doft men också någon frukt som gav en liten balans och dito mycket mogen 

smak. Dagen efter höll det än men nu markant tuggigt sträv och multen. Så utvecklar sig 

inte ett totaloxiderat vin. Betyg +++/+++ (14). 

Nåväl, åter till det Nordiska-jordiska. Vinerna fick följande poäng av Eric T i Auzine 1 respektive 

snittpoäng (fetstil) av gruppen. 

År Vin ET Snitt 

2005 Nordanvik, Phoenix 11 7,5 

2004 Domain Aalsgaard, Ortega, Danmark 12 6,3 

2005 RAN Kullabygdens Vingård, Solaris 10 8,2 

2005 Blaxta, Chardonnay, Barrique Premium Reserve 5 5,3 

2005 Domain Aalsgaard, Kerner, Danmark 4 5 

2004 Domain Aaqlsgaard, Kerner, Danmark 7 5 

2002 Skærsøgaard Vin, Leon Millot, Danmark 11 6,5 

sida 2


År Vin ET Snitt 

2005 Gute Vingård, Lukase Reserv Primör (Rondo) 2 3,8 

2004 Blaxta, Merlot, Prestige 7 4,5 

2004 Zilga, Lettland 1 1,3 

2003 Botrytis - Eiswein 1 1,3 

2003 Blaxta, Vidal Icewine 12 11 

1992 Secret Fruit, "Barrique" (fruit wine) 0 2,7 

1949 “Råg Röd” 0 0,7 

Flera viner fick nog den bedömning de förtjänade men var kanske väl sträng för andra. 

Många av de sämre hade jag ändå hellre druckit/provat flera av framför många kartongviner. Ty 

kartongviner får jag många gånger inte ner alls och är inte heller intressant att prova. 

Bland de vita satte jag Kullabygdens (Nangijala vingård) 2005 RAN högst (felaktigt angiven 

som 2004 i provningen). Visst, det är lätt, elegant och finlemmat men med fin längd med mineralsälta. 

Efter provning #1015 BERG SCHLOSSBERG, Breuer, som väl är lite kultförklarat men 

enligt min mening överreklamerat, provade jag dem (hemburna vinglas i sedvanlig ordning) 

mot RAN från skvätt i flaska. Naturligtvis är Berg Schlossberg kraftigare med mer mineral och 

back bone. Men vad gäller längd och finess stod RAN inget efter och var nästan häftigare med 

en otrolig syra-mineral finish som ligger kvar och växer oändligt länge mätt i vin termer. Detta 

var alltså mer än en vecka efter den nordiska provningen och ännu 4 veckor senare var vinet 

strålande. Ja, ja, det där kan vi inte lita på, säger nu någon förstås. 

Ett femtontal restauranger har köpt 2005 RAN och jag tror inte de hade gjort det om de bedömt 

det på samma sätt som provningsgruppen. Jan Andersson som startat ett flertal högklassiga 

restauranger i södra Sverige samt arbetat många år på Systembolagets huvudkontor köpte 

de sista två lådorna. Han kommenterade att det är ett mycket välgjort vin. Då har han ändå 

meriten att ha provat mer än 100.000 viner! 

Jag har sedermera provat årgång 2006 vid två tillfällen. Senast vid det danska Vinskuet i 

Köpenhamn där den fick silvermedalj med 14.3 poäng. Bedömare sommeliervärldsmästare Andreas 

Larsson och fyra nordiska sommeliermästare samt en kunnig! 2006 är lite generösare och 

var initialt mer lättillgänglig men verkar stila upp sig mer och mer. 

De röda vinerna på den Nordiska provningen är inte så mycket att säga om. De förutfattade 

meningar jag haft om rondo och också tyckt mig fått bekräftade har jag sedermera dock fått 

ändra något. Den får ofta grövre robusta karakteristika och ska inte extraheras för kraftigt. Men 

riktigt mogen med begränsat skördeuttag och rätt vinifierad kan den ge riktigt generösa hallonbjörnbärsfruktiga 

viner med bra tanniner. 

Den kraftiga blå-röda mörka färg rondo och hybrider ganska allmänt ger hånades närmast 

på provningen. Märkligt vid den senare provningen #1034 LAGREIN & TEROLDEGO var dock att 

viner med tämligen lika färg ansågs positivt kraftigt mörka. Personligen anser jag nog att även 

karaktär och smak hade mycket gemensamt med just de för rondo ibland negativa grövre robusta 

karakteristika samt beska som ger ett ogint och föga drick-aptitligt vin. 

2003 Botrytis-Eiswien fick inte direkt några lysande omdömen med oxiderat, champinjoncreme 

och gamla fimpar bland kommentarerna. Vinet är en blandning av botrytisvin på 146 

grader Oechsle (tvunget att delvis jäsa den tjocka maischen för att kunna pressa av den) och 

Eiswein på 196 grader och en mustvikt på kanske 170 grader i blandningen. 

Efter provningen har jag bjudit bl.a. Valentin Blattner (först att plantera i Gibbston Valley, 

Central Ontago, Nya Zeeland) på ett smakprov som han bedömde tämligen positivt, clean fruit. 

En annan gav kommentaren att det inte kändes riktigt färdig, dvs outvecklat. Samma provflaska 

som skumpat omkring i bagaget halvfull och sedan stod i kylskåpet visade ingalunda några 

tecken på oxidation 3 månader senare. De uttryckta svamptonerna som visst finns där som ett 

resultat av de kraftigt inte bara botrytis angripna druvorna hade tonat ner, frukt och botrytis 

karaktär växt och blommat ut väsentligt! Den utsagda doften av fimpar jag menar är en rökig 

karaktär från ingående hybriddruva var också nertonad. Visst, det är ingen rökighet á la Saarburger 

Rausch (anses ha typisk rökighet även om Rausch här inte har något med rök att göra 

utan är ett gammalt ord för rus) men inte heller gamla fimpar. 

sida 3


Vid den senare #1024 CIDERPROVNING förekom positiva utsagor om inte samma svampton 

utan en veritabel giftcocktail på svampodör och allehanda smuts! Vid denna typ av cider låter 

man äpplena ligga i högar och eftermogna (läs eftermogna/efterruttna/mögla). Vidare, på den 

österrikiska vindagen visade en producent stolt upp en TBA på sauvignon blanc. Och vad doftade 

och smakade den om inte liknande svampodör av det smutsigare slaget. Kunde inte motså 

att utsätta Percy som fanns i närheten för den. Han grimaserade illa. Så kanske är det relativt 

positivt med kommentaren champinjoncreme i alla fall. 

Till sist 1992 Secret Fruit Barrique 0 poäng. Visserligen är det 15 år gammalt och inne i en 

sluten tämligen astringent fas men i alla fall har det inte varit så dåligt. För sju år sedan var det 

med som kuriosa på Mats Heimans första omgång av Världens bästa vin årgång 1990. Vad jag 

förstått förekom intensiv diskussion om vad det var vid bord med några mer initierade med 

kommentarer som superkoncentrerad. Och koncentrerat är det med extraktion i flera steg. Då 

tyckte jag själv att den gav ett relativt mjukt intryck. 

Slutligen är det de här med provningsdisciplin. Vi blir nog alla mer eller mindre påverkade 

oavsett hur professionell man är och om nu någon hade några positiva omdömen så hade ju 

vederbörande i stort sett redan varit idiotförklarad efter diverse exalterade uttrycksformer under 

provningen! Kommenteras måste också ett nordiskt vin på provningen #1046 MOUSSE- 

RANDE KURS #3 - Norra Europa Mest Riesling. 2006 Don's Orion Sec, Skærsøgaard Vingård, 

Danmark, erhöll 8.5 poäng av provningsreferent och blev också provningens sämsta vin. Alla 

sämströster kom dock från bordet som fick en defekt flaska men det fick heller inga bästa röster 

från bordet med korrekt flaska. I november fick detta vin silvermedalj vid Effervescents du 

Monde® 2007, The 5th annual qualitative competition for the Best Sparkling Wines in the 

World. Av 408 viner från 24 länder fick 136 medalj. Intressant är också att notera att inget 

tyskt vin kvalificerade sig till medalj. Nu har väl dock flertalet av föreningens medlemmar en 

något skeptisk inställning till dylika evenemang, men kanske är vinet något bättre än vad vi har 

bedömt? Flaskvariation är också en möjlig orsak att ta hänsyn till. 

http://www.effervescents-du-monde.com/pict/pdf/2007_PosterResultats_en.pdf 

Efter att jag skrev ovan har Nangijala vingårds (etiketteras med Kullabyggdens Vingård där 

vinet vinifieras) 2006 Silex släppts på Systembolaget 1 mars och tagit kritikerkåren med överraskning 

och bedömningar upp till 15 poäng. Visst, det förkom också sämre bedömningar ned 

till 8 poäng men de som skrivit upp det tycks också ha väckt många svenska själar som köade 

för att få fatt på ett exemplar. De få flaskorna var slut på en timme och tydligen medförde antalet 

sökningar på nätet att man plockade bort den ur databasen vid fler tillfällen. Distributionen 

sköts av Vinunic. 

2005 RAN följs alltså av 2006 Silex med samma druva solaris. Korsning av merzling x (saperavi 

severnyi x muscat ottonel) där merzling = seyve villard 5-276 x (riesling x ruländer) 

från Forskningsanstalten i Freiburg får nog sägas vara ett stjärnskott då den är renrasigt fruktig, 

mycket snabbmognande och vinös. Det är den för vin absolut tidigaste druvsorten i Tyskland 

och, som sagt, ett stjärnskott för vårt nordliga klimat. 

Silex betyder flinta på latin. Den flinta som förekommer i Klagshamn brukar kallas för 

Klagshamnsflinta och i den förekommer så rikligt med skärvor och flisor att traktordäck slits 

dubbelt så snabbt som på normal jord. 

/Stig Holmskär 

sida 4


Replik 

Stig, 

(Av Eric Teneberg) 

En eloge till dig som lyfter fram de nordiska vinerna i rampljuset! Förra årets minnesvärda 

arrangemang blev ju framröstad som den intressantaste provningen 2007. Jag ser med stor 

spänning fram mot årets upplaga, träffsäkert namngiven "Nordiska Viner - revanschen". 

Att bedöma viner är en ytterligt subjektiv verksamhet, och måste så förbli. Jag tror man 

skall vara försiktig med att antyda att det finns "rätt eller fel" i absoluta termer, kontexten spelar 

ofta en påtaglig roll vid bedömning. "Provningsdisciplin" omnämns i ditt inlägg, men det kan 

väl aldrig handla om att AuZone-gruppen måste betygsätta vinerna i enlighet med någon jury 

på en utställning? 

Vi är inga analysmaskiner, bara vin-freaks med bättre och sämre dagar! Jag är benhård i 

min uppfattning att 1984 Ch Montelena var fullständigt sönderoxiderad med sin bruna färg och 

muggiga toner, det tyckte inte du. Vissa hyllar G Breuer, somliga andra säger att han är överskattad. 

Vad kul detta är, tänk vad trist om alla hade samma åsikt... 

Hursomhelst, jag har en känsla av att ditt inlägg delvis föranletts av min artikel i AuZine #1 

som avhandlade din provning Nordiska Viner. Jag tycker nog att vinerna fick en bedömning helt 

i linje med vad de presterade. Några hade seriösa drag, och beskrevs därefter (läs artikeln 

igen!) Men jag kan anse att somliga av vinerna var närmast odrickbara och alldeles klart förtjänade 

den något raljanta ton som präglade delar av artikeln - horses for courses, som engelsmännen 

säger! Vad som kännetecknar ett noll-poängsvin kan man alltid debattera, med i min 

värld var Secret Fruit "Barrique" en nollpoängare, oaktat var Mats Heiman et al ansåg sju år tidigare. 

Men jag håller med dig om att det var koncentrerat! 

/Eric 

TRÖTT PÅ DITT NUVARANDE JOBB? 

Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet 

erbjuder en fil kand i vin! 

Naturvetenskapligt program med inriktning mot vin (120 poäng) 

Baskurser inom vinets biologi, kemi, geovetenskap och vitikultur. 

Sensoriska övningar nivå 1. 

Vingeografi, analytisk kemi, vinframställningens och vinhanteringens 

mikrobiologi. 

Internationell arbetspraktik på 12 veckor, kurser i vinhandel, 

marketing och gastronomi. Examensarbete 10 poäng. 

Se artikel om ‘Nordiska viner #2’ på sid 23. 

sida 5


#1052 CARMENÈRE - 2007-12-06 (RED. EH) 

Carmenère är en druva som idag är i 

princip endemisk för Chile. De härstammar 

från Frankrike men har över tiden konkurrerats 

ut av andra sorter i gamla världen. I Chile 

däremot överlevde den eftersom den länge 

förväxlades med merlot och fick vara kvar i 

vingårdarna. 

Druvan mognar tidigare än merlot och 

med tiden ledde det till en att carmenère 

identifierades och numera har en alldeles 

egen plats i den chilenska vinindustrin. 

Generellt kan man säga att vinerna lider i 

hög grad av de problem som går igen med de 

flesta chilenska viner. En underton av vegetala 

aromer och en alltför ofta tydlig ton av 

hockeytejp, som Eric T. uttryckte det, finns 

nästan jämt. Vinerna är lite fruktsöta, en hel 

del svarta bär och ibland markerad alkohol. 

Tanninerna är ganska väl inbäddade, men 

vinerna är lite ointressanta. 

Tre viner utmärkte sig i mitt tycke, kanske 

främst en insmugglad pomerol som satte 

en del griller i huvudet på folk. En del deltagare 

noterade dock att det hade påtagliga 

franska toner. Tyvärr var vinet inte speciellt 

kul, ett ganska mediokert vin. 

Vinet från Marchigüe var återhållet, oförlöst 

med med fin balans och en del potential. 

Fina tanniner i smaken vittnar om ett seriös 

försök. 

Avdelningen stolpskott hade också en representant. 

Viña Ventisqero visade på en 

överkoncentrerad soppa med tydlig äppelskrutt, 

kokta plommon och toner av buljong. 

Monstruös smak med choklad, fruktsöt 

svans. Liknar en ovanligt sned kravall-amarone. 

Echeverria 2005 Echeverria Carmenère Molina, Maule Valley, Chile 119:- 2/1/12 10p 

Viña Mont Gras 2005 Ramonet Riserva Carmenère 99:- 4/1/12 12p 

Viña Cono Sur 2005 Girardin Cono Sur Carmenère 73:- 0/1/12 12p 

St. Helena 2002 Notas de Guarda Carmenère Colchagua Valley, Chile 219:- 1/1/12 13p 

1998 Château Lafleur-Gazin Pomerol, Bordeaux, Frankrike 275:- 0/2/12 12p 

Viña Ventisquero 2005 Ventisquero Grey Carmenère Maipo Valley, Chile 145:- 0/6/12 8p 

Marchigüe 2003 Private Collection Carmenère Santa Ana, Colchagua, Chile 179 5/0/12 14p 

#1053 VINTAGE PORT FRÅN UDDA ÅRGÅNGAR - 2007-12-13 (RED. JJ) 

En kul samling portviner från årgångar 

som inte räknas bland de riktigt stora åren. 

Vinnare blev den mycket mogna och i 

mitt tycke eleganta Taylor 1980. Läckra toner 

av te, karamell och apelsin samt en mycket 

lång eftersmak som satt kvar flera minuter. 

Klassisk utsökt vintage port! 

Bara snäppet under kom Graham Malvedos 

1996, en så kallad single quinta. Det är 

en vintage port från en enskild vingård vars 

vin man bedömt vara så bra att det kan säljas 

som en vintage trots att resten av firmans 

vin från andra vingårdar inte deklarerats 

som vintage. Detta är ett vin i helt annan 

stil än Taylor 1980, packad med ungdomlig 

slånbärsfrukt och en lång tuggbar 

smak. 

Graham 1983 låg mitt emellan mognadsmässigt. 

Fortfarande en hel del slånbär i dof- 

ten och med läckra toner av mint och ingefära. 

I smaken finns tydliga men goda tanniner. 

Kan fortfarande lagras. 

Porto Cruz 1989 var en kul överraskning. 

Tillhör inte de mest kända producenterna 

men var klart godkänd med sin lite stjälkiga 

slånbäriga stil. Vinet är möjligen lite kort i 

eftersmaken. 

Offley Boa 1980 har en tydlig bordeauxdoft 

med en kryddig lite kort smak. Inte helt 

balanserat, men kul. 

Quinta do Vesuvio 1990 var en besvikelse 

med en underlig gummiartad hallon doft och 

en tydlig beska i smaken. Var ska det här ta 

vägen? 

Tristast i min smak var Barros 1991 med 

en doft av pepparkaka och wellpapp. Spritig 

lite rå smak. Har svårt att se att det skulle bli 

bättre med lagring. 

sida 6


1991 Barros Vintage Port Douro/Portugal 159:-/1996/334:- 0/2/14 12p 

1980 Offley Boa Vista Vintage Port Douro/Portugal 132:-/1989/370:- 0/6/14 13.5p 

1983 Graham Vintage Port Douro/Portugal 563:-/2007/563:- 1/1/14 16p 

1989 Porto Cruz Vintage Port Douro/Portugal 163:-/2006/180:- 1/2/14 14.5p 

1980 Taylor Vintage Port Douro/Portugal -/-/500:- 6/1/14 18p 

1990 Quinta do Vesuvio Vintage Port Douro/Portugal 153:-/1994/350:- 1/2/14 13p 

1996 Graham Malvedos Vintage Port Douro/Portugal 320:-/2007/320:- 5/0/14 17.5p 

#1054 MELLANPRISCHAMPAGNE - 2007-12-20 (RED. AS) 

Så var det dags för den näst sista delen i 

bubbelkursen, och nu har vi definitivt lämnat 

gärdsgårdsserierna. Vi är emellertid bortskämda, 

så inledningsvis fick vi frågan om 

det går att bli upphetsad över lagomchampagne, 

och i varje fall så blev jag inte riktigt 

det. En del viner var goda, en del si och så, 

men de starkaste känslorna fick jag när jag 

såg vissa av prislappararna! Det är lätt att 

förstå att producenterna har råd att avlöna 

en armé av advokater och lobbyister för att 

försvara ordet champagne... 

Nu till vinerna. Det tre första var blanc de 

blancs, det vill säga gjorda på enbart chardonnay. 

Dessa uppskattades inte alls utan 

fick sammanlagt 3 bäst-17 sämst. Den ena 

av Bonnaireflaskorna var visserligen korkad, 

men i en extra omröstning utan vin 2 och 6 

hade en majoritet Philipponat som sämst. 

Den hade en typisk svampig och brödig doft 

men trist söt och besk smak, och jag tror 

också lite för gammal. Den minst dåliga Bonnaireflaskan 

hade också en antydan av kork i 

doften, och en besk, brödig och klumpig 

smak. Duval-Leroy hade en god och blommig 

doft med frisk smak. Gott, men helt fel pris. 

Nästa tre viner var årgångschampagne 

med ungefär hälften pinot och hälften chardonnay, 

och dessa fick röstsiffrorna 15 bäst-0 

sämst! Cazanovan var brödig med mycket 

läcker syra. Den distinkta citronsyran i Palmer 

prickades direkt av min bordsgranne, 

och han hälsar att han gärna säljer några av 

sina flaskor. Det var kvällens klart billigaste 

vin, och kom tvåa i omröstningen med trevlig 

doft men en smak som man kanske tröttnar 

på. Gosset doftade källare och gummi och föll 

sedan ytterligare. 

Slutligen de två pinotdominerade vinerna 

som fick 8-9 i omröstningen, vilket är delvis 

missvisande då en av Collardflaskorna var 

gammal och trist, medan den andra hade en 

läcker mogen ton. Provningen avslutades 

med Bollinger som för mig är referenschampagnen, 

alltid god, mogen och fyllig. 

Som extravin serverades Ayala som var 

väl så gott som Bollinger. 

1999 Philipponnat Grand Blanc 430:- 0/2/24 11p 

NV Bonnaire Grand Cru Blanc de Blancs 319:- 0/14/24 9p 

1995 Duval-Leroy Femme de Champagne 699:- 3/1/24 13p 

1996 Stradivarius de Charles de Cazanove Brut 722:- 8/0/24 13p 

1996 Palmer Millésime Brut 589:- (magnum) 5/0/24 13p 

1999 Gosset Brut Grand Millésime 529:- 2/0/24 10p 

NV (fast 1995) René Collard Cuvée Ultima Brut Nature 491:- 3/8/24 7p 

NV Bollinger Special Cuvée Brut 349:- 5/1/24 14p 

1999 Ayala Brut 359:- N/A 14p 

#1055 KURIOSAPROVNING - 2007-12-27 (RED. EH) 

Då var det dags igen! Av och till har föreningen 

lite mer udda provningar med någon 

slags ovanlighet som tema. Nu var ovanligheten 

själv tema vilket borgade för diverse 

stolpskott, trots att det givetvis fanns förhoppning 

om något anständigt. Tyvärr underskattade 

jag arrangörens och vissa medlemmars 

kreativitet… 

sida 7


Själv tog jag med en alldeles för gammal 

belgisk öl, en spontanjäst sak från Lindemans. 

Doften var nog så autolytisk och klassisk, 

men smaken visade på en syra jag i alla 

fall inte trodde var möjlig i ett öl. Aggressiv 

och svårdrucken på ett närmast kränkande 

sätt. 

Eric T. fortsatte starkt med en surkaffesmakande 

styggelse från Penfolds som förbigås 

med tystnad till och med i ‘Rewards of 

Patience’. Rysligt udda, inte något jag känner 

till som trots allt är ganska intresserad av 

just Penfolds viner (jag har druckit udda saker 

som Bin 426, Shiraz Ouillade 1965 men 

aldrig hört talas om detta vin). 

Johan T. tog nu kommandot med en svit 

på nästan acceptabla viner. Vinerna var korrekta 

om än lite trista. Personligen gillade jag 

det brasilianska vinet bäst, en fruktig och 

björnbärsdoftande sak med udda druvblandning 

(cabernet sauvignon, merlot och pinot 

noir). Andra föredrog det tyska vinet, men 

jag upplevde det som alltför låg syra med en 

kladdig lite söt svans. 

Det vin som borde presterat bäst, 

Château Montelena 1984, nådde inte upp till 

sedvanlig kvalitet. Vinet var åldrat och mug- 

gigt utan förtjänster med en bitter kropp och 

uttorkade och accentuerade tanniner. 

Sämst i klassen var dock Jacks vin med 

råge. En Château Kirwan med okänd årgång 

visade hur gammalt ett vin kan bli. Efter att 

ha studerat flaskan lite bedömde vi att vinet 

var buteljerat före kriget, men det kunde lika 

gärna överlevt syndafloden. 

Det är inte ofta man inte kan avgöra om 

ett vin varit rött eller vitt, men den urlakade 

gyttjiga soppa som hälldes upp var helt enkelt 

inte identifierbar. Doften var ohälsosam 

med toner av rostad plåt och harts i kombination 

med gyttja och fotsvett. Smaken av 

gammalt avlopp och härsken syra var inte 

bättre. Inte ens ett lik, bara en hög med 

benmjöl. 

Sist i fältet kom ett vin gjort på enbart 

petit verdot, ett spanskt vin med 90 RPP under 

bältet. Tyvärr gjorde det inte saken 

mycket bättre. Lite sötaktig doft med toner 

av dill och senap i kombination med en sur 

och sträv smak ur balans gjorde ingen glad. 

Kemisk i eftersmaken. 

Det var en kul provning som Johan T., Eric 

T. och jag avslutade med en öl på puben runt 

hörnet för att rensa gommen lite… 

Lindemans 1999 Cuvée René, Geuze Lambic Belgien N/A N/A 3p 

Penfolds 1972 Wybong Park, Hermitage Bin 21 New South Wales/Australien 300:- 0/0/10 5p 

Miolo 2004 Miolo Seleção Vale dos Vinhedis/Brasilien 120:- 3/0/12 11p 

Viticole de Bourago 2004 Cuvée des Chasseurs Mornag/Tunisien 180:- 2/0/10 10p 

2005 Waldlaubersheimer Regent Nahe/Tyskland N/A 5/0/10 9p 

Château Montelena 1984 Château Montelena Cabernet Sauvignon Napa/USA 88:-/’91/376:- 0/0/10 8p 

???? Château Kirwan Margaux/Frankrike 400:- 0/10/10 2p 

Bodegas Casa de la Ermita 2002 Casa de la Ermita Petit Verdot Jumilla/Spanien € 15/’04/190:- 0/0/10 9p 

#1056 GODA VINER - 2008-01-03 (RED. ET) 

Som traditionen bjuder arrangerade Jack 

årets första provning på detta välkända tema. 

Provningen var uppdelad i två flighter, en 

vit med tre viner och en röd som omfattade 

fem stycken. 

Den vita uppställningen inleddes med 

Crozes-Hermitage Blanc från A Graillot, som 

görs i små kvantiteter av denna skickliga 

vinmakare. Årgången var 1999, och den hade 

smöriga toner, nötighet, påtaglig mognadskänsla. 

Helt torr och med låg syra, jag 

tror denna är i nedförsbacken och provarna 

var inte nådiga. 

Från Domaine Bonneau de Martray kom 

1991 Corton-Charlemagne, som gick i klassisk 

stil med oerhört snyggt integrerade fat 

och en syra i god balans. Lysande vin från en 

underskattad årgång. 

2002 Viño Pera-Manca Branco från Fundacao 

Eugenio de Almeida (Alentejo) var ett 

interssant vin med en nästan raspig torrhet, 

vaxiga nyanser och tämligen låg syra. Inte 

helt olikt en Pessac-Leognan i stilen. 

På röda sidan hade vi en 1999 Pinot Noir 

från R Foley i Santa Maria Valley. En fullständigt 

magnifikt komplex och underbar pinotdoft 

av riktigt hög klass ackompanjerades av 

sida 8


en syradriven, lång, inte helt balanserad 

smak som inte matchade doftsensationen. 

Ett exempel på stort slott i en knepig årgång 

fick vi när 1993 Château Cheval Blanc 

provades. Mycket högklassig cabernet francbetonad 

doft och slank, elegant, torr smak 

med en lite vass syra i slutet. Bra jobbat i 

denna årgång. 

2001 Mourvedre Old Garden från Hewitson 

i Barossa Valley kändes dammig, mogen 

och en aning ointressant. 

1998 50&50, Decennale , från Capannelle 

& Avignonesi , är en lika blandning av merlot 

och sangiovese som förefaller vinifierad utan 

tanke på kostnader. Närmast svart i färgen, 

tonvis med varm frukt i närmast utomeuropeisk 

stil och tydliga toner av dyr ek. Rejäla 

tanniner men snygg och generös. Vinet fick 

både anhängare och belackare. Hissa eller 

dissa? Jag hissar! 

Det gjorde jag dock icke för 2003 Pinot 

Noir från Cono Sur (Sur Ocio, Casablanca 

Valley, Chile). Detta trehundrakronorsvin hade 

en påtaglig bakelitstil som förde tankarna 

till pinotage, med rejäla syror och en del alkosötma. 

Goda viner var det minsann, hoppas Jack 

håller liv i denna tradition. 

Poängsättningen tarvar sin förklaring - På 

klassiskt Jack-vis röstade vi först på flighterna 

separat, vit + röd, sedan en ny röstning 

då alla vinerna ingick. Den första poängraden 

anger poängen i flight-omröstningen, den 

andra raden ger totalresultatet för varje vin. 

Alain Graillot 1999 Crozes-Hermitage Blanc Rhõne, Frankrike 135:-/190:- 0/8/13 0/3/13 11p 

Dom. Bonneau de Martray 1991 Corton-Charlemagne Bourgogne, Frankrike 400:-/760:- 8/2/13 1/0/13 16p 

Fundacao Eugenio de Almeida 2002 Viño Pera-Manca Branco Alentejo, Spanien 225:-/270:- 5/3/13 3/2/13 14p 

R Foley 1999 Pinot Noir Santa Maria Valley, Kalifornien, USA 430:-/510:- 1/2/13 0/2/13 16,5p 

1993 Chateau Cheval Blanc S:t Emilion, Bordeaux, Frankrike 575:-/1150:- 7/0/13 6/0/13 15p 

Hewitson 2001 Mourvedre Old Garden Barossa Valley, Australien 282:-/430:- 2/1/13 1/1/13 13p 

Capanelle & Avignonesi 1998 50 & 50 Decennale VdT Toskana, Italien 700:-/950:- 3/2/13 2/0/13 16p 

Cono Sur 2003 Pinot Noir Sur Ocio, Casablanca Valley, Chile 285:-/340:- 0/8/13 0/5/13 10p 

#1057 NORRA RHÔNE 1997 - 2008-01-10 (RED. JT) 

Temat för provningen var väl valda buteljer 

från en årgång där norra Rhône producerat 

en del viner som nu skulle visa härlig 

mognad. 

Ansatsen från provningshållaren var att 

man skulle kunna skilja Hermitagerna från 

Cote-Rôtierna genom att de förra skulle upplevas 

som snåla när de senare skulle upplevas 

som eleganta och rika. 

Vinerna visade en ansenlig spännvidd från 

på gränsen till defekta till enormt rika och 

exklusiva, det senare omdömet inte delat av 

provare överkänsliga för ek. 

Ett vin som de flesta närvarande provat 

ett flertal gånger tidigare visade sig vara 

skrämmande dåligt i sammanhanget. Det 

rörde sig här om Graillots standard Crozes- 

Hermitage som förekommer ofta i föreningen, 

men inte i just denna årgång. 

Det ryktas att just 1997 hade Graillot 

problem med en arbetare som omkom i en 

vinpress, vilket kan ha påverkat vinifikationen. 

Det kan vara en del av förklaringen till 

att den stack ut så pass mycket som den 

gjorde. 

I andra änden av kvalitetsspektret borde 

prestigeheremitagerna hamnat, men anmärkningsvärt 

så blev en av dem dagens 

sämsta vin, till ett utpris om dryga tusenlappen. 

Vinet visade sig vara Jaboulets La Chapelle, 

men det var tydligt oxiderat och sannolikt 

defekt. 

Ansatsen från provningshållaren att Côte 

Rôtierna skulle vara de bättre visade sig sålunda 

stämma överens med röstsiffrorna så 

väl som mina betyg. 

sida 9


Alain Graillot 1997 Crozez-Hermitage Crozes-Hermitage 144:-/'99/259:- 0/2/13 11p 

Alain Voge 1997 Cornas Cuvée Vieille Vignes Cornas 246:-/'99/443:- 2/2/13 13,5p 

Delas 1997 Côte Rôtie Siegneur de Maugiron Côte Rôtie 337:-/'00/573:- 2/0/13 14,5p 

Jamet 1997 Côte Rôtie Côte Rôtie 289:-/'00/507:- 2/1/13 14p 

Guigal 1997 Côte Rôtie Château d'Ampuis Côte Rôtie 570:-/'01/912:- 5/1/13 16,5p 

Delas freres 1997 Hermitage Les Bessards Hermitage 597:-/'00/1015:- 1/3/13 14p 

Paul Jaboulet Aîné 1997 Hermitage La Chapelle Hermitage 590:-/'01/1003:- 1/4/13 11,5p 

#1058 ÅRSMÖTE - 2008-01-17 (RED. AS) 

Riklig förtäring (foto Anders K.). 

En kort sammanfattning av mötet blir att 

styrelsen sitter kvar samt att vi fortfarande 

har en väl stor kassa i föreningen, sedan i 

alla frågor utom de som regleras av stadgarna 

beslutade årsmötet att styrelsen får bestämma... 

Årets vin blev 1994 Château Haut-Brion 

Blanc och årets provning blev Nordiska Viner. 

En uppföljning lär komma i vår, missa inte 

den! Det blir ingen nybörjarkurs förrän 2009, 

däremot blir det en kortare fördjupningskurs 

i höst, undertecknad föreslog spanska viner, 

ett annat förslag var bordeaux med grannar. 

Tidningprenumerationerna fortsätter, kom 

i håg att det bara är att låna, ta hem och läsa, 

och sedan återlämna. Vi har Decanter, 

Dina Viner, Världens Viner samt The Wine 

Advocate. 

Har vi tur kommer det att dyka upp en 

AuZone-blogg under året! 

Ett stort antal viner presenterades där de 

bästa av de jag provade var: 

Clay Station Viognier med typisk tropisk 

frukt, fyllig med låg syra. 

CaRugate Monte Fiorentine har trevlig 

fruktdoft och fyllig lång syrlig smak. 

Alto Cabernet Sauvignon var som mörka 

bär, mogen god med russinton och lång 

smak, något sträv, lite gamla fat. Kvällens 

bästa vin! 

Langhe Nebbiolo var kryddig, gamla fat, 

frisk och lagom sträv med lång mogen smak 

Château La Tour de By är en ung medoccabernet, 

fat, besk, kryddig. 

Pisoni Cabernet Merlot Pino Nero var 

frisk, nästan väl syrlig, sträv god lång smak 

med karaktär av gamla fat. 

sida 10


Clay Station Viognier USA 99:- 12p 

Ruppertsberger Hofstück Riesling Tyskland 59:- 8p 

2006 CaRugate Monte Fiorentine Soave/Italien 99:- 12p 

Riesling Hugel Alsace/Frankrike 119:- 11p 

Ch Coucheroy Bordeaux/Frankrike 99:- 9p 

Saint Clair Riesling Nya Zeeland 99:- 10p 

Ventisquero Carmenère Gr Res Chile 102:- 8p 

Saint Clair Pinot Noir Nya Zeeland 115:- 11p 

Alto Cabernet Sauvignon Sydafrika 129:- 13p 

João Portugal Ramos Syrah Portugal 89:- 11p 

Mondavi Woodbridge Zinfandel USA 79:- 10p 

Zenato Valpolicella Classico Veneto/Italien 104:- 10p 

2004 Pio Cesare Langhe Nebbiolo Nebbiolo/Italien 102:- 13p 

2004 Ch La Tour de By Bordeaux/Frankrike 134:- 12p 

Pisoni Cabernet Merlot Pino Nero Italien 77:- 12p 

#1059 GRAND FINALE - 2008-01-24 (RED. JT) 

Detta var den sista provningen i bubbelkursen 

och intresset höll i sig och kan man 

säga kulminerade, vi fyllde provningen till 27 

platser 

Fokus var på champagner med prestigerykte, 

i varierande mognadsgrad och dessutom 

kryddat med riktigt bra teoriinnehåll 

från en initierad provningshållare. 

Teoribiten under provningen lärde oss 

bland annat att skilja mellan vanlig och prestigechampagne, 

ledtråd priset... Samt skillnader 

mellan champagnehus och champagneodlare. 

Provningsdeltagarnas gommar vattnades 

rejält när så de stora folietäckta flaskorna, 

ett flertal magnum kom fram på borden, och 

vi kunde börja den långsamma upphällningsritualen. 

Diskussionerna vilka tidigare under kursen 

varit lite ojämnt fördelade mellan borden 

hölls väl i schack av provningshållaren och de 

flesta som hade uppfattningar lyckades få de 

tydligt framförda. 

Vinerna bjöd på både mognad och ungdom, 

respektive smaskig dekadens eller utsökt 

elegans och förfining, kort sagt en provning 

att minnas länge. 

Grand Finale låter ju som det gäller en 

mycket exklusiv och därmed dyr provning, 

dock uppfattade undertecknad utbudet av vin 

som högt prissatta, men inte dyra i egentlig 

mening. Det inte bara kostade utan framförallt 

smakade! 

Jag tyckte det var en värdig avslutning på 

bubbelkursen, som inte fick mig att känna 

mig mätt på champagne, utan snarare att jag 

vill ha mer och dyrare champagne, dock inte 

nödvändigtvis äldre. 

Dessutom uppfattade jag trenden hos 

prestiger gentemot vanliga champagner som 

att de senare varierar betydligt mer med årgången 

än de förra så att jag hellre köper än 

prestige från ett svagare år än att satsa på 

toppåren OCH prestiger... - Vi får väl se hur 

långt veckopengen räcker också. 

Gosset NV Brut Rosé Champagne/Frankrike 448:- N/A 14.5p 

Veuve Clicquot 1998 La Grande Dame Champagne/Frankrike 1100:- 0/4/27 16p 

Juillet-Lallement 1996 Spécial Club Champagne/Frankrike 389:- 1/6/27 13.5p 

De Venoge 1985 Des Princes Champagne/Frankrike 950:- 3/9/27 14p 

Taittinger 1998 Comtes de Champagne Champagne/Frankrike 2100:-(mgm) 9/7/27 14.5p 

Bollinger 1990 Grande Année Champagne/Frankrike 1800:-(mgm) 8/0/27 17.5p 

Vilmart 1993 Coeur de Cuvée Champagne/Frankrike 1000:-(mgm) 6/1/27 18.5p 

sida 11


#1060 RÖDA 80-TALISTER - 2008-01-31 (RED. PH) 

80-talet gav flera goda årgångar än kanske 

något annat decennium. 80-talet såg 

också AuZone födas så en AuZone-provning 

av 80-talsviner borde bli rätt bra. Och det 

blev den också. Den inledande barbarescon 

var dock något ålderstorr med strävhet och 

doft av lädersula. Annars fanns där både 

slånbär, lite gummi och den goda lite söta 

tonen som kommer med åldern. 

Riojan hade allt man kan begära av en 

klassisk dito med både vaniljfat och dill, till 

och med med drag av dillkött i doften. Någon 

hittade dock kolasås i doften och blandningen 

kolasås och dillkött föll inte vederbörande på 

läppen, kvällens mest kontroversiella vin. 

Barca Velha hade lite ton av klister och 

omdömena varierade från ”goda röda bär” till 

”elak och slank med tydlig bronzol och salmiak”. 

Bourgognen var kvällens vinnare. En härlig 

skitpinot med doft av rostade fat, nästan 

lite rökta charkvaror och förvånansvärt 

mycket frukt i den långa och eleganta smaken. 

Även utseendet vann gillande. ”Lystern 

och den glidande färgskalan” var en formulering 

som Lars-Tommy i sin glans dagar hade 

blivit avundsjuk på. 

Amerikanen hade en härlig sötfyllig, mogen 

doft med ceder, läder och kola. Smaken 

var tyvärr lite kort och kärv annars med goda 

kaffetoner och röda bär. 

Mouton var mycket, mycket bra och trots 

de stora skillnaderna i röstsiffror var det i alla 

fall för mig kantboll mellan den och bourgognen. 

Stor och fyllig doft med lite lövhög och 

väldigt tydliga rostade fat. Lång, härligt mogen 

smak med kaffe, bra frukt och fin balans. 

Beaucastel slutligen bjöd på lite bränd 

russinton, brynt kål och fikonmarmelad. 

Smaken var dock bättre med fyllig rostad ton 

och rökt korv. 

Överlag en mycket bra provning så gå ner 

i källarna och gräv gott folk. Fler 80talsprovningar 

i AuZone! 

TenuteCisa Asinaridei 

Marchesi di Gresy 

1982 Gaiun Martinenga Barbaresco Piemonte/Italien 150:-/1988/300:- 0/3/13 13p 

Marques de Murrieta 1975 Ygay Rioja Gran Riserva Rioja/Spanien 75:-/1985/150:- 2/2/13 14p 

Ferreirinha 1981 Barca Velha Douro/Portugal 100:-/1986/200:- 0/5/13 12p 

Clos de la Bousse d’Or 1985 Volnay Bourgogne/Frankrike 150:-/1989/300:- 8/1/13 18,5p 

Beaulieu Vineyard 1981 George de Latour Private Reserve Napa/USA 150:-/1986/300:- 1/0/13 15p 

Chateau Mouton Rotschild 1988 Chateau Mouton Rotschild Bordeaux/Frankrike 350:-/1990/700:- 1/0/13 18p 

Chateau de Beaucastel 1988 Chateau de Beaucastel Chateauneuf-du-Pape/Frankrike 150:-/1992/300:- 1/2/13 17p 

#1061 DEN VITA DRUVMATRISEN - 2008-02-07 (RED. ET) 

Alla som provar viner blint har säkert någon 

gång hamnat i situationer när det skulle 

varit önskvärt med någon slags systematiskt 

hjälpmedel för att underlätta insamlandet av 

doft- och smakintryck. Johan J, fysiker som 

han är, gillar enligt egen utsago systematik 

Hög syra 

Medel syra 

Låg syra 

Ugni blanc Chenin blanc 

Grüner veltliner 

Silvaner 

Pinot blanc 

och visade denna kväll en metod att kategorisera 

vita viner med hjälp av en matris. Ena 

axeln anger syranivå och den andra visar 

graden av aromaticitet. I matrisen nedan har 

några välkända druvor placerats in: 

Chardonnay 

Semillon 

Riesling 

Sauvignon blanc 

Muscat 

Chasselais Pinot gris Gewürztraminer 

Viognier 

Neutral Medel Aromatisk 

sida 12


Man kan dock inte generalisera hur mycket som helst, ty vad gäller t.ex. chardonnay kan 

vinerna variera en hel i upplevd syranivå. Växtplats och vinifiering influerar en hel del, men 

matrisen tjänar hursomhelst sitt syfte som pedagogiskt hjälpmedel. 

7 viner provades och de var utvalda för att illustrera matrisens funktion. 

Deltagarna fick rita in sina upplevda smakresultat i en matris, och det ackumulerade resultatet 

blev som följer: 

Hög syra 

Medel syra 

Låg syra 

Gewürztraminer, Vin nr 1 

2006 Comtes dÍsenbourg (Alsace) 

Albariño,Vin nr 2 

2,2 

3,3 

5 

3,3,3 

4 

5,5 

6,6,6 

5,5 

7,7,7 

2006 Lagar de Cervera (Rias Baixas) 

Viura, Vin nr 3 

2006 Muga (Rioja) 

Pinot Gris, Vin nr 4 

2005 Fronholz, Domaine Ostertag (Alsace) 

Muscadet , Vin nr 5 

2006 Ch Malonnière, Muscadet de Sèvre (Muscadet) 

Gros manseng, Vin nr 6 

2005 Domaine Cauhapé, Jurançon Sec (Jurançon) 

2,2,2 

3,3,3 

4 

5,5,5,5 

6 

2,2 

3,3 

4,4,4,4 

7 

1 

2 

3,3 

4,4,4,4,4 

7,7,7,7 

2,2,2,2 

6,6,6,6,6,6,6 

7 

1,1,1,1,1,1 

4 

5,5 

6 

1,1,1,1,1 

5 

7,7 

Neutral Medel Aromatisk 

Marsanne, Vin nr 7 

2002 Ermitage Le Reverdy (Rhône) 

Som synes i matrisen var majoriteten av 

provarna eniga om att gewürztraminer är en 

aromatisk druva med tämligen låg syra, samt 

att gros manseng hör hemma i övre högra 

hörnet med sin brutala syranivå och blommiga 

stil. Pinot gris upplevdes som medelaromatisk 

och marsanne som en lågsyra-druva. 

Även röda viner kan analyseras på ett 

snarlikt men något mer komplicerat vis, detta 

på grund av att strävhetsparametern kommer 

in i bilden. Johan har lovat att vägleda 

oss i en röd matris om ungefär ett år. Det blir 

en intressant övning att se fram emot! 

2006 Comtes d Ìsenbourg Gewürztraminer Alsace, Frankrike 103:-/2008 1/0/12 11p 

2006 Lagar de Cervera Rias Baixas, Spanien 115:-/2008 2/0/12 10p 

2006 Muga Rioja, Spanien 98:-/2008 3/1/12 12p 

Domaine Ostertag 2005 Fronholz Alsace, Frankrike 228:-/2008 2/0/12 13 

Ch Malonniére 2006 Muscadet de Sèvre et Maine sur Lie Loire, Frankrike 74:-/2008 2/5/12 12p 

2005 Domaine Cauhapé Jurançon, Frankrike 239:-/2008 1/2/12 12p 

Ferraton 2002 Ermitage Le Reverdy Rhône, Frankrike 339:-/2007/373:- 1/4/12 9p 

sida 13


#1062 KM - 2008-02-14 (RED. AS) FOTO ANDERS K. 

Klubbmästare 

Äntligen dags för en av årets allra roligaste 

provningar! Inget är så stärkande för vinegot 

som att mer eller mindre pricka ett vin, 

och ingen behöver vara rädd för att bli utskämd. 

Rutinerade vinprovare vet att rutin 

endast betyder att man har gissat helt fel på 

ett mycket stort antal viner och alla har en 

mycket stor förståelse för att andra också gör 

det. Varje år är det någon före detta 

klubbmästare som endast får ihop några enstaka 

poäng. 

En kort beskrivning av tävlingen: Regerande 

klubbmästaren anordnar tävlingen, och 

han (jag kommer inte ihåg att någon kvinna 

ens har ställt upp) har fria händer att ändra 

reglerna, men det vanliga är blindprovning av 

sex ganska lätta viner. På dessa skall man 

sedan gissa druva, land, distrikt, deldistrikt, 

årgång och odlare. Druva ger två poäng, övriga 

ett poäng. Dessutom har man en andrahandsgissning 

på alla alternativ som ger hälften. 

Vinnaren brukar ha ungefär druva, land, 

distrikt rätt på fem viner, vilket blir omkring 

20 poäng. De senaste tre åren har jag haft 

ungefär fyra viner rätt och kommit fyra eller 

femma, fast jag önskar intensivt att bli lite 

mer ojämn för att nå en bättre placering. 

Till årets viner, de tre första vita och de 

tre sista röda. 

Vin ett 

Första doften är fyllig god fatig, aha en 

mersault! Det var lätt! Senare.. nej, det är ju 

inte fat, detta är ju en blommig riesling... Vinet 

har en fyllig och lite jordig smak som tyder 

på Pfalz. Ett gott vin, jag röstar på det 

som kvällens vinnare. Mina favoriter i Pfalz är 

Müller-Catoir och Christmann, och detta har 

nog den tropiska frukt som är typisk för 

Christmann. 

Min gissning: 2002, Tyskland, Pfalz, 

Christmann 

Rätt svar: 2005 riesling, Tyskland, Pfalz, 

Christmann 

(Jag glömde skriva riesling, så jag får bara 

tre poäng) 

Vin två 

Aromatisk doft, fyllig smak, medel syra, 

gott tycker jag. Vanliga aromatiska druvor är 

sauvignon blanc, pinot gris, muscat, grüner 

veltliner och gewurztraminer. Detta är för fylligt 

för att vara sauvignon blanc, pinot gris 

tycker jag alltid illa om, och vinet har för 

kraftig syra för att vara gewurztraminer. 

Grüner veltiner doftar ofta vitpeppar och 

muscat doftar och smakar muskatdruvor och 

jag fastnar tillslut vid det förra. 

Min gissning: 2005 grüner veltliner, Österrike, 

Wachau (mest kända gv-distriktet) 

Rätt svar: 2005 grüner veltliner, Österrike, 

Wachau 

Fem poäng! 

sida 14


Vin tre 

Rostad ek i doften, ingen druvkaraktär i 

smaken, hyfsad syra. 

Min gissning: 2004 chardonnay, Sydafrika 

Rätt svar: 2006 viognier, Frankrike, 

Rhône. 

Noll poäng, här var jag helt fel i analysen. 

Viogner är en druva jag aldrig begripit mig 

på. Och visst hade det en atypisk ekkaraktär? 

Vin fyra 

Blekt röd, aprikosdoft, säkert pinot noir! 

Ganska läcker smak med en viss sötma som 

inte känns fransk. Pinot noir från nya världen 

har ofta en brännande alkoholbeska som inte 

alls finns i detta vin. 

Min gissning: 2001 pinot noir, Tyskland, 

Baden (En stor del av Tysklands bästa spätburgunder 

kommer från Baden) 

Rätt svar: 2004 pinot noir, Tyskland, Baden 

Vin fem 

Fyra poäng. 

Mycket mörk färg med viss mognad. Unken 

doft med mycket cigarettaska, obalanserad 

smak med kraftiga tanniner och samma 

unkenhet som i doften. Jag hade detta som 

sämsta vin, fast det vann klart omröstningen. 

Svårt, efter mycken tvekan fastnade jag för 

Spanien och garderade med syditalien... 

Min gissning: 1998 tempranillo, Spanien, 

Rioja 

Rätt svar: 1999 sangiovese, Italien, 

Toscana, Vino Nobile di Montepulciano, Asinone 

Detta vin drack jag för ett år sedan och 

tyckte illa om det då också. Många hade problem 

med att känna igen druvan, till exempel 

så gissade ettan och tvåan båda på cabernet. 

En halv poäng för min andrahandsgissning 

på Italien. 

Vin sex 

Också mycket mörkt, fast klart blåare än 

femman. Fatig, mintig doft, ganska stram 

nya världenstil. Påminner om en syrah från 

Sydafrika jag drack för några veckor sedan 

fast detta vin är inte lika bra. 

Min gissning: 2005 syrah, Sydafrika, Stellenbosch 

(enda distriktet i Sydafrika jag kan) 

Rätt svar: 2001 syrah, USA, Kalifornien. 

Syrah gick att hitta, men USA? Jag visste 

knappt att ren syrah gjordes i USA. Jag tror 

dessutom att alla gissade att vinet var betydligt 

yngre än 2001. 

Två poäng. 

Totalt fick jag 14.5 poäng, dvs knappt fyra 

viner rätt och en tredjeplats. Jag fick 

samma poäng som vanligt, fast placeringen 

blev min hittills bästa, kanske för att vinerna 

var lite svårare än de brukar vara. Tvåan hade 

17 poäng och vinnaren 20.5 poäng, varav 

hela 15 poäng på de vita. Grattis, ni var bättre 

än jag! Vi ses nästa år! 

Svåra viner? 

Christmann 2005 Königsbacher Ölberg Spätlese trocken Pfalz/Tyskland 130:- 1/0/11 15p 

Freie Weingärtner Wachau 2005 Achleiten Grüner Veltliner Smaragd Wachau/Österrike 140:- 1/3/11 14p 

Cuilleron 2006 Condrieu La Petite Côte Rhône/Frankrike 256:- 0/3/11 12p 

Wassmer 2004 Spätburgunder Reserve Baden/Tyskland 256:- 2/0/11 14p 

Poliziano 1999 Asinone Vino Nobile di Montepulciano Toscana/Italien 390:- 7/2/11 11p 

Ojai 2001 Syrah Kalifornien/USA 375:- 0/3/11 13p 

sida 15


#1062 PINOT GRIS - 2008-02- (RED. JAJ) 

Vi rivstartade. Upp på bordet kom under 

teorin ett förvin som satte agendan för hela 

provningen, nämligen att det är svårt att hitta 

den där röda druvtråden för PG världen 

över. Förvinet, en ung savagnin blanc från 

Valais (hur ofta dricker Du den druvan?), illustrerade 

knepigheten med att hitta hem till 

PG-karaktären. Typiskt nog vanns provningen 

av en PG från en av världens kanske mest 

terroirdrivna producenter, Deiss! Några läxor 

lärde vi oss under provningen när det gäller 

PG. För det första, det tar tid innan druvans 

karaktär blir tydlig, ung PG kan lätt förväxlas 

med andra unga (druvdrivna) viner som pinot 

blanc och chardonnay. För det andra, ek 

och PG är en balansgång på knivsegg. Lite 

för mycket av ek och rostade fat (som hos 

Diel) och PG kollapsar snabbt i ett aromträsk. 

För det tredje, var varsam med alkoholen i 

ett PG-vin. Hög risk att alkoholen tränger 

igenom med brända toner och med kantig 

alkosötma. Hellre då som Deiss, gör ett vin 

med sockersötma kvar. Varningsflagga hissades 

för ett vin, en PG från Lageder (en vanligtvis 

bra producent), som uppvisade flera 

otrevligheter som doft av luftmadrass och 

gummi, bränd elmotor samt en oren och asketisk 

smak. Undvik! Däremot var PG-klassikern, 

en kabinett från Salwey i Baden, mycket 

trevlig, balanserad med fet beska, något 

för gåsalevern. Slutsats – drick PG men med 

förväntan på stor karaktärsspridning och kvalitet. 

Weingut Jodler 2004 Heida, Visperterminen Wallis/Schweiz 149:-/2008/149:- -/-/- 14,0p 

Salwey 2004 Grauburgunder Kabinett trocken, Baden/Tyskland 149:-/2006/180:- 0/3/13 15,0p 

Domaine Weinbach 2004 Clos des Capucins, Pinot Gris Alsace/Frankrike 278:-/2007/300:- 2/0/13 16,0p 

Juliusspital 2006 Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken Franken/Tyskland 149:-/2008/149:- 1/0/13 14,0p 

Alois Lageder 2005 Pinot Grigio Alto Adige/Italien 139:-/2007/154:- 0/10/13 10,0p 

Schlossgut Diel 2004 Cuvée Victor Nahe/Tyskland 390:-/2006/468:- 2/0/13 13,5p 

Mission Estate Winery 2006 Pinot Gris Hawkes Bay/New Zealand 149:-/2007/165:- 1/0/13 15,5p 

Marcel Deiss 2002 Pinot Gris Vendanges Tardives Alsace/Frankrike 299:-/2006/359:- 7/0/13 16,5p 

#1063 BRÄNNVINSKRYDDOR FRÅN SKOG OCH MARK - 2008-02-28 (RED. PH) 

Att krydda sin egen snaps är kul, att prova 

hemkryddad snaps är också kul. Att betygsätta 

hemkryddade snapsar är dock mindre 

kul. Jag har helt enkelt för liten referensram 

för att kunna sätta in de provade dryckerna 

på en skala. Därför blir det inga betyg i 

det här referatet. 

Med den aktningsvärda ålder snapsarna 

hade nått så blev skillnaderna rätt små. Precis 

som med äldre viner försvinner den ursprungliga 

kryddkaraktären och de ersätts av 

en mer allmän och angenäm ålderston. Dock 

lyckades Johan J pricka hälften av kryddningarna 

vilket ingav stor respekt. 

I Anders Bs vackra redovisning har han i 

detalj beskrivit hur kryddningarna gått till så 

här begränsar jag mig till det som noterades 

runt bordet för respektive krydda. Notabelt är 

att flädern beskrevs med i stort sett alla 

standardkryddor för snaps men ingen var i 

närheten av just fläderns karaktäristika. Kanske 

därför jag tyckte den var bästa av alla 

snapsar? Normalt är fläder inte min favorits- 

mak. Malörten var självklart den mest kontroversiella, 

antingen gillar man bäsk eller så 

hamnar den sist. 

Rölleka(röstsiffrorna 0/1/9) 

Örtig, lite munklikör, god lång lite sött 

avslut. 

Johannesört (0/5/9) 

Rotfruktspinot, apelsin, örter, mörk lite 

bitter smak. 

Gråbo (1/0/9) 

Kåda, terpen, nysågad planka, kryddig 

lite munklikörsötma. 

Pors (2/1/9) 

Eldig, komplex, etylacetat, banan, lång 

sammansatt. 

Fläder (4/0/9) 

Kummin, fänkål och dill (SIC!). Besk men 

balanserad, lite hökänsla. 

sida 16


Malört (2/2/9) 

Fruktig doft med lavendel och lite Bäskton. 

Smaken rejält besk med lite drag av 

sjukhussprit. 

Som bonus hade Olof S tagit med sig 

några riktigt gamla snapsar, från 70-talet, 

kryddade med blåbär, tranbär, rönnbär 

respektive myskbrodd. Allt plockat i norra 

Roslagen. Till skillnad från Anders snapsar så 

var dessa inte gjorda som essenser och sedan 

spädda. De var dock överraskande milda, 

kanske beroende på den väldigt långa lagringen? 

Blåbärssnapps tål uppenbarligen inte lång 

lagring. Bärsmaken och friskheten hade för- 

Brännvinskryddor från skog och mark 

AuZone - Provning 2008-02-28 

Rölleka 

(Achillea millefolium) 

svunnit. Tranbärssnapsen var överraskande 

bitter, +30 år är nog för länge. Rönnbären 

hade sockrats lite eftersom de är så sura. 

Olof hävdade att denna snaps kräver lååång 

lagring och drygt 30 år (från 1971!) var perfekt 

enligt honom, mild och rund var den i 

alla fall. 

Myskbrodden är en sällsynt gräsväxt, 

som växer på fuktiga marker där djur betar. 

Numera är myrbetande kor mycket ovanligt, 

vilket gör växten mycket sällsynt. Detta är 

Olofs favoritsnaps och stor heder åt honom 

för att vi fick testa så rara droppar, som svårligen 

kan återskapas. 

100 % 1989, skördad vid Klubbensborg, Mälarhöjden 

Johannesört 

(Hypericum perforatum) 

Större delen en cuvée från 1990 och 1992 (skördade i 

Skepparkroken, Skåne, respektive Vällinge/Botkyrka), spetsad med 

2007, skördad i Nykvarn 

Gråbo 

(Artemisia vulgaris) 

Huvudsakligen 1989, en mindre andel 2002, skördade i Mälarhöjden 

respektive Axelsberg 

Pors 

(Myrica gale) 

Ungefär två tredjedelar en cuvée från 1991 och 1992, en tredjedel 

2006, alla skördade i Skeppsudden, Dalsland, där de står med 

rötterna i Vänern 

Fläderblom 

(Sambucus nigra) 

100 % 1992, skördad vid Manillaskolan på Djurgården 

Malört 

(Artemisia absinthium) 

Större delen en solera-liknande cuvée från 1990-1994, spetsad med 

1999, skördade på koloniområdet Bellmans Trädgårdar i 

Mälarhöjden 

Essenserna är gjorda genom infusion i sprit i rumsvärme under några dagar. Vilka 

infusionstider och vilka spritsorter som användes till essenserna är förlorat i historiens töcken. 

Det mesta är förmodligen gjort på Kronvodka, men ett par av essenserna är säkert gjorda på 

hembränt. Alla blandningarna är spetsade med ekessenser, gjorda 1992 av rostade och 

orostade ekchips. Dessutom ingår oftast mindre smaksättningsskvättar av andra essenser, 

såsom kummin, anis och stjärnanis. Utspädningsspriten är Kronvodka blandat med Smirnoff 

Black Pot Still Vodka. Alkoholhalten är nedtagen till 35-37 % med hjälp av kranvatten. 

Anders Bruun 

sida 17


#1065 TASMANIEN - 2008-03-06 (RED. JT & EH) 

Jonas & Anders debatterar. 

Jonas, som på senare tid börjat fuska 

som vinimportör med Tasmanien som huvudnummer, 

höll en mycket intressant provning. 

Redan vid inträdet i lokalen fick vi en försmak 

för tilltugget, Jonas faibless för vällagrad 

ost kändes tydligt, men visade sig inte 

störa provningen. 

Jonas höll en intressant teoridel om Tasmanien 

där vi bland annat fick oss till livs att 

Tasmanien står för ca 1 procent av den totala 

australienska vinproduktionen, men hela 10 

procent av Australiens kvalitetsviner görs här. 

Deltagarna fick också lära sig bland annat 

att att de flesta vingårdar som gör kvalitetsviner 

var familjeägda och tämligen små. Odlad 

areal ligger ofta mellan 5 och 20 ha. 

Klimatet i Tasmaniens vinregioner är 

mycket torrt, och har tillgång till vatten 

främst via floder. Detta beror på öns utsatta 

läge i södra Indiska oceanen, där lågtrycken 

från södra ishavet drar in mot Tasmaniens 

bergiga västkust och där regnar av sig, ungefär 

som Norges västkust har stora mängder 

nederbörd. 

Pinot noir är kvalitetsdruvan framför andra 

på Tasmanien. Cabernet sauvignon och 

merlot förekommer men odlas mest i de norrare 

varmare delarna av ön. På den vita sidan 

dominerar kallklimatsdruvor, kvalitetssegmentet, 

här odlas riesling och sauvignon 

blanc samt chardonnay för mousserande viner. 

Jordmånen är varierande från vulkanisk, 

sandstensbaserad till kalkdominerad, sk. 

musselbankar med många variationer både 

regionalt och lokalt. Generellt kan antagligen 

sägas att jordmånen söderut är bättre åtminstone 

för kvalitetsviner. 

Vinerna vi provade var alla rena pinot 

noir. Genomgående var vinerna anständiga, 

men saknade i mitt (EH) tycke både den 

komplexitet som normalt kännetecknar bourgogner 

och den vitala och pigga frukten i vinerna 

från Nya Zeeland. 

Symptomatiskt att det vin som klart vann 

provningen var från Cenral Otago, en koncentrerad 

sak med doftprofil som drar mot 

Côte-Rôtie, bacon, svart god & ren frukt, lite 

köttigt skogig, tät och sträv smak, en del potential 

för framtiden. 

Starkaste vinet från Tasmanien var nog 

den korkskadade Bream Creek Reserve, det 

fanns något tämligen lyckat under TCA-skadan. 

Den andra, lite enklare, Bream Creek 

klarade sig ganska bra, ganska elegant med 

lite kanelkryddig doft och ren frukt i smaken. 

Ganska stor stilskillnad gentemot vinet från 

Otago. 

I övrigt var provningen som vanligt i Zonen, 

AK förklarade ljustemperatur och färgåtergivning 

i de nya lysrören, och ondgjorde 

sig över att glimtändarlösa rör inte finns att 

få tag på i högsta färgåtergivningsklassen, 

SH röstade på fel vin och fick oss att ändra i 

våra vid det laget redan kladdiga anteckningar, 

SH skyllde på den konstiga numreringen 

och Jonas lovade att aldrig göra om numreringen 

från 0-6 i stället för 1-7… 

Pinot Noir Primavera 2006 Stefano Lubiana Tasmanien/Australien 219:- 0/3/12 12.5p 

Pinot Noir 2006 Hawkshead Central Otago/Nya Zeeland utan pris 7/0/12 15,0p 

Pinot Noir 2004 Beam Creek Tasmanien/Australien 256:- 4/0/12 15,5p 

Estate Pinot Noir 2005 Stefano Lubiana Tasmanien/Australien utan pris 0/5/12 13,5p 

Reserve Pinot Noir 2004 Beam Creek Tasmanien/Australien utan pris korkad N/A 

Wineglass Bay Pinot Noir 2004 Freycinet Vineyard Tasmanien/Australien utan pris 1/1/12 13p 

sida 18


#1065 CHÂTEAU SUDUIRAUT - 2008-03-13 (RED. JAJ) 

Chateau Suduiraut är slottet som (kanske) 

skulle vara nummer ett om inte Yquem 

fanns som dominant. Vår provning lät oss 

behålla intrycket att Suduiraut verkligen är 

ett av de stora slotten. Vi svepte över mer än 

tjugo år och fick som grädde på moset gå 

igenom alla provares mardröm – att inse att 

en magnumflaska finns med i två karaffer. 

Vinerna höll hög och jämn kvalitet med viss 

dominans av just magnumvinet, lyxcuvéen 

Crème de Tête från 1989, en tät, koncentrerad 

läckerhet med alla klassiska ingredienser 

av mandel, arrak, te och en touche av etylacetat. 

Ett stort vin, mycket god idag och med 

bra framtid. Årgång 1983 fick vi i två karaffer, 

båda halvflaskor och jag konstaterade 

igen att flaskvariation (framförallt i korkförslutna 

viner) kan bli mycket stor efter 20+ år. 

En första flaska med härlig åldersutveckling 

(som några beskrev som uttorkad och gammal 

med tråkig ålderssyra) och klassiska 

mognadstoner och utsökt beska. Den andra 

halvflaskan idag ett tråkigt vin, oxiderat och 

kantigt med framtiden bakom sig. Vidare 

fann jag 1976 som förvånansvärt pigg, kanske 

liten varningsflagga för en ton av RX-lim, 

samt 1997an som var överraskande mogen, 

läcker och god redan nu. Köp den om Du 

kan. 

Slottet Suduiraut omfattar 

96 ha planterad 

mark med en kombination 

av sand och 

lera. Sémillon utgör 90 

% av de odlade druvorna, 

sauvignon 

blanc resten. I september 

börjar förberedelserna 

för skörden, 

man går över vingården 

och tar bort de 

druvor som inte anses 

kunna uppnå ädelrötan. 

Skörden inleds i 

oktober och avslutas i 

november. Grevarna av Suduiraut har bott på 

egendomen sedan åtminstone 1580-talet och 

den nuvarande byggnaden uppfördes vid slutet 

av 1600-talet. Hundra år senare övergick 

gården till familjen du Roy – något som fortfarande 

framgår av etikettstexten ”Ancien 

Cru du Roy”. Egendomen undgick konfiskation 

under revolutionen och i början av 1800talet 

köptes en angränsande egendom till 

(Castelnau) – nu namnet på slottets andravin. 

Slottet ägs sedan 1992 av försäkringsbolaget 

AXA. De tidigare ägarna – familjen 

Pascuad – är fortfarande involverade i vinmakningen. 

Jäsningen sker i rostfria tankar, 

omdras våren efter skörden och får sedan 

ligga två år på ekfat. Man gör en torr cuvée – 

‘S’ de Suduiraut – som står för 10% av produktionen. 

Förstavinet heter Château Suduiraut 

och andravinet Castelnau de Suduiraut. 

Två år – 1982 och 1989 – har man gjort en 

supercuvée av utvalda druvor, kallad ”Crème 

de Tête”. Bra årgångar: 1976, 1979, 1982, 

1986, 1988, 1989, 1990, 1995, 1997, 1999, 

2001, 2003, 2005. 

Suduiraut 1989 ”Crème de Tête”, magnum 2050:-/1999/3000:- 5/0/12 17,5p 

Suduiraut 1988 310:-/1996/600:- 1/1/12 16,5p 

Suduiraut 1997 406:-/2001/600:- 2/0/12 17,0p 

Suduiraut 1976 600:-/2000/900:- 2/2/12 16,5p 

Suduiraut 1983 halvflaska nr 1 300:-/1990/600:- 0/4/12 15,0p 

Suduiraut 1983 halvflaska nr 2 300:-/1990/600:- 0/4/12 16,5p 

Suduiraut 1989 ”Crème de Tête” = nr 1, magnum 2050:-/1999/3000:- 2/1/12 18,0p 

sida 19


#1066 ALION - 2008-03-20 (RED. EH) 

Ingen provning var planerad på skärtorsdagen, 

men en räddande ängel i form av Tomas 

på blixtvisit från Bryssel klämde in en 

trappa Alion till medlemmarnas förtjusning. 

Alion är en modern konstruktion med 

första kommersiella årgång 1991, ett vin 

gjort på enbart Tempranillo som snabbt rönte 

en del kritikerframgångar. Vinet är gjort i 

modern stil, rejält med fat och svart frukt, 

normalt markerade tanniner och en hel del 

syra. 

Provade viner hade en klar röd tråd, 

strukturen var snarlik även om koncentration 

och täthet/mognad i frukten varierade. De 

avvikande vinerna #2 & #7 var absolut inte 

självklart identifierade, inte ens när deltagarna 

kände till att de var med i uppställningen. 

Om det säger mer om deltagarna än om distriktskaraktären 

skall vara osagt. 

Vin #1 (’98), #3 ('95) och #5 ('99) hade 

alla en dissonans i syra och strävhet som jag 

fann lite störande, de kändes aningen slanka 

trots tanniner och bra syra. 

Pesquera var riktigt mogen, nästan oxiderad, 

men med vissa trevliga kryddiga toner i 

doften som förde tankarna till mogen bordeaux. 

Tyvärr stod inte smaken upp mot doften, 

OK, men lite av en besvikelse. 

Övriga viner hade en annan kraft och 

klass, bra täthet, tjock frukt med toner av 

kakao och kryddor, snyggt hanterad ek med 

sandiga tanniner. Jag själv tyckte sista vinet 

(’01) var riktigt lyckat med toner av tjära, 

björnbär ock kryddor, tät smak, tjocka läckra 

tanniner, massor av björnbär och kakao i 

svansen. Den var inte lika komplex som #6 

(’00) men hade mer av allt, särskiljt en läcker 

frukt. 

Skall man vara kritisk är vinerna lite utan 

personlighet. De bra är goda och välgjorda, 

men lite anonyma, utan någon direkt ursprungskaraktär. 

Sista vinet är riktigt gott, 

men med klar 'mondovino'-karaktär. 

Bodegas y Viñedos Alion 1998 Alion Ribera del Duero/Spanien 355:- 0/3/13 10p 

Bodegas Alejandro Fernández 1995 Pesquera Tinto Crianza Ribera del Duero/Spanien 10€/95:- 1/3/13 12p 

Bodegas y Viñedos Alion 1995 Alion Ribera del Duero/Spanien 28€/’07/290 1/3/13 10p 

Bodegas y Viñedos Alion 2002 Alion Ribera del Duero/Spanien 375:- 3/2/13 14.5p 



Bodegas y Viñedos Vega Sicilia 1998 Valbuena 5° Ribera del Duero/Spanien 630:- 0/1/13 13.5p 


#1067 FELTON ROAD - 2008-03-27 (RED. ET) 

Central Otago på New Zealands sydö är 

världens sydligaste vindistrikt. Området har 

karaktär av inlandsklimat med varma dagar 

men svalare nätter, och klimat + jordmån har 

visat sig passa riesling, chardonnay och pinot 

noir. 

En övervägande del av de jämförande 

provningar av otagoviner som arrangeras ser 

vinerna från Felton Road toppa bedömarnas 

listor, till viss del beroende på hög fruktkoncentration 

kombinerat med den charmiga 

"pinosity" som gjort Otago välkänt. För den 

intresserade rekommenderas Felton Roads 

hemsida, www.feltonroad.com. En hel del intressant 

läsning väntar. 

Erik H. har ett gott öga till Felton Roads 

viner och det var med stor förväntan som 

AuZones pinot-fetischister satte näsorna i 

glasen för att se vad han samlat ihop. Skulle 

pinotlyckan infinna sig? 

Som en liten uppvärmning serverades ett 

vitt vin som vid den låga serveringstemperaturen 

gav ifrån sig en lite rieslingartad blom- 

och honungsarom. När vinet antog högre 

temperatur frigjordes ekaromer och tydliga 

citrustoner parat med nötighet i klassisk 

chardonnaystil. Syran var av det hårdare slaget 

och vinet upplevdes en smula spretigt. 

Ett par år i källaren rekommenderas för denna 

högkvalitativa 2006 Felton Road Chardonnay. 

Huvudfokus för Felton Road är som bekant 

pinot noir-viner, och man producerar tre 

varianter. Standardtappningen flankeras av 

sida 20


de båda vingårdsbetecknade Block 3 och 

Block 5, samtliga från Elms vineyard i Bannockburn. 

Hr. Heimdahl hade denna kväll valt att 

servera alla tre varianterna från årgångarna 

2002 och 2003. Den förstnämnda är en värmedrabbad, 

lite syltig årgång som i vissa viner 

kan ge lite kokt karaktär medan 03:an 

går mer i klassisk otago-stil med frisk pinosity-känsla. 

2002 Pinot Noir hade en varm och härlig 

karaktär med söta toner av piptobak och 

lång, balanserad smak med exakt syrabalans 

och lite sandiga tanniner. Riktigt bra! 

2003 Pinot Noir var ett bra vin i lite enklare, 

okomplicerad stil. Elegant, om man vill 

vara berömmande och positiv. 

2002 Pinot Noir Block 3 var mörk och 

koncentrerad med märkliga metallartade inslag 

och karaktär av rotfrukter. Kändes trött, 

kanske tendens till övermognad, eller möjligen 

"sur-maturité", dvs druvor med mycket 

långt driven mognadsgrad på grund av årgångens 

hetta. 

2003 Pinot Noir Block 3 hade en lägre 

grad av koncentration än 2002:an, och de 

klingande syrorna röjer runt tillsammans med 

inslag av röda bär. Det känns om ett perfekt 

lagat ankbröst skulle ackompanjera perfekt... 

2002 Pinot Noir Block 5 var ett lite lustigt 

vin i den bemärkelsen att doften var näst intill 

stängd medan smaken bjöd på yppiga, 

fylliga pinot-toner och lång, koncentrerad, 

aningen syltig smak och påtaglig mognadskänsla. 

Är 5-6 år lagom för dessa? 

2003 Pinot Noir Block 5 var provningens 

lysande stjärna med härliga, fylliga pinositydrag. 

Inte jättekomplext, men den var klart 

innehållsrikast, suveränt god och med optimal 

mognadsgrad. Hem och greppa skruvkapsylen! 

Sammanfattningsvis kan konstateras att 

Felton Road producerar Central Otago-pinot 

noir med hög koncentration. Vingårdsvinerna 

Block 3 och 5 är eftertraktade, med viss rätta. 

Denna gång får nog Block 5 anses som 

vinnaren, även om bäst-rösterna var osedvanligt 

väl spridda. 

Felton Road 2005 Chardonnay Central Otago / Nya Zeeland 299:-/’07/299:- N/A 16p 

Felton Road 2002 Pinot Noir Central Otago / Nya Zeeland 260:-/’03/364:- 2/1/13 16.5p 

Felton Road 2003 Pinot Noir Central Otago / Nya Zeeland 295:-/’05/383:- 2/1/13 15p 

Felton Road 2002 Pinot Noir Block 3 Central Otago / Nya Zeeland 448:-/’03/627:- 2/7/13 12p 



Felton Road 2003 Pinot Noir Block 5 Central Otago / Nya Zeeland 565:-/’04/734:- 2/0/13 17.5p 

sida 21


#1068 CASTELL ‘IN VILLA - 2008-04-03 (RED. PH) 

En totalgenomgång av vad Johan T:s 

prinsessa har åstadkommit under de senaste 

35 åren. Kom inte och säg annat än att vi har 

både stort djup och stor bredd i den här föreningen. 

Vi provade Chianti Classico Riserva 

(som numera görs enbart på sangiovese och 

enligt uppgift bara från deras bästa vingårdar), 

Poggio delle Rose (som också är en 

classico riserva men från denna speciella vingård 

och gjord på Castell’In Villas egen sangioveseklon) 

samt Santacroce (som är firmans 

flaggskepp bestående av 50% sangiovese 

och 50% cabernet sauvignon). I enlighet 

med de märkliga italienska vinlagarna är 

vinet förstås ”bara” klassat som IGT). 

Provningen rivstartade med just flaggskeppet 

som fick ett något blandat mottagande. 

Den strålande doften av nysågad 

teak, ceder (och därmed cabernet sauvignon) 

samt lite sötaktig likörig ton matchades inte 

av smaken som i och för sig var god men 

kort och med lite ålderssyra, som någon till 

och med ville kalla snipig. 

(Castell‘in Villa, foto Johan T.) 

Provningens två gamlingar som följde 

därnäst kändes inte alls så gamla, framförallt 

inte 71:an. Den var lite stum men hade härlig 

smak av kallt kaffe och god men kanske 

lite kort frukt. 75:an doftade gott av rostat 

kaffe men också lite kokta rotfrukter. Smaken 

var mogen och lite sträv med för mig karaktäristiska 

apelsinskal. 

Riservan från 1986 var kontroversiell i 

diskussionen men fick märkligt nog varken 

bäst- eller sämströster. Omdömena varierade 

mellan ”mogen fyllig frukt” och ”lite gles, 

grov och klumpig”. Doften hade både vanilj 

och en nästan gräsig örtighet (ett riktigt kameleontvin). 

Riservan från 1990 hade, i doften, allt 

som en chianti classico ska ha tycker jag. En 

härlig fyllig och mogen doft med lövhög, kaffe 

och apelsinskal och därtill rostade fat. 

Smaken levde tyvärr inte upp till förväntningarna. 

Relativt stor smak av moreller 

fanns i och för sig där men sedan var det rätt 

strävt och hårt, någon använde ordet ”elakt”. 

sida 22


Vingårdvinet från den vanskliga årgången 

2003 var stort och gott. Fyllig vaniljrik doft, 

"Drömmar" var en bra liknelse. Körsbärslikör, 

som kom igen i smaken som var stor och fyllig 

den också, definitivt ett varmt år. 

Det avslutande vinet väckte mycket diskussion 

kring om det var korkskadat eller inte. 

Doften och smaken av våt wellpapp kom 

och gick så även om det inte var korkat så 

var det definitivt inte som det skulle vara, 

vilket väl också röstsiffrorna visar. 

Som "efterrätt" fanns Castell’In Villas Vin 

Santo, NV med cantuccini. Vinet ingår inte i 

tabellen nedan men gott var det och väl värt 

att leta efter. 

Castell’In Villa 1988 Santacroce Chianti/Italien 501:- 1/1/13 15p 

Castell’In Villa 1975 Chianti Classico Riserva Chianti/Italien 820:- 1/1/13 14p 


Castell’In Villa 1986 Chianti Classico Riserva Chianti/Italien 463:- 0/0/13 14,5p 

Castell’In Villa 1990 Chianti Classico Riserva Chianti/Italien 290:- 6/0/13 16,5p 

Castell’In Villa 2003 Poggio delle Rose Chianti/Italien 309:- 3/0/13 16p 


#1069 NORDISKA VINER, REVANCHEN? - 2008-04-10 (RED. ET) 

I april 2007 arrangerade Stig Holmskär 

provningen "Nordiska Viner" som I samband 

med årsmötet framröstades till 2007 års 

mest intressanta provning i vår förening. Seriösa 

vita viner, patetiska röda och något riktigt 

bra sött vin varvades med egenproducerade 

alster med högst personlig touch. 

Till glädje för föreningen följde Stig upp 

framgången med en ny provning av viner 

från kallt klimat. 

FLIGHT 1 

Provningen inleddes 

med sex 

vita viner. Med 

ett undantag 

var vinerna 

korrekta och av 

anständig kvalitet, 

men hälften 

av vinerna 

var faktiskt inte 

från Norden - 

Stig hade lagt 

in slamkrypare 

från Loire och 

Österrike samt 

ett vin från 

nordöstra Tyskland. 

Det österrikiska 

vinet 

vann solklart i 

omröstningen, medan loirevinet ansågs rätt 

mediokert. Kullabygdens Vingård har ju fått 

mycket positiv press på sistone i samband 

med ett släpp på Systembolaget där 2006 

Silex ingick. Vingården hade två buteljer på 

bordet denna kväll och klarade sig väl hyfsat. 

Men de 86 p som vissa journalister delade ut 

till Kullabygdens Silex känns väl generösa 

och kanske kan härledas till nationell yra och 

icke-blinda provningsupplägg? Nåväl, smaken 

är som baken... 

1. 2006 Öresund Zalas Perle (=Eger 2 x Perle von 

Csaba), Kullabygdens Vingård 

Ljus färg. Neutral doft, dragning åt sockerdricka 

(Müller-Thurgau), liten jästton. 

Smaken är torr, hyfsat frisk, liten jästton stör. 

OK syrabalans, ett anständigt, lättsamt vitt. 

2. 2006 Mecklenburger Landwein Weisswein 

halbtrocken Phönix/Ortega/M-T/Huxelrebe 

(Phönix=Bacchus x Villard blanc) (Ortega=M-T x 

Siegerrebe(=Gewürztraminer x rote Tafeltraube)) 

(Huxelrebe=Chasselas x Courtillier Musque), Gbr 

Schloss Rattey, Tyskland 

Gul färg med en doft som har inslag av 

honung och majs. Smaken är lätt aromatisk, 

tendens till off-dry-ness, hyfsad längd. Enkelt, 

men inte så tokigt. Lite påklistrad sötma. 

Syran under kontroll. Olle W blev nostalgisk 

- som en ungdomstidens Liebfraumilch... 

3. 2007 Domaine Gobelsburg Riesling, Österrike 

Mycket ljus, nästan vattenklar färg. Doften 

har nässlor, krusbär och vinbärsblad, 

nästan mer känsla av sauvignon är riesling. 

Smak med duktig syraattack och knappast 

insmickrande, men det funkar rätt bra. Växer 

säkert en nivå till om mat ackompanjerar. 

sida 23


4. 2005 Kokaer Vinbol LÁcadie Blanc (Ontario 

V53261), Jens Madsen, Jylland 

Gul, lätt slöjad/grumlig. Doften är egenartad, 

lite möbelpolish och nattståndet stekflott. 

Hundbajs tyckte en insiktsfull medprovare 

Smaken har fotogeninslag, råa syror, 

helt torr. Buteljen är troligen defekt; vinet 

har erhållit en bronsmedalj och då måste det 

varit andra grejor innanför glaset. 

5. 2006 Pouilly-Fumé Clos Joanne dÓrion (Gitton) 

Mycket ljus färg. 

Doften är märklig, en dammig ton, som 

från ett glas som stått i skåpet i 3 år. Smak: 

Torr, bra syrabalans, rätt neutral men den där 

dammighetstonen följer envist med. Provning 

från ett annat glas ger en bättre upplevelse. 

Krusbärstoner och gräs, lite anemisk, gjorde 

inget vidare intryck. Ytterligt tveksamt om 

denna är prisvärd. 

6. 2006 Silex (Merzling x (Saperavi severnyi x 

Muscat Ottonel)) (Merzling= Seyve-Villard 5-276 x 

(Riesling x Ruländer)) Kullagårdens Vingård 

Ljust gul i färgen. Doften kombinerar lite 

vinbärsblad med melongodis. Ek figurerar 

rätt påtagligt. Smaken har fat-touch, syranivån 

är krävande. Nagelpolish (aceton). Faktiskt 

inte helt torr. Känns dyrt - men inte särskilt 

bra. Vinet har fått en hel del ovationer 

av svenska vinjournalister i samband med 

lanseringen, inte helt lätt att begripa faktiskt. 

RÖD FLIGHT 

Det är inte ofta man springer på en flight 

med tio st röda viner från Norden! Inledningsvinet 

överraskade vacker, ljus färg och 

med en trevlig doft i pinot-noir-stil. En rätt 

fadd och vattnig smak och total avsaknad av 

eftersmak drog mer poängen i mitt protokoll. 

Sedan vidtog en uppvisning i svarta färger 

och kalla, jordiga attacker på smak- och 

doftsinne. En Beaujolais Noveau hade 

smugglats in i flighten, men identifierades 

obönhörligen av provningsgruppen. Jag upplever 

tidigt mognande druvor såsom Rondo, 

Regent, Acolon och Leon-Millot som något av 

en acquired taste (det fanns provare som var 

hyfsat positiva) med svart färg och lila, självlysande 

kant och hög extraktionskänsla som 

medför syror och tanniner som är rätt ogästvänliga. 

Vi behöver nog lite global warming 

innan lyftet kommer! 

Röda viner från Norden är än så länge en 

kuriositet; har man köpt och provat en Kullagårdens 

Látitude 55,32 N för trehundra bagis 

är det svårt att tro att det blir ytterligare 

inköp. 

1. 2006 Domain Sånana Siramé-Pinot Noir 

Ljus, ser ut som en bourgogne. Doftar fat 

och rödbeta. Det finns en liten trevlig pinot 

noir-ton någonstans här... Smak: Värre nu. 

Platt, vattning, torr, fadd och försvinnande. 

Kan ett vin ha kortare eftersmak? 

2. 2005 L'atitude 55.32 N (Zarya Severa x Saint 

Laurent), Kullabyggdens Vingård 

Svart färg med självlysande lila kant Kantig 

och kartig doftupplevelse. Smaken är kall, 

kartig och kort, men inga defekter. Vinner 

dock inga charmpriser. Vem köper mer än en 

gång? 

3. 2006 Beaujolais Nouveau (Gamay), JL Quinson 

Rätt ljus blålila. Doften är syntetisk, 

egenartad, röda bär, marmelad, tydlig maceration 

carbonique-känsla. Enkel, trist smak, 

lite tannin, hemkokt känsla. Inget för oss. 

Enkel Beaujolais-stil - och det var det ju också! 

4. 2006 Halls Huk Regent-Lean Millot 

(Regent=Diana (Silvaner x Müller-Thurgau) x 

Chambourcin) (Leon Millot=(Vitis riparia x Vitis 

rupestris) x Goldriesling) (Goldriesling=Riesling x 

Courtillier Musqué Précoce Vinhuset Halls Huk, 

Gotland 

Svart färg, lila ring. Dessa färger är hejdlösa! 

Fantastisk doft av bränd Scalextric-bilbana. 

Mycket obehaglig smak, Secret Fruit i 

lättvinsversion? Brända dieseltoner oj, oj... 

5. 2006 Halls Huk Rondo Vinhuset Halls Huk, 

Gotland 

Svart, lila kant (igen) Doften är liten, kartig, 

med gröna toner (paprika) Smaken är 

garvsyradominerad, jag får känslan av ung 

vintage port - fast torr. Potential? Klart bättre 

vin än det föregående från samma producent. 

sida 24


6. 2006 Stafva Vingård Acolon 

(Limberger(=Blaufränkisch) x Dornfelder)Demi 

Barrique (1 år litet fr. ek fat) Koster vin AB, 

Tygelsjö 

Röd, med blåtoner. Doften är rätt liten 

och sluten, huvudsakligen med vegetala toner. 

Konstgjord hallonsylt framträder när vinet 

blivit varmare i glaset. Smaken är märklig 

och artificiell, med en tydligt påklistrad 

sötaktig ton i ett i övrigt torrt vin. Hurrr! 

7. 2006 Stafva Vingård Regent Barrique (1 år fr. 

ek) Koster vin AB, Tygelsjö 

Röd färg, inte den där svartlila stilen. Doften 

är lite sluten (kall?). Smaken påminner 

om en hyfsad Côte -du-Rhône, inte stort men 

säkert gott till mat. Röda bär, touch av tjära. 

Jag var dock rätt ensam om att gilla denna. 

8. 2006 Rondo F, Kullabyggdens Vingård 8 mån fr. 

ek 

Svart, lila kant 

Doften är inte olik universitetets kemikalieförråd. 

Smaken är sträv, och ganska elak 

faktiskt. Vem f-n har gjort denna? Var han/ 

hon nöjd? Frågorna surrar som sommarflugor 

i redaktörens hjärna. 

9. 2006 L'atitude 55.32 N (Rondo-Regent), 

Kullabyggdens Vingård, 8 mån 65% fransk ek, 35% 

am. ek 

Svart med lila kant. Mkt liten doftpalett, 

tendens till stekos eller illa ursköljd stekpanna. 

Smaken kan klassas som lite 

"mainstream" i den nordiska stilen, tannin, 

kall ton, charmlöst. Man undrar varför? För 

vem? Trehundra spänn!! Helvete! 

10. 2006 Chateau Ø Rondo, Anders Overgaard 

Mörk färg, lila kant. Doften är smutsig 

och oren. Smaken följer upp med otrevliga, 

sura och inslag. Förtjänar inte fler omdömen. 

Med prislappen 400 DKK tar nog denna över 

positionen som det minst prisvärda vi 

skådat...i tuff konkurrens!! 

SÖT FLIGHT 

En fläkt av Nordiska 1.0 nådde provarnas 

sinnen...här fanns ånyo råg och svarta vinbär 

representerade, dessvärre med liknande resultat 

som senast. Flightens vinnare var den 

enkla och slätstrukna 2006 Sweet Blue (byt 

PR-konsult!!) från Skærsøgaard Vin. Konkurrensen 

var kanske inte direkt mördande. 

1. 2006 Halls Huk Rondo-Michurinetz Vinhuset 

Halls Huk, Gotland 

Upphetsande druvsammanättning, michurinetz 

ramlar man inte på varje dag! Vinet 

hade passat bättre i den röda flighten, med 

dess svartlila färg och torra framtoning. Enligt 

arrangören har detta vin restsötma, men 

den var i så fall väldigt undertryckt av vinets 

övriga komponenter. 

2. 2006 Sweet Blue (Solaris (41%), Phönix (28), 

Madeleine Sylvaner, Reform, Ortega, Skærsøgaard 

Vin, Danmark 

Ett vin, ljust i färgen, som inte på något 

vis var otrevligt eller defekt, bara oinspirerande. 

Inte ens pletorian av druvsorter lyckades 

frambringa någon komplexitet i den 

enkla, halvsöta smaken. 

3. 1986 Rågvin 

Vinet hade en egenartad gulorange/rosa 

färg jag aldrig tidigare sett maken till. En örtig, 

mystisk doft med inslag av svavelhaltig 

petroleum chockade luktsinnet. Smaken förde 

tankarna till (för) gammal rabarbersylt. 

Doften blev snabbt outhärdlig och jag klarade 

efter en stund inte av att dofta eller smaka. 

Man får sätta ett frågetecken för 1986 som 

årgång för råg - eller var terroiren inte den 

rätta? Vinet var en gåva till Stig från en vän i 

Täby som fått buteljen av en avliden granne. 

Buteljen kan antas vara helt unik. Frid över 

givarens minne. 

4. 1991 Secret Fruit Barrique 

Stigs egen produktion representerades av 

en halvbutelj 1991 Secret Fruit "Barriquito". 

Denna var inte helt olik förra årets 92:a, med 

inslag av åldrad svart vinbärssylt och brända 

dieselaromer som medför smaklöks-kollaps. 

Barriquiton var kontroversiell i den meningen 

att vissa deltagare fann den helt OK, medan 

andra hade avsevärt svårare för det personliga 

vinet. 

sida 25


Tack vare Stigs excellenta nätverk i kretsar 

av nordiska producenter serverades ett 

stort antal viner kostnadsfritt. Utan fritänka- 

re, eldsjälar och entusiaster skulle mänsklighetens 

utveckling stagnera. Ett stort tack till 

Stig för ännu en provning utanför mittfåran! 

Kullabygdens Vingård 2006 Öresund Zalas Perle Skåne/Sverige 299:- 1/0/13 9p 

Gbr Schloss Rattey 2006 Mecklenburger Landwein Weisswein Tyskland 

halbtrocken 

€ 14 3/0/13 7p 

WG Schloss Gobelsburg 2007 Domaine Gobelsburg Riesling Kamptal/Österrike 91:- 7/0/13 12p 

Jens Madsen 2005 Kokaer Vinbol LÁcadie Blanc Jylland/Danmark 0:- 0/12/13 5p 

Gitton 2006 Pouilly-Fumé Clos Joanne dÓrion Loire/Frankrike 159:- 1/1/13 10p 

Kullagårdens Vingård 2006 Silex Skåne/Sverige 229:- 1/0/13 9p 

Domain Sånana 2006 Siramé-Pinot Noir Skåne/Sverige 0:- 5/1/13 7p 

Kullabyggdens Vingård 2005 L'atitude 55.32 N Skåne/Sverige 229:- 0/1/13 5p 

JL Quinson 2006 Beaujolais Nouveau Beaujolais/Frankrike 59:- 1/0/13 8p 

Vinhuset Halls Huk 2006 Halls Huk Regent-Lean Millot Gotland/Sverige 0:- 0/6/13 4p 

Vinhuset Halls Huk 2006 Halls Huk Rondo Gotland/Sverige 0:- 0/1/13 11p 

Koster vin AB 2006 Stafva Vingård Acolon Tygelsjö/Sverige 0:- 2/0/13 6p 

Koster vin AB 2006 Stafva Vingård Regent Barrique Tygelsjö/Sverige 0:- 1/3/13 13p 

Kullabyggdens Vingård 2006 Rondo F Skåne/Sverige 0:- 2/0/13 5p 

Kullabyggdens Vingård 2006 L'atitude 55.32 N Rondo-Regent Skåne/Sverige 299:- 1/0/13 6p 

Anders Overgaard 2006 Chateau Ø Rondo Danmark 400 DKK 1/1/13 5p 

Vinhuset Halls Huk 2006 Rondo-Michurinetz Gotland/Sverige 0:- 1/0/13 9p 

Skærsøgaard Vin 2006 Sweet Blue Dons/Jylland/Danmark 245 DKK 10/0/13 10p 

Okänd producent (Stigs 

bekants avlidna granne) 

1986 Rågvin Växtplats okänd, möjligen Täby, Sverige 0:- 0/12/13 1p 

Stig Holmskär 1991 Secret Fruit "Barriquito" Växtplats okänd, Sverige 0:- 2/1/13 3p 

MOSELPROVNING MED PREMIUM WINES - 2008-01-29 (CLAES A.) 

Många bra typiska rieslingviner av toppkvalitet 

med massor av frukt, hög syra, balanserad 

sötma och låg alkoholhalt släpps på 

systembolaget under våren. Premium Wines 

(Altia) bjöd in AuZone till en moselprovning i 

januari med viner från toppproducenterna 

Egon Müller Scharzhof, Eitelsbacher Karthäuserhof, 

Fritz Haag och Joh.Jos. Prüm. Egon 

Müllers auslese var elegantast. Soliga lägen 

och skifferrik jord i Mosel ger fruktiga extraktrika 

koncentrerade komplexa rieslingviner 

med lång god eftersmak. Fritz Haag lyckades 

bäst 2006 enligt tyska vinguiden Gault 

Millau. De två billigaste vinerna från Fritz 

Haag släpps på systembolaget nu i juni. Viner 

från regionen Mosel-Saar-Ruwer benämns 

endast Mosel från årgång 2007. 

Moselkalender, onsdagen den 28:e maj är 

det GROSSER RING VDP Mosel-Saar-Ruwer 

provning för tredje gången på Tysk-Svenska 

Handelskammaren i Stockholm. AuZones 

medlemmar är välkomna kl 17-20. Anmäl er 

senast 19 maj till www.vdp-grosserring.de, 

grosserring@web.de.Grosserring vinauktionen 

i Trier är den 26 September. 

Notera att gästredaktören inte använder den 20-gradiga skalan 

utan den 100-gradiga varianten (reds. anm.). 

sida 26


Egon Müller Scharzhof 2005 Scharzhofberger R Kabinett Saar Tyskland 289:- 88p 

Egon Müller Scharzhof 2006 Scharzhofberger R Kabinett Saar Tyskland 359:- 88p 

Egon Müller Scharzhof 2003 Scharzhofberger R Spätlese Saar Tyskland 575:- 91p 

Egon Müller Scharzhof 2005 Scharzhofberger R Spätlese Saar Tyskland 699:- 92p 

Egon Müller Scharzhof 2006 Scharzhofberger R Auslese Saar Tyskland 1700:- 96p 

Eitelsbacher Karthäuserhof 2006 Eitelsbacher Karthäuserhof R Kabinett Ruwer Tyskland 139:- 84p 

Eitelsbacher Karthäuserhof 2004 Eitelsbacher Karthäuserhof R Spätlese Ruwer Tyskland 184:- 86p 

Eitelsbacher Karthäuserhof 2006 Eitelsbacher Karthäuserhof R Spätlese Ruwer Tyskland 184:- 85p 

Eitelsbacher Karthäuserhof 2004 Eitelsbacher Karthäuserhof R Auslese Ruwer Tyskland 259:- 90p 

Eitelsbacher Karthäuserhof 2006 Eitelsbacher Karthäuserhof R Auslese Ruwer Tyskland 258:- 89p 

Fritz Haag 2006 Brauneberger Juffer R Kabinett Ruwer Tyskland 164:- 90p 

Fritz Haag 2006 Brauneberger Juffer R Spätlese Ruwer Tyskland 184:- 93p 

Fritz Haag 2006 Brauneberger Juffer Sonnenuhr R Spätlese Ruwer Tyskland 250:- 94p 

Fritz Haag 2006 Brauneberger Juffer Sonnenuhr R Auslese Ruwer Tyskland 340:- 95p 

Joh.Jos. Prüm 2004 Wehlener Sonnenuhr R Kabinett Mosel Tyskland 229:- 88p 

Joh.Jos. Prüm 2004 Wehlener Sonnenuhr R Spätlese Mosel Tyskland 289:- 92p 

Joh.Jos. Prüm 2004 Graacher Himmelreich R Spätlese Mosel Tyskland 254:- 90p 

ÖL - NYHETER I APRIL - (RED. AB) 

Aprils nyheter ska finnas i butikerna under 

hela året, så de blir inte samma dagsländor 

som de senaste månadernas lanseringar. 

Det innebär också att urvalet är lite fegare 

och mindre spännande, men det finns flera 

klart drickvärda öl. Här är ett urval: 

Anchor Porter 

Mycket mörk. Rund, fruktig, maltig doft 

av mörkt bröd och en aning pomerans. Rund, 

lite syrlig och vinös smak med en aning sötma 

och komplexa inslag av lakrits och rotfrukter. 

Mycket välbalanserad, en utmärkt 

porter! 

Monkey Wrench Strong Ale 

Brun. Knäckig, maltig doft med drag av 

torkad frukt. Maltig, rund, lite söt och aning 

rostad smak med toner av engelsk lakritskonfekt. 

Rätt lång, maltig och dammigt 

rostad eftersmak. En trevlig och ursprungstypisk 

men lite söt ale. 

Saranac Black Forest 

Mörkbrun. Frisk, fruktig, rostad, lite mineralig 

doft med inslag av amerikansk humle 

och surkörsbär. Frisk, ren, fruktig, rostad, lite 

syrlig smak med oväntat lätt kropp. Lite udda, 

men trevligt och uppfriskande amerikanskt 

schwarzbier, idealiskt som kvällens 

sista öl... 

Wisby Weisse 

Lejongul, grumlig. Fruktig weissbierdoft 

med tydliga drag av banan. Frisk, ganska fyllig, 

aning syrlig och tvålig smak med banantoner 

och viss beska. En bra och rätt stram 

hefeweissbier, med trevligt normal kolsyra. 

Den brädar klart de flesta tyska alternativen. 

Coopers Best Extra Stout 

Ogenomträngligt mörk, lågt ljusbrunt 

skum. Doft av kaffe, champinjoner, soja och 

torkad frukt. Torr, lite syrligt rostad smak 

med rätt lätt kropp och en aning svampton. 

Lång, dammigt rostad eftersmak med ton av 

lakritsrot. Rätt komplex, men lite för surt 

rostad ton för att få toppoäng. 

BrewDog Punk IPA 

Ljust gul, lite tunt skum. Intensivt parfymerad 

doft av citruslik humle. Torr, lite syrlig, 

citrusaktig och allt annat än ursprungstypisk 

smak med tuff, ordentig beska av klockrent 

typisk amerikansk humle. Syrlig, lite bitter 

efterbeska. Det här är inte sämre än flera 

andra extremt USA-humlade öl, men jag har 

druckit lite för många liknande cascade-parfymerade 

öl på sista tiden och de börjar kännas 

lite enkelspåriga och tjatiga. Cascade är 

något av humlens motsvarighet till sauvignon 

blanc - frisk och aromatisk, lätt att känna 

igen och lätt att överdriva... 

sida 27


De Koninck Amber 

Bärnsten. Maltig, knäckig, aromatisk och 

aning vinös doft av limpa. Aromatisk, aning 

syrlig, rätt komplex, lite ärtigt maltig och 

mycket belgisk smak med ganska låg beska 

och en aning sötma. Aning metallisk eftersmak. 

Det klassiska Antwerpen-ölet, men det 

gör sig bättre på hemmaplan än på flaska. 

Primator Premium Lager 

Gul. Rökig, lite yllig doft med ton av 

smörkola. Besk, fruktig, lite tvålig smak i rätt 

typisk tjecko-stil. 

Mariestads Prima Lager 

Gul. Dov, humlig doft med ton av viol. 

Torr, rätt fyllig smak med seriös, humlig beska. 

Ingen fullträff, men klart över genomsnittet 

för svensk lager - kul att även storbryggerierna 

satsar på kvalitet ibland! 

Gösser 

Ljus, gul. Fruktig doft med blommiga drag 

av vita russin. Ganska lätt, lite brödig smak 

med rätt bra efterbeska. Korrekt, lättdrucken 

och harmlös lager i pils-stil, ett gräsklipparöl 

förvisso, men gott i sin typ. Ack, Gösser är 

en blek skugga av sitt forna jag, för 25-30 år 

sedan var Gösser ett friskt, fruktigt, beskt öl 

med en helt egen karaktär. Då körde de en 

reklamkampanj med sloganen "bara en av tio 

gillar det" - undrar om det är så många 

idag... 

Maredsous 6 Blonde 

Bärnsten. Degig, fruktig doft, med lite 

karaktär av vått ylle, gula äpplen och svarta 

vinbär. Smaken är tråkigare än doften, visserligen 

typiskt belgisk, men lite tvålig och 

intetsägande med en liten sälta. En besvikelse. 

Anchor Brewing Company N/A Anchor Porter (11211) 5,6% USA 16:00/35,5cl 16p 

Daleside Brewery N/A Monkey Wrench Strong Ale (1583) 5,3% England 22:30/50cl 14p 

Matt Brewing Company N/A Saranac Black Forest (nr 1328) 5,3% USA 14:40/35,5cl 14p 

Gotlands Bryggeri N/A Wisby Weisse (1564) 5,2% Sverige 20:60/50cl 14p 

Coopers Brewery N/A Coopers Best Extra Stout (11271) 6,3% Australien 16:40/35,5cl 13p 

BrewDog N/A BrewDog Punk IPA (1515) 6,0% Skottland 18:90/33cl 13p 

De Koninck N/A De Konick Amber (11531) 5,0% Belgien 15:30/33cl 13p 

Pivovar Nachod N/A Primator Premium Lager (11515) 5,0% Tjeckien 10:30/33cl 12p 

Spendrups N/A Mariestads Prima Lager (1389) 5,1% Sverige 14:90/33cl 11p 

Brau Union Österreich N/A Gösser (11205) 5,2% Österrike 10:10/33cl 11p 

Duvel Moortgat N/A Maredsous 6 Blonde (1511) 6,0% Belgien 15:40/33cl 9p 

FAVORITER OCH FLOPPAR 

Pangea Syrah är en samarbete mellan 

Viña Ventisquero och John Duval (Penfolds 

gamla vinmakare som öppnat egen låda i 

OZ), ett ganska lyckat sådant. 

Tät doft, massor av svart frukt, viss ek, 

snyggt hanterad, choklad och lite köttiga toner, 

ung och ännu lite oförlöst. Tät smak, fina 

sandiga tanniner, saftig svart frukt med massor 

av choklad, läckert bitter, liten tobak och 

aningen köttig. Lite OZ i stilen (förstås) men 

återhållen på sympatiskt sätt utan störande 

eukalyptus. Ingen tendens till vegetala toner 

som chilenska viner normalt lider av. God och 

bussig, utmärkt första försök. Fortsättning 

följer… 

Johan T. provade ett klart udda vin från 

Thailand, Chateau les Brumes: 

Doft: mild, mjuk, exklusiv doft med tydliga 

inslag av björnbär och vanilj. Tydlig fatka- 

raktär samt toner av rök, charkuterier och 

kaffe *** 

Smak: Rund exklusiv och elegant. Mognadskaraktär 

med något inslag av eldighet. 

Komplext med långa sandiga tanniner, toner 

av lakrits, läder och charkuterier ** - *** 

Totalomdöme: Mycket välgjort franskinsprerat 

vin som kombinerar finess med fruktrikedom 

utan att för den skull kännas vulgärt. 

En Champagne att rekommendera är Pol 

Roger Brut Chardonnay 1996. Den börjar försiktigt 

mogna, men har många år kvar. Fylld 

av citrus, ren med mineral och fin brödighet. 

Markerad syra, men med klass och finess, 

lång och läcker, klassisk BdB, storartad årgång. 

sida 28


Erik provade dessutom något personligt 

från OZ, en torr semillon från Eden Valley i 

South Australia, dessutom från Henschke, lite 

av en elitproducent. Vinet har rena syror, 

snygg gul frukt och stram harmoni. Fräschör 

är premierat, ingen ek, lysande klar med potential 

för framtiden. Hoppas att de australiska 

torra semillonerna får leva kvar, de största 

av sin sort i världen. 

Vidare provade Erik årets värsta vin, en 

Bardolino från 1986, exemplariskt dåligt och 

passé. Muggig och trist, en travesti på vin, 

dryck i almänhet och snarast kränkande i sin 

struktur. Ett lysande exempel på att enklare 

Corvina inte tål att lagras så länge alls. 

"Parkeröl, finns det?" frågar sig Anders. 

Alla vet väl vad Parkerviner är - fullmatade, 

överlastade viner med "extra allt". Det 

finns naturligtvis sådana öl också, och det 

mest extrema exemplet som har funnits på 

bolaget på länge var Rogue XS Imperial Pale 

Ale. 9,5 procent alkohol, maxpackat med 

cascadehumle och en beska på groteska 74 

IBU (International Bitterness Units - baslager 

har normalt sådär 20 IBU, Jever har 44...). 

Dyrt? Ja. Imponerande? Ja. Gott? Nja, första 

två decilitrarna av 75-centilitersflaskan var 

häftiga, men efter ett tag tog det bara emot 

och jag började fundera på att späda ut den 

med folköl till angenäm styrka och smak... 

Viña Ventisquero 2004 Pangea Syrah Colchagua/Chile 269:- (EH) 16p 

2004 Chateau les Brumes, Shiraz Cabernet Korat Plateau/Thailand (JT) 13.5p 

Pol Roger 1996 Brut Chardonnay Champagne/Frankrike 400:-/’04 (EH) 17p 

Henschke 2006 Louis Semillon Eden Valley/Australien 221;. (EH) 16p 

Pasqua 1986 Bardolino Classico Veneto/Italien N/A (EH) 1p 

Rogue Ales Brewery XS Imperial Pale Ale. USA 119:- (AB) 13p 

sida 29


Genetik 

(Av Anders Källberg) 

Vinvärlden är full av myter – seglivade, svårutplånade myter – vilka, hur felaktiga de än må 

vara, tycks ha minst lika många liv som kattens. Även om vetenskapliga undersökningar visar 

att de är felaktiga, dyker de upp igen. De lever ofta vidare genom att okritiska artikelförfattare 

kopierar vad som tidigare skrivits eller till och med helt enkelt struntar i fakta, för att de tycker 

att mytens påstående helt enkelt är en mycket bättre story. Några av de mer seglivade myterna 

är de om släktskap mellan olika druvsorter. Vem har t.ex. inte många gånger hört historien om 

druvsortens syrahs ursprung från den gamla persiska staden Shiraz? Eller de olika varianterna 

av släktskapen mellan zinfandel, primitivo och olika kroatiska druvor? I ett förhoppningsvis inte 

helt fruktlöst försök att bringa lite ordning bland de 

olika påståenden som florerar beträffande druvors 

släktskap, tänkte jag i denna artikel sammanställa 

några av de viktigare resultaten som modern forskning 

kommit fram till på detta område. 

Först kan det emellertid vara lämpligt att påminna 

om hur vinrankor normalt förökas. Alla nya plantor 

av en viss druvsort som man behöver till sin vingård 

är framtagna genom att man tar en stickling från en 

befintlig planta av den sorten och ser till att den får 

rötter, precis som man gör för att skaffa nya plantor 

av t.ex. pelargoner eller Saint Paulior till fönsterbänken 

där hemma. Det är enda sättet att få en ny 

planta av samma sort som ursprunget. Om man i 

stället skulle så en druvkärna och på så sätt få en 

ny planta skulle den nya plantan vara resultatet av 

en sexuell förökning mellan två olika druvsorter. Den 

nya plantan blir då en ny sort, med egenskaper som 

beror på de gener den fått från bägge föräldrarna. 

Cabernet sauvignon De flesta av dagens druvsorter är flera hundra år 

gamla och 

har hela tiden, 

sedan de först uppstod genom sexuell förökning, 

förökats vegetativt, dvs. med sticklingar. Under tiden 

kan små genetiska förändringar ha skett, men inte mer 

än att alla plantor fortfarande betraktas som samma 

druvsort. En inte helt ovanlig förändring som spontant 

kan uppstå är att en planta som normalt bär blå druvor, i 

stället ger gröna druvor. Värt att notera är att den ändå 

betraktas som samma druvsort. Sålunda är egentligen 

pinot gris och pinor blanc inte annat än gröna varianter 

av den blå pinot noir. Den kommer därför i den här artikeln 

helt enkelt att kallas pinot. 

Metoden som används för att bestämma vilka som är 

föräldrar till en druvsort är samma som används i t.ex. 

faderskapsmål. Man undersöker ett antal utvalda s.k. 

DNA-markörer och metoden bygger på att en avkomma 

enbart kan få sådana markörer som förekommer hos 

någon av föräldrarna. Om man undersöker tillräckligt 

många markörer, kan man med säkerhet fastställa vilka 

druvsorter som korsats med varandra med en ny druvsort 

som resultat. Den enda osäkerheten av vikt som 

finns med metoden, är egentligen att man måste se till 

att man verkligen undersöker rätt druvsorter. Detta kanske 

låter enkelt, men, som vi senare, i fallet med müller- 

Sauvignon blanc 

sida 30


thurgau, ska se, har inte alltid visat sig vara fallet. 

Innan metoden att analysera druvsorters DNA slog igenom, var det vetenskapen ampelografi 

som användes. Den går ut på att beskriva utseendet på vinrankans olika delar med största 

noggrannhet, sedan försöker man dra slutsatser om släktskap baserat på likheter i utseendet 

mellan olika druvsorter. Resultatet blir i bästa fall rätt, men någon större säkerhet att resultatet 

är korrekt går inte att uppnå. Det blir därför mer en fråga om spekulation än säker kunskap. 

Det var först på senare halvan av 1990-talet som metoden att matcha druvsorters DNA slog 

igenom. Forskarna Bowers och Meredith, från universitetet i Davis, Kalifornien, publicerade 

1997 i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature resultatet att föräldrarna till cabernet sauvignon 

är cabernet franc och sauvignon blanc, ett resultat som överraskande vinvärlden. Att 

cabernet sauvignon och cabernet franc skulle vara släkt har man förmodat tidigare, men att den 

gröna druvan sauvignon blanc skulle vara den andra föräldern var förvånande. Resultatet som 

gav den stora uppmärksamheten var emellertid när professor Meredith och hennes medarbetare 

år 1999 lade fram det minst sagt häpnadsväckande resultatet att den berömda druvsorten pinot 

tillsammans med den okända gouais blanc är föräldrarna till ett stort antal druvsorter, däribland 

sådana kända sorter som chardonnay (Bourgognes stora druva och en av världens viktigaste 

gröna druvor), gamay (Beujolais), melon (druvan i Muscadet), aligoté (också Bourgogne) och 

auxerrois (bl.a. Alsace). Vad är då denna gouais för en druva och hur kan den ha gett upphov 

till ett så stort antal druvsorter som fortfarande odlas idag? Den är en druva som tidigare, under 

medeltiden, odlades i rätt stor utsträckning i nordöstra Frankrike, där även pinot odlats sedan 

mycket länge. Kanske fanns den där redan på romartiden. Den ansågs dock vara av låg 

kvalitet och odlades bara av de enkla bönderna, utanför de ansedda vingårdarna, vilka ägdes av 

kyrkan och adeln. Druvan tycks ha kommit till Frankrike från Östeuropa, där den är känd som 

heunisch weiss. Och kanske är det just dess avlägsna ursprung som gjort att många av dess 

korsningar med pinot varit så framgångsrika. Genetisk variation har nämligen en förmåga att ge 

livskraftiga avkommor, till skillnad från inavel, som så småningom ger degeneration. Införseln 

av heunisch till Frankrike kan ha gett en nyttig genetisk injektion, vilken vi i så fall kan vara 

glada för idag, med tanke på dess många lyckade avkommor. 

Ett annat resultat av samma undersökning, vilket inte gav samma omedelbara genklang i 

vinvärlden, men som är nog så intressant, särskilt vad det gäller avlivandet av gamla vinmyter, 

var att man bland de 300 olika druvsorter man analyserade även fann föräldrarna till Rhônedalens 

stora druva syrah. Här rörde det sig om två mindre kända föräldrar som gett upphov till en 

av dagens giganter bland världens druvsorter, nämligen mondeuse blanche och dureza. Ingen 

av dessa två lyckliga föräldrar är väl kända i någon större utsträckning av vinkännare världen 

över. Både mondeuse blanche och den mörka versionen, mondeuse noire, finner man främst i 

det franska distriktet Savoie och dureza går att finna i Ardèche, väster om Rhônefloden. Det 

intressanta är nu, att dessa två druvsorter är etablerade i dessa områden sedan länge och växer 

inte nära varandra någon annan stans, särskilt inte i trakten av Shiraz i Iran. Därför måste 

syrah ha uppstått just här, genom en spontan korsning mellan dem och den visserligen charmiga 

teorin om syrahs ursprung i Shiraz måste anses vara helt felaktig. Det är helt enkelt så att 

innan man på 1800-talet började systematiskt korsa olika druvsorter med varandra för att få 

fram nya sorter, uppstod all nya sorter genom spontana pollineringar i naturen. Därför står en 

gammal druvsorts ursprung att finna där dess föräldrar har funnits sedan länge och där man 

även kan finna andra släktingar till sorten, såväl syskon som avkommor, kusiner och morföräldrar, 

m.fl. 

Ytterligare ett resultat av Merediths stora undersökning var att syrah, tillsammans med peloursin, 

en druva från södra Frankrike, gett upphov till sorten durif. Sedan gick man vidare och 

undersökte DNA-markörerna hos rankor av den druvsort som i Kalifornien går under namnet 

petite sirah och fann att de allra flesta av dem helt enkelt var just durif. Den som således tycker 

sig finna något av syrah när han provar ett vin på petit sirah, känner alltså kanske de egenskaper 

som en av föräldrarna till denna druva lämnat till sin avkomma. 

Materialet från de mer än 300 olika druvsorter som Meredith och hennes medarbetar undersökte 

kom från en stor fransk samling av druvsorter i Montpellier. En veritabel genbank, där 

man samlat flera tusen olika druvsorter som odlats i Frankrike. Flera av dem odlas inte längre, 

kanske klarade de inte av angreppen från vinlusen och sjukdomar under 1800-talet eller ansågs 

in tillräckligt intressanta för att fortsätta odlas. Om de inte hade bevarats i denna genbank, hade 

heller inte resultaten från den stora undersökningen gått att uppnå. Vikten av att samla in 

sida 31


och bevara olika sorter av de växter som vi idag är beroende är alltså stor. Betydelsen av att 

även bevara sorter som kanske anses i sig mindre värdefulla illustreras ju också av att båda de 

mycket högt ansedda druvsorterna chardonnay och syrah har närmast helt okända sorter bland 

sina föräldrar. 

Naturligtvis är det av största vikt att man har rätt namn på de sorter man vårdar i dessa 

sortsamlingar, vilket illustreras av fallet med föräldrarna till druvan müller-thurgau. Denna har 

fått namn efter en professor med samma namn som var verksam med att korsa fram nya 

druvsorter, först i Geisenheim i Tyskland och sedan i Wädenswil i Schweiz. En av hans druvsorter 

fick stor spridning i Tyskland under namnet müller-thurgau. Den hade stor framgång i de 

tyska vingårdarna, särskilt efter det andra världskriget och var en tid Tysklands mest odlade 

druvsort, idag dock passerad av riesling. Naturligtvis noterade professor Müller-Thurgau noga 

vilka sorter han hade korsat för de olika nya sorter han tog fram och den som spreds under 

hans namn förmodades vara resultatet av en korsning mellan riesling och silvaner. Emellertid 

anade redan Müller-Thurgau själv att något blivit fel då sticklingar förts från Schweiz till Tyskland 

eftersom utseendet på de tyska rankorna inte stämde med dem han odlade i Schweiz. Innan 

möjligheten till en bestämning av föräldrarna genom DNA-analys fanns förekom flera gissningar 

och spekulationer om vilka sorter som gett upphov till den framgångsrika druvan. Det 

var därför inte förvånande att den blev föremål för en av de tidigare DNA-undersökningarna. 

Ungefär samtidigt som Meredith publicerade sina resultat om cabernet sauvignon, lade en österrikisk 

grupp resultatet att föräldrarna var riesling samt en medlem av chasselas-familjen. 

Chasselas är en druva som förekommer i ett antal variationer och bl.a. är känd som gutedel i 

Tyskland och fendant i Schweiz. Även om deras mätningar uppenbarligen var korrekt genomförda, 

restes tvivel om att resultatet skulle vara korrekt. Dessa baserades faktiskt på de i och för 

sig mindre exakta ampelografiska argumenten, vilka ju tidigare dominerade släktskapsstudierna. 

Framför allt verkade müller-thurgau inte ha fått med mycket av bladens utseende från sin 

förmodade förälder chasselas. Sålunda gjordes vidare studier och år 2000 kunde till sist en tysk 

forskargrupp lösa gåtan, genom att visa att de rankor som plantmaterialet till den tidigare undersökning 

tagits från, helt enkelt inte var chasselas utan en vanlig bordsdruva vid namn madeleine 

royal. Det resultat får nog anses säkert och accepterat nu, men återigen är felaktiga uppgifter 

i (vin)världen svåra att bli av med och det är inte ovanligt att fortfarande stöta på uppgiften 

att müller-thurgau är resultatet av en korsning mellan riesling och silvaner. 

Till sist, ännu en av de mer långlivade myterna inom druvvärlden, nämligen ursprunget för 

Kaliforniens hyllade sort zinfandel. Den är ju odlad med sådan framgång där och bara där, så 

den betraktades som Kaliforniens egen druva. Dock visste man ju att den var av arten /Vitis 

vinifera/, vilken inte växer vilt i Amerika, och därför måste den en gång ha förts dit från Europa, 

men varifrån? På 1980-talet noterade man likheter med sorten primitivo, vilken främst odlas i 

Apulien, på den italienska ”klacken”. När så tekniken med DNA-analys fanns tillgänglig, var det 

naturligt att man använde den för att försöka lösa gåtan med zinfandels ursprung. Analyserna 

gav onekligen också svaret att zinfandel och primitivo var identiska druvsorter. Emellertid kvarstod 

problemet att finna druvans ursprung. Det var nämligen 

känt att primitivo var införd till Italien, men från var hade man 

glömt. Från Italiens östkust är det inte så långt över Adriatiska 

havet till Kroatiens kust och därför sökte man vidare bland Kroatiens 

många egna druvsorter. Det tog en tid, men till sist hittade 

man i trakten av Split en ensam ranka i en nästan övergiven vingård, 

vilken såg väldigt mycket ut som zinfandel. DNA-undersökningarna 

visade också, att man efter flera års sökande äntligen 

hade funnit en druvsort som även den var identisk med zinfandel 

och primitivo. Sorten har det, i alla fall för oss, något svåruttalade 

namnet crljenak kaštelanski, vilket helt enkelt lär betyda den 

röda druvan från Kaštela, en liten kuststad strax norr om Split. I 

trakten odlas även fler sorter som är släkt med zinfandel. En av 

de mest odlade, plavac mali, har visat sig ha zinfandel och dobričić, 

en annan lokal sort, som föräldrar. Sedermera har man 

faktiskt hittat ytterligare druvsorter på Balkan, vilka är identiska 

med zinfandel, nämligen pribidrag och tribidrag. Att zinfandels 

ursprung står att finna på Balkan står nu säkert, men man kan ju 

Zinfandel 

sida 32


undra hur den kom därifrån till USA. En trolig förklaring är att sorten ingick i den samling av 

druvsorter från det Österrikisk-Ungerska kejsardömet, i vilket det nuvarande Kroatien ingick, 

som fanns i en kejserlig plantskola i Wien på 1800-talet(?). Det är känt att sticklingar därifrån 

fördes till USA år 1829 och möjligen fanns det som skulle bli dagens zinfandel med bland dem. 

En annan möjlighet är att någon av de många kroater som emigrerade till Kalifornien hade med 

sig sticklingar i sitt bagage. 

Man kan tycka att det är lite märkligt att så mycket resurser läggs ned på att hitta zinfandels 

ursprung, men förutom den rena nyfikenheten på vad zinfandel egentligen är för druva och 

hur den kom till USA, finns det även ett annat argument. Av de flesta av de mer odlade druvsorterna 

har man identifierat olika typer, s.k. kloner. De har lite olika egenskaper och ger odlaren 

därför en möjlighet dels att välja den klon som trivs bäst i vingården och dels att välja att odla 

fler olika kloner och eventuellt därmed få ökad komplexitet på sitt vin. Av zinfandel, däremot, 

har man bara en enda klon och man hoppas därför att bland de nyfunna rankorna kunna odla 

upp nya kloner med lämpliga egenskaper. 

Till sist några uppgifter angående gouais blanc och andra av de druvsorter som anses vara 

bland de äldsta. Tyvärr har jag inte lyckats få bekräftade, men de är så pass intressanta att jag 

vill nämna dem här ändå. Hoppas bara att jag därmed inte gör mig skyldig till att skapa nya, 

felaktiga vinmyter(!) 

Gouais har befunnits vara en av föräldrarna till ytterligare ett antal druvsorter, förutom dem 

som är resultatet av korsning med pinot. Österrikiska forskare har funnit att den och sorten 

frankisch är förfäder till sorterna riesling, silvaner och elbling. Här rör det sig om osäkrare resultat, 

emedan det inte handlar om direkta avkommor utan släktskap med flera generationers avstånd. 

Frankisch tycks vara ett namn som allmänt gavs åt sorter som under Karl den stores tid 

fördes österut, men den sort som undersökts här är den som i Jura odlas under namnet savagnin 

blanc och som även anses vara identisk med sorten traminer, även den en av de äldsta sorterna. 

En annan undersökning har visat att även pinot och Syrah är släkt, med två stegs avstånd, 

vilket motsvarar halvsyskon eller farförälder-barnbarn relation. Den som, i likhet med mig, 

ibland råkar ta fel på pinot noir och syrah i en blindprovning, kan därför kanske ursäkta sig genom 

att hänvisa till de två sorternas nära släktskap. Det är ju heller inte så förvånande att man, 

om man går tillbaka och undersöker släktskapen mellan druvsorter vilka har funnits i odling sedan 

länge, finner att flera av dem är släkt på något sätt. Precis hur det gick till när människan 

började odla och välja ut särskilda druvsorter, vet man inte riktigt, men det kan inte ha varit så 

många olika sorter i odling i början, vilka sedan har gett upphov till de mer än tusentalet olika 

sorter som odlas idag. Drömmen vore naturligtvis att så småningom finna de ursprungliga ”urdruvorna”, 

men så långt kan vi nog ändå knappast hoppas, eller tro, att vetenskapen ska kunna 

nå. 

Fakta Sammanfattat: 

Cabernet franc x sauvignon blanc = cabernet sauvignon 

Pinot x gouais blanc = 

chardonnay 

melon 

gamay 

auxerrois 

aligoté 

... 

Dureza x mondeuse blanche = syrah 

Riesling x madeleine royal = müller-thurgau 

Zinfandel = primitivo = crljenak = pribidrag = tribidrag 

Crljenak(zinfandel) x dobričić = plavac Mali 

Traminer x östereichisch weiss = silvaner 

Syrah x peloursin = Petite sirah = durif (oftast) 

Sangiovese = ciliegiolo x calabrese di montenuovo 

sida 33


Ibland i bantuland 

Det finns tillfällen i livet då man bara hör sin egen puls. 

Allt runtomkring bleknar, krymper, glider ur fokus och man 

ser bara det precis framför nyllet samtidigt som man bara hör 

sin egen puls. 

Jag och C klättrade upp på Cerro Chirripo för några år sedan. 

Efter åtta timmar med full-packning uppför 3800möh 

såg jag bara mina egna fötter och hörde bara min egen 

smattrande puls i örat. Alla surrande insekter och kvittrande 

fåglar bleknade och försvann i ett malande ansträngande, 

men meditativt, dunkande. 

På armslängds avstånd från en haj, stor som en mindre 

buss, på 25 meters djup hör man också bara sin egen adrenalinstinna 

puls, och man ser bara tänder. Det är ett primitivt 

tillstånd man nästan aldrig uppnår i det dagliga lunket, något 

jag saknar i vardagslivet, men på något besynnerligt sätt går 

det att uppnå utan att fjanta ur på hög höjd eller i djupa vatten. 

När Per Jonsson bjöd på La Tâche 1978 tystnade till och 

med änglarna, och jag hörde bara min egen puls, ett knastrande 

malande i innerörat samtidigt som alla hjärnans sensorer 

går på högvarv. När man efteråt kvicknar till infinner sig 

ett lugn och en len lycka i hela kroppen, som om man gjort 

något riktigt bra, fast man bara druckit lite vin... 

När C och jag hamnade på grillfest hos Iban (huvudjägare 

på Boreno) nyligen tändes något ännu mer primitivt i centrala 

hjärnan. Nyslaktat vildsvin (skalle endast, resten säljs, man 

har inte råd att äta hela djuret) grillat över öppen eld, serverat 

inte helt genomstekt med färsk chili och salt väcker en 

mycket basal reaktion. Det är gott på ett fysiskt sätt. Man 

slappnar av, känner sig trygg och hör bara sin egen puls innan 

hungern är stillad (och risvinet börjar verka). 

Den sensoriska ur-stimulans vi alltför ofta saknar i det 

dagliga livet kan ibland hittas när man äter och dricker riktigt 

gott. Det talas i föreningen ibland om viner som “gör en 

glad”, viner som får en att dra på smilbanden. Någonstans 

bland de lägre funktionerna stimuleras något djuriskt och gott 

av riktigt högklassiga 

viner, 

något som annars 

bara berörs av 

onormala situationer. 

Jag tror 

forts. från första sidan 

och Italien) med liknande resultat. 

Allt är förbannat gott och 

snyggt, men helt uniformt i de 

stora dragen, stor skillnad i detaljerna. 

Vinerna är till och med 

personliga, men oplacerbara. Är 

detta ett problem? 

Jag tycket det. Viner skall 

vara personliga och uttrycka terroir 

(vad nu det egentligen är). 

Betalar jag 300:- eller mer för en 

flaska måste det liksom spela på 

alla strängarna. Personlighet, 

kvalitet och härkomst måste vara 

på plats. Man kan skylla problemet 

på Parker/USA/CIA/Illuminati, 

välj något, men det egentliga 

problemet är vi (jag) som konsumenter. 

Vi köper eländet, och 

vi gillar det. Jag tycker många av 

dessa viner är underbara och 

fungerar, men en gnagande känsla 

av leda börjar göra sig påmind. 

Räddningen finns vid horisonten 

dock. Men den här gången 

verkar förändringen komma från 

industrin självt. Parkeriseringsprocessen 

tycks ha vänts. Organisationer 

främjande terroir 

grundas överallt, från Barossa till 

St.Emilion, och försöker förändra 

konsumenternas köpmönster. 

Producenter med framsynthet 

inser att uniforma kopior är lätt 

utbytbara i en aggressiv konkurrenssituation, 

den enda icke kopierbara 

egenskapen är just ‘terroir’. 

Kunden har inte alltid rätt... 

-Erik Heimdahl, Redaktören 

det är lika viktigt att dricka riktigt bra vin som att 

rädda sig från lejon. Det liksom främjar livsviljan, 

kittlar själen att skratta, gör livet längre och städar 

ur alla onda tankar. I vårt moderna ombonade samhälle 

finns det inte längre utrymme för massiv sensorisk 

stimulans, om man inte slurpar obsceno-dyr 

bourgogne eller knaprar grillat skäggsvin med chili 

eller springer från en flock hyenor. 

Iban verkade ha det ganska bra där i bantuland… 

Redaktören (och två kockar som onyktra sköt blåsrör) 

sida 34

AuZine #4, april 2008

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?