Läs hela texten - Ur svenska hjärtans djup

Lucia av Dag Thelander
(Ur Tolv historier)
Vem som kom på att dom skulle lussa för Märta var det ingen som kunde komma ihåg. Idén
var så bra att alla tyckte att just dom redan hade tänkt på det. Märta var deras favoritlärare.
Hon undervisade i historia och religion och dom älskade henne på ett sätt som bara en klass
artonåringar kan älska en 60-årig kvinna som är rolig och elak och tar deras tankar på allvar.
Dessutom visste dom att hon inte hade nån familj, och att det därför förmodligen sällan var
nån som lussade för henne. Dom träffades halv sju på luciamorgonen i hennes port. Dom hade
inte fuskat med rekvisitan. Alla hade särkar och levande ljus, och någon hade tagit med
pepparkakor, lussekatter och kaffe i en termos. ”Tänk så förvånad hon kommer bli” sa dom
till varandra. ”Och så glad!”
Tyvärr slog den förutsägelsen bara in till hälften. Hon blev verkligen mycket förvånad, när
hon till slut efter tio påringningar öppnade dörren och fick syn på dom. Men hon blev inte alls
glad. Först ville hon veta hur dom fått tag i hennes adress, och när dom sa att dom fått den
från expeditionen eftersom hon inte stod med i skolkatalogen så ville hon veta om dom
möjligtvis inte hade bildat sig några teorier kring VARFÖR hon inte stod med i
skolkatalogen, kanske just för att hon ville freda sitt privatliv från den här sortens attacker?
Och innan nån förstått att det inte bara var ett mycket typiskt skämt så slog hon igen dörren.
Tysta och skamsna gick dom tillbaka ner för trapporna, och i snöslasket utanför skildes dom,
och var och en gick hem till sitt.
Alla utom Lisa. Lisa hade fyra äldre bröder och ett jävla humör, och innan hon hunnit femtio
meter var hon så förbannad att hon vände och gick tillbaka samma väg. Hon lutade sig mot
dörrklockan tills Märta öppnade en andra gång.
”Säg förlåt!” ”Ska jag säga förlåt för att ni kommer och skränar i mitt trapphus halv sju på
morgonen?” ”Säg förlåt, du sabbade ju allt!” ”Nu ska du få lära dig nånting. Vissa människor,
däribland jag, tycker inte om att behöva improvisera. Dom tycker inte om att man driver med
dom, att man drar undan mattan under deras fötter. Dom uppfattar det som ett övergrepp.
Dom blir ställda och kan inte spela med. Och att utnyttja det är väldigt oschysst.”

”Men herregud” sa Lisa ”tror du vi kom hit för att dra undan mattan under dina fötter? Tror
du vi kom hit för att driva med dig? Vi tänkte att du skulle bli glad. Vi gjorde det bara för att
vi gillar dig så mycket.”
Märta granskade henne med en blick hon annars reserverade för dåligt notbelagda uppsatser.
Men ju strängare hon tittade på den ledsna artonåringen utanför hennes dörr, desto mer såg
hon Lisa talade sanning. Till slut sa hon ” Det ser kallt ut det där. Kom in en stund om du vill,
jag har just satt på kaffe.”
På religionen efter lunch bjöd Märta på läskiga tyska julkakor från Lidl. Och när alla försett
sig började hon framme vid tavlan: ”Idag var det tänkt att vi skulle prata om gnosticismen, en
förkristen religiös riktning som bland annat menar att det är våra egna hjärtans ofullkomlighet
som hindrar oss från att förnimma paradiset. Men jag tror visst att vi klarade av den lektionen
redan i morse. Så jag tänkte att jag i stället skulle berätta om massakern i Jeriko.”