You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Den främmande.<br />
Monolog av Clara Diesen<br />
--------------------------------------------------------------------------------------------------<br />
A,<br />
jag skriver till dig nu, nej, säger till dig nu:<br />
allt<br />
säger dig allt<br />
så som jag snart ska säga det,<br />
nej inte så<br />
jag säger dig det så som jag hör det<br />
i mitt huvud varje kväll<br />
varje vaken stund, a<br />
lilla a<br />
jag kallade dig lilla a<br />
jag kallar dig nu<br />
lilla a<br />
talar med dig brinnande, brinnande<br />
men med omvänd låga<br />
inte uppflammande<br />
utan slocknande<br />
endast detta:<br />
slocknande och hur glöden äts upp av aska, grå aska<br />
lilla a, min syster, mitt liv, min lillasyster<br />
jag minns dig när du kom<br />
om hösten<br />
eller - det minns jag inte,<br />
men jag har fått det berättat och bekräftat sen<br />
jo<br />
du kom om hösten<br />
jag hade varit ensambarn så länge<br />
det var ovant<br />
det var sensationellt att du kom<br />
att du kom med allt detta liv<br />
detta liv du förde med dig som spillde över överallt<br />
det var ovant men jag ville dig<br />
jag ville ha en syster<br />
och så fick jag det<br />
du var redan klar, avklarnad<br />
du var ingen liten baby när du kom<br />
utan nästan ett år<br />
och du vilade ditt huvud mot vår mors axel<br />
men din blick var avvaktande
det är som om jag kan minnas din blick, nu, helt tydligt<br />
men jag tror att det kanske är en efterkonstruktion;<br />
den första blicken, den misstänksamma..<br />
och jag log mot dig!<br />
men sen, å sen<br />
dina blåa ögon som vatten glittrar<br />
och kom du inte simmande mot oss alla?<br />
var vi alla så ensamma innan?<br />
jo, så var det - vår ensamma familj<br />
och du kom och förde vatten med dig som till en öken<br />
för all din ömhet var som klart kallt vatten att dricka när man är törstig<br />
och ditt skratt var som papperskonfetti du kastat i kaskader<br />
över trapporna<br />
i korridorerna<br />
konfetti över de tunga draperierna<br />
heltäckningsmattorna<br />
salarna<br />
ditt skratt<br />
din tillit var en <strong>djup</strong> skål av guld<br />
med rosenblad flytande på ytan av vatten som svalkade<br />
ömma värkande händer<br />
händer som värkt av saknad<br />
det kände vi alla,<br />
vår mor, vår far, vårt hembiträde, gårdskarlen, chauffören och Nanna<br />
alla :<br />
händer som värkt av saknad<br />
efter att hålla din hand i deras<br />
och jag minns hur det var att hålla din hand inuti min min min<br />
hand<br />
hur liten den var och hur den rymdes<br />
fastän jag själv var ännu liten<br />
ett större barn, din bror<br />
och hur det kunde göra mig euforisk av att det var mig du var närmast!<br />
att det var mig du allra helst gick till mötes<br />
en sådan nåd, ynnest – men alla tycktes vi utvalda<br />
hur mamma, vår maman, vår madre<br />
hon tycktes få en mjuk blick igen och det var äntligen<br />
och hur pappa, generalen, tycktes lättare till sinnes en fågel han låtsades sitta på sitt<br />
finger<br />
som flög<br />
på låtsas<br />
ditt skratt, lilla a, Alicia, min Alice
min syster<br />
det var du som hade blåa ögon, inte vi<br />
hur kan det komma sig? men jag vågade aldrig fråga igen<br />
inte efter den första gången jag undrade<br />
*<br />
nu vet vi<br />
hur kunde han veta<br />
vår far<br />
vår pappa, papa, padre, il babbo, vår kära<br />
att arkiven skulle komma att öppnas en dag?<br />
och en dag skulle ditt riktiga namn uppenbaras för dig<br />
ditt namn, ditt namn<br />
du som alltid känt att jo, du var annorlunda<br />
någonting som skilde, mer än dina blågröna ögon<br />
då <strong>hela</strong> familjen, ja, <strong>hela</strong> släkten hade bruna<br />
men du älskade oss<br />
då<br />
du älskade<br />
för att du inte visste-<br />
arkiven skulle öppnas och i dem lyste<br />
vår far generalens silverstjärna<br />
han var inte den ende<br />
men han var en av dem<br />
ditt riktiga namn<br />
var ett annat<br />
och när det blev uppenbarat fängelserna öppnades arkiven öppnades<br />
då var du en av dem som ville veta<br />
för sådan var du<br />
det klara kalla vattnet och en som drog bort gardiner<br />
för att ljuset skulle komma in<br />
och generalen var en bruten man<br />
kanske hade han alltid velat<br />
säga<br />
dagen för kuppen<br />
drog han och soldaterna ut dina föräldrar i håret, i armarna<br />
dina bröder<br />
dina riktiga bröder släpades ut<br />
och dödades framför din mors ögon<br />
och du var ett spädbarn
och där din mor just suttit<br />
och ammat dig med en koncentration som liknar en blommas,<br />
en solros när den dricker: omedveten men fullt närvarande<br />
så bröts tystanden<br />
av skrik<br />
jord<br />
mjölk<br />
blod<br />
Alicia<br />
bakom dig ser jag ett annat du<br />
en dubbelexponering, som ditt andra namn<br />
ditt verkliga jag<br />
ditt ursprung är<br />
den trädgården<br />
och solrosorna<br />
och hur det banala<br />
i en stickad bebismössa som ramlat på marken<br />
i relief till våldet<br />
hur ett sådant ting inte längre äger någon banalitet, inte sant?<br />
det är ett föremål<br />
outhärdligt<br />
ett koncentrat av människans all förväntan<br />
och all förtvivlan<br />
det var din lilla mössa<br />
som föll ur din mors hand<br />
när de tog dig ur hennes armar<br />
bröt hennes armar för att bryta dig ur hennes armar<br />
lilla du<br />
lilla syster<br />
tystnaden<br />
dina föräldrar torterades<br />
medan du fick en ny famn<br />
en axel att vila mot<br />
du fick en familj som slukade dig<br />
i kärlek och glömska<br />
dina föräldrar bakbands och fick ögonbindlar<br />
och slängdes levande i havet från ett flygplan<br />
din bild var i din mors huvud omgiven av ljus<br />
bländad av hur dörren öppnas-<br />
du vars tillit var som en <strong>djup</strong> skål av guld
som slets ur din mors famn<br />
och gavs till en annan mor gavs<br />
till dina föräldrars mördare<br />
i arkiven står det att de inte visste<br />
men de visste<br />
de rättfärdigade det, vid gud, men hur?<br />
Alicia, Alice, lilla a<br />
min syster,<br />
din rygg<br />
.. är vad jag ser nu<br />
du har vänt dig om och jag ser dig gå<br />
det var inte möjligt:<br />
med ett hjärta som ditt<br />
det var du som var den främmande<br />
den älskade främmande<br />
och du lägger din hand i min-
Change language