Dubbelt upp_inlaga.indd - Sten Falk

Var det någonstans den behövdes, så var det i denna rövarkula.
John-Erik Silver var inte svår att känna igen, hans huvud stack upp
som ett fyrtorn över alla de andra gästernas oborstade skallar. Falk
gick lugnt fram till bordet där Silver satt och spelade tärning med Vera
Vamp och Lasse Dynamit.
– Jag tror vi har fått löss i lokalen, muttrade Lasse Dynamit och
reste sig från stolen.
– En råtta i regnrock, väste Vera vasst och stirrade på detektiven
med två mörkgröna ögon.
– Den här stan är inte stor nog för oss båda, sa Falk och ställde sig
mot väggen. Vänd dom aldrig ryggen, tänkte han och plockade diskret
fram sin revolver, så att de andra kring bordet kunde se den.
– Nu sätter vi oss, stilla och försiktigt, sa Falk med stål i rösten.
Lasse Dynamit morrade mellan tänderna, men satte sig i alla fall.
– Så du är ute igen, Lasse liten? Detektiven log vänligt mot Lasse
Dynamit men gangsterkungen log inte tillbaka.
De tre hade spelat tärning om pengar, och sedlarna låg i en hög på
bordet. Försiktigt lyfte Falk upp en sedel. Den luktade mögel.
– Hassan! Ring efter polisen! Vi har en dubbelrånare här!
Det hördes ett distinkt buller, och på en knapp minut hade nästan
alla Nappflaskans gäster lämnat lokalen. Det berodde på att polisen inte
var särskilt populär på den krogen. Den enda som satt kvar var John-
Erik Silver, och det berodde på att han hade Falks tjänsterevolver tre
centimeter från naveln.
– Vad har du i fickorna, Silver? Bäst att plocka fram det! Ser bättre
ut när polisen kommer, sa detektiven och petade försiktigt i rånarens
mage med revolverpipan.
Tigande lade Silver upp näve efter näve med mögliga och fuktiga
sedlar på bordet. Högen av papperspengar spred en odör av förruttnelse
omkring sig.
15
Dubbelt upp_inlaga.indd 15 05-07-11 15.15.57