Dubbelt upp_inlaga.indd - Sten Falk

vass kniv. Stoppningen var utriven och låg spridd i stora tussar bland
allt annat skräp. Kanske hade det funnits något gömt inuti? Något som
en tjuv varit ute efter? Detektiven stack in handen i revan och fick tag i
ett litet hopknycklat papper. Han vecklade försiktigt upp den lilla pappersbollen
och studerade noga det han hittat genom förstoringsglaset.
– Var det inte det jag trodde, muttrade han bistert.
Avdelning åtta på Centrallasarettet var ganska tom, höstinfluensan var
över och vårförkylningarna hade ännu inte satt in på allvar. Därför
hade Filip Collin fått ett enkelrum. När Sten Falk kom in låg han där
och såg ynklig ut. På bordet bredvid honom fanns en tallrik som bar
spår av havregrynsgröt.
– Hur står det till? Falk räckte över en liten påse ”Kungen av Danmarks
bröstkarameller”.
– Tackar som frågar, sa Filip Collin och flinade. Galopperande
hjärtsvikt och undernäring. Men jag blir bra om jag får vila lite, och
äta ordentligt med gröt. Fast pengarna kommer ju inte tillbaka.
– Jag vet att du har blivit bestulen, men kan du säga precis vad som
har hänt?
Den gamle mannen sneglade ängsligt mot dörren. Falk stängde den,
så att ingen kunde tjuvlyssna.
– Jag var cowboy i Amerika, you know, sa Collin och berättade att
han hade levt på att sälja skrot och lump ända sen återkomsten från det
stora landet i väster. Det blev sånt som jag hittade och sålde, kläder,
möbler, lite av varje. Och jag tjänade en del pengar. Vet du var jag
gömde dom?
Detektiven skakade på huvudet.
– I madrassen, väste den gamle mannen och tog ett förvånansvärt
kraftigt grepp om Falks kavajslag. Jag har hållit på i över trettio år. Det
var över en miljon kronor!
9
Dubbelt upp_inlaga.indd 9 05-07-11 15.15.56