Bland minoritetsfolk och rhododendron i Yunnans berg

Kort om Yunnans minoritetsfolk
Den västra delen av Yunnan är känd och välbesökt
av både utländska och kinesiska turister.
En klar favorit i denna del av Kina är naturligtvis
staden Lijang (på listan över världsarv) med
sina tätt placerade trähus i klassikt kinesiskt
stil utsmyckade med uppåtböjda utstickande
”flöjlar” för att avvärja angrepp av drakar. Varje
folkslag har sin speciella utsmyckning på de
utskjutande takändarna. På detta sätt kan man
identifiera vilken minoritet som bor där. I de
område vi besökte bodde bl.a. minoritetsfolken
Naxi, och Lisu, vilket märktes på kvinnornas
kulörta folkdräkter och vackra huvudbonader .
Varje minoritet (26 olika) talar sitt eget språk/
dialekt. För vår del innebar det att vår kinesiska
guide fick vända sig till de sherpas (bärare) som
kunde tolka mellan huvudspråket mandarin
och de lokala språken. Det var ur Lisu-folket
som vi rekryterade våra första sherpas (17 män
och 3 kvinnor) med uppgiften att bära den
tyngre delen av utrustning genom bergsmassiven.
Bild 2: Lisukvinnor säljer träkol på marknaden i Deqin
Jordmånen i Yunnan
Jordskiktet i denna del av Yunnan är av varierande
karaktär. I de fuktiga dalgångarna finns
ett väl tilltaget humuslager medan markskitet i
bergen mest består av grus, sandig lera och rester
av eroderade klippblock. Eftersom de flesta
områden är rika på växter förväntar man sig att
stöta på mullrik jord och god förna, men icke.
Markskitet är ytterst magert särskilt på hög
höjd men innehåller å andra sidan många nyttiga
näringsämnen och mineraler. Det är för mig
en gåta hur rododendron både kan överleva och
trivas utan den nödvändiga torven? Vår teori är
att det året om råder god tillgång på både fukt
och smältvatten och att bristen på humus kompenseras
av god tillgång på olika mineraler.
Vandring i dagsetapper
Expeditionen tog inalles 18 dagar och vi tillryggalade
sammanlagt ca 100 km från start till
mål och såg ett 60-tal rododendronarter och
naturhybrider och en mängd surjordsväxter
och vackra träd som exempelvis kopparbjörken
Betula albosinensis och Abies delavayi. Merparten
av det material vi sökte växte på mellan
1 500–4 600 m höjd. För att ta oss fram gick vi
till fots och använde oss av mulor på lägre höjd
och sherpas för att kunna passerade över de snöklädda
bergspassen på över 4 000 meters höjd.
På hög höjd kunde inte de tungt lastade mulorna
ta sig fram utan skulle ha sjunkit igenom
den porösa snön.
Efter varje dagsetapp bland bergen slog vi upp
våra tält i någon av floddalarna. I baslägret wokade
våra kinesiska kockar olika delikata grön-
saks- och kötträtter över öppna stockeldar (rå
ved!!). Våra middagar avslutades alltid med en
examinationsrunda där vi i ljuset av våra pannlampor
undersökte och identifierade dagens
skörd av rododendron och andra växter. Här
ställdes våra kunskaper på hårda prov. Att identifiera
rododendronarter ”invivo” är en större
utmaning än att göra det i en svensk trädgård,
särskilt om man (vilket vi gjorde) ofta stötte på
naturhybrider med flera arter inkorsade i var-
X
X
andra, kanske under flera generationer! Varje
planthunter råkar ut för detta när man letar
efter ”rena arter” i naturen. Oftast ser man art
× art i övergången mellan olika växtområden.
Ett klassiskt exempel på detta var bergsområden
med primärhybrider mellan R. roxieanum och
R. proteoides och vise versa. Här hittade vi intermediära
primärhybrider i olika valörer.
Över Mekongfloden
Den första sträckan var inte farbar ens med
jeepar (vägarna var ibland bortspolad av smältvatten,
jordskred och kraftverksdammar) Vi
1. Guidi Lake med Rhododendron
campylocarpum aff.
2. Katolsk kyrka i Tibet.
3. Rhododendron decorum
3