Bland minoritetsfolk och rhododendron i Yunnans berg

More documents

Recommendations

Info

X X fuktigt område med blandad vegetation fann vi en jordorkidé Calanthe tricarinata i full blom. Blomman var tvåfärgad i gult och mättad rött. Exemplaret växte i en fuktig sluttning bland multnade växtdelar, inte alls så stenigt underlag som vi senare skulle stöta på högre altituder. Bild Calanthe tricarinata Längs vägen fann vi flera storbladiga magnifika rododendronarter som R. sinogrande, R. egdeworthy och senare R. arizelum. Ytterligare en bit upp växte stora bestånd av R. dichroathum med sina exotiska orangeröda blommor. Till vår stora förvåning hade bladen svarta (!) indumenterade undersidor, vilket gav upphov till livliga diskussioner i gruppen. Bild dichroathum Vad var detta? Hade vi hittat en ny och okänd art? Frågorna hopade sig. Det visade sig senare vara ett svampangrepp (!) som gav den svarta bladundersidan. Stor besvikelse i gruppen, när vi tillslut insåg detta! Guadidi Lake På eftermiddagen nådde vi fram till och slog upp vårt läger invid Guadidi Lake. Vi fick nu tillfälle att i lugn och ro genomsöka mer intressant växtmaterial och hittade både den gul- X X blommande diskreta R. campylocarpum: Arten ingår campylocarpum-sektionen. Vi tror dock att just dessa bestånd var naturhybrider mellan campylocarpum och R. stewartianum. Exemplaren var lite för mörkgula för att komma från en ”ren” campylocarpum. Kanske en ”ny art”. Vem vet? Dagen därpå hade det ihållande regnet upphört och vi kunde utforska terrängen utan att bli genomblöta. Regn var annars ett återkommande problem under expeditionen. Kombinationen av ymnig svettande och idogt regnande gjorde kläder och utrustning genomsura. Denna dag visade sig vädret från den soliga sidan. Vi hade dessutom turen att hamna i ett mycket artrikt område. Merparten av alla rododendron mellan sjöarna växte i näst intill ogenomträngliga bestånd som man fick pressa sig igenom med full kraft för att ta sig fram. Här upptäckte en av expeditionens medlemmar norrmannen Jan Rune turligt R. roxieanum som växte på en utskjutande klippa omgiven av bambusnår. Dessa exemplar hade en för arten avvikande mörkt rosaröd blomma. Den diskussion som följde illustrerar hur svårt det kan vara att artbestämma en rododendron ”invivo” dvs. ute i naturen. Den aktuella plan- 7. Meconopsis pseudointegrifolia 8. Rhododendron roxieanum dark pink form(jRH) 9. Rhododendron fictolacteum 10. Rhododendron stewartianum 5
6 11. Rhododendron mekongense 12. Rhododendron sanguineum haemaleum 13. Fält med primulor 14. Rhododendron forresti repens X X X X tan var ca 1,5 meter med grova stammar och grenar, vilket indikerar hög ålder. Men ”rödgivaren” den art som hade korsat sig med den normalt sett vitblommiga R. roxieanum såg vi inte till… Kanske var denna ovanliga mörkrosa form en reminiscens – en udda överlevare som behållit sin rosa färg när alla andra R. roxieanum ”i tidernas gryning” bestämde sig för att gå över i vit blomning. Alternativt har den ”rödgivande” arten dött ut i området? Vi var nu nära Lake Guadidi och blev tidigt varnade av våra bärare: ”tala tyst så att ni inte väcker anden i sjön”. Vi lydde deras uppmaning – för vem vill stöta ihop med en ond ande mitt i ödemarken? Och vilket försäkringsbolag skulle vara villigt att ta på sig den kostnaden? För att inte tala om den höga självrisken! I området vid sjöarna såg vi ofta knotiga, rangliga, förvridna buskar som klamrade sig fast vid ett bräckligt underlag i kamp om ”lebensraum” med mängder av andra växter – en sorts ”survival of the fittest”. I våra trädgårdar lever rododendron ett bekvämt tillbakalutat liv som solitärer med gott om utrymme och gynnsamma förhållanden utan konkurrens, vilket ger välväxta förgrenade buskar utan ”knotigheter”. Mot nya höjder Färden gick längs smala snöklädda stigar uppför bergsidorna och vi passerade över det mäktiga Paidi Pass 4 200 m. För att nå upp till toppen måste vi gå på skrå och sparka in gropar i snön för att få fotfäste. Den branta stigningen tog tid och innebar en prövning av kondition, kurage och ork. I den tunna luften var det viktigt att gå i takt, ta ett djupt andetag och vara noga med var man satte ner fötterna: Våra ”shock sticks” gjorde att vi fick bättre fäste utmed branterna. Vi väntade nu spänt på att hitta fler rododendron närmare toppen och fick snart lön för mödan när vi för första gången stötte på R. roxieanum – en av många praktfulla arter i taliense-gruppen. Vi var nu uppe på 4 200 m, där de härdiga arterna trivs och kom mitt i snösmältningstiden precis när de små lepidota rododendronarterna och primulorna började leta sig upp genom snötäcket. Både kända och för oss okända arter växte på klippavsatserna. På väg ner såg vi hela bestånd av både den rödblommande R. sanguineum ssp. sanguineum och den utsökta svartröda R. sanguineum ssp. haemaleum, men också den för mig nya bekantskapen R. mekongense med sin läckert gul-rödtonade blomma. Oftast växte de i täta snår som kunde omfatta flera hundra kvadratmeter. Här kan man verkligen tala om att naturens slösar med all sin prakt. Cika Pass och över Beima Shan Vi har nu vandrat ca 10 dagar och bröt upp från
Page 1 and 2: 2 Rododendronentusiasten Bengt Carl
Page 3: 4 4. Arisaema 5. Artikelförfattare

Bland minoritetsfolk och rhododendron i Yunnans berg

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?