Bland minoritetsfolk och rhododendron i Yunnans berg

2
Rododendronentusiasten
Bengt Carlsson berättar om
intrycken, utmaningarna och
framförallt glädjen i mötet
med rododendronklädda
bergssluttningar i Kina 2010.
Bengt Carlsson
text och foto
Bland etniska minoriteter och
rododendron i Yunnans berg
I juni 2010 genomförde en grupp botaniskt
intresserade skandinaver (tre danskar, två
norrmän och undertecknad) en expedition i
bergsmassiven i västra Yunnan mot gränsen till
Tibet. Färden gick genom bergkedjorna över
Biluoxueshan som sammanbinder Mekong-
och Salweenfloderna. Det blev en spännande
trekkingtur som började i floddalarna och som
gick upp till de högre belägna bergspassen. Inte
sällan innebar det vandring ar på smala bergsstigar
och bestigning av snökladda bergstoppar
på över 4 000 m höjd. Väl däruppe väntade hela
berg klädda av och rododendronarter olika surjordsväxter.
Områdena bjöd på fantastiska vyer
och en växtrikedom som saknar motstycke!!
Delvis okända områden
Avsikten med expeditionen var att utforska den
rika flora av växter som förekommer i en nämnda
bergsområdena i Yunnan. Man uppskattar
att det finns sammanlagt 15 000 olika botaniska
arter i Yunnan som helhet. Man räknar med
att det finns ca 200 olika rododendronarter,
90 primulasorter och en mängd olika Corydalis
(nunneört).
För att göra saken ännu svårare (och intressantare)
valde vi att vandra till fots genom områden
X
som bara delvis var utforskade. Den kände
planthuntern Joseph Rock kartlade visserligen
en del av områdena under sina närmare trettio
år i provinsen, men vår rutinerade danske expeditionsledare
Bent Ernebjerg hade gjort noggranna
efterforskningar i förväg och kommit
fram till att det fortfarande fanns vita fläckar
på den botaniska kartan väl värda att utforska.
Därför kunde vi förlägga vår expedition till
”nya” och för västerländska botanister delvis
okända bergsområden? Detta är bl.a. detta som
expeditionen kom att handla om.
Det är naturligtvis omöjligt (inte minst av
utrymmesskäl) att berätta om alla äventyr som
man är med om under en 18 dagars lång expedition
i bergen, därför har jag valt ut ”highlights”
dvs människor vi mött, landskapsbilder och
växter som jag särskilt kommer ihåg och som
satt bestående spår i minnet. Själv var jag nybörjare
men de danskar och norrmän som deltog i
expeditionen var mer rutinerade ”trekkers” med
ett antal botaniska expeditioner bakom sig. Alla
visste inledningsvis att vi hade en strapatsfylld
sträcka framför oss men vi kunde inte riktigt föreställa
oss vilka utmaningar som väntade uppe
bland bergen.

Kort om Yunnans minoritetsfolk
Den västra delen av Yunnan är känd och välbesökt
av både utländska och kinesiska turister.
En klar favorit i denna del av Kina är naturligtvis
staden Lijang (på listan över världsarv) med
sina tätt placerade trähus i klassikt kinesiskt
stil utsmyckade med uppåtböjda utstickande
”flöjlar” för att avvärja angrepp av drakar. Varje
folkslag har sin speciella utsmyckning på de
utskjutande takändarna. På detta sätt kan man
identifiera vilken minoritet som bor där. I de
område vi besökte bodde bl.a. minoritetsfolken
Naxi, och Lisu, vilket märktes på kvinnornas
kulörta folkdräkter och vackra huvudbonader .
Varje minoritet (26 olika) talar sitt eget språk/
dialekt. För vår del innebar det att vår kinesiska
guide fick vända sig till de sherpas (bärare) som
kunde tolka mellan huvudspråket mandarin
och de lokala språken. Det var ur Lisu-folket
som vi rekryterade våra första sherpas (17 män
och 3 kvinnor) med uppgiften att bära den
tyngre delen av utrustning genom bergsmassiven.
Bild 2: Lisukvinnor säljer träkol på marknaden i Deqin
Jordmånen i Yunnan
Jordskiktet i denna del av Yunnan är av varierande
karaktär. I de fuktiga dalgångarna finns
ett väl tilltaget humuslager medan markskitet i
bergen mest består av grus, sandig lera och rester
av eroderade klippblock. Eftersom de flesta
områden är rika på växter förväntar man sig att
stöta på mullrik jord och god förna, men icke.
Markskitet är ytterst magert särskilt på hög
höjd men innehåller å andra sidan många nyttiga
näringsämnen och mineraler. Det är för mig
en gåta hur rododendron både kan överleva och
trivas utan den nödvändiga torven? Vår teori är
att det året om råder god tillgång på både fukt
och smältvatten och att bristen på humus kompenseras
av god tillgång på olika mineraler.
Vandring i dagsetapper
Expeditionen tog inalles 18 dagar och vi tillryggalade
sammanlagt ca 100 km från start till
mål och såg ett 60-tal rododendronarter och
naturhybrider och en mängd surjordsväxter
och vackra träd som exempelvis kopparbjörken
Betula albosinensis och Abies delavayi. Merparten
av det material vi sökte växte på mellan
1 500–4 600 m höjd. För att ta oss fram gick vi
till fots och använde oss av mulor på lägre höjd
och sherpas för att kunna passerade över de snöklädda
bergspassen på över 4 000 meters höjd.
På hög höjd kunde inte de tungt lastade mulorna
ta sig fram utan skulle ha sjunkit igenom
den porösa snön.
Efter varje dagsetapp bland bergen slog vi upp
våra tält i någon av floddalarna. I baslägret wokade
våra kinesiska kockar olika delikata grön-
saks- och kötträtter över öppna stockeldar (rå
ved!!). Våra middagar avslutades alltid med en
examinationsrunda där vi i ljuset av våra pannlampor
undersökte och identifierade dagens
skörd av rododendron och andra växter. Här
ställdes våra kunskaper på hårda prov. Att identifiera
rododendronarter ”invivo” är en större
utmaning än att göra det i en svensk trädgård,
särskilt om man (vilket vi gjorde) ofta stötte på
naturhybrider med flera arter inkorsade i var-
X
X
andra, kanske under flera generationer! Varje
planthunter råkar ut för detta när man letar
efter ”rena arter” i naturen. Oftast ser man art
× art i övergången mellan olika växtområden.
Ett klassiskt exempel på detta var bergsområden
med primärhybrider mellan R. roxieanum och
R. proteoides och vise versa. Här hittade vi intermediära
primärhybrider i olika valörer.
Över Mekongfloden
Den första sträckan var inte farbar ens med
jeepar (vägarna var ibland bortspolad av smältvatten,
jordskred och kraftverksdammar) Vi
1. Guidi Lake med Rhododendron
campylocarpum aff.
2. Katolsk kyrka i Tibet.
3. Rhododendron decorum
3

4
4. Arisaema
5. Artikelförfattaren med den
storbladiga Rhododendron rotschildii.
6. Kvinna ur Lisufolket med
Rhododendron agapetum.
X
X
X
fick därför gå första dagsetappen till fots för att
nå vår första anhalt före solnedgången, bergsbyn
Laowo. Det var en varm och solig dag och
vi färdades i det torra landskapet längs dalens
nordsida. I takt med stigningen uppåt blev
klimatet svalare och vandringen angenämare.
På ca 2 000 meters höjd stötte vi på den första
arten. R. decorum, en av de vanligast förekommande
rododendronarterna i denna del av Yunnan.
När vi besökte området i början på juni
stod R. decorum i full blom.
R. decorum visade sig vara en ytterst variabel
art som gärna korsar sig med andra arter . Vi
noterade också att blomfärgen var mycket varierande;
vit, vit-grön eller med vit-rosa toning.
R. decorum kom sedan att följa oss från låg höjd
upp till 3 500 meter. I samma område såg vi exemplar
av både R. arboreum ssp. delavayi och R.
rupicola ssp. rupicola. Två arter som trivdes i det
relativt milda klimatet. R. arboreum är en storväxt
trädbildande art med blommor i en djupt
mättad röd färg och moderplanta till många av
de ”tidiga” röda hybriderna. R. rupicola däremot
en lågväxt lepidot rododendron i en vacker
rödlila färg med utsvängda ståndare och en liten
fläck i svalget.
I bergsbyn Laowo
Den lilla bergsbyn Laowo ligger på en klipphylla
på 2 500 meters höjd. Här bor minoritetsfolket
Lisu i enkla trähus. Byborna livnär sig på att
odla grönsaker och andra grödor på de branta
bergsluttningarna (ibland 45 graders lutning).
Ett oerhört slitsamt göra, där det mesta måste
skötas med enkla handredskap. Mulor göre sig
icke besvär eftersom åkertegarnas sluttar alltför
brant och ger inget ger det rätta fästet för de
annars så viga och stryktåliga mulorna. I denna
sista utpost Laowo rekryterade vi 20 bärare,
både män och kvinnor som längre fram skulle
ta vid när mulorna inte längre klarade väglaget
och snön i bergen.
Bild Laowo – sista bergsbyn
På kvällen fick vi tillfälle att bekanta oss med
byborna. En ung kvinna visade oss en vacker
rododendronblomma som hon senare satte i
en vas i sitt hem. Vi tittade närmare på denna
vackra rödblommande art och kom fram till att
det måste röra sig om R. agapetum.
Genom dalgången mot Paidi Pass
Vi gav oss iväg från byn tidigt på morgonen och
förberedde oss på ett långt dagspass längs nordsidan
av dalgången och gick de smala stigarna
som sicksackade sig uppåt mot bergstopparna.
På vägen upp passerade vi små rutmönstriga
åkerplättar som bokstavligen klamrade sig fast
på bergssidorna och vandrade igenom skogsområden
med blandade bestånd av rododendron
och andra surjordsväxter. I ett skuggigt och

X
X
fuktigt område med blandad vegetation fann vi
en jordorkidé Calanthe tricarinata i full blom.
Blomman var tvåfärgad i gult och mättad rött.
Exemplaret växte i en fuktig sluttning bland
multnade växtdelar, inte alls så stenigt underlag
som vi senare skulle stöta på högre altituder.
Bild Calanthe tricarinata
Längs vägen fann vi flera storbladiga magnifika
rododendronarter som R. sinogrande, R. egdeworthy
och senare R. arizelum. Ytterligare en
bit upp växte stora bestånd av R. dichroathum
med sina exotiska orangeröda blommor. Till vår
stora förvåning hade bladen svarta (!) indumenterade
undersidor, vilket gav upphov till livliga
diskussioner i gruppen.
Bild dichroathum
Vad var detta? Hade vi hittat en ny och okänd
art? Frågorna hopade sig. Det visade sig senare
vara ett svampangrepp (!) som gav den svarta
bladundersidan. Stor besvikelse i gruppen, när
vi tillslut insåg detta!
Guadidi Lake
På eftermiddagen nådde vi fram till och slog
upp vårt läger invid Guadidi Lake. Vi fick nu
tillfälle att i lugn och ro genomsöka mer intressant
växtmaterial och hittade både den gul-
X
X
blommande diskreta R. campylocarpum: Arten
ingår campylocarpum-sektionen. Vi tror dock
att just dessa bestånd var naturhybrider mellan
campylocarpum och R. stewartianum. Exemplaren
var lite för mörkgula för att komma från
en ”ren” campylocarpum. Kanske en ”ny art”.
Vem vet?
Dagen därpå hade det ihållande regnet upphört
och vi kunde utforska terrängen utan att bli genomblöta.
Regn var annars ett återkommande
problem under expeditionen. Kombinationen
av ymnig svettande och idogt regnande gjorde
kläder och utrustning genomsura. Denna dag
visade sig vädret från den soliga sidan. Vi hade
dessutom turen att hamna i ett mycket artrikt
område. Merparten av alla rododendron mellan
sjöarna växte i näst intill ogenomträngliga
bestånd som man fick pressa sig igenom med
full kraft för att ta sig fram. Här upptäckte en
av expeditionens medlemmar norrmannen Jan
Rune turligt R. roxieanum som växte på en utskjutande
klippa omgiven av bambusnår. Dessa
exemplar hade en för arten avvikande mörkt
rosaröd blomma.
Den diskussion som följde illustrerar hur svårt
det kan vara att artbestämma en rododendron
”invivo” dvs. ute i naturen. Den aktuella plan-
7. Meconopsis pseudointegrifolia
8. Rhododendron roxieanum dark
pink form(jRH)
9. Rhododendron fictolacteum
10. Rhododendron stewartianum
5

6
11. Rhododendron mekongense
12. Rhododendron sanguineum
haemaleum
13. Fält med primulor
14. Rhododendron forresti repens
X
X
X
X
tan var ca 1,5 meter med grova stammar och
grenar, vilket indikerar hög ålder. Men ”rödgivaren”
den art som hade korsat sig med den
normalt sett vitblommiga R. roxieanum såg vi
inte till… Kanske var denna ovanliga mörkrosa
form en reminiscens – en udda överlevare som
behållit sin rosa färg när alla andra R. roxieanum
”i tidernas gryning” bestämde sig för
att gå över i vit blomning. Alternativt har den
”rödgivande” arten dött ut i området? Vi var nu
nära Lake Guadidi och blev tidigt varnade av
våra bärare: ”tala tyst så att ni inte väcker anden
i sjön”. Vi lydde deras uppmaning – för vem vill
stöta ihop med en ond ande mitt i ödemarken?
Och vilket försäkringsbolag skulle vara villigt
att ta på sig den kostnaden? För att inte tala om
den höga självrisken!
I området vid sjöarna såg vi ofta knotiga, rangliga,
förvridna buskar som klamrade sig fast
vid ett bräckligt underlag i kamp om ”lebensraum”
med mängder av andra växter – en sorts
”survival of the fittest”. I våra trädgårdar lever
rododendron ett bekvämt tillbakalutat liv som
solitärer med gott om utrymme och gynnsamma
förhållanden utan konkurrens, vilket ger
välväxta förgrenade buskar utan ”knotigheter”.
Mot nya höjder
Färden gick längs smala snöklädda stigar uppför
bergsidorna och vi passerade över det mäktiga
Paidi Pass 4 200 m. För att nå upp till toppen
måste vi gå på skrå och sparka in gropar i snön
för att få fotfäste. Den branta stigningen tog tid
och innebar en prövning av kondition, kurage
och ork. I den tunna luften var det viktigt att gå
i takt, ta ett djupt andetag och vara noga med
var man satte ner fötterna: Våra ”shock sticks”
gjorde att vi fick bättre fäste utmed branterna.
Vi väntade nu spänt på att hitta fler rododendron
närmare toppen och fick snart lön
för mödan när vi för första gången stötte på
R. roxieanum – en av många praktfulla arter i
taliense-gruppen. Vi var nu uppe på 4 200 m,
där de härdiga arterna trivs och kom mitt i
snösmältningstiden precis när de små lepidota
rododendronarterna och primulorna började
leta sig upp genom snötäcket. Både kända och
för oss okända arter växte på klippavsatserna.
På väg ner såg vi hela bestånd av både den rödblommande
R. sanguineum ssp. sanguineum
och den utsökta svartröda R. sanguineum ssp.
haemaleum, men också den för mig nya bekantskapen
R. mekongense med sin läckert gul-rödtonade
blomma. Oftast växte de i täta snår som
kunde omfatta flera hundra kvadratmeter. Här
kan man verkligen tala om att naturens slösar
med all sin prakt.
Cika Pass och över Beima Shan
Vi har nu vandrat ca 10 dagar och bröt upp från

X
lägret på 3 100 m för att sätta kurs mot Cika
Pass på sydsidan av bergsmassivet BeiMa Shan
eller Big Snow Mountain som det populärt kalllas.
Detta bergsmassiv är ståtligt och svårt att
forcera, vilket Mao Tse Tung och röda armen
fick erfara under ”den långa marschen” i Yunnan
på 30-talet. Det berättas att röda armen
förlorade flera hundra man på vägen mot toppen.
Bestigningen blev dramatisk men vi lyckades
till slut nå toppen och stod nu plötsligt på
bergssluttningar klädda av rododendron.
På dessa snöklädda höjder växte ”heltäckande”
mattor av rododendron som R. roxieanum, R.
taliense, R. phaeochrusum och på ännu högre
höjder ca 4 500 m växte den oändligt vackra lilla
indumeterade dvärgarten R. proteoides. i och
mellan snöfläckarna (vi är nu i junis mitt och R.
proteoides har ännu inte slagit ut). Vi fann också
tusentals blommande, lågväxta, vindpinade låga
lepidota arter, vars ättlingar 70 år senare kan
dyka upp på trädgårdssällskapens marknader
exempelvis under namnet R. calostratum ’Rocks
Form’ presenterad av en hängiven trädgårdsamatör.
På trädgårdsamatörernas marknad i Borås
kunde jag till min stora glädje köpa just en R.
calostrotum ’Rocks Form’ av Conny Assarsson.
Kanske en ättling till en av de R. calostrotum
som jag stötte på i Yunnans berg på 4 000 m
höjd. Den finns nu någonstans under snötäcket
i min trädgård i norra Bohuslän! Tack Conny
för den fina plantan!
Vi hade nu nått 4 400 m och stod på en av
BeiMa Shans toppar. En känsla av eufori spreds
bland deltagarna. Äntligen hade vi nått resans
höjdpunkt!!! Vi kunde se tillbaka och konstatera
att vi hade klarat de branta snökladda passen på
över 4 000 m utan att någon hade kommit till
skada. Gott kamratskap är ovärderligt i pressade
situationer på hög höjd. 16 strapatsrika dagar i
bergen hade tagit på våra krafter och vi kunde
nu börja nedräkningen. Visst är det skönt med
naturscenerier, oändliga vidder, brusande bäckar
och tusentals rododendron som slår emot en
i full blomprakt men efter många nätter med
regn rinnande igenom tältduken och genomsura
kläder kändes det underbart med rena lakan
och en varm dusch. Om jag längtar tillbaka?
Ja, Yunnan har ju fortfarande vita fläckar på
den botaniska kartan, men nästa gång kommer
jag att välja ”snällare berg” och mer tid för att
kunna i sakta mak strosa runt bland alla vackra
växter.
15. Rhododendron proteoides på
4 400m höjd, Cika Pass.
www
Besök gärna Bengt Carlssons
hemsida:
www.rhododendron.nu
7