På pojkarnas planhalva?

föreningsidrottsaktiva. Homogeniseringen av kategorin kön blir därmed problematisk,
menar de. Håkan Larsson skriver att:
benägenheten att generalisera till flickor och pojkar blir normaliserande för hur en
”normal” flicka respektive pojke förväntas vara – och att man förväntas vara och
bete sig antingen som en flicka eller som en pojke. Det kan göra det problematiskt
för de flickor och pojkar som inte uppfattar sig i linje med denna problematik. 30
Larsson konstaterar att utmaningen ligger i att bl.a. utforma en praxis som gör
det möjligt att utmana dominerande sätt att se på hur idrott/fysisk aktivitet ska
bedrivas och hur en ”normal kropp” ska se ut.
I en artikel konstaterar Larsson och hans kollega Karin Redelius att pojkars stora
utrymme är en konsekvens av lärarens val av innehåll och arbetsformer. De anser
också att en problematisering mellan idrottsdelen och hälsodelen är på sin plats,
liksom en diskussion om vilket som är ämnets kunskapsobjekt och vad som ska
bedömas, samt skillnaderna mellan föreningsidrott och ämnet idrott och hälsa. Allt
för att det ska organiseras så att det sker på lika villkor för flickor och pojkar.
Skolverkets studier om idrott och hälsa
I den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU03) framkommer att
eleverna i årskurs 9 är mycket intresserade av ämnet idrott och hälsa. Pojkar är
mer intresserade än flickor. 31 Två av tre elever menar att det är för lite tidstilldelning
i ämnet. En majoritet av eleverna uppger, pojkar i större utsträckning än
flickor, att de är motiverade och gör sitt bästa och tar ansvar för sitt arbete. En
stor andel elever anser att ämnet är roligt och viktigt. Det viktigaste, uppger eleverna,
är att ha roligt genom rörelse, lära sig samarbeta, känna att kroppen duger,
utveckla självförtroende samt att bli mer vältränad. Minst viktigt tycker eleverna
är att tävla, hitta egna rörelser samt att utveckla kunskaper om natur och miljö.
Eleverna anser vidare att ämnet i stort sett påverkar deras kondition, styrka,
rörlighet, hur de mår, deras lust att röra på sig samt deras samarbetsförmåga.
Dessa uppgifter överensstämmer med frågan vad eleverna anser vara viktigt
innehåll i skolämnet där 75 procent anser att det är roligt att röra på sig.
Ungefär två av tre elever anser det vara viktigt att samarbeta, få känna att krop-
30. Larsson, Håkan (2004). ”Vad lär man sig på gympan? Elevers syn på idrott och hälsa”.
I Larsson, Håkan & Redelius, Kerstin. Mellan nytta och nöje. Bilder av ämnet idrott och
hälsa. Rapport nr 2 i serien Skola-Idrott-Hälsa, s. 141. Stockholm: Idrottshögskolan.
31. 2407 elever hade besvarat enkäten. Se Skolverket (2004a). ”Nationella utvärderingen av
grundskolan 2003. Sammanfattande huvudrapport”. Rapport 250; Skolverket. (2004b).
”Nationella utvärderingen av grundskolan 2003. Huvudrapport – bild, hem- och konsumentkunskap,
idrott och hälsa, musik och slöjd.” Rapport 253; Skolverket (2005a). ”Grundskolans
ämnen i ljuset av Nationella utvärderingen 2003. Nuläge och framåtblickar; Skolverket
(2005b). ”Nationella utvärderingen av grundskolan 2003. Idrott och hälsa”.
24 PÅ POJKARNAS PLANHALVA?