You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
POLYFARMACI 2:<br />
Solweigh kan andas igen<br />
– tack vare magnetmadrass och borttagna läkemedel<br />
Solweigh Dölerud har en rekordartat lång sjukdomshistoria bakom sig.<br />
Tidigare opererad för kroniska inflammationer i öron, näsa, hals. Kraftigt<br />
medicinerad för sin svåra kroniska astma kom hon i höstas till en<br />
holistiskt tänkande läkare. Medicinlistan var så lång att läkaren fick en<br />
chock. Efter alternativt inriktad behandling är Solweighs astmabesvär<br />
nästan borta och endast ett fåtal mediciner kvar på köksbordet.<br />
Hösten 2006 kunde Solweigh<br />
Dölerud inte gå mer än tio meter<br />
i stöten. Astman var så allvarlig att<br />
andningsförmågan i princip helt hade upphört.<br />
Det tog tre timmar för henne att klä<br />
sig varje morgon. Då fick hon tips av sin<br />
väninna Kristina Sörman att träffa en holistiskt<br />
tänkande läkare. Det blev en vändpunkt<br />
i Solweighs långa sjukdomshistoria.<br />
Idag har hon fått tillbaka livslusten och<br />
astman är nästan borta. Hur det gick till<br />
återkommer vi till.<br />
Jag besöker Solweigh en gråmulen<br />
februaridag i Djursholm. Hon tar emot<br />
med ett vänligt leende.<br />
– Sätt dig i soffan, säger hon.<br />
Jag slår mig ner i soffan och tar fram<br />
anteckningsblocket.<br />
23 års vistelse på sjukhus<br />
Solweigh Dölerud är 76 år gammal. Under<br />
nästan hela sitt liv har hon varit föremål<br />
för sjukvårdens insatser. Sammanlagt har<br />
hon legat på sjukhus i 23 år!<br />
Som mycket liten hade hon stora pro-<br />
blem med ständigt återkommande öronoch<br />
bihåleinflammationer. Sju år gammal<br />
genomgick hon en öronoperation som<br />
gjorde henne döv på ena örat. Hela tiden<br />
har sjukvården sagt att hon är allergisk.<br />
Man vet inte mot vad, men ändå.<br />
Under tonåren började Solweigh få problem<br />
med vikten. Det ledde till psykiska<br />
problem och ett ständigt kämpande med<br />
olika bantningskurer.<br />
Hennes första jobb fick hon som<br />
springpojke på Apoteket.<br />
– Jag körde ut mediciner till patienter<br />
med cykel, säger Solweigh.<br />
I jobbet ingick också att rulla piller. Förr<br />
tillverkade apoteken själva en hel del mediciner.<br />
– Arbetet gjorde att mina problem med<br />
allergin i öron och näsa blev värre. Det låg<br />
ett ständigt medicindamm i luften där vi<br />
satt.<br />
1965 blev Solweigh förtidspensionerad<br />
på grund av sin övervikt och sina allergiska<br />
besvär.<br />
– Jag började få allt svårare att andas,<br />
Trots att Solweigh under nästan hela sitt liv<br />
varit svårt sjuk har hon kvar glimten i ögat.<br />
Idag är hon 76 år och för första gången på<br />
över 20 år kan hon andas och syresätta sin<br />
kropp utan dussintals med astmamediciner,<br />
antibiotika och kortisonpreparat.<br />
Foto: Bo Zackrisson<br />
säger Solweigh.<br />
Det var vid den här tiden som läkemedlen<br />
blev allt fler. Läkarna skrev ut<br />
sprayer, kortison och antibiotika i stora<br />
mängder.<br />
– Jag tänkte aldrig på om alla dessa<br />
mediciner var bra för mig, utan gjorde bara<br />
som doktorn sa.<br />
Viktproblemen fortsatte och Solweigh<br />
gick upp och ner i vikt mellan bantningskurerna.<br />
Under fem år låg hon på sjukhus<br />
och levde på svältkost. Enda sällskapet var<br />
droppflaskan med kontinuerlig tillförsel av<br />
näringslösning. Den var med överallt, till<br />
och med på promenaderna i sjukhusets<br />
park. Men vikten gav inte med sig. Följden<br />
blev ökad isolering och psykiska problem.<br />
– På Norrtälje vårdhem fick jag leva på<br />
1000 kalorier om dagen. Ändå gick jag upp<br />
i vikt, säger Solweigh.<br />
Tarmoperation<br />
1972 vägde hon 194 kilo. Då fick Solweigh<br />
genomgå en tarmoperation. 90 procent av<br />
tunntarmen togs bort och på tio månader<br />
försvann 106 kilo.<br />
Nu följde några år med lite bättre hälsa,<br />
men 1975 började astman att bli allt<br />
svårare. Örongångar, näsan och halsen<br />
svullnade upp och värken tilltog och blev<br />
kronisk.<br />
Sjukvården skrev ut fler och fler läkemedel<br />
och Solweigh fick svälja den beska<br />
12 <strong>2000</strong>-<strong>Talets</strong> <strong>Vetenskap</strong> 1/2007