Vårt Budskap nr 3/12 - EFS Västerbotten
Vårt Budskap nr 3/12 - EFS Västerbotten
Vårt Budskap nr 3/12 - EFS Västerbotten
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
2<br />
LEDARE<br />
Jesus eller maraton<br />
Allt fler drar på sig löparskorna och lufsar runt på vägar och gator och<br />
långloppen lockar allt ifrån elitlöpare till motionärer i tusental. Kanske livet<br />
har blivit för enkelt med för få fysiska utmaningar då vi mer och mer utsätter<br />
oss för i någon mening onödiga ansträngningar? Hur är det då med utmaningar<br />
och lockelser i den kristna tron?<br />
NÄSTAN 21.000 PERSONER anmälde<br />
sig till Stockholm maraton innan arrangörerna<br />
cirka ett halvår före start stängde<br />
anmälningsmöjligheten. När loppet gick<br />
av stapeln i juni stod närapå 16.000 löpare<br />
på startlinjen i +4 grader, snålblåst och<br />
skyfall. Några hade valt att kliva av, en<br />
del säkerligen i sista stund på grund av<br />
det usla vädret. Jag var dock en av dem<br />
som stod i svart sopsäck på Lidingövägen<br />
innan startskottet brann av.<br />
I MAJ HÖLLS i Stockholm också det<br />
som kallas Jesusmanifestationen, vilket var<br />
just en manifestation för Jesus. Den samlade<br />
framförallt svensk frikyrklighet, och<br />
den bestod bland annat av en bönevandring<br />
på stadens gator, samt ett stormöte<br />
i Kungsträdgården. Jesusmanifestationen<br />
drog ungefär <strong>12</strong>-15.000 deltagare (siffrorna<br />
går isär i medierapporteringen). Där<br />
var jag emellertid inte med. Men man kan<br />
alltså konstatera att något fler väljer att<br />
späka sig själva i 42 kilometer än de som<br />
vill manifestera Jesu kraft. Det sätter på<br />
något sätt omfattningen av svensk kristenhet<br />
i perspektiv.<br />
JAG HAR MÖTT en del som inte riktigt<br />
kan förstå varför man utsätter sig för ett<br />
maratonlopp, men å andra sidan finns<br />
det en hel del som inte riktigt förstår vad<br />
en Jesusmanifestation är bra till. Personligen<br />
tror jag i och för sig att det finns en<br />
andlig/existentiell dimension i löpningen,<br />
men det utvecklar jag inte här. Så – varför<br />
väljer folk maraton, och kan svensk<br />
kristenhet lära sig någonting?<br />
vårt budskap<br />
ORGAN FÖR <strong>EFS</strong> VÄSTERBOTTEN<br />
ÅRGÅNG 85 | # 3 | JUNI 20<strong>12</strong><br />
REDAKTION: tfn 090/<strong>12</strong> 58 75<br />
fax 090/<strong>12</strong> 58 97, e-post<br />
budskap@efsvasterbotten.se<br />
TRYCK: Tryckeri City, Umeå<br />
ETT ÅTERKOMMANDE argument som<br />
brukar dyka upp när man diskuterar en<br />
vikande trend inom svensk organiserad<br />
kristenhet är det att folk inte länge engagerar<br />
sig. Det är troligtvis fel. Folk engagerar<br />
sig visst – i det som känns relevant.<br />
Och löpning är uppenbart en engagerande<br />
sak. Löpning har nu blivit populärt bland<br />
annat som en del av ett hälsomedvetande<br />
som breder ut sig, men också för att det är<br />
enkelt (dra på dig skorna och stig utanför<br />
dörren så är du igång), och även för att<br />
”Att inte känna<br />
någon i ett<br />
kollektivt <strong>EFS</strong>sammanhang<br />
är faktiskt ingen<br />
angenäm<br />
upplevelse.”<br />
det är socialt och gemenskapsfrämjande.<br />
Att springa tillsammans under ett långpass<br />
är väldigt trevligt, såvida man inte bara<br />
tänker på att överleva.<br />
TRÄFFAR DU en annan löpare har ni en<br />
given utgångspunkt för samtal, och den<br />
stämning som råder omkring tävlingen<br />
är faktiskt otroligt inkluderande. Alla vet<br />
att det kommer att bli jobbigt, men man<br />
gör det tillsammans. Min kompis som jag<br />
sprungit med tidigare år backade denna<br />
gång tyvärr ur så jag åkte till loppet på<br />
egen hand. Men saken var att jag ändå<br />
aldrig kände mig ensam; varken under<br />
nummerlappsutdelningen kvällen innan<br />
med vidhängande pastaparty, under själva<br />
loppet eller i målfållan med alla frossande<br />
och in i märgen frusna löpare. Den upplevelsen<br />
har jag inte haft när jag åkt ensam,<br />
eller hamnat på egen hand, på exempelvis<br />
<strong>EFS</strong>-konferenser och -läger. Att inte känna<br />
någon i ett kollektivt <strong>EFS</strong>-sammanhang är<br />
faktiskt ingen angenäm upplevelse, men<br />
den känslan slapp jag i alla fall i anslutning<br />
till nämnda maraton.<br />
FLER VALDE alltså att springa Stockholm<br />
maraton än att delta i Jesusmanifestationen<br />
(i samma stad med en månads<br />
mella<strong>nr</strong>um, och med hela Sverige som<br />
upptagningsområde). Det manar till eftertanke.<br />
Kanske skall ett långdistanspass få<br />
ersätta symötet, och sportdryck och energikaka<br />
intas istället för kaffe och toscaruta?<br />
Eller kanske inte? Men vad är det som gör<br />
att 42 km i 4-gradigt hällregn känns minst<br />
lika relevant som en manifestation till Jesu<br />
ära? Fundera på det!<br />
REDAKTÖR : Lotten Markström, tfn 090/<strong>12</strong> 58 75<br />
ANSVARIG UTGIVARE: Kristoffer Hedman, tfn 090/<strong>12</strong> 58 69<br />
KOMMUNIKATIONSRÅD: Ulrika Bengtsson 070-570 96 26, Lena<br />
Björkman 070-277 20 03, Katarina Eriksson 070-580 73 55, Stefan<br />
Eriksson 070-591 73 44, Stefan Gelfgren, ordf. 073-934 46 82, Anita<br />
Lundqvist 072-241 07 54 , Peter Lundström 070-66 77 441 och Lotten<br />
Markström 090-<strong>12</strong> 58 75.<br />
PRENUMERATION: 180 kr<br />
ANNONSERING: 7,00 kr/mm, stående annons 6,00 kr/mm<br />
Stefan Gelfgren<br />
KOMMUNIKATIONSRÅDET
Change language