NYHETSBREV IP/TMT nr 1 2010 - Hammarskiöld

NYHETSBREV IP/TMT nr 1 2010
Ett nyhetsbrev från Advokatfirman Hammarskiöld & Co
8 februari 2010
MARKNADSFÖRINGSRÄTT
Marknadsdomstolen ansåg att kundbrev med
anklagelser mot före detta anställda var
otillbörlig marknadsföring (MD 2009:24)
Factoringbolaget S. Factoringtjänst AB
(”SFAB”) skickade i februari 2008 ut ett brev
som informerade dess kunder att en tidigare
medarbetare ”stulit” företagets kundregister och
egentillverkade datasystem. Enligt brevet hade
kundregistret sedan sålts till en nystartad konkurrent
som systematiskt kontaktade SFAB:s
kunder för att försöka värva dessa.
I april 2008 följdes det nämnda brevet upp med
ytterligare ett brev där SFAB bl.a. påstod att
bolaget Skandinaviska Likvida Medel AB
(”SLMAB”) sänt ut ”olagliga inkassokrav”.
SLMAB förde i denna situation talan mot SFAB
i marknadsdomstolen, med yrkande om förbud
mot användandet av påståendena. SFAB gjorde
bl.a. gällande att breven ifråga inte alls hade
utgjort någon marknadsföringsåtgärd utan
endast varit ägnade att informera kunderna och
att rädda företaget.
Marknadsdomstolen hänvisade i sina domskäl
till 3 § marknadsföringslagen (2008:486)
(”MFL”) där marknadsföring definieras som
”reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet
som är ägnade att främja avsättningen av och
tillgången till produkter…”. Domstolen konstaterade
härvid att ingripande med stöd av lagen
kan ske mot alla sådana framställningar som har
kommersiellt syfte och kommersiella förhållanden
till föremål.
Breven som SFAB skickat till sina kunder fick
enligt marknadsdomstolen anses ha haft till
syfte att förmå SFAB:s kunder att antingen
fortsätta anlita eller att åter bli kund hos företaget,
vilket främjar dess försäljning. Således
ansåg domstolen att brevens syfte och de
berörda förhållandena varit kommersiella, och
att en prövning enligt MFL därmed var möjlig.
Bedömningen är principiellt intressant då den
visar på det juridiska marknadsföringsbegreppets
vida innebörd och tydligt
demonstrerar att MFL är tillämplig även på
annat än typiska reklamåtgärder.
SFAB:s beskyllningar mot SLMAB i breven
ansågs sakna fog och var därför vilseledande
och misskrediterande enligt 8 och 10 §§
respektive 5 och 6 §§ MFL. Marknadsdomstolen
förbjöd i domslutet SFAB vid vite av
750.000 kr att använda de ovan beskrivna påståendena.
VARUMÄRKESRÄTT
Förslag till ISO-standard för värdering av
varumärken
Eftersom varumärken är immateriella tillgångar
är det problematiskt att kvantifiera, mäta och
fastställa något exakt värde för sådana tillgångar.
Idag använder företag en mängd olika
metoder för att beräkna varumärkens värde.
Metoderna leder ofta till skilda resultat, vilket
ger utrymme för att vinkla en värdering utifrån
vad man vill åstadkomma i en uppkommen
situation. Detta har i sin tur lett till att det råder
stor osäkerhet kring tillförlitligheten hos värderingarna.
ISO har därför, på initiativ av
Tysklands standardiseringsinstitut, startat ett
internationellt projekt för att ta fram gemensamma
riktlinjer för tydligare varumärkesvärdering.
Traditionellt sett utgår en värdering av varumärken
från två delar. Dels beaktas den

kommersiella styrkan hos varumärket, såsom
kännedomsgraden om varumärket,
konsumenternas känslomässiga inställning till
märket, hur länge märket har varit etablerat
samt vilken geografisk spridning varumärket
har. Dels tas hänsyn till varumärkets finansiella
värde utifrån olika nyckeltal i företagets redovisning,
vilket visar märkets kapacitet att generera
inkomster och möjliggör prognoser för
varumärkets framtida avkastning. Därutöver är
varumärkets legala skydd en viktig faktor som
dessvärre försummas vid många värderingar. Ett
fullgott juridiskt skydd för ett varumärke är en
förutsättning för att det överhuvudtaget ska
finnas något att värdera eftersom det annars är
fritt för konkurrenter att använda identiska eller
snarlika märken. Många värderingsmetoder
begränsar emellertid en bedömning av den
legala delen till om ett varumärke är registrerat
eller inte, trots att den juridiska styrkan hos ett
varumärke i praktiken kan vara betydligt mer
nyanserad. Förslaget som presenterades under
våren 2009 har tagit fasta på detta förhållande
och framhäver varumärkets legala styrka som en
av tre huvuddelar att beakta vid en varumärkesvärdering.
Juridiska faktorer som enligt
förslaget ska påverka en värdering är bland
annat märkets särskiljningsförmåga, hur aktivt
ägaren har beivrat intrång samt hur omfattande
en registrering är med hänseende till de varor
och tjänster som märket avser och geografisk
utbredning.
Standarden, som planeras finnas tillgänglig från
mitten av 2010, skulle kunna medföra en mängd
fördelar. En standard skulle sannolikt underlätta
internationella affärer och skapa jämförbara
värderingar – dels mellan olika varumärken,
dels för samma varumärke under en längre tid.
Därtill skulle en standard rimligen underlätta för
ett bolags ledning att förstå vad som påverkar
värdet hos ett varumärke och därmed skapa
förutsättningar för ledningen att strategiskt
kunna stärka bolagets varumärken.
Förslaget är nu ute på remiss hos länderna som
deltar i projektet och det återstår att se om
enighet kan uppnås. Det är dock bekymmersamt
2
att betydelsefulla länder som USA, Ryssland
och Kina har valt att avstå från samarbetet eftersom
det medför en tveksamhet till huruvida
standarden har möjlighet att nå en större internationell
framgång.
IMMATERIALRÄTT
Svea hovrätt upphävde tingsrättens beslut
mot Internetoperatören PCS i det uppmärksammade
”IPRED-målet”, vilket innebär att
PCS inte behöver lämna ut namn och adress
avseende användaren bakom FTP-servern
(Mål nr ÖÄ 6091-09)
Frågan i målet rörde det första beslutet om ett
såkallat ”informationsföreläggande” enligt de
nya reglerna i 53 c § upphovsrättslagen
(1960:72) (”URL”). Reglerna, som grundar sig
på det omtalade IPRED-direktivet, infördes den
1 april 2009 och möjliggör för rättighetshavare
att via domstol begära ut information om vem
som sitter bakom en viss IP-adress, om sökanden
kan visa sannolika skäl för att det begåtts ett
intrång med hjälp av IP-adressen.
I det aktuella målet begärde fem ljudboksförlag
(”Ljudboksförlagen”) gemensamt vid Solna
tingsrätt, samma dag som IPRED-reglerna
trädde ikraft, att av Perfect Communication
Sweden AB (”PCS”), som äger varumärket
”ePhone”, få ut namn och adress på en
registrerad användare som tillhandahållits en
viss IP-adress vilken kunde kopplas till en FTPserver
där påstådda upphovsrättsintrång begåtts.
Tingsrätten fann att Ljudboksförlagen visat
sannolika skäl för att upphovsrättsintrång
begåtts med hjälp av FTP-servern och förelade
PCS vid vite att lämna ut informationen.
Beslutet överklagades till Svea hovrätt som
inledningsvis konstaterade att Datalagringsdirektivet,
som enligt PCS utgjorde hinder för
att lämna ut abonnentuppgifter till andra än
myndigheter, inte var tillämpligt i målet. Vidare
anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning
att det inte förelåg någon konflikt mellan rätten
till skydd för privatlivet enligt Europakonventionen
och ett informationsföreläggande

enligt URL. Den avgörande frågan var således
om Ljudboksförlagen visat sannolika skäl för att
ett upphovsrättsligt förfogande genom överföring
av verk till allmänheten förekommit på
den aktuella FTP-servern.
I detta mål handlade det om en FTP-server som
krävde inloggningsuppgifter. Ljudböckerna på
servern var, enligt hovrätten, av ”bästsäljarkaraktär”
och således uppskattade av en bredare
allmänhet. Detta tydde i viss mån på att kretsen
som haft tillgång till ljudböckerna inte hållits
samman av något snävare specialintresse.
Vidare hade Ljudboksförlagen presenterat viss
utredning som gav stöd för påståendet att
biblioteket på servern var omfattande, vilket
talade för att kretsen bestått av mer än ett fåtal
personer. Hovrätten konstaterade däremot att
Ljudboksförlagen inte visat någon utredning
som klargjort hur Svenska Antipiratbyrån, som
biträtt förlagen, fått tillgång till inloggningsuppgifterna
eller om någon annan än byrån
kunnat ladda ner verk från FTP-servern. Detta
innebar att några slutsatser inte kunde dras om
vad som krävts för att få tillgång till
inloggningsuppgifterna eller i vilken omfattning
dessa uppgifter fått spridning. I och med detta
saknades underlag för bedömningen av kretsens
syfte, storlek, karaktär, inträdesvillkor eller
beständighet. Det gick inte heller att bedöma
huruvida något ekonomiskt syfte förelegat.
Sammanfattningsvis konstaterade hovrättens
majoritet att Ljudboksförlagen inte visat sannolika
skäl för att upphovsrättsintrång förelegat.
Telefon: +46-(0)8-578 450 00, fax: +46-(0)8-578 450 99
Thomas Lindqvist (delägare) thomas.lindqvist@hammarskiold.se
Claes Langenius (delägare) claes.langenius@hammarskiold.se
Titti Wigren titti.wigren@hammarskiold.se
Sofia Englund sofia.englund@hammarskiold.se
Linn Wredström linn.wredstrom@hammarskiold.se
Andreas Joersjö andreas.joersjo@hammarskiold.se
Helena Bolinder helena.bolinder@hammarskiold.se
3
Två av hovrättsråden var skiljaktiga och menade
att lagring av ett större antal filer på en FTPserver
inte kan anses ha annat syfte än att göra
dem tillgängliga för annan. Vidare hade verken
gjorts tillgängliga på servern sedan säkerhetskoder
forcerats vilket tydde på att innehavaren
haft för avsikt att fildela s.k. piratkopierat
material. Detta talade istället för att
inloggningsuppgifterna endast använts som ett
sätt att kringgå förbudet att tillgängliggöra
upphovsrättsskyddat material för allmänheten.
Omfattningen av antalet ljudböcker talade också
för att den krets som haft tillgång till servern
bestått av ett så stort antal personer att kretsen
inte kunde anses helt sluten. Enligt de
skiljaktiga hovrättsråden hade det visats att det
förelåg sannolika skäl för att den krets som haft
tillgång till servern inte kunde anses helt sluten
och att sannolika skäl förelåg för att intrång
förelegat.
Ljudboksförlagen har överklagat beslutet till
Högsta domstolen som, om prövningstillstånd
meddelas, slutligt får pröva vilka beviskrav som
ska gälla vid ett informationsföreläggande enligt
URL, åtminstone vad gäller användningen av
lösenordsskyddade FTP-servrar och däri
påstådda upphovsrättsintrång.
Denna publikation från Advokatfirman Hammarskiöld & Co förmedlar information och kommentarer på den
juridiska utvecklingen av intresse för våra klienter. Nyhetsbrevet är inte en heltäckande sammanställning av de
behandlade frågorna och är inte avsett att utgöra juridisk rådgivning. Läsare skall därför alltid söka specifik
juridisk rådgivning innan de vidtar några åtgärder med anledning av de frågor som behandlas i nyhetsbrevet.