hallå! Nr 4 2011 - Halmstad Fastighets AB

Han reste genast till Kroatien där han fängslades
omgående.
-Men jag fick snart tillstånd att bo hemma om jag
varje morgon kom till förhör. Där misshandlades
jag både fysiskt och psykiskt.
Han fick en dag det bistra rådet av en av hans plågoandar,
som uppenbarligen tyckte synd om honom,
att han måste bort om han skulle överleva.
– Jag stack till Makedonien igen. Till fots större
delen av vägen. Det fanns de som hjälpte mig,
men som tog bra betalt. Svenska ambassaden i
Belgrad gav mig ett resedokument så att jag kunde
återvända till Sverige.
Ungdomsförälskelse
Nu började tillvaron stabilisera sig. I Kosovo
hade Naser dessutom fått kontakt med sin ungdomsförälskelse,
som han tvingats lämna när han
flydde. Nu knöt de nya band.
– Shpresa och jag bestämde att vi skulle leva ihop
och i december 1991 kom hon till Markaryd. Kort
efteråt föddes vårt första barn, dottern Marigona.
Vi har två barn till. Sönerna Mixhen som är född
-94 och Dardan, 2000.
I Markaryd fick Naser ganska snart arbete i kom-
6
munen och sedan på Invandrarverket som tolk
och assistent. Att han talar sex språk var en självklar
merit. Han passade på att återuppväcka sin
fotbollslust och började spela i Hishult, division
6. Sedan blev det Traryd och därefter Strömsnäsbruk.
Oftast som mittfältare.
Plats i gänget
- Jag lärde mig mycket under de där fotbollsåren.
Bland annat hur viktigt det är att alla ska få en
plats i gänget. Vi har inte råd med att någon står
utanför. Vi måste bygga upp en laganda, en teamkänsla.
-Precis så som vi resonerade när det kom unga
från alla delar av världen till flyktingförläggningen
i Markaryd. De hade massor av energi
som måste få utlopp på ett positivt sätt. Vi pratade
med ungdomarna. De fick chansen att syssla med
idrott som fotboll eller styrketräning. Allt för att
de inte skulle hamna fel. Det fungerade bra.
till arbetsförmedlingen
Till Halmstad kom Naser och hans familj för att
han ville komplettera sin ekonomiutbildning på
Högskolan. Han läste enstaka kurser tills en dag
ett jobb dök upp i Trollhättan, som bland annat
platschef på ett privat utbildningsföretag. Det
blev fyra års pendlande innan han tog ett jobb i
Laholm en kort tid innan han 2003 landade på Arbetsförmedlingen
i Halmstad.
– Jag ville bo och arbeta så att jag kunde vara med
min familj lite mer. Och så fick jag tid till mitt
stora fotbollsintresse igen.
två Dm med tjejlag
Tillsammans med gode vännen Ronny Svensson
tog Naser hand om ledningen av ett tjejlag hos
Snöstorp Nyhem FF.
– Min dotter hade börjat spela i det laget. Det var
duktiga tjejer så vi tog hela två DM. Från tjejlag
till damlag. Tyvärr räckte min tid inte för en fortsättning.
Vill göra en insats
Politiken lockade. Han fick olika uppdrag. I dag
sitter han som suppleant i KF och vice ordförande
i räddningsnämnden.
– Det är viktigt att engagera sig. Jag tycker att
man ska försöka göra en insats i samhället.
– Egentligen vet vi inte hur bra vi har det. Mina
föräldrar, som nu är borta, var här några gånger.
– De sade att vi skulle vara rädda om vårt sam-