Biogasrapport - Norrtälje kommun

Bo Assarsson 2011-12-20 Sidan 1 av 64 

Biogas i Roslagen - en förstudie 

Råvaror från 

jordbruket 

Matavfall 

Industriellt avfall Biogas • Uppgradering till 

fordonsbränsle; 

1 Nm3 metan ~ 1 liter 

diesel 

Mottagning & 

förbehandling 

Rötning 

• Uppvärmning 

• Kraftproduktion 

Näringsrik 

rötrest till 

lantbruk 

w w w . n o r r t a l j e . s e T E K N I K O C H S E R V I C E


Innehåll 

Förord ................................................................................................................................... 3 

1. Sammanfattning................................................................................................................. 3 

2. Inledning ........................................................................................................................... 6 

2.1 Uppdrag....................................................................................................................... 7 

2.2 Bakgrund ..................................................................................................................... 7 

2.3 Förslaget till Avfallsplan 2012–2015............................................................................ 8 

2.4 Syftet med förstudien................................................................................................... 9 

2.5 Projektorganisation ...................................................................................................... 9 

3. Förutsättningar för biogas .................................................................................................. 9 

3.1 Fakta om biogas........................................................................................................... 9 

3.2 Rötningsprocessen ......................................................................................................13 

3.3 Tänkbara substrat för rötning ......................................................................................16 

3.4 Vad gör man med gasen? ............................................................................................16 

3.5 Vad gör man med rötresten? .......................................................................................18 

3.6 Miljöaspekter ..........................................................................................................20 

4. Råvaror för biogas i Roslagen...........................................................................................22 

4.1 Matavfall från hushåll .................................................................................................22 

4.2 Biologiskt verksamhetsavfall ......................................................................................24 

4.3 Fettavskiljare ..............................................................................................................25 

4.4 Deponigas...................................................................................................................26 

4.5 Slam från reningsverk .................................................................................................26 

4.6 Brunnsslam och latrin .................................................................................................27 

4.7 Gödsel och grödor från jordbruket ..............................................................................27 

5. Insamlingssystem för matavfall.........................................................................................30 

5.1 Kärlsystem..............................................................................................................30 

5.2 Optibagsystemet......................................................................................................33 

5.3 Biopress..................................................................................................................35 

5.4 Avfallskvarnar ............................................................................................................36 

5.5 Organiskt verksamhetsavfall .......................................................................................39 

6. Marknaderna för substrat, biogas och rötrest.....................................................................39 

6.1 Substratmarknaden......................................................................................................39 

6.2 Användning av biogas.................................................................................................45 

6.3 Marknaden för fordonsgas ..........................................................................................46 

6.4 Marknad för rötrest - biogödsel...................................................................................49 

7. Aktuella biogasprojekt inom Roslagens närområde...........................................................49 

7.1 Förbehandling av matavfall för rötning .......................................................................49 

7.2 Rötning av matavfall...................................................................................................50 

7.3 Biogas från reningsverk ..............................................................................................52 

7.4 Holmens pappersbruk i Hallstavik...............................................................................53 

7.5 Kragsta Drifts AB.......................................................................................................54 

7.6 Ombyggnad av Karby våtkompost ..............................................................................57 

8. Introduktion av biogas som fordonsbränsle i Norrtälje ......................................................60 

9. Förslag till fortsatt inriktning ............................................................................................61


Förord 

I det borgerliga handlingsprogrammet för Norrtälje kommun för mandatperioden 2011-2014 

sägs i punkt 24. Stimulera lokal energiproduktion: ”Vi ska skapa förutsättningar för en 

biogasanläggning och tankställen för biogas.” För att klargöra förutsättningarna för 

biogasproduktion och tankställen för fordonsgas i Norrtälje startade vi arbetet med denna 

rapport våren 2011 på uppdrag av Agneta Hildén-Möllenborg, teknisk chef. Projektet har 

bestått av Bo Assarsson, projektledare, Jörgen Örnestav och Ingvar Norrman, 

Renhållningsenheten samt Bertil Rusk och Essi Bagheri, VA-enheten. Styrgrupp har varit 

Teknik och Service ledningsgrupp. 

Arbetet har bedrivits dels genom litteraturstudier och sökningar på Internet, dels genom 

telefonkontakter samt dels genom studiebesök. Vi har besökt Vafab i Västerås, Eskilstuna 

Energi och Miljö AB, Uppsala Vatten AB, Kalmar Biogas AB och Käppalaverket på Lidingö 

samt ett par konferenser i Stockholm. Vi har haft flera möten med LRF:s biogasgrupp, 

Holmen Energi, Hallstaviks pappersbruk och Kragsta Drifts AB. Beträffande möjligheterna 

till biogasproduktion vid Karby våtkompost har vi beställt en förenklad förstudie av FVB 

Sverige AB. 

Norrtälje kommun, november 2011 

1. Sammanfattning 

Bättre utnyttjande av råvaror för biogas 

Biogasproduktion förutsätter tillgång till råvara - substrat. Det kan vara avloppsslam, gödsel, 

grödor eller organiskt avfall, matavfall. Den största potentialen i Roslagen finns inom 

jordbruket genom rötning av gödsel och grödor samt inom industrin, Hallstaviks pappersbruk, 

genom rötning av avloppsslam. Dessa möjligheter bör utnyttjas så långt som det är 

ekonomiskt möjligt och ansvaret för detta ligger på respektive företag. När det gäller 

jordbruket finns även möjligheter till ekonomiskt stöd från staten och hjälp från LRF. 

När det gäller Norrtälje kommuns möjligheter visar vår genomgång att de råvaror som 

kommunen har tillgång till och som f.n. inte utnyttjas fullt ut för biogas är avloppsslam och 

latrin samt or

Bo Assarsson 2011-12-20 Sidan 4 av 64


ganiskt hushållsavfall - matavfall. För att få igång insamling av matavfall behöver följande 

åtgärder vidtas: 

– planera källsortering av organiskt avfall, avfallsflöden och informationsverksamhet 

– starta inlärningsprocessen bland personal och kunder när det gäller källsorterat matavfall 

– börja bygga upp flödena av källsorterat matavfall 

– starta källsortering och matavfallsinsamling i skolkök, omsorgsboenden och sjukhus 

– starta insamling i samarbete med företag, restauranger, livsmedelsbutiker, hamnar, rederier 

– utvärdera insamlingssystem med hänsyn bl.a. till ekonomi och Norrtäljes förutsättningar 

– införa källsortering av hushållsavfall vid nästa entreprenadstart med början i de större 

tätorterna i enlighet med förslaget till avfallsplan 

Vidare hänvisar vi till de åtgärder och den handlingsplan som redovisas i förslaget till 

Avfallsplan 2012–2015. 

Förbehandling av insamlat organiskt avfall 

Ett alternativ är att efter insamling förbehandla det organiska avfallet och att därefter lämna 

substratet till en biogasanläggning. Resten lämnas till förbränning. Ett annat alternativ är att 

lämna avfallet obehandlat. Volymen matavfall i Norrtälje kommun är inte tillräckligt stor för 

att motivera investering i en egen förbehandlingsanläggning utan samarbete bör sökas med 

andra kommuner. Marknaden för obehandlat matavfall och förbehandlat substrat är f.n. 

outvecklad, varför olika alternativ bör utvärderas. Beroende på utvecklingen på 

substratmarknaden kan substratet i en framtid eventuellt kunna lämnas avgiftsfritt eller t.o.m. 

kunna ge en intäkt. I sådant fall krävs ingen upphandling men en prisjämförelse ska ändå 

göras. Om behandlingsavgift krävs erfordras upphandling. 

Ett annat alternativ är s.k. biopressning av osorterat hushållsavfall. Det innebär att 

hushållsavfallet krossas, blandas och därefter pressas den organiska delen ut. Resten lämnas 

till förbränning. Biopressning bör kunna ge samma utbyte av organiskt avfall som 

källsortering och förbehandling och samtidigt förenkla insamlingssystemet. Dock finns 

frågetecken beträffande föroreningsgraden i det utpressade substratet. Biopressning har inte 

prövats i större skala i Sverige varför försök behöver genomföras för att utvärdera metoden 

och analysera föroreningsgraden i substratet. Vi föreslår fortsatt arbete med utvärdering av 

följande alternativ: 

–förbehandling av matavfall i samarbete med andra kommuner 

–testning av alternativet biopressning av osorterat hushållsavfall 

–upphandling av förbehandling och/eller rötning vid befintlig anläggning 

Biogasproduktion 

I Norrtälje kommun finns två biogasprojekt, vid Hallstaviks pappersbruk och 

gårdsanläggningen Kragsta Drifts AB. När det gäller biogasproduktion inom jordbruket bör 

möjligheterna till samarbete mellan flera gårdar studeras. Detta är i första hand en fråga för 

jordbruket. Norrtälje kommuns substratvolym är för liten för att motivera investering i en 

egen biogasanläggning. Ett alternativ är rötning av kommunens matavfall vid Hallstaviks 

pappersbruk. För detta fordras i så fall ytterligare investeringar vid pappersbruket i en 

rötkammare för samrötning. De juridiska samarbetsformerna måste i så fall studeras närmare.


Biogasanläggningen i Uppsala och flera reningsverk i Stockholmsområdet kan även ta emot 

sorterat matavfall eller substrat. Flera andra biogasprojekt är på gång i Stockholmsområdet. 

Möjlighet finns att bygga ut rötkammaren vid Rimbo reningsverk och utnyttja 

överskottsgasen för fjärrvärmeproduktion. Ett nytt reningsverk planeras till år 2020 för 

100 000 personekvivalenter för att ersätta Lindholmens reningsverk i Norrtälje. Placeringen är 

inte klarlagd. Vi anser att det organiska avfall och substrat som kommunen samlar in inom 

renhållningsverksamheten i första hand bör utnyttjas i kommunens egna anläggningar. På sikt 

kan det vara möjligt att samordna rötning av slam och organiskt avfall i ett nytt reningsverk 

för att producera biogas av fordonsgaskvalitet. 

Vi har identifierat följande utvecklingsmöjligheter, som behöver utvärderas ytterligare: 

– utökad rötning och gasproduktion i Rimbo avloppsreningsverk. Överskottsgas kan utnyttjas 

av Norrtälje Energi. 

- det nya reningsverk som ska ersätta Lindholmens reningsverk producerar biogas 

– samarbete med Hallsta pappersbruk om en samrötningsanläggning 

– upphandling av behandling och rötning vid befintlig biogasanläggning eller reningsverk 

– möjligheterna till samarbete mellan flera gårdar om en biogasanläggning bör studeras 

Tankstation för biogas 

En tankstation för biogas förutsätter en försäljningsvolym av minst 0,5 milj.m3 biogas (5 

GWh), motsvarande 500 000 liter dieselolja. Å andra sidan kräver transportföretag, bilister 

m.fl. att det finns en fungerande tillförsel av drivmedel för att de ska vilja investera i och 

anskaffa gasfordon. 

SL:s busstrafik sköts f.n. av Nobina och drivs med RME, rapsmetylester. Förbrukningen vid 

Norrtäljedepån är ca 3 milj. liter per år och i Rimbo (Fridströms) 0,5 milj. liter per år. Det 

vore möjligt att köra en del av bussarna på biogas genom antingen inköp av nya fordon eller 

ombyggnad av befintliga. 

En ytterligare fordonsflotta som skulle kunna ge underlag för en fordonsgasstation i Norrtälje 

är taxiåkerierna. Färdtjänstkörningarna i Norrtälje kräver ca 100 bilar, varav knappt hälften 

f.n. är gasbilar. Detta bör ge tillräckligt underlag för en fordonsgasstation. 

Möjlighet finns även att vid nästa insamlingsentreprenad för avfall som startar år 2015 att 

införskaffa s.k. dual-fuel-fordon, som kan drivas med diesel och biogas. Om dessa fordon ska 

kunna köras på biogas måste denna vara tillgänglig i god tid. 

Sammantaget finns det tillräcklig marknad för en fordonsgasstation i Norrtälje. Enligt uppgift 

kan tillräckliga mängder biogas finnas tillgängliga i Stockholmsområdet år 2013. 

2. Inledning 

Definitioner och enheter


- Biogas/Rågas: Rötgas som uppstår vid rötning av organiskt material. Innehåller metan 

(50-65%), koldioxid, svavelväte, vatten. 

- Fordonsgas: I rapporten avser fordonsgas uppgraderad biogas. Metaninnehåll 97-98 % 

- Fordonsgas kan även vara en kombination av biogas och naturgas. 

- Normalkubikmeter (Nm³): Mängden gas vid 1 atmosfärs tryck och temperatur 0° C 

- Energi fordonsgas: 1 Nm³ fordonsgas har ett energiinnehåll på ca 9,8 kWh 

- 1 Nm3 biogas (97 % metan) 9,67 kWh 

- 1 Nm3 naturgas 11,0 kWh 

- 1 liter bensin 9,06 kWh 

- 1 liter diesel 9,8 kWh 

- 1 liter E85 6,6 kWh 

- 1 GWh = 1 000 MWh = 1 000 000 kWh 

2.1 Uppdrag 

I det borgerliga handlingsprogrammet för Norrtälje kommun för mandatperioden 2011-2014 

sägs i punkt 24. Stimulera lokal energiproduktion: ”Vi ska skapa förutsättningar för en 

biogasanläggning och tankställen för biogas.” Ett projekt har därför startats för att klargöra 

förutsättningarna för en biogasanläggning och tankställen för fordonsgas inom Norrtälje 

kommun. 

2.2 Bakgrund 

EU:s ramdirektiv för avfall (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG) anger den 

avfallshieraki som ska genomsyra medlemsstaternas politik på avfallsområdet: 

1. Förebyggande 

2. Förberedelse för återanvändning 

3. Materialåtervinning 

4. Annan återvinning, t.ex. energiåtervinning 

5. Bortskaffande 

En viktig strategi för att uppfylla detta är källsortering. Avfallet blir svårare att behandla eller 

återvinna, ju fler olika material och ämnen som ingår i avfallet eller desto mer utspätt det är. 

Sverige har 16 nationella miljökvalitetsmål. De kvantifierade delmålen för matavfall under 

miljömålet 15. God bebyggd miljö är att minst 35 procent av matavfallet från hushåll, 

restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling år 2010. Även 

matavfall från livsmedelsindustrier m.m. ska återvinnas genom biologisk behandling. År 2010 

samlades 24 procent av allt matavfall in och återvanns. Om allt matavfall samlades in skulle 

biogasproduktionen kunna fördubblas och ge energi motsvarande 55 000 normalstora villor. 

Miljömålen påverkas positivt av ökad matavfallsrötning. Ett av dem är målet om Begränsad 

klimatpåverkan där rötning med biogasproduktion kan ge positiv effekt i flera steg. Förutom 

att biogas kan ersätta fossila bränslen kan återföring av biogödsel tillföra mull och 

mikronäringsämnen samt minska kväveläckaget från åkermark, något som ytterligare bidrar


till mindre utsläpp. Klimatpåverkan minskas även genom att biogödseln kan minska 

användningen av konstgödsel. 

Vid rötning av organiskt avfall, t.ex. avloppsslam, matavfall, gödsel, blir slutprodukterna dels 

biogas, dels rötslam som används inom jordbruket som ett jordförbättrande gödselmedel. 

Biogasen kan användas på olika sätt, för framställning av värmeenergi genom förbränning, för 

framställning av el och värme med hjälp av en gasmotor eller som fordonsbränsle efter 

uppgradering, koncentration. Många reningsverk har idag egen biogastillverkning för att täcka 

sitt eget energibehov. 

Fordonsdrift har passerat värmeproduktion som det största användningsområdet för biogas. 

Biogasproduktionen ökar i samrötningsanläggningar, avloppsreningsverk och 

industrianläggningar medan den är relativt oförändrad i gårdsanläggningar. 

Biogasproduktionen är störst i de tre storstadslänen, där mer än hälften av biogasen 

produceras. 

2.3 Förslaget till Avfallsplan 2012–2015 

Ett förslag till Avfallsplan för åren 2012-2015 har skickats ut på remiss. Den beskriver 

Norrtälje kommuns vision, mål och ambitioner för den kommunala avfallshanteringen med 

syfte att minska miljöbelastningen från verksamheten och bidra till uppfyllandet av de 

nationella miljökvalitetsmålen. I Avfallsplanen beskrivs Norrtälje kommuns vision för den 

kommunala avfallshanteringen: 

• Sätter kunden i fokus genom att erbjuda god service 

• Drivs effektivt och till rimliga kostnader 

• Bevarar vår miljö så att kommande generationer kan leva, bo och trivas i Norrtälje kommun 

I Avfallsplanen finns förslag till mål och delmål som till stor del bygger på EU:s 

avfallshierarki. De föreslagna målen är: 

Mål 1 – Avfallshanteringen i Norrtälje kommun ska utgå från kundens behov och 

tillhandahålla god service, lättillgänglig information samt vara användarvänlig 

Mål 2 – Minska mängden avfall och dess farlighet 

Mål 3 – Öka materialåtervinningen i kommunen 

Mål 4 – Organiskt avfall ska återvinnas genom biologisk behandling 

Mål 5 – Miljöbelastningen från deponering ska minska 

Av särskilt intresse i detta sammanhang är det föreslagna Mål 4. Här föreslås två delmål: 

- Delmål 4.1 Senast år 2012 ska Norrtälje kommun ha påbörjat utredning av möjligheter 

för insamling och behandling av det organiska avfallet 

- Delmål 4.2 Senast år 2015 ska insamlingen av organiskt avfall ha påbörjats och 

insamlat material ska behandlas biologiskt. 

Ett förslag till handlingsplan hur målen ska uppnås finns också. För genomförande och 

uppföljning ansvarar renhållningsenheten på uppdrag av kommunstyrelsen.


2.4 Syftet med förstudien 

Syftet med projektet är att ta fram ett beslutsunderlag för insamling av organiskt avfall inom 

Norrtälje kommun som råvara för produktion av biogas. Vidare har förutsättningarna för en 

egen produktion av biogas liksom samarbetsmöjligheterna med företag och andra kommuner 

undersökts. Förutsättningarna för distribution av fordonsgas inom kommunen ska klarläggas. 

2.5 Projektorganisation 

Projektet har startats av Teknik och Service inom Kommunstyrelsekontoret vid Norrtälje 

kommun på uppdrag av Agneta Hildén-Möllenborg, teknisk chef. Projektet har följande 

organisation: 

Styrgrupp: Teknik och Service ledningsgrupp 

Projektgrupp: 

Bo Assarsson, projektledare 

Essi Bagheri 

Ingvar Norrman 

Bertil Rusk 

Jörgen Örnestav 

Projektgruppen kan även anlita externa resurser. 

Projektet rapporterar sina resultat till Klimatnämnden. 

3. Förutsättningar för biogas 

Biogas består till största delen av metangas som uppstår vid syrefri rötning, anaerob 

nedbrytning av organiska ämnen, vanligen gödsel, avloppsslam, organiskt avfall eller grödor. 

Biogasen produceras i avloppsreningsverk, gårdsanläggningar eller särskilda 

biogasanläggningar. Biogasen kan förbrännas direkt eller uppgraderas, koncentreras till över 

95 % metan för att användas som motorbränsle, fordonsgas. 

3.1 Fakta om biogas 

Den kemiska föreningen metan är det enklaste kolvätet, med den kemiska formeln CH4. 

Metan är en luktfri gas. Metan bildas vid nedbrytning av organiskt material i syrefattiga 

miljöer, till exempel bottnen på kärr. Metan är en växthusgas och ökade utsläpp från främst 

jordbruket anses vara en bidragande orsak till en förstärkt växthuseffekt. Metan är den största 

beståndsdelen i naturgas och biogas, vilka bägge används som bränslen. Det finns många 

olika sätt att producera metan. Det dominerande sättet är att utvinna naturgas eller s.k. 

fossilgas. 

Metan som bildas via anaerobisk (syrefri) nedbrytning av organiskt material benämns biogas. 

Rötgas och sumpgas är andra namn på biogas. Biogas består i huvudsak av metan och 

koldioxid. Biogas kan utvinnas i reningsverk, på soptippar och på andra platser där biologiskt 

nedbrytbart material finns. Metan kan även framställas via förgasning och metanisering av 

biomassa, framställas syntetiskt från kol eller med hjälp av el. 

Den största potentialen för biogasproduktion finns inom jordbruket genom rötning av gödsel 

och odlingsrester. Rötning av avfall från hushåll och industrin är också intressant, se följande 

tabell:


Vid rötning av organiskt avfall, t.ex. avloppsslam, matavfall, gödsel, blir slutprodukterna dels 

biogas, dels rötslam som används inom jordbruket som ett jordförbättrande gödselmedel. 

Biogasen kan användas på olika sätt, för framställning av värmeenergi genom förbränning, för 

framställning av el och värme med hjälp av en gasmotor eller som fordonsbränsle efter 

uppgradering, koncentration. Många reningsverk har idag egen biogastillverkning för att täcka 

sitt eget energibehov. I följande bild framgår dels de olika råvarorna för biogas, 

avloppsvatten, avfall och lantbruksprodukter, dels olika användningsområden för produkterna, 

rötrest, biogas och uppgraderad biogas (fordonsgas).


Biogasanläggningar i Sverige 

I en undersökning av Energimyndigheten (Produktion och användning av biogas år 2010 ES 

2011:07) har sammanlagt 229 biogasanläggningar identifierats i Sverige. Dessa producerade 

totalt 1 387 GWh energi. De fördelade sig på 135 avloppsreningsverk, 57 deponier, 18 

samrötningsanläggningar, 14 gårdsanläggningar och 5 industrier. Antalet 

uppgraderingsanläggningar till fordonsgas uppgick till 47 stycken och på 8 platser injicerades 

uppgraderad biogas på naturgasnätet. 

Biogasen producerades till 44 % i avloppsreningsverk, 25 % i samrötningsanläggningar, 22 % 

i deponier, 8 % i industrianläggningar och 1 % på gårdsanläggningar. Av den producerade 

biogasen uppgraderades 609 GWh (44 %) till fordonsgas. Till värmeproduktion gick 606 

GWh (44 %), dit hör även värmeförluster. 56 GWh (4 %) el producerades och 112 GWh (8 

%) facklades bort.


De huvudsakliga substraten (råvarorna) för biogasproduktion var olika typer av avfall såsom 

avloppsslam, gödsel, källsorterat matavfall och avfall från slakteri- och livsmedelsindustrin. 

Förutom biogas har samrötningsanläggningar och gårdsanläggningar tillsammans producerat 

drygt 676 000 ton (våtvikt) rötrest varav 93 % användes som gödningsmedel. Reningsverken 

producerade 610 000 ton avvattnad rötslam varav 24 % användes som gödningsmedel. 

Den geografiska fördelningen visar att större delen av biogasproduktionen är centrerad till ett 

fåtal län. Skåne, Stockholm, Västra Götaland och Östergötland stod för nära 60 % av landets 

biogasproduktion. En anledning är att Skåne och Västra Götaland har tillgång till naturgas 

som komplement till biogasen. 

I Östergötland har Teknisk verken i Linköping varit tidigt ute med en stor anläggning för 

produktion av biogas. Stadens innerstadsbussar och en stor del av kommunens fordon drivs 

med biogas sedan starten 1997. Även i flera andra städer, t.ex. Jönköping, Norrköping, 

Skellefteå och Örebro körs innerstadsbussar och sopbilar på biogas sedan några år. 

Västerås har också satsat framgångsrikt och lönsamt på biogas. Här utvinns biogas vid stadens 

reningsverk och i en stor rötningsanläggning, där odlade grödor behandlas tillsammans med 

källsorterat hushållsavfall. Stadens bussar och sopbilar samt en del personbilar körs på biogas, 

se följande schema: 

I det följande finns andra goda exempel på biogasanläggningar: 

Samrötning 

Boden - rötning av avloppsslam och matavfall 0,6 Mm3 fordonsgas 

Helsingborg - biogödsel i pipeline 2,3 Mm3 fordonsgas 

Kristianstad - först med samrötning av matavfall 4,6 Mm3


Linköping - effektiv process, biogaståget Amanda 5,2 Mm3 

Västerås - aktörssamverkan, lantbrukare deltar 1,7 Mm3 fordonsgas 

Örebro - SBI referensanläggning 6 Mm3 fordonsgas 

Katrineholm - 10 gårdar, 3 Mm3 fordonsgas 

Reningsverk 

Göteborg – Gryaab 6 Mm3 till gasnätet 

Stockholm – Henriksdal 6,5 Mm3 fordonsgas 

Lidingö – Käppala 8 Mm3 fordonsgas 

Lantbruk 

Alviksgården, Norrbotten - självförsörjande på värme och el 1 Mm3 

Bjuv – Findus, svingödsel, slaktavfall 2,2 Mm3 fordonsgas 

Hagavik, Malmö - ekologisk växtodling 0,2 Mm3 el o värme 

Odensviholm gödsel ger 0,55 Mm3 för el och värme 

Industri 

Domsjö - största producenten 9 Mm3 fordonsgas 

Norrmejerier - biogas ur vassle 1 Mm3 ånga 

3.2 Rötningsprocessen 

Biologiska behandlingsmetoder av bioavfall grundar sig på olika varianter av kompostering 

eller rötning. Dessa metoder bygger i sin tur på två olika, huvudsakliga och grundläggande, 

karaktäristiska mikrobiologiska processer. Dels aerob nedbrytning (med syre) vid 

kompostering och produktion av kompost, dels anaerob nedbrytning (utan syre) vid rötning 

och produktion av biogas (gas bestående av ungefär lika delar metan och koldioxid) och 

rötrest. Båda processerna innebär att mikroorganismer bryter ned och omvandlar det 

biologiska avfallssubstratet till en rad olika nedbrytningsprodukter. Det råder dock stora 

skillnader i fråga om t.ex. allmänna processmiljöbetingelser, omsättningstakt av ämnen, 

resulterande nedbrytningsprodukter, samt typer av aktiva mikroorganismer. En gruppering av 

mikroorganismerna kan t.ex. göras utifrån de temperturspann de trivs och tillväxer bäst i: 

psykrofil rötning, 4-25 0 C, mesofil rötning, 25-45 0 C, termofil rötning 50-60 0 C. 

I den aeroba nedbrytningen binds 59 % av energin upp i ny biomassa och resterande 41 % 

avges som värme. I den anaeroba nedbrytningen fångas istället hela 89 % av energin upp i den 

energirika gasen metan, 8 % binds i ny biomassa och blott 3 % avges i form av värme 

(Persson, P-O. m.fl., 2005), se följande formler: 

AEROB NEDBRYTNING 

Förhållanden med tillgång på syre (Kompostering) 

C6H12O6 + O2 → CO2 + H2O + Torrt Slam + Värme 

Glukos Syre Koldioxid Vatten Ny cellmassa Energi 

1,0 kg 0,53 kg 0,56 kg 0,57 kg 0,40 kg ca 5400 kJ


ANAEROB NEDBRYTNING 

Syrefria förhållanden (Rötning) 

C6H12O6 → CH4 + CO2 + Torrt Slam + Värme 

Glukos Metan Koldioxid Ny cellmassa Energi ut 

1,0 kg 0,25 kg 0,69 kg 0,056 kg ca 380 kJ 

Hela det organiska avfallets våtvikt består till en viss del av torrsubstans (TS). Denna 

torrsubstans utgörs sedan av en varierad mängd så kallad volatile solids (VS). Detta är den 

organiska fraktionen, den del som mikroorganismerna kan utnyttja. 

Efter rötningsprocessen får man fram en biogas (rågas) med cirka 65% metanhalt. Rågasen 

har ett energiinnehåll på cirka 6,5 kWh per kubikmeter. Genom att uppgradera biogasen kan 

man höja biogasens metanhalt till nästan 100 procent. Energiinnehållet ökar då till knappt 10 

kWh per kubikmeter. Vid uppgraderingen tar man bort koldioxid, svavelföreningar och 

vattenånga från rågasen. 

Närvaro av toxiska föreningar kommer alltid att i olika grad störa och påverka förloppet i alla 

typer av biologiska anläggningar. Den biologiska processens driftsäkerhet beror i hög grad på 

avfallets sammansättning. Dessutom bör sammansättningen av det organiska materialet inte 

varieras för mycket över tiden, även om en varierad sammansättning i sig kan vara positiv. 

Variationen tillgängliggör många olika typer av tillväxtkomponenter och ökar generellt olika 

organismers livsförutsättningar. Samtidigt är det också viktigt att veta vad som eftersöks, då 

många mikroorganismer är specialister som bäst utvecklas och växer med ett visst substrat. 

De anaeroba rötningsprocesserna åstadkommer, förutom en bildning av energirik biogas, även 

en volymreduktion av olika organiska avfall. Denna volymminskning av ett givet organiskt 

avfall leder till en viss hygienisering och eliminering av lukt. Processen som sådan kan därför 

också betraktas som en slags stabiliseringsmetod. Rötresten är dock normalt mindre stabil än 

kompost (Naturvårdsverket, 2009; Persson, P-O. m.fl., 2005). 

Bakom en effektiv biogasproduktion finns ett intrikat mikrobiologiskt anaerobt förlopp, med 

en intim samverkan mellan många olika aktiva mikroorganismer. Processen fordrar ett 

lagarbete då den präglas av att många mikroorganismer är beroende av varandras 

nedbrytningsprodukter som substrat. Att hitta en processmiljö som ger ”tillräckligt bra” 

tillväxtförutsättningar för så många som möjligt är därför eftersträvansvärt. Det finns olika 

strategival när det gäller biogasproduktion:


I det följande finns ett exempel på processchema för en biogasanläggning:


3.3 Tänkbara substrat för rötning 

Många typer av organiska material lämpar sig som substrat för rötning, till exempel slam från 

avloppsreningsverk, matavfall från hushåll, restauranger och butiker, gödsel, olika 

växtmaterial, processvatten från livsmedelsindustrin och från massa- och pappersindustri. 

Samrötning av olika material ger ofta ett högre metanutbyte, det vill säga den producerade 

mängden metan per inmatad mängd organiskt material ökar jämfört med om varje råvara rötas 

var för sig, s.k. samrötning. I en Substrathandbok finns information om olika råvaror för 

biogasproduktion och teoretiskt gasutbyte för olika substrat kan beräknas. 

Substrategenskaper som TS, VS och näringssammansättning är viktiga parametrar för högt 

metanutbyte. Torrsubstanshalten (TS) anger ett materials innehåll av kvarvarande föreningar 

då vatteninnehållet indunstats vid 105°C. Material med hög TS-halt (>10-15 %) behöver ofta 

spädas för att fungera i mottagningssystem, pumpar och omrörare medan material med låg 

TS-halt kan användas för att späda tjockare substrat. 

Volatile solids (VS) är det engelska uttrycket för det svenska begreppet glödförlust. 

Parametern anger materialets innehåll av förbränningsbar substans vid 550°C och är ett 

användbart instrument för beräkning av ett substrats organiska innehåll. Generellt sett innebär 

hög VS-halt en hög högt gasutbyte eftersom det endast är den organiska delen av TS som kan 

brytas ned i rötkammaren och bidra till biogasproduktionen. 

Mikroorganismer behöver bl.a. kol, kväve, fosfor och vitaminer för sin tillväxt. I den 

slutgiltiga avfallsblandningen måste därför alla dessa delar finnas tillgängliga i tillräcklig 

mängd för att mikroorganismernas behov skall tillgodoses. Det är även önskvärt att den 

kvarvarande biogödseln skall innehålla så hög andel lättillgängliga näringsämnen som 

möjligt. Förhållandet mellan kol- och kväveinnehållet i substratet är av stor betydelse. En kvot 

på uppemot 30 är gynnsamt för mikroorganismernas cellmetabolism. 

3.4 Vad gör man med gasen? 

Värme 

Energin i biogas kan användas för uppvärmning, antingen lokalt eller genom distribution via 

fjärrvärmenät. Vid produktion av värme behöver endast vattenånga avskiljas från rågasen 

innan förbränning. Värmepannor finns på de flesta biogasanläggningar, där gasen ofta 

utnyttjas för uppvärmning av närliggande lokaler och bostäder. Överskottsvärme kan också 

föras ut till externa lokaler, antingen direkt via gasledning eller indirekt via fjärrvärmenät. I 

mindre anläggningar är det dock vanligt att en viss del av biogasen måste facklas, det vill säga 

brännas bort, särskilt sommartid då värmebehovet är lägre. I Väst-Sverige, där det finns ett 

naturgasnät, kan biogasen injiceras i gasnätet. 

Kraftvärme 

Biogas kan också användas för kombinerad produktion av el och värme. Cirka 30-40 procent 

av energin i bränslet kan utvinnas som el medan resten blir värme. Liksom vid 

värmeproduktion måste gasen torkas innan användning. Dessutom måste den renas från stoft


och eventuellt vissa korrosiva ämnen som till exempel svavelväte. Gasmotorer som till 

exempel ottomotorer och dieselmotorer lämpar sig för småskaliga kraftvärmeanläggningar. 

Den så kallade dual-fuel-motorn kan köras på både diesel och gas. Gasturbiner kan användas 

för större anläggningar. På senare år har även mikroturbiner i storleksordningen 25 – 100 

kilowatt börjat användas för kraftvärmeproduktion från biogas. Så länge energin används av 

anläggningsägaren utgår ingen energiskatt. 

Råvara 

Metanmolekylen kan även användas som råvara i olika tillverkningsprocesser. Exempel på 

produkter där metan kan ingå är färger, plaster, möbler, djurfoder och smörjoljor. 

Fordonsgas 

Det användningsområde som växer snabbast är som fordonsgas. Biogas som renats och 

uppgraderats till en hög metanhalt (ca.97 %) kan användas till fordonsdrift. Detta ger det 

största ekonomiska utbytet och samtidigt den största miljövinsten. I slutet av 2010 fanns det 

32000 gasfordon i Sverige. Totalt finns det i Sverige 130 publika tankställen för fordonsgas i 

Sverige. 

Fordonsgasen i Sverige utgörs av naturgas och/eller biogas. I dagsläget utgör fordonsgasen en 

blandning i de regioner där naturgas finns att tillgå som komplement, på Västkusten där ett 

naturgasnät finns och även i bl.a. Stockholm. Mellan 60 och 65 % av fordonsgasen i Sverige 

har utgjorts av biogas under de senaste tre åren. 

Användningen av fordonsgas ökar stadigt för varje år. Detta beror bland annat på att allt fler 

kommuner väljer att satsa på fordonsgas för att driva lokaltrafikbussar, sopbilar och 

distributionsfordon. Enligt statistik från Trafikanalys stod gasdrivna bussar för 22 % av 

nyregistreringarna under 2010. För personbilar var motsvarande siffra drygt 2 %. 

Transportsektorns energianvändning domineras helt av oljeprodukter, främst bensin och 

diesel. De senaste åren har andelen förnybara drivmedel i vägtrafiken ökat. Statistik för år 

2010 visar att andelen förnybar energi var 7,9 %. Förnybartdirektivets mål för 

transportsektorn är 10 % förnybar energi år 2020. Biogas har ökat sin andel av biodrivmedlen 

under år 2010 med 3 procentenheter till 11 procent, medan andelen etanol till låginblandning i 

bensin har minskat med lika mycket. År 2010 uppgraderades 609 GWh biogas till fordongas. 

1914 kom den första gasdrivna bilen, den kördes på naturgas. Gasbilar har i princip vanliga 

bensinmotorer som kompletterats med ett separat bränslesystem och trycktankar för gasen. 

Speciella tryckbehållare används där gasen komprimeras till maximalt 200 atmosfärers tryck. 

Bensin kan användas som reservbränsle. Tunga fordon som bussar och lastbilar byggda för 

gasdrift är däremot anpassade till att köras enbart på gas. En normal gasbuss (av den typ som 

idag körs i stadstrafik i ett flertal städer, t.ex. Stockholm, Uppsala, Malmö och Eskilstuna) 

drivs av en ottomotor vilket innebär en högre bränsleförbrukning jämfört med en dieselmotor. 

I Eskilstuna används både gas- och dieselbussar för stadstrafik. Genom att beräkna 

energiåtgången som i snitt krävs för att driva en gas- respektive dieselbuss en mil och sedan 

dividera resultaten med varandra fås en kvot som visar på hur mycket mer energi som krävs 

för att driva en gasbuss i stadstrafik jämfört med en dieselbuss. I Eskilstunas fall går det åt ca


57 % mer energi att driva en stadsbuss på biogas jämfört med diesel enligt rapporten 

Kollektivtrafiken i Södermanland, en viktig aktör för en långsiktig biogasmarknad (Biogas 

Öst). Litteraturstudier indikerar dock att en optimerad ottomotor bör förbruka cirka 30 % mer 

energi per körd sträcka jämfört med en dieselmotor. 

En ny variant, den så kallade dual-fuel-motorn, börjar introduceras på marknaden. Denna 

motor körs på både diesel och fordonsgas. För fallet när diesel och metangas blandas blir 

termen MDE (Methane Diesel Engine) allt vanligare. Kortfattat bygger tekniken på att en 

dieselfraktion i bränslemixen antänds genom kompression vilket leder till att temperaturen i 

cylindern blir hög nog att antända metangasen. Dieselfraktionen fungerar som ett slags 

flytande tändstift. En fördel med tekniken är att den bygger på användandet av en dieselmotor 

som är ca 30 % bränsleeffektivare jämfört med en ottomotor. En annan fördel är att de allra 

flesta MDE-fordon vid behov kan drivas på 100 % diesel om gas av någon anledning inte 

finns att tillgå. Tekniken började utvecklas på 1950-talet och det finns i stort sett två 

huvudspår. Antingen kan en fixerad mängd diesel användas oberoende av vilket varvtal som 

motorn arbetar på eller så kan mängden gas som introduceras till cylindern vara 

varvtalsberoende. Mängden diesel som kan ersättas beror på en mängd olika faktorer vilket 

resulterar i ett spann på reduktion av diesel på mellan 40-95 %. Det finns idag ett flertal 

företag som antingen erbjuder efterkonverteringar eller nyproducerade dualfuel/ 

MDE motorer, bl.a. Volvo Lastvagnar. 

3.5 Vad gör man med rötresten? 

Det organiska materialet bryts inte ner fullständigt i rötkammaren utan det bildas en 

slutprodukt, rötrest, som förutom vatten och organiskt material även innehåller diverse 

växtnäringsämnen. Rötresten kan användas som gödningsmedel och därmed delvis ersätta 

mineralgödsel. En viktig framgångsfaktor för en biogasanläggning är att få avsättning för 

producerad rötrest. Det går att göra en tydlig gränsdragning mellan rötslam från kommunala 

avloppsreningsverk och biogödsel från övriga biogasanläggningar. Beroende på ursprung 

brukar man ge rötresten olika benämningar, biogödsel (från samrötningsanläggningar) eller 

avloppsslam (från reningsverk). 

Biogödsel 

Det är många inom biogasbranschen som tycker att det är på tiden att biogödseln får det 

marknadsvärde den förtjänar. På samma sätt som biogasens miljönytta lyfts fram gentemot 

andra energibärare så borde biogödselns fördelar belönas gentemot handelsgödsel. Biogödseln 

ersätter handelsgödsel som består av fosfor som är en ändlig resurs och kväve samt kräver 

stora mängder fossil energi för att framställas. Ett problem är att biogödsel består av stor 

andel vatten vilket försvårar längre transporter. Biogödsel från samrötningsanläggningar har 

oftast låg torrsubstanshalt, men används vanligtvis oavvattnad på åkermark. År 2007 

producerades 336 000 ton biogödsel och över 96 % återfördes till jordbruket. 

Biogasanläggningar som inte behandlar avloppsslam har möjlighet att certifiera sin biogödsel 

enligt SPCR120 eller KRAV. Målet är att förbättra kvalitetsarbetet och göra informationen 

transparent för alla aktörer i branschen. Förtroendet för certifierad biogödsel är idag högt och 

många biogasanläggningar som idag är certifierade anser att det är en nödvändighet för att 

kunna få avsättning för producerad rötrest. För SP:s certifieringssystem SPCR 120 finns


Certifieringsregler för Biogödsel där biogasanläggningen kan kvalitetssäkra sin biogödsel. 

Det har möjliggjort användning av certifierad biogödsel i jordbruk som vill uppfylla kraven 

för Svenskt Sigill och för KRAV-märkning. 12 anläggningar har f.n. certifierad biogödsel. I 

Regler för KRAV-certifierad produktion januari 2011 finns följande bestämmelser: 

4.3.5.1 Tillåtna organiska gödselmedel 

Komposterat eller fermenterat källsorterat hushållsavfall 

Du får bara använda vegetabiliskt och animaliskt hushållsavfall från ett slutet insamlingssystem som 

uttryckligen är godkänt av Jordbruksverket och certifierad enligt kapitel 12. Den som ansöker om att få 

insamlingssystemet godkänt ska beskriva det utförligt liksom riskerna för förorening med oönskade 

ämnen. 

Avfall från restaurang hör till hushållsavfall. 

Kriterier för att sådant hushållsavfall ska godkännas: 

– Det ska gå att kontrollera materialets kvalitet på ett trovärdigt sätt. 

– Det ska finnas system för att kontinuerligt kontrollera om det finns någon risk för att avfallet 

innehåller oönskade ämnen. 

– Slutprodukten får inte innehålla för mycket oönskade ämnen. 

– Insamlingssystem och rötnings- eller kompostanläggning ska vara certifierat enligt SPCR 120, 

respektive 152 eller uppfylla motsvarande krav. (K) 

Högsta tillåtna koncentration i mg/kg torrvikt av tungmetaller: kadmium:0,7; 

koppar: 70; nickel: 25; bly: 45; zink: 200; kvicksilver: 0,4; krom (totalt): 70; 

krom (VI): 0 

Se avsnitt 12.5 för gränsvärden för tillförsel av tungmetaller till åkermark. 

Rötrest från biogasproduktion där annars otillåten stallgödsel ingår 

När tillåtna och annars otillåtna stallgödselmedel rötas i en gemensam biogasanläggning så får den 

andel rötrest som motsvarar andelen tillåten gödsel användas i KRAV-certifierad produktion. Minst 5 

% på volyms- och årsbasis måste dock komma från ekologiskt produktion. Det får dock inte ingå 

gödsel från djur som fått GMO-foder, själva är genetiskt modifierade, djur i bur, eller blandningar där 

avföring eller avloppsslam ingår och inte heller andra gödselmedel som inte är tillåtna. (K) 

Kommentar: 

Biogasproduktion av stallgödsel minskar bidraget till växthusgaser från animalieproduktionen avsevärt. 

Det ska därför vara möjligt för KRAV-anslutna lantbrukare att använda gemensamma 

biogasanläggningar och använda gödseln från dessa. 

Avloppsslam 

Rötslam från reningsverk har oftast en hög vattenhalt och behöver avvattnas innan spridning. 

Samhällets låga förtroende för rötslam från avloppsreningsverken försvårar möjligheten att 

återföra näringsämnena till lantbruket. Slam från avloppsreningsverk, latrin samt slam från 

enskilda brunnar omfattas av särskild lagstiftning och kvalitetssäkras därför enligt ett eget 

system. 

2008 startade vattentjänstbranschen i samarbete med LRF, Lantmännen och 

dagligvaruhandeln certifieringssystemet REVAQ. Syftet med certifieringssystem är att 

utveckla avloppsreningsverkens kvalitetsarbete och bidra till öppenhet och transparent 

information om rötslammet och dess kvalitet. Målet är att detta ska leda till ett ökat förtroende 

och därigenom en ökad återföring av näringsämnena till lantbruket. Idag är 32 

avloppsreningsverk certifierade. Norrtälje kommun har ansökt om att få sitt slam REVAQcertifierat.


3.6 Miljöaspekter 

Biogas har en rad positiva miljöeffekter som bidrar till att uppfylla några av de nationella 

miljömålen. Biogassystem medför dock även en del negativa miljöeffekter såsom 

metanemissioner eller utsläpp av illaluktande ämnen. 

Då biogassystem införs så finns det två faktorer som påverkar utsläppen av växthusgaser. Det 

ena är rötning av gödsel som ger ett minskat utsläpp av metan jämfört med konventionell 

gödselhantering. Det är idag svårt att exakt beräkna hur stor indirekt miljövinst som kan göras 

vid gödselrötning. I studien Systemoptimerad produktion av fordonsgas (Börjesson et al, 

2009) så redovisas en siffra på 1,5 kg CH4/ton svingödsel som spontant bruttoläckage av 

metan vid konventionell gödsellagring. Det är rötningsanläggningar som helt eller delvis 

behandlar gödsel som kan tillgodoräkna sig ett reducerat utsläpp av metan till atmosfären. 

Den andra faktorn är att när biogas ersätter fossila drivmedel så görs stora minskningar av 

utsläpp av växthusgaser vilket har visats i flertalet studier. I tabellen nedan visas resultat från 

rapporten Livscykelanalys av svenska biodrivmedel (Börjesson et al, 2010). 

Införandet av biogassystem kan även minska övergödningen både genom att minska utsläppen 

av kväveoxid när biogas ersätter fossila drivmedel samt att när gödsel rötas så minskar även 

ammoniakavgången jämfört med konventionell gödsellagring. Då minskar även utsläppen av 

försurande ämnen. 

När biogas ersätter fossila drivmedel såsom bensin eller diesel så minskar emissionerna av 

andra luftföroreningar. I rapporten Biogas, tillväxt & sysselsättning från Biogas Öst 

(Waluszewski et al, 2011) har nettoreduceringen av partiklar vid användning av biogas 

studerats, se följande tabell:


Fordon som drivs på biogas bullrar mindre än konventionella fordon varför införandet av 

biogasfordon är ett konkret sätt att förbättra miljön där vi människor vistas genom att bidra till 

minskat trafikbuller. Generellt har gasfordon 5-10 dB lägre bullernivå men nivån beror även 

mycket på körsätt och hastighet (Waluszewski et al, 2011). Det är inte bara omgivningen som 

drar nytta av dessa fördelar utan även den personal som dagligen arbetar med dessa fordon 

som får en förbättrad arbetsmiljö. En betydande del av biogasåtgärderna har fokuserat på att 

byta ut befintliga fordon mot nya gasfordon. Det rör sig om både stadsbussar, sopbilar och 

vanliga lastbilar som frekvent trafikerar innerstäderna. 

Biogassystem har negativa miljöeffekter där okontrollerade metanemissioner till atmosfären 

utgör en av de viktigaste. En annan negativ effekt av biogassystem är de utsläpp av 

illaluktande ämnen som kan uppkomma då en ny biogasanläggning uppförs. Utsläpp av 

illaluktande ämnen är ett problem vid biogasanläggningar som kan leda till en försämrad 

miljö på anläggningen och i närområdet. Detta är ett problem både för att skapa ett förtroende 

hos allmänheten samt ur arbetsmiljösynpunkt. 

Rapporten Metoder att mäta och reducera emissioner från system med rötning och 

uppgradering av biogas (RVF, 2005) visar att utsläpp av luktämnen primärt är kopplade till 

mottagning, förbehandling och rötning av det organiska avfallet. För att komma tillrätta med 

detta så rekommenderar de att anläggningarna ska eftersträva att ha verksamheten inomhus. 

Det gäller i synnerhet vid öppen hantering av organiskt avfall eftersom det ger möjlighet att 

övervaka och behandla emissioner i ventilationsluften. En större åtgärd är uppförandet av 

SYSAV:s förebehandlingsanläggning för källsorterat matavfall. Anläggningen tar emot 

matavfall från 14 kommuner och har en kapacitet på 10 000 ton matavfall per år. Stor fokus 

låg på att bygga en anläggning med minimala utsläpp av illaluktande ämnen och en god 

arbetsmiljö. Anläggningen är idag helt inbyggd och utrustad med ett omfattande 

ventilationssystem samt tillsats av joniserad luft. 

Okontrollerade utsläpp av metan kan förekomma vid både rötning och uppgradering och 

bidrar därigenom till en negativ miljöpåverkan. Metan är en potent växthusgas med en 23 

gånger större växthuspåverkan än koldioxid. Tidigare studier har visat att beroende på 

biogassystemets utformning och vilka substrat som rötas så kan utsläppen av metan uppgå till 

8-26 % av den producerade mängden metan. Det finns förutom miljömässiga skäl även 

ekonomiska vinster att göra då metanemissionerna minskas. Även ur säkerhets- och 

luktsynpunkt kan anläggningarna förbättras då metanemissionerna reduceras. 

Avfall Sverige har ett program för frivilligt åtagande för biogasanläggningar där de förbinder 

sig till att systematiskt arbeta med att kartlägga och minska sina utsläpp av metan. En del av 

det frivilliga åtagandet är att återkommande genomföra emissionsmätningar vid anläggningen 

för att bestämma metanutsläpp och metanförlust. Resultat av genomförda mätningar 2007 till 

2008 visar att svenska biogasanläggningar sammantaget har ett metanutsläpp som är mindre 

än 3 % av den totala produktionen (Avfall Sverige, 2009). Det är framförallt vid uppgradering 

av biogas som emissioner sker och beroende på teknik så varierar utsläppen av metan.


4. Råvaror för biogas i Roslagen 

4.1 Matavfall från hushåll 

Det finns uppskattningar av att hushållen i snitt slänger mat för 5000 kronor per år. Enligt en 

KSL-rapport från 2007 alstras i Stockholms län ca 230 000 ton matavfall per år från bostäder, 

storkök, restauranger, m.m. Det motsvarar enligt KSL ca 115 kg per person och år. Mängden 

från hushåll torde vara omkring 100 kg per person och år. 141 kommuner i Sverige har i dag 

system för insamling av matavfall från hushållen. I kommuner som nått långt när det gäller 

insamling av organiskt hushållsavfall, t.ex. Västerås och Östersund, samlar man in ca 60 kg 

matavfall per person och år. I Södertälje samlas in 39 kg per person och år. 

Norrtälje kommun 

Renhållningsenheten vid Norrtälje kommun har gjort plockanalyser av hushållsavfallet under 

åren 2009 till 2011. Åren 2009 - 2010 hämtades materialet in på Rådmansö i närheten av 

Spillersboda återvinningsstation. 2011 skedde insamlingen från öar i Norrtäljeviken. Mängden 

material har varit mellan 600 -1000 kg. Plockanalysen har utförts på Salmunge 

avfallsanläggning av Ingvar Norrman med hjälp av Kjell Janssons Åkeri, se följande resultat: 

Plockanalyser 2009 – 2011 

Land 2009 Land 2010 Sjö avfall 2011 Genomsnitt 

Vår Höst Vår Sen sommar 

Bioavfall 58 % 47 % 45 % 47 % 49 % 

Papper 9 % 15 % 22 % 15 % 15 % 

Plast 11 % 11 % 12 % 17 % 13 % 

Glas 2 % 1 % 4 % 7 % 4 % 

Metall 2,0 % 2,4 % 2,0 % 2,4 % 2,2 % 

Farligt avfall 0,1 % 0,0 % 1,0 % 0,2 % 0,3 % 

El & 

elektronik 0,2 % 0,1 % 1,0 % 0,5 % 0,5 % 

Övrigt 17 % 22 % 13 % 11 % 16 % 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Plockanalys 2009 - 2011 

Bio avfall Papper Plast Glas Metall Farligt avfall El&eloktronik Övrigt 

Sjö avfall 2011 

Land 2009 Vår 

Land 2009 Höst 

Land 2010


I följande tabell finns exempel på vad de olika fraktionerna består av: 

Vad har sorterats 

Primär fraktion Sekundär fraktion Typiska exempel 

Bioavfall Matavfall Mat och rester från matberedning. Frukt och 

grönsaker, tepåsar, äggskal, oöppnade 

matförpackningar, m.m. 

Papper Tidningar o dylikt Trycksaker. Tidningar, dags och 

veckotidningar, broschyrer mm. 

Wellpapp Förpackningar av well. Lådor, ark, omslag, 

mm. 

Pappersförpackningar Består till minst 50 % papper. Mjölkpaket, 

äggkartonger, mm. 

Övrigt papper Allt papper som inte ingår i ovannämnda. 

Plast Mjukplastförpackningar Kännetecken för mjukplast: kan enkelt 

klämmas ihop. Plastpåsar, mm. 

Frigolit Skumplast. Köttråg o dyl. 

Hårdplastförpackningar Saftflaskor, burkar, tråg, lock, engångsbestick, 

mm. 

Övrig plast Leksaker av plast, tandborstar, CD skivor, 

kreditkort, mm. 

Glas Glasförpackningar Flaskor och burkar 

Övrigt glas Glas som inte är en förpackning, dricksglas, 

fönsterglas, mm. 

Metall Metallförpackningar Består till minst 50 % av metall, burkar Al-folie 

och form, tråg tuber, kapsyler, mm. 

Övrig metall Metall som inte är en förpackning, spik, gem, 

Övrigt Oorganiskt material 

som inte passar in 

enligt ovan och inte är 

farligt 

Farligt avfall Avfall som är giftigt, 

explosivt, korrosivt, 

eldfarligt, miljöfarligt 

eller 

sjukdomsframkallande 

avfall 

El & elektronik Allt som drivs med 

batteri eller som har 

sladd 

bestick, paraply, stekpanna, mm. 

Kattsand, porslin, keramik, aska, säkringar, 

stenar, tegel, glasull, skor, kläder, mm. 

Stickande och skärande föremål, kanyler, 

sprutor, mediciner, bekämpningsmedel, spray 

flaskor, nagellack, klorin, blodigt material, mm. 

Elapparater, lampor, mobiltelefoner, data 

utrustning, kretskort, radio, mm. 

Resultaten visar att man kan räkna med en andel av organiskt avfall på åtminstone 45 %. Den 

totala mängden hushållsavfall, inklusive hushållsavfall från företag, inom Norrtälje kommun 

var år 2009 15 859 ton. Det innebär att den totala mängden organiskt avfall i hushållsavfallet


är ca 7 000 ton. Denna mängd varierar dock över året, då avfallsmängden är betydligt större 

under sommaren. Att samla in organiskt avfall i skärgården bedöms inte som realistiskt till en 

början. Det innebär att en realistisk insamlingsnivå för matavfall från hushållen i Norrtälje 

kommun torde vara 2000 - 4000 ton per år. 

Andra kommuner i Roslagen 

Österåker och Vaxholm samarbetar om insamling av avfall genom Roslagsvatten AB, som i 

sin tur anlitat Ragnsells för insamlingen. Inom Österåkers kommun införs insamling av 

matavfall från villahushåll fr.o.m. år 2012. Insamlingen kommer att stimuleras via taxan, hur 

mycket är ännu inte klart. Matavfallet läggs av hushållen i särskilda påsar och därefter i 

separata, bruna plasttunnor. Som insamlingssystem tillämpas s.k. behovshämtning, dvs. att 

kunden drar fram tunnan till vägen/gatan när den behöver tömmas. Hämtning sker varannan 

vecka utom sommartid då hämtning sker veckovis. Olika former av fritidshusabonnemang 

finns också. Tvåfacksbilar kommer att användas till största delen, utom på Ljusterö där 

baklastare används. Matavfallet kommer att transporteras till SÖRAB för omlastning och 

vidaretransport till Uppsala. Volymen uppskattas till ca 1 000 ton per år. För flerbostadshus 

planeras ett frivilligt införande under år 2013. 

I Vaxholms kommun kan insamling av matavfall bli aktuell senare, åren 2014-2016. När är 

ännu inte beslutat. 

De flesta SÖRAB-kommunerna (Järfälla, Lidingö, Sollentuna, Solna, Sundbyberg och 

Upplands Väsby) har infört insamling av matavfall från hushållen. Danderyd, Täby och 

Vallentuna kommer att göra det i takt med att entreprenadkontrakten förnyas. Totalt förväntas 

att 15 000 - 20 000 ton matavfall kan samlas in. Det omlastas i Hagby utan förbehandling för 

vidare transport till Uppsala biogasanläggning. Behandlingskostnaden är f.n. 500 kr/ton. En 

ny upphandling av behandling är på gång och ska gälla fr.o.m. år 2013. Några planer på egen 

biogas- eller förbehandlingsanläggning finns inte, utan man räknar med att andra aktörer inom 

Stockholmsregionen kommer att bygga erforderlig kapacitet. 

Östhammars kommun utreder f.n. möjligheterna till insamling av organiskt avfall. En ny 

treårig insamlingsentreprenad startar 2012-01-01. Möjligheter finns därför för införande av en 

insamling av organiskt hushållsavfall senast fr.o.m. år 2015. En tänkbar volym är 2000 ton 

organiskt avfall per år. 

På Åland samlas ca.1.700 ton/år bioavfall in varje år. Detta komposteras i ett Ag-bag system. 

4.2 Biologiskt verksamhetsavfall 

Emilie Ljung har i sitt examensarbete "Val av komplementmaterial för våtkompostering av 

klosettvatten" gjort en beräkning av totala mängder matavfall som uppkommer i storkök och 

livsmedelsbutiker i kommunen beräknades utifrån Renhållningsverksföreningens rapport RVF 

2006:07. Rapporten redovisar nyckeltal för matavfallsmängder från restauranger, storkök och 

butiker. Syftet med rapporten är att nyckeltalen ska kunna användas för bland annat planering 

av nya insamlingssystem (RVF, 2006). Nyckeltalen användes för att uppskatta de totala 

mängder matavfall från skolkök, övriga storkök (kriminalvården och TioHundra), två 

restauranger och några livsmedelsbutiker som uppkommer i Norrtälje kommun.


Storkök och restauranger 

För uppskattning av mängden matavfall från skolkök användes antalet skolelever för att få en 

uppskattning av hur många portioner som dagligen produceras. För dessa siffror kontaktades 

utbildningskontoret på Norrtälje kommun, varefter typvärdet av nyckeltal för storkök från 

RVF (2006) användes. Samma nyckeltal användes för övriga storkök, medan ett annat 

typvärde användes för restaurangerna. För att uppskatta totala mängden matavfall som 

förväntas uppkomma i skolkök gjordes följande antaganden: 

Skolkök lagar mat 180 dagar/år (inkluderar ej helger samt lovveckor). 

Matavfallsmängd 0,06 kg/producerad portion (RVF, 2006). 

Antalet producerade portioner relateras till 90 % av antalet elever som går i förskolan, 

grundskolan samt gymnasiet. 

För uppskattande av totala mängder matavfall som förväntas uppkomma i storkök och 

restauranger gjordes följande antaganden: 

Kriminalvård och sjukvård lagar mat 365 dagar/år. 

Matavfallsmängd: 0,06 kg/producerad portion för storkök och 0,3 kg/portion för 

restauranger (RVF, 2006). 

Situationen i dagsläget är att enbart Roslagens sjukhus samlar in matavfall, 60 ton per år. 

Norrtälje sjukhus har ingen separat matavfallsinsamling. Inte heller finns f.n. någon 

källsortering i Norrtälje kommuns skolor. Däremot sker utsortering av matavfall på 

Eckerölinjens färjor, ca.100 ton per år sorteras ut. 

Livsmedelsbutiker 

För en uppskattning av den mängd matavfall som uppkommer från livsmedelsbutiker 

användes RVF:s nyckeltal för butikens omsättning. Information om omsättningen för varje 

butik hittades på öppna webbplatser och det senaste resultatet användes. För att inte få en för 

stor avfallsmängd klassades troligen fler butiker än vad som egentligen borde som 

stormarknader. Detta antagande görs medvetet eftersom stormarknader har ett lägre nyckeltal 

än närbutiker och på så sätt undviks att få ett för stort värde på den möjliga avfallsmängden. 

Följande mängder organiskt avfall bör kunna sorteras ut från storkök, restauranger och butiker 

inom Norrtälje kommun: 

Skolkök, restauranger, storkök 300 ton/år 

Livsmedelsaffärer 535 ton/år 

Eckerölinjen 100 ton/år 

Totalt ca 1000 ton/år 

4.3 Fettavskiljare 

I Norrtälje kommun finns en avfallsmängd på cirka 250 m3 fett från fettavskiljare per år. 

Entreprenören RagnSells står för transporten av fettavskiljarslam. Fettavskiljarslammet från 

Norrtälje kommun töms idag, beroende på tömningsrutt av tankarna, i Uppsala reningsverk 

alternativt i Henriksdals reningsverk i Stockholm. Storleken på fettavskiljartankar varierar 

mellan 0,5-3 m3. Tankarna töms vanligtvis två till fyra gånger per år enligt schema, men finns


även vissa som töms 6 gånger per år och då beställs extra tömningar. Fettavskiljarslammet har 

en TS-halt av 3-4 % varav 97 % är VS. Fettavskiljarslammet innehåller också vissa 

föroreningar, t.ex. diskmedel. 

4.4 Deponigas 

Norrtälje kommun har en nedlagd avfallsdeponi, Björkholmen, som ligger intill Salmunge 

avfallsanläggning. Tillstånd till sluttäckning är på gång från Länsstyrelsen. Tidigare har 

deponigas utvunnits ur Björkholmstippen och transporterats i rörledning till Rimbo för 

värmeproduktion. Produktionen av deponigas har nu upphört och nya försök med 

gasutvinning har varit resultatlösa. Sannolikt har rötningen av organiskt avfall i tippen avtagit 

till en låg nivå. 

4.5 Slam från reningsverk 

Reningsverken i Norrtälje kommun sköts på entreprenad av Veolia. Inget reningsverk i 

Norrtälje har certifierat slam för spridning inom jordbruket. Veolia skickar varje månad 

tillsammans med fakturan ut ett informationsbrev till abonnenterna som ibland innehåller 

information om t ex vad som inte bör hällas i avloppet. Renhållningen har information i 

Roslagsbladet som kommer ut en gång i månaden till alla hushåll i kommunen. Bygg- och 

miljökontoret har skickat ut brev till alla verksamheter som är anslutna till Lindholmens 

reningsverk. Där har bland annat även funnits information om certifieringssystemet. 

Tillsynsbesök kommer att ske med syfte att besöka alla anslutna verksamheter. Studiebesök 

tas emot på framförallt på Lindholmens reningsverk. 

I Hallstaviks reningsverk har under 2010 producerats ca 334 ton TS slam (1 520 ton slam) 

med en genomsnittlig torrsubstanshalt (TS) på 22 %. I Lindholmens reningsverk producerades 

ca 650 ton TS slam (3 400 ton slam) med en genomsnittlig torrsubstanshalt på 19 %. Rimbo 

reningsverk producerade ca 87 ton TS slam (320 ton slam) med en genomsnittlig 

torrsubstanshalt på 27 %. Mängderna är mindre än tidigare år (2009 220 ton TS) beroende av 

att avvattningsanläggningen har varit under ombyggnad. 

I Lindholmens reningsverk sker hygienisering genom mesofil rötning vid 36° C under ca 28 

dygn. I Rimbo sker hygienisering genom mesofil rötning vid 36° under ca 30 dygn. Allt slam 

som borttransporterats från reningsverken har under 2010 använts till jordtillverkning. 

Slammet från Hallstaviks reningsverk rötas inte. 

Slammet från de mindre reningsverken i Norrtälje kommun rötas inte heller, utan stabiliseras i 

de mindre verken och transporteras till de större verken. Detta s.k. externslam från småverken 

uppgick år 2010 i Lindholmen till 5511 ton, i Hallstavik till 3435 ton och i Rimbo till 735 ton. 

För de små reningsverken kan genomsnittsvärdet för TS-halt vara 1 % upp till 5 %. 

Totalt finns alltså ca 1 500 ton orötat slam per år i Hallstavik med en genomsnittlig TS-halt av 

22 %. Förändringar i reningsprocessen krävs för att detta slam ska göras tillgängligt för 

rötning.


4.6 Brunnsslam och latrin 

Slam från enskilda trekammarbrunnar och tankar samlas in med hjälp av slamsugbilar och 

transporteras till de större reningsverken. Under år 2010 uppgick mängden mottaget 

brunnsslam i Lindholmen till 33401 m3, i Hallstavik till 6982 m3 och i Rimbo till 4145 m3. 

TS-halten i brunnsslammet är låg, 0,5% upp till 2 %, varför det inte lämpar sig direkt för 

rötning. Till reningsverken lämnas även en mängd latrin och lakvatten som uppgår till ca. 400 

ton per år. 

Latrin samlas i latrintunnor in i Norrtälje kommun och även andra kommuner och 

transporteras till latrinanläggningen vid Salmunge avfallsanläggning. Latrinet transporteras 

till Karby våtkompost, medan de krossade tunnorna skickas till förbränning. Det rör sig om 

drygt 700 ton latrin per år med en TS-halt av ca. 5%, vilket gör det lämpligt för rötning. 

4.7 Gödsel och grödor från jordbruket 

Rötning av gödsel och grödor inom jordbruket kan utföras på gårdsnivå med relativt enkel 

teknik och redan befintliga lager för gödsel och exempelvis spridarutrustning kan utnyttjas. 

Lantbrukarna har sedan tidigare stor erfarenhet och kunskap om odling och hantering av 

grödor och gödsel, vilket underlättar vid planering och drift. 

En viktig anledning till varför många lantbrukare är intresserade av biogasproduktion är att 

processen genererar en biogödsel med flera goda egenskaper. Genom rötningen kan 

lantbrukaren få bättre kontroll på kvävehalten i slutprodukten vilket medför ökad precision i 

spridningen, samtidigt som utsläppen av metan, ammoniak och lustgas minskar, jämfört med 

om färsk stallgödsel används. Behovet av inköpt handelsgödsel minskar. Flytande biogödsel 

luktar mindre och är som regel mer tunnflytande än färsk stallgödsel. Den fungerar bra att 

sprida med släpslangspridare eller med hjälp av nedmyllningsaggregat. 

Att bygga en biogasanläggning är en relativt stor investering vilket gör att många lantbrukare 

har avvaktat, trots att intresset varit stort. Transportkostnaderna för gödsel och rötrest är en 

starkt begränsande faktor för utvecklingsmöjligheterna för biogas inom jordbruket. Enligt 

uppgift måste en biogasanläggning ligga inom ett avstånd av 20-30 km för att ett samarbete 

ska vara ekonomiskt möjligt. På vissa håll i landet med stora jordbruk, t.ex. i Skåne, sker 

samarbete om en biogasanläggning mellan flera stora jordbruk. 

Ett gårdsbiogasprojekt finns i Norrtälje kommun. Kragsta Drifts AB planerar att utöka sin 

djurproduktion i Kragsta och Finsta samt uppföra en biogasanläggning för utvinning av 

biogas på fastigheten Finsta 1:66. Rötningsanläggningens kapacitet kommer att anpassas efter 

den gödsel som produceras och det externa avfall som kommer att tas emot. Följande 

uppgifter är hämtade ur tillståndsansökan. I etapp 1 kommer ca. 20 000 m3 gödsel rötas och i 

etapp 2 ca. 26 500 m3. I etapp två kommer ca 428 530 Nm3 metan per år att produceras vilket 

motsvarar 4 285 300 kWh/år. Biogasanläggningen planeras kunna producera ca 3 740 000 

kWh inklusive ca 35 % av energin som åtgår för driften av biogasanläggningen. 

Projektgruppen har i samarbete med LRF skickat ut en enkät till jordbrukarna inom Norrtälje 

kommun för att få underlag för att bedöma möjligheterna till ytterligare biogasproduktion


inom jordbruket. Intresset har emellertid varit begränsat. Ytterligare undersökningar av 

biogaspotentialen inom jordbruket inom Roslagen bör göras. 

En annan möjlighet, förutom gödsel, är att utnyttja grödor som substrat för biogasproduktion. 

Detta sker bl.a. i Västerås. Inom Norrtälje kommun finns en areal som ej utnyttjas, utan ligger 

i träda, se följande statistik från Jordbruksverket. 

Åkerarealens användning efter gröda år 2010 

total åkerareal 26087 

träda 4233 

annan obrukad åkermark .. 

ospecificerad åkermark 99 

De ekonomiska förutsättningarna för detta är oklara och behöver studeras ytterligare. En 

avgörande faktor är hur jordbruksstödet till bl.a. träda påverkar de ekonomiska möjligheterna. 

Transportavståndet till en biogasanläggning är en annan avgörande faktor. 

Försök görs även på olika håll i Sverige med insamling och rötning av substrat från havet. 

Olika substrat, t.ex. alger, vass, musslor och fiskrester kan vara lämpade för 

biogasproduktion. Inom projektet ”Biogas – nya substrat från havet”, arbetar t.ex. 

Regionförbundet i Kalmar län med att hitta nya substrat som kan användas för att tillverka 

biogas. Om något eller några substrat visar sig fungera för biogasproduktion finns flera 

vinster att göra: övergödningen minskar, bilarna släpper ut mindre koldioxid, det blir fler jobb 

och kväve och fosfor från havet får gödsla åkrarna. Försök pågår med provrötning av olika 

substrat på Kalmar Biogas laboratorium och vid Lunds universitet. Inledande försök med 

skörd av alger och vass har också gjorts. År 2012 ska man göra en bedömning av om det är 

ekonomiskt och miljömässigt intressant att jobba vidare med substrat från havet för 

biogasproduktion.


4.8 Substratanalys för Norrtälje kommun 

Vi har i projektgruppen sammanfattat tillgången till substrat för biogasproduktion i följande tabell. 

Detta är en bruttolista och innebär inte att all denna energi är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna. 

glödförlust teoretiskt 

Substrat ton/år m3/år TS% VS av TS% VS ton/år CH4 Nm3/ton VS CH4 m3/år kWh/år 

Matavfall hushåll teoretiskt ca 7 000 ton 3000 33 85 850 204 173400 1 728 798 

Biologiskt verksamhetsavfall 1000 26 80 200 132 26400 263 208 

Fettavskiljare 260 4 97 10 682 6820 67 995 

Råslam orötat Hallstavik 1000-1500 21 67 180 200 36000 358 920 

Råslam 1/3 rötat Kapellskär ? 21 ? 0 

Råslam rötat Lindholmen 2500-4000 19 40 230 200 46000 458 620 

Råslam rötat Rimbo 800-1200 27 40 100 200 20000 199 400 

Brunnslam/septiskt slam 47000 0,75 72 193 200 38600 384 842 

Latrin 790 5 82 32 200 6400 63 808 

Gas från rötkammare Lindholmen 183000-290000 150000 1 495 500 

Gas från rötkammare Rimbo 73000-110000 60000 598 200 

Deponigas Björkholmen ? 

Hästgödsel 

Svingödsel Finsta 25000 8 alt 30 428 000 4 267 160 

Kogödsel 

Slam från jordbruk 

Växtrester från jordbruk 

Vallgrödor 

Avloppsslam (orötat) Hallsta PB 6900-7100 ca 15 % 80-87 5810 95-115 610050 6 082 199 

Avloppslam (anaerob förbehandl.) Hallsta PB 3000 ca 17 % 80-87 2490 70 174300 1 737 771 

Summa 17 706 421 

4.8 Substrat analys för Norrtälje


5. Insamlingssystem för matavfall 

5.1 Kärlsystem 

Kärlsystem kan utformas på olika sätt. Antingen ingår ”biobehållaren” med det organiska 

avfallet i ett flerfackkärl som också rymmer restavfallet, samt eventuellt tidningar och 

förpackningar - eller så är den fristående i ett så kallat tvåkärlssystem. Möjligheten att lämna 

tidningar och förpackningar är en medborgarservice som kommuner kan erbjuda. I följande 

bild illustreras olika alternativ: 

Olika påstyper kan också användas i biobehållaren – papperspåsar eller påsar av så kallad 

bioplast. Vilken påstyp som är att föredra för insamling i kärl beror på många olika saker 

”…främst på om avfallet förbehandlas på ett sådant sätt att all plast avskiljs, hur stora 

rejektmängder som accepteras och vilken kvalitet som eftersträvas på biogödsel och kompost. 

Påsar och säckar av papper är normalt att föredra med hänsyn till minskade rejektmängder och 

minskad risk för bioplastfragment i slutprodukten. Om avfallet rötas kan bioplastpåsar orsaka 

problem i anläggningen genom att t ex trassla in sig i rörliga delar såsom pumpar och omrörare, 

bilda s.k. svämtäcke i tankar eller smälta fast på varm utrustning. 

Erfarenheter från flera kommuner visar dessutom också att bioplastpåsar, även efter krossning, 

inte hinner brytas ned under den korta uppehållstid som råder i en rötningsanläggning och därmed 

riskerar att förorena biogödseln med synliga bioplastfragment. Kompostering ger större 

möjligheter att avskilja plast under processen och innebär en enklare hantering utan t ex pumpar, 

omrörare och transport i rör, varför både bioplast och papperspåsar i många fall kan accepteras 

från behandlingssynpunkt”(Avfall Sverige Utveckling 2007:09, 2007, s.20). 

Oavsett påstyp är principen för systemet fortfarande densamma. Hushållen sorterar ut matavfallet 

och placerar det i den särskilda biobehållaren. På detta sätt hålls det biologiska avfallet åtskiljt 

från det övriga brännbara hushållsavfallet. Därefter hämtas det olika avfallsfraktionerna av en 

flerfackssopbil för transport till efterbehandling (Avfall Sverige Utveckling 2007:09, 2007; Oxelö energi, 

2009; RVF Utveckling 2005:09, 2005)


Fördelar: 

- Hushållens brännbara restavfall och matavfall separeras redan från början och förblir 

separerade igenom hela insamlingsprocessen. På detta sätt sparar man in ett extra 

sorteringssteg. 

- Kärlsystemen är ekonomiskt fördelaktiga, med förhållandevis lågt investeringsbehov. 

- Enkelt att införa i ett befintligt system med kärlhantering. 

- Det klarar en hantering av i stort sett alla typer av matavfall. 

- Kan utformas antingen för kompostering eller för rötning. 

- System med kärlhantering uppfattas vanligen som enkelt att använda. 

Nackdelar: 

- Kärlen för matavfall kräver att plats finns i avfallsutrymmet. 

- Systemet kan bli problematiskt vid hantering av avfall med hög vattenhalt. I dessa fall är 

påsar av bioplast att föredra gentemot de av papper. 

- Påsarna kan gå sönder. För att minimera denna risk kan påsen förslutas i hinken, och 

denna sedan bäras ut tillsammans med påsen. Behovet av rengöring kan även minimeras 

genom insatssäck i det större sopkärlet. 

- Arbetsmiljöproblem kan uppstå då sopkärlen exempelvis kan bli både tunga och kladdiga. 

För att reducera risken att felaktiga påsar används vid insamling av matavfall är det klokt att låta 

lämpliga påsar ingå i abonnemanget (Avfall Sverige Utveckling 2007:09, 2007; RVF Utveckling 2005:09, 

2005). 

Merkostnaden för ett insamlingssystem med separata kärl för organiskt avfall består dels av 

kostnaden för anskaffning av extra sopkärl 6-7 Mkr (ca 200 kr/st.), dels pga. Ökade 

hämtningskostnader med tvåfacksbilar. 

Exemplet VAFAB 

Vafab Miljö AB ägs gemensamt av 12 kommuner i Västmanlands län, samt Heby kommun och 

Enköpings kommun med totalt 305 000 invånare. Insamlad mängd bioavfall i 

delägarkommunerna uppgick 2010 till ca 15 000 ton, dvs. ca 50 kg/person eller 60-65% av 

tillgängligt matavfall, vilket kan jämföras med motsvarande nationella miljömål där andelen år 

2010 borde ha nått 35 procent. Ett studiebesök gjordes 2011-05-02.


Verksamheten började planeras år 1995 med en hel del informationsinsatser i samband med 

starten av insamlingen av matavfall. Biogasproduktionen startade år 2005. Investeringarna har 

uppgått till ca 200 milj. kr. med en del statliga bidrag. Priserna på biogas och biogödsel sätts i 

förhållande till marknadspriserna. År 2010 gick verksamheten för första gången med vinst. 

Matresterna sorteras ut av hushållen i papperspåsar. En full påse ger så mycket gas att en bil kan 

köra 2,5 km. Bioavfallet behandlas genom rötning vid Dotterbolaget Svensk Växtkrafts 

anläggning vid Gryta avfallsstation i Västerås. Svensk Växtkraft AB har som huvudsaklig 

verksamhet att 

• utvinna biogas ur källsorterat organiskt avfall, slam från fettavskiljare samt vallgröda 

• producera biogödsel som säljs till lantbrukare, som ska användas som gödselmedel i 

konventionell och i ekologisk växtodling 

• sälja biogas till stadsbussar och renhållningsfordon i Västerås och Sala 

• sälja biogas till personbilar och andra transportfordon via två publika tankstationer i Västerås 

och en i Sala 

Förutom bioavfallet från hushåll och andra verksamheter rötas även slam från fettavskiljare samt 

ensilerad vallgröda. Vallgröda används som ett komplement till mottaget avfall så att 

anläggningens kapacitet att producera biogas utnyttjas. Material i avfallet som inte är lämpligt att 

mata in i rötkammaren för produktion av biogas avskiljs i samband med förbehandlingen av 

avfallet. Utsorteringen sker genom siktning av det krossade avfallet i mottagningshallen, genom 

våtsiktning av avfallet efter att det blandats till en slurry i de s.k. turbomixrarna, och genom 

sedimentation i ett sandfång. Rejekt som uppstår vid förbehandlingen av avfallet levereras till 

Vafab Miljö. Den sammanlagda mängden rejekt uppgår till 16 procent av den mottagna mängden 

avfall.


Den gas som utvinns uppgraderas till fordonsbränsle som bl.a. används för drift av 50 bussar och 

10 sopbilar i Västerås. Den publika försäljningen har ökat. En starkt bidragande orsak har varit att 

det nu finns flera bilmodeller i gasutförande som passar stora grupper av kunder som är 

intresserade att byta till gasdrivna fordon. På grund av den ökade försäljningen av fordonsgas har 

det varit nödvändigt att komplettera biogasproduktionen med naturgas vid vissa tillfällen under 

vardagar då försäljningen är avsevärt större än under helgdagar. Av försäljningen, exkl. 

försäljning till AGA, har 10 procent av levererad gas utgjorts av naturgas. Totalt levereras 1,7 

milj. m3 biogas per år. 

I rötningsprocessen uppkommer även stora mängder biogödsel, vilken ersätter konstgödsel inom 

lantbruket. Biogödseln har under året blivit certifierad enligt kvalitetsmärkningssystemet SPCR 

120 samt enligt KRAV:s regler för användning i ekologisk odling. All biogödsel som produceras i 

biogasanläggningen har sålts till lantbrukare i närheten av Västerås. Köparna av biogödseln har 

dels varit konventionella odlare som använder biogödseln som ersättning för konstgödsel, dels 

ekologiska odlare som använder biogödseln som enda växtnäringskälla i växtodlingen. Av 

särskild betydelse är att biogödseln är mullrik och rik på kväve och fosfor. Totalt levereras 24 400 

ton biogödsel per år. 

5.2 Optibagsystemet 

Hushållen källsorterar sitt avfall i olikfärgade påsar. Exempelvis läggs matavfallet i en grön påse 

och det brännbara restavfallet i en röd (kan även sorteras noggrannare med flera färger). 

Påsarna knyts ihop omsorgsfullt och 

läggs i samma sopkärl. Efter tömning 

transporteras soppåsarna blandade, för att 

så småningom lastas av i 

mottagningsfickan på den optiska 

sorteringsanläggningen. Härifrån åker 

påsarna upp efter ett transportband på 

väg mot sorteringsområdet. Olika 

kameror ansvarar för sorteringen. 

Respektive kameran håller reda på ”sin” 

särskilda färg och när denna registreras 

slås påsen av från bandet ner i en 

container. På detta sätt separeras påsarna 

med olika fraktioner och färg från 

varandra. Därefter transporteras 

respektive fraktion till ämnad kontroll 

och slutbehandlingsanläggning, där sedan 

t.ex. maskinell påsöppning, siktning eller 

finsortering kan komma att ske.


Fördelar: 

- Det traditionella sophanteringssystemet kan i princip behållas, vilket gör det hela enkelt 

för medborgarna. Alla soppåsar slängs i samma sopkärl och olika tömningstider för olika 

avfallsslag behöver därför inte passas. 

- Antalet återvinningsstationer kan minskas och förpackningar tas bort ur hushållsavfallet. 

- En gemensam transport för alla fraktioner – minimerar transportkostnader. 

- Avfallet transporteras i slutna plastpåsar, vilket ger en förbättrad hygien och arbetsmiljö. 

- Minimerar utrymme i och vid fastigheter. 

Nackdelar: 

- En avancerad optisk sorteringsanläggning krävs, då avfallet inte är separerat redan från 

början. 

- Hög investerings- och driftkostnad. 

- Om medborgarna använder fel typ av plastpåsar kan sorteringen bli felaktig. 

Erik Marklund, marknadskoordinator på Optibag AB, har räknad fram följande kostnadsexempel 

för byggande av en optisk sorteringsanläggning samt investering av viktig kringutrustning, baserat 

på Norrtälje kommuns årliga omsättning av ca 19 000 ton hushållssopor: 

För Norrtäljes del skulle det räcka med en två linjers anläggning: 2 linjer x 5 ton/linje och timma x 

8 timmar per dag x 250 arbetsdagar per år. Detta ger 20 000 årston. För att ge en grov 

prisuppfattning: 

2 linjers optisk sorteringsanläggning: 20 – 25 milj. kr


Förbehandlingsutrustning: 10 – 15 milj. kr 

Skruvpress 5 – 10 milj. kr 

Dessa uppgifter är ett par år gamla, varför de troligen har blivit högre. Man bör även räkna 

med kringkostnader för bl.a. byggnad samt drift- och personalkostnader. Vidare blir det ökade 

insamlingskostnader, då avfallet inte kan komprimeras i lika hög grad i sopbilarna. Vid besök 

i Eskilstuna uppgavs investeringskostnaden för optibaganläggningen till 45 Mkr plus bidrag, 

vid ett studiebesök 2011-05-31. Normalt skulle kostnaden uppgå till 90-100 Mkr. 

5.3 Biopress 

I en biopressanläggning sker krossning, blandning och pressning av avfall som innehåller 

organiskt material. Biopressning tillämpas för kassationer från livsmedelsindustrin, biomassa, 

avfall från pappersindustrin, utsorterat matavfall från hushåll samt verksamhetsavfall från 

bl.a. restauranger. I en stationär anläggning för återvinning avskiljs metall, plast, papper och 

kartong i en press. Matavfallet sönderdelas och blöts upp så att det blir en pumpbar fraktion. 

Fraktionen behandlas sedan biologiskt till biogas och biogödsel. Den torra delen blir en 

brännbar fraktion för energiutvinning i en förbränningsanläggning. 

De främsta fördelarna är enligt tillverkaren: 

- maximal genomströmning och optimal uttorkning av de material som skall pressas 

tack vare variabla meshstorlekar i presstunneln 

- lätt att byta screeningkorgar med olika perforeringar för att möta olika krav 

- enkelt att byta bärelement på extrudern 

- konstant utsläpp av fast fraktion 

- hydrauliskt justerbar kon 

- hög slitstyrka 

- upp till 70% uttorkning för organiskt avfall 

- lågt underhållsbehov 

- lastkännande hastighetskontroll 

Enligt tillverkaren kan en biopress även användas för att pressa ur organiskt avfall från 

osorterat hushållsavfall. Någon sådan anläggning har ännu inte provats i Sverige, varför 

erfarenheter av t.ex. hur stor andel av det organiska innehållet som kan utvinnas, hur stor 

föroreningsgraden blir av den organiska fraktionen samt av kostnadsbilden saknas. 

Ytterligare utredningar och försök behöver göras för att klarlägga förutsättningarna för 

biopressning av hushållsavfall. En kvalitetssäkring av fallet bör ske innan pressning, så att 

inte oönskade föroreningar t.ex. batterier, metallföremål etc. följer med in i pressen. 

Hushållen bör även informeras om vikten av källsortering och att miljöfarliga ämnen inte 

ska läggas i hushållsavfallet. 

En fråga som behöver utredas är vilka biogasanläggningar som kan ta emot organiskt 

avfall från biopressning. Det kan troligen inte användas i anläggningar som certifierat sin 

biogödsel enligt SPCR120 eller KRAV.


5.4 Avfallskvarnar 

En avfallskvarn för köksavfall kan vara av två slag, antingen kopplad direkt till det allmänna 

avloppssystemet eller kopplad till en separat tank som samlar upp organiskt avfall från 

hushållen i huset eller området. 

Avfallskvarnar kopplade till allmänt avlopp 

Naturvårdsverket är skeptiska till avfallskvarnar kopplade direkt till det allmänna avloppssystemet 

och vill inte se att det skulle öka i någon högre grad. Med avfallskvarnar och transport via 

ledningsnätet blir det bara hälften så mycket biogas av matavfallet mot om det samlas och rötas 

separat. Naturvårdsverket får stöd i en undersökning som Käppalaförbundet (norra 

Stockholmsområdet) och avfallsbolaget Sörab publicerade för två år sedan som visade att det 

gynnsammaste alternativet för deras del ur ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv var insamling i 

kärl och transport med bil till Sörabs anläggning Hagby. 

Branschorganisationen Svenskt Vatten är också avvaktande till avfallskvarnar och uppmanar 

kommuner att se till så att avfallskvarnar inte ökar problemen i avloppsnätet. I den utvärdering 

som gjordes visade sig att avfallskvarnar direkt på avloppsnätet gav lägre fordonsgasproduktion, 

ett högre utsläpp av tungmetaller och närsalter till recipient och saknar kontrollmöjligheter men 

att det kan fungera som ett kompletterande system för ett mindre antal hushåll. Anledningen till 

att en mindre mängd biogas kan utnyttjas med avfallskvarnar är att nedbrytningen startar redan i 

ledningsnätet. 

Avfall Sverige skriver i sin rapport 2007:09 på sidan 12 att ”i dagsläget är det osäkert om 

matavfall som hanterats med avfallskvarn kopplad till avlopp kommer att kunna räknas in i det 

nationella målet för återvinning av matavfall”. Detta citat är hämtat från ett sammanhang där en 

matavfallskvarn är kopplad till det allmänna avloppsnätet, men det belyser också den 

avsättningsproblematik som kan uppstå vid en blandning av olika avfallsfraktioner. 

I Norrtälje kommun finns för närvarande inte möjlighet att utnyttja en ökad mängd organiskt 

avfall i avloppsvattnet för biogasproduktion. Det finns därför inte skäl att tillåta en ökad 

belastning av avloppsnätet med hjälp av avfallskvarnar. I de nya Föreskrifterna om 

avfallshantering för Norrtälje kommun som gäller fr.o.m. år 2012 sägs om skyldighet att 

överlämna hushållsavfall: 

10 § Hushållsavfall under kommunens ansvar skall lämnas till kommunens 

renhållningsentreprenör om inte annat sägs i dessa föreskrifter eller i bilaga till dessa 

föreskrifter. 

Detta innebär att organiskt hushållsavfall, t.ex. matavfall, ska lämnas till insamling som annat 

hushållsavfall, om inte tillstånd givits från kommunen till annan hantering. Ur miljösynpunkt 

finns inte heller anledning att tillåta att matavfall förs bort med avloppsvattnet med hjälp av 

avfallskvarnar. Inom Norrtälje kommun är enbart Norrtälje reningsverk (Lindholmen) och 

Rimbo reningsverk utrustade med rötkammare för gasproduktion. Gasen utnyttjas inom 

reningsverket, men en ökad gasproduktion kan inte utnyttjas utan måste facklas bort. När 

Lindholmens reningsverk enligt planerna ersätts med ett nytt reningsverk kommer 

överföringsledningarna vara så långa att en stor del av gasutvecklingen äger rum redan i


ledningssystemet. Det är därför bättre att matavfallet samlas in av renhållningsentreprenörerna 

och utnyttjas för separat biogasproduktion. 

Avfallskvarnar kopplade till tank 

Det finns andra lösningar. Alltifrån stora avfallskvarnar kopplade till tankar som exempelvis är 

anpassade för hela saluhallar, till mindre kvarnsystem anslutna i enskilda hushåll. En sådan 

lösning är aktuell i första hand vid projektering av nya bostadsområden. En avfallskvarn maler 

matavfallet till en pump- och sugbar massa. Denna transporteras sedan i ett separat 

ledningssystem till en uppsamlingsbehållare i väntan på tömning av en slamsugningsbil. 

Avfallstransporten till tanken sker i vissa fall med vatten, där vatten tillförs efter varje malning. I 

dessa fall finns också en avvattningsfunktion som motverkar ett ökat transportbehov (minskar 

vätskemängden och höjer TS-halten på det insamlade avfallet). I andra fall transporteras avfallet 

till tanken genom vakuumsug eller självfall. Vid hämtning ska sedan slamsugningsfordonen vara 

rengjorda för att minimera risken att föroreningar tillförs till behandlingsanläggningen (Avfall 

Sverige Utveckling 2007:09, 2007; RVF Utveckling 2005:09, 2005). 

Vid dimensioneringen av tankarna kan man räkna med att 20 kg matavfall upptar ca 20 liter av 

tankens volym i början. Efterhand kommer nedbrytning och sedimentation att leda till att slammet 

sätter sig och minskar i volym (Avfallskvarn AB, 2009). 

Fördelar: 

- Dagens kvarnsystem uppvisar generellt en god teknisk funktion. 

- Det insamlade malda matavfallet håller ofta en hög kvalité. En anledning till detta kan 

vara att kvarnens normala drift kräver ett preventivt arbete. Så fort för hårda eller för sega 

material såsom t.ex. glas, metall eller plast tillförs löser motorskyddet ut. 

- Inkastområdet kan ofta anpassas så att främmande föremål fångas upp. Ett exempel på 

detta är ett inkast med en såkallad magnetfälla (i inkastet finns en elektromagnet som 

fångar in t.ex. bestick innan en kontakt med kvarnen sker). 

- Hygieniska risker såsom t.ex. mögel, lukt och kladd reduceras vanligen mycket kraftigt. 

Det bör dock ändå finnas rutiner för rengörning av tanken. 

- Ger bättre arbetsmiljö, då kontakten med avfallet undviks. 

- Sopmängden krymper, mindre hämtningar krävs och transporterna blir därmed färre. 

- Flexibelt system som både tar flytande och fasta avfall. 

- Ofta lätt att införa i ett befintligt insamlingssystem med slamsugningsfordon. 

Nackdelar: 

- Avfallets ursprungskällor är osynliga så fort avfallet är nermalt och lagrat i tank. En 

kontinuerlig kontroll av slurryn bör därför ske vid mottagande anläggning. 

- Engångskostnaden för inköp och installation av ett kvarnsystem kan i vissa fall ses som 

relativt hög (Avfall Sverige Utveckling 2007:09, 2007). Behov av t.ex. vatten, avlopp, el,


fläktanslutning, sugledningar kan också finnas vid installation av ett kvarnsystem, vilket 

medför extra kostnader. 

- Kvarnsystemet är svårt att omdimensionera vid modifierade avfallsflöden. En viss 

anpassning kan göras genom ett ökat antal tömningar, men i övrigt är det svårt att komma 

ifrån större kostnader vid ett behov av förändrad systemkapacitet. 

- Förluster av organiskt material och näringsämnen uppstår i system med avvattning till 

avlopp. Detta ökar belastningen på recipienten och kan även medföra en risk för 

igensättning av avloppsledningar. 

- Kvarnsystemen kan upplevas som utrymmeskrävande och kan i vissa fall även kräva om- 

eller tillbyggnad för att möjliggöra ett genomförande. 

- En rengöring av systemet kan vara svårt att utföra. 

Avfall Sverige skriver i sin rapport 2007:09: ”För att motivera kvarnsystem ekonomiskt krävs ofta 

en taxekonstruktion som premierar användning av kvarnsystem där så är möjligt. Eftersom 

matavfallet är förbehandlat vid leverans till anläggningen kan en lägre behandlingsavgift 

motiveras. För en ökad användning av kvarnsystem bedöms även finnas ett behov av utveckling 

av mer kostnadseffektiva lösningar. I enskilda verksamheter med t ex långa transportvägar för 

avfallet inom fastigheten kan ett kvarnsystem betyda påtagligt minskade kostnader för intern 

hantering, vilket i ett sådant fall kan göra att kvarnsystem blir ekonomiskt fördelaktiga jämfört 

med kärlhantering” (sid. 21). 

Exempel med avfallskvarnar från Malmö Stad 

Inför den internationella bostadsmässan som ägde rum i Malmö Stad 2001 hade stora 

byggnationer omvandlat Västra Hamnen, från ett hamn-, varvs- och industriområde, till en ny 

modern, attraktiv och miljöanpassad stadsbygd. Ambitionen var att sikta mot ett ekologiskt 

hållbart samhälle - en framtidsstad. För att trygga miljöhänsynen i området beviljades Malmö Stad 

statligt miljöbidrag från det lokala investeringsprogrammet, LIP. En del i detta pilotprojekt blev 

att förse ungefär totalt 200 lägenheter med avfallskvarnar. I lägenheterna går det malda avfallet 

via diskbänkens köksavlopp i ledningar till en gemensam avskiljningstank, där det tyngre 

materialet avskiljs från det lättare. Avskiljningstankens innehåll töms sedan av en slamsugbil för 

transport till Sjölunda reningsverk. På reningsverket rötas avfallet och biogas utvinns. Biogasen 

nyttiggörs därefter för att generera elektricitet och fjärrvärme åt malmöiterna. 

I utvärderingar konstateras att detta pilotprojekt har varit lyckat. Modellen har studerats utifrån av 

många olika forskare och det utsorterade matavfallet från avfallskvarnarna har visat sig ha en 

mycket hög kvalité. Jämfört med det matavfall som samlats in via det sopsugsystem som också 

installerats under Bo01 är renheten betydligt högre från avfallskvarnarna. Dessutom är 

avfallskvarnssystemet också, enligt Malmö Stads utvärderingar, generellt uppskattat av boende i 

området (Malmö, 2009). 

Sammantaget konstaterar Avfall Sverige i rapporten 2007:09 att ”erfarenheterna visar på stora 

fördelar med kvarnsystem. Vilken insamlingslösning – kärlhantering eller kvarnsystem – som är 

att föredra i en enskild verksamhet beror på bl.a. tillgång till utrymmen, avfallsmängder och typ 

av avfall. I en kommun kan ofta en kombination av kärlhantering och kvarnsystem vara den bästa


lösningen. Vilken behandling – kompostering eller rötning – som tillämpas kan bli av stor 

betydelse för valet av lösning” (sid. 26). 

5.5 Organiskt verksamhetsavfall 

Organiskt avfall från olika verksamheter kan samlas in på olika sätt beroende på 

förutsättningarna. För mindre verksamheter lämpar sig olika storlekar av plasttunnor, medan 

större verksamheter kräver någon form av container. Ett intressant alternativ kan vara en 

mindre container utrustad med en kvarn för nedmalning av matavfall. Då uppnås en form av 

omedelbar förbehandling och avfallet kan lämnas direkt till rötning i t.ex. en 

biogasanläggning. 

6. Marknaderna för substrat, biogas och rötrest 

6.1 Substratmarknaden 

Eric Fagerström har i januari 2011 presenterat ett examensarbete, Marknadsanalys av substrat 

för biogasproduktion, vid Institutionen för Teknik och samhälle, Lunds Tekniska Högskola. 

Syftet med examensarbetet var att klargöra bilden av substratmarknaden för framställning av 

biogas i Skåne, Halland och Västra Götaland. I studien har samtliga samrötningsanläggningar 

i Skåne, Halland och Västra Götaland samt betydande substratkällor i Skåne kontaktats. Det 

kunde konstateras att det endast är samrötningsanläggningarna samt några enstaka 

avloppsreningsverksanläggningar som var intressanta att inkludera i intervjustudien. 

Litteraturstudien visade också att samrötningsanläggningar till största del använder sig av tre 

typer av substrat ordnat i storleksordning: gödsel, slakteriavfall och källsorterat matavfall. 

Gårdsanläggningar samt industrianläggningar ansågs ej intressanta för studien då 

gårdsanläggningarna endast rötar små volymer av annat substrat än gödsel och 

industrianläggningarna endast rötar substrat från den industrin där de är belägna och därför i 

likhet med gårdsanläggningarna i dagsläget ej kan ses som aktörer på substratmarknaden. 

Slutsatser 

Undersökningen visar att mottagningsavgifterna för slakteriavfall minskat de senaste åren och 

varierar mellan att biogasanläggningarna betalar 50 kr per ton till att de erhåller 30 kr per ton i 

mottagningsavgift. Mottagningsavgiften för hushållsavfall har ej förändrats påtagligt och 

varierar mellan 500 och 750 kr per ton. För förbehandlat matavfall varierar 

mottagningsavgiften från 0 till 200 kr per ton. Gödsel hämtas kostnadsfritt hos lantbrukarna. 

Energigrödor är i dagsläget ett betydligt dyrare substrat för biogasanläggningarna och kan 

därför ej konkurrera med restprodukter. För övriga substrat har ingen tydlig prisbild skapats 

då det insamlade materialet ej varit tillräckligt omfattande. 

Studien visar även på att kostnaderna för substrat omfattar betydligt fler faktorer än enbart 

behandlingsavgiften där transportkostnaden är den mest betydande. Det finns stora 

möjligheter för biogasanläggningarna att påverka sina kostnader för substrat genom att 

optimera transporterna och dessa bör kvantifieras när kostnaderna för substrat uppskattas. 

Även produktionskostnaderna och kostnaden för avsättning av rötresten påverkas av vilka


substrat biogasanläggningen använder sig av och den totala prisbilden för olika substrat är 

därför komplex. 

I de fall substrat är attraktiva som foder går de oftast till foder eftersom betalningsförmågan 

från lantbrukare och fodertillverkare i dagsläget är större än hos biogasanläggningarna. Detta 

gäller substrat från mejeri, konsumtionssprit, sockerproduktion, men även restprodukter från 

industrin som idag avsätter delar av restprodukterna till biogasproduktion. Restavfallet från 

industrin avsätts generellt där det är mest gynnsamt ekonomiskt för industrin vilket innebär att 

biogasanläggningarna även fortsättningsvis bör ha svårt att konkurrera med djurfoder som 

avsättningsområde för högkvalitativa restprodukter. 

Konkurrensen i Skåne, Halland och Västra Götaland har ökat de senaste åren vilket lett till att 

attraktiva substrat blivit dyrare för biogasanläggningarna. Intervjuerna visar att 

biogasanläggningarna anser att konkurrensen om substraten påverkar deras ekonomi. 

Framförallt är högvärdiga restprodukter från industrin hårt konkurrensutsatta. Allt 

slakteriavfall går i stort sett till biogasanläggningar i dagsläget och det är troligt att 

konkurrenssituationen kommer leda till att biogasanläggningarna utökar sin användning av 

mindre konkurrensutsatta substrat. 

Biogasanläggningarnas betalningsvilja är svår att kvantifiera. Biogasanläggningarna är 

uppenbarligen beredda att betala för attraktiva substrat men förmågan att betala för substraten 

är dock starkt begränsad av biogasanläggningens ekonomi. Det kan däremot konstateras att 

om biogasproduktionen skall utökas med mer än ett par TWh krävs det att 

biogasanläggningarna använder sig av större del växtodlingsrester, energigrödor och gödsel. 

Detta innebär att anläggningarna behöver betala mer för substrat än vad de gör i dagsläget. 

Avloppsreningsverk 

Biogasanläggningar i anslutning till avloppsreningsverk står för majoriteten av 

biogasproduktionen i Sverige men endast ett fåtal av dem använder sig av betydande mängder 

substrat av annan typ än avloppsslam. Biogasanläggningens tekniska utformning samt 

vattentjänstlagen begränsar, enligt kontakt med samtliga anläggningar i Skåne, deras 

möjlighet att tillsätta andra substrat till biogasprocessen än det avloppsslam de behandlar. 

Några av avloppsreningsverken tillsätter dock en mängd fettavskiljarslam som är ett 

lågvärdigt substrat. 

Samrötningsanläggningar 

Studien visade att de substrat som främst används i samrötningsanläggningar är källsorterat 

matavfall, slakteriavfall samt gödsel, där gödsel är det som det används störst mängder av. 

Utöver det används restprodukter från livsmedelsindustrin i stor omfattning medan 

energigrödor bara tillsätts i liten omfattning. 

Substrat 

Intervjuer med biogasanläggningarna har skapat en tydlig prisbild för de tre mest 

förekommande substraten samt beräknat kostnaden för energigrödor. För övriga substrat är 

prisbilden betydligt otydligare då endast enstaka uppgifter har samlats in. Dessutom kan 

kvaliteten på substrat som kategoriseras tillsammans variera varpå det är svårt att ytterligare 

analysera prisbilden för andra substrat än de tre mest förekommande.


Restprodukter från industrin är ett väldigt vitt begrepp och det är därför väldigt svårt att skapa 

en prisbild för substrat ur denna kategori förutom slakteriavfall. Det som kan sägas om 

restprodukter från industrin är att högvärdiga restprodukter är väldigt eftertraktade och det 

finns exempel på att biogasanläggningar betalar för andra restprodukter från industrin än 

slakteriavfall. Överhuvudtaget har det varit svårt att skapa en bild av hur användningen av 

substrat förutom slakteriavfall, matavfall och gödsel ser ut. Användningen av substrat från 

industrin varierar mycket mellan olika biogasanläggningar och beror till stor del på vad som 

finns tillgängligt i närområdet. Detta rör sig även ofta om mindre mängder vilket ytterligare 

har försvårat skapandet av en tydlig bild över användning och pris. Bland möjliga substrat 

som i dagsläget inte behandlas på biogasanläggningar har prisuppgifter erhållits. Dessa 

möjliga substrat går nästan uteslutande till djurfoder som har en högre betalningsvilja. 

Mottagningsavgifter 

Mottagningsavgiften för matavfall varierar från 500 till 750 kr per ton vilket tyder på att 

prisbilden för matavfall ej har förändrats särskilt mycket de senaste åren med avseende på 

Naturvårdsverkets uppgift från 2005 om en mottagningsavgift på mellan 490 och 745 kr per 

ton. Den genomsnittliga avgiften i dagsläget uppskattas till 550 kr per ton. Då behandlingen 

av matavfall har upphandlats offentligt har det varit tämligen okomplicerat att samla in 

uppgifter om mottagningsavgifter för matavfall genom intervjuer med biogasanläggningar 

samt återvinningsbolag. Detta gör att denna prisbild kan ses som en korrekt beskrivning av 

prisbilden för matavfall inom Skåne, Halland och Västra Götaland. 

Då matavfall kräver omfattande förbehandling är mottagningsavgiften svår att sätta i relation 

till andra substrat som ej kräver liknande förbehandling. Däremot tillkommer inga 

transportkostnader för matavfallet då samtliga biogasanläggningar får avfallet levererat till 

biogasanläggningen. Intervjuerna vittnar dock om att kostnaden för förbehandlingen till stor 

del äter upp mottagningsavgiften. För förbehandlat matavfall är mottagningsavgiften mellan 0 

och 200 kr per ton. I ett fall betalar i princip en biogasanläggning i för substratet då den står 

för transport från förbehandlingsanläggningen till biogasanläggningen och ej erhåller någon 

mottagningsavgift. 

Bland samrötningsanläggningarna i Skåne och Halland varierar kostnaden för förbehandlat 

matavfall mellan att en anläggning betalar uppskattningsvis ett antal tior per ton till att en 

anläggning får ett antal tior per ton efter kostnader för transport. Kostnaderna är uppskattade 

utifrån beräknade transportkostnader från ett känt transportavstånd samt kända 

mottagningsavgifter men presenteras ej närmre på grund av konkurrenssituationen samt att 

biogasanläggningarnas kostnader för transporter ej är kända, endast uppskattade. 

Kostnaden för gödsel utgörs av transportkostnaderna 

Litteraturstudierna angav att biogasanläggningarna oftast använder sig av gödsel som substrat 

kostnadsfritt vilket även bekräftas av undersökningens resultat. Av de intervjuade 

biogasanläggningarna använder sig hälften av gödsel som substrat. Utifrån svaren från dessa 

anläggningar skapas en tydlig bild av att biogasanläggningarna använder sig av gödsel 

kostnadsfritt. Däremot varierar avtalet kring om lantbrukarna får tillbaka rötresten 

kostnadsfritt eller betalar för den. Detta får ses som en ganska självklar kostnadsbild då 

lantbrukarna ej har något intresse av att betala för att bli av med gödseln och gödseln ej heller


är utsatt för någon konkurrens då tillgången är god samt alternativ användning saknas. 

Biogasanläggningarna behöver däremot bekosta transporterna av gödseln från lantbrukaren 

till biogasanläggningen. Denna kostnad beror främst på avstånden mellan lantbrukarna och 

biogasanläggningen. För samrötningsanläggningar som använder sig av gödsel från flera 

gårdar, vilket är förekommande, är det rimligt att anta att deras transportkostnader i 

genomsnitt är högre, än biogasanläggningar som använder sig av färre lantbrukare, till följd 

av ett längre genomsnittligt transportavstånd. Eftersom inga genomsnittliga transportavstånd 

är kända är det svårt att diskutera kostnaden för gödsel men utifrån beräknade 

transportkostnader går det att säga att kostnaden för transporter blir 9 kr per ton för ett 

transportavstånd på 5 km och 12 kr per ton för ett transportavstånd på 10 km. Utöver detta 

tillkommer kostnader för att tvätta lastbilen motsvarande 12 kr per tvätt. Detta behövs varje 

gång gödsel från olika gårdar ska transporteras i samma lastbil. 

Kostnaden per energiinnehåll blir såldes hög med avseende på gödselns förhållandevis låga 

energiinnehåll. En intressant jämförelse som går att göra är att redan vid 5 km transport av 

gödsel är kostnaden för gödsel högre än om en anläggning betalar 50 kr per ton för 

slakteriavfall och transporterar det 5 km. 

Biogasanläggningarna betalar för slakteriavfall 

Enligt litteraturstudien är slakteriavfall det substrat som det används näst störst mängder av i 

samrötningsanläggningarna. Användningen utgör i stort hela den uppskattade potentialen. Av 

de kontaktade biogasanläggningarna använder sig fler än hälften av vissa mängder 

slakteriavfall. Samtliga biogasanläggningar har ej varit villiga att besvara vad de betalar eller 

får betalt för slakteriavfall, däremot har ett flertal slakterier kontaktats och lämnat 

prisuppgifter vilket anses medföra att en korrekt prisbild har presenterats som resultat av 

undersökningen. Undersökningen visar att kostnaden för slakteriavfall varierar mellan att 

biogasanläggningarna får 30 kr per ton i mottagningsavgift till att biogasanläggningarna 

betalar upp till 50 kr per ton. Detta tyder på att värdet på slakteriavfall ökat betydligt de 

senaste åren med hänsyn till att Naturvårdsverket i en rapport från 2005 uppgav att 

behandlingsavgifterna för slakteriavfall varierade mellan 38 och 300 kr per ton. I samtliga fall 

utom ett uppges dessutom biogasanläggningarna stå för transporten. Även om slakteriavfallet 

är det substrat som är mest ekonomiskt att transportera så innebär de långa transportavstånd 

som identifierats för slakteriavfall att detta blir en betydande kostnad. En jämförelse mellan 

kostnaden för substratet och transportkostnaden visar enligt beräknade transportkostnader att 

vid en transport på över 50 km blir kostnaden för transporten högre än 50 kr per ton vilket 

innebär att transporter över 50 km överstiger den maximala kostnaden biogasanläggningarna 

betalar för slakteriavfall. Kostnaden för slakteriavfall är därför i många fall högre än 50 kr per 

ton med hänsyn till att det ofta transporteras långa sträckor på biogasanläggningarnas 

bekostnad. 

Energigrödor är i dagsläget betydligt kostsammare än andra substrat 

Energigrödor ses av vissa anläggningar som ett alternativ då konkurrensen om restavfallet 

från industrin hårdnar. På en öppen fråga om vilka substrat som kan komma att tillföras 

anläggningen i framtiden nämner ett antal anläggningar energigrödor som ett alternativ att 

försörja biogasprocessen med tillräcklig mängd substrat. Beräkningar på kostnaden för 

användning av energigrödor visar att energigrödor som substrat i dagsläget är betydligt


kostsammare än andra substrat. Kostnaden överstiger 35 öre per kWh vilket får ses som en 

mycket hög kostnad då värdet på rågas uppskattas till mellan 35 och 55 öre per kWh. 

Djurfoder har högre betalningsförmåga 

Bland de substratkällor som identifierats i Skåne är det flera som ej levererar organiska 

restprodukter till biogasanläggningar. Det vanligaste avsättningsområdet för organiska 

restprodukter som ej går till biogasanläggningar är djurfoder. Den största anledningen till 

detta är att lantbrukarnas eller fodertillverkarnas betalningsförmåga är högre än 

biogasanläggningarnas. Vassle från mejerier och blötdrank från etanolproduktion är två 

substrat som skulle kunna vara aktuella för biogasanläggningarna att använda sig av. Dessa 

två substrat har en kostnad på 16 respektive 13 öre per kWh att jämföra med slakteriavfallet 

som vid en avgift på 50 kr per ton ger en kostnad på 4 öre per kWh. Dessutom skulle 

kostnader för transport tillkomma för biogasanläggningarna för vassle och blötdrank. Det 

skulle dock tillföra biogasanläggningarna inom 100 km en mindre kostnad att använda sig av 

både vassle och blötdrank än att använda sig av energigrödor. Detta gäller även en del av det 

förpackade livsmedelsavfallet som håller hög kvalitet. För restprodukterna från 

sockertillverkning är värdet ännu högre och kan därför ej ses som ett alternativ för 

biogasanläggningarna att använda sig av. 

Det finns även flera industrier som avsätter restprodukter till biogasproduktion som uppger att 

en den delen av deras restprodukter med högst kvalitet går till foderproduktion, till exempel 

kycklingslakterier och livsmedelsindustri. Detta stärker bilden av att restprodukter har högre 

värde som djurfoder än som biogassubstrat. Lagstiftningen omöjliggör en användning av 

slakteriavfall som djurfoder vilket gör det tillgängligt för biogasanläggningarna utan att 

behöva konkurrera med djurfoderproducenter. 

De kontaktade substratkällorna uppger att de främst ser till ekonomiska faktorer med 

avseende på deras avsättning för restprodukter. Detta pekar på att även fortsättningsvis 

kommer en stor del av potentiella biogassubstrat gå till foderproduktion. Marknaden för 

djurfoder kan däremot mättas då det endast finns behov för en viss mängd foder vilken beror 

på antalet djur. En minskning av antalet nöt- och svinkreatur i Sverige skulle därför kunna 

frigöra en del substrat. 

Kostnadsbilden för substrat är komplex 

Som framgår av diskussionen ovan har transportkostnaderna stor påverkan på kostnadsbilden 

för substrat. Undersökningen har visat att många anläggningar anser att det är viktigt att 

kontrollera kostnaderna för transport. Transportkostnaderna kan sättas i samband med 

substratanvändningen då kostnaden för transport av olika substrat, räknat i kronor per kWh, 

varierar kraftigt enligt beräknade transportkostnader. De förekommande transportavstånden 

varierar också kraftigt med vilka substrat som används. Högvärdiga substrat, ofta 

slakteriavfall, transporteras ofta långa sträckor på biogasanläggningarnas bekostnad. Två 

anläggningar har uppgivit att kostnaderna för transport är nog så viktiga som 

behandlingsavgifterna och att där finns mycket att arbeta med för att optimera logistiken för 

substraten. För gödsel är transportkostnaden den uppenbara kostnaden men även för 

slakteriavfall utgör i många fall kostnaden för transport en stor andel av den totala kostnaden 

för substrat. Hur avtalet utformas med hänsyn till transporten är därför avgörande för vad 

substratkostnaden för biogasanläggningen blir. Det genomsnittliga längsta transportavståndet


är över 300 km vilket stärker bilden av att transportkostnaden kan vara betydande för 

biogasanläggningarna. Även källsorterat matavfall transporteras långa sträckor men detta 

bekostar ej biogasanläggningarnas direkt. Indirekt kan det dock göra det då de eventuellt 

kunde ha fått ut en högre mottagningsavgift om leverantören hade kunnat minimera sina 

transportkostnader. 

Utöver kostnader för transporter påverkas även produktionskostnaderna av vilka substrat som 

används. Enligt litteraturstudierna är den kemiska sammansättningen av substratet som 

tillsätts biogasprocessen avgörande för gasproduktionen. Inga tekniska analyser av 

substratblandningar har studerats i denna rapport men det går att fastslå att detta är en faktor 

som påverkar kostnadsbilden för substraten. Generellt kan man dock säga att 

produktionskostnaden för substrat med hög torrsubstanshalt är lägre eftersom kostnaden för 

uppvärmning då utgör en mindre del av energivärdet i substratet. Utan att ytterligare gå in på 

vilken påverkan för produktionskostnaden olika substrats tekniska egenskaper har kan det 

konstateras att detta är en faktor som kan ha betydelse. Ytterligare en kostnad som påverkas 

av substratanvändningen är avsättningen för rötresten. Mängden rötrest påverkas av vilka 

substrat som används, generellt vill man minimera mängden rötrest då avsättningen av rötrest 

medför en kostnad. Om än ej en avgift för att bli av med den så en kostnad för att transportera 

rötresten till lantbrukaren. Användning av gödsel kan ses som fördelaktigt för att underlätta 

hanteringen av rötresten då relationer med lantbrukare byggs då gödsel från deras gårdar 

används i biogasanläggningen. 

Konkurrensen om attraktiva substrat har ökat och medfört högre kostnader 

Sjuttio procent av de tillfrågade biogasanläggningarna har uppgett att de upplever konkurrens 

om substraten och samma andel har även uppgett att det påverkar biogasanläggningarnas 

ekonomi. Konkurrensen uppges ha ökat de senaste åren till följd av att fler 

biogasanläggningar har byggts. Konkurrenssituationen om substrat upplevs som hårdast i 

Skåne och Halland vilket kan förklaras att det där finns fem samrötningsanläggningar inom 20 

mil. Dessutom har biogasanläggningarna i Falkenberg och Vrams Gunnarstorp tillkommit de 

senaste fyra åren. Biogasanläggningarna uppger att slakteriavfall och andra högvärdiga 

substrat från industrin är väldigt hårt konkurrensutsatta. Den hårda konkurrensen har gjort att 

substratens värde har ökat de senaste åren. Mottagningsavgifterna har minskat och det har 

blivit vanligt att biogasanläggningarna tvingas betala för attraktiva substrat. Jämförelserna 

med uppgivna mottagningsavgifter från en tidigare undersökning visar även att 

mottagningsavgifterna minskat för de hårt konkurrensutsatta substraten. 

Slakteriavfallet uppges särskilt hårt konkurrensutsatt. En jämförelse mellan användningen av 

slakteriavfall samt mängden slakteriavfall som uppskattas uppstå varje år visar att i stort sett 

allt slakteriavfall går till biogasanläggningar. Detta förklarar varför slakteriavfall är hårt 

konkurrensutsatt. Detta är en bild som förstärks av resultaten från intervjuerna med 

biogasanläggningarna samt slakterierna. Flera av de kontaktade biogasanläggningarna uppger 

att slakteriavfallet är väldigt attraktivt som substrat då det har högt gasutbyte samt att des 

substratsammansättningen är bra för biogasprocessen. Sambandet mellan vilka anläggningar 

som uppger att de anser att konkurrensen om substrat är tuff och vilka anläggningar som 

använder sig av slakteriavfall är tydligt vilket stärker bilden av att slakteriavfallet är det 

substrat som är utsatt för hårdast konkurrens.


Matavfall och gödsel är dock substrat som ej uppges vara särskilt hårt konkurrensutsatta. 

Detta framgår dels genom att biogasanläggningarna utryckt detta faktum men även då 

anläggningarna som enbart rötar matavfall ej anser att konkurrenssituationen är så hård som 

samrötningsanläggningarna som rötar en stor andel industriavfall. 

Angående hur konkurrenssituationen kommer att utvecklas framöver ser majoriteten av 

biogasanläggningarna de som sannolikt att den kommer att öka. En eventuell ökning av 

konkurrensen beror dock till största del på om fler anläggningar kommer att byggas eller om 

befintliga anläggningar utökar sin kapacitet. Restavfallet från industrin förutsätts vara hårt 

konkurrensutsatt i framtiden och det är därför troligt att kostnaderna för att använda dessa 

kommer att öka. Utvecklingen av prisbilden för substraten hänger precis som de senaste årens 

utveckling av prisbilden ihop med konkurrenssituationen. Prisbilden kommer därför troligen 

ej att öka för många av substraten. De senaste årens prisutveckling har påverkat 

biogasanläggningarnas ekonomi och bedöms fortsätta göra så. Restavfall från industrin 

kommer att fortsätta värderas högt och påverka biogasanläggningarnas ekonomier. 

Biogasanläggningarna uppger olika strategier för att hantera konkurrenssituationen men en 

utökad användning av mindre konkurrensutsatta substrat är troligt. Detta kan vara gödsel, 

matavfall samt substrat som i dagsläget inte används av biogasanläggningarna i särskilt stor 

omfattning. 

Det bör även understrykas att industriavfallet står för en begränsad del av biogaspotentialen 

och konkurrenssituationen om dessa substrat därför ej på något vis bör betraktas som 

avgörande för en fortsatt utbyggnad av biogasproduktionen. 

Substraten med störst potential används i liten utsträckning i dagsläget 

I litteraturstudien konstaterades det att den största potentialen för biogasproduktion finns 

bland de substrat som ej används i så stor omfattning i dag. Detta gäller energigrödor, 

växtodlingsrester samt gödsel där gödsel används i tämligen stora mängder idag men i liten 

omfattning i relation till deras potential. Dessa substrat är i många fall tämligen kostsamma 

för biogasanläggningarna att använda. Då restavfall från industrin i dagsläget används till stor 

del av biogasanläggningar eller som djurfoder finns det inte så stor möjlighet att utöka 

biogasproduktionen från dessa substrat. Matavfall och avloppsslam används även de till stor 

del till biogasproduktion. Det är troligt att biogasproduktionen kan öka med ett par TWh från 

de idag mest använda substraten med en kostnad för substrat som motsvarar nivån idag. Ska 

däremot biogasproduktionen närma sig den uppskattade potentialen så måste större andel av 

gödsel, energigrödor och växtodlingsrester användas. Detta kommer att innebära större 

kostnader för substrat för biogasanläggningarna. Med hänsyn till de i denna studie 

uppskattade substratkostnaderna och potentialerna för olika substrat kan det konstateras att det 

för en ökning av biogasproduktionen krävs att biogasanläggningarna kan betala mer för 

substrat än vad de gör i dagsläget. 

6.2 Användning av biogas 

I propositionen 2010/11:154 Kompletterande förfaranderegler för vissa biobränslen föreslår 

regeringen skattebefrielse villkorad med att bränslet omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 

lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Lagen


om Hållbarhetskriterier trädde i kraft den 1 augusti 2010 och har sitt ursprung i EU:s direktiv 

om främjande av energi från förnybara energikällor. Förslaget gäller skattebefrielse för 

vegetabiliska och animaliska oljor och fetter m.m. som uppvärmningsbränsle samt för biogas 

som motorbränsle för transportändamål. 

I det fall biogas används för uppvärmning får biogasen värderas med hänsyn till 

alternativbränslet, olja, träflis, el etc. Vid kombinerad el- och värmeproduktion kan elen säljas 

till marknadspriset för elektricitet och därutöver erhålls elcertifikat som också varierar 

beroende på tillgång och efterfrågan. För elektricitet som matas ut på nätet får producenten 

också ersättning från nätägaren. I de fall elektriciteten används internt ökar värdet med de 

minskade nätavgifter som producenten kan tillgodogöra sig. 

6.3 Marknaden för fordonsgas 

BiogasÖst har i rapporten Utbud och efterfrågan på fordonsgas i BiogasÖstregionen 

kartlagt den nuvarande produktionen, efterfrågan och distributionen av biogas för 

fordonsbränsle i BiogasÖstregionen, som omfattar Stockholms, Uppsala, Västmanlands, 

Södermanlands, Örebro och Östergötlands län. I BiogasÖstområdet fanns 66 anläggningar 

som producerar rågas (41 avloppsreningsverk, 5 biogasanläggningar, 2 gårdsanläggningar och 

18 aktiva eller sluttäckta deponier med deponigasuttag). Av dessa uppgraderar 15 

anläggningar rågasen till fordonsgas. 

I dagsläget producerar dessa i storleksordningen ca 89 MNm3, 498 GWh, rågas per år och ca 

22 MNm3, 215 GWh, fordonsgas per år. I BiogasÖstregionen rullar totalt 337 gasbussar, i 

storleksordningen ca 150-160 gassopbilar samt ca 7 100 gaspersonbilar, varav ca 950 är 

taxibilar med en väsentligt högre årsförbrukning. Detta kan sättas i relation till att det totalt 

finns ca 1,5 miljoner personbilar inom Biogas Öst regionen. Idag kör dessutom en tung 

lastbil (distributionsbil) på prov på fordonsgas inom Stockholms innerstad. 

Beräknad efterfrågan på fordonsgas i BiogasÖstregionen uppskattas till i storleksordningen ca 

31 MNm3 eller ca 301 GWh. Enligt officiell statistik uppgick den faktiska försäljningen av 

fordonsgas i Biogas Öst regionen under 2009 till ca 26 MNm3 eller ca 254 GWh. Skillnaden 

mellan beräknad efterfrågan och det faktiska utfallet kan ha flera orsaker. Bland annat har det 

antagits schablonmässiga helårsförbrukningar för olika fordonstyper i beräkningarna, men nya 

fordon registreras kontinuerligt under året och har således en lägre förbrukning 2009. Därtill 

kommer gasbrist vid tankställen leda till att vissa fordon tankar en större andel 

ickemiljöbränsle. 

I BiogasÖstregionen fanns totalt 34 publika tankställen för fordonsgas, samt ytterligare 4 

tankställen påbörjade under hösten/vintern år 2009 (installation igång eller bygglov beviljat). 

Utöver publika tankställen finns även 7 bussdepåer i regionen (i Stockholm, Eskilstuna, 

Uppsala, Västerås, Örebro Linköping och Norrköpings kommuner). Samtliga bussdepåer är 

försörjda via ledning. Mindre än hälften av de publika tankstationerna är försörjda via 

ledning, då de flesta försörjs genom flakning av komprimerad fordonsgas med trailers. De 

publika tankställena som är försörjda via ledning finns framförallt i Östergötlands län.


Baserat på information som funnits tillgänglig under hösten 2009, samt beräkningar och 

uppskattningar om dagens situation och planer framöver i BiogasÖstregionen, indikerar denna 

utredning att produktionen av fordonsgas i ett lågt scenario inte kommer att kunna möta den 

ökande efterfrågan. Biogas från rötning av lokalt avloppsreningsslam och matavfall i regionen 

räcker för att i princip driva kollektivtrafikens bussar och sopbilar. Även i ett högt scenario 

för produktion av fordonsgas pekar det mesta mot att efterfrågan på fordonsgas hos 

gaspersonbilar och -taxibilar medför att gasen inte räcker för att försörja samtliga fordon. 

Förmånsvärdet för tjänstebilar som kan drivas med naturgas och biogas får sänkas med 40 

procent i förhållande till närmast jämförbar bensinmodell. Maximalt tillåten nedsättning är 

16.000 kr per år. Jämkning ska begäras av arbetsgivaren. Jämkning får göras t. o. m. 

inkomståret 2013. Vilka regler som gäller därefter är inte klart. 

Priset för fordonsgas med 100 % biogas är ca. 10-11 kr/Nm3 exkl. moms. Några andra skatter 

eller avgifter tas f.n. inte ut på 100 % biogas. Ett exempel på pris för fordonsgas med 100% 

biogas är 12,40 kr/Nm3 inkl. moms. 1 Nm3 biogas motsvarar 1,1 liter bensin, vilket ger ett 

biogaspris som bensinekvivalent av 11,30 kr per liter inkl. moms. 

Detta förutsätter att gasen försäljs vid en biogasmack. Investeringen i en sådan uppgår till 4-6 

Mkr. Härtill kommer kostnader för drift, underhåll och administration. Om biogasen säljs 

vidare till en annan distributör av fordonsgas erhålls ett betydligt sämre pris för gasen, ungefär 

hälften av priset ovan har nämnts. Detta innebär att producenter av biogas föredrar att, om 

möjligt, sälja gasen direkt till ägare av fordonsflottor, t.ex. kollektivtrafikföretag, 

renhållningsföretag eller kommuner. 

Biodrivmedel och flytande biobränslen är befriade från energiskatt under förutsättning att 

bränslena anses uppfylla vissa hållbarhetskriterier. Lagen om Hållbarhetskriterier trädde i 

kraft den 1 augusti 2010 och har sitt ursprung i EU:s direktiv om främjande av energi från 

förnybara energikällor. Regeringen föreslog i proposition 2010/11:154 Kompletterande 

förfaranderegler för vissa biobränslen att skattebefrielsen villkoras av att bränslet omfattas av 

ett hållbarhetsbesked enligt lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och 

flytande biobränslen. Förslaget gäller skattebefrielsen för bl.a. biogas som motorbränsle för 

transportändamål. Förslaget föranledde ändringar i lagen (1994:1776) om skatt på energi. 

Villkoret gäller fr.o.m. den 1 februari 2012. Avfall Sverige, Svenskt Vatten och Energigas 

Sverige tar fram ett verktyg för rapportering av hållbarhetskriterierna för producenter och 

leverantörer med fokus på beräkning av växthusgasminskning. 

Redan i november 2011 väntas viktiga ändringar i lagen om hållbarhetskriterier. Dessa 

innebär bland annat att rapporteringsskyldigheten kopplas till den som är skattepliktig för 

biogasen samt ger de rapporteringsskyldiga möjlighet att ansöka om ett så kallat 

hållbarhetsbesked. Ansökan görs till Energimyndigheten. 

Transport av biogas över kortare avstånd kan ske via en gasledning. Vid större avstånd sker 

transport med lastväxlarflak vilket innebär att gasen komprimeras i gasflaskor monterade i en 

container som distribueras med lastbil till exempelvis gastankställen. Distributionen begränsas 

av maxvikten för en lastbil då gasflaskor i stål snabbt leder till en hög vikt. Gasflak med 

flaskor i kompositmaterial som rymmer betydligt större mängder gas än motsvarande gasflak


med stålflaskor finns men kostnaden för dessa är betydligt högre. För att systemet ska vara 

effektivt krävs en noga utformad logistik samt matchning av utbud och efterfrågan på gas. I 

dagsläget krävs fossila drivmedel för dessa lastbilstransporter. 

Typ av gasflak ungefärlig kapacitet 

Stål 1500-3000 Nm3 

Komposit 4500+ Nm3 

Innan biogasen kan användas som fordonsgas måste den uppgraderas, koncentreras. 

Kostnaden för detta framgår av följande figur: 

Källa: 

SGC rapport 142 (2003) 

www.sgc.se 

Härtill kommer kostnaden för komprimering i gastuber samt transport till en gasmack. 

För det fall det är aktuellt med en fordonsgasstation i kommunal regi blir frågan om offentlig 

upphandling av fordonsgas aktuell. Under se senaste åren har ett par uppmärksammade fall 

där direktupphandling skett med en lokal biogasleverantör trots att den upphandlande enheten 

har varit underställd lagen om offentlig upphandling (LOU). Konkurrensverket (KVV) har i 

dessa fall haft synpunkter men haft begränsad möjlighet till sanktioner. För upphandlingar 

igångsatta efter 15 juni 2010 har dock KKV möjlighet att ansöka hos en domstol för att få 

frågan om ”upphandlingsskadavgift” prövad. Vinner KKV målet kommer de att begära en 

avgift som påminner om skadestånd. 

I samråd med styrgruppen för projektet ”Kollektivtrafiken i Södermanland, en viktig aktör för 

en långsiktig biogasmarknad” beslutades att utreda huruvida det inom ramen för LOU är 

möjligt att vid upphandling premiera lokalt producerad biogas. Rapporten, med titeln ”Handla 

Biogas”, konstaterar att det är möjligt att främja lokalt framställd gas i en upphandling. Istället 

för att peka på transportsträckan som ett kriterium vid upphandling (vilket ej accepteras) kan 

en upphandling kräva en hel LCA-analys och dessutom ange hur LCA-analysen kommer att 

viktas mot priset i offertutvärderingen. Frågan blir lika för alla, beräkningen transparent och


lokal miljöhänsyn tillika miljömål kan tas med i upphandlingen. KKV kommer att bevaka att 

konkurrensen hålls vid liv, varför öppna, transparenta och tydliga upphandlingar bejakas. 

6.4 Marknad för rötrest - biogödsel 

Marknaden för rötresten eller biogödseln från en biogasanläggning är mycket beroende av de 

lokala förutsättningarna. Beroende av den låga halten torrsubstans ca 4% kan den bara 

transporteras högst ca 30 km. Värdet är alltså starkt beroende av om det finns jordbruk inom 

närområdet som kan ha nytta av biogödseln. Det beror också på vilka behov jordbruksmarken 

har av det fosfor och kväve biogödseln innehåller. Vid våra studiebesök har i ett fall uppgivits 

att biogödseln tillfört ett ekonomiskt värde till biogasanläggningen, i ett annat fall har 

uppgivits att transportkostnaderna överskrider intäkten, 10-20 kr/m3. 

7. Aktuella biogasprojekt inom Roslagens närområde 

7.1 Förbehandling av matavfall för rötning 

Sofielund, Huddinge 

SRV Återvinning har beslutat att bygga en ny förbehandlingsanläggning i Sofielund i 

Huddinge. Avsikten är att ta emot utsorterat matavfall och omvandla detta till en pumpbar 

slurry som sedan kan rötas vid någon av regionens biogasanläggningar. SRV kommer inte 

bygga någon egen rötningsanläggning, utan planerar att sälja slurryn till en biogasproducent. 

Anläggningen beräknas stå klar i mars 2012. Anläggningen kommer till att börja med ha en 

kapacitet att behandla 25 000 ton matavfall per år och riktar sig främst mot ägarkommunerna 

Huddinge, Haninge, Salem, Botkyrka och Nynäshamn. Ett mål finns om att ta emot 40 000 

ton matavfall år 2015.


7.2 Rötning av matavfall 

Uppsala 

Uppsala Vatten och Avfall AB är ett kommunalt bolag som arbetar med dricksvatten, rening 

av avloppsvatten, hämtning av hushållsavfall, produktion av biogas samt återvinning av 

avfall. 1996 började biogasanläggningen byggas vid Kungsängens gård och baserades på 

slaktavfall och gödsel. Anläggningen har därefter byggts ut och 150-200 milj. kronor har 

investerats totalt. Under 2010 färdigställdes tillbyggnaden av en ny rötkammare och två 

mottagningstankar. Vi gjorde ett studiebesök 2011-10-31. 

De råvaror som kommer in till anläggningen delas in i följande kategorier: hushållsavfall (år 

2010 6 274 ton bestående av källsorterat organiskt hushållsavfall och livsmedelsavfall från 

restauranger och storkök) och industriavfall (år 2010 1 262 ton bestående av slakteriavfall, 

övrigt industriavfall exempelvis avfall från livsmedelsförädling). Ca 40 kg per invånare 

samlas in från 200 000 invånare, inklusive verksamhetsavfall. Insamling sker med plastpåsar i 

två-kärlsystem och tvåfacksbilar i hela kommunen. 

Anläggningen kan ta emot två typer av avfall: fast avfallsfraktion med och utan 

plastemballage. Avfall utan plastemballage levereras in i anläggningens förbehandlingshall 

där materialet töms ned i en tippficka. Det källsorterade organiska hushållsavfallet i plastpåsar 

genomgår en separat förbehandling, rivning och trumling, innan det förs till tippfickan. Från 

tippfickan, där allt fast material blandas, leds materialet via tranportskruvar till 

omblandningstankar. I samband med det späds materialet i två steg (gröt och välling) till en 

torrsubstans på ca 8-10 %. Där finns även möjlighet att frånskilja tyngre partiklar , t.ex. 

bestick, som avleds via sandavvattning till en rejektcontainer. Efter omblandning sönderdelas 

materialet i en dispergeringsmaskin till en partikelstorlek på 1-5 mm. Därefter leds det via ett 

silgaller leds till en bufferttank. Från bufferttanken pumpas substratet via värmeväxlare till en


av tre parallella hygieniseringstankar. Hygieniseringen fortgår under minst en timme och 

temperaturen överstiger 70°C. 

Efter att substratet har hygieniserats och värmeväxlats mot inkommande substrat rötas 

materialet i rötkammaren. Rötningen sker genom en kontinuerlig anaerob termofil process, 

52°C. Biogasanläggningen är försedd med ett biofilter och en ozonskrubber. Under 2010 

drifttogs en kolfilteranläggning för att ytterligare rena ventilationsluften. Från rötkammaren 

pumpas biogödseln, via kylning i värmeväxlare, till en rötresttank. När stabilisering och 

tillvarantagande av biogas har skett i rötresttanken transporteras biogödseln till lantbrukare. 

Under år 2010 levererades 16 100 ton biogödsel till lantbruket. Biogödsel från Uppsalas 

biogasanläggning är certifierad enligt SPCR 120. Certifieringen innebär att produktionen av 

biogödsel samt kvalitén på biogödseln uppfyller kraven som ställs i regelverket SPCR 120. 

Provtagning sker regelbundet i enlighet med ett kontrollprogram på inkommande material och 

utgående biogödsel. 

Biogasen produceras i rötkammare och rötrestlager för att sedan ledas till gaskylare och 

gasklocka. Gasen leds från gasklockan till blåsmaskiner för att komprimeras till ca 700 mbar 

övertryck. Efter blåsmaskinerna kyls gasen ännu en gång för att antingen ledas till 

gasbehandlingsanläggningarna vid Kungsängsverket eller till biogasanläggningens 

värmepanna eller till en gasfackla. I gasbehandlingsanläggningarna tvättas 35 % CO2 bort ur 

biogasen med vatten. För användning som fordonsgas komprimeras sedan gasen vid 

tankstation till 200 bar. Den upptar då fortfarande 5 gånger större volym än diesel. 

Under 2010 producerades 8 190 MWh biogas vid anläggningen, varav cirka 83 % har använts 

som fordonsbränsle (bl.a. 59 -66 bussar), cirka 13 % för intern uppvärmning och cirka 4 % 

har avfacklats. Fackling av gas sker då gasen inte kan omhändertas på grund av 

driftstörningar. 

Högbytorp, Upplands-Bro 

Energibolaget Eon planerar en storskalig anläggning för biogasproduktion vid RagnSells 

avfallsanläggning i Högbytorp i Upplands-Bro kommun. Anläggningen är tänkt att behandla 

en sammantagen mängd av 30 000 – 40 000 ton/år matavfall och råvaror från lantbruket. Eon 

har inlett planeringsarbetet och tillståndsansökan. 

Brista, Märsta 

Stockholm Gas AB (Fortum) utreder möjligheten att uppföra en storskalig biogasanläggning 

norr om Stockholm. Anläggningen är tänkt att behandla såväl utsorterat matavfall som råvaror 

från lantbruket och andra substrat. Gasproduktionen ska motsvara ca 100 – 150 GWh/år, 

vilket innebär att anläggningen kommer att ha kapacitet att ta emot 40 000 - 80 000 ton 

matavfall/år. Gasen ska uppgraderas till fordonskvalitet. 

Skarpnäck 

Swedish Biogas International AB har fått tillstånd till en biogasfabrik i Skarpnäck i 

Stockholm. Där ska max. 10,5 miljoner kubikmeter fordonsgas (motsvarande 100 GWh) 

produceras varje år. Dessutom ska max. 60 000 ton organiskt material årligen behandlas och 

omvandlas till biogas och biogödsel.


7.3 Biogas från reningsverk 

Stockholm Gas AB 

Stockholm Gas AB, som ägs av AB Fortum Värme Holding samägt med Stockholms stad, 

ansvarar för gasnätet i Stockholm. De tar även hand om biogasen från Stockholm Vattens 

avloppsreningsverk och erbjuder den som ett miljöanpassat fordonsbränsle. Nu byggs ett nytt 

rörnät i Stockholm för distribution av denna fordonsgas till SL:s bussdepåer och till 

bensinstationer längs nätets sträckning som en hästsko. Nätet knyter ihop en kommande 

produktionsanläggning i Skarpnäck med befintlig biogasproduktion i Henriksdals och 

Käppala avloppsreningsverk. Det nya ledningsnätet kommer att vara i drift under 2011. 

Stockholm Gas har en av landets största tankställe för fordonsgas i drift sedan sommaren 

2010. Det ligger i anslutning till Arlanda flygplats och betjänar taxibilar, privatfordon och 

tunga fordon som används i flygplatstrafiken. Tillgången till biogas i fordonsgasen kommer 

att öka väsentligt med biogasanläggningen i Skarpnäck. 

Käppalaverket, Lidingö 

Käppalaverket i Lidingö kommun är ett av länets största avloppsreningsverk med ca 500 000 

personer anslutna. Vi besökte verket 2011-11-01. Anläggningen har två rötkammare för slam 

från reningsprocesserna. Vid anläggningen produceras cirka 8 miljoner Nm3 rågas från 

avloppsslammet. Käppalaverket har idag ingen möjlighet att ta emot matavfall men har 

påbörjat utbyggnaden av ytterligare en rötkammare på 9000 m3. Käppalaverket har en 

uppgraderingsanläggning för biogas till fordonsgaskvalitet som säljs till SL. Slammet är 

REVAQ-certifierat för användning i jordbruket. 

Norrtälje 

Rötkammare för avloppsslam finns vid Lindholmens och Rimbo reningsverk, se följande 

tabell: 

Den producerade gasen används vid Lindholmen för uppvärmning av reningsverket medan 

den i Rimbo f.n. facklas bort. En ombyggnad och investering i en gasklocka krävs vid Rimbo 

reningsverk för att möjliggöra utnyttjande av gasen för uppvärmning av reningsverket. 

Rötkammaren har kapacitet för att producera 200-300 m3 rötgas per dygn med 65 % metan. 

Avloppsslammet från reningsverket ger möjlighet att producera 20 000 m3 rötgas per år. 

Möjlighet finns därför att efter en ombyggnad även röta externt substrat motsvarande 75 000 

m3 rötgas per år. Detta externa substrat kan utgöras av latrin och organiskt avfall.


Värmebehovet vid reningsverket kan tillgodoses genom att förbränna en mindre mängd 

rötgas, varför ett överskott av rötgas kan användas för andra ändamål. Möjlighet finns att 

utnyttja ett gasöverskott genom överledning till Norrtälje Energis fjärrvärmeanläggning i 

Rimbo. I samband med att ett investeringsbeslut fattas beträffande upprustning av Rimbo 

reningsverk bör en investering i ombyggnad av rötkammare med gasklocka och 

mottagningsutrustning för externt substrat övervägas. 

En annan möjlighet är att i en framtid, omkring år 2020, när Lindholmens reningsverk i 

Norrtälje kommer att behöva ersättas med ett nytt reningsverk för ta hand om det ökade 

kapacitetsbehovet för avloppsvattenrening, ca 100 000 personekvivalenter. Placeringen är inte 

fastlagd. Förutsättningar kommer då att finnas för en ökad biogasproduktion. Det organiska 

avfall och substrat som kommunen samlar in inom renhållningsverksamheten bör kunna 

utnyttjas i ett nytt reningsverk för att producera biogas av fordonsgaskvalitet. 

7.4 Holmens pappersbruk i Hallstavik 

Holmen Energi planerar att producera biogas vid Hallsta Pappersbruk. Anläggningen är 

tillståndspliktig enligt miljöbalken och tillstånd väntas i början av år 2012. Investeringsbeslut 

tas därefter. I det första steget bedöms 3-4 miljoner Nm3 biogas komma att produceras. Då 

fler procesströmmar förs till biogasanläggningen erhålls en produktionskapacitet på 5 

miljoner Nm3 biogas (>97% metan). Rötningssubstratet utgörs av COD-rika 

processvattenflöden från Hallsta Pappersbruk. Inledningsvis förs främst 

processavloppsvattenflöden från massabruket till biogasanläggningen. Till 

biogasanläggningen planeras senare också andra flöden dras. 

Genom att bryta ner organiskt material med hjälp av metanproducerande mikroorganismer i 

en syrefri miljö (anaerobt) utvinns en rågas som till stor del består av metan. Det biologiska 

slammet (bioslam) från Hallsta Pappersbruks avloppsvattenrening består i första hand av 

biomassa från reningsprocessen med aktivt slam. Det innehåller emellertid även små mängder 

fiberrester (gran) från massa- och papperstillverkningen. Holmen Energi avser att röta 

filtrerade avloppsvattenströmmar som är rika på organiska material i en höghastighetsreaktor, 

där metanproducerade mikroorganismer sitter i ”klasar”, granuler. Mikroorganismerna 

omvandlar ungefär hälften av allt organiskt material till en gas som består av ca 75 % 

metangas. Genomloppstiden är ungefär 5-6 timmar och processen måste hållas på en 

temperatur kring 37˚C. 

Efter att rågasen producerats i höghastighetsreaktorn förs den till en gasreningsanläggning där 

den renas till en metanhalt >97% (fordonsgaskvalitet). Sannolikt renas rågasen i s.k. 

vattenskrubbrar. Tekniken är relativt enkel och bygger på att koldioxiden i rågasen löser sig 

lättare i vatten än metan. Vattnet kan återcirkuleras efter att koldioxiden avlägsnats genom en 

trycksänkning. Annan reningsteknik kan dock komma att nyttjas. Gasen bedöms komma att 

komprimeras och lagras under 200 bars tryck. 1 m3 fordonsgas har då en volym på 5 liter. 

Hallsta Pappersbruk har deltagit i ett par studier som gjorts inom Värmeforsks 

Skogsindustriella Program och som syftat till att bedöma biogaspotentialen hos 

avloppsreningsslam från skogindustrin. Projekten har finansierats av de deltagande massa- 

och pappersbruken samt av Energimyndigheten. De i substratanalysen redovisade siffrorna för


Hallsta Pappersbruk är hämtade ur dessa studier. Avloppslammet från Hallsta pappersbruk var 

ett av de slam som visade sig ha bäst biogaspotential bland alla de bioslam från skogsindustrin 

som utvärderades initialt. Inledningsvis gjordes långtidsförsök av rötning på enbart bioslam. 

Därefter gick man vidare och gjorde långtidsförsök där bioslam samrötades med andra 

substrat. I Hallstas fall utgjorde substraten majsensilage + kogödsel, matavfall + 

spannmålsrens samt matavfall + mikroalger. Syftet med studien var att bedöma 

biogaspotential samt processtabilitet hos de olika substratsammansättningarna. 

Resultatet av studien visade att samrötningen innebar högre gasproduktion per 

rötkammarvolym jämfört med rötning av enbart bioslam. Samrötningen gav dels högre 

metanbildning per kg VS, dels innebar det att reaktorerna kunde belastas högre än vid enbart 

bioslamrötning. Genom tillsats av mikronäringsämnen, främst kobolt, kunde processerna 

stabiliseras ytterligare. Som framgår av den sammanställda substratanalysen har Hallstas 

bioslam en lägre specifik metanproduktion per ton VS. Den stora mängden substrat gör dock 

att den totala biogasproduktionen från bioslammet ändå blir betydande. 

I händelse av att Hallsta Pappersbruk investerar i en höghastighetsreaktor för anaerob 

förbehandling av avloppsvattnet kommer den totala mängden producerat aerobt bioslam 

sannolikt att mer än halveras. Samtidigt kommer bioslammet att få en sämre biogaspotential 

än dagsläget. Detta på grund av att den aeroba reningen skulle komma att belastas med ett mer 

svårnedbrytbart COD vilket i sin tur gör att aktivslamanläggningen kan köras med längre 

slamålder vilket i sin tur ger ett mer svårnedbrytbart bioslam. 

De i substratanalysen angivna siffrorna för bioslam med anaerob förbehandling är 

uppskattningar. Några utrötningsförsök på sådant slam har inte kunnat göras då det idag inte 

finns någon installation av höghastighetsreaktor inom skogsindustriell 

avloppsvattenbehandling. Men även om metanpotentialen bedöms minska jämfört med 

dagsläget är det fortfarande betydande mängder biogas som kan utvinnas ur bioslammet. 

Tillsammans med andra substrat såsom matavfall, växtrester, kommunalt avloppsslam etc. 

torde det finnas goda möjligheter att på sikt få en lönsam biogasanläggning. I regel blir 

lönsamheten bättre ju större anläggningen är och ju fler kubikmeter gas som kan produceras. 

För mer detaljer kring rötningspotential av bioslammet vid Hallsta Pappersbruk hänvisas till 

de båda rapporter som publicerats i samband med försöken inom Värmeforsks 

Skogsindustriella Program, ”Optimering och teknisk/ekonomisk utvärdering av 

biogasproduktion från bioslam från massa-/pappersbruk” (Truong et al) samt ”Utvärdering av 

samrötningspotential för bioslam från massa-/pappersbruk” (Berg et al). 

7.5 Kragsta Drifts AB 

För gårdar som producerar kraftvärme från biogas är det av betydelse att biogasen berättigar 

till elcertifikat. Elpriserna i Sverige har dock hittills inte gynnat kraftvärmeproduktion från 

biogas i någon större omfattning. Det är oftast mest ekonomiskt lönsamt om den el och värme 

som genereras från biogas kan avsättas internt inom företaget. Elen kan också vid behov 

levereras ut till stamnätet. Miljöfördelarna med en biogassatsning kan tillsammans med 

möjligheten att bli i stort sett självförsörjande på el och värme uppväga de ekonomiska 

hindren.


På flera håll i landet planerar man nu att starta gemensamma uppgraderingsanläggningar för 

rening av gårdsbiogas till fordonsbränslekvalitet. Detta förutsätter ett samarbete mellan 

lantbrukare inom en region samt att en infrastruktur av gasledningar för dels rågas, dels 

uppgraderad biogas byggs upp. På detta sätt uppnås skalfördelar. Om flera lantbrukare går in 

med gemensamma satsningar kan också investeringskostnaderna minska vid upphandling av 

nya anläggningar för produktion och rening av gasen, rörsystem med mera, jämfört med om 

varje lantbrukare gör sin egen upphandling. 

Att bygga en biogasanläggning är en relativt stor investering vilket gör att många lantbrukare 

har avvaktat, trots att intresset varit stort. Transportkostnaderna för gödsel och rötrest är en 

starkt begränsande faktor för utvecklingsmöjligheterna för biogas inom jordbruket. Enligt 

uppgift måste en biogasanläggning ligga inom ett avstånd av 20-30 km för att ett samarbete 

ska vara ekonomiskt möjligt. På vissa håll i landet med stora jordbruk, t.ex. i Skåne, sker 

samarbete om en biogasanläggning mellan flera stora jordbruk. Lantbruksprogrammet ger 

investeringsstöd för gårdsbiogasanläggningar vilket kommer leda till att fler anläggningar 

kommer att byggas. 

Ett gårdsbiogasprojekt finns i Norrtälje kommun. Kragsta Drifts AB planerar att utöka sin 

djurproduktion i Kragsta och Finsta samt uppföra en biogasanläggning för utvinning av 

biogas på fastigheten Finsta 1:66. Dagens grisproduktion med 1700 slaktsvinsplatser planeras 

att utökas i två etapper med en suggproduktion med ca 1500 suggor, totalt 769 djurenheter. 

Suggorna beräknas producera ca 39 000 smågrisar per år varav ca 5 500 st. kommer att födas 

upp till slakt i de befintliga slaktsvinsstallen på Finsta 1:66 och ca 10 400 st. kommer att födas 

upp i Kragsta Drifts AB:s andra anläggning på Kragsta 2:18. Resterande smågrisar kommer 

att gå till försäljning. 

En ansökan om miljötillstånd för en biogasanläggning med miljökonsekvensbeskrivning är 

under behandling hos Länsstyrelsen. I den kommer den egna flyt- och djupströgödseln samt 

biologiskt avfall från externa källor att rötas för att producera biogas. Biogasen planeras att 

användas till att producera värme och elenergi. Därtill luktar rötad gödsel markant mindre 

jämfört med innan vilket är positiv vid spridning. 

Rötningsanläggningens kapacitet kommer att anpassas efter den gödsel som produceras och 

det externa avfall som kommer att tas emot. Följande uppgifter är hämtade ur 

tillståndsansökan. I etapp 1 kommer ca. 20 000 m3 gödsel rötas och i etapp 2 ca. 26 500 m3. I 

etapp två kommer ca 428 530 Nm3 metan per år att produceras vilket motsvarar 4 285 300 

kWh/år. Biogasanläggningen planeras kunna producera ca 3 740 000 kWh inklusive ca 35 % 

av energin som åtgår för driften av biogasanläggningen. Nettoelproduktionen kommer att 

uppgå till ca 1 544 000 kWh/år. Nettovärmeproduktionen kommer att uppgå till ca 1 313 000 

kWh/år. Med projekterad biogasanläggning planeras biogasen att utnyttjas till merparten av 

företagets behov av el och värme på gården. En intressant möjlighet är rötning av vetekärnor 

vilket skulle ge ett mycket större biogasutbyte. 

Mängden externt biologiskt avfall bedöms vara max 10 000 ton/år och avser i huvudsak den 

flytgödsel (ca 8 000 m3) som produceras på Kragsta Drifts AB:s andra slaktsvinsanläggning 

på fastigheten i Kragsta. Övrigt biologiskt avfall som kan bli aktuellt kan bestå av 

restprodukter från livsmedelsindustrin eller extern stallgödsel från andra gårdar. Ett annat


alternativ är mottagning av organiskt avfall, t.ex. källsorterat matavfall, från bl.a. kommunens 

renhållning. Möjligheterna och de ekonomiska förutsättningarna för ett samarbete med andra 

jordbruk och med kommunens renhållningsverksamhet bör utredas vidare. 

Mats Edström vid JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik har studerat Gårdsbaserad 

biogasproduktion vid olika typgårdar i Mälardalen. Följande gårdar har studerats: 

- Mjölk (Mjölkgård, 350 mjölkkor, Järlåsa) 

- Kött (Köttproducent, 100 ha vall & nötgödsel, Östhammar) 

- Svin (Köttproducent, 4900 platser, Finsta) 

- Ägg (Äggproducent, 32 000 frigående höns, Ekerö) 

- Häst (Ridhus, 45 ridhästar + 15 ponnyer + ca 25 får, Nacka) 

I det följande finns ett utdrag ur rapporten: 

Studerade gårdar samt 2 st jämförelser 

Svin Mjölk Nöt Ägg Häst Enhet 

Rapp 

46 Tyskland 

Rötningsteknik Våt Våt Våt Torr Torr Våt Våt 

Huvudsubstrat Flyt Flyt Vall Fast Fast Avfall 

Gas, H.-substrat 73 96 68 100 100 % av tot gasprod 87 

Krafteffekt 200 100 100 20


Beräknade produktionskostnader med 

investeringsbidrag vid kv-produktion 

Svin Mjölk Nöt Ägg Häst Enhet Rapp 46 

Investeringsbidrag 18 30 30 30 30 % av investering 30 

Rågaskostnad 0,135 0,235 0,49 0,54 2,34 kr/kWh biogas 0,073 

Bränslekostnad 0,38 0,71 1,48 1,93 9,35 kr bränsle/kWh el 0,27 

KV-kostnad 0,39 0,43 0,43 0,64 1,93 kr/kWh el 0,39 

Produktionskostn. 

elektricitet 0,77 1,14 1,91 2,57 11,28 kr/kWh el 0,66 

7.6 Ombyggnad av Karby våtkompost 

En förenklad förstudie har gjorts av möjligheterna till konvertering av våtkomposten i Karby 

till biogasproduktion. Studien har utförts av FVB Sverige AB på uppdrag av Norrtälje 

Kommun. 

Under år 2004 byggde Norrtälje kommun en pilotanläggning för våtkompostering. 

Våtkompostering är en kretsloppslösning där svartvatten (enbart toalettavfall) hygieniseras 

och återförs till jordbruk. Våtkompostering bygger på en aerob process där substratet luftas i 

en reaktor varpå nedbrytningsprocessen ger värme vilket ger en hygienisering. Processen körs 

satsvis vilket gör att man får värme stötvis ut från anläggningen som är svår att tillgodogöra 

sig. Ursprungligen skulle anläggningen köras i 5 år som pilotprojekt för att prova tekniken. 

Idag körs den säsongsvis, ej vintertid, och då framförallt för att behandla svartvatten och 

latrin. Anläggningen består sammanfattningsvis av:


• Bufferttank 180 m³ i betong för mottagning av substrat 

• Två stycken 32 m³ våtkompostreaktorer i plats 

• Efterlager i betong med duktäckning på 3000 m³ 

• Kringsystem, pumpar, instrument etc. 

En anläggning för biogasproduktion består ofta av ett antal tankar med kringsystem och 

utrustning inte så olik våtkompostering. Omfattning för den förenklade förstudien avseende 

konvertering av våtkompost till biogasproduktion var: 

• Grov bedömning av investeringskostnader för konvertering av kompostanläggningen 

till biogasproduktion 

• Grov bedömning av gasproduktion med dagens substrat 700 ton svartvatten och 700 

ton latrin 

• Grov bedömning av gasproduktion med dagens substrat enligt ovan samt tillsats av 

svingödsel i erforderlig mängd för att maximera produktionen 

Utredningens syfte var att ge underlag för en fullskalig förstudie kring konvertering av 

våtkomposten till biogasproduktion. Utredningen har genomförts genom grovdimensionering 

av tillkommande utrustning för biogasproduktion. Budgetofferter på större komponenter har 

tagits in för att bedöma investeringsnivå. Vid beräkningar på gasutbyte har tabellvärden 

använts. En grov dimensionering av tillkommande utrustning har genomförts för konvertering 

av Karby våtkompost till biogasproduktion. Utgångspunkt för dimensioneringen har varit 

befintlig anläggningsutrustning, substratmängd och tillgänglig yta. 

Anläggningens begränsning ligger i rötrestlager. Om lagret töms två gånger per år blir den 

totala årsvolymen substrat 6000 m³. Tillgängliga substrat är svartvatten 700 ton/år och latrin 

700 ton/år. Härutöver har antagits att svingödsel kan användas i erforderlig mängd för att 

utnyttja anläggningen optimalt, alltså ca 4600 m³. 

På grund av anläggningens lokalisering och storlek bedöms det inte vara aktuellt att 

uppgradera gasen till fordonsgas utan använda den till produktion av el och värme i en 

gasmotoranläggning. Gasmotorn bedöms göra anläggningen självförsörjande på el till största 

del. Ev. möjlighet till extern leverans måste utredas vidare. En gasmotor bedöms ligga på ca 

25 kW el. Värmen används för uppvärmning av substrat men ett överskott kommer att finnas. 

För uppstart av anläggningen och redundans till gasmotorn byggs en gaspanna som 

producerar värme. Fackla för att förbränna eventuell överskottsgas installeras. 

Hygienisering sker i en av de befintliga reaktorerna på 32 m³ vilken varmhålls till 70 C° 

(hygienseringskrav 70°C i en timme). Ett alternativ är att använda båda reaktorerna och 

varmhålla den ena reaktorn till 55°C i tio timmar vartefter man pumpar över till den andra 

reaktorn satsvis. Den befintliga bufferttanken bedöms vara tillräcklig. 

En rötkammare för mesofil (varmhållning 37°) rötning på ca 500 m³ byggs för att motsvara en 

uppehållstid på 30 dygn. Utrymme för att bygga denna bedöms vara tillräcklig på tomtens 

sydvästra del. I anslutning till rötkammaren byggs en mindre processbyggnad för placering av 

pumpar, armatur och annan utrustning. Någon inventering av el och styrsystem har inte gjorts. 

En bedömning är att stora delar går att använda och att befintlig matning av el är tillräcklig. 

En del markförlagda rör och kabel kring rötkammaren behöver göras. Framförallt rör för


matning av substrat och utpumpning av utrötat till efterlager. 

Föreslagna anläggningsdelar 

• Rötkammare 500 m³ 

• Processbyggnad 50m² 

• Gasmotor 35-40 kW el 

• Panna 50-100 kW 

• Fackla 100-150 kW 

• Pumpar, VVX, armatur etc. 

Befintliga tankar och dess föreslagna användningsområde: 

• Hygienisering, befintlig reaktor 32 m³ 

• Buffertlager, befintlig 180 m³ 

• Rötrestlager, befintligt 3000 m³ 

Utifrån givna data har beräkningar utförts för att göra en bedömning av möjlig gasproduktion 

samt vilka investeringar som behöver göras för att konvertera anläggningen. 

TS-halt är erhållen från Norrtälje kommun och VS-halt är taget ur tabell och från liknande 

projekt. Hänsyn har inte tagits till eventuella samrötningsfördelar. Normalt ökar gasutbytet 

om olika material blandas som kompletterar varandra. Substraten har normalt ganska högt 

kväveinnehåll och kan behöva kompletteras med kolkälla. Nedan presenteras resultatet från 

beräkningarna på gasutbyte. 

Beräkningar för gasutbyte har för enbart svartvatten och latrin visar att gasmängden som 

produceras är dominerande från svingödsel. På grund av den låga TS-halten på svartvatten 

produceras inte tillräckligt mycket gas för att täcka det egna värmebehovet. Vidare analys har 

därför inte gjorts på enbart svartvatten och latrin och hur en anläggning skulle se ut för enbart 

dessa substrat. Utifrån den grova dimensionering som gjorts har ett investeringsbehov 

bedömts till ca. 5 milj. kr. 

Våtkompostanläggningen har ett investerat kapital idag i form av installerad utrustning och 

tankar. Denna förenklade förstudie klargör inte huruvida en konvertering till 

biogasproduktion är ekonomiskt fördelaktig. Några slutsatser kan man dock dra:


• Anläggningen storlek, lokalisering och infrastruktur för biogasdistribution gör det 

ogynnsamt för uppgradering till fordonsgas. 

• Biogasproduktion är teknisk möjlig men kräver en del investeringar. 

• Producerat biogas kan användas till den egna el- och värmebehovet och ett visst 

överskott av värme erhålls, ca 200 MWh (Ca 6-7 villor). Överskottet är dock osäkert 

om det finns avsättning för. Vid extern försäljning av el kan regler kring detta försvåra 

detta. 

• I nuläget, våtkompostering, får man en behandling av latrin och svartvatten med 

elförbrukning. Med biogasproduktion får man en anläggning som är självförsörjande 

på el och ett värmeöverskott som ev. kan nyttiggöras. 

• Att ha biogasproduktion på enbart svartvatten och latrin är inte ett alternativ då 

producerad gas knappt täcker värmebehovet. 

• Man har igångkörda kringfunktioner så som transport/hantering av inkommande 

substrat och spridning av gödsel vilket är fördelaktigt. 

• Investeringsbedömningar och substratbedömningar gjorda i denna begränsade 

utredning bygger på erfarenhet från liknande projekt och budgetofferter på större 

objekt vilket medför att en viss osäkerhet finns. 

• Enbart producerad gas kommer inte att göra investeringen lönsam. För att utröna 

investeringens lönsamhet krävs att man utreder samtliga flöden och kostnader i 

anläggningen. 

Slutsatsen av studien är att, även om 5 milj.kr investeras för ombyggnad till 

biogasanläggning, så kommer inte nu använda substrat, latrin och svartvatten, vara tillräckliga 

för biogasproduktion. Med tillsats av t.ex. svingödsel skulle biogas kunna produceras, men 

anläggningen skulle bli oekonomisk. El och värme för den egna driften skulle kunna 

produceras men ett eventuellt överskott, främst sommartid, skulle troligen ej kunna avsättas. 

8. Introduktion av biogas som fordonsbränsle i Norrtälje 

Intresse har framförts från taxibranschen för en tankstation för fordonsgas i Norrtälje bl.a. mot 

bakgrund av att krav ställs på miljöklassade fordon vid upphandling av färdtjänst i 

Stockholmsområdet. Vi har även varit i kontakt med företag i energibranschen som levererar 

och driver tankstationer för fordonsgas. En tankstation för biogas innebär en investering i 

storleksordningen 4-6 milj. kr. För att en sådan investering ska kunna motiveras förutsätts en 

årlig försäljningsvolym av minst 0,5 milj.m3 biogas (5 GWh) , motsvarande 500 000 liter 

dieselolja. Vid mindre underlag krävs investeringsbidrag. Å andra sidan kräver 

transportföretag, bilister m.fl. att det finns en fungerande tillförsel av drivmedel för att de ska 

vilja investera i och anskaffa gasfordon. En introduktion av fordonsgas kräver därför åtgärder 

både beträffande tillförsel och efterfrågan av gasbränsle. 

När det gäller möjligheterna att få en marknad för fordonsgas i Norrtälje är den största 

fordonsflottan i Norrtälje intressant. För att få möjlighet till introduktion av fordonsgas i 

Norrtälje kan det vara lämpligt att ta upp frågan med SL, Storstockholms lokaltrafik. SL:s 

busstrafik sköts f.n. av Nobina och drivs med RME, rapsmetylester. Det bör vara möjligt att 

föreslå SL en testverksamhet med biogasdrift i Norrtälje när det gäller den regionala trafiken. 

Ett sätt att få en efterfrågevolym som motiverar en biogasstation är att SL och Nobina satsar


på en övergång till biogas för ett flertal bussar i Norrtälje. Förbrukningen vid Norrtäljedepån 

är ca 3 milj. liter per år och i Rimbo (Fridströms) 0,5 milj. liter per år. För att köra bussar och 

bilar på biogas krävs antingen inköp av nya fordon eller ombyggnad av befintliga. En 

omställning tar tid och kostar 200 000 - 300 000 kr. per buss. 

En annan stor fordonsflotta i Norrtälje är de sopbilar som körs på uppdrag av 

renhållningsenheten vid Norrtälje kommun. Under år 2010 förbrukade de sopbilar som körs 

av SITA 102 999 liter dieselolja, i medeltal 4,28 liter per mil under 24 043 mil. Härtill 

kommer förbrukningen hos den andra entreprenören SAMTEK. Totalt förbrukar sopbilarna 

som kör åt Norrtälje kommun ca 190 000 liter diesel per år. Dieselförbrukningen motsvarar ca 

190 000 Nm3 biogas, vilket är av samma storleksordning som den gas som kan produceras av 

hushållens matavfall, om det samlas in. 

En intressant möjlighet är därför att inför nästa upphandling av insamlingstjänster för 

hushållsavfall förbereda en övergång från drift av sopbilar med dieselolja till drift med 

fordonsgas. Nästa insamlingsentreprenad för avfall startar år 2015 med nya fordon. En 

förutsättning är i så fall att använda sopbilar med modern motorteknik, s.k. dual-fuel-motorer, 

som kan drivas med en kombination av diesel och biogas eller enbart diesel. De innebär ingen 

ökad bränsleförbrukning. Sådan motorteknik finns nu tillgänglig på marknaden. Nästa 

entreprenadperiod för insamling av hushållsavfall inleds år 2015, varför upphandlingen måste 

startas under hösten år 2013. Om biogasdrift ska kunna krävas i denna upphandling måste 

tillgång till fordonsgas säkras. 

Ytterligare fordonsflottor som skulle kunna ge underlag för en fordonsgasstation i Norrtälje är 

taxiåkerierna. Taxi 020, som har uppdrag att sköta färdtjänst bedömer att det blir c:a 200 

färdtjänstkörningar per dag i Norrtälje. Det behövs ca 100 bilar, varav knappt hälften är 

gasbilar. En tankning av 30 m3 per dag och bil blir drygt 500 000 m3 per år. Härtill kommer 

en del taxikörningar åt företag och privatpersoner. Det största Norrtäljeåkeriets förbrukning 

motsvarar omkring 60 000 liter diesel per år (7 bilar, 12000 mil per år). 

Sammantaget innebär dessa uppgifter om efterfrågan på fordonsgas att en fordonsgasstation är 

ekonomiskt motiverad. Enligt uppgift kan tillräckliga mängder fordonsgas komma att bli 

tillgängliga i Stockholmsområdet år 2013. 

9. Förslag till fortsatt inriktning 

Bättre utnyttjande av råvaror för biogas 

Biogasproduktion förutsätter tillgång till råvara - substrat. Det kan vara avloppsslam, gödsel, 

grödor eller organiskt avfall, matavfall. Den största potentialen i Roslagen finns inom 

jordbruket genom rötning av gödsel och grödor samt inom industrin, Hallstaviks pappersbruk, 

genom rötning av avloppsslam. Dessa möjligheter bör utnyttjas så långt som det är 

ekonomiskt möjligt och ansvaret för detta ligger på respektive företag. När det gäller 

jordbruket finns även möjligheter till ekonomiskt stöd från staten och hjälp från LRF. 

När det gäller Norrtälje kommuns möjligheter visar vår genomgång att de råvaror som 

kommunen har tillgång till och som f.n. inte utnyttjas för biogas är avloppsslam och latrin


samt organiskt hushållsavfall - matavfall. Rimbo reningsverk kan utnyttjas bättre för 

biogasproduktion utifrån avloppsslam och latrin. Insamling av organiskt avfall från hushåll 

och företag skulle kunna utnyttjas för produktion av storleksordningen 200 000 m3 biogas per 

år motsvarande 200 000 liter dieselolja. 

För att få igång insamling av organiskt avfall behöver följande åtgärder vidtas: 

- utvärdera olika insamlingssystem med hänsyn bl.a. till Norrtäljes specifika förutsättningar 

och ekonomi 

- planera källsortering av organiskt avfall, avfallsflöden och informationsverksamhet 

- starta inlärningsprocessen bland personal och kunder när det gäller källsorterat matavfall 

- börja bygga upp flödena av källsorterat matavfall 

- förbereda planering för ombyggnad av skolkök, omsorgsboenden och sjukhus för 

källsortering och matavfallsinsamling 

- förbereda insamling i samarbete med företag, restauranger, livsmedelsbutiker, hamnar, 

rederier 

- införa källsortering av hushållsavfall vid nästa entreprenadstart med början i de större 

tätorterna i enlighet med förslaget till avfallsplan 

Förbehandling av insamlat organiskt avfall 

Ett alternativ är att förbehandling införs och substratet därefter lämnas till biogasanläggning. 

Resten lämnas till förbränning. Volymen matavfall i Norrtälje kommun är inte tillräckligt stor 

för att motivera investering i en egen förbehandlingsanläggning utan samarbete bör sökas med 

andra kommuner. Marknaden för obehandlat matavfall och förbehandlat substrat är f.n. 

outvecklad, varför olika alternativ bör utvärderas. Om behandlingsavgift krävs erfordras 

upphandling. Beroende på utvecklingen på substratmarknaden kan substratet i en framtid 

eventuellt kunna lämnas avgiftsfritt eller t.o.m. kunna ge en intäkt. I sådant fall krävs ingen 

upphandling men en prisjämförelse ska ändå göras. 

Ett annat alternativ är att insamlat matavfall kan lämnas för förbehandling och eventuellt 

rötning vid en existerande anläggning. Exempelvis bygger SRV i Huddinge f.n. en 

förbehandlingsanläggning. Ett annat alternativ är biogasanläggningen i Uppsala. En 

upphandling krävs. 

Ett ytterligare alternativ är s.k. biopressning av osorterat hushållsavfall. Det innebär att 

hushållsavfallet efter insamling krossas, blandas och därefter pressas den organiska delen ut. 

Resten lämnas till förbränning som i dag. Biopressning bör kunna ge samma utbyte av 

organiskt avfall som källsortering och förbehandling och samtidigt förenkla 

insamlingssystemet. Dock finns frågetecken beträffande föroreningsgraden i det utpressade 

substratet. Biopressning har inte prövats i större skala i Sverige varför försök behöver 

genomföras för att utvärdera metoden och analysera föroreningsgraden i substratet. 

Vi föreslår fortsatt arbete med följande alternativ: 

- utvärdering av förbehandling av matavfall i samarbete med andra kommuner 

- utvärdering och testning av alternativet biopressning av osorterat hushållsavfall 

- utvärdering av upphandling av förbehandling och/eller rötning vid befintlig anläggning


Biogasproduktion 

Norrtäljes substratvolym är för liten för att motivera investering i en egen biogasanläggning. 

Biogasanläggningen i Uppsala och flera reningsverk i Stockholmsområdet kan ta emot 

sorterat matavfall eller substrat. Flera biogasprojekt är även på gång i Stockholmsområdet. I 

Norrtälje kommun finns två biogasprojekt, vid Hallstaviks pappersbruk och 

gårdsanläggningen Kragsta Drifts AB. När det gäller biogasproduktion inom jordbruket bör 

möjligheterna till samarbete mellan flera gårdar studeras. Detta är i första hand en fråga för 

jordbruket. Ett alternativ är rötning av kommunens matavfall vid Hallstaviks pappersbruk. För 

detta fordras i så fall ytterligare investeringar vid pappersbruket i en rötkammare för 

samrötning. De juridiska samarbetsformerna måste i så fall studeras närmare. 

Möjlighet finns att bygga ut rötkammaren vid Rimbo reningsverk och utnyttja 

överskottsgasen för fjärrvärmeproduktion. En annan möjlighet är att i en framtid, omkring år 

2020, när Lindholmens reningsverk i Norrtälje kommer att behöva ersättas med ett nytt 

reningsverk med en kapacitet för ca 100 000 personekvivalenter. Placeringen är inte fastlagd. 

Förutsättningar kommer då att finnas för en ökad biogasproduktion. Det organiska avfall och 

substrat som kommunen samlar in inom renhållningsverksamheten bör kunna utnyttjas i ett 

nytt reningsverk för att producera biogas av fordonsgaskvalitet. Vi anser att det organiska 

avfall och substrat som kommunen samlar in inom renhållningen i första hand bör utnyttjas i 

kommunens egna anläggningar. På sikt kan det vara möjligt att samordna rötning av slam och 

organiskt avfall i ett nytt reningsverk för att producera biogas av fordonsgaskvalitet. 

Vi har identifierat följande tänkbara utvecklingsmöjligheter, som behöver utvärderas 

ytterligare: 

- utökad rötning och gasproduktion i Rimbo avloppsreningsverk. Överskottsgas kan utnyttjas 

av Norrtälje Energi. 

- det nya reningsverk som ska ersätta Lindholmens reningsverk producerar biogas 

- samarbete med Hallsta pappersbruk om en samrötningsanläggning 

- upphandling av behandling och rötning vid befintlig biogasanläggning eller reningsverk 

- möjligheterna till samarbete mellan flera gårdar om en biogasanläggning bör studeras 

Tankstation för biogas - marknad/bilar för biogas 

En tankstation för biogas förutsätter en försäljningsvolym av minst 0,5 milj.m3 biogas (5 

GWh) , motsvarande 500 000 liter dieselolja. Vid mindre underlag krävs investeringsbidrag. 

Å andra sidan kräver transportföretag, bilister m.fl. att det finns en fungerande tillförsel av 

drivmedel för att de ska vilja investera i och anskaffa gasfordon. 

Fordonsflottor som skulle kunna ge underlag för en fordonsgasstation i Norrtälje är 

taxiåkerierna. Färdtjänstkörningarna i Norrtälje kräver ca 100 bilar, varav knappt hälften f.n. 

är gasbilar. Det innebär ett behov av drygt 500 000 m3 per år. Härtill kommer en del 

taxikörningar åt företag och privatpersoner. Det bör ge tillräckligt underlag för en 

fordonsgasstation. 

Den största fordonsflottan i Norrtälje är SL:s busstrafik som f.n. sköts av Nobina och drivs 

med RME, rapsmetylester. Förbrukningen vid Norrtäljedepån är ca 3 milj. liter per år och i


Rimbo (Fridströms) 0,5 milj. liter per år. För att köra bussar på biogas krävs antingen inköp 

av nya fordon eller ombyggnad av befintliga. En omställning tar tid och kostar 200 000 - 300 

000 kr. per buss. 

Sopbilarna som kör åt Norrtälje kommun förbrukar ca 190 000 liter diesel per år. Nästa 

insamlingsentreprenad för avfall startar år 2015 med nya fordon. Möjlighet finns att 

införskaffa s.k. dual-fuel-fordon, som kan drivas med en kombination av diesel och biogas 

eller enbart diesel. Om dessa fordon ska kunna köras på biogas måste denna vara tillgänglig i 

god tid. 

Sammantaget bör det finnas tillräcklig marknad för en fordonsgasstation i Norrtälje. Enligt 

uppgift kan tillräckliga mängder biogas finnas tillgänglig i Stockholmsområdet år 2013. Ett 

samarbete med SL och Nobina vore en fördel: 

- överlägg med tänkbara biogasleverantörer om byggande av en fordonsgasstation 

- överlägg med SL och Nobina om biogas i regionaltrafik 

- förbered upphandling av dual-fuel sopbilar inför nästa upphandling 

Tids- och aktivitetsplan: 

Vi föreslår följande aktiviteter: 

2012 Utvärdera olika system för insamling av organiskt hushållsavfall 

2012 Planera ombyggnad av kommunala fastigheter för källsortering i skolkök, 

omsorgsboenden och sjukhus 

2012 Insamlingssamarbete inleds med företag, restauranger, livsmedelsbutiker, hamnar, 

rederier 

2012 Investeringsbeslut om utökad rötning och biogasproduktion i Rimbo avloppsreningsverk 

2012 Möjligheterna till ett biogaskluster med gårdar runt Kragsta Drifts AB studeras 

2012 Överläggningar med SL, Nobina och gasleverantörer om biogasdrift 

2012 Utvärdering och testning av alternativet biopressning av hushållsavfall 

2013 Utvärdering av samarbete med Hallsta pappersbruk om en samrötningsanläggning 

Ca 2020 Nybyggnad av reningsverk med biogasproduktion som ersättning för Lindholmens 

reningsverk 

Vidare hänvisar vi till de åtgärder och handlingsplan som redovisas i förslaget till Avfallsplan 

2012–2015.

Biogasrapport - Norrtälje kommun

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?