Rapport 2009 - Bris

krönika
36 BRIS-rapporten • 1/2009
f n s k o n v e n t i o n o m
b a r n e t s r ä t t i g h e t e r
Artikel 39:
Konventionsstaterna skall vidta alla
lämpliga åtgärder för att främja
fysisk och psykisk rehabilitering
samt social återanpassning av
ett barn som utsatts för någon
form av vanvård, utnyttjande
eller övergrepp:…Sådan
rehabilitering och sådan
återanpassning skall äga
rum i en miljö som främjar
barnets hälsa, självrespekt
och värdighet.
Artikel 39
Konventionsstaterna
skall vidta alla lämpliga
åtgärder för att främja
fysisk och psykisk
rehabilitering samt social
återanpassning av ett barn
som utsatts för någon form
av vanvård, utnyttjande eller
övergrepp:…Sådan rehabilitering
och sådan återanpassning skall äga
rum i en miljö som främjar barnets
hälsa, självrespekt och värdighet.
Barn till missbrukare och psykiskt
sjuka längtar efter en vanlig
familj, men medverkar ändå
till att bevara hemligheten om
hur det är ställt hemma. En
överlevnadsstrategi som bidrar
till stor ensamhet och som gör
det svårt att hjälpa, säger BRISombudet
Michel Devillaz,
som har djupläst delar av
BRIS dokumentation av
kontakterna med de här
barnen.
barn till missbrukare och barn till psykiskt krönika sjuka
De glömda
t e x t Gunnar Sandelin
f o t o Martin Magntorn
barnen
Mi c h e l d e v i l l a z, bris-ombud
i Malmö, har djupläst
175 kontakter från
barn till både missbrukare och psykiskt
sjuka föräldrar som mejlat eller
ringt under år 2008. Spontant sammanfattar
han deras känslor i fyra ord:
oro, ångest, sorg och saknad. Barnen
känner stor ensamhet, längtar efter en
vanlig familj, men medverkar samtidigt
till att bevara hemligheten om hur det är
ställt hemma.
– Att skydda både sig själva och familjen
är en överlevnadsstrategi. Barnen tar ett
stort ansvar för att kompensera föräldrarnas
brister och för att få dem att må bättre.
De ser också till att det ska fungera för syskonen
så att vardagen kan flyta på. Därför
är det jättetufft för dem, säger han.
Michel Devillaz ser barn till missbrukare
och psykiskt sjuka som en grupp med
likartad livssituation och de kallas också
för ”de glömda barnen”. Den enda skillnad
han tycker sig märka är att barn till
psykiskt sjuka har mer frågor som handlar
om att förstå sina egna känslor inför föräldrarnas
ständiga oberäknelighet. Barn i
missbrukarmiljöer reagerar också så, men
har sammantaget ändå mer koll på situationen,
menar han.
– Barnen tycker oftast att vad som sker
hemma är deras fel, vissa känner oro inför
att kamrater och omgivningen ska upptäcka
hur det är, vilket ökar deras ensamhet. När
de ser att omvärlden inte förstår vad som
händer, kämpar också de för att inte visa
hur det är ställt hemma, förtyd ligar Michel
Devillaz.
1/2009 · BRIS-rapporten
37