Camilla Nordgren: Dubbla sociala normer Existenser och ... - Retfærd

20 RETFÆRD ÅRGANG 32 2009 NR. 2/125
Brusén och Printz problematiserar kring att strukturella förändringar inte räcker
till i samhället om vi inte samtidigt kan förändra de mänskliga. »Det är människor
som inte har ett funktionshinder som, medvetet eller omedvetet, orsakar att de
förutsättningar som finns ändå inte kan utnyttjas av personer som har ett funktionshinder.
Det handlar om de föreställningar som finns hos både den funktionshindrade
personen och personer som inte har funktionshinder. Ofta är det föreställningen
om oförmåga som blockerar tanken. Det kan vara hos såväl allmänheten,
yrkesmänniskor eller beslutsfattare som hos enskilda med eget funktionshinder.
Föreställningen riskerar starta en självuppfyllande profetia. Eftersom negativa förväntningar
sällan är synliga, orsakar de en diskrimineringsprocess som är svår att få
grepp på och förstå eftersom orsaken är dold.« (Brusén och Printz 2006, s.10).
Varför personer med funktionsnedsättningar upplever negativa attityder och
dåligt bemötande har förklarats med en rad olika modeller; socio-kulturella-, psykodynamiska-,
historiska-, demografiska och personlighetsrelaterade. Vidare anges
otydligt regelverk, människors ångest och rädsla för det som är annorlunda, människors
tendens att kategorisera och gruppera andra människor, språkets betydelse
och mediernas betydelse som opinionsbildare (Allport 1965; Goffman 1963; Grönvik
2007, s. 27-31; Holme 2000, s. 75; SOU 1998:16). Samtliga handlar om att
någon gör en slags kategorisering eller värdering av individer. Effekterna i berättelserna
ovan visar att individen är en förlorare i situationen och inte uppnår det man
från början trodde var möjligt. Myndighetspersonen/företrädaren, som i dessa fall
har en maktposition, tycks agera i situationerna genom att hemfalla åt en restriktiv
eller direkt avvisande handling baserat på andra konkurrerande normer. En del
hanterar situationen – om det föreligger bristande erfarenhet, kunskap och värdegrund
– med ett avståndstagande. Denna exkludering i samhället skapar en åtskillnad
i vi och dem och ett förakt för svagheter som givet vissa sociala omständigheter
kan utlösas i vardagens sociala situationer. Grunden finns i ett utanförskap
som är en grogrund för diverse handlingsmönster: olikheter, mobbing, dåligt bemötande
– och i allra sista hand våld.
I Norge utgavs 1966 boken »Rettferd for de handikappade« (Skouen 1966). Författaren
Arne Skouen hävdade att välfärdssamhället är de starkares samhälle och att
kampen för de handikappades rättigheter måste föras i ett samhälle där tiden och
utvecklingen arbetar mot dem. Djupast sett är kampens lyckliga utfall avhängigt en
attitydförändring, ett nytt klimat. Men välfärdsstaten är tvärtemot på rask väg bort
från det klimat vi eftersträvar. Välfärdsstaten, säger Skouen, är ständigt upptagen
många av dem som har det sämst ställt ekonomiskt skulle vilja ha lägre standard om de fick
lägre hyra, säger han. [....] Och alla toaletter kanske inte behöver handikappanpassas, föreslår
Rolf Svensson vidare. – Byggs hundra nya bostäder behöver kanske inte alla hundra
handikappanpassas när det är så kort tid man ska bo där. Hisskravet är en annan sak man
kan se över. (Rolf Svensson är vd på AF Bostäder, min anm.)
Camilla Nordgren