Läs artikeln

More documents

Recommendations

Info

i färdas mil efter mil på gropiga ökenvägar. Landskapet är fullständigt platt, några kameler betar på de sällsynta fl äckarna med lite gröna strån. I övrigt är det bara sand. Här ute, cirka femtio mil söder om Omans huvudstad Muskat, ligger ett oljefält som byggs ut av bland annat svenska Tethys Oil. Oman har varit ett oljeland sedan tidigt 1970-tal, men i jämförelse med de andra gulfstaterna är produktionen liten, ungefär 800 000 fat per dag (knappt ARABISK SILHUETT. En enorm byggboom under 2000-talet har gjort Dubai, huvudstad i Förenade arabemiraten, till en av världens mest moderna städer. ÖVER NY OLJA V hälften av Norges oljeproduktion). Oman är en före detta brittisk allierad och när oljeutvinningen startade leddes den av den engelska oljejätten Shell. Shell är tillsammans med den omanska staten hälftenägare i det nationella oljebolaget PDO som driver den absoluta merparten av oljeutvinningen i landet. Men oljeproduktionen är koncentrerad till de västra delarna av Oman, i öster gjordes ett trettiotal borrningar, men utan några oljefynd. De stora oljebolagen övergav därför de östra blocken. ▼ | VA | 11 | 15 MARS 2012 | www.va.se | 37
▼ ”Inom oljebranschen gick snacket att det inte fanns någon olja i de östra blocken eftersom de stora oljebolagen redan varit där”, säger Magnus Nordin, vd för Tethys Oil. ”Men vi upptäckte att det fi nns olja som har skapats ur en annan moderbergart än oljefynden i väster.” Tethys Oil kunde tillsammans med partnern – det libanesiska bolaget CC Energy Development – göra provborrningar i block 3 och 4 under sommaren 2009. Och eftersom de borrade lite djupare än vad de tidigare oljebolagen gjort hittade man till allas förvåning nya oljereserver - dessutom av god kvalitet. ”Block 4 innehåller 1 miljard fat tung olja, men mellan blocken 3 och 4 fi nns också konventionell olja”, säger Magnus Nordin. Efter de första oljefynden 2009 har utbyggnaden gått snabbt. Vi anländer till Farha Sou i block 3 vid lunchtid. Trots att det är vinter är 38 | VA | 11 | 15 MARS 2012 | www.va.se | SPECIAL DEN NYA OLJAN det närmare trettio grader varmt. På sommaren är värmen här outhärdlig, temperaturen visar ofta över femtio grader. Oljearbetarna bor i barackläger invid pumpstationer och oljecisterner. Produktionen av cirka 10 000 fat per dag har redan börjat. Ännu så länge transporteras oljan med tankbilar cirka tio mil ut till Omans stora nationella pipeline som betjänar de västra fälten och byggdes på 1970-talet. Lite längre söderut vid Saiwan East i block 4 byggs ännu en anläggning med kapacitet för uppemot 60 000 fat per dag. En pipeline från Saiwan East till den nationella ledningen är snart klar och fullt utbyggda skulle dessa oljefält klara ungefär knappa 10 procent av Omans oljeproduktion. En inte oväsentlig ökning för ett oljeland som sedan 2001 haft produktionsnedgång. För Tethys Oil innebär oljeproduktionen att bolaget nu för första gången får ett stabilt kassafl öde. Inkomsterna från oljeproduktionen delas mellan CCED (50 procent) Tethys (30 procent) och japanska Mitsui (20 procent). CCED:s moderbolag, CCC, är ett känt byggbolag i regionen och har haft en lång närvaro i Oman. Mitsui är ett japanskt handelshus som även har oljehandel och större delen av oljan säljs därför av Mitsui till olika länder i Fjärran östern. Oman, liksom de andra gulfstaterna (Kuwait, Bahrain, Qatar, Saudiarabien och Förenade arabemiraten), har alltmer utbyte med Asien. Av de 17 miljoner fat olja som varje dag passerar Hormuzsundet går 85 procent till Asien. När EU:s sanktioner mot Iran träder i kraft den första juli i år kommer även de 500 000 fat olja per dag som Europa importerat att leta sig österut. Kinesiska Unipec, United Petroleum and Chemical Corporation, har redan fördubblat importen från Iran till över 500 000 fat per dag. Med stigande oljepriser har gulfstaterna kunnat bygga upp ett enormt välstånd på mycket kort tid. Omans huvudstad Muskat är en bländande vit stad med nya låga byggnader, grönskande alléer och motorvägar. De nybyggda husen är moderna och har luftkonditionering. Än mer anslående är välfärden i Dubai, i Förenade arabemiraten. En gigantisk byggboom under 2000-talet har skapat en helt ny stad i glas och betong. Oljepengarna har dessutom gjort gulfstaterna till storägare i väst. Efter fi nanskrisen 2008 är de alla storägare på västvärldens börser. ”I den här delen av världen har oljan varit en välsignelse som har hjälpt oss att bygga upp infrastruktur och vik- tig industri”, säger dr Abdulwahab Hormuz- Al-Sadoun, generalsekreterare för sundet Gulf Petrochemicals & Chemicals OMAN Association, en branschorganisation med 185 medlemmar i regionen. Jag träff ar honom en eftermiddag i Dubai, han är klädd i vit arabisk dräkt men utbildad i USA och talar perfekt engelska. Dr Al-Sadoun är saudier och har tidigare arbetat för oljeindustrin i Saudiarabien. Och någon begynnande oljebrist vill dr Al- Sadoun inte kännas vid. ”Oljan kommer att räcka i ytterligare hundra år”, säger han. ”Och med teknikens utveckling är jag övertygad om att vi så småningom kan få upp all olja som fi nns i oljefälten, inte bara de 50–60 procent som i dag kan utvinnas. Den så kallade skiff ergasen (”shale gas”) i USA är ett klassiskt exempel. Fyndigheterna har varit kända i hundra år, med först nu fi nns de ekonomiska förutsättningarna och den rätta teknologin för att få upp resurserna.” USA är en av världens största naturgasproducenter. Till större delen används naturgasen för att generera elkraft, men i början av 2000-talet sjönk produktionen år efter år och USA skulle tvingas importera alltmer gas. Många producenter, bland annat norska Snövitfältet, låg i startgroparna för att börja transportera nedkyld så kallad LNG-gas till amerikanska hamnar. Men utvecklingen tog en oväntad vändning när utvinningen av gas ur skiff erberg tog fart år 2005. Sedan 2000 har den skiff ergasen tiodubblats och står i dag för dryga 20 procent av USA:s gasproduktion. Landet fi ck därmed andrum i sin naturgasförsörjning. Avgörande för att kunna utvinna naturgas ur skiff er har varit två nya tekniker: horisontala borrhål och ”hydraulic fracturing”. Genom att pumpa ner stora mängder vatten och kemi- ”Av de 17 miljoner fat olja som varje dag passerar Hormuzsundet går 85 procent till Asien. När EU:s sanktioner mot Iran träder i kraft den första juli i år kommer även de 500 000 fat olja per dag som Europa importerat att leta sig österut.” K IRAK KUWAIT SAUDI- ARABIEN IRAN BAHRAIN QATAR FÖR. ARABemiraten JEMEN kalier i borrhålet under stort tryck kan skiff erberget spräckas och lösgöra naturgasen. Många hoppas nu att man lika framgångsrikt ska kunna utvinna olja ur skiff ern. Att ta fram olja från skiff er är ingen ny upptäckt, det gjordes även i Sverige redan under andra världskriget, i Kvarntorps skiff eroljeverk. Med dagens utvecklade borrteknik går det numera att med mycket högre precision pricka in smala fi ckor med oljetäta bergarter fl era kilometer under jord. Genom att sedan spräcka berget hoppas man få oljan att fl öda upp genom hålet. Men varje borrhål är dyrbart och avtappningsytan per borrhål minskar radikalt. Medan ett konventionellt borrhål kan producera 40 000 fat olja per dag är genomsnittet per hål för skiff eroljeproduktionen i det amerikanska Bakkenfältet 53 fat per dag. Med andra ord krävs det väldigt många borrhål för lite olja. Dessutom har fyndigheterna olika densitet, stora delar av de uppskattade fyndigheterna av skiff erolja är ”kerosen”, den måste värmas upp för att bli fl ytande. I en aktuell artikel i det ansedda magasinet Foreign Policy citerar Steve Levine en anonym chef från Bakkenfältet i North Dakota. Denne berättar att produktionsnedgången i ett borrhål under de första tolv månaderna kan vara hela 90 procent och att merparten av oljan har producerats redan efter sju år. ▼
Page 1: 36 | VA | 11 | 15 MARS 2012 | www.v
Page 5 and 6: ▼ ”Ett fält som Bakken kan gå
Page 7 and 8: ▼ rande fälten för närvarande

Läs artikeln

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?