Naturvårdsprogram lågupplöst, 9,93 MB - Ängelholms kommun

mindre konkurrenskraftiga floran trängs undan
och ersätts av buskage. I Ängelholms
kommun utgör vresrosen ett problem eftersom
den på vissa platser hotar att helt täcka
delar av sanddynerna. För att motverka detta
finns ett stort behov av röjning eller ökat slitage
på vegetationen.
Jättelokan påverkar den biologiska mångfalden
negativt, då den sprids längs vattendragen.
Den har även visat sig vara mycket svårt att
utrota växten, då det både tar lång tid och kräver
att alla utmed spridningsområdet samverkar
för att den inte ska återetableras. Jättelokan
är skadlig för människan eftersom växtsaften
ger svåra brännskador i kombination med solljus
eftersom den är fototoxisk.
Jätteloka vid vägkant. Foto: Joachim Falck
Jättebalsamin odlades framförallt för att ge
nektar till bin. Den sprider sig genom att ha
frön som slungas ur frökapslarna vid beröring.
De bildar manshöga mycket täta bestånd. Det
finns även en mindre släkting, blekbalsamin
som även den sprids starkt och som hotar att
slå ut den naturliga vegetationen.
Jättebalsamin. Foto: Joachim Falck
28
Ett annat eventuellt framtida hot mot mångfalden
är GMO, d.v.s. genmodifierade organismer,
som kan komma att odlas kommersiellt i framtiden.
Exakt vilken påverkan på naturen dessa
grödor kan komma att ha är i dagsläget oklart,
men undersökningar pågår i olika kommuner
runt om i Sverige.
Faunan
Under de två senaste århundradena har ett flertal
främmande arter introducerats till Skåne. En
av de arter som först infördes var fältharen och
den har sedan dess påverkat sin omgivning
märkbart. Den har på slättbygden helt konkurrerat
ut den inhemska skogsharen. Andra tidigt
införda arter i Skåne är fasan, dovhjort och kanin.
Förutom tidiga invandrare som fasanen, har
även ett flertal nya fågelarter etablerat sig i kommunen.
Arter som är nya för Ängelholms kommun
de senaste 50 åren är mandarinand, kanadagås,
turkduva, forsärla, trana och sångsvan
(Wallin skriftligen 2007). Kanadagåsen och
mandarinanden är exempel på arter som inplanterats,
medan turkduvan och forsärlan är arter
som på egen hand tagit sig till Sverige. Trana
och sångsvan har däremot återetablerats i kommunen
efter att tidigare ha varit utrotade till
följd av jakt och habitatsförlust (Artdatabanken,
Svalan).
En däggdjursart som har inneburit stora problem
för den lokala faunan är den nordamerikanska
minken. Efter att individer rymt från
pälsfarmar på 30-talet har den spridit sig och
innebär nu ett stort potentiellt hot mot fåglar,
speciellt mot populationer på isolerade småöar.
En av de arter som genom sin spridning har
irriterat människan mest är den spanska skogssnigeln,
allmänt känd som mördarsnigeln. Under
de senaste två årtiondena har den snabbt
etablerat sig på många platser i Skåne. Till storleken
påminner den om den svarta skogssnigeln,
men har en mer rödbrun färg. Den spanska
skogssnigeln har inga naturliga fiender i den
svenska faunan och kan därför orsaka stora skador
på vegetationen och den inhemska snigelpopulationen
missgynnas genom konkurrens.