Ladda ner Blå Himmel beta 1 (20110717)! - Rävsvans Förlag

Utöver folkskola, realskola och gymnasium så finns det också ett antal privatskolor. Dessa är oftast
inriktade på konst och musik, men en icke föraktlig del är för unga borgerliga damer att lära sig allt
som en välbildad hemmafru behöver kunna (vilket brukar sammanfattas med att sköta ekonomi och
hushåll, skriva dagbok och brev, spela violin och piano, vara talför i konversationer samt sitta rakt).
Vanligen bekostas all skolgång utöver folkskolan åtminstone delvis av studenten själv genom
terminsavgifter. För att den ska betalas så måste man antingen ha rika föräldrar, ett extraknäck vid
sidan av, eller ett stipendium. Det innebär i praktiken att inte alla har någon utbildning utöver
folkskola – oftast är det bara ett barn per familj som har chansen att få realskolestudier. Resten får
nöja sig med sex år folkskola för att därefter slussas in i lärlingskap. Ännu färre, i princip bara borgare
och adeln, får möjlighet att studera på gymnasium och universitet.
Att flytta till en universitetsstad är en stor händelse för de flesta studenter. Universitetsstudier är
inte lika strikt, och många vuxna män ser tillbaka på sin universitetstid med glädje och lycka. Det är
en helt annan miljö än den trångsynta grundskolan. Här kan unga män (och numera även unga
kvinnor) söka lärdom i en kreativ miljö, och uppmuntras att inte bara lära utan att även utforska.
Även om man inte har någon högre utbildning så anses realskoleåldern vara en viktig brytpunkt i
livet: över realskoleåldern ska man i princip ha sin framtid utstakad. Om man inte redan har en
lärlingstjänst eller anställning som dräng eller piga eller på bruk, så är man på väg in i akademiska
studier, och har man ingendera så är man i stort sett misslyckad. Före kriget så hade det i de flesta
fall bara varit en militär karriär efter genomförd värnplikt som kunnat rädda en man, medan kvinnor
kunde hoppas på äktenskap och livet som hemmafru.
Så här ser det ut i de flesta europiska länder. Det förekommer givetvis variationer, men vanligen är
det någon form av folkskola, realskola, gymnasium och universitet, med privatskolor för konst och
musik vid sidan av. Hur stor chans man har till realskolestudier eller studier efter realskolan beror till
stor del på hur industrialiserad nationen är: en bra mycket större andel av befolkningen har
universitetsutbildning i Weldland än i Meroviska kejsardömet, till exempel. Det kan även bero på
religionen: i katolska länder så är det ofta kyrkan som står för utbildningen, speciellt
realskoleutbildningen och unga damers fortbildning.
Tilltal och titlar
Det där med tilltal och titlar är lite knepigt för oss som är vana vid att säga ”du” eller i bästa fall ”ni”
till någon. Men så lätt kommer man inte undan!
Ska man vara artig så använder man titlar, i synnerhet uppåt: ”Skulle översten vilja ha lite mer
kaffe?”. Man kan inte använda titlar hur som helst, utan de är reserverade för olika yrken och
statusnivåer. Man kan bara kalla en överste för ”översten” och man kan bara kalla en direktör för
”direktörn”.
Har den tilltalade flera titlar så använder man vanligen bara den högst ansedda: ärvda adelstitlar har
vanligen företräde framför militära titlar och yrkestitlar (i den mån landägande adel över huvud taget
behöver ett yrke så är det oftast en militär karriär; allt annat är under dennes status). Det finns
förstås undantag: inom Weldlands här så används officersgraden när officerare tilltalar varandra men
adelstiteln när en civilist tilltalar en adlig militär, och i Fennoskandien har officersgraden alltid
företräde.
Blå Himmel: En dag stod kanonerna tysta 8