Hannah_Widell_sex_and_the_mammaliv_provlas - Printz Publishing

för honom.
Jag vet av egen erfarenhet att man inte heller blir ett dugg
lycklig av att vara en vuxen mans mamma. Det finns inget
tristare än att vara den som ska sätta gränser, säga nej - jag
tror i ärlighetens namn att det var den mammagrejen som
gjorde mig jäkligt ful och fet under mitt äktenskap. Jag hade
lika gärna kunnat klä mig i gabardinbyxor och förkläde när
jag ändå höll på.
Så: härmed lovar jag att jag aldrig mer ska mamma en kille.
Om jag gör det så hoppas jag innerligt att någon låser in mig
tills jag förstår att jag är jag, han är han och att vi är vi på lika
villkor i all evighet. Amen.
I dag känner jag mig oerhört käck. Powerwalkade i morse
med Marit Bergman i Ipoden. Jag älskar min Ipod. Solen
sken och jag kände mig lite New Yorkish, gick hem duschade,
köpte en latte på vägen till jobbet. Nu är jag är på jobbet efter
ett lyckat möte. Jag får tillbaka ungen i eftermiddag och då
återgår livet till att bara vara mamma.
Käckheten gick över som genom ett vingslag. Fy tusan vad
måndagen slog ned efter ett par timmar. Förmodligen är det
bara ett stort barnlängt. Men det är lite oroväckande. Det
kan vara en emotionell baksmälla. Jag har varit med någon,
utbytt DNA, viskat fina saker, andats i samma takt. Känner
mig känslomässigt svajjig. Eller är det kärlek? Nej nu behöver
jag ett uppfriskande samtal med min manliga känsloexpert
vid skrivbordet mittemot.
I dag rann livet ur mig en smula. Jag försöker vara tuff, dejta,
behandla mina demoner, inte följa gamla destruktiva mönster,
göra fantastiska saker, vara duktig på jobbet, se nya män,
inte gå i soporna, vara världens bästa mamma, älskarinna,
snyggast i klassen och ja, gud vet vad.
Men i dag får jag inte ihop det. Jag har fått tillbaka min älskade
unge. Hon är finast i världen men när hon har varit borta
så länge luktar hon inte som hon brukar, pratar på ett nytt sätt
33