Finlands Svenska CelltraIidrottsförhulld

Tävlingarna var förlagda till Böhmen, ca 60-70 km norrom Prag.
För den historieintresserade kan nämnas, att i dessa kuperade och
vackra trakter drog den svensk-finska armen fram år 1639 under
Johan Baner i sitt anfall mot Prag, som man dock icke lyckades
intaga. Till förläggningsplats hade valts en semesterby, Stare Splavy,
invid den rätt stora konstgjorda Macha-sjön. Området var synner-
1gen naturskönt och välvalt med hänsyn till lämplig träningsterräng
strax intill och en uteserveringsanläggning, där öppningsceremonin
gick av stapeln. Transporterna till terrängpartierna för kartträning
och de båda tävlingarna blev visserligen något långa, men det är
ett problem som varje arrangör får brottas med. Det händer inte
ofta att lämplig tävlingsterräng och inkvartering finns nära varandra,
och då är det nog en lång transport att föredraga framom
nedprutning av kraven på tävlingsterräng eIler inkvartering och
övriga hithörande utrymmen.
Terrängen och kartan är givetvis orienteringens A och O. Terrängen
i Böhmen är säregen, inte blott för de stora höjdskillnadernas
skull utan framför allt på grund av det talrika sandstensbergen.
Denna mjuka bergart har under årtusendens förlopp formats av
olika exogena naturkrafter. 1 dag kan de mest fantastiska formationer
skådas i de böhmiska skogarna, allt från smäckra stentorn
på flera meters höjd, vertikala stup med negativ lutning och ingraverade
dödsskallar i bergsväggarna till naturliga broar över hisnande
bråddjup.
Det är ingen lätt sak att åstadkomma en karta över en sådan
terräng, och otroligt svårt blir det att rita en karta, som fyller de
krav på precision och lättläslighet dagens elitorienterare ställer. De
tjeckoslovakiska arrangörerna hade onekligen tur då Finlands Orienteringsförbund,
som stod i turen att utse teknisk kontrollant för
tävlingarna, valde Osmo Niemelä för uppdraget. Niemelä förenar
isin person vetskap om elitorienteringens krav och kartritarens
och dito tryckarens hela kompetens. Man torde inte överdriva om
man säger, att tävlingarna skulle ha varit i fara om inte Jiemelä
satsat så helhjärtat på sin kontrollinsats. Han gjorde inte färre än
sju besök på platsen och varje besök räckte i medeltal 'en vecka.
Han tiIlbringade hundratals timmar i terrängen och gay de tjeckiska
banläggarna och kartritarna ovärderligt stöd.
Den karta, orienterarna fick ihanden såg vid första anblicken ut
som tagen ur en kartbok för folkskolans första klass. Där fanns
verklig färgglädje med olika schatteringar i brunt för höjder, olika
slag av grönt för vegetation och gult för åkrar och ängar, och med
kontrollerna inritade med lila färg blev det hela en riktig färg-
46
Pirjo Seppä vald tili Finlands bästa orienterat'e, ekonomfröken som i VM vat·
andra individuellt oel! tillsammans med Sinikka Kukkonen och Liisa Veijalainen
vann världsmästartiteln i budkavle.
symfoni. Ett närmare studium av kartan gay dock vid handen, att
den återgav terrängen på ett förträffligt sätt och att den dessutom
var lättläst. Efter tävlingen vaI' alla samstämmigt eniga om att
kartan vaI' bra. Också sj älva banorna ådrog sig ingen kritik.
Det vaI' min ursprungliga avsikt att bifoga de båda tävlingskartorna
i färg till denna artikel. Tyvärr strandade planerna på de
tj eckoslovakiska myndigheternas bestämmelser: Kartfilmer räknas
som strategiskt materialoch får inte distribueras fritt, aIlra minst
föras ut ur landet. Den regeln gäller i alla östblocksstater och den
har som beklaglig konsekvens, att allt banläggningsarbete försvåras
och orienteringens utbredning fördröjes. Det hade varit av intresse
47