Mitt Liv Magasin nr 6

Som många andra älskar jag att resa
och drömmer om att besöka nya
spännande platser i olika delar av
världen. Trots det slutar de flesta av mina
planeringar inför resor med att jag åker till
Iran med min familj. Man åker till personer
man saknar, för att krama om mormor,
morfar och farmor, för att träffa sin sjuka
farfar kanske för sista gången, hålla om
morbrors nyfödda dotter, titta på bilder
och filmer från mosters bröllop och
mycket annat som man har ”missat”. Om
man nu vill hinna med allt måste man
vara där lite längre och därför passar
sommaren bäst då alla är lediga, i alla
fall de i ens ålder så att man kan träffas
och göra roliga saker.
Den senaste resan bjöd på en annorlunda
och oväntad upplevelse som var mer än
vad jag hade önskat mig. Jag hade
chansen att besöka ett par unika ställen
som öppnade upp mina ögon och fick
mig att inse hur mycket jag hade
underskattat naturen och dess skönhet i
den delen av Iran jag är ifrån.
!
Att de flesta söker sig till aktiviteter
utanför själva staden och bort från
allmänheten är ingen slump. Det är det
enda stressfria alternativet då man inte
behöver vara orolig för att t.ex ha
oduglig hejab eller ofamiljärt sällskap och
kan vara avslappnad. Många som har
råd köper s.k ”bagh” som är en större
privat trädgård. Som tur var ägde en
familj i släkten en ”bagh” med en
vattenkälla som gjorde det möjligt att ha
en bassäng. Vi var ett par familjer som
åkte dit och badade och grillade och
hade riktigt kul.
Vid ett annat tillfälle åkte vi till ett ställe
ungefär tre timmar utanför staden för att
besöka det unika berget ”Tighbal”. Det
som utmärkte berget var att det var som
en spade, ”tunt” från ena sidan och
därav fått namnet av lokalbefolkningen.
Jag förstod inte förklaringen tills jag såg
det själv med tanke på den vanliga
bilden jag hade av ett berg, nämligen en
kon. Vi tog oss till det högsta punkten och
utsikten var helt fantastiskt. Därifrån
kunde man se den lilla vita stugan som
var startpunkten och det var tröstande
att veta att nu är det bara att gå ner. Att
göra eld såg alla fram emot och det var i
första hand för att kunna fixa té och jag
menar inte vanligt hemgjort utan ”eld té”
där vattnet får koka i speciella kannor
som ger drycken en ”eldig” smak.
En annan gång åkte vi till ett ställe som
bokstavligen låg mitt i ingenstans, som
man inte kan hitta om man redan inte
visste vägen. Det påminde lite om Grand
Canyon. Marken hade ”öppnat upp” sig
och en flod rann mellan bergssprickorna.
Vi tog oss ner till vattnet och fick syn på
något som såg ut som att vara ur en
dröm. Jag kunde inte tro mina ögon, att
det såg ut så där av sig själv. Visst kan
man hitta tropiskliknande ställen med
vattenfall som rinner ner i en pool med
alla möjliga design men det här var ”the
real deal”! En liten rundliknande pool på
1,5 m djup som sedan fortsatt som en
lugn liten flod.
!
Ingen av oss kunde motstå det
kristallklara vattnet! !