Guide till standarder för FASTA BIOBRÄNSLEN - SIS - Energidalen

GUIDE till standarder 

för FASTA 

BIOBRÄNSLEN

© 2012 SIS Förlag 

Innehåll 

1. Introduktion ..................................................................... 3 

2. Terminologi ...................................................................... 3 

3. Specifikationer och klassificering ...................................... 4 

4. Provtagning och provberedning ........................................ 8 

5. Testmetoder ..................................................................... 9 

6. Förteckning över standarder ........................................... 10 

inom fasta biobränslen 

7. Förteckning över standarder ........................................... 11 

inom fasta återvunna bränslen

1. Introduktion 2. Terminologi 

Denna guide ger en sammanställning av de europeiska standarderna för 

fasta biobränslen och förklarar hur de är uppbyggda och ska användas. 

Målet med de europeiska standarderna är att: 

– på ett enhetligt sätt beskriva, mäta och ange olika egenskaper 

hos fasta biobränslen 

– ge klara klassificeringsprinciper för vissa sortiment av 

fasta biobränslen 

– bidra till god förståelse mellan säljare och köpare 

– underlätta handel av fasta biobränslen 

– underlätta kommunikationen med utrustningstillverkare 

– underlätta vid tillståndsprocedurer och rapportering. 

Standarderna vänder sig främst till de som använder, tillverkar, testar, 

handlar med fasta biobränslen, utrustningstillverkare samt myndigheter. 

Nationella standarder för fasta biobränslen fanns redan på 1980-talet. 

Det var allt från terminologi, klassificering och provtagning till 

fysikaliska och kemiska testmetoder. I slutet av 1990-talet påbörjades 

ett europeiskt arbete inom CEN, den europeiska standardiseringsorganisationen. 

Målet var att underlätta handeln med fasta biobränslen 

för att uppnå EUs mål 2010, dvs. 12% av energin skulle komma från 

förnybara bränslen. År 2006 publicerades 28 tekniska specifikationer 

som nu uppgraderats till EN-standarder. 

Intresset för de europeiska standarderna är stort även utanför 

Europa. Därför bildades en ISO-kommitté 2007 i vilken 33 länder 

medverkar. ISO-standarderna planeras vara klara 2014. 

SS-EN 14588 Fasta biobränslen – Terminologi 

Denna standard definierar termer i alla europeiska standarder för fasta biobränslen. 

Standarden kan tillämpas på fasta biobränslen från följande källor: 

– produkter från jordbruk och skogsbruk 

– vegetabiliskt avfall från jord- och skogsbruk 

– vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin 

– träavfall, med undantag för träavfall som kan innehålla organiska 

halogenföreningar eller tungmetaller till följd av behandling med 

träskyddsmedel eller ytbehandling, och som särskilt omfattar sådant 

träavfall från bygg- och rivningsavfall 

– korkavfall 

– fibröst vegetabiliskt avfall från nyfiberpappersmassa och från 

produktion av papper från massa, om avfallet samförbränns på 

platsen för produktionen och värme som alstras återvinns. 

Omfattningen beskrivs i figur 1. 

Biomassa Produktion Biobränsle Omvandling Bioenergi 

Fasta biobränslen 

CEN/TC 335 

Flytande och gas- 

formiga biobränslen 

Icke-bränslen 

Figur 1 — CEN/TC 335 inom biomassa, biobränsle och hela bioenergiområdet. 

3

2. Terminologi 

Här följer 10 viktiga termer och dess definitioner. 

Bioenergi Energi från biomassa 

Biobränsle Bränsle producerat direkt eller indirekt från biomassa 

Biobränslepellets Hoppressat biobränsle av pulvriserad biomassa med eller utan tillsatsmedel, 

vanligtvis cylindriska, med en längd på 5 till 40 mm och brutna 

ändar. Råmaterialet för biobränslepellets kan vara träbiomassa, växtbiomassa, 

fruktbiomassa eller blandningar av biomassa. De tillverkas 

normalt i en press. Total fukthalt i biobränslepellets är normalt mindre 

än 10 viktprocent. 

Biomassa Definieras från en vetenskaplig och teknisk synpunkt som material av 

biologiskt ursprung exkluderat material inbäddat i geologiska formationer 

och/eller omvandlat till fossiler. 

Brännved Skurna och sönderdelade träbränslen redo att användas för hushållsträeldade 

utrustningar som ugnar, spisar och centrala värmesystem. 

NOT Brännved har vanligen en enhetlig längd, vanligen i området från 150 till 

1000 mm. 

Bränsle Energibärare ämnad för energiomvandling 

NOT 1 Bränslen är fasta, flytande eller gasformiga. 

NOT 2 Bränslen kan härstamma från biomassa, avfall och/eller fossilt material 

Örtartad biomassa Biomassa från plantor som har en icke-trästam och som dör i slutet 

av växtperioden. 

Avverkningsrester Träbiomassarester som bildas under trädfällning. Resterna inkluderar 

toppar och grenar och kan samlas ihop direkt eller efter säsongen. 

Krossat eller rivet 

biobränsle 

Fast biobränsle som har behandlats mekaniskt till mindre bitar med 

trubbigt verktyg. Exempel: krossat/rivet gräs, bark, bränslekross. 

Träflis Delad/skuren träbiomassa i bitar med en bestämd partikelstorlek 

genom mekanisk behandling med skarpa verktyg såsom knivar. Flis 

har en subrektangular form med en typisk längd från 5 till 50 mm och 

en ringa tjocklek jämfört med andra dimensioner. 

För fler termer och definitioner se: 

SS-EN 14588 Fasta biobränslen – Terminologi. 

3. Specifikationer och klassificering 

– Multipel standard SS-EN 14961 

SS-EN 14961-1 Fasta biobränslen – Specifikationer och klassificering 

– Del 1: Allmänna krav 


– Del 2: Träpellets 


– Del 3: Träbriketter 


– Del 4: Träflis 


– Del 5: Brännved 


– Del 6: Icke-träpellets 

Figur 2 beskriver klassificering av biomassa. Förutom att användas för 

energi om vandling så har biomassa många andra användningsområden 

såsom rå material vid bygge, tillverkning av möbler, förpackningar, 

pappersprodukter m.m. Klassificeringen i dessa standarder utgår från 

att biomassan används som ett bränsle och därför behandlas inte de 

andra användningsområdena. Bio bränslena i de europeiska standarderna är 

identiska med undantagen från Avfallsförbränningsdirektivet 2000/76/EC. 

4

Figur 2 (se sid. 9) — Klassificering av träbiomassa. Källa: Eija Alakangas, VTT, Finland.



Klassificeringen av fasta biobränslen baseras på ursprung och källa. 

Bränsleproduktionen ska kunna spåras tillbaka genom hela kedjan. 

De fasta biobränslena indelas i följande underklasser: 

1. Träbiomassa ................................. (eng. woody biomass) 

2. Örtartad biomassa ...................(eng. herbaceous biomass) 

3. Biomassa från frukter ......................(eng. fruit biomass) 

4. Blandningar ..........................(eng. blends and mixtures) 

Träbiomassa är biomassa från träd och buskar, herbaceous biomass 

är från plantor som har en icke-trästam och som dör i slutet av 

växtsäsongen. Det omfattar korn, frö och sädesslag. Fruit biomass 

är biomassa från den del av växten som uppstår ur fröna. 

Termen ”blandningar” refererar till material med olika 

ursprung inom den givna boxen i klassifikationstabellen och 

finns på fyra nivåer. Blends är medvetet blandade biobränslen 

medan mixtures är omedvetet blandade biobränslen. 

Syftet med klassificeringen är att tillåta möjligheten att 

differentiera och specificera råmaterial baserat på ursprung så 

detaljerat som möjligt. 

Specificerade egenskaper finns listade i SS-EN 14961-1 för 

följande handelsformer av fasta biobränslen: 

– träbriketter ........................................ (wood briquettes) 

– träpellets .................................................(wood pellets) 

– träflis .........................................................(wood chips) 

– bränslekross ....................................................(hog fuel) 

– brännved ......................................................(fire wood) 

– sågspån .......................................................... (saw dust) 

– hyvelspån .............................................(wood shavings) 

– bark ......................................................................(bark) 

– stråbalar .................................................... (straw bales) 

– energikorn ..............................................(energy grains) 

– olivkärnor ................................................. (olive stones) 

– fruktkärnor ................................................(fruit stones) 



Klassificeringen är flexibel och därför kan tillverkaren eller användaren 

välja från varje egenskapsklass den klassning som motsvarar producerad 

eller önskad bränslekvalitet. Denna s.k. fria klassificering i del 1 av 

SS-EN 14961 binder inte olika egenskaper till varandra. En fördel med 

denna klassificering är att tillverkare och användare kan komma överens 

om egenskaper från fall till fall. 

De viktigaste egenskaperna är normativa och ska anges i bränsle- 

specifikationen SS-EN 14961-1. Dessa egenskaper varierar för olika 

handelsformer. De viktigaste egenskaperna för alla biobränslen är fukthalt, 

partikelstorleksfördelning och askhalt. 

SS-EN 14961 består av följande delar: 

– Del 1: Allmänna krav 

– Del 2: Träpellets för icke-industriell användning 

– Del 3: Träbriketter för icke-industriell användning 

– Del 4: Träflis för icke-industriell användning 

– Del 5: Brännved för icke industriell användning 

– Del 6: Icke-träpellets för icke-industriell användning. 

Även om dessa produktstandarder kan fås separat så kräver de en förståelse 

av och en koppling till SS-EN 14961-1. Icke-industriell användning 

betyder bränsle ämnade att användas i mindre anläggningar, t.ex. hushåll 

och små kommersiella byggnader. Alla egenskaper är normativa och 

kopplas ihop så att de bildar en klass, t.ex. A1, A2 och B för träpellets. 

Klass A1 för träpellets representerar jungfruligt trä och kemiskt obehandlade 

trärester med låg ask-, kväve- och klorhalt. 

Bränsle med något högre askhalt, kvävehalt och/eller klorhalt faller 

inom klass A2. I klass B tillåts också kemiskt behandlade träbiprodukter 

och rester och använt trä, men där är mycket hårda tröskelvärden för 

tungmetaller. 

För att skydda småskaliga användare är vissa tungmetaller normativa 

för träpellets och träbriketter. För träflis är tungmetaller normativa om 

träflisen är tillverkade av snabbväxande träd och använt trä. 

6



Om egenskaperna som specificeras är tillräckligt kända genom information 

om ursprung och hantering (eller tillverkningsmetod tillsammans 

med erfarenhet) så behövs inte fysikalisk eller kemisk analys. 

För att försäkra sig om att tillgångarna används lämpligt och att inne- 

hålls deklarationen är rätt så används det mest lämpliga måttet nedan: 

1. typiska värden, t.ex. de som finns i annex B i SS-EN 14961-1 

eller uppnådda av erfarenhet; 

2. värden baserade på erfarenhet, t.ex. genom att använda typiska 

värden och bedöma dokumenterade specifika värden; 

3. analyser, antingen genom a) förenklade metoder om det är möjligt; 

b) referensmetoder. 

Ansvaret hos tillverkare och användare att förmedla rätt information 

är exakt densamma oavsett om laboratorieanalys har utförts eller inte. 

Kemisk bekämpning före skörden av biomassan behöver inte 

anges. Om någon operatör i tillverkningskedjan misstänker allvarlig 

förorening av marken eller om planteringen använts speciellt för 

avskiljning av kemikalier eller om biomassan blivit gödd av avfallsslam, 

så ska bränsleanalyser utföras för att identifiera kemiska föroreningar 

som t.ex. halogena organiska föreningar eller tungmetaller. 

För träflis krävs inte tröskelvärden för kvalitet A1 och A2 eftersom 

bränslen inom dessa klasser kommer från jungfruligt material som har 

vuxit på ej förorenad mark och därför är sannolikheten för förorening 

mycket låg. 

Bränsleproduktdeklarationen (SS-EN 15234-1) för fasta bio- 

bränslen ska göras av leverantören till slutanvändaren och ska utfärdas 

för varje definierat parti. Storleken av ett parti ska anges i bränsleavtalet. 

Leverantören ska datera deklarationen och behålla den i minst ett år 

efter leveransen. Bränsledeklarationen ska visa kvaliteten i enlighet med 

tillämplig del av SS-EN 14961. 



Bränsledeklarationen ska minst innehålla: 

– leverantör (kontaktinformation) 

– en referens till tillämplig del av SS-EN 15234 

– ursprung och källa enligt SS-EN 14961-1 

– ursprungsland 

– handelsform (t.ex. pellets) 

– specifikation av egenskaperna enligt SS-EN 14961 

– normativa egenskaper 

– informativa egenskaper 

– kemisk behandling 

– underskrift. 

Klassificering av använt trä 

SS-EN 14961-1 omfattar också använt trä, men bara om det inte innehåller 

halogena organiska föreningar eller tungmetaller som resultat av 

behandling med träskyddsmedel, målade trädelar eller liknande. 

Terminologin som används för att beskriva materialet som härstammar 

från träd eller träprodukter, som inte längre kan användas för deras 

ursprungligen avsedda syfte, varierar beroende på källan. Termen använt 

trä (used wood) som används av CEN är otvetydig och beskriver klart 

ursprunget av materialet. Även recovered wood eller recycled wood används 

för att beskriva detta material. 

Termerna “waste wood” eller “wood waste” förekommer också, termer 

som antyder att materialet också skulle kunna klassificeras som avfall. Så 

är bl.a. fallet vad beträffar tillstånd att elda använt trä och även vid import/export 

av returträ. Använt trä som flisade slipers klassas som farligt 

avfall medan rent pallavfall inte ens behöver redovisas som avfall om det 

importeras/exporteras inom EU. Vanligen betraktas använt trä som ickefarligt 

avfall. I denna guide används termen ”använt trä”. 

7



Inverkan av möjliga föroreningar vid energiuttag från använt trä måste 

definieras och klargöras. Detta är till hjälp vid klassindelning liksom vid 

identifiering och karakterisering av föroreningar. Vid förbränning av 

använt trä är riskerna främst utsläpp av föroreningar till luften via rökgaser 

samt urlakning av giftiga ämnen från aska vid deponering. Driftstörningar 

som t.ex. sintring och korrosion behöver också tas med i beräkningen. En 

annan viktig aspekt är sådant som kan relateras till arbetsmiljön. Det är 

framförallt damm som kan orsaka problem, speciellt om giftiga föreningar 

är närvarande. 

Föroreningar i använt trä kan delas in i två kategorier; ”kemiska” och 

”mekaniska”. De kemiska föroreningarna är mer eller mindre permanenta på 

träet och således nästan omöjliga att separera från träet, medan de mekaniska 

kan tas bort. ”Använt trä” innehåller ungefär 1% icke-träföreningar. 

Största delen är plast, glas, smuts, lera, tegelstenar, gips samt metallföreningar. 

Även om andelen icke-träföreningar tycks vara relativt liten så kommer 

effekten av att förorena stora mängder osorterat ”använt trä” oundvikligen 

att ställa till problem. Metoder för att upptäcka föroreningarna är nödvändiga 

för att förbättra produktkvaliteten. 

Karakterisering av använt trä är grunden för riskhantering av produkter 

som är gjorda av använt trä. Följande parametrar av använt trä är väsentliga: 

– fukthalt, askhalt, effektivt värmevärde 

– spårelement: arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, 

tallium och zink 

– polycykliska aromatiska kolväten (PAH): t.ex. naftalen, antracen, 

benzo(a)pyren 

– halogener: klor, brom och fluor 

– flyktiga organiska föroreningar (VOC). 

Tungmetaller från färger och skyddsmedel måste beaktas liksom att 

kontrollera mängden föroreninga vilka kan orsaka såväl hanteringsbekymmer 

som störningar under själva förbränningen. Detta är normalt sett 

inga problem i storskaliga anläggningar med gasrening, men förbränning 

av ”använt trä” i mindre anläggningar, bör undvikas. 

4. Provtagning och provberedning 

4.1 SS-EN 14778 Fasta biobränslen – Provtagning 

Denna standard beskriver metoder för att göra provtagningsplaner och 

certifikat samt att ta prover på fasta biobränslen från t.ex. den plats där 

råmaterialet växer, från produktionsanläggningen, från leveranser i t.ex. 

lastbilar eller från lager. Den innehåller både manuella och mekaniska 

metoder och kan tillämpas på fasta biobränslen som är: 

– finfördelade (partikelstorlek upp till ca 10 mm) och regelbundet 

formade material som kan provtagas med en skopa eller rör, 

t.ex. sågspån, olivkärnor och träpellets; 

– grovfördelade eller oregelbundet formade partiklar upp till 

ca 200 mm som kan provtagas med en gaffel eller spade, 

t.ex. träflis och nötskal, skogsavfallsflis och halm; 

– material i balar, t.ex. halm- och gräsbalar; 

– stora partiklar (över 200 mm) som antingen kan plockas 

manuellt eller automatiskt; 

– grönsaksavfall, fibröst avfall från massaproduktion och från 

pappersproduktion av massa som torkats; 

– rundvirke. 

Det är möjligt att använda denna standard även på andra biobränslen. 

Metoderna som beskrivs kan användas när proverna ska testas på fukt- och 

askhalt, kalorimetriskt värmevärde, skrymdensitet, hållfasthet, partikelstorleksfördelning, 

asksmälttemperatur och kemisk sammansättning. Metoderna 

är inte avsedda för de stora prover som behövs för valvningstest. 

4.2 SS-EN 14780 Fasta biobränslen – Provberedning 

Denna standard beskriver metoder för att reducera större prov till laboratorieprover 

och vidare till delprover. Metoderna som beskrivs kan användas 

när proverna ska testas på fukt- och askhalt, kalorimetriskt värmevärde, 

skrymdensitet, hållfasthet, partikelstorleksfördelning, asksmälttemperatur, 

kemisk sammansättning och föroreningar. Metoderna är inte avsedda för 

de stora prover som behövs för valvningstest. 

8

5. Testmetoder 

5.1 Fysikaliska testmetoder 

SS-EN 14774-1, -2, -3, Fasta biobränslen – Bestämning av fukthalt 

SS-EN 14775, Fasta biobränslen – Bestämning av askhalt 

SS-EN 14918, Fasta biobränslen – Bestämning av kalorimetriskt värmevärde 

SS-EN 15103, Fasta biobränslen – Bestämning av skrymdensitet 

SS-EN 15148, Fasta biobränslen – Bestämning av halt flyktiga ämnen 

SS-EN 15149-1, -2, Fasta biobränslen – Bestämning av partikelstorleksfördelning 

SS-EN 15150, Fasta biobränslen – Bestämning av partikeldensitet 

SS-EN 15210-1, -2, Fasta biobränslen – Bestämning av mekanisk hållfasthet 

för pellets och briketter 

SS-EN 16126, Fasta biobränslen – Bestämning av partikelstorleksfördelning 

hos sönderdelade pellets 

SS-EN 16127, Fasta biobränslen – Bestämning av längd och diameter hos pellets 

Exempel på standard för Fysikaliska testmetoder: 

SS-EN 14774-1. Denna standard beskriver en metod att bestämma total 

fukthalt i ett prov av fasta biobränslen genom torkning i en ugn. Den bör 

användas när hög precision krävs. Metoden som beskrivs kan tillämpas 

på alla fasta biobränslen. Den totala fukthalten i biobränslen är inte ett 

absolut värde och tillstånden för dess bestämning måste standardiseras 

för att jämförbara bestämningar ska kunna göras. 

SS-EN 14918. Denna standard beskriver en metod för bestämning av det 

kalorimetriska värmevärdet hos fasta biobränslen vid konstant volym och 

vid en referenstemperatur på 25oC i en bombkalorimeter, kalibrerad genom 

förbränning av certifierad bensoesyra. 

Det uppnådda resultatet är kalorimetriskt värmevärde av analysprovet 

vid konstant volym med allt vatten i förbränningsprodukten som flytande 

vatten. I praktiken förbränns biobränslen vid konstant atmosfärstryck och 

vattnet är antingen ej kondenserat (avlägsnas som ånga med avgaser) eller 

kondenserat. Vid båda tillfällena är värmen av förbränningen det effektiva 

värmevärdet hos bränslet vid konstant tryck. Effektivt värmevärde vid 

konstant volym kan också användas. Formler för båda anges. 

Allmänna principer och procedurer för kalibreringar och försök ges 

i huvudtexten, medan användningen av speciella instrument beskrivs i 

5. Testmetoder 

bilagorna A – C. Bilaga D innehåller checklista för kalibrering och 

försök med specifika typer av kalorimetrar. Bilaga E ger exempel som 

visar några av beräkningarna. 

SS-EN 15210-1. Denna standard definierar krav och metod för test 

av mekanisk hållfasthet av pellets. Den är avsedd för personer och 

organi-sationer som tillverkar, säljer, uppför eller använder utrustning 

som används till pellets och de som producerar, köper, säljer och 

använder pellets. 

Hållfasthet är måttet på det motstånd mot slag och stötar och 

slitning hos förtätade bränslen som en följd av transportprocesser. 

5.2 Kemiska testmetoder 

SS-EN 15104, Fasta biobränslen – Bestämning av total kol-, väte- och kvävehalt 

SS-EN 15289, Fasta biobränslen – Bestämning av total svavel- och klorhalt 

SS-EN 15105, Fasta biobränslen – Bestämning av vattenlöslig halt av klorider, 

natrium och kalium 

SS-EN 15290, Fasta biobränslen – Bestämning av huvudelement 

SS-EN 15297, Fasta biobränslen – Bestämning av spårelement 

SS-EN 15296, Fasta biobränslen – Omräkning av analysresultat till olika 

provtillstånd 

Exempel på standard för Kemiska testmetoder: 

SS-EN 15289. Denna standard beskriver metoder för bestämning av total 

svavel- och klorhalt i fasta biobränslen. Standarden beskriver två metoder 

för upplösning av bränslet och olika analytiska tekniker för mängdbestämningen 

av ämnena i det upplösta bränslet. Användning av automatisk 

utrustning ingår också i standarden, förutsatt att validering är utförd. 

SS-EN 15290. Denna standard beskriver metoder för bestämning av huvudelement 

i fasta biobränslen respektive i deras askor. Huvudelementen är 

Al, Ca, Fe, Mg, P, K, Si, Na och Ti. Bestämning av andra element såsom 

Ba och Mn är också möjlig med de metoder som beskrivs. Standarden 

innehåller två delar: Del A beskriver den direkta bestämningen av bränslet. 

Denna metod kan också tillämpas på svavel och spårelement. Del B ger en 

metod på aska preparerad vid 550 o C. 

9

6. Förteckning över standarder inom fasta biobränslen 

Terminologi Kvalitetssäkring Fysikaliska och mekaniska testmetoder Fysikaliska och mekaniska testmetoder Kemiska testmetoder 

SS-EN 14588:2010 Fasta biobränslen - Terminologi SS-EN 15234-1 Fasta biobränslen - Kvalitetssäkring SS-EN 14774-1 Fasta bioränslen 

Del 1: Allmänna krav 

- Bestämning av fukthalt - Torkning i ugn 

Del 1: Total fukthalt - Referensmetod 

Specifikationer och klassificering 

SS-EN 14961-1 Fasta biobränslen - Specifikationer 

och klassificering Del 1: Allmänna krav 

SS-EN 14961-2 Fasta biobränslen 

- Specifikationer och klassificering Del 2: 

Träpellets för icke- industriell användning 



Träbriketter för icke-industriell användning 


- Specifikationer och klassificering 

Del 4: Trächips för icke-industriell användning 



Del 5: Träved för icke-industriell användning 



Icke träpellets för icke-industriell användning 

SS-EN 15234-2 Fasta biobränslen - Kvalitetssäkring 

Del 2: Träpellets för icke-industriell användning 


Del 3: Träpbricketter för 

icke-industriell användning 


Del 4: Träpchips för icke-industriell användning 


Del 5: Träved för icke-industriell användning 


Del 6: Icke träpelets för icke-industriell användning 

Provtagning och beredning 

SS-EN 14778 Fasta bioränslen - Provtagning 

SS-EN 14780 Fasta biobränslen - Provberedning 

SS-EN 14774-2 Fasta bioränslen 

- Bestämning av fukthalt - Torkning i ugn 

Del 2: Total fukthalt - Förenklad metod 

SS-EN 14774-3 Fasta bioränslen - Bestämning 

av fukthalt - Torkning i ugn - Del 3: Total fukt- 

halt - Fukhalt i finmalt (

7. Förteckning över standarder inom fasta återvunna bränslen 

Terminologi Kvalitetssäkring Fysikaliska och mekaniska testmetoder Fysikaliska och mekaniska testmetoder Kemiska testmetoder 

SS-EN 15357 Fasta återvunna bränslen 

- Terminologi 

Specifikationer och klassificering 


- Kvalitetsledningssystem 



Provtagning och beredning 


- Provtagningsmetoder 


- Metoder för beredning av laboratorieprov 


- Bestämning av kalorimetriskt värmevärde 

SIS-CEN/TS 15401 Fasta återvunna bränslen 

- Bestämning av skrymdensitetet 


- Bestämning av halten flyktiga ämnen 


- Bestämning av askhalt 

SIS-CEN/TS 15404 Fasta återvunna bränslen 

- Bestämning av askans smältförlopp med 

karakteristisk temperaturmetod 

SIS-CEN/TS 15414-1 Fasta återvunna bränslen 

- Bestämning av fukthalt med torkning i ugn 

Del 1: Total fukthalt - Referensmetod 

SIS-CEN/TS 15414-2 Fasta återvunna bränslen 


Del 2: Total fukthalt - Förenklad metod 

SS-EN 15414-3 Fasta återvunna bränslen 


Del 3: Total fukthalt - Fukthalt i finmalt 

(

Beställ på www.sis.se 

Alltid uppdaterad på senast gällande standard. 

Kontakt: Lars Sjöberg, SIS, lars.sjoberg@sis.se, 08-555 520 76 

SIS, Swedish Standards Institute 

Telefon: 08-555 520 00. E-post: info@sis.se 

SIS Förlag AB 

Telefon: 08-555 523 10. E-post: sis.sales@sis.se 

Postadress: 118 80 Stockholm Besöksadress: Sankt Paulsgatan 6 

www.sis.se

Guide till standarder för FASTA BIOBRÄNSLEN - SIS - Energidalen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?