ÖNP:s studieresa till Moseldalen juli 2008

ÖNP: s studieresa till
Moseldalen juli 2008
Tidig söndag morgon träffades vi, ett gäng
resglada nötköttsentusiater, på Skavsta
flygplats för avresa till Moseldalen. Resan
gick enligt planerna, på flygplatsen mötte vår
guide Camilla Steitz upp. Efter en god frukost
reste vi vidare till familjen Zimmer i
Longkamp. Familjen bor inne i byn som har
1200 invånare, där ligger även deras
köttbutik. Ekonomibyggnaderna, som
byggdes 1990, ligger en liten bit utanför byn.
Arrendepriserna är mycket höga i området
pga. hård konkurrens om marken från
biogasanläggningar.
På gården finns 120 dikor plus rekrytering, de
är uppdelade i fyra grupper. Till gårdsbutiken
slaktas 2 kvigor + 1 gris per vecka.
Malkött tas från ett annat slakteri.
Innan vi tog adjö av Peter och hans fru fick vi
avnjuta de fina korvarna i butiken. Många
passade på att handla med sig lite skaffning
innan vi rullade vidare mot Bernkastel.
Vid gårdsbesöket anslöt även Camillas man
Gerhard till gruppen. Vi hade också med Frau
Werner från tyska Lantbruksnämnden som
hjälpte till med en del spörsmål.
Väl framme i det vackra Bernkastel åt vi lunch
och checkade in på hotellet.
Sen åkte vi en båttur på Mosel innan det var
dags för studiebesök och vinprovning hos
Alfred Port i Kues.
Vingården har anor sedan 1624, den
grundades till namnet Peter Kropf av Alfreds
morfar år 1919. Alfred tog över driften 1984
och är nu på väg att lämna över till en
systerson. Häften av omsättningen kommer
från svenska besökare och kunder, Alfred
pratar flytande svenska – hans fru kommer
från Sverige. Gården är 3,5 ha, den största i
byn. Till varje hektar åtgår totalt 1500
arbetstimmar. Vi fick titta på odlingarna och
samtidigt smaka av några goda viner ute i
fält. Vinstockarna kan bli upp till 400 år
gamla, men av olika anledningar planterar
man nya, t.ex för att öka tillgängligheten för
maskiner eller för att odla nya sorter. From
1989 är det tillåtet att ta fram röd- och rosévin
i området.
Vy över Moseldalen
Provsmakning av goda korvar hos Peter Zimmer
Vår chaufför Thomas
klappas om av
Joel Selin
Vinodlaren Alfred Port

Med helikopter sprutas vinstockarna mot
mögel med ett kopparbaserat preparat.
Tillväxten är upp till 8 cm per dag. Skörden
startar i mitten av september och pågår under
3-5 veckor. Efter fältvisningen fick vi prova
flera viner hos Alfred, eftersom vi var så
duktiga och uppmärksamma (och inte
betedde oss som Norrmän…) så fick vi varsitt
diplom med oss hem!
På kvällen avnjöt vi en god middag på
hotellet.
Efter frukosten nästa dag åkte vi norrut mot
Maria Laach. Benediktinerklostret ligger
mycket vackert vid en sjö, den är en
vulkankrater som är 60 m djup.
Vid klostret finns även ett fyrstjärnigt hotell.
Munkarna sysslar, förutom böner, med
konstsmide samt grönsaks- och fruktodling
på 6 hektar. Förr fanns här 220 munkar,
numera är de 60 st. från 35 år och uppåt.
Medelåldern är ca 60 år.
Vi träffade lantbrukaren Michael Ullenbruch
som arrenderar gården av klostret, han och
hans fru driver även en ekologisk gårdsbutik i
anslutning till klostret. Området är
naturskyddat, vilket innebär att man får ha
högst 1,4 djurenheter/ha.
Michael har fått investeringsstöd på 22,5% av
byggnadskostnaderna, för övrigt får lantbrukare
lägre ränta vid lån än övriga tyskar.
Lantbruket sysselsätter 5 personer och
butiken 10-15 st. På gården finns 120 dikor,
totalt 330 djur, varav 80 slaktas till butiken –
resten säljs till liv. 310 ekologiska slaktsvin
föds upp per år. En ekologiskt uppfödd 25
kg:s gris kostar 90 Euro i inköp!
Vi tackade Michael för det trevliga besöket
och intog sedan lunch på Sjöhotellet.
Därefter åkte vi vidare till en riktig riddarborg,
Burg Eltz, vars äldsta delar är från 800-talet.
Borgen är privatägd av familjen Graf von und
zu Eltz. Efter den guidade turen fick vi stärka
våra vadmuskler i den branta vandringen
tillbaka till bussen. Vi åkte vidare utmed
Moselfloden till byn Zell an der Mosel, där vi
träffade Maria Bartsch på Panorama Drei
Kronen. Maria köper in viner från olika odlare,
hon har ingen egen odling. Endast naturviner
utan tillsatser från Mosel och Zaarområdet
köps in. Vi fick prova 7 olika viner med
stigande mängd restsocker, bl.a. ett vin från
Zells bästa odlare som även vunnit
vinodlarnas Grand Prix.
Vinprovning hos Alfred Port
Michael och Camilla framför smidesverkstaden
Klostret Maria Laach
Riddarborgen Burg Eltz

En annan av de vinodlare från Bernkastel
som vi provade vin från, har sålt ett vin på
den årliga vinauktionen för 2.430 Euro/flaska!
Slutligen avnjöt vi ett dessertvin som var ett
Nobelvin för några år sedan. Vi erbjöds
möjligheten att beställa ett vinpaket direkt
hem med posten för en överkomlig penning,
vilket några av oss nappade på.
Kvällens middag intogs på restaurang”Slottet”
Dag 3 var det bättre väder än dagen innan. Vi
reste mot Tysklands äldsta stad Trier där vi
träffade vår engelsktalande guide. Här föddes
Karl Marxs år 1880, många kineser reser hit
för att titta på huset som han bodde i.
Här finns de bäst bevarade romerska
monumenten och baden utanför Rom.
På romartiden var Trier världens fjärde
största stad, nu har staden 100.000 inv.
Man lever idag på turism och vin. Många
pendlar till Luxemburg pga. förmånliga
skatteregler och lägre omkostnader, t.ex. så
är bensinen 30 cent billigare där.
Efter rundturen åt vi en god lunch innan vi
åkte till familjen Neumanns i Aach.
Här mötte även Frau Werner upp igen.
Herr Neumann arbetar heltid borta så det är
fru Neumann som tar hand om gården.
Vi imponerades av den fina ”gårdsstenen” vid
infarten, den har frun skänkt till maken i
silverbröllopspresent.
På gården finns 40 dikor av den italienska
rasen Piemontes. Deras fördelar är högt
slaktutbyte (75%), lätta att stycka, magert
kött, mycket mjölk och lugnt temperament.
Rasen har endast funnits i Tyskland sedan
1992, då det blev tillåtet att exportera dem
från Italien. Idag finns det ca 1000 djur i
landet. Familjen hade först Limousinedjur
men gillade inte deras temperament.
De styckar köttet själva och säljer i kvartar.
En 1-årig tjur väger 250-280 kg slaktad.
För en avelstjur betalas ca 20.000 kr.
Efter rundvandringen bjöds vi på ett smaskigt
tårtbord, döttrarna i familjen hade hjälpt till
med de utsökta bakverken.
Vi tackade för oss och åkte in till Trier igen för
några timmar på egen hand.
Därefter var det dags att ta oss till flygplatsen
i Hahn. Vi tackade Camilla för ett mycket bra
och trevligt upplägg av resan och för den fina
guidningen, samt Thomas som rattat bussen
på ett förtjänstfullt sätt under de här dagarna.
Till slut, ett jättestort tack till L-G för
samordning och planering av resan!
Vinprovning hos Maria Bartsch
Vår guide i Trier
Fin gårdssten hos familjen Neumann
Tårtbord i Neumanns lagård