Text 0612 nr 32.pmd - Gunnar Nordahl

Ordinarie centerhalv i landslaget
Efter landslagsdebuten mot Schweiz i november 1945 blev han snart ordinarie
centerhalv i landslaget och spelade där vid flera tillfällen samtidigt som sina bröder
Gunnar och Knut (unikt med tre bröder i samma landslag). Höjdpunkten kom med
OS-guldet i London 1948, där han var den verkliga försvarsklippan som både danskar
och jugoslaver nästan bokstavligt stångade sig blodiga mot. Efter finalen mot
Jugoslavien kunde man läsa i Dagens Nyheter: ”försvarets store man och kämpe
var liksom mot Österrike Bertil Nordahl som växte upp som en vägg framför de
jugoslaviska anfallsvågorna. Han tålde hur många smällar som helst och satte sig
i ordentlig respekt, men i ärlighetens intresse skall också nämnas att han gav
åtskilligt igen.” I den hårda konkurrensen med övriga OS-guldhjältar vann han samma
år ”Guldbollen” som Sveriges bäste spelare. Året innan OS var han skadad i ett knä,
men ett energiskt och målmedvetet genomfört träningsprogram förde honom snart
tillbaka på fotbollsplanen. Med samma vilja och energi övervann han också sin
stamning.
Sveriges andre fotbollsproffs
Efter 15 A-landskamper och 126 allsvenska matcher för Degerfors IF blev han i
januari 1949 Sveriges andre fotbollsproffs. Kontraktet med italienska Atalanta i
Bergamo skrev han under bara en vecka efter att Gunnar skrivit på för Milan. Bertil
sågs som en räddande ängel i Atalanta där han var mycket respekterad och uppskattad
och fick äran att vara lagkapten under en period. En misslyckad bicykletas från en
motståndare, vars fot hamnade på Bertils käke i stället för på bollen, satte 1952 stopp
för fortsatt proffsspel då han spelat 76 matcher i italienska ligan. 35-årige Bertil hade
gärna fortsatt med proffsspelet ytterligare några år. Efter hemkomsten var han under
många år verksam som tränare i totalt 16 klubbar, bl a för Örebro SK och IK Brage.
När spelförbudet för hemvändande proffs lyftes sommaren 1956 gjorde 39:åringen
en kortare comeback i Degerfors och spelade fotboll på lägre nivå ända in på 1960talet,
sista matchen för IFK Väse som 49-åring 1966.
Bertil återgick till sitt första område inom arbetslivet - affärsbanan - som tobakshandlare
i Kristinehamn. Efter pensionen bosatte han sig i Degerfors med bruksortens klassiska
fotbollsarena ”Stora Valla” på gångavstånd.
Knut Nordahl - född den 13/1 1920, död den 28/10 1984
Knut, den näst äldste av bröderna, var den förste av dem som kom med i Hörnefors
IF:s A-lag, där han som offensiv centerhalv blev något av publikfavorit som synnerligen
teknisk och suverän i huvudspelet. Hörnefors spelade enligt Hälsingborgsystemet,
vilket innebär en offensiv centerhalv som följer med och understöder kedjan, en roll
som passade Knut perfekt. Hans passningar till bröderna Gunnar och Bertil bäddade
för många Hörneforsmål, till vilka han själv bidrog med att slå lagets straffar.
60