FEBRUARI 1 februari Läsning Heb 10:32–39 Kom ihåg hur det var ...

FEBRUARI 

1 februari 

Läsning Heb 10:32–39 

Kom ihåg hur det var förr, när ni nyss hade blivit upplysta. Ni utstod många svåra 

lidanden. Ni blev smädade och förföljda och gjordes till allmänt åtlöje, eller också 

ställde ni er vid deras sida som behandlades så. Ni led tillsammans med dem som 

satt i fängelse, och ni fann er med glädje i att bli berövade er egendom, därför att ni 

visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt. Ge inte upp er frimodighet. Den 

skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och 

få vad han har lovat, ty: Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och 

han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva genom sin tro, men om han drar sig 

undan, är han inte längre till glädje för mig. Vi hör inte till dem som drar sig undan 

och går förlorade utan till dem som tror och räddar sitt liv. 

Responsoriepsalm Ps 37:3–6, 23–24, 39–40 (R. 39a) 

R. Till de rättfärdiga kommer räddning från Herren. 

Förtrösta på Herren, och gör det goda, 

bo kvar i landet och bevisa trohet, 

och ha din lust i Herren 

– då skall han ge dig vad ditt hjärta begär. R. 

Befall din väg åt Herren, 

förtrösta på honom – han skall göra det: 

han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset 

och din rätt som middagens sken. R. 

En mans steg blir fasta genom Herren, 

när han har behag till hans väg. 

Om han faller, störtar han inte till marken, 

ty Herren håller honom vid handen. R. 

Till de rättfärdiga kommer räddning från Herren, 

han är deras värn i tider av nöd. 

Herren hjälper dem och befriar dem, 

han befriar dem från de gudlösa och räddar dem, 

ty de tar sin tillflykt till honom. R. 

Halleluja Jfr Matt 11:25 

V. Välsignad är du, Fader, himlens och jordens Herre, 

som uppenbarat himmelrikets hemligheter 

för dem som är som barn.

Evangelium Mark 4:26–34 

Jesus sade: »Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han 

sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte 

hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när 

grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.« 

Och han sade: »Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda 

för bild? Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när 

man sår det, men när det har såtts, skjuter det upp och blir större än alla örter och får 

så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.« Med många sådana 

liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. Han talade 

bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade 

han allt. 


Läsning Heb 11:1–2, 8–19 

Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. För 

sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd. 

I tro lydde Abraham när han blev kallad. Han drog bort till ett land som 

skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma. I tro slog han 

sig ner i det utlovade landet som i ett främmande land och bodde i tält liksom Isak 

och Jakob, som hade fått del i samma löfte. Ty han väntade på den stad med fast 

grund som Gud själv har planlagt och byggt. I tro fick han kraft att avla en son, fast 

han, liksom Sara, var överårig. Han litade på den som hade gett löftet. Därför fick 

han, denne ende man, som dessutom var så gott som död, en avkomma talrik som 

stjärnorna på himlen och de oräkneliga sandkornen på havsstranden. I tro dog alla 

dessa utan att ha fått vad de hade blivit lovade. De hade bara sett det i fjärran och 

hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar 

att de söker ett hemland. Och om de hade tänkt på det land som de lämnat kunde de 

ha återvänt dit. Men nu längtade de till ett bättre land, ett i himlen. Därför skäms inte 

Gud för dem, utan de får kalla honom sin Gud; han har ju grundat en stad åt dem. 

I tro bar Abraham fram Isak som offer när han sattes på prov. Sin ende 

son var han beredd att offra, han som hade tagit emot löftena och till vilken Gud 

hade sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande. Han sade sig att Gud hade 

makt att till och med uppväcka döda. Från de döda fick han också, bildligt talat, 

sonen tillbaka. 

Responsoriepsalm Luk 1:69–75 (R. 68a) 

R. Välsignad är Herren, Israels Gud. 

Han reser för oss frälsningens horn 

i sin tjänare Davids släkt,

så som han för länge sedan lovat 

genom sina heliga profeter, 

frälsning från våra fiender och alla som hatar oss. R. 

Han visar barmhärtighet mot våra fäder 

och står fast vid sitt heliga förbund, 

den ed han svor vår fader Abraham: 

att rycka oss ur våra fienders hand 

och låta oss tjäna honom utan fruktan, 

rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar. R. 

Halleluja Joh 3:16 

V. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son; 

de som tror på honom skall ha evigt liv. 


Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Låt oss fara över till andra sidan.« De 

lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde 

med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att 

fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och 

sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« Han vaknade och hutade åt 

vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. 

Och han sade till dem: »Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?« Då greps de av 

stor fruktan och sade till varandra: »Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder 

honom.« 


KYNDELSMÄSSODAGEN 

HERRENS FRAMBÄRANDE I TEMPLET 

Fest 

Första läsningen Mal 3:1–4 

Så säger Herren Gud: Se, jag skall sända ut min ängel, och han skall bereda väg för 

mig. Och med hast skall han komma till sitt tempel, den Herre som ni längtar efter, 

ja, förbundets ängel som ni begär, se, han kommer, säger Herren Sebaot. 

Men vem kan uthärda hans tillkommelses dag, och vem kan bestå, när 

han uppenbarar sig? Ty han skall vara som en guldsmeds eld och som valkares såpa. 

Och han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det. Han skall rena Levis söner 

och luttra dem som guld och silver, och sedan skall de bära fram offergåvor åt 

Herren i rättfärdighet. Och Judas offergåvor och Jerusalems skall då behaga Herren 

väl, liksom i forna dagar och i förgångna år. 

Responsoriepsalm Ps 24:7–10 (R. jfr 10bc)

R. Herren Sebaot är ärans konung. 

Höj, ni portar, era huvuden, 

höj er, ni eviga dörrar, 

för att ärans konung må träda in. R. 

Vem är då ärans konung? 

Det är Herren, stark och väldig, 

Herren, väldig i strid. R. 

Höj, ni portar, era huvuden, 

höj dem, ni eviga dörrar, 

för att ärans konung må träda in. R. 

Vem är då denne ärans konung? 

Det är Herren Sebaot, han är ärans konung. R. 

Andra läsningen Heb 2:14–18 

Då nu barnen är av kött och blod, måste Guds son på samma sätt bli människa, för 

att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla 

dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv. Det är ju inte änglar 

han tar sig an. Nej, Abrahams ättlingar tar han sig an, och därför måste han i allt bli 

lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och kunna 

sona folkets synder. Eftersom han själv har prövats och lidit, kan han hjälpa dem som 

prövas. 

Halleluja Luk 2:32 

V. Ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna 

och härlighet åt ditt folk Israel. 

Evangelium Luk 2:22–40 

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag, tog föräldrarna Jesus till 

Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — det står nämligen i Herrens lag att 

varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — och för att offra två turturduvor 

eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. 

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from 

och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den helige Ande 

hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett 

Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in 

med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom 

i famnen och prisade Gud och sade:

»Herre, nu låter du din tjänare gå hem, 

i frid, som du har lovat. 

Ty mina ögon har skådat frälsningen 

som du har berett åt alla folk, 

ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna 

och härlighet åt ditt folk Israel.« 

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon 

välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller 

upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom 

din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i 

dagen.« 

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, 

av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan 

hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet 

utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, 

och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på 

Jerusalems befrielse. 

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag, återvände de till 

sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och 

Guds välbehag var med honom. 

eller (kortare läsning): 


När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag, tog föräldrarna Jesus till 

Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — det står nämligen i Herrens lag att 

varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — och för att offra två turturduvor 

eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. 

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from 

och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den helige Ande 

hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett 

Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in 

med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom 

i famnen och prisade Gud och sade: 

»Herre, nu låter du din tjänare gå hem, 

i frid, som du har lovat. 

Ty mina ögon har skådat frälsningen 

som du har berett åt alla folk, 

ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna 

och härlighet åt ditt folk Israel.«


Läsning Heb 11:32–40 

Tiden räcker inte till för att jag skall kunna berätta om Gideon, Barak, Simson och 

Jefta, om David och Samuel och om profeterna. Genom sin tro kunde de besegra 

kungariken, utöva rättfärdighet och få löftena uppfyllda. De kunde täppa till lejonens 

gap, släcka rasande eld och undkomma svärdets egg. De var svaga men blev starka, 

fick kraft i striden och jagade främmande härar på flykten. Kvinnor fick sina döda 

tillbaka uppståndna. Andra torterades till döds när de vägrade att låta sig befrias, 

eftersom de ville nå en bättre uppståndelse. Andra fick känna på hån och prygel, ja, 

också bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, avrättade med svärd. De 

gick omkring i fårskinn och gethudar, de led brist, förföljdes och misshandlades; 

världen förtjänade inte att hysa dem. De måste hålla till i ödemarker och 

bergstrakter, i grottor och jordhålor. 

Ingen av dessa som genom sin tro har fått Guds vittnesbörd fick se löftet 

uppfyllas. Gud har förutbestämt något bättre åt oss, och därför skall de uppnå 

fullkomligheten först tillsammans med oss. 

Responsoriepsalm Ps 31:20–24 (R. 25a) 

R. Var frimodiga och oförfärade i era hjärtan. 

Stor är din godhet, 

den du förvarar åt dem som fruktar dig, 

och i allas åsyn bevisar dem 

som tar sin tillflykt till dig! R. 

Du bevarar dem i ditt ansiktes beskydd 

när människor gaddar sig samman, 

du döljer dem i din hydda mot tungornas angrepp. R. 

Lovad vare Herren, 

ty han har bevisat mig sin underbara nåd 

genom att ge mig en tillflykt. R. 

Ty jag sade i min ångest: 

»Jag är bortdriven från dina ögon.« 

Ändå hörde du mina böner, när jag ropade. R. 

Älska Herren, alla ni hans fromma. 

Herren bevarar de trogna, 

men han vedergäller i fullt mått 

de högmodigas gärningar. R.

Halleluja Luk 7:16 

V. En stor profet har uppstått bland oss, 

Gud har besökt sitt folk. 


Vid den tiden kom Jesus och hans lärjungar över till trakten av Gerasa på andra 

sidan sjön. När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han var 

besatt av en oren ande och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor 

kunde man längre binda honom. Flera gånger hade han bundits till händer och 

fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt 

med honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek 

och sargade sig med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram 

och föll ner för honom och ropade högt: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du den 

högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!« Jesus hade nämligen 

just sagt åt honom: »Far ut ur mannen, du orena ande!« Nu frågade han: »Vad heter 

du?« Mannen svarade: »Legion heter jag, för vi är många.« Och han bad honom 

enträget att inte driva dem från trakten. 

Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. Andarna 

bad honom: »Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!« Det lät han dem 

göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade 

utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. 

Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, 

och folk gick för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg den besatte, han 

som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev 

förskräckta. Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om 

svinen. Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. När han steg i båten, bad 

mannen som hade varit besatt att få följa med honom. Men han lät honom inte göra 

det utan sade: »Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort 

med dig, hur han förbarmade sig över dig.« Då gick mannen sin väg och lät alla i 

Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man. 



När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från 

allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. 

Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna 

den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen 

och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat sådan 

fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet. Ännu har ni inte 

behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden. 

Responsoriepsalm Ps 22:26b–28, 30–32 (R. jfr 27b)

R. De som söker Herren skall få lova honom. 

Mina löften får jag infria inför dem som fruktar honom. 

De ödmjuka skall äta och bli mätta, 

de som söker Herren skall få lova honom, 

ja, era hjärtan skall leva för evigt. R. 

Alla jordens ändar skall betänka vad Herren gjort 

och omvända sig till honom, 

alla folk och stammar skall tillbe inför dig. 

Alla härskare på jorden skall böja knä inför honom, 

de som vilar i graven skall falla ned inför honom. R. 

Jag skall leva inför honom, 

och mina ättlingar skall tjäna honom. 

De skall berätta för kommande släktled om Herren 

och förkunna om hans hjälp för ofödda släkten, 

de skall vittna om vad Herren har gjort. R. 

Halleluja Matt 8:17 

V. Han tog vår svaghet, 

och våra sjukdomar lyfte han av oss. 


Vid den tiden, när Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk 

omkring honom. Medan han var där vid sjön, kom det dit en synagogföreståndare 

vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter och bad enträget: 

»Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon 

räddas till livet.« Och Jesus gick med honom. 

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. Där fanns en 

kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade varit hos många läkare och 

fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, 

snarare hade hon blivit sämre. Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu 

kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara 

fick röra vid hans kläder, skulle hon bli hjälpt. Och genast stannade blodflödet, och 

hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. När Jesus märkte att det hade 

gått ut kraft från honom, vände han sig om i hopen och frågade: »Vem rörde vid 

mina kläder?« Lärjungarna sade: »Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du 

vem som har rört vid dig!« Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. 

Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram 

och föll ner för honom och talade om hur det var. Han sade till henne: »Min dotter, 

din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.«

Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från 

hans hem: »Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.« Men Jesus, 

som hörde deras ord, sade till föreståndaren: »Var inte rädd, tro bara.« Sedan lät han 

ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, och de gick hem till 

föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. Han 

gick in till dem och sade: »Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.« 

Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans 

far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. Så tog han barnets hand och 

sade: »Talita koum!« (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). Och genast 

reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av 

förvåning, men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade 

han åt dem att ge flickan något att äta. 



Ännu har ni inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden. Och ni har glömt 

den uppmaning som riktas till er som till söner: 

Min son, var tacksam för Herrens tuktan 

och förlora inte modet när han straffar dig. 

Ty den Herren älskar, den tuktar han, 

och han agar var son som han har kär. 

Det är för att fostras ni får lida. Gud behandlar er som söner. Var finns den son som 

inte tuktas av sin far? 

För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men 

för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet. Styrk 

därför era matta händer och svaga knän. Gör stigen rak för era fötter, så att det ben 

som haltar inte går ur led utan i stället blir friskt igen. 

Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se 

Herren. Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot 

skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många. 

Responsoriepsalm Ps 103:1–2, 13–14, 17–18a (R. jfr 17) 

R. Evigt varar Herrens nåd över dem som fruktar honom. 

Lova Herren, min själ, 

allt som finns i mig, prisa hans heliga namn! 

Lova Herren, min själ, 

och glöm inte vad gott han har gjort. R. 

Som en fader förbarmar sig över barnen, 

så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom. 

Ty han vet hur vi är danade,

han tänker på att vi är stoft. R. 

Men Herrens nåd varar från evighet till evighet 

över dem som fruktar honom 

och hans rättfärdighet intill barnbarn, 

när man håller hans förbund. R. 

Halleluja Joh 10:27 

V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren. 

Jag känner dem, och de följer mig. 


Vid den tiden kom Jesus till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. När 

det blev sabbat, undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom 

häpnade och sade: »Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att 

han kan utföra sådana underverk med sina händer? Är det inte snickaren, Marias son 

och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?« 

Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: »En profet blir ringaktad 

bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.« Han kunde inte göra några 

underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. Och 

han förvånade sig över att de inte ville tro. 



Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, 

mörker och stormvind, till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde 

den bad att slippa höra mer. Så förfärande var synen att Mose sade: Jag skälver av 

skräck. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det 

himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla 

förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna 

av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt 

förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels. 

Responsoriepsalm Ps 48:2–4, 9–11 (R. jfr 10) 

R. Vi tänker på din nåd när vi står i ditt tempel. 

Stor och högtlovad är Herren 

i den stad där vår Gud har sin boning. 

Skönt reser sig hans heliga berg, 

en fröjd för hela jorden. R.

Berget Sion längst uppe i norr, 

den store konungens stad. 

Gud bor i dess palats, 

han har gjort sig känd som ett värn. R. 

Det vi hade hört om fick vi se 

i Herren Sebaots stad, i vår Guds stad. 

Gud håller den vid makt i evighet. R. 

Vi tänker, o Gud, på din nåd, 

när vi står i ditt tempel. 

Som ditt namn, o Gud, 

så når ditt lov intill jordens ändar, 

din högra hand är full av rättfärdighet. R. 

Halleluja Mark 1:15 

V. Tiden är inne, Guds rike är nära. 

Omvänd er och tro på evangeliet. 


Vid den tiden kallade Jesus till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem 

makt över de orena andarna. Och han sade åt dem att inte ta med sig något mer på 

vägen än en stav, inget bröd, ingen påse och inga pengar i bältet. Sandaler fick de ha 

men inte mer än en skjorta. Och han sade till dem: »När ni har tagit in i ett hus, så 

stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte 

vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall 

vittna mot dem.« De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, och de 

drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem. 



Håll broderskärleken levande. Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som 

gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i 

fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som 

om det gällde er egen kropp. 

Äktenskapet skall alltid hållas i ära och den äkta sängen bevaras 

obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma. Lev inte för pengar; 

nöj er med vad ni har. Gud själv har sagt: Jag skall aldrig överge dig, aldrig svika dig, 

och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan 

en människa göra mig? Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er, se på

vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro. Jesus Kristus är densamme i går, i 

dag och i evighet. 

Responsoriepsalm Ps 27:1, 3, 5, 8–9b (R. 1a) 

R. Herren är mitt ljus och min frälsning. 

Herren är mitt ljus och min frälsning, 

för vem skulle jag frukta? 

Herren är mitt livs värn, 

för vem skulle jag rädas? R. 

Om än en här lägrar sig mot mig, 

så fruktar ändå inte mitt hjärta, 

om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg. R. 

Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, 

han beskyddar mig i sitt tält, 

han för mig upp på en klippa. R. 

Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag, 

dölj inte ditt ansikte. 

Driv inte bort din tjänare i vrede, 

du som har varit min hjälp. R. 

Halleluja Jfr Luk 8:15 

V. Saliga är de som hör ordet och tar vara på det 

och genom uthållighet bär frukt. 


Vid den tiden fick kung Herodes höra om Jesus, ty hans namn hade nu blivit känt, 

och att folk sade: »Johannes döparen har uppstått från de döda. Det är därför dessa 

krafter verkar genom honom.« Men några sade att han var Elia, andra att han var en 

profet, en i raden av profeter. När Herodes hörde detta sade han: »Johannes, han som 

jag lät halshugga, det är han som har uppstått!« 

Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och sätta honom i fängelse. 

Anledningen till det var Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade han gift sig 

med, och Johannes hade sagt till Herodes: »Det är inte tillåtet för dig att leva ihop 

med din brors hustru.« Därför var Herodias förbittrad på honom och ville döda 

honom, men kunde inte. Ty Herodes hade respekt för Johannes, som han visste var 

en rättfärdig och helig man, och skyddade honom, och när han hade hört honom 

kände han sig mycket osäker och ville höra mer av honom. Men en dag kom hennes 

tillfälle, och det var när Herodes firade sin födelsedag med ett gästabud för sina 

stormän och överstarna och de främsta i Galileen. Herodias dotter kom då in och

dansade så att Herodes och hans gäster blev förtjusta. Kungen sade till flickan: »Be 

mig om vad du vill, och du skall få det.« Och han lovade och svor: »Vad du än ber 

mig om skall jag ge dig, om det så vore halva mitt rike.« Då gick hon ut och frågade 

sin mor: »Vad skall jag be om?« Hon svarade: »Johannes döparens huvud.« Flickan 

skyndade in till kungen och bad honom: »Jag vill att du genast ger mig Johannes 

döparens huvud på ett fat.« Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas 

skull ville han inte säga nej till henne utan skickade en livvakt med befallning att 

hämta Johannes huvud. Soldaten gick och halshögg honom i fängelset och kom 

sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin 

mor. Men när Johannes lärjungar fick reda på det, kom de dit och hämtade hans 

döda kropp och lade den i en grav. 



Vi vill genom Jesus ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från 

läppar som prisar hans namn. Men glöm inte att göra gott och att dela med er; 

sådana offer behagar Gud. Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över 

era själar eftersom de en gång skall avlägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem 

och inte till en tung börda; det skulle inte vara lyckligt för er. 

Må fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens 

store herde, vår herre Jesus, upp från de döda, styrka er i allt gott, så att ni kan göra 

hans vilja. Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus 

Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen. 

Responsoriepsalm Ps 23 (R. 1) 

R. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. 

Herren är min herde: 

ingenting skall fattas mig. 

Han låter mig vila på gröna ängar, 

han för mig till vatten där jag finner ro. 

Han ger mig ny kraft, 

han leder mig på rätta vägar, 

så som han har lovat. R. 

Inte ens i den mörkaste dal 

fruktar jag något ont, 

ty du är med mig, 

din käpp och stav gör mig trygg. R. 

Du dukar ett bord för mig 

i mina ovänners åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja 

och fyller min bägare till brädden. R. 

Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, 

och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever. R. 

Halleluja Joh 10:27 

V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren. 

Jag känner dem, och de följer mig. 


Vid den tiden samlades apostlarna hos Jesus och berättade för honom om allt de 

hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: »Följ med mig bort till 

en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.« Det var så många som 

kom och gick att de inte ens fick tid att äta. 

De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. Men man såg 

att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots 

och hann före dem. När han steg i land, fick han se en stor skara människor. Han 

fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade 

dem länge. 

10 februari 

FEMTE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET« 

Första läsningen Jes 6:1–2a, 3–8 

Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och 

hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex 

vingar. Och de ropade till varandra: 

Helig, helig, helig 

är Herren Sebaot! 

Hela jorden är full av hans härlighet. 

Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. Jag sade: 

Ve mig! Jag är förlorad, 

ty jag har orena läppar 

och jag bor bland ett folk med orena läppar, 

och mina ögon har sett 

Konungen, Herren Sebaot.

En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från 

altaret med en tång. Med det vidrörde han min mun och sade: »När detta vidrör dina 

läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad.« Och jag hörde Herrens röst. 

Han sade: »Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?« Jag svarade: »Jag, 

sänd mig!« 

Responsoriepsalm Ps 138:1–5, 7c–8 (R. jfr 1c) 

R. Inför änglarna vill jag sjunga ditt lov. 

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta, 

inför änglarna sjunga ditt lov. 

Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel, 

och prisar ditt namn, du som är god och trofast. R. 

Du har gjort långt mer än du lovat. 

Du svarade mig när jag ropade, 

du fyllde mig med kraft. R. 

Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre, 

ty de har hört dina ord. 

De skall sjunga om Herrens vägar, 

ty stor är Herrens härlighet. R. 

Din starka hand räddar mig. 

Herren skall fullborda vad han gör för mig. 

Herre, din godhet varar för evigt. 

Upphör inte med ditt verk! R. 

Andra läsningen 1 Kor 15:1–11 

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog 

emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om 

orden i min förkunnelse — den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni 

kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit 

emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, 

att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för 

Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid 

ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade 

han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för 

mig, detta ofullgångna foster. Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att 

kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. Men genom Guds nåd är jag 

vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än 

någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit med mig. Jag eller de 

— så är det vi förkunnar, och så är det ni har lärt er att tro.


Andra läsningen 1 Kor 15:3–8, 11 

Bröder, bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit 

emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, 

att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för 

Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid 

ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade 

han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för 

mig, detta ofullgångna foster. Jag eller de — så är det vi förkunnar och så är det ni 

har lärt er att tro. 

Halleluja Matt 4:19 

V. Kom och följ mig. 

Jag skall göra er till människofiskare, säger Herren. 


En gång när Jesus stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds 

ord fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. 

Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet 

stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade 

slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.« Simon 

svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du 

säger det skall jag lägga ut näten.« Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd 

fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att 

komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll 

på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, 

herre, jag är en syndare.« Ty han och de som var med honom greps av bävan när de 

såg all fisken de hade fångat — likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som 

hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från 

denna stund skall du fånga människor.« Då rodde de i land, lämnade allt och följde 

honom. 


Läsning 1 Mos 1:1–19 

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och 

mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: »Varde 

ljus«; och det blev ljus. Och Gud såg att ljuset var gott. Och Gud skilde ljuset från 

mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev 

afton, och det blev morgon, den första dagen.

Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från 

vatten.« Och Gud gjorde fästet och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan 

fästet. Och det skedde så. Och Gud kallade fästet himmel. Och det blev afton, och det 

blev morgon, den andra dagen. 

Och Gud sade: »Må det vatten som är under himmelen samla sig till en 

särskild plats, så att det torra blir synligt.« Och det skedde så. Och Gud kallade det 

torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Och 

Gud sade: »Må jorden frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter 

sina arter bär frukt, vari de har sitt frö, på jorden.« Och det skedde så. Jorden 

frambringade grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina 

arter bar frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton, 

och det blev morgon, den tredje dagen. 

Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skiljer dagen från 

natten, och må de vara till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år, 

och må de vara på himmelens fäste till ljus som lyser över jorden.« Och det skedde 

så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen och det 

mindre ljuset till att råda över natten, likaså stjärnorna. Och Gud satte dem på 

himmelens fäste till att lysa över jorden och till att råda över dagen och över natten 

och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton, 

och det blev morgon, den fjärde dagen. 

Responsoriepsalm Ps 104:1–2a, 5–6, 10, 12, 24, 35c (R. 31b) 

R. Må Herren glädja sig över sina verk. 

Lova Herren, min själ. 

Herre, min Gud, du är hög och stor. 

I majestät och härlighet är du klädd, 

du höljer dig i ljus som i en mantel. R. 

Du grundade jorden på hennes fästen, 

så att den aldrig i evighet vacklar. 

Med djupet betäckte du den som med en klädnad, 

vattnen stod högt över bergen. R. 

Du lät källor flyta fram i dalarna, 

mellan bergen tog de sin väg. 

Vid dem bor himlens fåglar, 

från trädens grenar höjer de sin röst. R. 

Herre, mångfaldiga är dina verk! 

Med vishet har du gjort dem alla. 

Jorden är full av vad du har skapat. 

Må jag få glädja mig i Herren. R.

Halleluja Jfr Matt 4:23 

V. Jesus förkunnade budskapet om riket 

och botade alla slags sjukdomar bland folket. 


Vid den tiden då Jesus och hans lärjungar hade farit över sjön, kom de till Gennesaret 

och gick i land där. Så snart de steg ur båten kände folket igen honom och skyndade 

ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han 

var. Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de 

öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans 

mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade. 


Läsning 1 Mos 1:20 – 2:4a 

Gud sade: »Må vattnet frambringa ett vimmel av levande varelser. Må också fåglar 

flyga över jorden under himmelens fäste.« Och Gud skapade de stora havsdjuren och 

hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, likaså alla 

bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott. Och Gud välsignade 

dem och sade: »Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll vattnet i haven. Må också 

fåglarna föröka sig på jorden.« Och det blev afton, och det blev morgon, den femte 

dagen. 

Och Gud sade: »Må jorden frambringa levande varelser, efter deras 

arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.« Och det skedde så. 

Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, 

och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott. 

Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss 

lika. Och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och 

över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på 

jorden.« Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han 

henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem. Gud sade 

till dem: »Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden och lägg den under er. 

Och råd över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur 

som rör sig på jorden.« Och Gud sade: »Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela 

jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt. Detta skall ni ha till föda. Men åt alla 

djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad 

som i sig har en levande själ, åt dessa ger jag alla gröna örter till föda.« Och det 

skedde så. Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och 

det blev afton, och det blev morgon, den sjätte dagen. 

Så blev nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara. Och 

Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort. Och han vilade på 

sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort. Och Gud välsignade den sjunde 

dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som

Gud hade gjort, när han skapade. Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt 

blev till på himmelen och jorden, när de skapades. 

Responsoriepsalm Ps 8:4–9 (R. 2ab) 

R. Herre, vår Herre, väldigt är ditt namn över hela jorden. 

När jag ser din himmel, dina fingrars verk, 

månen och stjärnorna som du har berett, 

vad är då en människa, att du tänker på henne, 

eller en människoson, att du tar dig an honom? R. 

Dock gjorde du honom nästan till Gud, 

du krönte honom med ära och härlighet. 

Du satte honom till herre över dina händers verk. R. 

Allting lade du under hans fötter: 

alla får och oxar, 

likaså vildmarkens djur, 

fåglarna under himlen och fiskarna i havet, 

allt som vandrar havens vägar. R. 

Halleluja Ps 119:36a, 29b 

V. Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd, Herre, 

och förunna mig din undervisning. 


Vid den tiden hade fariseerna och några skriftlärda kommit från Jerusalem. De 

samlades kring Jesus, och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena 

händer, det vill säga utan att tvätta sig. Fariseerna och alla andra judar håller fast vid 

fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, och när de 

kommer från torget, äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många 

andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar. 

Därför frågade fariseerna och de skriftlärda honom: »Varför lever inte dina lärjungar 

efter fädernas regler utan äter med orena händer?« Han svarade: »Jesaja profeterade 

rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras 

hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. Ni 

vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.« Och han sade: 

»Det är just det rätta — att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla! Mose 

sade: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall 

dö. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: ’Det som jag hade kunnat 

hjälpa dig med, det gör jag till korban’ (det vill säga tempelgåva), då kan ni inte låta 

honom göra något för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft genom de 

regler som ni har ärvt och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.«


ASKONSDAGEN 

Första läsningen Joel 2:12–18 

Nu må ni vända om till mig av allt ert hjärta, säger Herren, 

med fasta och gråt och klagan. 

Ja, riv sönder era hjärtan, inte era kläder, 

och vänd om till Herren, er Gud, 

ty nådig och barmhärtig är han, 

tålmodig och stor i mildhet, 

och sådan att han ångrar det onda. 

Kanske vänder han om och ångrar sig 

och lämnar kvar efter sig någon välsignelse, 

till spisoffer och drickoffer åt Herren, er Gud. 

Stöt i basun på Sion, pålys en helig fasta, 

utlys en högtidsförsamling. 

Församla folket, pålys en helig sammankomst, 

kalla samman de gamla, församla de små barnen, 

också dem som ännu diar vid bröstet. 

Brudgummen må komma ur sin kammare 

och bruden ur sitt gemak. 

Mellan förhuset och altaret må prästerna, Herrens tjänare, 

hålla klagogråt och säga: 

»Herre, skona ditt folk, 

och låt inte din arvedel bli till vanära, 

till ett ordspråk bland hedningarna. 

Varför skulle man få säga bland folken: 

‘Var är nu deras Gud?’ » 

Så upptändes då Herren till nitälskan för sitt land, 

och han förbarmade sig över sitt folk. 

Responsoriepsalm Ps 51:3–6a, 12–14, 17 (R. 3a) 

R. Gud, var mig nådig i din godhet 

eller: Var mig nådig, o Gud. 

Gud, var mig nådig i din godhet, 

utplåna mina överträdelser i din stora barmhärtighet. 

Två mig väl från min missgärning, 

och rena mig från min synd. R. 

Ty jag känner mina överträdelser, 

och min synd är alltid inför mig. 

Mot dig allena har jag syndat

och gjort vad ont är i dina ögon. R. 

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, 

och ge mig på nytt en frimodig ande. 

Förkasta mig inte från ditt ansikte, 

och ta inte din helige Ande ifrån mig. R. 

Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, 

och uppehåll mig med villighetens ande. 

Herre, öppna mina läppar, 

så att min mun kan förkunna ditt lov. R. 

Andra läsningen 2 Kor 5:20 – 6:2 

Jag är Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt 

försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett 

med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds 

rättfärdighet. 

Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den 

nåd ni tar emot från Gud. Han säger ju: När stunden var inne bönhörde jag dig, och på 

frälsningens dag hjälpte jag dig. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag. 

Lovsång Jfr Ps 95:8 

V. I dag må ni inte förhärda era hjärtan 

utan höra Herrens röst. 

Evangelium Matt 6:1–6, 16–18 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Var noga med att inte utföra era fromma 

gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni 

ingen lön att vänta hos er fader i himlen. När du ger allmosor, låt då inte stöta i 

basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna 

skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt 

då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då 

skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 

När ni ber, skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i 

synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har 

redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be 

sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, 

belöna dig. 

När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt 

utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut 

sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte 

människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, 

som ser i det fördolda, belöna dig.«


KYRILLOS OCH METHODIOS 

Fest 

Läsning Apg 13:46–49 

Paulus och Barnabas sade till judarna i Antiochia i Pisidien: »Det var ni som först 

skulle få höra Guds ord förkunnas. Men när ni nu visar det ifrån er och dömer er 

själva ovärdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. Ty så har Herren 

befallt oss: Jag har gjort dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till 

frälsning intill jordens yttersta gräns.« 

När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade ordet om 

Herren. Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro, och ordet om Herren fördes 

ut i hela den trakten. 

Responsoriepsalm Ps 117 (R. Mark 16:15) 

R. Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet 

eller: Halleluja. 

Lova Herren, alla hedningar, 

prisa honom, alla folk. R. 

Ty hans nåd är väldig över oss, 

och Herrens sanning varar i evighet. R. 

Halleluja/Lovsång Luk 4:18 

V. Herren har sänt mig 

att frambära ett glädjebud till de fattiga 

och att förkunna befrielse för de fångna. 

Evangelium Luk 10:1–9 

Vid den tiden utsåg Herren ytterligare sjuttiotvå och sände dem före sig två och två 

till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Han sade till dem: »Skörden är stor 

men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 

Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar. Ta inte med er några pengar, någon 

påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa. När ni kommer in i 

ett hus, så säg först: Frid över detta hus. Och om där bor en fridens man, skall den 

frid ni kommer med bli kvar hos honom; annars skall den vända tillbaka till er. 

Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds; arbetaren är värd sin lön. 

Flytta inte från hus till hus. Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då 

det som sätts fram, bota de sjuka som finns där och säg till folket: Guds rike är snart 

hos er.«


Läsning Jes 58:1–9a 

Så säger Herren Gud: 

Ropa med full hals, utan återhållsamhet. 

Häv upp din röst som en basun 

och förkunna för mitt folk deras överträdelse, 

för Jakobs hus deras synder. 

Väl söker de mig dag ut och dag in 

och vill ha kunskap om mina vägar. 

Som om de var ett folk som övade rättfärdighet 

och inte övergav sin Guds rätt, 

så frågar de mig om rättfärdighetens lagar 

och vill att Gud skall komma till dem: 

»Vad tjänar det till att vi fastar, när du inte ser det, 

att vi späker oss, när du inte märker det?« 

Men se, på era fastedagar sköter ni era sysslor, 

och alla era arbetare driver ni bara på. 

Och se, ni håller er fasta med kiv och split, 

med hugg och slag av gudlösa nävar. 

Ni håller inte mer fasta på sådant sätt 

att ni kan göra er röst hörd i höjden. 

Skulle detta vara en fasta sådan som jag vill ha? 

Skulle detta vara en rätt späkningsdag? 

Att man hänger med huvudet som ett sävstrå 

och sätter sig i säck och aska, 

vill du kalla sådant att hålla fasta, 

att fira en dag till Herrens behag? 

Nej, detta är den fasta som jag vill ha: 

att ni lossar orättfärdiga bojor 

och löser okets band, 

att ni ger de förtryckta fria 

och krossar sönder alla ok, 

ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige 

och skaffar de fattiga och husvilla husrum, 

att du klär den nakne, var du ser honom, 

och ej drar dig undan för den som är ditt kött och blod. 

Då skall ljus bryta fram för dig som en morgonrodnad, 

och dina sår skall läkas med hast, 

och din rätt skall då gå framför dig 

och Herrens härlighet följa dina spår. 

Då skall Herren svara, när du åkallar honom. 

När du ropar, skall han säga: »Se här är jag.«

Responsoriepsalm Ps 51:3–6a, 18–19 (R. jfr 19b) 

R. Ett förkrossat hjärta skall du inte förakta. 





Ty jag känner mina synder, 

mina överträdelser är alltid inför mig. 

Mot dig allena har jag syndat 

och gjort vad ont är i dina ögon. R. 

Ty du har inte behag till offer, 

då skulle jag ge dig sådana; 

du har inte lust till brännoffer. 

Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande, 

ett förkrossat och bedrövat hjärta 

skall du, Gud, inte förakta. R. 

Lovsång Jfr Am 5:14 

V. Sök vad gott är, och inte vad ont är, 

för att ni må leva. 

Då skall Herren vara med er. 

Evangelium Matt 9:14–15 

Vid den tiden kom Johannes lärjungar fram till Jesus och frågade: »Varför fastar inte 

dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?« Jesus svarade: »Inte kan väl 

bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en 

tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.« 


Läsning Jes 58:9b–14 

Så säger Herren: 

Om hos dig inte får finnas någon som pålägger ok 

och pekar finger och talar vad fördärvligt är, 

om du delar med dig av din nödtorft åt den hungrige 

och mättar den som är i betryck, 

då skall ljus gå upp för dig i mörkret, 

och din natt skall bli lik middagens sken.

Och Herren skall ständigt leda dig. 

Han skall mätta dig mitt i ödemarken 

och ge styrka åt benen i din kropp. 

Och du skall vara lik en vattenrik trädgård 

och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter. 

Och dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, 

du skall åter upprätta grundvalar från forntida släkten, 

och du skall kallas »han som murar igen revor«, 

»han som återställer stigar, så att man kan bo i landet«. 

Om du är varsam med din fot på sabbaten, 

så att du inte på min heliga dag utför dina sysslor, 

om du kallar sabbaten din lust 

och Herrens helgdag en äredag, 

ja, om du ärar den, så att du inte går dina egna vägar 

eller sköter dina sysslor eller talar tomma ord, 

då skall du finna din lust i Herren, 

och jag skall föra dig fram över landets höjder 

och ge dig till näring din fader Jakobs arvedel. 

Ja, så har Herrens mun talat. 

Responsoriepsalm Ps 86:1–6 (R. 11a) 

R. Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning. 

Herre, vänd ditt öra till mig och svara mig, 

ty jag är fattig och förtryckt. 

Skydda mig, min Gud, ty jag är dig trogen, 

rädda din tjänare som förtröstar på dig. R. 

Herre, var mig nådig, 

ty hela dagen ropar jag till dig. 

Låt mig få glädjas över din hjälp, 

ty till dig, Herre, lyfter jag min själ. R. 

Du, Herre, är god och förlåtande, 

stor i nåd mot dem som åkallar dig. 

Lyssna, Herre, till mitt rop, 

och ge akt på mina böner. R. 

Lovsång Jfr Hes 33:11 

V. Jag har ingen lust till den ogudaktiges död, säger Herren, utan till att han vänder 

om från sin väg och får leva. 

Evangelium Luk 5:27–32

Vid den tiden fick Jesus se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han 

sade till honom: »Följ mig!« Levi lämnade allt och steg upp och följde honom. 

Levi gav en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare 

och andra, som låg till bords med dem. Men fariseerna och särskilt de skriftlärda 

bland dem blev förargade och sade till hans lärjungar: »Hur kan ni äta och dricka 

tillsammans med tullindrivare och syndare?« Jesus svarade: »Det är inte de friska 

som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till 

omvändelse, utan syndare.« 


FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN 

Första läsningen 5 Mos 26:4–10 

Mose talade till folket och sade: »När du frambär det första du skördar av markens 

gröda skall prästen ta emot din korg och ställa den framför Herrens, din Guds, altare. 

Inför Herren, din Gud, skall du sedan säga: ’Min fader var en nödställd aramé, som 

flyttade ner till Egypten med en liten skara människor. Där bodde de och blev ett 

stort, starkt och talrikt folk. Men egypterna behandlade oss illa, förtryckte oss och 

tvingade oss till tungt arbete. Då åkallade vi Herren, våra fäders Gud, och Herren 

hörde våra rop och såg hur vi förtrycktes, plågades och led. Herren förde oss ut ur 

Egypten med stark hand och lyftad arm, med fruktansvärd makt, med tecken och 

under. Han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk 

och honung. Och nu kommer jag med det första av skörden från den mark som du, 

Herre, har gett mig.’ » 

Responsoriepsalm Ps 91:1–2, 10–15 (R. jfr 15b) 

R. Herre, var med mig i nöden. 

Den som bor i den Högstes skydd 

och vilar i den Väldiges skugga, 

han säger: »Herren är min tillflykt och min borg, 

min Gud som jag förtröstar på.« R. 

Inget ont skall drabba dig, 

ingen olycka komma nära ditt hus. 

Han skall befalla sina änglar 

att skydda dig var du än går. R. 

De bär dig på sina händer, 

så att du inte stöter foten mot någon sten. 

Över lejon och ormar går du fram, 

du trampar på vilddjur och drakar. R.

Han håller fast vid mig, och jag räddar honom, 

jag skyddar honom, ty han känner mitt namn. 

Han åkallar mig, och jag svarar honom, 

jag är med honom i nöden, 

jag befriar honom och ger honom ära. R. 

Andra läsningen Rom 10:8–13 

Vad säger skriften? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta — det vill säga trons 

ord, det som vi förkunnar. Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i 

ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. 

Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning. Skriften 

säger ju: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. Det är ingen skillnad på jude 

och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar 

honom. Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. 

Lovsång Matt 4:4b 

V. Människan skall inte leva bara av bröd 

utan av varje ord som utgår ur Guds mun. 


Vid den tiden återvände Jesus från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden 

var han fyrtio dagar ute i öknen, där han sattes på prov av djävulen. Under hela 

denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. Då sade djävulen 

till honom: »Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.« Jesus svarade: 

»Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd.« 

Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla 

riken i världen och sade till honom: »Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty 

den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du tillber mig 

skall allt detta bli ditt.« Jesus svarade: »Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, 

och endast honom skall du dyrka.« 

Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på 

tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. Det står ju 

skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och: De skall bära dig på sina händer, så 

att du inte stöter foten mot någon sten.« Men Jesus svarade: »Det heter: Du skall inte sätta 

Herren, din Gud, på prov.« När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han 

honom för en tid. 


Läsning 3 Mos 19:1–2, 11–18 

Herren talade till Mose och sade: Tala till Israels barns hela menighet och säg till 

dem: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig. Ni skall inte stjäla eller

ljuga eller begå något svek mot varandra. Ni skall inte svärja falskt vid mitt namn. 

Då ohelgar du din Guds namn. Jag är Herren. 

Du skall inte med orätt beröva din nästa något, eller ta något ifrån 

honom med våld. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till 

morgonen. Du skall inte uttala förbannelser över en döv, och för en blind skall du 

inte lägga något som han kan falla på. Du skall frukta din Gud. Jag är Herren. 

Ni skall inte göra orätt i domen. Du skall inte ha anseende till den ringes 

person, inte heller vara partisk för den mäktige. Du skall döma din nästa rätt. Du 

skall inte gå med förtal bland dina släktingar. Du skall inte eftertrakta din nästas 

blod. Jag är Herren. 

Du skall inte hysa hat till din broder i ditt hjärta, men väl må du 

tillrättavisa din nästa, så att du inte för hans skull kommer att bära på synd. Du skall 

inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa 

som dig själv. Jag är Herren. 

Responsoriepsalm Ps 19:8–10, 15 (R. jfr Joh 6:63c) 

R. Alla dina ord är ande och liv. 

Herrens lag är utan brist och vederkvicker själen, 

Herrens vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis. R. 

Herrens befallningar är rätta och ger glädje åt hjärtat, 

Herrens bud är klart och upplyser ögonen. R. 

Herrens fruktan är ren och består för evigt, 

Herrens stadgar är sanning, de är alla rättfärdiga. R. 

Låt mina ord och mitt hjärtas tankar behaga dig, 

Herre, min klippa och min förlossare. R. 

Lovsång 2 Kor 6:2b 

V. Nu är den rätta stunden, 

nu är frälsningens dag. 


Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »När Människosonen kommer i sin 

härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens 

tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som 

herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna 

till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ‘Kom, ni som har 

fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens 

skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att 

dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder,

jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de 

rättfärdiga att fråga: ‘Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och 

gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav 

dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall 

svara dem: ‘Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina 

bröder, det har ni gjort för mig.’ 

Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ‘Gå bort från mig, ni 

förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig 

och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var 

hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk 

och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ‘Herre, när 

skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i 

fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ‘Sannerligen, vad ni 

inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa 

skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.« 


Läsning Jes 55:10–11 

Så säger Herren: Liksom regnet och snön faller från himmelen och inte vänder 

tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så 

att den ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det också vara med ordet som 

utgår ur min mun: det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad 

jag vill och utfört det som jag hade sänt ut det till. 

Responsoriepsalm Ps 34:4–7, 16–19 (R. 18) 

R. Herren räddar de rättfärdiga ur all deras nöd. 

Lova med mig Herren, 

låt oss med varandra upphöja hans namn. 

Jag sökte Herren, och han svarade mig, 

och räddade mig ur all min förskräckelse. R. 

De som skådar upp till honom strålar av fröjd, 

och deras ansikten behöver inte rodna av blygsel. 

Här är en betryckt som ropade, och Herren hörde honom 

och räddade honom ur all hans nöd. R. 

Herrens ögon är vända till de rättfärdiga 

och hans öron till deras rop. 

Men Herren vänder sitt ansikte mot dem som gör det onda, 

han vill utrota minnet av dem från jorden. R.

Herren hör, när de rättfärdiga ropar, 

och räddar dem ur all deras nöd. 

Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta 

och hjälper dem som har en bedrövad ande. R. 

Lovsång Matt 4:4b 

V. Människan skall inte leva bara av bröd, 

utan av varje ord som utgår ur Guds mun. 


Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »När ni ber, skall ni inte rabbla tomma 

ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. 

Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om 

det. 

Så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt 

ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt bröd 

för dagen som kommer. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som 

står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. 

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske 

fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er fader 

förlåta er era överträdelser.« 


Läsning Jon 3:1–10 

Herrens ord kom till Jona, han sade: »Stå upp och bege dig till Nineve, den stora 

staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.« Då stod Jona upp och begav 

sig till Nineve, som Herren hade befallt. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre 

dagsresor lång. Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade 

och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bli förstört.« 

Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i 

sorgdräkt, både stora och små. Och när saken kom för kungen i Nineve, stod han 

upp från sin tron och lade av sin mantel och höljde sig i sorgdräkt och satte sig i aska. 

Sedan utropade och förkunnade man i Nineve, enligt kungens och hans stores 

påbud, och sade: »Ingen människa må smaka något, inte heller något djur vare sig av 

fäkreaturen eller småboskapen, de må inte föras i bet, ej heller vattnas. Och både 

människor och djur skall hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och 

var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för 

händer. Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån 

sin vredes glöd, så att vi inte förgås.« 

Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, 

ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde inte så.

Responsoriepsalm Ps 51:3–4, 12–13, 18–19 (R. 3a) 

R. Gud, var mig nådig i din godhet 

eller: Var mig nådig, o Gud. 





Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, 

och ge mig på nytt en frimodig ande. 

Förkasta mig inte från ditt ansikte, 

och ta inte din helige Ande ifrån mig. R. 

Ty du har inte behag till offer, 

då skulle jag ge dig sådana; 

du har inte lust till brännoffer. 

Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande, 

ett förkrossat och bedrövat hjärta 

skall du, Gud, inte förakta. R. 

Lovsång Jfr Joel 2:12–13 

V. Vänd om till mig av allt ert hjärta, säger Herren, 

ty jag är nådig och barmhärtig. 


Vid den tiden när ännu mer folk strömmade till, sade Jesus till dem: »Detta släkte är 

ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet. 

Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve, skall Människosonen bli det för 

detta släkte. Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med 

människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns 

för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo. Folk 

från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. 

Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än 

Jona.« 


Läsning Est Gr C:12, 14–16, 23–25 

Drottning Ester tog sin tillflykt till Herren i den dödliga ångest som hade gripit 

henne. Och hon bad till Herren, Israels Gud:

»Min herre, du vår konung, du är den ende; 

hjälp mig som är ensam 

och inte har någon hjälpare utom dig, 

ty jag skall trotsa faran. 

Alltsedan jag föddes 

har jag hört min familj och min stam berätta att du, Herre, avskilde Israel från alla 

andra folk 

och våra fäder från alla deras förfäder 

till att bli din eviga egendom, 

och att du uppfyllde alla dina löften till dem. 

Tänk på oss, Herre, 

och visa oss i nödens stund vem du är; 

ge mig mod, du gudarnas konung 

som härskar över alla välden. 

Ge mig de rätta orden när jag står inför lejonet, 

och väck hans hat mot den man som bekämpar oss, 

så att han och alla likasinnade förgås. 

Men rädda oss med din starka hand 

och hjälp mig som är ensam 

och inte har någon annan än dig, Herre.« 

Responsoriepsalm Ps 138:1–3, 7c–8 (R. 3a) 

R. Du svarade mig, när jag ropade. 

Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta, 

inför änglarna vill jag sjunga ditt lov. 

Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel 

och prisa ditt namn för din nåd och din sanning. R. 

Ty du har hållit allt du lovat, 

ja, gjort långt mer än allt vad du sagt oss. 

Du svarade mig, när jag ropade, 

du gav mig frimodighet och kraft. R. 

Din högra hand hjälper mig. 

Herren står mig bi. 

Herre, evigt varar din nåd. 

Överge inte dina händers verk! R. 

Lovsång Ps 51:12a, 14a 

V. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, 

och låt mig åter få fröjdas över din frälsning.


Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. 

Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han 

finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon bland er som ger 

sin son en sten när han ber om bröd eller ger honom en orm när han ber om en fisk? 

Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er 

fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom? Allt vad ni vill att 

människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och 

profeterna säger.« 


PETRUS BISKOPSSTOL 

Fest 

Läsning 1 Pet 5:1–4 

Till era äldste riktar jag nu denna maning, jag som själv är en av de äldste och kan 

vittna om Kristi lidanden, jag som också skall få dela den härlighet som kommer att 

uppenbaras: var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, 

inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av 

hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var 

föredömen för hjorden. Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med 

ärekransen som aldrig vissnar. 

Responsoriepsalm Ps 23 (R. 1) 

R. Herren är min herde, mig skall intet fattas. 

[Herren är min herde, 

mig skall intet fattas.] 

Han låter mig vila på gröna ängar, 

han för mig till vatten där jag finner ro, 

han vederkvicker min själ, 

han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. R. 

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, 

fruktar jag intet ont, 

ty du är med mig, 

din käpp och stav, de tröstar mig. R. 

Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn, 

du smörjer mitt huvud med olja 

och låter min bägare flöda över. 

Godhet allenast och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,

Halleluja/Lovsång 

och jag skall åter få bo i Herrens hus, till evig tid. R. 

Du är Petrus, 

och på den klippan skall jag bygga min kyrka, 

och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. 

Matt 16:18 


När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: »Vem 

säger människorna att Människosonen är?« De svarade: »Somliga säger Johannes 

döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.« — »Och ni«, 

frågade han, »vem säger ni att jag är?« Simon Petrus svarade: »Du är Messias, den 

levande Gudens son.« Då sade Jesus till honom: »Salig är du, Simon Barjona, ty ingen 

av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger 

dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och 

dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till 

himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på 

jorden skall vara löst i himlen.« 


Läsning 5 Mos 26:16–19 

Mose talade till folket och sade: I dag befaller dig Herren, din Gud, att göra efter 

dessa stadgar och förordningar. Du skall hålla dem och göra efter dem av hela ditt 

hjärta och av hela din själ. Du har i dag hört Herren förklara att han vill vara din 

Gud, och att du skall vandra på hans vägar och hålla hans stadgar och bud och 

förordningar och lyssna till hans röst. Och Herren har i dag hört dig förklara att du 

vill vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du vill hålla alla 

hans bud, för att han över alla folk som han har gjort må upphöja dig till lov, 

berömmelse och ära, och för att du må vara ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, 

så som han har sagt. 

Responsoriepsalm Ps 119:1–2, 4–5, 7–8 (R. 1b) 

R. Saliga de som vandrar efter Herrens lag. 

Saliga de vilkas väg är ostrafflig, 

de som vandrar efter Herrens lag. 

Saliga de som tar hans vittnesbörd i akt, 

de som söker honom av allt sitt hjärta. R.

Du har givit dina befallningar, 

för att man noga skall följa dem. 

O att mina vägar var rätta, 

så att jag höll dina stadgar! R. 

Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, 

när jag får lära dina rättfärdiga lagar. 

Dina stadgar vill jag hålla, 

överge mig aldrig. R. 

Lovsång 2 Kor 6:2b 

V. Nu är den rätta stunden, 

nu är frälsningens dag. 


Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Ni har hört att det blev sagt: Du skall 

älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem 

som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över 

onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar 

dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och 

om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? 

Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är 

fullkomlig.« 


ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN 

Första läsningen 1 Mos 15:5–12, 17–18 

Herrens ord kom i en syn till Abram. Och Herren förde honom ut och sade: »Se upp 

mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.« 

Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig. 

Herren sade till Abram: »Jag är Herren, som har fört dig från Ur i 

Kaldeen för att ge dig detta land som egendom.« Abram sade: »Herre, min Gud, hur 

skall jag veta att det blir min egendom?« Han svarade: »Hämta en treårig kviga, en 

treårig get och en treårig bagge, en turturduva och en ungduva!« Abram hämtade 

djuren, styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna 

styckade han inte. Rovfåglar dök ner mot kropparna, men Abram jagade bort dem. 

Vid solnedgången föll Abram i dvala, och skräck överväldigade honom, 

ett stort mörker. Solen gick ner och det blev mörkt. Då syntes ett rykande fyrfat och 

en flammande fackla som gick fram mellan köttstyckena. Herren slöt då detta 

förbund med Abram: »Åt dina ättlingar ger jag detta land, ända från Egyptens flod 

till den stora floden.«

Responsoriepsalm Ps 27:1, 7–9abc, 13–14 (R. 1a) 

R. Herren är mitt ljus och min räddning. 

Herren är mitt ljus och min räddning, 

vem skulle jag frukta? 

Herren är ett värn för mitt liv, 

vem skulle jag bäva för? R. 

Hör, Herre, när jag ropar, 

visa mig nåd och svara mig. 

»Sök Herren«, manar mitt hjärta. 

Dig, o Herre, söker jag. R. 

Dölj inte ditt ansikte för mig, 

visa inte bort din tjänare i vrede, 

du som varit min hjälpare. R. 

Jag är viss om att möta Herrens godhet 

här i de levandes land. 

Hoppas på Herren! 

Var stark, fatta mod 

och hoppas på Herren! R. 

Andra läsningen Fil 3:17 – 4:1 

Ta mig till föredöme allesammans, och se på dem som lever efter det exempel vi har 

gett er. Många — jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar — är fiender till 

Kristi kors, de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de 

genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska. Vårt hemland är himlen, och 

därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall 

förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin 

härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. Stå därför fasta i Herren, mina kära 

bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans. 


Andra läsningen Fil 3:20 – 4:1 

Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren 

Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik 

den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. Stå därför 

fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min 

glädje och min segerkrans.

Lovsång 

V. Ur det lysande molnet hördes Faderns röst: 

»Detta är min älskade Son. Lyssna till honom.« 

Evangelium Luk 9:28b–36 

Vid den tiden tog Jesus med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på 

berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev 

vita och lysande. Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia som 

visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle 

fullborda i Jerusalem. Petrus och de andra hade fallit i djup sömn men vaknade och 

såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. När 

dessa skulle lämna honom sade Petrus till Jesus: »Mästare, det är bra att vi är med. 

Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia« — han visste inte 

vad han sade. Men medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och när 

de försvann i molnet blev lärjungarna förskräckta. En röst hördes ur molnet: »Detta 

är min son, den utvalde. Lyssna till honom«, och när rösten ljöd stod Jesus där 

ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de 

ingenting för någon. 


Läsning Dan 9:4b–10 

»Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd 

mot dem som älskar dig och håller dina bud! Vi har syndat och gjort illa och varit 

ogudaktiga och avfälliga. Vi har vikit av från dina bud och lagar. Vi har inte lyssnat 

till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder 

och till allt folket i landet. Du, Herre, är rättfärdig, men vi måste blygas, så som vi 

också nu gör, vi Judas män och Jerusalems invånare, ja, hela Israel, både de som bor 

nära och de som bor fjärran i alla andra länder dit du har fördrivit dem, därför att de 

var otrogna mot dig. Ja, Herre, vi med våra kungar, furstar och fäder måste blygas, 

därför att vi har syndat mot dig. Men hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och 

förlåtelse. Ty vi var avfälliga från honom och hörde inte Herrens, vår Guds, röst, så 

att vi vandrade efter hans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjänare 

profeterna.« 

Responsoriepsalm Ps 79:8, 9, 11, 13 (R. Ps 103:10a) 

R. Herre, handla inte med oss efter våra synder. 

Låt inte våra förfäders missgärningar drabba oss, 

skynda oss till mötes i din barmhärtighet, 

ty vi är djupt förnedrade. R.

Hjälp oss, Gud, vår frälsare, för din äras skull, 

rädda oss, förlåt oss vår synd för ditt namns skull. 

Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, 

låt din väldiga arm hålla dödens barn vid liv. R. 

Men vi, som är ditt folk och får i din hjord, 

vi vill tacka dig i evighet, 

vi vill förkunna ditt lov från släkte till släkte. R. 

Lovsång Jfr Joh 6:63c, 68c 

V. Alla dina ord är ande och liv; 

du har det eviga livets ord. 


Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Var barmhärtiga, så som er fader är 

barmhärtig. Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni 

inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, 

packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall 

det mätas upp åt er.« 


Läsning Jes 1:10, 16–20 

Hör Herrens ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorra-folk. Tvätta 

er då, och rena er. Skaffa ert onda leverne bort från mina ögon. Upphör att göra vad 

ont är. Lär att göra vad gott är, far efter det rätt är, visa förtryckaren på bättre vägar, 

skaffa den faderlöse rätt, utför änkans sak. Kom, låt oss gå till rätta med varandra, 

säger Herren. Om era synder än är blodröda, så kan de bli snövita, och om de är röda 

som scharlakan, så kan de bli som vit ull. Om ni är villiga att höra, skall ni få äta av 

landets goda. Men är ni ovilliga och motsträviga, skall ni förtäras av svärd, ty så har 

Herrens mun talat. 

Responsoriepsalm Ps 50:8–9, 16bc–17, 21, 23 (R. jfr 23b) 

R. Jag vill låta er se min frälsning. 

Jag vill inte straffa dig för dina offer, 

dina brännoffer har jag alltid inför mig. 

Men jag tar inte emot tjurar ur ditt hus 

eller bockar ur dina fållor. R. 

»Hur kan du tala om mina stadgar

och föra mitt förbund på tungan, 

du som hatar tuktan 

och vänder ryggen åt mina ord? R. 

Så gör du, och jag tiger, 

och nu tror du att jag är som du. 

Den som offrar lovets offer, han ärar mig, 

och den som ger akt på sin väg, 

honom skall jag låta se min frälsning.« R. 

Lovsång Hes 18:31 

V. Kasta bort ifrån er alla de överträdelser 

som ni har begått, säger Herren, 

och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. 


Vid den tiden talade Jesus till folket och lärjungarna och sade: »De skriftlärda och 

fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, 

men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga 

bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att 

rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till 

dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha 

hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på 

torgen och kallas rabbi av alla människor. 

Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla 

bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som 

är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som 

är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli 

förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.« 


Läsning Jer 18:18–20 

Folket sade: »Kom, låt oss tänka ut någon plan mot Jeremia. Ty prästerna skall inte 

komma till korta med undervisning, ej heller de visa med råd, ej heller profeterna 

med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med våra tungor. Vi behöver inte alls 

bry oss om vad han säger.« Herre, ge du akt på mig, och hör vad mina motståndare 

talar. Skall man få löna gott med ont, eftersom dessa har grävt en grop för mitt liv? 

Tänk på hur jag har stått inför ditt ansikte för att mana gott för dem, för att avvända 

från dem din vrede. 

Responsoriepsalm Ps 31:5–6, 14–16 (R. 17b)

R. Hjälp mig, Herre, i din nåd. 

Du skall dra mig ur det nät som de lade ut för mig, 

ty du är mitt värn. 

I din hand befaller jag min ande, 

du befriar mig, Herre, du trofaste Gud. R. 

Jag hör mig förtalas av många, 

skräck från alla sidor! 

De rådslår med varandra 

och stämplar för att ta mitt liv. R. 

Men jag förtröstar på dig, 

Herre, jag säger: »Du är min Gud.« 

Min tid står i dina händer, 

rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare. R. 

Lovsång Joh 8:12 

V. Jag är världens ljus, säger Herren. 

Den som följer mig skall ha livets ljus. 


Under vandringen upp mot Jerusalem samlade Jesus de tolv lärjungarna omkring sig 

och sade till dem på vägen: »Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall 

utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden 

och utlämna honom åt hedningarna för att han skall hånas och pryglas och bli 

korsfäst, och på den tredje dagen skall han uppstå.« 

Sedan kom Sebedaios-sönernas mor fram till honom tillsammans med 

sina söner och föll på knä för att be honom om något. Han frågade vad hon ville, och 

hon sade: »Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till 

höger och den andre till vänster.« Jesus svarade: »Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni 

dricka den bägare som jag skall dricka?« De svarade: »Ja, det kan vi.« Då sade han: 

»Min bägare skall ni få dricka, men platserna till höger och till vänster om mig kan 

jag bara ge dem som har bestämts därtill av min fader.« När de andra tio hörde detta, 

blev de förargade på de båda bröderna. Men Jesus kallade till sig dem och sade: »Ni 

vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. 

Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 

och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller 

Människosonen har kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen 

för många.«


Läsning Jer 17:5–10 

Så säger Herren: Förbannad är den man som förtröstar på människor och sätter kött 

till arm åt sig och med sitt hjärta viker av från Herren. Han skall bli som en torr 

buske på hedmarken och skall inte få se något gott komma, utan skall bo på 

förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar, där ingen bor. 

Men välsignad är den man som förtröstar på Herren, den som har 

Herren till sin förtröstan. Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som 

sträcker ut sina rötter till bäcken. Ty om än hetta kommer, så förskräcks det inte utan 

bevarar sina löv grönskande. Och om ett torrt år kommer, så sörjer det inte, och 

upphör ej heller att bära frukt. 

Ett falskt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat. Vem kan förstå 

det? Dock, jag, Herren, utrannsakar hjärtat och prövar njurarna, och ger så åt var och 

en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt. 

Responsoriepsalm Ps 1:1–4, 6 (R. jfr Ps 40:5a) 

R. Salig är den som förtröstar på Herren. 

Salig är den som inte följer de gudlösas råd 

och inte går syndares väg eller sitter där hädare sitter 

utan har sin lust i Herrens lag 

och tänker på hans lag både dag och natt. R. 

Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, 

vilket bär frukt i sin tid 

och vars löv inte vissnar: 

allt vad han gör, det lyckas väl. R. 

Inte så de gudlösa: 

de är som agnar som vinden för bort. 

Ty Herren känner de rättfärdigas väg, 

men de gudlösas väg leder till fördärvet. R. 

Lovsång Jfr Luk 8:15 

V. Saliga de som hör ordet och tar vara på det 

och genom uthållighet bär frukt. 


Vid den tiden sade Jesus till fariseerna: »Det var en rik man som klädde sig i purpur 

och fint linne och levde i fest och glans var dag. Men en tiggare som hette Lasaros låg 

vid hans port full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den

ike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. Så dog 

tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också 

han och begravdes. I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt 

borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. Då ropade han: ‘Fader Abraham, 

förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta 

min tunga, jag plågas här i lågorna.’ Men Abraham svarade: ‘Kom ihåg, mitt barn, att 

du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit 

tröst här, medan du plågas. Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att 

de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.’ 

Mannen sade: ‘Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har 

fem bröder, och han måste varna dem, så att inte de också kommer hit till detta 

plågornas ställe.’ Abraham sade: ‘De har Mose och profeterna. De kan lyssna till 

dem.’ Mannen svarade: ‘Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från 

de döda omvänder de sig.’ Men Abraham sade: ‘Lyssnar de inte till Mose och 

profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’«

FEBRUARI 1 februari Läsning Heb 10:32–39 Kom ihåg hur det var ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?