Marksanering i Åtvidaberg - Åtvidabergs kommun
Marksanering i Åtvidaberg - Åtvidabergs kommun
Marksanering i Åtvidaberg - Åtvidabergs kommun
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Marksanering</strong> i <strong>Åtvidaberg</strong><br />
–framgångsrik upprensning av gammal industritipp<br />
Läs om resultatet av den omfattande<br />
saneringen på Centrala Industriområdet i <strong>Åtvidaberg</strong>.<br />
Den systematiska genomgången och upprensningen<br />
blev en lyckad satsning för framtiden.<br />
Projektgruppen<br />
för Centrala<br />
Industriområdet
En potentiell miljöfara undanröjd<br />
i <strong>Åtvidaberg</strong> – saneringen klar<br />
Den gamla industritippen bakom nuvarande industriområdet Facetten har genomgått en stor och<br />
omfattande sanering. Det ca 19 000 kvadratmeter stora området har metodiskt gåtts igenom. 72 000<br />
kubikmeter avfallsmassor har grävts upp och sorterats. 823 ton farligt avfall, klass 1, har omhändertagits<br />
av Sakab för deponering/destruktion.<br />
S k klass 2-avfall motsvarande 97 000 ton har lagts i två speciella deponiceller på Korshults avfallsanläggning.<br />
Området är nu återställt och har fått ett tilltalande utseende. Positivt för <strong>Åtvidaberg</strong> inte<br />
minst för att den nya sträckningen av riksväg 35 passerar alldeles intill. Men viktigast ändå är att risken<br />
för framtida spridning av miljögifter har eliminerats.<br />
Månghundraårig aktivitet på<br />
Centrala industriområdet<br />
I mitten av 1700-talet centraliserades smältningen av den koppar<br />
som utvanns i trakten till området på båda sidor om den<br />
s k Kraftverkskanalen nedströms Bruksgatan i <strong>Åtvidaberg</strong>.<br />
Anledningen var att det fanns tillgång till vattenkraft med en<br />
fallhöjd på 20 meter. Åtskilliga ton slagg kom att deponeras<br />
kring smältverket under åren fram till början av 1900-talet då<br />
verksamheten lades ner.<br />
Den del av Centrala industriområdet som under flera år har<br />
varit föremål för undersökningar och försöksgrävningar efter<br />
förorenade marklager och slutligen sanering är belägen öster<br />
om den så kallade A-fabriken. Delområdet har sedan lång tid<br />
tillbaka fungerat som en okontrollerad tipp för diverse material<br />
man behövde bli av med.<br />
Det började troligen anläggas redan på 1930-talet då man<br />
gjorde sig av med förorenat material från fabrikerna och verkstäderna.<br />
Man fyllde upp den låglänta och sumpiga terrängen<br />
nedanför grusåsen som ligger i anslutning till områdets södra<br />
och västra gräns.<br />
Den största delen av materialet kom troligen från Facitfabrikernas<br />
kontorsmöbel- och kontorsmaskintillverkning,<br />
men även pappersavfall, lump och annat avfall från tryckerier<br />
och mekaniska verkstäder hamnade med stor sannolikhet på<br />
”tippen”. Troligtvis slängdes inte färger, lacker och lösningsmedel<br />
enbart från Facitfabrikerna, utan även från de kemisktekniska<br />
tillverkningsenheter som funnits inom området.<br />
Järnvägsgatan<br />
Bryggaregatan<br />
Det<br />
gamla<br />
smältverket<br />
G:a<br />
Torget<br />
Bruksgatan<br />
Slaggförekomst<br />
A-FABRIKEN<br />
(Facetten)<br />
Kraftverkskanalen<br />
Saneringsområde<br />
Beslut om undersökning<br />
Kommunfullmäktige beslutade genomföra en detaljplanering<br />
av Centrala industriområdet och det ansågs viktigt att känna<br />
till och ta hänsyn till aktuell miljöstatus i samband med framtagande<br />
av en fördjupad översiktsplan. Planen kom att antas i<br />
september 1997.<br />
Oro fanns både för urlakning av metaller från slaggfyllningen<br />
och för utsläpp från senare industriella aktiviteter. Kommunen<br />
erhöll ett statligt anslag till undersökningen som<br />
genomfördes under åren 1998–1999.<br />
Kartläggningen visade att vittringen från slaggen inte, som<br />
befarats, hade någon större betydelse. Slutsatsen av markundersökningen<br />
blev att det inte fanns anledning till några akuta<br />
saneringsinsatser. En minskning av omsättningen av vatten<br />
genom slaggen föreslogs som en skyddsåtgärd. Däremot borde<br />
den interna okontrollerade utfyllnaden mellan A-fabriken och<br />
Kraftverkskanalen på sikt åtgärdas.<br />
Saneringsprojekt tillsammans med<br />
Länsstyrelsen och Naturvårdsverket<br />
Efter <strong>kommun</strong>ens ansökan beslutade Naturvårdsverket om ett<br />
anslag på 700 000 kronor för att genomföra inledande<br />
försöksgrävningar. Syftet var att utprova den teknik som planerades<br />
för att sanera industritippen. Kommunens arbetsgrupp<br />
bestod av Bernt Persson, miljöchef, Pär Ericsson, VAchef<br />
och Stefan Nilsson, ekonomichef. Gruppen förberedde<br />
genomförandet och upprättade en arbetsplan. Sanering och<br />
deponering utfördes av en lokal entreprenör, <strong>Åtvidaberg</strong>s<br />
Gräv- och Schakt i samarbete med Envipro Miljöteknik AB,<br />
Linköping som också svarade för markundersökningar och<br />
projektering.<br />
Kommunens projektgrupp för Centrala Industriområdet<br />
Bernt Persson, Stefan Nilsson och Pär Ericsson.
Lyckad förvandling<br />
av den gamla industrimiljön<br />
A-fabriken<br />
(Facetten)<br />
Mätdata och klassificering<br />
av förorenad mark lades<br />
upp i en databas. En registerblankett<br />
för varje ruta i<br />
rutsystemet.<br />
EFTER<br />
FÖRE<br />
Den fullskaliga saneringen av industritippen<br />
startade under våren 2002. Syftet var att i första<br />
hand avskilja avfall som var potentiellt skadligt för miljön<br />
och människors hälsa och att behandla eller deponera avfallet<br />
på ett acceptabelt sätt utifrån gällande lagstiftning. Målet var<br />
dels att minska metalläckaget till Kraftverkskanalen och<br />
Håcklasjön, dels att föra bort sådant förorenat material som<br />
kunde bli en framtida risk om det tilläts ligga kvar inom<br />
grusåsens utströmningsområde.<br />
Utformningen av projektet följde i stort vad som föreslagits<br />
i pilotstudien året innan. Saneringsytan delades upp i rutor.<br />
De inmätta rutorna grävdes ur i skikt om 0,5 meter. Det<br />
framgrävda materialet klassificerades, sorterades och lades<br />
i högar antingen inom Centrala industriområdet eller på<br />
Korshults avfallsanläggning.<br />
Vad fanns i tippmassorna?<br />
Man förväntade sig att träffa på metallhaltigt material med<br />
inslag av slagg, vittrad slagg, tunnor med cyanid-, lim- och<br />
färgrester. Utöver detta fann man även en mängd organiska<br />
ämnen. De flesta förekom sporadiskt och i mycket låga koncentrationer,<br />
t ex olika steroider, atropin och hexaklorbensen.<br />
Dioxiner och diverse polyaromatiska ämnen (PAH) påträffades<br />
dock i ett flertal prover. Dessutom grävde man upp fat<br />
med smörjolja och bitumen.<br />
Av de 823 ton klass 1-avfall som utsorterades var 170 ton<br />
cyanidhaltigt och 590 ton metallhaltigt avfall. Resten klassa-
des som bitumen/PAH-haltig jord (52 ton) respektive petroleumförorenad<br />
fyllning (11,5 ton). Annat farligt avfall i koncentrerad<br />
form placerades i tunnor med lock. Det var rena färgrester,<br />
bitar av bitumen, tjärpapp, olja och cyanidmetallsalter.<br />
Ca 50 tunnor skickades till Sakab för förbränning.<br />
Speciella bakterier gjorde slut på oljeföroreningarna<br />
på fjorton dagar<br />
I klass 2-avfallet (97 000 ton) fanns massor förorenade med<br />
olja och PAH. Dessa placerades på ett särskilt område på<br />
Korshults avfallsanläggning. Där togs de omhand av mikroorganismer<br />
som effektivt och på kort tid omvandlade föroreningar<br />
som diesel, bensen, toulen och xylen till koldioxid och<br />
vatten. En mindre mängd än förväntat sorterades som<br />
klass 3-avfall. Det användes som återfyllning inom området<br />
och för vägbyggen vid Korshults avfallsanläggning.<br />
Inga störningar eller nedsmutsning i närmiljön<br />
En plan för oförutsedda händelser och vilka åtgärder som då<br />
skulle vidtas för att säkra arbetsområdet togs fram.<br />
Skyddsåtgärder vidtogs så dag- och grundvattnet skulle få så<br />
liten kontakt som möjligt med föroreningarna. Även dammburna<br />
föroreningar var under kontroll. Strikta regler för renlighet<br />
tillämpades under arbetet och inga olyckstillbud eller skador<br />
rapporterades under sanerings- och deponeringsarbetena.<br />
Återställning av ytorna inom industrigården<br />
Efter att ren och naturlig mark grävts fram lades en geotextil<br />
på schaktbotten innan ytorna fylldes med rent material. Som<br />
fyllnadsmaterial användes rena massor som grävdes upp vid<br />
saneringen samt schaktmassor som köptes in och transporterades<br />
till området. I slänten mot den största av de fördjupningar<br />
i torvbotten som påträffades vid urgrävningen och som<br />
orsakats av sättningar och skred i marken krävdes lättklinker<br />
som del i fyllningen för att säkerställa tillräcklig stabilitet för<br />
vägens grundläggning.<br />
När hela planen hade fyllts upp, packats och terrasserats förseddes<br />
ytan med ett cirka 3 dm tjockt förstärkningslager. Ytan<br />
iordningställdes och försågs i ett senare skede med bärlager<br />
och asfalt. Utanför planen släntades fyllningen av mot den<br />
cirka en meter djupa damm (se nedan), som på grund av<br />
grundvattentillströmningen bildades på torvbotten vid urgrävningen.<br />
Slänten ställdes<br />
i ordning<br />
under våren<br />
2003 och<br />
planterades<br />
med träd och<br />
buskar.
Många steg i arbetsprocessen<br />
En viktig del av säkerhetsarbetet var att undvika att sprida<br />
föroreningar till omgivningen men även att förhindra<br />
att personalen kom till skada. Personlig skyddsutrustning<br />
som gummistövlar, gummihandskar och halvmask användes.<br />
Här har ett antal tomma cyanidtunnor grävts fram.<br />
Området delades upp i en ren och en smutsig sida<br />
avgränsade med flaggspel. Bestämmelser om rengöring<br />
av både fordon och personal vid byte av sida infördes.<br />
Reglerna för att säkra arbetsmiljön dokumenterades i en<br />
arbetsmiljöplan.<br />
Ett antal s k bottennasar, bottenrester<br />
från kopparsmältugnarna, hittades.<br />
De består mest av ren metall<br />
och metallutfällningar och har en<br />
hög densitet. Två av de stora och<br />
tunga nasarna finns nu att beskåda<br />
hos Bruksmuseet.<br />
Saneringens karaktär av pilotprojekt<br />
har givit erfarenheter<br />
som kan användas i andra liknande<br />
sammanhang. Detta<br />
ställde höga krav på planering,<br />
arbetsmetodik, uppföljning och<br />
dokumentation av projektet.<br />
Data samlades fortlöpande via<br />
dagböcker, noteringar och<br />
fotografier. Mät- och klassificeringsdata<br />
samt referenser till<br />
analyser och fotografier fördes<br />
sedan in i en databas.<br />
Täckning av deponicell vid Korshults avfallsanläggning.<br />
54 000 m 3 ( 97 000 ton ) klass 2-avfall ligger här under<br />
kontrollerade former. Yttäckningen utgörs av ett s k geomembran,<br />
här bentonitmattor. Över detta ett 30 cm tjockt<br />
gruslager som skydds- och dräneringsskikt. Däröver en<br />
ytterligare skyddstäckning om en meter rena och blockfria<br />
schaktmassor. Löpande data kommer att samlas in från<br />
inlagda mätställen.<br />
För att inte fordonen skulle sprida föroreningar<br />
byggdes en tvättanläggning. Tvättvattnet samlades<br />
upp och filtrerades i en reningsanläggning<br />
bestående av fem stycken 500-liters plastbehållare.<br />
Med hjälp av en “fatsug” samlades oljeföroreningar<br />
upp från vattenytan. Ibland efter påförande<br />
av absorberande material.<br />
72 000 m 3 grävdes ur, som djupast 12 meter, och klassificerades i tre klasser efter miljöfarlighet.<br />
Analyser gjordes fortlöpande. Efter mellanlagring transporterades det farliga<br />
avfallet, klass 1, till Sakab. Det s k klass 2-materialet med halter överskridande riktvärdena<br />
för mindre känslig markanvändning (MKM) lades i två deponiceller på Korshults avfallsanläggning.<br />
Obetydligt förorenade massor, klass 3, underskridande riktvärdena för MKM och<br />
material obenäget att ingå andra kemiska föreningar t ex glasig slagg användes till fyllningar<br />
inom Centrala industriområdet.
Fördelning av saneringskostnaderna<br />
Heltäckande kontrollprogram<br />
Täta kontroller i vattendragen<br />
För att undersöka om det under arbetets gång uppstått onormal<br />
belastning i närliggande vattendrag av föroreningar som härrört<br />
från saneringen genomförs ett kontrollprogram av <strong>Åtvidaberg</strong>s<br />
<strong>kommun</strong>. Provtagningar och analyser av organiska föreningar<br />
och metaller görs en gång i månaden. Dagliga mätningar av pHvärde,<br />
konduktivitet och temperatur utförs. Tre kontrollpunkter<br />
finns i Kraftverkskanalen, en i Håcklasjön och en i Fallaån.<br />
Resultaten från första årets provtagningar visar att metallkoncentrationerna<br />
varierar kraftigt mellan olika tidpunkter. Detta kan<br />
till stor del kopplas till kraftstationen<br />
där vattenföringen normalt ändras över<br />
tiden. Någon ökning av metalltillskottet<br />
mellan kraftverket och pumpstationen i<br />
Kanalen går inte att påvisa under tiden<br />
som saneringen pågått. Däremot visar<br />
analyserna på tillskott av främst koppar<br />
och zink i vattnet. Detta har noterats<br />
vid tidigare undersökningar och har<br />
visat sig härröra från områdena på<br />
båda sidorna om Kanalen. Övervakningen<br />
av vattendragen kommer att<br />
Miljöskyddsinspektör Susanne<br />
Gustafsson tar vattenprov i<br />
Kraftverkskanalen<br />
TOTAL KOSTNAD 35,6 Mkr %<br />
Allmänna arbeten för att påbörja sanering 2,1<br />
Urgrävning, klassificering, sortering, skyddsarbeten 17,7<br />
Återfyllning/återställning av sanerade markytor<br />
på Centrala industriområdet 11,2<br />
Behandling/transport av förorenade massor<br />
samt omhändertagande av farligt avfall 30,5<br />
Anläggning och sluttäckning av deponiceller<br />
på Korshults avfallsanläggning 21,1<br />
Upplåtande av deponivolym i befintlig<br />
<strong>kommun</strong>al deponi 9,1<br />
Administrativa påslag och skatter 0,9<br />
Kontrollprogram och annan uppföljning<br />
t o m år 2005 2,7<br />
Information 0,5<br />
Projektledning 4,2<br />
Projektet har i huvudsak finansierats av Naturvårdsverket.<br />
fortsätta en tid efter att saneringsarbetet avslutats.<br />
Mera detaljerad information hittar du på<br />
www.atvidaberg.se<br />
Uppföljning av utsläpp från den <strong>kommun</strong>ala deponin<br />
Utmed botten på deponin för klass 2-avfallet anlades dränledningar<br />
för uppsamling och transport av lakvattnet. I ett av dessa<br />
monterades ett antal provtagningsrör, som når upp genom massorna<br />
och sluttäckningen möjliggör provtagning av det vatten<br />
som eventuellt kommer att rinna igenom och under deponin.<br />
Lakvattnet samlas upp efter deponicellerna och leds ut i den närliggande<br />
lakvattendammen. Så länge arbetena med deponering<br />
och sluttäckning<br />
ägde rum<br />
var flödena<br />
mycket små<br />
och förore-<br />
Lakvattendamm<br />
ningshalterna<br />
låga i det ut-<br />
Deponicell 1<br />
gåendelakvattnet. Korshults avfallsanläggning<br />
ÅTVIDABERGS KOMMUN<br />
Box 206, Louisevägen 2, 597 25 <strong>Åtvidaberg</strong><br />
Tel 0120-830 00, Fax 0120-352 29<br />
E-post: <strong>kommun</strong>@atvidaberg.se<br />
www.atvidaberg.se<br />
Deponicell 2<br />
©2005 ARNE FLINK PRODUKTION <strong>Åtvidaberg</strong>s Bok & Tryck AB
Change language