Pilbladet 1 (fd del av Sallerup 180:36) - Sydsvensk Arkeologi AB

Rapport 2013:2 

Pilbladet 1 (f.d. del av Södra Sallerup 180:36) 

Arkeologisk förundersökning 2012 

Joakim Frejd & Elisabeth Rudebeck


Pilbladet 1 (f.d. del av Södra Sallerup 180:36) 

Arkeologisk förundersökning 2012 

Joakim Frejd & Elisabeth Rudebeck 

Fornlämningsnr: 32 

Pilbladet 1, Södra Sallerups socken 

Malmö stad 

Skåne län

Sydsvensk Arkeologi AB 

Kristianstad 

Box 134 

291 22 Kristianstad 

Telefon (Regionmuseets växel): 044-13 58 00 

Malmö 

Erlandsrovägen 5 

218 45 Vintrie 

www.sydsvenskarkeologi.se 

© 2013 Sydsvensk Arkeologi AB 


Omslag: Ulla Isabel Wolfe undersöker grävenheter vid kulturlagerprofil C328. Fotot taget från väster 

med backlandskapet i bakgrunden. Foto: Joakim Frejd. 

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, Gävle.

Innehåll 

Sammanfattning 5 

Bakgrund 5 

Topografi och fornlämningsmiljö 6 

Metod och genomförande 11 

Undersökningsresultat 11 

Flintgruvor, dagbrott och dagbrottsområde 12 

Flintgruvor 13 

Dagbrott 13 

Dagbrottsområden 17 

Övriga anläggningar 19 

Kulturlagerområde 19 

Tolkning 25 

Utvärdering och förslag till fortsatta åtgärder 26 

Analys och tolkning av förundersökningens resultat 26 

Arkeologisk och vetenskaplig potential samt koppling till det aktuella 

kunskapsläget 27 

Förslag till åtgärder vid en eventuell slutundersökning 29 

Slutundersökningsytans storlek 30 

Referenser 31 

Administrativa uppgifter 33 

Bilaga 1. UO:s läge inom fornlämningen 34 

Bilaga 2. Fornlämningsmiljö 35 

Bilaga 3. Schakt och anläggningar 36 

Bilaga 4. Flintgruvsområdet 37 

Bilaga 5. Kulturlagerområdet 38 

Bilaga 6. 14 C-analys 39 

Bilaga 7. Anläggningslista 40 

Bilaga 8. Fyndlista 41 

Bilaga 9. Ritningslista 42 

Bilaga 10. Fotolista 42 

Bilaga 11. Flintanalys 46 

Bilaga 12. Föreslagna slutundersökningsytor 50

Figur 1. Undersökningens läge i sydvästra Skåne 

Figur 2. Undersökningens läge inom Malmö kommun

Sammanfattning 

• Sydsvensk Arkeologi AB utförde under fyra dagar i september 

2012 en förundersökning inom fastigheten Pilbladet 

1, Södra Sallerups socken, Malmö stad. 

• Fastigheten, som är ca 5 000 m 2 stor, ligger i sydöstra 

delen av fornlämningen Södra Sallerup nr 32, som i 

Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem 

(FMIS) betecknas som boplatsområde med datering tidigneolitikum–förromersk 

järnålder. 

• Förundersökningen föranleddes av Malmö stads planer 

på nybyggnation inom fastigheten. 

• Cirka 11 % av fastighetsytan förundersöktes genom 

sökschaktning. 

• I schakten påträffades ett stort antal fornlämningar, 

främst i form av flintgruvor och dagbrottsområden. 

• Flintgruvorna är koncentrerade till de högst belägna partierna 

i västra delen av fastigheten och omfattar ca 40 % 

av dess yta. 

• I den östra delen av fastigheten finns tjocka lager 

matjord och kolluvielager som överlagrar steniga och sotiga 

kulturlager i sluttningen ner mot en tidigare våtmark 

i öster. Det finns också anläggningar i de nedersta lagren, 

bl.a. en härd. Utbredningen av kulturlagerområdet uppskattas 

omfatta ca 30 % av fastighetens yta. 

• 

14 C-dateringar av organiskt material från de nedre delarna 

av kulturlagren visar på senmesolitikum, tidigneolitikum 

I samt förromersk järnålder. Den äldsta dateringen 

är gjord på ett förkolnat sädeskorn från ett kulturlager 

och den gav 5550–5360 BC, kal. 2 sigma. Detta är en 

sensationellt tidig datering av säd i Skandinavien, mer än 

1100 år äldre än den hittills äldsta kända dateringen. Datering 

och kontext måste dock tills vidare betraktas som 

tveksam. 

• Förundersökningen visar att det finns stratigrafiskt och 

kronologiskt komplexa fornlämningar inom merparten 

av fastigheten. 

Bakgrund 

Malmö stad planerar att uppföra ett LSS-boende inom fastigheten 

Pilbladet 1, vilken är belägen i nordöstra utkanten av Malmö 

stads tätbebyggda område, i Södra Sallerups socken (figur 2). 

Fastigheten ligger norr om Sallerupsvägen och söder om Äng- 

Pilbladet 1| 5

dala gård samt väster om Särslövsvägen (bilaga 1). Områdets 

area är ca 5 000 m 2 . Fastigheten ägs av Malmö stad och ligger 

inom riksintresse för kulturmiljövården (Södra Sallerup M:K 

181). 

Området användes vid tidpunkten för förundersökningen som 

odlingsmark. 

Topografi och fornlämningsmiljö 

Fastigheten är belägen inom den av Riksantikvarieämbetet registrerade 

fornlämningen Södra Sallerup nr 32, vilken definieras 

som boplatsområde med datering tidigneolitikum–förromersk 

järnålder (FMIS). Området ligger i den sydöstligaste utkanten av 

fornlämningen (bilaga 1). 

Fornlämningen ligger inom ett område med naturlig förekomst 

av krita. Kritan ligger i stora block i den av landisen avsatta moränen 

inom ett område som sträcker sig från Kvarnby i sydväst 

till Tullstorp i nordost, en sträcka som är ca 4,5 km lång och 7– 

800 m bred. 

Området med krita ligger på gränsen mellan ett småkuperat 

landskap i sydost och det flackare slättlandskapet åt väster, 

nordväst och söder. Under förhistorisk tid var topografin mer 

markerad än idag och kännetecknades av backar med små mellanliggande 

kärrmarker. Genom erosion och jordbrukets påverkan 

har landskapet utjämnats, svackor fyllts upp och våtmarker 

dikats ut (Nielsen & Rudebeck 1991). 

Inuti de i moränen liggande kritblocken, som kan vara ett par 

hundra meter långa och ca 30 m tjocka, finns oregelbundna och 

uppbrutna lager med flintknutor. Flintan (Senon- eller 

Maastrichtflinta) är av god kvalitet och är vanligen mellan ca 0,5 

och 0,2 m långa, även om det finns större knutor (upp till 0,25 

m). 

Utvinning av flinta för redskapsproduktion har förekommit i 

området från och med tidigneolitisk tid. Lämningarna efter flintutvinningen 

utgörs av gropar av olika storlekar vilka grävts genom 

moränleran och ned i kritan, och som senare har fyllts igen. 

Flintutvinningsgroparna kan delas upp i flintgruvor och dagbrott 

(Nielsen & Rudebeck 1991, s. 66). Flintgruvor defineras som 

enskilda gropar som grävts ned genom kritan och som överstiger 

ett djup på 2 meter. De är vanligen mellan 2 och 4 m i diameter 

och mellan 2 och 7 meter djupa. Dagbrotten definieras som en 

grupp sammanhängande gropar i ytligt liggande krita. De är 

vanligen maximalt 2 m djupa. Både gruvornas och dagbrottens 

djup varierar beroende på den flintförande kritans nivå under 

marken. Ofta har man behövt gräva sig igenom flera meter mo- 

6 | Pilbladet 1

Figur 3. Sammanställning av 

arkeologiska undersökningar 

runt Ängdala gård med Pilbladet 

1 markerat (röd linje). 

ränlera för att nå kritan, medan man på vissa ställen där kritan 

”gått i dagen” knappast behövt gräva alls. Gruvornas och dagbrottsgroparnas 

nedgrävningsgränser syns genom att fyllningsmassorna 

avtecknar sig mot den omkringliggande orörda moränleran 

och kritan. 

Kunskapen om förekomsten av flintgruvor och dagbrott i området 

har funnits sedan tidigt 1900-tal (Holst 1906; Schnittger 

1910). Dessa uppdagades i samband med en tilltagande industriell 

utvinning av krita, en verksamhet som påbörjades på 1860talet 

och som pågick fram till 1990-talet. 

År 1951 utförde Historiska Museet i Lund den första arkeologiska 

undersökningen av flintgruvor (Althin 1951). Malmö Museer 

gjorde arkeologiska dokumentationer år 1968 och 1975 

samt bedrev fr.o.m. 1977 en kontinuerlig dokumentation av 

fornlämningar i samband med kritbrytningen kring Ängdala 

gård (figur 3; Rudebeck 1986). 


Delar av området kring Ängdala undersöktes också i samband 

med anläggandet av Sydgasledningen 1983-84, vid utbyggnaden 

av Sallerupsvägen 1994-95 (Thörn 1995, MHM 7832) samt inför 

anläggandet av Yttre Ringvägen 1998-1998 (Nilsson & 

Onsten-Molander 2004; Kishonti 2006). Samtliga dessa undersökningar 

gjordes i regi av Malmö Museer/Malmö Kulturmiljö 

(figur 3 och bilaga 2). 

Trots att många flintgruvor och dagbrott dokumenterats i plan 

genom åren är det förhållandevis få som undersökts närmare och 

ännu färre som grävts ut manuellt. Kritbrytningen i området 

under 1800- och början av 1900-talet har troligtvis förstört de 

flesta förhistoriska lämningarna efter flintutvinning. I en beräkning 

från 1990 uppskattades att mindre än 10 % av det ursprungliga 

antalet gruvor och dagbrottsgropar blivit föremål för någon 

typ av arkeologisk dokumentation (Nielsen & Rudebeck 1991). 

Av dessa ur ett nationellt perspektiv unika fornlämningar återstår 

endast ett fåtal. Ett område med flintgruvor som plandokumenterades 

1982-83 har dock efter beslut av Riksantikvarieämbetet 

skyddats från exploatering (område C, figur 3). Området 

innehåller ca 400 flintgruvor och 200 övriga boplatslämningar 

och betecknas i FMIS som RAÄ Södra Sallerup nr 28. 

Ett tiotal flintgruvor och dagbrottsgropar har 14 C-daterats till tidig- 

och mellanneolitisk tid, med tyngdpunkt på den äldsta delen av 

tidigneolitisk tid (TN I). Det daterade materialet kommer mestadels 

från de undre delarna av fyllningslagren (Rudebeck 1994). 

I de övre delarna av fyllningen i flintgruvor och dagbrottsgropar 

förekommer det ofta kulturlager, stora mängder flintavslag, avfallsgropar 

eller härdar från perioder långt efter att flintbrytningen 

i området upphört. Det finns även exempel på att äldre, delvis 

igenfyllda gruvhål använts som gravar (Rudebeck 1994). 

Förutom flintgruvor och dagbrottsområden har en stor mängd 

boplatslämningar från i stort sett hela förhistorien, men även 

från tidig medeltid påträffats i området runt Ängdala gård. 

Boplatslämningarna utgörs av härdar, gropar, stolphålsområden, 

långhus och kulturlager. 

I området finns anmärkningsvärt täta koncentrationer av mäktiga 

kulturlager och anläggningar från mellersta och yngre bronsålder 

med ett rikt fyndmaterial i form av keramik, ben och flinta 

men även bronsföremål och objekt som knyter an till bronshantverk 

(Björhem & Magnusson Staaf 2006). Bronsåldersbebyggelsen 

vid Södra Sallerup särskiljer sig från annan bronsåldersbebyggelse 

i Malmöområdet. Den har tolkats som en möjlig 

centralplats som spelat en särskild roll i redistributionssystem 

för olika produkter (ibid. s. 172). 


Troligen har landskapet långt fram i tiden haft en speciell karaktär 

som ett kraterlandskap, med de delvis igenfyllda gruvhålen, 

ett topografiskt fenomen som särskiljt området från andra platser 

i Malmötrakten. Sannolikt är det först under medeltiden som 

man kunde börja odla i gruvområdet. 

Fastigheten Pilbladet 1 ligger i sydöstra utkanten av fornlämningen 

Södra Sallerup 32. De närmast undersökta ytorna ligger 

dels ca 100 m åt norr (MHM 6120) samt ca 80 m åt sydväst 

(MHM 7832), se figur 3 och bilaga 2. Bakom inventarienumret 

MHM 6120 döljer sig tre ytor som undersöktes av Malmö Museer 

1977-81 samt av Arkeologiska institutionen vid Lunds Universitet 

1982-83. Undersökningarna av flintgruvorna 1977-81 är 

redovisade av Rudebeck (1986). De undersökta lämningarna 

utgjordes främst av flintgruvor, dagbrott samt omfattande fynd 

från bronsålder. 

Bronsålderslämningarna inom MHM 6120 utgjordes av ett ca 

1,5 m tjockt utkastlager i en fuktig sänka, där den ursprungliga 

utbredningen inte kunde fastställas. Lagret bedömdes dock ha 

täckt en yta av ca 600 m 2 , varav ca 350 m 2 undersöktes. Fynden 

bestod av ben och horn, flintavslag, flintavfall, keramik, hornredskap, 

flintredskap, en bronspryl och en spiralvriden bronsnål 

med nedåtböjd spiral. Bronsnålen kan dateras till bronsålderns 

period V. En 14 C-analys av träkol från kulturlagret gav dateringen 

971–829 B.C., d.v.s. bronsålderns period IV. Keramiken har 

daterats till bronsålderns period V-VI (Thörn 1995). 

MHM 7832 betecknar områden som undersöktes 1994 och 1995 

inför anläggandet av Sallerupsvägens förlängning. I området 

närmast Pilbladet 1 (ca 80 m åt sydväst, bilaga 2) påträffades en 

ansamling av härdar och kokgropar (11 st). Sju av anläggningarna 

14 C- daterades och dateringarna ligger mellan 1500–825 

B.C. Den dateringsmässiga tyngdpunkten ligger i bronsålderns 

period III (Thörn 1995). En arkeobotanisk analys av innehållet 

från kokgroparna tyder på att de använts för rostning av emmer- 

eller speltvete. I den östra delen av samma undersökningsyta 

fanns ett upp till 2 m tjockt lager, som till stor del bestod av 

matjord och kolluvier, som överlagrade kulturlager med svaga 

inslag av träkol, keramik och flinta. Ett område med en utbredning 

av ca 15 x 20 m och med ett djup av ca 0,7 m karaktäriserades 

som ett kulturlager. I detta påträffades en skivyxa, en pilspets 

med urnupen bas, ett skifferhänge, rabbad keramik (A-fas), 

ett miniatyrkärl med paralleller i gravar daterade till bronsålderns 

period IV-V, en fragmentarisk holkyxa med datering till 

bronsålderns period III-V. 

På en undersökningsyta ca 100 m väster om den ovan beskrivna 

fanns lämningar efter två långhus och en stolpbod med datering 


Figur 4. Arbetsbild tagen från öster, mot höjdpartiet i väster. Bakom trädridån till höger i 

bild ligger f.d. Sjöbergs kritbrott, idag en damm. Foto: Joakim Frejd 

till bronsåldern. De två större husen bedöms vara från bronsålderns 

period III (A-fas) medan den mindre byggnaden kan vara 

yngre (Thörn 1995). 

Vad gäller kulturlagren från bronsåldern så drar Raimond Thörn 

slutsatsen att man använt lågt liggande terrängformationer i området 

som avfallsdepåer under en relativt lång tidsperiod. De 

ovan nämnda långhusen kan vara samtida med deponeringarna 

som påträffats i kulturlagret i östra delen av undersökningen 

inför Sallerupsvägens förlängning (Thörn 1995). 

Vid den senaste större undersökningen i området, ca 160 m väster 

om Pilbladet 1 (Öresundsförbindelsen 15 H) påträffades två 

massiva kulturlager (Kishonti 2006, MHM 9144). Fyndmaterialet 

i dessa var rikligt och det kunde noteras en ovanligt hög 

andel ben från vilda djur, främst av kronhjort. Bland tamdjuren 

var nötboskapen dominerande, ca 70 %. Dessa förhållanden, 

tillsammans med fynden av bronsföremål, tyder på att platsen 

haft en speciell betydelse under åtminstone mellersta och yngre 

bronsålder (Kishonti 2006, s. 178). 


Figur 5. Ulf Sandén mäter in 

dagbrott. Foto: Ulla Isabel Wolfe 

Metod och genomförande 

Förundersökningen genomfördes genom sökschaktning med 

grävmaskin samt efterföljande dokumentation av ett urval anläggningar. 

Schakten lades i solfjäderform efter topografin, 

d.v.s. från kullens topp i nordväst och ner mot lägre liggande 

partier i sydost (bilaga 3). 

Av den totala exploateringsytan på 4 787 m 2 schaktades 555 m 2 , 

d.v.s. ca 11 %. De flesta schakten drogs med dubbel skopbredd 

(ca 2,7 m) för att ge möjlighet till bättre tolkning av framkomna 

anläggningar, då det tidigt stod klart att det var en komplex fornlämningsbild 

på platsen. 

Ett av schakten förlades längs med områdets norra gräns, i syfte 

att erhålla en sektion genom hela området, från högsta höjden i 

väster till det det lägsta partiet i öster. Då kulturlager framkom i 

denna sektion, gjordes en manuell sektionsritning över sammanlagt 

ca 27 meter (fig. 12). I samband med sektionsdokumentationen 

grävdes en härd samt fem grävenheter i lager motsvarande 

de nedersta lagren i sektionen (se nedan). 

Ett djupschakt drogs genom ett dagbrottsområde i syfte att ta 

reda på vilket djup dagbrotten/flintgruvorna kunde ha och på 

vilket djup kritan var belägen. I samband med detta dokumenterades 

en dagbrottsgrop i sektion (fig. 9). 

Samtliga anläggningar, schakt, sektioner och prover mättes in 

med GNSS (Nätverks-RTK) med cm-noggrannhet. 

Stefan Gustafsson (Oden Kulturinformation) utförde arkeobotanisk 

analys av fem prover från kulturlager och anläggningar 

(bilaga 6). Tre prover skickades för 14 C-analys, ett av proven 

togs i en härd i de nedre delarna av kulturlagren i östra delen av 

ytan, de övriga två extraherades från varsitt lager i lagerföljden. 

Karina Hammarstrand Dehman har registrerat flintmaterialet samt 

bedömt detsamma utifrån frågor om produktion och datering. De 

texter som behandlar flintmaterialet är författade av henne. 

Undersökningsresultaten lagras i en Intrasisundersökning på 

Sydsvensk Arkeologi AB:s server. 

Arkivmaterialet förvaras i Malmö Museers arkiv under arkivnummer 

S09:74. Tillvaratagna fynd förvaras i Malmö Museers 

magasin under inventarienummer MMA 74. 

Undersökningsresultat 

Det kunde tidigt konstateras att det fanns rikligt med fornlämningar 

inom exploateringsområdet och det gick relativt snabbt att få en 

översiktlig bild av deras karaktär. Fornlämningarna kan delas in i 


två huvudsakliga områden, ett flintgruvsområde i väster och ett 

kulturlagerområde i öster. Sammanlagt identifierades 32 arkeologiska 

objekt vilka utgjordes av en flintgruva, 14 dagbrott, 11 dagbrottsområden, 

två härdar, två gropar samt två kulturlager. 

Flintgruvor, dagbrott och dagbrottsområde 

Området med kritförekomst där gruvor och dagbrott påträffats 

kan urskiljas på flygfoto över området (figur 6). Området fanns i 

den högre liggande västra delen av fastigheten. Enstaka friliggande 

troliga gruvor kunde konstateras, men de flesta anläggningarna 

bestod av troliga dagbrottsgropar grävda i varandra i 

ett komplicerat mönster. 

Undersökningens begränsade tid medgav endast dokumentation 

av de yttre gränserna mot det orörda underlaget. En av dagbrottsgroparna 

dokumenterades i sektion i samband med att ett 

djupschakt drogs i området (se nedan). Området med flintgruvor 

och dagbrott upptar ca 40 % av fastighetens yta, ca 2 000 m 2 . 

De anläggningar som tolkats som härrörande från utvinningen av 

flinta delades in i flintgruvor, dagbrott och dagbrottsområden. 

Skillnaden mellan dagbrott och dagbrottsområden är att de senare 

är större sammanhängande områden med nedgrävningar, vilka 

inte kan särskiljas från varandra utan närmare undersökning. 

12 | Pilbladet 1 

Figur 6. På flygfotot från 1998 

syns tydligt den upplöjda kritan 

som ett ljusare fält i den västra 

delen av fastigheten, samma 

område som innehåller flintgruvor 

och dagbrott. Norr om de 

äldre vattenfyllda kritbrotten 

ligger Ängdala gård. Sydväst om 

fastigheten Pilbladet 1 (markerad 

med röd linje) syns undersökningsschakten 

från 1994 

(MHM 7832), där bl.a. kulturlager 

från bronsåldern påträffades. 

Omläggning av Särslövsvägen är 

också i full gång. Flygfoto © 

Malmö stadsbyggnadskontor.

Figur 7. Flintgruva i plan (A525), 

från sydost. Foto: Ulf Sandén. 

Flintgruvor 

Flintgruvor har definierats som enskilda gropar som grävts ned 

genom kritan och som överstiger ett djup på 2 meter. De är vanligen 

mellan 2 och 4 m i diameter och mellan 2 och 7 meter 

djupa (Nielsen & Rudebeck 1991). 

A525 

Anläggningen utgörs av en hypotetisk flintgruva som är närmast 

cirkelrund, ca 3,3 m i diameter. Den ligger solitärt och framträder 

tydligt mot den ostörda omgivande moränleran (figur 7). 

Fyllningen (i plan) består av lera blandat med krita. Nordvästra 

delen är sotig. Anläggningen mättes in och fotograferades, men 

undersöktes ej. 

Dagbrott 

Fjorton anläggningar klassificerades som dagbrott. Detta innebär 

relativt tydliga anläggningar med synliga nedgrävningskanter. 

Undersökta dagbrottsgropar är vanligen maximalt 2 meter djupa 

och består ofta av ett stort antal gropar med sinsemellan komplicerad 

stratigrafi. 

A419 

Anläggningen är i plan oval, ca 1,9 m lång och 1,5 m bred. Fyllningen 

består (i plan) av lera och krita (omrört). I kanterna finns 


slagen flinta, sten och flintknutor. Flinta samlades in i två fyndenheter 

(figur 8). 

Fyndenheten F458 samlades in från nordvästra kanten av anläggningen. 

Flintan utgörs av 56 avslag, en atypisk skrapa, 21 

splitter och fem övrig flinta. Tre avslag kunde sammanfogas, 

viket tyder på att materialet är ganska sammanhållet och att det 

kan härröra från någon enstaka produktion. 

Fyndenheten F472 som samlades in i anläggningens nordöstra 

kant utgörs av 101 avslag, en plattformskärna, en flintknuta med 

bearbetning, 318 splitter samt 9 övrig flinta (figur 8). 

Flintan består till största delen av svart till grå senonflinta, endast 

ett avslag är i danienflinta. Avslagen är tillslagna i framförallt 

direkt teknik med knacksten. Bland flintan finns både stora 

primäravslag, mindre avslag från bland annat preparering av 

kärnors plattformar och splitter. Bland flintorna påträffades inga 

avslag som kan kopplas till specialiserad produktion av t.ex. 

fyrsidiga yxor. 

En relativt stor del av materialet är bränt, 14 % beräknat på vikt. 

Det finns även några retuscherade avslag som tyder på att delar 

av materialet har använts vidare. 

Vid ett refittingförsök har tre sekvenser kunnat återpassas. Den 

första består av ett avslag som utgörs av två fragment och som 


Figur 8. Slagen flinta deponerad 

i kanterna på A419 (dagbrott). 

Foto från norr. Fyndenheten 472 

närmast i bild. Foto: Ulf Sandén.

har sammanfogats. Den andra sekvensen består av tre flintor, 

varav två utgör fragment av ett avslag och som i sin tur har 

sammanfogats med ytterligare ett avslag. Tyvärr saknar det ena 

avslaget plattformen och det är inte heller möjligt att se dess 

slagriktning. Det går således inte att uttala sig om de båda avslagen 

är slagna i samma riktning. Den tredje sekvensen utgörs av 

delar av samma avslag som har fragmenterats i samband med att 

det har bränts. Att det har varit möjligt att återpassa flintor i ett 

så pass begränsat material, tyder på att materialet kommer från 

ett produktionstillfälle. Flintmaterialet är endast insamlat från 

ytan, eftersom anläggningen inte har undersökts närmare. 

Sammantaget förefaller materialet härröra från den första tillslagningen 

av flintnoduler. Det finns dock även annat material, 

som det brända materialet och de retuscherade avslagen som 

visar att flintorna har haft andra användningsområden innan de 

hamnat i dagbrottet. 

A431 

Dagbrott i kanten av sökschakt. Fyllning (i plan) av lera och 

krita (omrört). Sotig kant mot öster. Ej undersökt. 

A448 

Anläggningen är oval, ca 2,5 x 1,9 m. Tolkad som dagbrott med 

fyllning av primärt krita, blandat med lera. Sotig i kanten på den 

nordvästra sidan. Ej undersökt, beskrivningen gäller i plan. 

A513 

Dagbrott, ca 2,0 x 1,7 m. Fyllning (i plan) av primärt krita, blandat 

med lera. Ej undersökt. 

A582 

Fyllning (i plan) av lera med inslag av krita, mycket sten av varierande 

storlek. Flintknutor. Plätt med bränd lera. Anläggningen 

fortsätter utanför östra schaktkanten. Ej undersökt. 

A595 

Mindre dagbrott, fyllning (i plan) av krita och lera (blandat). 

Anläggningen fortsätter utanför schaktkanten. Ej undersökt. 

A624 

Större dagbrott som fortsätter utanför schaktkanten i norr. Fyllning 

av lera blandat med krita, fläckvis mera krita. Mörkare ring 

med krita i mitten. Ej undersökt. 

A634 

Fyllning (i plan) av lera, flinta och krita. Ej undersökt. 

A668 

Fyllning (i plan) av lera med inslag av flinta. Ej undersökt. Fortsätter 

utanför schaktkanten. 


A679 

Fyllning i (plan) av lera med inslag av krita, ganska mycket 

flinta i den östra delen. Ej undersökt. 

A715 

För att ta reda på hur djupa dagbrotten kunde förväntas vara och 

på vilket djup kritan kom så drogs ett djupschakt (schakt 8) genom 

ett område med dagbrottsgropar. Den rena kritan fanns 

ganska snart under markytan, ca 1,5 meter under densamma. 

Schaktet drogs ca 3 meter ner i den rena kritan. Här och var 

kunde man se flintknutor på ett par decimeter inbäddade i kritan. 

I den nordvästra schaktväggen syntes två djupare ”gruvhål”. I 

sydöstra väggen fanns ca tre gropar (dagbrott). En av dagbrotten 

i den nordvästra väggen utvaldes för dokumentation (A715, figur 

9-10). Den var ej så tydlig i plan, där den ingår i dagbrottsområdet 

A481. 

Figur 9. Sektion C312 genom A715. 

L1: Matjord. 

L2: Grå lera med krita i. 

L3: Krita och moränlera blandat. 

L4: Krita, som L3, men renare, mindre inblandning 

av lera. Med ett svart, sotigt lager i nedre 

kanten. 

L5: Lera blandat med krita 

L6: Krita med liten inblandning av lera. 

L7: Lera och krita blandat, med lerfläckar i. 

L8 Ren krita 


Figur 10. Författaren sektionsdokumenterar 

dagbrottsgropen 

A715. Från öster. Foto: Ulf Sandén 

A717 

Dagbrott som forsätter utanför norra schaktkanten. Fyllning (i 

plan) av lera. Endast inmätt, ej undersökt. 

A786 

Det östligast belägna av alla dagbrotten, sydväst om A767. Lera, 

mörkare, inslag av krita (små plättar). Sotig kant i sydöst. Ej 

undersökt. 

A818 

Dagbrott i östliga kanten av flintgruvsområdet. Ej undersökt. 

Dagbrottsområden 

Dagbrottsområdena utgörs av elva större ytor där det var svårare 

att urskilja gränser mellan olika anläggningar. Det kan därför 

rymmas många anläggningar inom varje dagbrottsområde, vilka 

framträder först efter noggrann rensning och undersökning. 

A438 

Dagbrottsområde med sannolikt ett flertal dagbrott. Ej finrensat 

eller undersökt. 

A481 

Dagbrottsområde (flera anläggningar går i varandra). Fyllning (i 

plan) av primärt krita, blandat med lera. Ej undersökt. 

A545 

Ett större område med lera blandat med krita, troligtvis ett flertal 

dagbrottsgropar. Fortsätter utanför schaktet västerut. Ej undersökt. 

A564 

Dagbrottsområde. Fyllning (i plan) av lera och krita. Sotfläckar. 

Flintknutor. Fortsätter västerut utanför schaktkanten. Ej undersökt. 


A603 

Minst 6 dagbrott (förmodligen flera), grävda i varandra. Olika 

fyllningar, några med mera krita, annars lera blandat med krita. 

Sotiga kanter i väst och nordväst. Ej undersökt. 

Ett flintföremål påträffades i norra delen (F618). Fyndet har 

registrerats som en kniv tillverkad av ett avslag. Föremålet har 

varit föremål för slitspårsanalys för att bedöma om den är använd. 

Emellertid påträffades inga sådana spår. Föremålet kan 

fortfarande ha använts, men i ett material som inte har lämnat 

spår på eggen. 

A619 

Möjligt dagbrottsområde, ej rensat eller undersökt. 

A648 

Fyllning av krita blandat med lera. En del flinta. Oklara gränser. 

Ej undersökt. 

A690 

Lera med inslag av krita, ganska mycket flinta i nordöstra delen 

(figur 11). Fynd insamlade i en fyndenhet (F704). Flintmaterialet 

består den största delen av senonflinta. Endast två avslag är 

i danienflinta. Senonflintan är svart till grå och ser nyslagen ut. I 

materialet fanns det rikligt med stora avslag (35 g i genomsnitt) 

och många av dem är även täckta med en stor del krusta. Detta 

pekar mot att avslagen är avslagna i början av produktionen. Ett 

avslag kan härröra från produktion av en fyrsidig yxa. Flera avslag 

har slagärr som visar att de är slagna från flera håll, vilket 

indikerar att de kan vara producerade i samband med en mera 

sammansatt produktion. 

Ett refittingförsök genomfördes, men inga återpassningar påträffades 

trots att materialet förefaller kunna härstamma från enstaka 

tillslagningssekvenser. Detta kan sannolikt förklaras med 

att materialet är inplockat från en begränsad del av anläggningen 

och därför har endast delar av materialet tagits tillvara ännu. 

Materialet kan dateras till neolitikum–äldre bronsålder. 

A753 

Dagbrottsområde med fyllning av nästan bara krita, en del flintknutor. 

Ej undersökt. 

A767 

Fyllning av krita, sotfäckar och lera, några flintknutor. Oklara 

gränser. Ej undersökt. 

A798 

Dagbrottområde med mestadels krita. Ej undersökt. 


Figur 11. Flintan i ytan på A690. Foto: Ulf 

Sandén.

Övriga anläggningar 

Inom flintgruvsområdet fanns även en grop (A334), som var 

belägen i östsluttningen ner mot kulturlagerområdet. Den undersöktes 

inte (bilaga 4). 

Kulturlagerområde 

I östra delen av fastigheten påträffades tjocka lagerbildningar 

som verkade avsatta i sluttningen ner mot en f.d. våtmark i öster. 

Området med kulturlager uppskattas omfatta ca 30 % av fastighetsytan, 

d.v.s. ca 1 500 m 2 (bilaga 5). 

Dessa lagerbildningar utgjordes av matjord, kolluvier samt kulturlager 

vilka var fyndförande. Lagren dokumenterades genom 

en ca 27 meter lång sektion från väst till öst längs med fastighetens 

nordgräns. Sektionen delades i två delar av en över fastigheten 

löpande telekabel. Den västliga sektionen (C330) ritades 

längs en 13 meter lång sträcka med början i väster uppe på höjden. 

Efter ca 7 meter från väster räknat tilltog lagertjockleken 

och här fanns under det ca 0,3 m tjocka matjordslagret ett 

kolluviallager som blev kraftigare ju längre österut man kom, 

som mest ca 0,8 m tjockt. 

På grund av en befintlig telekabel gjordes ett avbrott i schaktningen 

på ca 14 meter. Härefter fortsatte stratigrafin med 

matjord högst upp och därunder kolluviallager men med tillägget 

av ytterligare kulturlager under. Här upprättades ytterligare 

en 14 m lång sektion (C328, figur 12-13). 

I de nedersta delarna av stratigrafin (lager 6 och 7) togs prover 

för 14 C-datering. Här grävdes även en härd (A243) samt 5 grävenheter, 

varifrån ett fyndmaterial av framförallt flinta insamlades, 

men det fanns även enstaka keramikbitar av neolitisk karaktär. 

Lager 7 (A314) (Kulturlager) 

Lager 7 ligger direkt på den orörda moränleran och sträcker sig i 

plan ett stycke söderut från denna (i plan inmätt som A314). 

En 14 C-analys som gjordes på en förkolnad bit hasselträ 

(Corylus avellana) från lagret, gav dateringen 4 949±40 BP, 

vilket motsvarar en datering till början av tidigneolitisk tid, 

3900–3640 BC, kal. 2 sigma (Ua-44932). Det fanns även mollusker 

i det insamlade jordprovet från lagret. 

Figur 12. Sektion 328 som ritades över en 14 m lång 

sträcka i området med kulturlager. 


Figur 13. Kulturlagersektionen från väster. Foto: Joakim Frejd 


Figur 14. Härden A243 som överlagrade lager 7. En 14 C-analys av förkolnad björk i härden gav 

en datering till förromersk järnålder. Foto: Joakim Frejd. 

Direkt söder om sektionen, i nivå motsvarande ungefär toppen 

på lager 7, påträffades en härd (se nedan). Därför schaktades 

inte i botten här, utan härden undersöktes för hand, sedan grävdes 

resterande fyllning under härden (motsvarande lager 7) i 

grävenheter. 

A243 (Härd) 

Härden låg stratigrafiskt ovanpå lager 7 i sektionen. En bit förkolnat 

björkträ från härden skickades för 14 C-analys. Dateringen 

blev 2 132±33 BP (Ua-44930), det vill säga förromersk järnålder 

(360–50 BC, kal. 2 sigma). 

Om dateringen gäller för härden så bör övriga lager i sektionen 

(ovanför bottenlagret 7) ha avsatts efter järnåldern, sannolikt i 

samband med intensifierat jordbruk under medeltid och historisk 

tid. 

G327 (Grävenhet) 

G327 motsvarar bottnen av lager 7, några cm tjockt. I detta 

fanns endast ett avslag. 


G326 motsvarar mellersta delen av lager 7, ca 1 dm tjockt. I 

detta fanns ett litet flintmaterial bestående av fem avslag och en 

bränd flinta. 



G326 motsvarar övre delen av lager 7 och var ca 1 dm tjockt. I 

grävenheten fanns det både flintor som härrör från insamlade 

noduler från moränen och från dagbrotten eller gruvorna. 

Ett avslag har en mycket vit patinering och utifrån hur den är 

tillslagen kan det vara en del av en sida av en fyrsidig yxa eller 

mejsel. Utöver detta avslag finns det inte några fler flintor i 

denna grävenhet som tyder på specialiserad produktion, utan kan 

betecknas som hushållsproduktion. 

Materialet kan troligen dateras till neolitikum–äldre bronsålder. 


G235 motsvarar fyllningen i lager 7 samt ev. delar av lager 6. 

Cirka halva flintmaterialet har en vit eller blåvit patina. En stor 

del av flintorna är slagna från noduler som är insamlade från 

moränen. Det patinerade materialet verkar dock härröra från 

noduler brutna ur flintgruvorna eller dagbrotten i området. 

Avslagen är tillhuggna med direkt teknik. Inga kan med säkerhet 

knytas till en mera specialiserad tillverkning, men det finns enstaka 

avslag som har avspaltningsärr från flera riktningar på 

dorsalsidan. Dessa har emellertid inte några andra attribut som 

kan visa att de kommer från tillverkning av exempelvis yxor. 

Figur 15. Sektion C328 från söder. Det mörkgrå lager 7 i botten, överlagrat av det något ljusare lager 6. Foto: Joakim Frejd. 


Figur 16. Keramikskärvan från G231 

(F50107). Foto: Joakim Frejd. 

En del av flintorna har bruksretuscher, men delar av dessa kan 

ha uppstått vid framtagandet av dem. De ser nya ut, men för att 

avgöra detta skulle materialet behövts analyserats för slitspår, 

vilket inte har gjorts. 

Sammantaget bör flintmaterialet dateras till neolitikum–äldre 

bronsålder. Materialet har en annan karaktär än det som har påträffats 

i dagbrotten och kan snarare betecknas som hushållsproduktion. 


G231 motsvarar lager 6 och en liten del av lager 7. Även i detta 

material fanns det flintor som är slagna från noduler som är hämtade 

i moränen. Ett avslag är i danienflinta, övriga i senonflinta. 

Cirka hälften av flintorna har vad man kan beteckna som mindre 

välformade avspaltningssidor. Ett avslag har en välpreparerad 

plattform men den är krossad. Övriga flintor som har plattformarna 

bevarade, är tillslagna med knacksten i direkt teknik. 

Materialet tyder på flera olika dateringar. Det finns dels avslag 

som troligen kan kopplas till neolitikum–äldre bronsålder, men 

det finns även material som troligen härrör från yngre bronsålder 

– järnålder. 

I G231 påträffades också en liten dekorerad keramikskärva av 

neolitisk karaktär. Ornamentiken består av intryck, ev. nagelintryck. 

Skärvan var ca 3 cm lång och 5 mm tjock och vägde 3 

gram (figur 16). 

Lager 6 (Kulturlager) 

Lager 6 låg stratigrafiskt ovanpå lager 7 och bör därför avsatts 

senare än detta. Ett fragmenterat sädeskorn i detta lager har dock 

daterats till 6 493±44 BP, motsvarande 5550–5360 BC, kal. 2 

sigma (Ua-44931), vilket är en mycket tidig datering. 

Det kalibrerade 14 C-värdet ligger i senmesolitisk tid, vilket motsvarar 

yngsta delen av Kongemosekultur och äldre delen av Erteböllekultur. 

Detta är en sensationellt tidig datering av säd i 

Sydskandinavien, mer än 1100 år äldre än de hittills äldsta 

kända dateringarna (Rudebeck 2010, s. 117 ff.; Sørensen & 

Karg in press). Datering och kontext måste dock tills vidare betraktas 

som tveksam. 

Med tanke på att översta delen av lager 7 innehöll ett till synes 

blandat flintmaterial kan man tänka sig att lager 6 eroderat ner 

från högre liggande partier, varpå äldre material kommit att 

överlagra det yngre lager 7. Om järnåldersdateringen från den 

välbevarade härden mellan lager 7 och 6 stämmer, så styrker det 

också denna tolkning. 


Lager 5 

Lagret överlagrade i östra delen lager 7 samt i väster den sterila 

moränleran. Det var relativt lerigt och stenigt och grått till färgen. 

Lager 4 

Lagret överlagrade lagren 5, 6, 7 och delvis 9 och var ljusbrunt 

med en del sten i, dock betydligt mindre än både det överliggande 

lager 3 och det undre lager 5. 

Lager 9 

Lagret var beläget på samma nivå som lager 4, fast öster om 

detta och var grått till färgen och stenigt. 

Lager 10 

Lagret överlagrade lager 6 samt överlagrades av lager 9 och 

liknade lager 5, fast med mindre sten i. 

Lager 3 

Lagret var ett mörkgrått stenigt lager med en del flintavslag i. 

Ett prov för arkeobotanisk och 14 C-analys togs, vilket innehöll 

en del träkol, men i för liten mängd för att låta sig dateras. 

Lager 12 

Lagret låg direkt på den sterila moränleran i östra delen av 

schaktet och överlagrade i västra delen lager 6 samt anläggningen 

A736 (ej undersökt). Det var lerigt och grått. 

Lager 2 

Lagret bestod av ljusbrun lerig mo och tolkades som ett äldre matjordslager 

som eroderat ner från höjden i väster (kolluviallager). 

Lager 11 

Lagret låg i lager 2 och var något gråare än omgivande lager 2 

samt med inslag av sten, varav någon skörbränd. 

Lager 13 

Lagret fanns i östligaste delen av sektionen och liknade lager 2, 

fast något mörkare. 

Lager 1 

Lager 1 var matjordslagret, vilket var ca 0,3 m tjockt. 

A811 (Kulturlager) 

Lagret undersöktes inte närmare men det liknade lagret A314 i 

plan. Det låg också ca 15 meter söder om detta, i det sydligare 

schakt 6. En hypotes är att de båda lagren kan höra samman, 

med tanke på likheten samt att de tycks ligga parallellt längs 

med sluttningen, följande denna i nord-sydlig riktning. 

A829 (Härd) 

Ytterligare en härd påträffades i kulturlagerområdet, i schakt 6, 

söder om schakt 4 där sektion 330 ritades. 


Tolkning 

Resultaten från förundersökningen inom Pilbladet 1 visar på att 

det inom ytan finns flintgruvor och dagbrott samt kulturlager 

och anläggningar. 

Flintgruvorna ligger i den högre belägna västra delen av ytan. 

Kulturlagren befinner sig i sluttningen ner mot en äldre våtmark 

i öster. I det understa lagret förekom träkol av hassel som 14 Cdaterades 

till tidigneolitikum. Något högre upp i stratigrafin 

fanns en härd som daterades till förromersk järnålder. Ovanpå 

detta fanns inslag av äldre material i form av ett fragmenterat 

sädeskorn som 14 C-daterats till senmesolitikum (Ua-44931, 

5550–5360 BC, kal. 2 sigma), vilket är en extremt tidig och tills 

vidare tveksam datering. 

Från projektet Öreundsförbindelsen finns ett daterat sädeskorn 

med en något yngre datering (Ua-14793, 5440–5280 BC, kal 2 

sigma), som kommer från ett lager på undersökningsplatsen 

Södra Sallerup 15C (Winkler 2004, s. 201). Det framgår ej i 

rapporten vad som är daterat, men enligt Stefan Gustafsson var 

sädesslaget korn (muntlig uppgift). 

Det finns ett par andra mycket tidiga (mesolitiska) dateringar av 

sädeskorn från platser i sydvästra Skåne, men de är behäftade 

med källkritiska problem och därmed svårbedömda (Hadevik 

2009). De äldsta någorlunda säkra beläggen för förekomst av 

sädesslag i Skåne – odlad eller transporterad av människor – är 

från omkring 4 200 f. Kr. (Rudebeck 2010). 

I flintmaterialet på platsen finns två huvudsakliga typer av produktioner. 

Det finns dels flintmaterial som påträffades i fyllningen till 

dagbrott, vilket kan kopplas till första delen av tillhuggningen av 

flintnoduler upplockade från flintgruvor och dagbrott i området. En 

stor del primäravslag tyder på att den första tillhuggningen av de 

uppbrutna nodulerna har skett på platsen. Emellertid fanns det endast 

ett litet material som indikerade vad man har gjort efter den 

första tillhuggningen. Det som fanns spår av var tillhuggning av 

fyrsidiga yxor eller mejslar, men med tanke på den begränsade 

mängden tyder det på att vidare produktion av dessa har fortgått på 

annan plats. Refittingen visar att det troligen är enstaka produktioner 

som sekundärt har deponerats i dagbrotten. 

Den andra typen av produktion som finns i materialet är något 

som kan betecknas som hushållsproduktion, den typen av produktion 

som kan kopplas till vardagslivet. Exempel på sådan produktion 

är framställandet av avslag som används som knivar, 

skrapor osv. eller som vidarebearbetas. För denna typ av produktion 

har en del av råämnena hämtats från moränen och inte enbart 

från flintgruvorna och dagbrotten i området. Denna typ av pro- 


duktion framkom i kulturlagren och visar på en annan strategi vad 

gäller vad man har tillverkat och vilket råmaterial man har valt. 

Större delen av flintmaterialet kan dateras till neolitikum–äldre 

bronsålder, men det finns även ett inslag av material från tiden 

efter det i kulturlagren. 

Utvärdering och förslag till fortsatta 

åtgärder 

Analys och tolkning av förundersökningens 

resultat 

Lämningarna inom förundersökningsytan (UO) utgörs av flintgruvor 

och dagbrottsområden i den västra delen och ett område 

med kulturlager- och colluviebildningar samt anläggningar i den 

östra delen. Området med flintgruvor och dagbrott omfattar uppskattningsvis 

ca 2 000 m 2 . medan kulturlagerbildningarnas omfattning 

är svårare att uppskatta, men torde vara maximalt 1 500 

m 2 (bilaga 12). Flintgruvor och dagbrott inom UO har inte daterats, 

men kan utifrån tidigare gjorda undersökningar i trakten 

förväntas vara framför allt från tidigneolitisk tid. Flintavslag 

från avslagskoncentrationer i fyllningslager till gruvor och dagbrott 

indikerar en första tillslagning av flintnoduler som brutits 

ur kritlagren samt sannolikt även produktion av fyrsidiga yxor, 

något som indikerar neolitisk tid. 

Colluviet (lager 2, 11 och 13 i fig. 12) täcker sannolikt hela slänten 

ned mot Särslövsvägen. Under detta finns ett mörkare humusblandat 

stenigt lager (lager 3 i fig. 12) med visst inslag av 

flintavslag. Lagret är inte daterat, men är troligen rester av en 

äldre markhorisont. Lager 4, 9, och 10är inte heller daterade, 

men är troligen erosionslager. Utifrån dokumentationen av sektion 

328 (fig. 12) föreföll dessa lager inte innehålla nämnvärda 

mängder artefakter, förutom spridda flintavslag. De understa 

lagren i sektionen utgörs av kulturlager (lager 6 & 7, fig. 12). 

Förkolnat trä av hassel från det understa lagret (lager 7) har daterats 

till tidigneolitikum I, 3900 – 3640 BC. En ornerad keramikskärva 

från grävenhet G231 i lager 6/7, härrör från trattbägarkultur. 

Dateringen av träkol från en härd (A243) som överlagrade 

lager 7 indikerar mänsklig närvaro under förromersk 

järnålder. Lagerbildningen ovan härden torde således ha tillkommit 

efter denna tid. 14 C-analysen av ett fragmenterat sädeskorn 

från lager 6 (ovan lager 7) gav emellertid en datering till 

mesolitisk tid. Denna datering är problematisk, dels på grund av 

lagrets stratigrafiska position, dels för att den är mer än 1 100 år 

äldre än de hittills kända dateringarna av sädeskorn i Sydskandinavien. 


Sammanfattningsvis är det troligt att den undre delen av lager 7 

och möjligen även delar av lager 6 härrör från vistelser i området 

i samband med flintbrytningen under tidigneolitisk tid. Om 

artbestämning och datering rörande sädeskornet från lager 6 är 

riktiga måste detta lager vara resultatet av erosion från det högre 

belägna området inom den västra delen av UO. Vidare skulle 

detta innebära att tiden för kontakt mellan kontinentens jordbrukare 

och Sydskandinaviens mesolitiska samhällen fullständigt 

måste omvärderas. För att kunna värdera detta måste dock lagren 

undersökas närmare och fler prover tas för artbestämning 

och datering. 

Arkeologisk och vetenskaplig potential samt 

koppling till det aktuella kunskapsläget 

I trakten av byarna Kvarnby, Södra Sallerup och Tullstorp finns 

Sveriges enda kända flintgruvsområde från neolitisk tid. Flintgruvor 

och dagbrottsområden torde en gång ha brett ut sig över 

flera hundra tusen kvadratmeter. Sedan slutet av 1800-talet har 

det brutits krita i industriell omfattning i trakten. Detta har medfört 

att flintgruvor och andra fornlämningar utplånats inom stora 

ytor. Det var först i slutet av 1970-talet som kritbrytningen systematiskt 

började föregås av arkeologiska undersökningar. I 

samband med att ett 20 000 m 2 stort område med flintgruvor och 

dagbrott schaktades fram i början av 1980-talet (fig. 3, Område 

C 1982-83, längst i nordost), inför öppnandet av ett nytt kritbrott, 

beslutade Riksantikvarieämbetet att området skulle skyddas 

som fast fornlämning. Efter det att ytan dokumenterats och 

ett fåtal boplatslämningar undersökts lades matjorden tillbaka, 

jordbruket upphörde och området blev betesmark. Det förmodades 

då att detta var det enda kvarvarande området med bevarade 

flintgruvor i trakten. Att så inte var fallet visas genom lämningarna 

som framkommit inom Pilbladet 1. Detta område måste 

således ses som del av en större helhet och den vetenskapliga 

potentialen måste relateras till de kunskaper som tidigare undersökningar 

genererat. 

De arkeologiska undersökningarna som gjordes under 70-, 80- 

och 90-talen innebar att de planerade kritbrottsytorna banades av 

och plandokumenterats samt att boplatslämningar undersöktes 

enligt rådande praxis. Flintgruvor och dagbrott undersöktes genom 

schaktdragning av maskin, profilritning och manuell utgrävning 

av ett urval av humösa lager, härdar och flintslagningsplatser 

i och kring gruvorna. Sålunda skapades underlag 

för en uppskattning av antalet gruvor och dagbrott inom respektive 

undersökningsyta. De få träkolsprover som daterades gav en 

generell bild av flintbrytningens kronologi. Stora mängder slagen 

flinta insamlades, men det kunskapsläge och den praxis som 


ådde under 1970- och 80-talen medgav inte mer ingående litiska 

analyser av det slag som numera är gängse vid arkeologiska 

undersökningar. 

Undersökningsmetoder och prioriteringar som var praxis för ett 

par decennier sedan kan endast i begränsad omfattning bidra till 

att belysa frågeställningar som anses relevanta idag, t.ex. frågor 

om tillvägagångssätt och flintbrytningens tidsmässiga omfattning 

på en mer detaljerad nivå, liksom frågor om säsongsmässighet 

och eventuella variationer i intensitet över tid. Avsaknaden 

avmer omfattande litiska analyser har medfört att kunskapen om 

flintproduktionen i området fortfarande är mycket begränsad. 

Det finns dock indikationer på att flintbrytningen bl.a. syftat till 

produktion av spetsnackiga yxor, den äldsta neolitiska yxtypen i 

Skandinavien. Flintgruvsområdet har dessutom nära kronologiska 

och kulturella kopplingar till den stora tidigneolitiska samlingsplatsen 

Almhov, belägen ca 10 km åt sydväst. Från denna 

plats finns det största kända fyndet av spetsnackiga flintyxor i 

Sydskandinavien, omkring 40 exemplar, varav flertalet tillverkade 

av Senonflinta, dvs. den typ av flinta som bröts ur gruvorna 

(muntligen Lasse Sørensen, Nationalmuseet i Köpenhamn). Det 

förefaller högst sannolikt att det var samma befolkning som ägnade 

sig åt att bryta flinta i Södra Sallerupområdet och festa och 

bygga monument vid Almhov. Att kunna belägga nära kopplingar 

mellan så speciella platser från tidigneolitikum är mycket 

ovanligt och öppnar upp för kulturhistoriska tolkningar på en 

mer detaljerad nivå än vad som är brukligt för denna tidsperiod. 

Ur detta perspektiv är även de tidigneolitiska kulturlagren inom 

Pilbladet 1 av stort intresse. Här finns en möjlighet att relatera 

dessa boplatsspår dels till de (förmodat) samtida flintgruvorna 

och dagbrotten, dels till samlingsplatsen Almhov. Det bör också 

påpekas att pågående forskning visar att kunskapen om flintbrytningen 

kan ha införts till södra Skandinavien med migrerande 

grupper från Centraleuropa, där flintutvinning i gruvor 

ingår som ett typiskt drag i Michelsbergskulturen, 4400–3500 

cal BC (Sørensen & Karg, in press, s.10). 

I området kring Södra Sallerup har det påträffats rikliga boplatslämningar 

från mellan- och senneolitikum, bronsålder, järnålder 

samt vikingatid – tidig medeltid (fig. 3). Trakten har varit mer 

eller mindre kontinuerligt bebodd sedan början av den yngre 

stenåldern. Makrofossilanalys och andra typer av miljöarkeologiska 

analyser ingick inte regelmässigt i undersökningarna under 

1970- och 80-talen. Således är kunskapen om landskapets miljöhistoria 

och människans påverkan på landskapet begränsad. Vid 

undersökningarna på Södra Sallerup 15H inom Projektet 

Öresundsförbindelsen 1997-98, väster om f.d. Sjöbergs kritbrott 


(fig. 3), gjordes dock miljöarkeologiska analyser inom ramen för 

delprojektet Det funktionella landskapet och miljöarkeologin 

(Kishonti 2006). Dessa visade på begränsad mänsklig påverkan 

på landskapet fram till mellanneolitisk tid. Därefter skedde 

emellertid en stark påverkan och trakten var sannolikt skoglös 

betesmark därefter (Gaillard & Lemdahl 1993). De massiva kulturlagerbildningarna 

i svackor i området verkar främst ha tillkommit 

under bronsålder och förromersk järnålder. Den bild av 

landskapsutvecklingen som förundersökningen inom Pilbladet 1 

har givit är delvis i överensstämmelse med dessa resultat, men 

indikerar också att människans påverkan på landskapet kan variera 

mycket lokalt. Förekomsten av lager från tidigneolitikum ger 

goda förutsättningar att belysa människans påverkan på landskapet 

även under denna tid. 

Förslag till åtgärder vid en eventuell slutundersökning 

Vid en eventuell slutundersökning bör insatserna fokuseras på 

följande: 

- efter avbaning: en plandokumentation av flintgruvor och dagbrottsområden 

på liknande sätt som gjorts vid tidigare undersökningar 

i trakten samt en plandokumentation av övriga anläggningar 

och kulturlager enligt sedvanlig metod 

- manuell utgrävning av fyndförande lager, avslagskoncentrationer, 

härdar och andra anläggningar samt insamling av fynd 

och organiskt material för C14-datering samt makrofossilprovtagning 

- schaktdragning med maskin genom flintgruvor och dagbrottsområden; 

syftet bör vara att fastställa utbredning och tillvägagångssätt 

vid flintbrytningen samt att insamla fynd, organiskt 

material och makrofossil för C14-datering och belysning av 

landskapsutvecklingen 

- manuell utgrävning av fyllningslager i gruvor och dagbrott där 

det kan förväntas finnas redskap från flintbrytningen, fr.a. hackor 

av kronhjortshorn och spår efter träredskap – dessa har brukat 

påträffas i gruvornas och dagbrottens undre fyllning 

- provtagning genom colluvie- och kulturlagerbildningen i områdets 

östra del med syfte att fastställa tillkomstsätt och datering 

samt belysa landskapsutvecklingen 

- manuell utgrävning av de understa tidigneolitiska lagren i 

colluvie- och kulturlagerbildningen i den östra delen (fr.a. lager 

6 och 7) med syfte att fastställa tillkomst, datering, funktion och 


elation till flintbrytningen samt insamling av makrofossil för 

belysning av landskapet under denna tid 

- litisk analys av insamlat material från avslagskoncentrationer 

med syfte att fastställa teknologi och produktionens syfte 

Slutundersökningsytans storlek 

En eventuell slutundersökning bedöms omfatta ca 3 200 m 2 av 

exploateringsområdets totala ca 5 000 m 2 , dvs ca 64 % (se bilaga 

12). 


Referenser 

Althin, C-A. 1951. The Scanian Flintmines. Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i 

Lund. Årsberättelse 1950-1951. Lund. 

Björhem, N. & Magnusson Staaf, B. 2006. Långhuslandskapet. En studie av bebyggelse och 

samhälle från stenålder till järnålder. Öresundsförbindelsen och arkeologin. Malmöfynd nr 

8. Malmö Kulturmiljö. 

FMIS (Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem). www.fmis.raa.se (oktober 

2012). 

Gaillard, M-J & Lemdahl, G. 1993. Biostratigrafiska undersökningar av flintgruvor vid Ängdala, 

Skåne - Miljö- och klimattolkningar. Lund. Stencil. 

Gustafsson, S. 2012. Arkeobotanisk rapport. Pilbladet 1. Arkeobotanisk analys av kulturlager 

från en flintgruva i Ängdala, Södra Sallerup socken. 

Gustafsson, S. muntlig uppgift angående 14 C-daterat sädeskorn från Södra Sallerup 15C 

(Öresundsförbindelsen). 

Hadevik, C. 2006. Trattbägarkulturen i Malmöområdet – en sammanställning med fokus på 

byggnader, gravar och rituella gropar. I: C. Hadevik & M. Steineke (red.), Tematisk rapportering 

av Citytunnelprojektet. Citytunnelprojektet. Rapport över arkeologisk slutundersökning. 

Rapport nr 48, s. 19-90. Malmö. 

Hammarstrand Dehman, K. 2013. Bedömning av flintmaterial från Pilbladet 1, Södra Sallerup. 

Opublicerad arkivrapport. 

Holst, N-O. 1906. Flintgrufvor och flintgräfvare i Tullstorpstrakten. Ymer 2. Stockholm. 

Jansson, P. 1999. Ängdalas gåta. –Vad yxade man till vid flintgruvorna? CD-uppsats. Arkeologiska 

institutionen, Lunds Universitet. 

Kishonti, I. 2006. Öresundsförbindelsen. Södra Sallerup 15 H. Rapport över arkeologisk slutundersökning. 

Rapport nr 29. Malmö Kulturmiljö 2006. 

Nielsen, B. & Rudebeck, E. 1991. Introduktion till arkeologi i Södra Sallerup. En översikt 

över utgrävningarna kring Ängdala gård. Elbogen 1990. Malmö Fornminnesförenings årsskrift. 

Årgång 58. Malmö 1990. 

Nilsson, A. & Onsten-Molander, A. 2004. Öresundsförbindelsen. Södra Sallerup 15 F & I. 

Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 30. Malmö Kulturmiljö 2004. 

Rudebeck, E. 1986. Ängdala. Flintgruvor från yngre stenåldern, S. Sallerup. Utgrävningar 

1977-81. Rapport nr 1. Malmö Museer. Stadsantikvariska enheten. 

Rudebeck, E. 1994. Ängdala och meningen med arkeologin. Arkeologi i Sverige nr 3. Riksantikvarieämbetet. 

Rudebeck, E. 1998. Flint extraction, axe offering and the value of cortex. I: Edmonds, M. & 

Richards, C. (red.), Understanding the Neolithic of North-western Europe, sid. 312-327. 

Glasgow. 

Rudebeck, E. 2010. I trästodernas skugga – monumentala möten i neolitiseringens tid. I: B. 

Nilsson & E. Rudebeck (red.), Arkeologiska och Förhistoriska världar, s. 83-251. Malmö. 

Schnittger, B. 1910. Förhistoriska flintgruvor och kulturlager vid Kvarnby och S Sallerup i 

Skåne. Stockholm. 


Sørensen, L. & Karg, S. in press. The expansion of agrarian societies towards the north – new 

evidence for agriculture during the Mesolithic/Neolithic transition in Southern Scandinavia. 

Journal of Archaeological Science (2012), http://dx.doi.org/10.1016/j.jas.2012.08.042 

Thörn, R. 1995. Sallerupsvägen: Delen väster om Särslövsvägen. Rapport över arkeologisk 

slutundersökning. Stadsantikvariska avdelningen, Malmö Museer. Arkivrapport. 

Winkler. M. 2004. Öresundsförbindelsen. Södra Sallerup 15C & A. Rapport över arkeologisk 

slutundersökning. Malmö Kulturmiljö. 


Administrativa uppgifter 

Sydsvensk Arkeologi AB dnr: 120014 

Länsstyrelsen i Skåne dnr: 431-4419-12 

Datum för beslut: 2012-05-08 

Projektnummer: 120014 

Län: Skåne län 

Kommun: Malmö stad 

Socken: Södra Sallerups socken 

Fastighet: Pilbladet 1 (f.d. del av Sallerup 180:36) 

Koordinatsystem: SWEREF 99 TM 

N koordinat: 6 161 844 

E koordinat: 381 601 

Höjdsystem: RH 2000 

M ö.h. ca 22,00 – 25,00 

Fältarbetstid: 2012-09-24 – 2012-09-27 

Antal arbetsdagar: 4 

Antal arkeologtimmar: 48 

Antal maskintimmar : 16 

Exploateringsyta: 4 787 m 2 

Undersökt yta: 555 m 2 

Platschef: Joakim Frejd 

Fältpersonal: Ulf Sandén, Ulla Isabel Wolfe 

Underkonsulter: Karlssons Entreprenad AB, Geograf AB, Hertz AB, 

Byggnadsmaskiner i Lund AB, Oden Kulturinformation, 

Tandemlaboratoriet, Uppsala universitet. 

Uppdragsgivare: Malmö stad, Stadsfastigheter 

Tidigare undersökningar: Ett flertal i närområdet, se FMIS. 

Fynd: Fynden har inventarienummer MMA 074 och förvaras på 

Malmö Museer. 

Dokumentationsmaterial: Arkivmaterialet förvaras på Malmö Museer under arkivnummer 

S09:74 och består av intrasisundersökning, 61 foton, 

fältritningar och fältanteckningar. 

Kostnader: 140 633 kr (exkl. moms) 


Bilaga 1. UO:s läge inom fornlämningen 

Figuren visar exploateringsområdets läge (röd linje) i sydöstra delen av fornlämningen RAÄ Södra Sallerup 32:1 (blå linje). 


Bilaga 2. Fornlämningsmiljö 

Figuren visar Pilbladet 1 i relation till tidigare undersökningar i området runt Ängdala gård (detalj av större karta, se figur 3). Karta av 

Elisabeth Rudebeck (2002). 


Bilaga 3. Schakt och anläggningar 

36 | Pilbladet 1

Bilaga 4. Flintgruvsområdet 


Bilaga 5. Kulturlagerområdet 


Bilaga 6. 14 C-analys 

Tabell över 14 C-analyser från Pilbladet 1 BP-värdena i tabellen kalibrerade enligt OxCal. Version 3.10 

Lab.nr 

14 

C år BP Kal. 1 σ Kal. 2 σ Anl.nr/Provnr Anl.typ/kontext Material 

Ua-44930 2 132±33 340–100 BC 360–50 BC A230 (PM307) Härd Träkol av björk (Betula) 

Ua-44931 6 493±44 5510–5370 BC 5550–5360 BC Sektion 330 Kulturlager, Fragmentariskt sädeskorn (Cerealia 

(PM810) lager 6 

fragmenta) 

Ua-44932 4 949±40 3770–3660 BC 3900–3640 BC Sektion 330 Kulturlager, Träkol av hassel (Corylus avellana) 

(PM808) lager 7 

Diagrammen ovan visar 14 C-dateringarna kalibrerade med OxCal v4.1.7 


Bilaga 7. Anläggningslista 

ID Typ N koordinat E koordinat Z 

243 Härd 6161869,85 381603,4 21,89 

314 Kulturlager 6161870,55 381603,23 21,66 

334 Grop 6161871,01 381579,09 23,9 

419 Dagbrott 6161853,75 381570,33 24,28 

431 Dagbrott 6161856,74 381568,94 24,46 

438 Dagbrottsområde 6161857,88 381565,92 24,48 

448 Dagbrott 6161859,88 381561,25 24,64 


513 Dagbrott 6161864,86 381556,01 24,91 

525 Flintgruva 6161866,44 381552,16 24,85 



582 Dagbrott 6161852,12 381555,53 24,74 

595 Dagbrott 6161854,72 381554,37 24,77 


619 Dagbrottsområde 6161836,06 381554,52 24,68 

624 Dagbrott 6161871,97 381551,17 25,02 

634 Dagbrott 6161869,91 381554,21 24,89 


668 Dagbrott 6161869,4 381562,31 24,79 

679 Dagbrott 6161871,39 381562,25 24,83 


715 Dagbrott 6161852,71 381572,21 24,27 

717 Dagbrott 6161871,49 381574,79 24,17 

736 Grop 6161870,82 381609,91 21,54 



786 Dagbrott 6161839,28 381588,77 22,85 


811 Kulturlager 6161853,35 381599,81 22,02 

818 Dagbrott 6161857,67 381589,4 22,66 

829 Härd 6161849,29 381607,58 21,97 


Bilaga 8. Fyndlista 

Id Fyndnr Sakord Antal Vikt Anmärkning Arkeologiskt objekt Fynd/Grävenhet 

50060 1 Avslag 45 470 A419 (Dagbrott) Fyndenhet 458 


50062 3 Atypisk skrapa 

(avslag) 

1 22 A419 (Dagbrott) Fyndenhet 458 

50063 4 Splitter 21 1 A419 (Dagbrott) Fyndenhet 458 


50065 6 Övrig flinta 5 7 A419 (Dagbrott) Fyndenhet 458 

50066 7 Avslag 79 721 4 avslag återpassade 

till 2 sekvenser 

A419 (Dagbrott) Fyndenhet 472 


50068 9 Plattformskärna 1 858 A419 (Dagbrott) Fyndenhet 472 

50069 10 Flintknuta med 

bearbetnin 

1 417 A419 (Dagbrott) Fyndenhet 472 



50072 13 Avslag 20 326 2 fragment återpassade 

till ett 

avslag 

A419 (Dagbrott) Fyndenhet 472 



50075 16 Avslag 63 2206 A690 (Dagbrottsområde) 

50076 17 Övrig kärna 1 342 A690 (Dagbrottsområde) 

50077 18 Avslag 3 43 A690 (Dagbrottsområde) 

Fyndenhet 704 

Fyndenhet 704 

Fyndenhet 704 

50078 19 Avslag 5 23 Kulturlager Grävenhet 326 

50079 20 Övrig flinta 1 614 Kulturlager Grävenhet 326 


50081 22 Plattformskärna 1 81 Kulturlager Grävenhet 235 

50082 23 Flintknuta med 

bearbetnin 

1 129 Kulturlager Grävenhet 235 










Id Fyndnr Sakord Antal Vikt Anmärkning Arkeologiskt objekt Fynd/Grävenhet 



50093 34 Spets (avslag) 1 267 Kulturlager Grävenhet 239 


50095 36 Avslag 1 1 Kulturlager Grävenhet 327 

50096 37 Kniv (avslag) 1 55 A603 (Dagbrottsområde) 


Fyndenhet 618 

50097 38 Övrig flinta 1 54 Lösfynd Fyndenhet 838 

50107 39 Keramik 1 3 Med dekor Kulturlager (lager 6- 

7) 

50108 40 Keramik 1 1 Kulturlager (lager 6- 

7) 

50109 41 Bergartsföremål 1 27 Fyrsidig A690 

50110 42 Ben/horn 1 1 Litet fragment av 

bränt ben eller 

horn 

Bilaga 9. Ritningslista 

Kulturlager (lager 6- 

7) 

G231 

G239 

G231 

Ritningsnr Ritningskategori Format Skala Upprättad av 

Ritning 1 Schaktskiss, mätbok A3 JF 

Ritning 2 Schaktbeskrivning A3 JF 

Ritning 3 Anl. beskr + fotolista A3 JF 

Ritning 4 Sektionsritning C312 A3 1:20 JF 

Ritning 5 Anl. beskrivn., fotolista A3 UIW 

Ritning 6 Anl. beskr., fotolista A3 UIW 

Ritning 7 Anl. beskr., fotolista A3 UIW 

Ritning 8 Sektionsritning C330 A3 1:20 US 

Ritning 9 Sektionsritning C328 A3 1:20 JF 

Bilaga 10. Fotolista 

Id Name Filnamn Fotograf Fotodatum Motivtyp Från Anmärkning 

50001 Bild 1 DSC_0001.JPG JF 120925 Anläggning O A243 (Härd), sektion 

50002 Bild 2 DSC_0002.JPG JF 120925 Arbetsbild V Schaktning på kullen i 

V 

50003 Bild 5 DSC_0005.JPG JF 120925 Arbetsbild V Ulla Isabel Wolfe undersöker 

sektion C238 

50004 Bild 6 DSC_0006.JPG JF 120925 Arbetsbild NO Djupschaktning 



50007 Bild 9 DSC_0009.JPG JF 120925 Anläggning NV Sektion av djupschakt 

50008 Bild 

10 

50009 Bild 

11 

DSC_0010.JPG JF 120925 Anläggning NV Sektion av djupschakt 

DSC_0011.JPG JF 120925 Anläggning NV Dagbrott i djupschaktsektion


50010 Bild 

12 

50011 Bild 

12 

50012 Bild 

14 

50013 Bild 

15 

50014 Bild 

16 

50015 Bild 

17 

50016 Bild 

18 

50017 Bild 

19 

50018 Bild 

20 

50019 Bild 

21 

50020 Bild 

22 

50021 Bild 

23 

50022 Bild 

24 

50023 Bild 

25 

50024 Bild 

26 

50025 Bild 

27 

50026 Bild 

28 

50027 Bild 

29 

50028 Bild 

30 

50029 Bild 

31 

50030 Bild 

32 

50031 Bild 

33 

DSC_0012.JPG JF 120925 Anläggning SO Sektion vid djupschakt 

med A715 

DSC_0013.JPG JF 120925 Anläggning SO Sektion A715 



DSC_0016.JPG JF 120925 Anläggning S Sektion A715 

DSC_0017.JPG JF 120925 Anläggning S Sektion A715 

DSC_0018.JPG US 120925 Arbetsbild O JF dokumenterar sektion 

A715 

DSC_0019.JPG US 120925 Arbetsbild S JF dokumenterar sektion 

A715 

DSC_0020.JPG US 120925 Arbetsbild SO JF dokumenterar sektion 

A715 

DSC_0021.JPG UIW 120925 Anläggning O Sektion A715 med 

A481 


A481 


A481 

DSC_0024.JPG UIW 120925 Anläggning N A419 

DSC_0025.JPG UIW 120925 Fynd NV Fyndenhet 458 

DSC_0026.JPG UIW 120925 Fynd NO Fyndenhet 472 

DSC_0027.JPG UIW 120925 Anläggning O A525 (Flintgruva) 

DSC_0028.JPG UIW 120925 Anläggning O A525 (Flintgruva) 

DSC_0029.JPG UIW 120925 Anläggning SO A525 (Flintgruva) 

DSC_0030.JPG UIW 120925 Anläggning SO A525 (Flintgruva) 

DSC_0031.JPG UIW 120925 Anläggning V A525 (Flintgruva) 

DSC_0032.JPG UIW 120925 Anläggning SV A525 (Flintgruva) 

DSC_0033.JPG UIW 120925 Anläggning NV A525 (Flintgruva) 

50032 Bild DSC_0034.JPG UIW 120925 Arbetsbild NV Ulf mäter in flintgruvor 



34 

50033 Bild 

35 

50034 Bild 

36 

50035 Bild 

37 

50036 Bild 

38 

50037 Bild 

39 

50038 Bild 

40 

50039 Bild 

41 

50040 Bild 

42 

50041 Bild 

43 

50042 Bild 

44 

50043 Bild 

45 

50044 Bild 

46 

50045 Bild 

47 

50046 Bild 

48 

50047 Bild 

49 

50048 Bild 

50 

50049 Bild 

51 

50050 Bild 

52 

50051 Bild 

53 

50052 Bild 

54 

50053 Bild 

55 

50054 Bild 

56 


DSC_0035.JPG UIW 120925 Översikt V Schaktbild 

DSC_0036.JPG UIW 120925 Anläggning N A525 (Flintgruva) 

DSC_0037.JPG UIW 120925 Anläggning ? A564 





DSC_0042.JPG UIW 120925 Arbetsbild ? Inmätning och schaktning 









DSC_0051.JPG UIW 120925 Anläggning ? A690, flinta 

DSC_0052.JPG UIW 120925 Anläggning ? A690, flinta 

DSC_0053.JPG JF 120927 Anläggning S Sektion C328 



DSC_0056.JPG JF 120927 Anläggning S Sektion C328


50055 Bild 

57 

50056 Bild 

58 

50057 Bild 

59 

50058 Bild 

60 

50059 Bild 

61 





DSC_0061.JPG JF 120927 Anläggning SV Sektion C328 


Bilaga 11. Flintanalys 

Bedömning av flintmaterial från Pilbladet 1, Södra Sallerup 

Karina Hammarstrand Dehman, januari 2013 

Inledning 

Flintmaterialet som framkom vid undersökningen Pilbladet 1, Södra Sallerup, har varit föremål 

dels för sortering /registrering och dels för en bedömning av vad för typ av produktion 

som finns i materialet och vilken datering det har. Slitspårsanalys har använts vid två tillfällen 

för att bedöma om flintorna har varit använda. Materialet från tre av kontexterna har även 

varit föremål för refitting, med syfte att se hur pass sammanhållet materialen är. 

Metod 

För sortering och registrering har sorteringsschemat utarbetat vid Stadsantikvariska avdelningen 

vid Kultur Malmö använts (Högberg m.fl. 2002). Även om en sådan typologisering 

egentligen inte säger något om alla de ommodifierade avslagens användningsområden eller 

hur de bestämda redskapen har använts, ger det en beskrivning av materialets typologiska 

sammansättning. Detta kan ha betydelse bland annat för dateringen av materialet. 

Den teknologiska bedömningen av materialet tar sin utgångspunkt i framför allt min egen 

erfarenhet av att ha arbetat med andra flintmaterial. Som underlag används publicerade genomgångar 

där man har tittat på olika teknologiska faktorer i flintmaterial (Högberg 2001, 

2009; Knarrström 2001). 

Materialet har endast i begränsad utsträckning varit föremål för slitspårsanalys. Två möjliga 

redskap valdes ut för att klargöra om dessa har använts. De båda flintorna rengjordes med 

diskmedel och ljummet vatten. Detta för att avlägsna smuts och fett från ytan som ska analyseras. 

Flintan har därpå analyserats i högförstoringsmikroskop (HPA) med reflekterande ljus 

av märket Olympus BX 41 med okular och objektiv för 50x, 100x, 200x & 500x förstoring. 

Som referensmaterial har olika publicerade studier använts som behandlar lite olika delar av 

metoden samt olika typer av kontaktmaterial (Keeley 1980; Vaughan 1985; van Gijn 1989; 

Jensen 1994). 

Flintan från tre av kontexterna har varit föremål för refitting. Tiden som lades ner på detta var 

ca sex timmar. Materialet från de tre kontexterna lades upp på ett enfärgat underlag, ordnade 

efter om de hade krusta, om de var hela avslag eller vilken del av avslagen de kom ifrån, färg 

och fossiler eller andra orenheter i flintan. Detta för att underlätta möjligheten att upptäcka 

passningar. 

Genomgång 

Sammanlagt har 8,5 kg flinta ingått i bedömningen. Av detta har största delen framkommit i 

några dagbrott och i kulturlager. 

A690, F704 

Flintmaterialet består den största delen av senonflinta. Endast två avslag är i danienflinta. 

Senonflintan är svart till grå och ser nyslagen ut. I materialet fanns det rikligt med stora avslag 

(35 g i genomsnitt) och många av dem är även täckta med en stor del krusta. Detta pekar 

mot att avslagen är avslagna i början av produktionen. Ett avslag kan härröra från produktion 

av fyrsidig yxa. Flera avslag har slagärr som visar att de är slagna från flera håll, vilket indikerar 

att den kan vara producerade i samband med en mera sammansatt produktion. 

Ett refittingförsök genomfördes, men inga återpassningar påträffades trots att materialet förefaller 

kunna härstamma från enstaka tillslagningssekvenser. Detta kan sannolikt förklaras med 


att materialet är inplockat från en begränsad del av anläggningen och därför har endast delar 

av materialet tagits tillvara ännu. 

Materialet kan dateras till neolitikum-äldre bronsåldern. 

A419 F472 

Liksom i F704 består största delen av flintmaterialet av svart till grå senonflinta. Endast ett 

avslag är i danienflinta. Av avslagen har flertalet krusta på någon del av ventralsidan (ca 70 

%). En del av avslagen har radiella brott, men avslagsmaterialet är i övrigt välformade. De är 

tillslagna i framför allt direkt teknik med knacksten. Bland flintan finns både stora primäravslag, 

mindre avslag från bland annat preparering av kärnors plattformar och splitter. Ibland 

flintorna påträffades inga avslag som kan kopplas till specialiserad produktion av t.ex. fyrsidiga 

yxor. 

En relativt stor del av materialet är bränt, 14 % beräknat på vikt. Det finns även några retuscherade 

avslag som tyder på att delar av materialet har används vidare. 

Vid ett refittingförsök har tre sekvenser kunnat återpassas. Den första består av ett avslag som 

utgörs av två fragment och som har sammanfogats. Den andra sekvensen består av tre flintor, 

varav två utgör fragment av ett avslag och som i sin tur har sammanfogats med ytterliga ett 

avslag. Tyvärr saknar det ena avslaget plattformen och det är inte heller möjligt att se dess 

slagriktning. Det går således inte att uttala sig om de båda avslagen är slagna i samma riktning. 

Den tredje sekvensen utgörs av delar av samma avslag som har fragmenterats i samband 

med att det har bränts. Att det har varit möjligt att återpassa flintor i ett så pass begränsat 

material, tyder på att materialet kommer från en produktion som har deponerats i anläggningen. 

Flintmaterialet är endast insamlat från ytan, eftersom anläggningen inte är undersökt ännu. 

Sammantaget förefaller materialet härröra från den första tillslagningen av flintnoduler. Det 

finns dock även annat material, som det brända materialet och de retuscherade avslagen som 

visar att flintorna har haft andra användningsområden innan de hamnat i dagbrottet. 

A419 F458 

Detta material kan beskrivas på samma sätt som från F472, vilket kan förklaras med att de är 

påträffade i samma anläggning. 

Vid refittingförsöket sammanfogades tre avslag från en sekvens. Detta tyder på att det även i 

denna del av anläggningen finns ett ganska sammanhållet material och att det kan härröra från 

någon enstaka produktion. 

En flinta från anläggningen bedömdes att vara en skrapa, då den hade en sammanhängande 

välformad retusch. Flintan undersöktes med hjälp av ett högförstoringsmikroskåp för att avgöra 

om denna hade använts och i så fall vilken typ av material. Det framgick emellertid vid 

analysen att retuschen med största sannolikhet hade skapats av en grävsked, eftersom det 

fanns metallspår längs med hela den retuscherade eggen. 

A314 G326 

Ett litet material endast bestående av fem avslag och en bränd flinta. Materialet är för litet för 

att bedöma 

A314 G235 

Cirka halva flintmaterialet är vit-/blåvittpatienerat. En stor del av flintorna är slagna från noduler 

som är insamlade från moränen. Framför allt verkar det patinerade materialet kunna 

härröra från noduler uppplockade från någon av flintgruvorna eller dagbrotten i området. 

Avslagen är tillhuggna med direkt teknik. Inga kan med säkerhet knytas till en mera specialiserad 

tillverkning, men det finns enstaka avslag som har avspaltningsärr från flera riktningar 

på dorsalsidan. Dessa har emellertid inte några andra attribut som kan visa att de kommer från 


tillverkning av exempelvis yxor. Bland avslagen finns det en del (6 st) som inte kan betecknas 

ha en välformad avspaltningssida. 

En del av flintorna har bruksretuscher, men delar av dessa kan ha uppstått vid framtagandet av 

dem. De ser nya ut, men för att avgöra detta skulle materialet behövts analyserats för slitspår, 

vilket inte har gjorts. 

Sammantaget bör flintmaterialet dateras till neolitikum-äldre bronsåldern. Materialet har en 

annan karaktär en det som har påträffats i dagbrotten och kan snarare betecknas som hushållsproduktion. 

G231 

Även i detta material finns det flintor som är slagna från noduler som är hämtade i moränen. 

Ett avslag är i danienflinta, övriga i senonflinta. Cirka hälften av flintorna har vad man kan 

beteckna som mindre välformade avspaltningssidor. Ett avslag har en välpreparerad plattform 

men den är krossad. Övriga flintor som har plattformarna bevarade, är tillslagna med knacksten 

i direkt teknik. 

Materialet tyder på flera olika dateringar. Det finns dels avslag som troligen kan kopplas till 

neolitikum-äldre bronsåldern, men det finns även material från troligen yngre bronsålderjärnålder. 

G239 

I grävenheten finns det både flintor som härrör från insamlade noduler från moränen och från 

dagbrotten eller gruvorna. Ett avslag har en mycket vit patinering och utifrån hur den är tillslagen 

kan det vara en del av en sida av en fyrsidig yxa eller mejsel. Utöver detta avslag finns 

det inte några fler flintor i denna grävenhet som tyder på specialiserad produktion, utan kan 

betecknas hushållsproduktion. 

Materialet kan troligen dateras till neolitikum- äldre bronsålder. 

A314 G327 

Endast ett avslag påträffades i anläggningen. 

A603 F618 

Fyndet har registrerats som en kniv tillverkad av ett avslag. Föremålet har varit föremål för 

slitspårsanalys för att bedöma om den är använd. Emellertid påträffades inga sådana spår. 

Föremålet kan fortfarande ha använts, men i ett material som inte har lämnat spår på eggen. 

Sammanfattande resultat 

Det finns två huvudsakliga typer av produktioner i flintmaterialen från platsen. Det finns dels 

flintmaterial som påträffades i fyllningen till dagbrott, vilket kan kopplas till första delen av 

tillhuggningen av flintnoduler upplockade från flintgruvor och dagbrott i området. En stor del 

primäravslag tyder på att den första tillhuggningen av de uppbrutna nodulerna har skett på 

platsen. Emellertid fanns det endast ett litet material som indikerade vad man har gjort efter 

den första tillhuggningen. Det som fanns spår av var tillhuggning av fyrsidiga yxor eller mejslar, 

men med tanke på den begränsade mängden tyder det på att vidare produktion av dessa 

har fortgått på annan plats. Refittingen visar att det troligen är enstaka produktioner som sekundärt 

har deponerats i dagbrotten. 

Den andra typen av produktion som finns i materialet är något som kan betecknas som hushållsproduktion, 

den typen av produktion som kanske mera kan kopplas till vardagslivet. Exempel 

på sådan produktion är framställandet av avslag som används som knivar, skrapor osv 

eller som vidarebearbetas. För denna typ av produktion har en del av råämnena hämtats från 

moränen och inte enbart från flintgruvorna och dagbrotten i området. Denna typ av produkt- 


ion framkom i kulturlagerna och visar på en annan strategi vad gäller vad man har tillverkat 

och vilket råmaterial man har valt. 

Större delen av materialet kan dateras till neolitikum–äldre bronsåldern, men det finns även 

ett inslag av material från tiden efter det i kulturlagerna. 

Referenser 

van Gijn, A.L. 1989. The wear and tear of flint. Principles of functional analysis applied to 

Dutch Neolitich assemblages. Anlaecta Prahistorica Leidensia 22. University of Leiden 1989. 

Högberg, A. 2001. Öresundsförbindelsen. Flinta under yngre bronsålder och äldre järnålder. 

Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 37. Malmö Kulturmiljö. Malmö. 

Högberg, A. 2009. Lithics in the Scandinavian Late Bronze. Sociotechnical change and persistence. 

BAR international Series 1932. Archaeopress. Oxford. 

Högberg, A., Mardel, L., Rudebeck, E., Sarnäs, P., Sheker, L. & Ödman, C. 2002. Nomenklatur 

och sorteringsschema för flintregistrering. Utarbetad inom ramen för projektet Öresundsförbindelsen. 

Statsantikvariska avdelningen Kultur Malmö. Malmö. 

Jensen, H.J. 1994. Flint Tools and Plant Working. Hidden traces of stone age technology. 

Aarhus University Press. 

Keeley, L.H. 1980. Experimental Deterination of Stone Tool Uses. A Microwear Analysis. 

The University of Chicago Press. Chicago and London. 

Knarrström, B. 2001. Flint a Scanian Hardware. Skånska spar – arkeologi längs Västkustbanan. 

Riksantikvarieämbetet. Stockholm. 

Vaughan, P. C. 1985. Use-Wear Analysis of Flaked Stone Tools. The University of Arizona 

Press. 


Bilaga 12. Föreslagna slutundersökningsytor 


Sydsvensk Arkeologi AB 

Rapporter 2013 

1. Bunkeflostrand 21:3, del av, Bunkeflo socken, Malmö kommun, AU 2012. Joakim Frejd. 

2. Pilbladet 1 (f.d. del av Sallerup 180:36), fornlämning nr 32 i Södra Sallerups sn, Malmö kommun, FU 2012, 

Joakim Frejd. & Elisabeth Rudebeck

Pilbladet 1 (fd del av Sallerup 180:36) - Sydsvensk Arkeologi AB

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?